Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Vitrakvi ingår nu i högkostnadsskyddet för patienter under 18 års ålder

Det tumöragnostiska precisionsläkemedlet Vitrakvi ingår nu i högkostnadsskyddet för patienter som påbörjar behandling före 18 års ålder

Precisionsläkemedlet Vitrakvi (larotrectinib) har beviljats subvention av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, för patienter som påbörjar behandling före 18 års ålder, med solida tumörer som bär på en sällsynt NTRK genfusion med lokalt avancerad, eller metastaserad tumör, där en kirurgisk resektion sannolikt skulle leda till svår morbiditet, och som saknar tillfredsställande behandlingsalternativ. Det är det första läkemedlet i Sverige med tumöragnostisk subvention.

Ingrid Øra, överläkare och docent, är prövare i Sverige för Bayers Scout-studie som ligger till grund för godkännandet av Vitrakvi (larotrectinib) för barn med cancer. För cancer med NTRK-fusion, en molekylär defekt, visar studien att responsen med läkemedlet är snabb och varaktig oavsett var i kroppen tumören sitter.

  • För barn med svåra återfall har behandlingen möjliggjort att barnen kan återgå till normala liv. Biverkningsprofilen är gynnsam jämfört med konventionell cancerbehandling, vilket är mycket glädjande. Förekomst av NTRK-fusion i barncancer är relativt sällsynt och varierar vid olika cancertyper. Med ökande molekylär diagnostik av cancer kommer vi sannolikt kunna erbjuda denna typ av målriktad terapi till flera patienter i framtiden”, säger Ingrid Øra, överläkare och barnonkolog vid Karolinska universitetssjukhuset och Skånes universitetssjukhus, Lund.

Larotrectinib är ett precisionsläkemedel godkänt för cancerbehandling av barn och vuxna med solida tumörer med en fusion i Neurotrophic Tropomyosine Receptor Kinase (NTRK) genen; där sjukdomen är lokalt avancerad, metastaserad eller där kirurgisk resektion sannolikt skulle leda till svår morbiditet och som saknar tillfredsställande behandlingsalternativ.

  • Sammanställda data visar att larotrectinib ger hög och varaktig respons hos barn och vuxna med TRK fusionscancer, däribland även patienter med primära hjärntumörer och hjärnmetastaser. Beslutet är mycket glädjande för de patienter som nu kan få tillgång till larotrectinib. Larotrectinib är indicerat för svårt sjuka cancerpatienter i stadier där ingen annan tillfredsställande behandling finns. TLV bedömer därför svårighetsgraden överlag som mycket hög, säger Jens Ceder, Medical Advisor, Bayer AB.

 

  • Bayer beklagar samtidigt att patienter som får diagnos och ska påbörja behandling efter 18 års ålder inte kan erbjudas subventionerat läkemedel. NT-rådet och TLV har inte velat ta emot Bayers erbjudande med rabatt som gör larotrectinib kostnadseffektivt på en nivå som normalt sett brukar bli godkänt bland liknande cancerläkemedel. Bayer ämnar att på bästa sätt tillsammans med TLV och NT-rådet hitta en väg framåt så att även patienter över 18 år kan påbörja behandling med larotrectinib,säger Jens Ceder, tf Medical Advisor, Bayer AB.

TRK fusionscancer är en ovanlig sjukdom och drabbar cirka hundra vuxna och barn i Sverige årligen. Testning är nödvändig för att upptäcka NTRK genfusioner eller TRK fusionsproteiner. Endast patienter med fastställd NTRK genfusion ska erhålla behandling med larotrectinib.

 

1 *Tumöragnostisk terapi riktas mot sjukdomens genetiska och molekylära egenskaper oberoende av var i kroppen cancern startat. Ett tumöragnostiskt läkemedel kan således användas för behandling av alla cancerformer som har den specifika biomarkören som läkemedlet riktas mot.

