Redaktion - Onkologi i Sverige

Kombination förbättrar överlevnad vid urinblåsecancer

Perioperativ pembrolizumab och enfortumab vedotin förbättrade utfall vid muskelinvasiv urinblåsecancer, visar studie vid Karolinska Institutet.

En kombination av den PD-1-riktade immunterapin pembrolizumab och antikroppsläkemedelskonjugatet enfortumab vedotin gav betydande förbättringar i sjukdomskontroll och överlevnad hos patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer som inte var kandidater för cisplatinbaserad neoadjuvant behandling. Resultaten publicerades i The New England Journal of Medicine.

Anders Ullén. Foto: Ulf Sirborn

– Det här är mycket lovande resultat för en patientgrupp som länge haft begränsade behandlingsmöjligheter före operation. Det är positivt att behandlingen inte heller verkar påverka möjligheten att genomföra operationen, vilket annars kan vara en risk när läkemedel ges före kirurgi, säger Anders Ullén, professor i onkologi vid institutionen för onkologi‑patologi vid Karolinska Institutet och studiens sisteförfattare, i ett pressmeddelande.

I den randomiserade fas 3-studien inkluderades 344 patienter från 27 länder. Samtliga genomgick radikal cystektomi, medan interventionsgruppen erhöll pembrolizumab och enfortumab vedotin både före och efter kirurgi. Två år efter studiestart var 75 procent av patienterna i kombinationsgruppen vid liv utan sjukdomsrecidiv, jämfört med 39 procent i kontrollgruppen. Behandlingen var även associerad med förbättrad total överlevnad. Komplett respons uppnåddes hos 57 procent av patienterna som fick kombinationsbehandling, jämfört med 9 procent i kontrollarmen.

Njurhälsan påverkar

Patientgruppen utgör ett betydande kliniskt behov, då cirka hälften av alla patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer inte kan behandlas med cisplatin, oftast på grund av nedsatt njurfunktion eller annan samsjuklighet.

Säkerhetsprofilen var förenlig med tidigare erfarenheter av läkemedlen. Samtliga patienter i behandlingsarmen rapporterade biverkningar, där den vanligaste allvarliga biverkningen i båda grupperna var urinvägsinfektion. Behandlingen föreföll inte påverka möjligheten att genomföra planerad kirurgi.

Resultaten talar för att perioperativ behandling med pembrolizumab och enfortumab vedotin kan etablera en ny behandlingsstandard för cisplatinolämpliga patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer.

Studien Perioperative Enfortumab Vedotin and Pembrolizumab in Bladder Cancer genomfördes tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset vid över 240 cancerkliniker i Europa, Asien och Nordamerika. Den finansierades av Merck Sharp and Dohme tillsammans med Astellas Pharma och Seagen.

Avgörande kunskap om ovanlig hjärntumör hos barn

Pineoblastom är en sällsynt men mycket aggressiv hjärntumör som främst drabbar spädbarn och små barn. Ny forskning pekar på möjligheten till mer selektiv målstyrd behandling, riktad mot utvecklingsprogram som i stort sett saknar betydelse i normal vävnad efter tidig barndom, skriver professor Fredrik Swartling.

Trots intensifierad multimodal behandling är prognosen för pineoblastom fortsatt dålig. Under senare år har molekylär klassificering, framför allt via så kallad global metyleringsanalys förbättrat vår diagnostiska precision, men den biologiska förståelsen av tumörens ursprung och centrala drivmekanismer har varit begränsad. Vi har i en nyligen publicerad studie i vetenskapliga tidskriften Cancer Cell (Gudenas et al., 2026) studerat patientprover av pineoblastom och utvecklat en biologisk modell för hur pineoblastom uppstår och hur tumörformen relaterar till andra högriskdiagnoser inom barnonkologin. I denna översikt sammanfattar jag studiens huvudsakliga fynd och diskuterar deras kliniska relevans.

Cellursprung och utvecklingsfönster

Pineoblastom (PB) kan molekylärt delas in i fyra olika grupper: PB-miRNA1, PB-miRNA2, PB-MYC/FOXR2 och PB-RB1 som drivs av olika genetiska mekanismer och därför kan vara mer eller mindre elakartade (Liu et al., 2021). Pineoblastom som tillhör miRNA-grupperna drabbar oftast barn mellan 5-15 år, medan de sistnämnda grupperna drabbar yngre patienter (ofta spädbarn) och har sämre prognos med bara 30-35% överlevnad (Figur 1).

Figur 1. Schematisk översikt av den elakartade barnhjärntumören, pineoblastom utifrån patienter uppdelade i olika molekylära subgrupper. Medianålder beskrivs för insjuknande i de olika subgrupperna. M+ representerar pineoblastom vid diagnos där spridning av metastaser (andel fall i mörkblått) upptäcks i cerebrospinalvätskan eller i ryggmärgen, medan M0 (andel fall i ljusblått) är avsaknad av spridda tumörceller där. Ärftlighet och genetiska/genomiska förändringar kopplade till de olika grupperna anges om sådan finns. I procent anges 5-årsöverlevnad i de olika subgrupperna av pineoblastom. Figur ombearbetad från (Liu et al., 2021).

Pineoblastom tros härstamma från tallkottkörteln, ett endokrint organ som bland annat producerar melatonin, ett viktig hormon som reglerar kroppens vakenhet. Dess nivåer styrs av ljus som gör att vi effektivt kan hantera dag och natt i vår dygnsrytm. När näthinnan i ögat träffas av ljus går signaler till hypotalamus i hjärnan. Därifrån skickas stoppsignaler till tallkottkörteln att melatoninproduktionen ska upphöra. På kvällen när dagsljuset försvinner och vi förbereder oss för att sova, ökar utsöndringen av melatonin och vi blir sömniga.

För att förstå hur dessa tumörer uppstår genomförde vi enkelcells-RNA-sekvensering av ett större antal pineoblastom från opererade patienter i både USA och Europa. Tillsammans med två forskarteam ledda av Paul Northcott på St. Jude Children’s Research Hospital i Memphis och Mariella Filbin på Dana Farber, Harvard Univ. i Boston, USA visar vi att samtliga molekylära undergrupper av pineoblastom, oavsett genetisk drivare, uppvisar hög biologisk likhet med delande tidiga pinealocyt-progenitorer. Dessa celler representerar ett normalt, övergående utvecklingsstadium i tallkottkörteln och förekommer huvudsakligen under tidig postnatal utveckling.

Viktigt ur klinisk synvinkel är att tumörcellerna inte främst liknar omogna vuxna celler, utan snarare utvecklingsceller som behållit ett proliferativt program som normalt är strikt tidsbegränsat. Detta ger en biologisk förklaring till den tidiga debuten och den höga aggressiviteten.

Genetiska modeller

Studien stärks av funktionella data från genetiska musmodeller. Genom att inducera kända tumördrivande förändringar (till exempel RB1‑förlust eller MYC‑aktivering) selektivt i pinealocyt-linjen och under ett tidigt utvecklingsfönster kunde vi reproducera pineoblastom som utvecklades i djuren med hög specificitet. Samma genetiska ingrepp gav inte upphov till tumör när de aktiverades senare i livet. Detta understryker att tidpunkt och cellkontext är avgörande för tumörutveckling, ett koncept som har direkt bäring på hur vi tolkar genetiska fynd i kliniken.

Liknar andra högrisktumörer

Ett centralt fynd i studien är vår upptäckt av en gemensam molekylär profil mellan pineoblastom, retinoblastom och medulloblastom (av typ Grupp 3 som ofta har dålig prognos). Retinoblastom är en ögontumör hos barn som uppstår i just näthinnan (Zhou et al., 2024) (vars celler som nämnts ovan just har en koppling till tallkottkörteln genom att de skickar signaler efter att dagsljus träffar dem).

Medulloblastom tillhör den vanligaste typen av elakartade hjärntumörer hos barn (Hovestadt et al., 2020) (denna sjukdom drabbar cirka 15-20 barn varje år i Sverige). Med hjälp av enkelcells-sekvensering i kombination med flera molekylära metoder (inklusive global metyleringsanalys) hittade vi en signatur som är gemensam för dessa tre tumörtyper, benämnd tumor‑associated photoreceptor signature (TAPS), som domineras av gener som normalt reglerar fotoreceptorers utveckling och funktion, däribland CRX, OTX2 och NRL.

Vid jämförelse med ett stort spektrum av andra CNS‑tumörer framstår TAPS som i stort sett unik för dessa tre diagnoser. Detta tyder på att tumörerna delar ett gemensamt utvecklingsberoende trots olika anatomisk lokalisation (Figur 2).

