Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Opdivo uppnår primära effektmått för total- och progressionsfri överlevnad vid matstrups- eller magsäckscancer

Fas III-studien CheckMate -649 visar att Opdivo i kombination med kemoterapi uppnått de primära effektmåtten total överlevnad och progressionsfri överlevnad jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med matstrups- eller magsäckscancer

  • Opdivo i kombination med kemoterapi är den första PD1-hämmaren som vid första linjens behandling av patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck eller matstrupscancer av typen adenocarcinom visar på förbättrad total överlevnad och progressionsfri överlevnad, jämfört med enbart kemoterapi.
  • En fördel i överlevnad observerades i den primära patientpopulationen och i hela den randomiserade populationen både för den majoritet av patienter vars tumörer uttrycker PD-L1 ≥ 5 enligt metoden CPS (Combined Positive Score) och hela patientgruppen som fick kombinationen i studien.

Bristol Myers Squibb presenterar resultat från CheckMate -649, en pivotal fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo (nivolumab) och kemoterapi jämfört med enbart kemoterapi som första linjens behandling av patienter med metastaserad magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ) eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. Studiens bägge primära effektmått – total överlevnad (OS) vid den i förväg planerade interimsanalysen, samt progressionsfri överlevnad (PFS) vid en final analys av patienter vars tumörer uttrycker PD-L1 ≥ 5 enligt metoden CPS – har uppnåtts för kombinationen. En fördel i total överlevnad (OS) visades även för hela randomiserade patientgruppen som fick kombinationen. Opdivo i kombination med kemoterapi är den första PD1-hämmaren som vid första linjens behandling av patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom visar på förbättrad total överlevnad och progressionsfri överlevnad, jämfört med enbart kemoterapi. Säkerhetsprofilen är likvärdig med den redan kända biverkningsprofilen hos Opdivo och kemoterapi vid första linjens behandling av patienter med matstrups- eller magsäckscancer.

– CheckMate -649 är den största studie i sitt slag som utvärderar behandling av denna typ av cancer. Opdivo i kombination med kemoterapi som första linjens behandling för vissa patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom hoppas vi kan komma att innebära en ny behandlingsmöjlighet, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

En fullständig utvärdering av dessa tillgängliga data för CheckMate -649 kommer nu utföras för att presenteras vid ett kommande medicinskt möte.

CheckMate -649 består även av en del som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy (ipilimumab) jämfört med kemoterapi hos patienter med cancer i magsäcken, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. Resultaten från den delen är ännu inte tillgängliga utan studien fortsätter.

Om CheckMate -649

CheckMate -649 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och kemoterapi, eller kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med tidigare obehandlad, icke HER2-positiv, metastaserad eller avancerad magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ), eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. De patienter i studien som fick Opdivo i kombination med kemoterapi fick Opdivo 360 mg, kapecitabin och oxaliplatin (CapeOX) var tredje vecka, eller Opdivo 240 mg och 5-fluorouracil, leukovorin, och oxaliplatin (FOLFOX) varannan vecka. Patienterna i studien som fick kombinationen Opdivo och Yervoy fick Opdivo 1 mg/kg och Yervoy 3 mg/kg var tredje vecka under fyra cykler, följt av Opdivo 240 mg/kg varannan vecka. Den grupp som enbart fick kemoterapi fick FOLFOX eller CapeOX varannan respektive var tredje vecka. Alla patienter fortsatte med behandlingen i två år eller tills sjukdomsprogress, oacceptabel toxicitet eller avslutande av behandling i samtycke. Studiens primära effektmått var total överlevnad (OS), samt progressionsfri överlevnad (PFS) definierat av en oberoende granskningskommitté (BICR), hos patienter behandlade med Opdivo i kombination med kemoterapi vars tumörer uttrycker PD-L1 på fem procent eller mer (≥5%) enligt metoden CPS, jämfört med patienter som behandlats med endast kemoterapi. Sekundära effektmått inkluderade total överlevnad (OS) hos patienter i studien som behandlades med Opdivo i kombination med kemoterapi vars tumörer uttrycker PD-L1 på en procent eller mer (≥1%), samt OS för samtliga som fick den kombinationen. Även OS och tid till förvärrade sjukdomssymtom (TTSD) hos patienter som behandlades med kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med enbart kemoterapi, ingick som sekundärt effektmått.