Se beslut på www.tlv.se

Mer om Vitrakvi (larotrectinib) på FASS.se

Ingen ökning av hjärntumörer mellan 1980 – 2012

En ny epidemiologisk studie visar att det inte skett någon ökning av den årliga incidensen av hjärntumörer mellan 1980 och 2012, en tidsperiod då mobiltelefonanvändande ökat kraftigt. Data ska dock tolkas med försiktighet, skriver ST-läkaren Jonas Nilsson i en sammanfattning av studien som är baserad på historiska data.

Under de senaste åren har det debatterats huruvida miljöfaktorer kan påverka incidensen av hjärntumörer i den generella populationen. En av de huvudsakliga faktorer som har omnämnts i dessa sammanhang är användandet av mobiltelefoner. Sedan introduktionen av mobiltelefoner under 80-talet har användandet ökat kraftigt och når nu ut till nästan alla världens hörn. Enligt International Telecommunication Union fanns det år 2014 nära sju miljarder mobiltelefonabonnemang världen över.1 Eftersom utbredningen är så omfattande så är det av högsta vikt att ta reda på dess potentiellt skadliga effekter hos människan.

Under 2011 samlade the International Agency for Research on Cancer (IARC) flertalet experter inom området för att i en arbetsgrupp diskutera resultaten av aktuella studier. Man beslutade att riskklassificera mobiltelefoni som ”möjligt carcinogen för människan” baserat på tecken till en ökad risk för uppkomst av hjärntumörtypen gliom.2

KARTLÄGGA SAMBAND
För att närmare ge stöd till ett beslutsfattande för riskklassificering hos strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) fick vi i uppdrag att genomföra en epidemiologisk studie baserad på historiska data. I studien samlades det in data från detsvenska cancerregistret för att identifiera samtliga hjärntumör diagnoser mellan åren 1980–2012 och för att sedermera beräkna incidensen av hjärntumörtyperna låggradiga gliom, höggradiga gliom samt meningeom under denna period. Vidare samlade vi via Statistiska Centralbyrån (SCB) in data på inkomst hos dessa patienter för att analysera eventuella samband mellan inkomst och incidens. Totalt identifierades 30 255 primära hjärntumörer hos 30 142 patienter (tabell 1).3Avseende meningeom såg vi en ökning av incidensen i åldrarna 0–39, 40–59 och 60–74, medan en sjunkande incidens sågs i åldersgruppen ≥ 75 år. Män och kvinnor visade på en minskning
respektive ökning av incidensen (tabell 2). Sammantaget alla åldrar sågs ingen signifikant incidenstrend av meningeom (figur A). Vi såg en diskret minskning av den årliga incidensen av höggradiga gliom hos patienter i åldersgruppen 0–39 år och en diskret ökning i åldersgruppen 60–74 år. Ingen skillnad mellan kön iakttogs (tabell 2). Sammantaget förelåg ingen övergripande incidenstrend av höggradiga gliom (figur A).

Läs hela artikeln

Viktig kunskap om barn till föräldrar i specialiserad palliativ hemsjukvård

Barn i familjer där en förälder har en livshotande sjukdom har behov av att visa sina känslor och prata med någon i familjen. I sin av handling har Rakel Eklund vid Ersta Sköndal Bräcke högskola utforskat barns erfarenheter av ”The Family Talk Intervention” som syftar till att främja öppen kommunikation inom familjen om sjukdomen. Här samman – fattar hon de viktigaste slutsatserna.

När en förälder i en barnfamilj får en livshotande sjukdom förändras livet för alla i familjen på många olika sätt. När vården dessutom sker i hemmet är barns konfrontation med förälderns sjukdom och förestående död omöjlig att undgå och kan därför väcka många tankar och känslor. Barn rapporterar känslor av skuld, oro
och rädslor men också sömn- och koncentrationssvårigheter.