Figur 2. Trots sin lokalisation i tre helt skilda regioner i hjärnan visar tumörceller från pineoblastom, medulloblastom och retinoblastom en gemensam molekylär signatur för fotoreceptorer (TAPS) som uppstår i begränsat tidsfönster under olika delar av hjärnutvecklingen. Tumörerna är beroende av denna TAPS-signatur vilket möjliggör att dessa tumörtyper potentiellt kan behandlas på ett liknande sätt i framtiden. Bilden är något ombearbetad och hämtad från (Gudenas et al., 2026).

Implikationer för framtida behandlingar

Av särskilt kliniskt intresse är att flera nyckelkomponenter i TAPS visade sig vara funktionellt nödvändiga för tumörcellernas överlevnad. CRISPR‑baserade studier visade att nedreglering av centrala delar av detta program hämmade tumörtillväxt i modeller av pineoblastom, retinoblastom och Grupp 3‑medulloblastom, men inte i andra hjärntumörer.

Detta pekar på möjligheten till mer selektiv målstyrd behandling, riktad mot utvecklingsprogram som i stort sett saknar betydelse i normal vävnad efter tidig barndom. Om det lyckas kan neuronala och kognitiva biverkningar som ofta drabbar dessa barn begränsas.

Klinisk relevans och framtida perspektiv

Sammanfattningsvis stärker studien bilden av hjärncancer som en sjukdom där normala utvecklingsprogram aktiveras i fel sammanhang (antingen sker detta spontant av slumpmässiga mutationer eller som uppstår på grund av en ökad risk från en bakomliggande ärftlig sjukdom (se exempel i Figur 1)). För barnonkologin innebär vår upptäckt att aggressiva tumörer som tidigare betraktats som biologiskt disparata nu kan förklaras och beskrivas inom ett gemensamt ramverk. På sikt kan detta få konsekvenser för diagnostik, riskstratifiering och terapiutveckling för barn som drabbas av dessa allvarliga sjukdomar.

Pineoblastom och dess ursprung

Pineoblastom (PB)

Sällsynt, höggradig barnhjärntumör i tallkottkörteln
Debuterar oftast innan 5 års ålder
Frekvent spridning i cerebrospinalvätskan vid diagnos
Låg långtidöverlevnad trots intensiv behandling

Molekylära egenskaper hos PB

RB1‑associerade ofta ärftliga tumörer
MYC‑driven undergrupp
MikroRNA‑processeringsdefekter
Gemensamt: hög proliferation och embryonal genexpression

Nyckelfynd i aktuell studie

Tumörerna härstammar från delande pinealocytprogenitorer.
Tumörutveckling kräver ett specifikt tidigt utvecklingsfönster.
Gemensam fotoreceptorliknande transkriptionssignatur (TAPS) delas med:
Retinoblastom
Medulloblastom av typ Grupp 3

Klinisk betydelse av aktuell studie

Fördjupad biologisk förståelse av högrisktumörer hos barn.
Identifierar potentiella nya terapimål.
Stödjer utvecklingsbaserad klassificering av CNS‑tumörer.

Missa inte artikeln Patientnytta ska prioriteras – utlysning öppnar i juni och Ny strategi mot svårbehandlad barncancer

Referenser

Gudenas, B.L., Ahmad, S.T., Englinger, B., Liu, A.P.Y., Zhao, M., Paul, L., Hadley, J., Li, Y., Batts, M., Mittal, P., et al. (2026). A tumor-associated photoreceptor signature unifies distinct central nervous system malignancies. Cancer Cell. 10.1016/j.ccell.2026.02.010.

Hovestadt, V., Ayrault, O., Swartling, F.J., Robinson, G.W., Pfister, S.M., and Northcott, P.A. (2020). Medulloblastomics revisited: biological and clinical insights from thousands of patients. Nat Rev Cancer 20, 42-56. 10.1038/s41568-019-0223-8.

Liu, A.P.Y., Li, B.K., Pfaff, E., Gudenas, B., Vasiljevic, A., Orr, B.A., Dufour, C., Snuderl, M., Karajannis, M.A., Rosenblum, M.K., et al. (2021). Clinical and molecular heterogeneity of pineal parenchymal tumors: a consensus study. Acta Neuropathol 141, 771-785. 10.1007/s00401-021-02284-5.

Zhou, M., Tang, J., Fan, J., Wen, X., Shen, J., Jia, R., Chai, P., and Fan, X. (2024). Recent progress in retinoblastoma: Pathogenesis, presentation, diagnosis and management. Asia Pac J Ophthalmol (Phila) 13, 100058. 10.1016/j.apjo.2024.100058.

Forsknings-/Utvecklingsstipendium 2026

CancerStiftelsen i Kronobergs län utlyser för ansökan 250.000 kr i stipendium för att främja forskning och utveckling inom cancerområdet som ett led i vår strävan att skapa bättre förutsättningar för cancervården i länet.

En lokal koppling är ett plus men inget krav. Sista ansökningsdag är 23 sept 2026!

Välkommen!

Har du funderingar kan du e-posta till: [email protected] eller ring 0730-918 889.

Post Graduate Prostatacancer

Sedan slutet av 1980-talet har AstraZeneca arrangerat en postgraduatekurs om prostatacancer. Det har varit en mycket uppskattad kurs som av många betraktats självklar som ett led i fortbildningen för specialister inom urologi och onkologi. Målsättningen med kursen är att täcka in hela fältet om handläggning av män med misstänkt eller bekräftad prostatacancer.

Tyngdpunkten kommer att läggas på frågeställningar och falldiskussioner ur den kliniska vardagen. Målgruppen för kursen är specialister i urologi och onkologi. Antagningen till kursen sker löpande med prioritering för specialister.

Anmäl dig till utbildningen senast den 3 september 2026.

Observera att anmälan är personlig och bindande. Platsantalet är begränsat.

För er bekvämlighet har vi reserverat ett antal hotellrum på Steningevik. För att boka ett rum, vänligen kontakta Steningevik direkt via e-post [email protected], senast den 25 september 2026. Vid bokning, använd referensen: “AZ PGPC 1-3/12 2026” och inkludera fullständig faktureringsadress om fakturering önskas. Priset per natt för ett hotellrum är 2 670 kr (exklusive moms), och en fakturaavgift på 100 kr (inklusive moms) tillkommer.

Vänligen notera att tillgänglighet för hotellrum inte kan garanteras vid bokningar efter den 3 september 2026. Vid avbokning efter detta datum kommer fullt pris för rummet att debiteras i enlighet med Steningeviks bokningsregler.

Deltagarna ansvarar själva för resor och logi. AstraZeneca står för kursavgift och förtäring.

PROGRAM
TISDAG 1 DECEMBER

10.30 – 10.40 Introduktion – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
10.40 – 11.10 Epidemiologi och ärftlighet – J Styrke
11.10 – 11.30 Tidig diagnostik, screening och OPT – logiskt eller ologiskt? – J Styrke
11.30 – 11.45 Riskvärdering med PSA och biomarkörer – T Nordström
11.45 – 12.15 MR vid diagnostik – F Jäderling
12.15 – 13.25 Lunch
13.25 – 14.00 Prostatabiopsi – T Nordström
14.00 – 14.30 Patologi: Prostatabiopsier – V Gaspar
14.30 – 14.40 Riskgrupper och stadieindelning – T Nordström
14.40 – 15.00 MR & CT vid primär riskgruppsindelning – F Jäderling
15.00 – 15.10 Skelettscintigrafi vid primär riskgruppsindelning – E Trägårdh
15.10 – 15.40 Fika
15.40 – 16.35 PET‑CT – E Trägårdh
16.35 – 17.20 Case riskgruppsindelning- E Trägårdh, T Nordström, F Jäderling
17.20 – 17.30 Summering av riskgruppsindelning – T Nordström
17.30 – 17.35 Utvärdering – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
17.35 Slut för dagen