Om magsäckscancer

Magsäckscancer, även kallat magcancer, är den femte vanligaste cancerformen i världen och den tredje vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Antalet fall i Sverige av magsäckscancer har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Varje år får cirka 600 personer diagnosen i Sverige. Det finns flera former av magcancer än magsäckscancer. Magcancer kan även vara cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ), och denna form är inte lika vanlig som magsäckscancer, även om antalet diagnostiserade fall ökar. Första linjens behandling för patienter med magsäckscancer och cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck har ofta störst chans att ge effekt då många patienter på grund av försämrat hälsotillstånd inte kan få senare behandlingslinjer.

Om cancer i matstrupen

Tumörer i matstrupen (esofagus), även kallat esofaguscancer, är den sjunde vanligaste cancerformen i världen och den sjätte vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Sjukdomen är inte lika vanlig i Europa. Varje år får cirka 500 personer diagnosen matstrupscancer i Sverige. De två vanligaste typerna av matstrupscancer är skivepitelcancer och adenokarcinom, vilka svarar för cirka 85 procent respektive 15 procent av all cancer i matstrupen. Förekomst och fördelningen av de olika typerna varierar mellan länder och i USA är omkring 65 procent av all matstrupscancer av typen adenokarcinom. De flesta diagnostiseras när sjukdomen har nått ett avancerat stadium och påverkar patientens dagliga liv, inklusive deras förmåga att äta och dricka.

Femårsöverlevnaden i Sverige, för alla patienter med matstrups- och magsäckscancer, är idag omkring 15 procent.

EVP-partiklar i blodet kan avslöja cancer i tidigt skede

I den aktuella studien, som har letts av forskare vid Weill Cornell Medicine och Memorial Sloan Kettering i USA, har forskarna studerat små partiklar i blodet. Partiklarna innehåller proteiner och via partiklarna kan celler kommunicera med varandra på avstånd – både i friskt tillstånd och vid sjukdom. De kallas extracellulära vesiklar och partiklar, EVP.

– I studien har vi identifierat nya proteinmönster i EVP-partiklar. Dessa proteiner kan renas fram ur EVP-partiklar från olika vävnader och blodplasma. Målet är att kunna använda dem som diagnosverktyg för att upptäcka cancer i ett tidigt skede. Vi tänker oss en panel av biomarkörer där en kombination av flera av dessa proteiner används för att maximera den diagnostiska precisionen, säger Linda Bojmar, postdoktor vid Linköpings universitet och hos David Lydens forskargrupp vid Weill Cornell Medicine i New York, USA, och en av studiens huvudförfattare.

Linda Bojmar är en av forskarna bakom studien. Foto: Children’s Cancer and Blood Foundation

I studien analyserade forskarteamet EVP-partiklar i över 400 prover från blod och vävnader. Proverna kom från personer med känd cancer och från friska personer. Arton olika typer av cancer ingick i studien, däribland cancer i bröst, tjocktarm, bukspottskörtel och lunga.

Genom storskaliga analyser av proteiner, så kallade proteomics, mätte och analyserade forskarna dussintals cancerrelaterade biomarkörer i EVP-partiklar. De använde sedan maskininlärning för att sortera informationen och matcha specifika EVP-profiler med olika cancertyper. På så sätt kunde forskarna med datorns hjälp hitta proteinmönster i blodprover som stämde med vilken specifik sorts cancer det var. I 95 procent av fallen detekterades cancern (testets känslighet) och diagnosen stämde i 90 procent av fallen då testet visade på förekomst av cancer (testets specificitet).

Forskarna fann att de kunde detektera tumörer i tidiga stadier av cancertyper som bukspottkörtelcancer och lungcancer.

– Dessa cancertyper upptäcks sällan tidigt, och att behandla dem så tidigt som möjligt skulle kunna leda till bättre utfall för patienterna, säger professor David Lyden vid Weill Cornell Medicine, som har lett studien tillsammans med William Jarnagin vid Memorial Sloan Kettering i New York.

Cancer är en systemisk sjukdom där inte bara själva organet där tumören uppstår påverkas, utan även andra delar av kroppen. Exempelvis har tidigare forskning visat att immunceller kan bilda särskilda EVP-partiklar när det finns tumörceller i närheten. Cancerrelaterade EVP-partiklar i blodet kan därför komma från tumörcellerna, från normala celler i tumörens närhet eller från celler på helt andra ställen i kroppen, framför allt immunceller. David Lydens forskargrupp och andra har tidigare sett att cancerceller kan utsöndra EVP-partiklar som innehåller proteiner som påverkar andra vävnader så att dottertumörer får lättare att börja växa där, ett fenomen de kallat pre-metastatisk nisch.

