Inför World Ovarian Cancer Day (världsäggstockscancerdagen), under våren 2020, publicerades en rapport om samhällskostnaderna för äggstockscancer. Nätverket mot gynekologisk cancer, en patientförening som bland annat sprider kunskap, driver på om förbättringar och skapar debatt om gynekologiska cancersjukdomar, hade gett NordIQ Analytic i uppdrag att beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna relaterade till äggstockscancer, utifrån bördan för hälso- och sjukvården, samt andra sektorer. Analyserna visade att år 2018 kostade äggstockscancer det svenska samhället minst 824 miljoner kronor.
SAN ANTONIO 2020 – Intressanta studier på virtuell version av världens största bröstcancerkongress
Den 43e upplagan av San Antonio Bröstcancer-Symposium, världens största bröstcancerkongress, ägde rum i digital form den 8–11 december 2020. Trots att mötet var virtuellt kunde ett flertal intressanta studier, både kliniska och translationella, presenteras.
(NEO-)ADJUVANT BEHANDLING PENELOPE-B:
patienter med hormonreceptor (HR) positiv, HER2-negativ bröstcancer som hade residual sjukdom efter neoadjuvant cytostatika inkluderades till denna studie och randomiserades till antingen 1-års adjuvant behandling med
palbociclib eller placebo, i kombination med standard endokrinbehandling. Tillägg av palbociclib förbättrade inte 4 års iDFS: 73.0% vs 72.4% (HR=0.93, 95% CI 0.74 – 1.17, p=0.525).
monarchE:
I september 2020 presenterades preliminära data på ESMO från monarchE om 2 års adjuvant behandling med abemaciclib jämfört med placebo, i kombination med standard endokrinbehandling för högrisk HR-positiv, HER2-negativ bröstcancer. Nu i San Antonio presenterades uppdaterade data efter medianuppföljning på 19 månader som bekräftade den tidigare analysen: abemaciclib medförde en absolut vinst med 3.0% i 2 års iDFS (HR=0.713, 95% CI, 0.583 – 0.871, P=0.0009). Dessutom presenterade professor Nadia Harbeck en intressant subgruppsanalys som visade att patienter med Ki67 ≥20% hade störst vinst med abemaciclib: 4.5% i 2 års iDFS (HR=0.691, 95% CI 0.519 – 0.920, p=0.01). Dessa resultat kan hjälpa oss välja ut lämpliga kandidater till adjuvant behandling med abemaciclib.
LÅNGA SJUKSKRIVNINGAR EFTER LÅGGRADIGA GLIOM
Ett år efter diagnosen låggradig hjärntumör var knappt tre av tio personer i heltidsarbete. Ytterligare ett år senare var andelen fortsatt under hälften, visar en studie från Göteborgs universitet. Återgång i arbete är en viktig friskfaktor för denna unga patientgrupp. Här ger Isabelle Rydén, forskare inom klinisk neurovetenskap vid Sahlgrenska akademin, en överblick av det aktuella kunskapsläget.
Varje år insjuknar ungefär 1 400 personer i Sverige i någon form av primär tumör i det centrala nervsystemet, av dessa drabbas cirka hundra personer av så kallade låggradiga gliom (WHO grad II). Låggradiga gliom hos vuxna karaktäriseras av låg proliferation och långsam tillväxt med diffus avgränsning till övrig vävnad. Magnetkameraundersökningar underskattar i de flesta fall tumörens infiltrativa utbredning i vit substans. Radiologiskt kan låggradiga gliom ses som lågintensiva lesioner på T1- viktade bilder och högintensiva på FLAIR eller T2-viktade sekvenser. Frånvaro av kontrastladdning vid tillförsel av gadolinium är typiskt, men ses också vid höggradiga gliom.
Låggradiga gliom är obotbara på grund av den diffusa växten och transformeras över tid till mer högmaligna tumörer. Med nuvarande strategier där patienter i större omfattning erhåller behandling i ett tidigt skede ses en ökad
överlevnadslängd. Kirurgi och onkologisk behandling utgör viktiga delar i behandlingen för att förlänga livet för patienter med låggradiga gliom. Överlevnadslängden varierar stort, men de flesta patienter lever i många år och en inte obetydlig andel lever 20 år eller mer. Behandlingen består om möjligt av kirurgi där målet är att uppnå maximal säker resektion, det vill säga att ta bort så mycket tumör som möjligt utan att orsaka bestående nedsättningar.