ONSDAG 2 DECEMBER

08.15 – 08.20 Återkoppling från gårdagen – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
08.20 – 08.30 Behandlingsval – Bakgrund – J Kindblom
08.30 – 08.45 Diagnosbesked och delat beslutsfattande – C Mårtensson, J Styrke
08.45 – 09.00 Faktorer som styr valet mellan kirurgi och strålbehandling – C Thellenberg Karlsson, T Nordström
09.00 – 09.20 Aktiv monitorering – T Nordström
09.20 – 09.40 Falldiskussion aktiv monitorering – T Nordström
09.40 – 10.10 Fika
10.10 – 10.35 Primär strålbehandling & adjuvant hormonell terapi – J Kindblom
10.35 – 10.50 Case primär strålbehandling & hormonell terapi – J Kindblom
10.50 – 11.15 Radikal prostatektomi – T Nordström
11.15 – 11.25 Bensträckare
11.25 – 11.55 Patologi: Prostatektomi – V Gaspar
11.55 – 12.15 Fokal behandling – T Nordström
12.15 – 13.25 Lunch
13.25 – 13.35 Bakgrund till behandling av återfall efter kurativt syftande behandling – J Kindblom
13.35 – 13.55 PET‑CT vid recidiv – E Trägårdh
13.55 – 14.30 Återfall efter kirurgi – introduktion och case – J Kindblom
14.30 – 15.00 Lokalt återfall efter strålning – C Thellenberg Karlsson, J Styrke
15.00 – 15.30 Fika
15.30 – 16.00 Sexuell rehabilitering – M Hyleborg
16.00 – 16.25 Bäckenrehabilitering efter prostatacancerbehandling – C Mårtensson, C Thellenberg Karlsson, J Styrke
16.25 – 17.20 Falldiskussioner – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, T Nordström, J Styrke
17.20 – 17.25 Utvärdering – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
17.25 Slut för dagen

TORSDAG 3 DECEMBER

08.15 – 08.20 Återkoppling från gårdagen – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
08.20 – 08.30 Introduktion – C Thellenberg Karlsson
08.30 – 09.45 mHSPC – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom
09.45 – 10.15 Fika
10.15 – 10.35 Falldiskussion mHSPC – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom
10.35 – 12.00 CRPC – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom
12.00 – 13.05 Lunch
13.05 – 13.30 Frakturprofylax & skelettstärkande behandling – J Styrke
13.30 – 13.50 Palliativ strålbehandling – C Thellenberg Karlsson
13.50 – 14.15 Kurssammanfattning genom Quiz – J Styrke
14.15 – 14.30 Runt hörnet & framtidsvision – C Thellenberg Karlsson, J Styrke
14.30 – 14.45 Utvärdering och utdelning av diplom – C Thellenberg Karlsson, J Kindblom, J Styrke
14.45 Slut

Föreläsare

Viktoria Gaspar
Martin Hyleborg
Fredrik Jäderling
Camilla Thellenberg Karlsson
Jon Kindblom
Carina Mårtensson
Tobias Nordström
Johan Styrke
Elin Trägårdh

Praktisk Information

Steningevik, Steningevik
Märsta, Steningevik alle 11 Stockholm
01 december 2026, 10:30 – 03 december 2026, 15:15

Karolinska Hematology Seminar XXIV

In 2026, the Karolinska Hematology Seminar is organized for the twenty-fourth time.

The seminar is a one-day webinar with the aim of offering State-of-the-art lectures by internationally leading experts in selected hematological areas.

The lectures are followed by interesting discussions and exchange of experience between participants and lecturers.

Welcome!

PROGRAM

Friday September 4

State-of-the-art lectures on Chronic lymphocytic leukemia, Waldenstrom macroglobulinemia, Infections in the immunocompromised host, Acute promyelocytic leukemia, and Acute lymphoblastic leukemia

08.30-08.40 Welcome to Webinar
Magnus Björkholm/Torsten Dahlén, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
08.40-09.50 Chronic lymphocytic leukemia: an update
Eugen Tausch, Department of Internal Medicine III, University Hospital Ulm, Ulm, Germany.
Discussant: Maria Andersson, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
09.50-10.00 “Leg stretcher”, coffee break
10.00-11.10 Waldenstrom macroglobulinemia: an update
Christian Buske, Department of Medicine III, University Hospital Ulm, Ulm, Germany.
Discussant: Christopher Melén, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
11.10-11.20 “Leg stretcher”, coffee break
11.20-12.30 Infections in the immunocompromised host: an update
Johan Maertens, Department of Haematology, University Hospitals Leuven, Leuven, Belgium.
Discussant: Ola Blennow, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
12.30-13.30 Lunch break
13.30-14.40 Acute promyelocytic leukemia: an update
Lionel Adès, Service d’Hématologie-Sénior, Hôpital Saint-Louis, APHP, Université de Paris Cité, Paris Saint-Louis Leukaemia Institute, Paris, France.
Discussant: Stefan Deneberg, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
14.40-14.50 “Leg stretcher”, coffee break
14.50-16.00 Acute lymphoblastic leukemia: an update
Hagop Kantarjian, The University of Texas MD Anderson Cancer Center, Houston, Texas, USA.
Discussant: Joel Joelsson, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.
16.00-16.10 Concluding Remarks and End of Seminar
Magnus Björkholm/Torsten Dahlén

The seminar takes place digitally and is free of charge. Karolinska Hematology Seminar is for you who are clinically active in
hematology or oncology.

Register by August 26, 2026 at the latest.

For questions, please e-mail: [email protected]

Welcome!

Magnus Björkholm
Karolinska University Hospital

Akademiska får nationellt uppdrag för högspecialiserad vård vid analcancer

Tillsammans med Region Skåne, Region Västerbotten och Västra Götalandsregionen har Region Uppsala och Akademiska sjukhuset tilldelats tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård vid analcancer med inriktning på kurativ radiokemoterapi. Beslutet fattades i mars av Nämnden för nationell högspecialiserad vård och innebär att vården koncentreras till fyra nationella centra. Med detta uppdrag innehar sjukhuset totalt 24 NHV-tillstånd.

Den aktuella behandlingsstrategin baseras på samtidig administrering av strålbehandling och cytostatika i kurativt syfte, en etablerad standardbehandling vid analcancer. Centralisering av behandlingen till högvolymcentra har i tidigare studier visats vara associerad med förbättrade behandlingsresultat, inklusive ökad överlevnad.

Akademiska sjukhuset utgör i dag det största behandlande centrumet för analcancer i Norden. Sedan 2017 är sjukhuset ett av fyra nationella centra för kurativ radiokemoterapi inom ramen för den nivåstrukturering som genomförts av Regionala cancercentrum i samverkan. Enligt ansvariga kliniker har denna koncentration av vården bidragit till förbättrade behandlingsresultat, med överlevnadsnivåer som ligger bland de högsta i Europa.

– Det nya tillståndet innebär flera positiva konsekvenser för både patienter och medarbetare. Erfarenhet visar att centralisering av behandlingen leder till förbättrade resultat och ökad överlevnad. Dessutom ger större patientvolymer ökade möjligheter att behålla och rekrytera specialiserad personal, men också att bedriva forskning och utveckling, säger Nina Cavalli-Björkman, överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset.

Nina Cavalli-Björkman, överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset.

Analcancer är en relativt ovanlig malignitet i den distala delen av analkanalen och utgör cirka 1–2 procent av alla gastrointestinala tumörer. I Sverige diagnostiseras omkring 200 nya fall årligen, med en svagt ökande incidens. Sjukdomen är vanligast i åldersgruppen 65–70 år och förekommer något oftare hos kvinnor än hos män. Den dominerande histologiska typen är skivepitelcancer, som i majoriteten av fallen är associerad med persistent infektion av humant papillomvirus (HPV).

Standardbehandlingen vid lokaliserad sjukdom är sedan flera decennier samtidig radiokemoterapi, vilket i många fall möjliggör bot utan primär kirurgi.

Vid Akademiska sjukhuset har ett multidisciplinärt team successivt etablerats för handläggning av patienter med analcancer, bestående av specialiserade onkologer, kontaktsjuksköterskor, koordinator och forskningspersonal i nära samarbete med strålbehandlingsverksamheten. Verksamheten är integrerad i sjukhusets ackrediterade Organisation of European Cancer Institutes Comprehensive Cancer Centre-struktur, vilket innebär att cancervården uppfyller europeiska kvalitetsstandarder genom hela vårdkedjan, från prevention och diagnostik till behandling och uppföljning.

Tilldelningen av NHV-uppdraget innebär även ett utökat ansvar för kunskapsspridning och klinisk forskning inom området, både nationellt och internationellt.

Text: Gunnel Lindström

Ökad överlevnad med svårbehandlad malignt melanom

Patienter med spridd malignt melanom, som inte längre svarar på immunterapi, har en dålig prognos med hög dödlighet. En studie vid Akademiska sjukhuset och två amerikanska sjukhus visar att en kombinationsbehandling med gen- och immunterapi kan bromsa cancern. Två år efter studiestart levde fortfarande 46 procent av patienterna.