Genom att titta på EVP-partiklar som cirkulerar i blodet kan forskarna därför få information även från andra vävnader, utöver själva ursprungstumören. Det kan ge värdefull information i fall där sjukdomen ger sig tillkänna genom spridda dottertumörer någonstans i kroppen, men där man inte hittat ursprungstumören. Så är fallet i runt 5 procent av alla cancerdiagnoser. Eftersom behandlingen skiljer sig åt för olika typer av cancer, skulle det kunna vara till hjälp om det i framtiden gick att ställa rätt diagnos genom att analysera EVP-partiklar i ett blodprov.

Forskarna menar att cancer-specifika EVP-partiklar också har potential att användas för att screena patienter med förhöjd ärftlig risk att utveckla cancer eller personer med inflammatoriska sjukdomar som ökar cancerrisken, som bukspottskörtelinflammation, och tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Om den sortens tester visar sig kunna användas inom vården, kanske de också skulle kunna vara till nytta för att följa effekten av cancerbehandling.

Mer forskning behövs innan det kan bli aktuellt att använda biomarkörer i blodprov för att screena för cancer som ännu inte upptäckts. Forskarna planerar att göra fortsatta studier i ännu större grupper av patienter med och utan cancer. Linda Bojmar hoppas nu kunna starta upp valideringsstudier i Sverige för att vidare utvärdera resultaten och undersöka utfallet i den svenska populationen.

Artikeln: ”Extracellular Vesicle and Particle Biomarkers Define Multiple Human Cancers”, Ayuko Hoshino, Han Sang Kim, Linda Bojmar, Kofi Ennu Gyan et al, (2020), Cell, publicerad online 13 augusti 2020, doi: 10.1016/j.cell.2020.07.009

För mer information, kontakta gärna:

Linda Bojmar, postdoktor, [email protected], +1 (917) 854-2767 (Linda Bojmar befinner sig för närvarande i USA)

Barns erfarenheter av the family talk intervention – när en förälder vårdas inom specialiserad palliativ hemsjukvård

Barn i familjer där en förälder har en livshotande sjukdom, har behov av att visa sina känslor och prata med någon i familjen. I sin avhandling har Rakel Eklund utforskat barns erfarenheter av ”the Family Talk Intervention” som syftar till att främja öppen kommunikation inom familjen om sjukdomen. Nästa vecka disputerar Rakel Eklund vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

När en förälder i en familj drabbas av en livshotande sjukdom och behöver specialiserad palliativ hemsjukvård förändras situationen för hela familjen. Det är inte bara det dagliga livet och situationerna som vänds upp och ner, utan hos barnen uppkommer även många tankar, känslor och oro.

– Syftet med studien har varit att utforska barnens erfarenheter av ett familjecentrerat stödprogram som heter the Family Talk Intervention, FTI, Flera av de barn som deltagit i studien och som fyllt i enkäter och intervjuats efter sitt deltagande säger att deras behov av att få prata inom familjen om sjukdomen och deras behov av att få veta mer om sjukdomen förbättrades efter att de deltagit i FTI, säger Rakel Eklund.

The Family Talk Intervention, som ibland också kallas för Beardslees familjeintervention har tidigare inte testats i palliativ hemsjukvård. Frågor om barns behov av sjukdomsrelaterad information och kommunikation inom familjen i detta sammanhang fanns inte tidigare , vilket gjorde att Rakel fick utveckla studiespecifika enkäter där de åldersanpassades för familjemedlemmarna. Totalt deltog 32 familjer med 54 barn i åldrarna 6 till 19 år i studien. Tjugo av dessa familjer fick stödprogrammet, de resterande familjerna tillhörde en jämförelsegrupp och fick sedvanlig vård. Resultatet av studierna som ingår i avhandlingen visar att de behov som barnen hade innan, gällande sjukdomsrelaterad information och kommunikation i familjen, till stor del blev tillgodosedda under deltagandet i FTI.

Läs mer här!

Akademiska inför mer träffsäkra PET-kameror

Akademiska sjukhuset är först i Sverige med att införa nya, uppgraderade PET-kameror med 50-procentig ökad känslighet. Det innebär att man kan få fram bättre bilder snabbare för exempelvis cancerdiagnostik samtidigt som patienterna utsätts för mindre joniserande strålning.