Dessutom har barnen som lever med en förälder som har en livshotande sjukdom en ökad risk för psykisk ohälsa på lång sikt. Föräldrarna kan ha svårt att prata med sina barn om sjukdomen då de ibland önskar skydda sina barn eller inte vet hur de ska prata med dem. Denna osäkerhet kan innebära att barn inte alltid får information eller blir lyssnade till på ett önskvärt sätt. Föräldrar önskar stöd i sitt föräldraskap, att barnens behov ska synliggöras och uppmärksammas samt att vårdpersonal ska prata med barnen om förälderns sjukdom och hur den påverkar barnens dagliga liv1–3. I ett pluralistiskt och sekulariserat samhälle som det västerländska finns det många olika sätt att se på döden, perspektiv som kan växla över tid både hos den enskilda personen och i samhället.

Behovet av kommunikation inom familjen kan därför se väldigt olika ut och det krävs både kunskap och lyhördhet från sjukvårdspersonal för att, i en tid när olika föreställningar om livet och  döden existerar sida vid sida, fånga den enskilda personens perspektiv. Tidigare studier visar att vårdpersonal kan uppleva en osäkerhet angående vems ansvar det är att prata med barnen, eller att de har en rädsla för hur familjesamtal ska gå till4.

Läs hela artikeln

Vakenkirurgi vid maligna gliom: Så kan patientens cerebrala funktioner kartläggas under pågående operation

När en elak gliacellstumör, ett gliom, vuxit in i hjärnvävnaden står vården och patienten inför en svår balansgång. Att ta bort så mycket som möjligt av tumören ökar överlevnaden. Samtidigt innebär en operation risker för att kroppsliga och kognitiva funktioner påverkas, framför allt om tumören ligger i känsliga områden. Att ha möjlighet att genomföra öppen kirurgi där patienten är vaken har nationellt och internationellt blivit allt viktigare för centra som vill hålla högsta kvalitet i behandlingen av hjärntumörpatienter. Här beskriver neurokirurgen Rickard L Sjöberg kunskap och erfarenheter från de senaste årens användning av metoden vid Norrlands universitetssjukhus.

Neurokirurger brukar ofta använda begreppet ”ElokventKortex” som beteckning på områden där neurokirurgiskaingrepp (eller skada på hjärnan av andra skäl) kan förväntas leda till ”handikappande neurologiska
bortfall”1. Inom modern gliomkirurgi betraktas detsom allt viktigare att undvika sådana bortfall. Ett skäl tilldetta är observationer som talar för att kirurgiskt orsakadebortfall av motorik och tal kan vara förknippade med förkortad överlevnad, åtminstone hos patienter med höggradiga gliom2. Ett annat och kanske än viktigare skäl är att
även om maximal resektion tycks förlänga överlevnaden i grad II-IV gliom3, 4, kan kirurgi i typfallet, inte ens i kombinationmed andra behandlingsmodaliteter, bota sjukdomen. Av detta skäl betonas idag betydelsen av att gliomkirurgen eftersträvar en optimal ”onko-funktionell balans” i avvägningen mellan kirurgisk radikalitet och risken för kirurgiskt orsakade förluster i livskvalitet5. Kirurgen har alltså, enligt detta synsätt, anledning att sträva efter att förlänga gliompatientens liv men också att hålla i åtanke värdet i att detta liv har en rimlig livskvalitet.

FÖRNYAT INTRESSE
Denna typ av resonemang har lett till ett förnyat intresse för funktionsbevarande neurokirurgiska hjälptekniker. Ett exempel på en sådan teknik är den funktionella magnetkameraundersökningen, med vars hjälp det dels är möjligt att skapa ungefärliga kartor över såväl funktionella cerebrala nätverk som den individspecifika lokalisationen av exempelvis tal eller motorik. Andra exempel är transkraniell magnetisk stimulering och användning av motoriska stimulerings- potentialer.