Malignt melanom är en allvarlig form av hudcancer som är vanligast hos personer över 60 år. Cancern startar i kroppens pigmentceller. Den kan uppstå var som helst på huden, men vanligast är bröstet, ryggen och benen. Samtliga patienter i studien hade spridd cancer som inte längre svarade på behandling med en vanlig typ av immunterapi, så kallade immuncheckpointhämmare. Deltagarna hade tidigare fått en eller flera immunterapibehandlingar utan tillräcklig effekt. Alla patienter fick en genterapi kallad LOAd703 i kombination med immunterapin atezolizumab.

– Vår förhoppning var att genterapin skulle göra patienterna känsliga igen för immunterapi, efter att tidigare behandlingar slutat fungera. Resultaten tyder på att kombinationsbehandlingen kan bromsa cancern. Den genomsnittliga överlevnaden var 19,3 månader och 46 procent av patienterna levde fortfarande två år efter studiestart, säger Gustav Ullenhag, överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset och professor i cancerimmunterapi vid Uppsala universitet, som lett den svenska delen av studien vars resultat publiceras i Nature Communications.

Gustav Ullenhag, överläkare inom onkologi, Akademiska sjukhuset och professor inom cancerimmunologi, Uppsala universitet.

Enligt Gustav Ullenhag är detta bättre resultat än vad man vanligtvis sett hos liknande obehandlade patienter i tidigare studier och även bättre än för vissa andra avancerade behandlingar. Forskarnas slutsats är också att en kombination av gen- och immunterapi är säker att använda i denna patientgrupp.

Tumörens närmiljö

Det vanligaste första symtomet är en ny brunsvart fläck som växer, ändrar färg eller form, börjar klia och/eller blöda. Malignt melanom kan spridas till lymfkörtlar och inre organ. När melanomtumörer har spritt sig genom blodet kan de orsaka metastaser på många ställen i kroppen, inklusive i inre organ som lungor, lever och hjärna.

Den aktuella studien pågick under perioden 2021-2023 på Akademiska sjukhuset, som behandlade majoriteten av patienterna i studien, samt på Baylor College of Medicine i Houston och Angeles Clinic i Los Angeles.

– Genterapin förändrar och programmerar om tumörens närmiljö. Behandlingen gör att kroppen själv börjar bilda immunceller (T-celler och NK-celler) som kan känna igen och angripa cancerceller, förklarar Gustav Ullenhag.

Han betonar samtidigt att studien bör följas upp med fler kliniska prövningar; inte minst att det behövs en större, jämförande (randomiserad) studie för att avgöra om kombinationsbehandlingen är tillräckligt effektiv för att bli en standardbehandling.

Studien sponsrades av företaget Lokon Pharma. Genterapin LOAd703 har tidigare testats tillsammans med cellgifter hos patienter med avancerad cancer i bukspottkörteln. Resultaten från den studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Oncology.

Källa TT

Text: Gunnel Lindström

Kombination minskar risken för återfall eller död vid klarcellig njurcellscancer

Adjuvant behandling med pembrolizumab i kombination med belzutifan kan komma att sätta en ny standard i Europa för patienter med klarcellig njurcellscancer med hög risk för återfall efter nefrektomi. Detta visar LITESPARK-022-studien, där kombinationsbehandlingen signifikant minskade risken för återfall eller död jämfört med pembrolizumab som monoterapi.

Ettårsdatan från studien presenterades av Toni K. Choueiri, chef för Lank Center for Genitourinary Oncology vid Dana-Farber Cancer Institute i USA. Presentationen hölls på ASCO Genitourinary Cancers Symposium 2026 i San Francisco.

Enligt ett pressmeddelande från American Society of Clinical Oncology om LITESPARK-022-studien utvärderades adjuvant behandling med pembrolizumab i kombination med belzutifan jämfört med pembrolizumab som monoterapi hos patienter med klarcellig njurcellscancer med förhöjd risk för återfall efter nefrektomi. Totalt inkluderades 1 841 patienter från Nordamerika, Europa och Asien. Samtliga hade tumörer med hög risk för återfall trots fullständig kirurgisk resektion.

Tillägg av belzutifan till pembrolizumab resulterade i en kliniskt betydelsefull minskning av risken för sjukdomsåterfall eller död. Efter en medianuppföljning på cirka 28 månader uppskattades den tvååriga sjukdomsfria överlevnaden till 80,7 procent i kombinationsarmen jämfört med 73,7 procent i gruppen som fick enbart pembrolizumab.

Förbättringen i sjukdomsfri överlevnad åtföljdes av en högre förekomst av biverkningar i kombinationsgruppen. De vanligaste var anemi, förhöjda nivåer av alaninaminotransferas samt hypoxi, vilket överensstämmer med den kända säkerhetsprofilen för belzutifan. Biverkningarna bedömdes dock i regel vara hanterbara, och andelen patienter som fullföljde hela behandlingsregimen var likartad i de båda grupperna.

Enligt Toni K.Choueiri talar resultaten för att adjuvant behandling med pembrolizumab i kombination med belzutifan skulle kunna bli en ny standardbehandling för patienter med klarcellig njurcellscancer med hög risk för återfall efter nefrektomi.

Studien pågår fortfarande, och forskarna kommer att fortsätta följa deltagarna för att utvärdera långsiktig sjukdomsfri överlevnad och totalöverlevnad samt för att identifiera potentiella biomarkörer som kan användas för patientselektion.

Text: Jan Andreasen

Postgraduate utbildning i bröstcancer

AstraZeneca Onkologi bjuder in läkare till Postgraduate utbildning i bröstcancer. Målsättningen med kursen är att kunna erbjuda en bred utbildning inom området bröstcancer; från epidemiologi, riskfaktorer, biologiska markörer till det senaste inom kirurgi, radiologi och medicinsk behandling. I slutet av kursen får deltagarna använda sina kunskaper under en workshop i form av en bröstkonferens.

Målgruppen för kursen är nyblivna specialister i onkologi, kirurgi, röntgen/mammografi och patologi. Även du som är specialist sedan tidigare, eller snart färdig ST-läkare är välkommen att söka till kursen.

Anmälan sker via https://qr.short.az/PGBC2026 senast den 21 augusti 2026 och är bindande. AstraZeneca står för kursavgift och förtäring.

Vid frågor kontakta: Piiha-Lotta Jerevall Jannok, Medical Advisor, Bröstcancer, Telefon: 072-208 74 62, [email protected].

KURSLEDARE: Överläkare, Med Dr Lotta Wadsten

FÖRELÄSARE:
Överläkare, Anne Andersson
Professor, överläkare Jonas Bergh
Adjungerad professor, överläkare Jana de Boniface
Docent, överläkare Hans Ehrencrona
Specialistläkare i onkologi, Maria Feldt
Överläkare, Med Dr Irma Fredriksson
Professor, överläkare Jan Frisell
Professor, överläkare Johan Hartman
Läkare, Med Dr Ylva Heyman
Professor, överläkare Per Karlsson
Docent, överläkare Niklas Loman
Docent, överläkare, Alexios Matikas
Docent, överläkare Hanna Sartor
Docent, överläkare Antonios Valachis
Överläkare, Med Dr Lotta Wadsten
Professor, överläkare Fredrik Wärnberg

PROGRAM

KURSLEDARE: Överläkare, Med Dr Lotta Wadsten
ONSDAG 23 SEPTEMBER 2026
09.30 – 10.00 Samling med kaffe
10.00 – 10.15 Välkomna
10.15 – 10.45 Epidemiologi
10.55 – 11.40 EBCTCG
11.50 – 12.30 Bröstpatologi I
12.30 – 13.25 Lunch
13.25 – 14.05 Bröstpatologi II
14.15 – 15.00 Bilddiagnostik
15.00 – 15.20 Kaffe
15.20 – 16.40 Hereditär bröstcancer

TORSDAG 24 SEPTEMBER 2026
08.00 – 08.45 Bröstkirurgi I
08.55 – 09.45 Bröstkirurgi II
09.45 – 10.05 Kaffe
10.05 – 10.55 Bröstkirurgi III
11.05 – 11.50 Graviditetsrelaterad bröstcancer
11.50 – 13.00 Lunch
13.00 – 14.45 Grundläggande principer för onkologisk behandling
14.45 – 15.05 Kaffe

PARALLELLT PROGRAM 1
15.05 – 15.55 Bröstkirurgi IV
16.05 – 17.05 Onkoplastisk kirurgi

PARALLELLT PROGRAM 2
15.05 – 16.05 Strategier vid onkologisk behandling av metastaserad bröstcancer
16.15 – 17.05 Metastaserad bröstcancer i praktiken – patientfall

FREDAG 25 SEPTEMBER 2026
08.00 – 09.00 Strålbehandling
09.10 – 09.45 Vem har rätt – patienten eller vårdprogrammet?
09.45 – 10.05 Kaffe
10.05 – 11.30 Bröstkonferens – workshop
11.30 – 12.30 Lunch
12.30 – 13.30 Bröstkonferens – workshop
13.30 – 14.15 Avslutning

Aktuellt från RCC – april 2026

Aktuellt från Regionala Cancercentrum, RCC, april 2026

Uppdaterat vårdprogram för akut onkologi ger handfasta råd vid akut omhändertagande

Cancerpatienter kan ibland få akuta symtom av sjukdomen eller behandlingen. Då är det viktigt att hälso- och sjukvårdens medarbetare snabbt kan identifiera och hantera dem, oavsett var patienten söker vård. Därför finns det nationella vårdprogrammet för akut onkologi, som nu har uppdaterats.