Biopsi görs när kirurgi inte är möjlig, till exempel på grund av tumörens läge. Valet av onkologisk behandling bestäms utifrån patientspecifika risker (exempelvis ålder), den kvarvarande tumörens utbredning, och den histopatologiska diagnosen (PAD). I nuvarande diagnostik görs utöver gradering av malignitetsgrad även molekylärdiagnostik där förekomst av den gen som kodar för enzymetisocitrat dehydrogenas (både IDH-1 och IDH-2) och förekomst av co-deletion av kromosom 1p och 19q (LOH1p/19q) har visat sig vara prognostiskt gynnsamma. LOH 1p/19q och metylering av promotor till den gen som kodar för enzymet 06-metylguanin-DNA-metyltransferas
(MGMT) har också på senare tid visat sig viktiga för val av onkologisk behandling. Den onkologiska behandlingen innefattar i vanliga fall extern strålterapi (foton- eller protonstrålning)och cytostatikabehandling med Lomustin-
Prokarbazin-Vinkristin (PCV) eller Temozolomide.
Genetisk diagnostik – en förutsättning för effektiv cancerbehandling
Närhet till genetisk analys och molekylär kompetens ger cancerläkaren en effektiv komplett diagnostik vilket möter både dagens och framtidens ökade behov av kunskap inför målinriktad cancerbehandling. Inom Region Kalmar län har man sedan 2019 etablerat ny genetisk teknik (NGS) för att tillsammans med patologer, molekylärbiologer och onkologer kunna erbjuda en mer komplett cancerdiagnostik för regionens cancerpatienter. Här beskrivs ambitioner och arbetssätt av docent Fredrik Enlund, molekylärbiolog Carola Andersson och överläkare Magnus Lagerlund.
Cancer är en genetisk cellsignalsjukdom som påverkas av mutationer i cancercellens DNA och RNA. Mutationerna påverkar cellens kommunikation med andra celler. En tumör kan innehålla flera olika kloner, med flera tusen olika genetiska mutationer i varje cell, vilket gör sjukdomen så svår att behandla. Från ett ”singelcell- perspektiv” har cancercellen ett överlevnadsförsprång, men från ett patientperspektiv är den en förfärlig inkräktare
som ibland dödar sin värd. Med modern genetisk analysteknik som Next Generation Sequencing (NGS) kan cancercellens genetiska profil kartläggas på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Tekniken utför vid ett och samma tillfälle analys av flera tusen genetiska förändringar och tar bara ett par dagar att utföra. Man kan studera DNA-mutationer, RNAförändringar, fusionsgener och även kromosomförändringar (se nedan).
Flera tumörsjukdomar kan nu mer detaljerat karaktäriseras i olika undergrupper beroende på tumörens genetiska mutationsmönster. Det gör att man kan särskilja flera olika undergrupper i en tumörtyp och rikta målstyrd
cancerbehandling till de patientgrupper där man har mest nytta.
Rökstopp ses som en del i strålbehandling
Att rökning är dåligt för allt är ingen nyhet. Att fortsätta att röka i samband med en strålbehandling är extra dåligt på grund av risk för komplikationer och minskad behandlingseffekt. Men hur får man patienten att sluta röka utan skuldbeläggning? När och hur ska man ställa frågor om tobaksvanor? Det har personalen vid Strålbehandlingsenheten på Norrlands universitetssjukhus fått lära sig i projektet Rökfri Strålbehandling. Nu ses rökstopp som en del i behandlingen.
Projektet, som är ett samarbete mellan RCC Norr och folkhälsoenheten i Region Västerbotten, startade 2017 med Senada Hajdarevic och Ywonne Wiklund som projektledare.
– Hos personalen har det funnits ett behov länge av att ta upp frågan om rökning med cancerpatienter som ska få strålbehandling, men man har inte vetat på vilket sätt det ska göras, säger Senada Hajdarevic, som är processledare för cancerprevention på RCC Norr.
– Det finns sällan tid för motiverande samtal och det är inte heller alltid självklart att rökning finns registrerad som en variabel bland levnadsvanor. Men ett av de främsta skälen till att många undviker att ta upp frågan om rökning är nog rädsla för att skuldbelägga människor som redan har drabbats av svår sjukdom.
Det finns evidens för att rökning i samband med strålbehandling gör att vävnaderna får minskad syretillförsel vilket leder till sämre behandlingseffekt, sämre läkningsförmåga samt ökad risk för biverkningar och komplikationer.
– Rökningen kan dessutom leda till återfall eller en ny cancersjukdom, fortsätter hon och berättar att projektet startade med en inventering av behovet av stöttning av personalen vid Strålningsenheten vid Norrlands universitetssjukhus.
