En tiondel av de män som årligen får diagnosen prostatacancer har en allvarlig form där cancern spridit sig utanför prostata kapseln. Utan behandling är prognosen för de här männen dålig. En registerstudie från Uppsala universitet visar att radikalbehandling, det vill säga strålterapi eller operation, allt oftare sätts in vilket minskat dödligheten. Här beskriver forskaren och underläkaren Andri Wilberg Orrason, hur forskargruppen gått igenom data från Nationella prostatacancerregistret och Dödsorsaksregistret för att försöka ta reda på hur rekommendationerna följts och hur det påverkat överlevnaden.
Varje år diagnostiseras i Sverige ungefär 1 000 män med lokalt avancerad prostatacancer (PCa) – en cancerform med dålig prognos. Flera kliniska studier har tidigare kommit fram till att strålbehandling tillsammans med hormonbehandling förlänger livet på män med lokalt avancerad PCa1-4. Men det är okänt om den fördel som observeras i dessa kliniska studier också kan uppnås på befolkningsbasis. Vårt mål var därför att värdera påverkan på behandling och PCa-död av tidigare randomiserade studier som har visat minskad PCa-dödlighet bland män behandlade med strålbehandling samt hormonterapi.
Primär radikalbehandling och dödlighet bland alla män med lokalt avancerad PCa värderades i fyra olika tidsperioder mellan 2000 och 2016 i Sverige. Alla fall var identifierade genom Prostate Cancer data Base Sweden (PCBaSe), en forskningsdatabas med information från Nationella Prostatacancerregistret (NPCR), Dödsorsaksregistret och andra sjukvårdsregister5. Lokalt avancerad PCa var definierad som kliniskt lokalt stadium T3 eller T4, PSA <100 ng/ml, alla N-stadium och Gleason Grad Grupper (GGG), utan evidens av spridd sjukdom. Alla N-stadium inkluderades för att undvika eventuell bias när olika tidsperioder jämförs eftersom lymfkörtelutrymning oftare utfördes i början av studieperioden. Komorbiditet klassificerades mha Charlson Comorbidity Index (CCI)6. Radikalbehandling – antingen radikal strålbehandling, med eller utan hormonbehandling, eller radikal prostatektomi skulle vara utförd senast sex månader efter diagnosdatum.
Uppföljning började vid diagnosdatum och slutade vid död, migration, eller vid slutet av uppföljningen som var 31 december 2017. Kumulativ incidens av PCa-död beräknades med andra dödsorsaker som competing risk. Tre olika Cox regressionsanalyser utfördes för att värdera sambandet mellan tidsperiod och risken av PCa-död och alla dödsorsaker: 1) Ojusterad 2) Justerad för ålder, PSA, T- och M-stadium (T3, T4, M0, Mx), komorbiditet (CCI 0, 1, 2+), civil status och utbildningsnivå 3) Ytterligare justerad för radikalbehandling, det vill säga strålbehandling eller prostatektomi.
RESULTATEN – SÅ SÅG DE UT
20 350 män med lokalt avancerad PCa registrerades i NPCR under studieperioden (tabell 1). En stark gradmigration observerades med ökning i GGG 4 och 5 från 27 % 2000–2003 upp till 48 % 2012–2016 (figur 1). Däremot var både PSA och distributionen av T-stadium nästan oförändrade. Andelen män som fick primär radikalbehandling för lokalt avancerad PCa ökade stegvis från 15 %, 25 %, 33 % till 43 % under studieperioden (tabell 2). Denna ökning var speciellt stark bland män 65–74 år, där antalet behandlade män ökade från 23 % till 74 %, medan nästan inga män över 80 år fick radikalbehandling (n=48, 1%). Fler män behandlades med radikal strålbehandling (n=4 174) än med radikal prostatektomi (n= 1 210) (22 % vs 6 %). Mellan 2000–2003 och 2012–2016 ökades användning av strålbehandling från 660 (12 %) till 1 435 (33 %) och prostatektomi ökades från 165 (3 %) till 448 (10 %). Data om hormonbehandling var tillgänglig från 2006. Under perioden 2006–2016, fick 90 % av de män som strålbehandlades också hormonbehandling7 . Data om adjuvant eller salvagestrålbehandling var tillgängliga från 2007 till 2015. 227/698 (33 %) män som genomgick prostatektomi under denna period blev strålbehandlade i senare skede. Däremot utfördes prostatektomi sällan efter strålbehandling; enbart 26/4 174 (1 %) män genomgick salvage prostatektomi mellan 2000–2016.