Vårdprogrammet riktar sig primärt till medarbetare inom hälso- och sjukvården som möter patienter i andra sammanhang än på den behandlande kliniken, till exempel i primärvården, på jourcentraler, i hemsjukvården eller på akuten.

Nya avsnitt har lagts till i vårdprogrammet för att tydliggöra primärvårdens, den palliativa vårdens och omvårdnadens roll i en akut situation. Det finns också ett nytt kapitel om biverkningar av nya behandlingar så som CAR-T och bispecifika antikroppar.

Stora och ojämlika kunskapsluckor om vad som ökar risken för cancer

En ny svensk studie visar att kunskapen om flera riskfaktorer för cancer är förvånansvärt låg. Skillnaderna mellan utbildningsgrupper är dessutom betydande. För nästan hälften av de 20 undersökta riskfaktorerna känner färre än 50 % av befolkningen till sambanden. Rökning är mest känt – men kunskapen om övervikt, fysisk inaktivitet, rött kött, lågt intag av fullkorn och fibrer är låg.

Studien är framtagen av forskare kopplade till RCC och publicerad i BMC Public Health.

– Att information når alla är avgörande för att inte förstärka redan ojämlika skillnader i hälsa, men Sverige behöver både generella och riktade insatser som gör det lättare att leva hälsosamt – och kommunikation som faktiskt når fram till alla. säger Cecilia Hultstrand, PhD och ordförande för RCC:s nationella arbetsgrupp för cancerprevention.

Uppdaterade kunskapsstöd

Nationella vårdprogram som uppdaterats under vintern:

• Akut lymfatisk leukemi
• Akut onkologi
• Basalcellscancer
• Bröstcancer
• Cancer i urinblåsa, njurbäcken, urinledare och urinrör
• Cancer utan känd primärtumör, CUP
• Hodgkins lymfom
• Kronisk lymfatisk leukemi
• Livmoderkroppscancer
• Neuroendokrina buktumörer
• Tjock- och ändtarmscancer
• Palliativ vård av barn
• Ärftliga tumörrisksyndrom hos barn och vuxna (nytt)

Patienter och närstående sammanställer sina önskemål

Broschyren ”Så vill vi ha det!” handlar om patienters och närståendes önskemål om omhändertagande och bemötande i cancervården. Skriften riktar sig till dig som arbetar inom hälso- och sjukvården och kan användas som stöd i att bemöta och förstå patienters och närståendes situation.

Samtliga sex patient- och närståenderåd knutna till RCC står bakom materialet, som finns för tryck eller utskrift.

Patientsamverkan – Regionala cancercentrum i samverkan

Ny handlingsplan för barncancervården 2026–2028

RCC har tagit fram en ny nationell handlingsplan för barncancervården för 2026–2028. Den omfattar nio målområden och omkring 80 insatser som ska stärka kvaliteten, jämlikheten och samordningen i vården för barn och unga med cancer i Sverige.

Arbetet har letts av RCC:s nationella arbetsgrupp för barncancer (NAG barncancer) inom Regionala cancercentrum i samverkan, i nära samarbete med professionen, patientföreträdare och nationella nätverk.

– Just nu arbetar vi intensivt med att förbättra organisationen kring uppstart av barnonkologiska behandlingsprotokoll och att säkerställa jämlik tillgång till kliniska studier och precisionsmedicin. Ett annat viktigt område är att införa patientrapporterade utfallsmått, PROM, brett i barncancervården, säger Frans Nilsson, ordförande i NAG barncancer.

Läs handlingsplanen.

Dashboard med realtidsdata ger kontroll över SVF-flödet

På Bild och funktion vid Skånes universitetssjukhus har man utvecklat en dashboard som dagligen uppdaterar data över remisser och ledtider inom standardiserade vårdförlopp (SVF). Verktyget ger verksamheten bättre kontroll över flöden, möjliggör snabbare prioriteringar och gör det lättare att identifiera flaskhalsar i processen. Resultatet är mer faktabaserade beslut och effektivare planering

Samverkansgruppen för svensk cancervård har haft sitt första möte

I den uppdaterade cancerstrategin fick RCC i uppdrag att ingå i Samverkansgruppen för svensk cancervård. Gruppen är ett partnerskap mellan Socialstyrelsen, svenska Comprehensive Cancer Center-nätverket och RCC i samverkan.

Samverkansgruppen diskuterade två uppdrag som RCC ansvarar för: Utvärderingen av SVF och planen för att stärka svensk
strålbehandling. Under våren kommer gruppen att fortsätta att utveckla strukturerna för samarbetet, inte minst när det gäller samverkan med patient- och närståendeföreträdare.

Kalendarium

Se allt som händer i RCC:s kalendarium, till exempel sjukvårdsregionala webbinarier om utvecklingsarbeten och utlysning av medel.

Användarträff Min vårdplan
Datum: 14.30–15.30 den 16 april och 28 maj
Användarträffarna vänder sig till dig som är kontaktsjuksköterska eller arbetar med Min vårdplan i klinik. Här delar du dina erfarenheter och funderingar med andra som arbetar med Min vårdplan. Användarträffarna är komplement till utbildningar och regionala nätverksträffar.

MDK-lajv: fördjupningsutbildning i livmoderhalscancerprevention för barnmorskor/sjuksköterskor
Datum: 17 april Tid: 9.00–12.00
Vid detta utbildningstillfälle lajvar vi en multidisciplinär konferens där kluriga fall diskuteras tillsammans med gynekolog och patolog.

Digital prehabilitering via stöd- och behandling, 1177, webbinarium
Datum: 28 april Tid: 14.30–15.30
Webbinariet introducerar det digitala verktyget Inför din cancerbehandling. Verktyget vänder sig till patienter som ska påbörja behandling för sin cancer där behandlingen förväntas påverka måendet. Målet är att ge patienter bästa möjliga start inför sin cancerbehandling genom insatser kring psykosociala reaktioner, kost, fysisk aktivitet och tobak/ alkohol. Verktyget finns på stöd och behandlingsplattformen, 1177, och kan användas av alla regioner.

Levnadsvanor och cancer
Datum: 25–29 maj Tid: 12.10–12.50
RCC uppmärksammar varje år The Association of European Cancer Leagues initiativ “European week against cancer” med webbföreläsningar om det senaste inom forskningen kring levnadsvanor och cancer. Föreläsningarna riktar sig till personal inom cancervården, primärvården och tjänstepersoner.

Kan AI förbättra diagnostisken vid pankreascancer?

Datortomografier (DT), MR-undersökningar och slätröntgen ligger till grund för många avgörande medicinska beslut. Trots hög kompetens och lång utbildning hos radiologer missas ibland allvarliga sjukdomar. Inte på grund av slarv, utan därför att människans perception har begränsningar och arbetsbelastningen är hög, skriver professor emeritus i kirurgi Åke Andrén Sandberg

Under de senaste decennierna har datorstödd diagnostik (computer-aided detection, CAD) baserad på artificiell intelligens (AI) utvecklats som ett verktyg för att förbättra den radiologiska upptäckten av cancer och bedömningen av sjukdomens utbredning. AI-system tränas på mycket stora bilddatabaser och lär sig känna igen mönster som är svåra att uppfatta för det mänskliga ögat. De kan markera misstänkta områden, jämföra aktuella bilder med tidigare undersökningar och upptäcka avvikelser som annars riskerar att förbises. I praktiken fungerar AI som ett andra par ögon som aldrig blir trötta och aldrig är stressade. Trots att resultaten av AI-tillämpningar framstår som lovande har någon bred implementering i klinisk praxis ännu inte skett.