Den enklaste, äldsta och samtidigt mest exakta av dessatekniker är dock att helt enkelt neurologiskt och neuropsykologiskt testa och kartlägga patientens cerebrala funktioner under pågående operation. Så kallad ”vakenkirurgi”.
Det i grunden enkla i att inte ha neurokirurgiska patienter sövda illustreras av Bengt Ljunggren som beskriver hur en av de första hjärntumör-operationerna i Sverige kom att bli vakenkirurgisk, närmast av en slump. Detta ska ha skett på Serafimerlasarettet i Stockholm 1922 då en ung Herbert Olivecrona opererade ett akustikusneurinom på sin andra neurokirurgiska patient, med denne liggande med ansiktet mot golvet. Den så kallade ”dropparen” (som ansvarade för att hålla patienten sövd genom att droppa eter på patientens mask) kom enligt beskrivningen att placeras under operationsbordet och där bli så påverkad av eterångorna att han somnade trots att narkosen knappast hade någon effekt alls på patienten.

Det enklaste bedömdes i denna situation vara att släpa undan dropparen och fortsätta operationen, som ska ha tagit 6 timmar, i lokalbedövning. Detta ska ha bidragit till att lokalbedövning i början av 1900-talet blev vanligt som enda anestesi vid de neurokirurgiska operationerna på Serafimerlasarettet6. Möjligheten att operera på detta sätt såväl då som nu har naturligtvis sin grund i det faktum att hjärnan till skillnad från hjärnhinnor och skalp helt saknar känsel.

Läs hela artikeln

Bröstcancervården i Jönköping först ut med individuella patientöversikter

De åtta diagnosspecifika individuella patientöversikterna (IPÖ) som är på väg att införas i cancervården i Sverige har alla sitt ursprung i en nationell generisk modell. Arbetsgruppen för IPÖ bröstcancer var de som först kom igång med att utveckla en patientöversikt enligt den generiska modellen. Hösten 2018 började Onkologkliniken vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping att registrera palliativa patienter i det nya verktyget och sedan januari 2019 använder de det även för patienter med primär bröstcancer.

Per Nodbrant, verksamhetschef för Onkologkliniken i Jönköping, berättar att önskemålet att snabbt få överblick över patienternas sjukdomshistoria och möjligheten att följa upp och utvärdera verksamheten var drivkrafter bakom att de satte igång.
– Patientöversikten med sitt upplägg och sin layout med figurer och grafer kan verkligen göra skillnad, inte minst vid de interna terapikonferenserna. Patientöversikten ger en snabb överblick av journalinnehållet och det bidrar till en effektivare och bättre handläggning av patientfallen, säger han. Per Nodbrant ser också att IPÖ ger många fördelar och möjligheter i samband med uppföljning och styrning av verksamheten och att de tidigare saknat ett bra verktyg för sådant. De har inte på något enkelt sätt kunnat få fram vilka patienter med en viss diagnos som står på en viss typ av behandling eller vilka resultat det genererar.

FÅR SNABBT VIKTIGA SVAR
– Vi har rätt bra koll på klinikens volymer för besök, behandlingar, diktat, vårddygn med mera. Men sådant som vilken typ av vård och behandling vi producerar och hur det går för patienterna vet vi mycket mindre om. Med patientöversikten kan vi snabbt besvara flera viktiga frågeställningar där vi tidigare enbart kunnat göra kvalificerade gissningar, säger Per Nodbrant.
Tack vare patientöversikten kan de plocka fram data som är av stor betydelse för klinikens verksamhet och utveckling såväl medicinskt som ekonomiskt, till exempel förskrivning och kostnader för CDK4/6-hämmare för 2019, hur många patienter per år som uppfyller inklusionskriterierna för att ingå i en klinisk strålbehandlingsstudie, hur många som under 2019 har inkluderats i någon klinisk studie och hur stor andel av de strålbehandlade patienterna som erhållit adjuvant bröstcancerbehandling.
– Vi kan även snabbt följa upp att läkarna är medvetna om klinikens behandlingsrekommendationer, där det kan vara aktuellt med flera preparat och vi kanske av kostnadsskäl valt att rekommendera ett av dem. Det är förstås extra viktigt nu när det börjar komma flera konkurrerande preparat på samma indikation, säger Per Nodbrant.

Läs hela artikeln