Nya uppgraderade PET-kameror på Akademiska innebär ökad träffsäkerhet i diagnostik och att patienter utsätts för mindre joniserande strålning.

– Antalet PET/CT-undersökningar ökar exponentiellt. 2019 gjordes cirka 6 000 PET-CT undersökningar på Akademiska sjukhuset jämfört med cirka 4700 året innan. För att öka kapaciteten investerar sjukhuset i en uppgradering av de fyra PET-CT kamerorna med en 5:e så kallad detektorring. Detta innebär att vi kan reducera stråldosen till patienterna och även förkorta undersökningstiden, säger Adel Shalabi, docent och verksamhetschef för bild- och funktionsmedicinskt centrum, Akademiska sjukhuset.

Adel Shalabi, verksamhetschef bild- och funktionsmedicinskt centrum.
Foto : Staffan Claesson

Enligt Gunnar Antoni, professor och avdelningschef för PET Centrum, har diagnostik med PET på 30 år gått från exklusiv forskning till klinisk rutin.

– Förutom en 5:e detektorring får vi nu också ett system för korrigering av rörelser hos patienten vilket är viktigt både i kliniska undersökningar och i forskningsstudier, framhåller han.

Positronemissionstomografi (PET) kombinerad med datortomografi (CT) är en kraftfull metod för diagnostik av flera sjukdomstillstånd. PET/CT-undersökningar görs främst för diagnostik, stadieindelning och en behandlingskontroll av olika cancersjukdomar men används också i stor utsträckning inom neurologi och kardiologi.

Akademiska sjukhuset satsar mycket på PET-diagnostik och har de senaste åren investerat i fyra moderna PET/CT-kameror. Projektering pågår för en utbyggnad av PET centrum med ny cyklotron och ett nytt radiokemilaboratorium för tillverkning av radioaktiva spårmolekyler som planeras att tas i drift i början på 2023.

Akademiska är centrum för PET-diagnostik inte bara inom Region Uppsala utan också för omgivande regioner med totalt cirka två miljoner invånare.

Avbildning på molekylnivå ger exaktare cancerdiagnoser

Cancer uppstår när vitala molekylära mekanismer i cellerna slutar fungera normalt. En ny mikroskopimetod ökar vår förståelse för sjukdomsmekanismer och hur enskilda celler och cellulära funktioner bidrar till sjukdom, vilket i förlängningen möjliggör mer detaljerade cancerdiagnoser.

För att förstå de patologiska processerna bakom cancer behöver forskarna kunna studera vad som sker på RNA- och proteinnivå i tumörens celler. En ny metod framtagen vid Karolinska Institutet i Stockholm i samarbete med forskare från Åbo Akademi och Åbo universitet gör det möjligt att utföra tredimensionella analyser av intakt vävnad med en resolution ända ner på molekylnivå.

Metoden, som kallas DIIFCO (diagnosing in situ immunofluorescence-labelled cleared oncosamples), bygger på att olika slags RNA och proteiner färgas och sedan avbildas i tre dimensioner med hjälp av ett så kallat ljusarkmikroskop.

– Det här gör det möjligt att se var i tumören det finns onormala mängder RNA eller protein, vilket i sin tur möjliggör exaktare diagnoser av vävnadsprover från cancerpatienter och hjälper oss i studiet av cancerrelaterade mekanismer, säger professor i cellbiologi vid Åbo Akademi, Cecilia Sahlgren, som är en av forskarna som deltagit i studien.

Studien är publicerad i Nature Biomedical Engineering (avgiftsbelagd): https://doi.org/10.1038/s41551-020-0576-z

”Three-dimensional single-cell imaging for the analysis of RNA and protein expression in intact tumour biopsies”. Nobuyuki Tanaka, Shigeaki Kanatani, Dagmara Kaczynska, Keishiro Fukumoto, Lauri Louhivuori, Tomohiro Mizutani, Oded Kopper, Pauliina Kronqvist, Stephanie Robertson, Claes Lindh, Lorand Kis, Robin Pronk, Naoya Niwa, Kazuhiro Matsumoto, Mototsugu Oya, Ayako Miyakawa, Anna Falk, Johan Hartman, Cecilia Sahlgren, Hans Clevers, Per Uhlén. Nature Biomedical Engineering, online 29 June 2020.