Samtidigt måste entusiasmen balanseras med ansvar. AI är inte felfritt. Algoritmer speglar den data de tränats på och kan reproducera bias om träningsmaterialet är snedfördelat. Ett system som huvudsakligen tränats på bilder från en viss befolkningsgrupp kan prestera sämre för andra. Därför krävs noggrann validering, transparens och kontinuerlig uppföljning. AI ska således inte ersätta radiologer, utan stödja dem. Det slutliga medicinska ansvaret måste alltid ligga hos legitimerad vårdpersonal. Erfarenhet, klinisk kontext och helhetsbedömning går inte att ersätta med algoritmer. Men de kan förstärkas.

Pancreascancerdiagnostik med CT

Duktalt adenokarcinom i pankreas (PDAC) är fortsatt en av de dödligaste cancerformerna globalt sett, främst eftersom symtomen vanligen uppträder i ett sent skede, vilket leder till diagnos först när botande behandling inte längre är möjlig. Screening av asymtomatiska individer för PDAC med ett enskilt test är i dagsläget inte genomförbar på grund av sjukdomens låga prevalens och de potentiella skador som falskt positiva fynd kan medföra. Att fastställa förekomst eller frånvaro av cancer och följa förlopp med hjälp av radiologisk bilddiagnostik är svårt och kräver särskild expertis, inte minst efter neoadjuvant behandling. Tidig upptäckt och karaktärisering av tumörer skulle emellertid potentiellt kunna öka antalet patienter som är aktuella för botande behandling [1].

Detektion av PDAC och andra periampullära cancerformer på datortomografiska (DT) kräver specialiserad radiologisk expertis. Trots detta missar även erfarna radiologer tidiga tumörer på DT-bilder; i en studie från 2023 uppnådde 15 expertradiologer en genomsnittlig sensitivitet på endast 80 procent vid granskning av kontrastförstärkta DT-undersökningar för PDAC [2]. Icke-kontrastförstärkt datortomografi, som rutinmässigt utförs av kliniska skäl, erbjuder dock en möjlighet till storskalig screening. Samtidigt har identifiering av PDAC med hjälp av icke-kontrastförstärkt DT länge betraktats som omöjlig.

Aktuella studier med AI-förstärkt CT-diagnostik

I en studie från 2023 utvecklades en djupinlärningsbaserad metod, pancreatic cancer detection with artificial intelligence (PANDA), för att detektera och klassificera pankreaslesioner med hög noggrannhet med hjälp av icke-kontrastförstärkt DT. PANDA tränades på ett datamaterial bestående av 3 208 patienter från ett enda center. I en multicenterbaserad validering med 6 239 patienter från 10 center uppnådde PANDA ett område under ROC-kurvan (AUC) på 0,986–0,996 för tumördetektion, överträffade den genomsnittliga radiologprestationen med 34 procent högre sensitivitet och 6,3 procent högre specificitet vid identifiering av PDAC, samt uppnådde en sensitivitet på 92,9 procent och en specificitet på 99,9 procent för tumördetektion i en verklighetsnära validering med flera scenarier omfattande 20 530 konsekutiva patienter. Anmärkningsvärt är att PANDA, när den används tillsammans med icke-kontrastförstärkt DT, visade samma resultat som radiologiska utlåtanden baserade på kontrastförstärkt DT vid differentiering av vanliga subtyper av pankreaslesioner. PANDA skulle därmed potentiellt kunna fungera som ett nytt verktyg för storskalig screening av pankreascancer [3].

I en studie (“Pancreatic cancer diagnosis: Radiologists meet AI”, PANORAMA) publicerad januari 2026 tränades och externt validerades AI-systemet inom ramen för ett internationellt benchmarking nätverk. Studien omfattade en kohort om 2 310 patienter från fyra tertiära vårdcenter i Nederländerna och USA för träning (n = 2 224) och finjustering (n = 86), samt en avskild testkohort om 1 130 patienter från fem tertiära vårdcenter i Nederländerna, Sverige och Norge. En observatörsstudie med flera granskare och flera fall genomfördes med 68 radiologer (40 center, 12 länder; median erfarenhet 9,0 år på en delmängd av 391 patienter från testkohorten. Referensstandard fastställdes genom histopatologi och minst tre års klinisk uppföljning. Det primära effektmåttet var den genomsnittliga arean under ROC-kurvan (AUROC) för AI-systemet jämfört med radiologernas AUROC vid detektion av PDAC på DT. Av de 3 440 inkluderade patienterna (1 511 kvinnor, 1 929 män; medianålder 67 år under perioden 1 januari 2004 till 31 december 2023 fick 1 103 (32 %) diagnosen PDAC.

I den avskilda testkohorten med 1 130 patienter (406 med histologiskt verifierad PDAC) uppnådde AI en AUROC på 0,92 (95 % konfidensintervall 0,90 till 0,93). Bland de 391 patienterna uppnådde AI också en AUROC på 0,92 (95 %; 0,89 till 0,94), jämfört med gruppen av 68 deltagande radiologer, som hade en AUROC på 0,88 (95 %; 0,85 till0,91). AI visadesåledes en förbättrad förmåga att detektera PDAC på rutinmässiga DT-undersökningar jämfört med radiologer i genomsnitt [4].

Konklusion

Denna begränsade genomgång visar att artificiell intelligens har lett till kliniskt användbara framgångar för tillämpningar av djupinlärning inom medicinsk bildanalys. Samtidigt innebär införandet av så kallade ”black box”-modeller för djupinlärning att det finns begränsat utrymme för domänspecifik kunskap vid den slutliga diagnostiska bedömningen. För medicinska tillämpningar inom datorseende är inte enbart noggrannhet viktig, utan även robusthet, tolkningsbarhet och förklarbarhet, för att säkerställa klinikernas förtroende [5]. Pankreascancer kan vara ett bra exempel på hur man kan involvera kliniker i AI och samtidigt beakta den kliniska diagnostiska processen som en helhet – metoden finns.

Referenser

Ramaekers M, Viviers CGA, Janssen BV, Hellström TAE, Ewals L, van der Wulp K et al. Computer-aided detection for pancreatic cancer diagnosis: Radiological challenges and future directions. J Clin Med 2023; 12: 4209.
Luyer MDP, Artificial intelligence in pancreatic cancer detection: from premise to practice. Lancet Oncology 2026: 27: 8-9.
Cao K, Xia Y, Yao J, Han X, Lambert L, Zhang T, et al. Large-scale pancreatic cancer detection via non-contrast CT and deep learning. Nat Med 2023; 29: 3033-43.
Akves N, Schuumans M, Rutkowski D, Saha A, Vendeittelli P, Obuchowski N, et al. Artificial intelligence and radiologists in pancreatic cancer detection using standard of care CT scans (PANORAMA): an international, paired, non-inferiority, confirmatory, observational study. Lancet Oncology 2026; 27: 116-24.
Thornblad TAE, Ewals LJS, Nederend J, Luyer MDP, De With PHN, van der Sommen F. Clinical insights to improve medical deep learning design: A comprehensive review of methods and benefits. Comput Biol Med 2025; 196(Pt C): 110780.

Från sjukhuskorridorer till köpcentrum: så förändrar Akademiska cancervården

Köpcentrum, vårdcentraler och hemmet – Akademiska sjukhusets modell utmanar sjukhusnormen. En cancerbehandling behöver inte längre börja med att leta parkering, ta sig genom sjukhusets huvudentré och korridorer, och sitta i väntrum med andra patienter.

För allt fler patienter i Region Uppsala sker cancerbehandlingen i stället mitt i vardagen – i ett köpcentrum, nära mataffärer, shopping och apotek, med gott om parkeringsplatser utanför dörren.

Carl-Gustav Fabiansson, Nordenchef på BeOne Medicines, Maria Andersson Ödman, biträdande verksamhetschef på blod- och tumörsjukdomar på Akademiska sjukhuset och ansvarig för Nära dig-projektet, Susanna Carlhem, projektledare på Adxto och Marie Platon, chef för den Nordiska marknadsavdelningen på CSL. Delar av gänget bakom satsningen i Gränby.

För många skapar själva sjukhusmiljön stress och förstärker känslan av att vara sjuk. I Uppsala prövas nu en annan idé: att flytta delar av cancervården närmare människors vardag, och låta sjukhuset vara platsen för det mest avancerade och riskfyllda.

Sedan den drygt två år driver Akademiska sjukhuset en behandlingsmottagning i Gränby köpcentrum. Här ges i dag ungefär var femte cancerbehandling som annars skulle ha skett på sjukhuset. Mottagningen ligger till grund för det så kallade Nära dig-projektet, vars syfte är att göra vården mer tillgänglig och patientanpassad. Visionen är att olika behandlingar på sikt ska kunna erbjudas i hemmet, på vårdcentraler samt på en ny behandlingsmottagning i Tierp, som väntas öppna i början av 2026.

– Akademiska sjukhuset ligger i centrala Uppsala. Det är en stad som satsar på cykel- och lokaltrafik och en tydlig bieffekt är svårigheten att hitta parkering för de som måste ta sig till sjukhuset med bil. Cancervården ökar och efter att vi flyttade in i nya lokaler 2020 upptäckte vi redan efter ett år att det var för få behandlingsplatser, säger Maria Andersson Ödman, biträdande verksamhetschef på blod- och tumörsjukdomar och ansvarig för Nära dig-projektet.

När antalet patienter i behov av cancerbehandling ökade blev begränsningarna i den befintliga strukturen allt tydligare och behovet av nya arbetssätt akut. Samtidigt visade patientutredningar att platsbrist inte var den enda utmaningen – sjukhusmiljön i sig påverkade patienternas upplevelse av vården.

– Flera patienter uppgav att bara att komma in på sjukhuset gör att man känner sig ännu sjukare än man är. Då började vi prata om att hitta lokaler som normaliserar det här med cancerbehandling.

Från buss till köpcentrum

Projektet tog fart i mindre skala. Innan Gränbymottagningen öppnade testades en mobil enhet i Enköping i form av en vårdbuss strax utanför sjukhusets entré. Därefter började letandet efter lokaler i Uppsala som det var lätt att ta sig till och där parkering inte blev ett hinder. Lokalerna i Gränby köpcentrum – tidigare en privat vårdmottagning – visade sig passa.

– Där hade vi lite tur. Susanna ringde runt och hittade det här, säger Maria Andersson Ödman.

Susanna Carlhem, projektledare på Adxto, har arbetat med Akademiska sedan 2021 och beskriver uppstarten som ovanligt energifylld.

– Det rådde en nybyggaranda. Vi hade till och med sjuksköterskor som satt hemma på kvällen och sydde gardiner. För att de tyckte det var roligt. Många var engagerade och det fanns en känsla av att man kunde påverka. Det är inte alltid självklart i en stor organisation.

Gränbymottagningen är en förlängd arm av sjukhusets onkolog- och hematologmottagningar. Den bemannas på rullande schema av personal därifrån: två sjuksköterskor från hematologin och två från onkologin, vanligtvis tre dagar i taget. Det finns alltid läkare på plats och mottagningen har sex till sju behandlingsplatser.

Urvalet bygger på säkerhet och flöde. De två första behandlingarna ges alltid på sjukhuset, för att kontrollera att patienten inte får allvarliga reaktioner. Därefter är Gränbymottagningen främst till för patienter vars behandling tar upp till tre timmar – ofta infusioner eller subkutana injektioner.

– Vi har valt att inte ta emot patienter som behöver ligga hela dagen, av effektivitetsskäl. Patienter med hög biverkningsrisk eller sämre allmäntillstånd behandlas också på sjukhuset, säger Maria Andersson Ödman.

Gränbymottagningen är främst till för patienter vars behandling tar upp till tre timmar – ofta infusioner eller subkutana injektioner.

”Man kliver in och vips sitter man i stolen”

I enkäter och utvärderingar återkommer patienterna till tillgängligheten. Det handlar om avstånd, men också om hur själva vårdmiljön upplevs.

– Miljön här är många gånger avsevärt mycket lugnare än på sjukhuset. Det ringer och plingar inte och det är inga människor som passerar igenom, säger Andersson Ödman. Man parkerar sin bil, kliver direkt in och anmäler sig och vips så sitter man i sin behandlingsstol.

För många, särskilt äldre och sköra, innebär det mindre stress. Anhöriga som skjutsar kan dessutom uträtta ärenden under tiden – handla eller hämta mediciner – utan att lämna området.

I början fanns tvekan hos vissa patienter: oro för att inte möta ”sin” personal eller en misstanke om att flytten betydde sämre standard. Men enligt Maria Andersson Ödman har det förändrats.

– När patienterna väl kommit hit vill de ofta inte tillbaka till sjukhuset igen.

Även personalen beskriver en skillnad. Tempot kan vara högt även på Gränbymottagningen, men arbetet blir mindre fragmenterat.

– I början var vissa stressade här, inte på grund av belastning utan för att de hade dåligt samvete för kollegorna på sjukhuset. Man har lika många patienter men skillnaden är att man får fokusera på sitt arbete utan lika många störningsmoment, säger Andersson Ödman.

Tillgängligheten på den nya mottagningen är något som framhålls positivt av patienterna. Parkeringar precis utanför dörren och sedan är det bara att anmäla sig och snart är behandlingen igång.

Logistik och oväntade hinder

Att flytta behandlingar ut från sjukhuset innebär ny logistik. Läkemedel levereras från beredningen på Akademiska två gånger om dagen, vilket kräver tajt planering och tydliga rutiner.

Carl-Gustav Fabiansson, Nordenchef på BeOne Medicines, säger att han förvånades av hur smidigt uppstarten gick.

– Många saker som kunde varit kluriga flöt på utan anmärkning. Det var lite förvånande att parkering kom upp gång på gång i alla patientenkäter. Men om det återkommer upprepade gånger är det uppenbart att det värderas högt.

Det oväntade bekymret var i stället tekniskt: nätuppkopplingen var sämre än väntat i ett köpcentrum i Uppsala, men åtgärdades snabbt.

Halverad kostnad – och plats för kliniska prövningar på sjukhuset

Enligt projektets beräkningar är kostnaden för en behandling i Gränby nära 50 procent lägre än för samma behandling på sjukhuset. Förklaringen är framför allt lokalkostnaden.

– På sjukhuset betalar man för stora allmänna ytor som entréhallar, hissar och korridorer. Här används ytan mer effektivt, säger Andersson Ödman.

När behandlingar flyttas ut frigörs också behandlingsplatser på sjukhuset. Dessa kan användas till patienter som behöver mer avancerad tillsyn, men också till kliniska studier.

– Ambitionen i Sverige är att vi ska vara med i fler studier och prövningar. Sverige är en liten marknad globalt sett så vi måste hjälpas åt för att kunna bli relevanta för de viktiga och mest intressanta studierna. Ibland måste även sjukhusen samarbeta kring studier och då krävs att det kan beredas plats och resurser för detta, säger Carl-Gustav Fabiansson.

Verksamheten följs noga. Produktivitet, patientnöjdhet, personalnöjdhet och kostnader mäts kontinuerligt i enkäter och utvärderingar tillsammans med patient- och närståenderåd.

Mottagningen bemannas på rullande schema av sjuksköterskor från sjukhusets onkolog- och hematologmottagningar. Det finns alltid en läkare på plats och mottagningen har sex till sju behandlingsplatser.

Tierp – och steget mot primärvården

Gränby är inte slutmålet. Nästa steg är Tierp: en behandlingsenhet flera mil från sjukhuset, planerad att öppna nu i vår. Till skillnad från Gränby ska Tierp bli mer autonom med fast personal och tre behandlingsplatser, vilket kan innebära mellan sex och tio patienter per dag beroende på omfattning på behandlingen.

– På sikt är planen att utöka projektet med mer kontakt med vårdcentralerna. Många behandlingar som vi ger i dag kräver inte specialistsjukvård utan skulle kunna ges i primärvården, säger Maria Andersson Ödman.

Men att flytta utförandet till primärvården är inte okomplicerat. Ekonomi och ersättningssystem är en knäckfråga, liksom tydliga kontaktvägar och stöd från specialistvården. Dessutom behöver läkemedelslagar och förordningar ses över för att möjliggöra mer flexibla vårdformer.

Marie Platon, chef för den Nordiska marknadsavdelningen på CSL, ser Tierp som ett pilotprojekt som kan visa vad som behöver förändras.

– Man kan i det lilla visa på fördelarna, peka på vilka justeringar som krävs i ersättningar och regelverk och sedan skala upp.

Till hösten ska de första hälsoekonomiska analyserna presenteras, där man jämför vårdcentral, Gränby, Tierp och Akademiska.

Att flytta behandlingar ut från sjukhuset innebär logistik.
Läkemedel levereras från beredningen på Akademiska två
gånger om dagen och det kräver noggrann planering.

Samarbeten som driver förändring

En del av projektets framgång, menar flera i gruppen, är att man tidigt byggde en bred samverkan. Förutom regionansvariga, sjukhusledning och vårdenheter har patientföreträdare och näringslivspartners funnits med i arbetet. Det har gett både praktisk draghjälp och nya perspektiv.

– Vår specialitet är innovativa läkemedel, men vi kan också bidra med hälsoekonomi och ett utifrånperspektiv. Att inte jobba mitt i vården gör att vi ibland ser andra möjligheter och lösningar, säger Carl-Gustav Fabiansson.

Marie Platon pekar på att samarbeten kan kännas ovana utanför kliniska prövningar, men att de också kan göra utvecklingsarbete snabbare.

– Det gäller att vara lite entreprenör. Att våga testa, våga visa – och sedan använda data för att peka på vad som behöver ändras. Om vi kan presentera underlag som visar att kvaliteten består samtidigt som kostnaderna minskar, blir det svårare att avfärda nya arbetssätt, säger hon.

För Akademiska handlar det i slutänden om att skapa en mer sömlös vårdkedja.

– Patienten ska vara i centrum, inte gränsdragningen mellan vårdnivåer. Kan vi göra vården trygg, mer tillgänglig och mindre belastande, då är det dit vi ska, säger Maria Andersson Ödman.

En konkret väg mot Nära vård

Intresset från andra regioner är stort. Studiebesök och frågor är vanliga, och 2025 fick Maria Andersson Ödman ta emot Vitalis stipendium för arbetet med att utveckla en mer tillgänglig, inkluderande och närvarande vård i människors vardag.

– Man behöver inte ha en kristallkula för att veta att patientpopulationen kommer att öka. Så vi kommer behöva ta hänsyn till att det är fler personer som behöver någon typ av vård eller tillsyn. Och hur ska vi hantera det när det är fullt redan? Vi måste ju hitta nya lösningar, säger Marie Platon.

En viktig förklaring till projektets framgång är enligt flera i gruppen att man tidigt etablerade en bred samverkan. Förutom regionansvariga, sjukhusledning och vårdenheter har även patientföreträdare och näringslivspartners deltagit i arbetet. Det har bidragit både med konkret stöd och nya perspektiv.

Samtidigt finns en realism i projektgruppen: nya arbetssätt kan göra vården smartare och ofta billigare per behandling, men de löser inte hela ekvationen.

– Trycket på vården ökar. Vi kan flytta ut delar och använda resurser bättre, men det går inte att trolla fram fler vårdplatser utan att det också skjuts till medel, säger Maria Andersson Ödman.

Frågan är hur svensk cancervård ser ut om fem till tio år. Maria Andersson Ödman tror på fler autonoma enheter och mer vård i hemmet.

– Många av de patienter vi har i sängarna skulle kunna vårdas hemma. Men då behöver vi rigga systemen för det.

Och ibland handlar utveckling också om att våga göra det som behövs, utan att fastna i långsamma processer.

– När vi skulle få ett lås på dörren tog det sådan tid att vi till slut åkte till låssmeden själva och köpte en låskolv, berättar hon.

I Gränby, och snart Tierp prövas nu en modell där cancerbehandling blir något som kan rymmas i människors vardag – snarare än att vardagen måste böjas efter sjukhusets villkor.

Text & foto: Lisa von Garrelts

Onkologi i Sverige nr 2 2026 finns ute nu!

Onkologi i Sverige nr 2 2026

I detta nummer lyfts nya riktlinjer som snabbt fått genomslag. Karin Cedronius beskriver hur Anna Martling och Marie-Louise Lydrup varit centrala i införandet av acetylsalicylsyra som tilläggsbehandling vid tarmcancer. Resultaten från ALASCCA-studien visar att risken för återfall kan halveras i en definierad patientgrupp, vilket lett till en ovanligt snabb uppdatering av det nationella vårdprogrammet.

Vi får också ta del av Ylva Heyman och Anna Roséns studie om ärftlig cancer, som visar att genetisk testning inte tycks vara kopplad till långvarig oro eller försämrad livskvalitet. Vi uppmärksammar också hur ny teknik kan bidra till tidigare upptäckt av svårdiagnostiserade cancerformer. I en artikel om pankreascancer diskuterar Åke Andrén-Sandberg möjligheten att använda AI för att öka den diagnostiska säkerheten, ett område där behovet av förbättringar länge varit stort.

Vidare lyfter Lisa von Garrelts i sin artikel en viktig utveckling inom svensk cancervård genom att skildra hur Akademiska sjukhuset förändrar sitt arbetssätt för att komma närmare patienten. Genom att flytta delar av behandlingen från sjukhuset till en mottagning i Gränby köpcentrum visar man hur vården kan bli mer tillgänglig, patientnära och anpassad till framtidens behov.

Vi får också en rapport från ASCO GU 2026 av Jan Andreasen, där nya kombinationsbehandlingar visar minskad risk för återfall vid njurcellscancer, vilket ytterligare understryker den snabba utvecklingen inom onkologisk behandling. Hanna Brodda rapporterar också från årets Onkologidagar i Göteborg.

Ta del av detta och mycket mer i den senaste utgåvan av Onkologi i Sverige nr 2 2026.

Trevlig läsning!

Du hittar det senaste numret som digital tidning HÄR och som PDF HÄR. Vill se våra tidigare utgåvor hittar du dem HÄR.

Ledare: Tankefel att vården ska bli verkligt förebyggande

Sjukvårdsminister Elisabet Lann vill se mer förebyggande insatser i hälso- och sjukvården. Det är en god tanke, men jag ser inte att vården har en chans till det.

När statistiken från WHO klarlägger att 80 procent av dödsfallen i västvärlden (och den långa kostsamma vård som oftast föregår) orsakas av sjukdomar som är livsstilsrelaterade, är det lockande att tro att vården skulle kunna spara in, kanske inte 80 procent, men i alla fall halva sin budget på att påverka människors hälsorsamma val. Förebygga istället för att stå där och operera när det gått fel.

Det är bara det att det bygger på ett totalt tankefel. Det är som att bilmekanikern skulle få industrin att bygga mer hållbara bilar, stoppa saltet på vägbanan och lära oss att köra mjukare. Bilmekanikern gör service, men en motsvarande service-insats från vården skulle inte på långa vägar stoppa den epidemi av vällevnadssjukdomar vi ser i samhället i dag.

Det saknas inte ambition. Det finns en hel avdelning på Folkhälsomyndigheten som heter just levnadsvanor och hälsofrämjande miljöer. Inom 15 år, konstaterar de på sin hemsida, kommer antalet cancerfall öka och att fyra av tio cancerfall skulle kunna förebyggas. Med det resonemangen skulle vi snart kunna ha betydligt färre cancerfall om bara vården skärper sig.

Slutsatsen berättigar inte bara den avdelningens existens, utan de delar av den nationella cancerstrategin som talar preventionens evangelium. Som ordföranden för RCC:s nationella arbetsgrupp för cancerprevention säger i ett gemensamt pressmeddelande med Folkhälsomyndigheten i oktober:

– En konkret åtgärd många av oss kan göra är att välja kollektivtrafik framför bil, eller ännu bättre, att gå eller cykla. Väljer vi att promenera och cykla är vi dessutom mer fysisk aktiva, vilket i sig kan minska risken för cancer, säger Cecilia Hultstrand.

I det närmaste inget av det där har hälso- och sjukvården med att göra. I samma pressmeddelande nämns screening som en preventiv åtgärd. Det är inte prevention. Det är ett verktyg för tidig upptäckt, som ofta är avgörande för patientens utfall. Det är vård.

HANNA BRODDA
chefredaktör Onkologi i Sverige
[email protected]

Läkare fick inte ge optimal behandling – Patient fick söka privat vård

I Sverige har vi fri sjukvård. Det innebär att när någon blir sjuk, ska sjukvården diagnosticera och behandla på lämpligt vis. För Leif Klints patient, Sara Nilsson med tarmcancer, blev det inte så. Här intervjuas han av Hanna Brodda.

– Sara insjuknade hösten 2024 i en tjocktarmscancer som redan från början måste betraktas som mycket avancerad då den från start hade spridit sig till andra organ som till exempel bukhinnan. Hon behandlades då hösten 2024 med ett stort kirurgiskt ingrepp som benämns som cytoreduktiv kirurgi inkluderande så kallad HIPEC-behandling. Detta innebär att man gör ett försök att kirurgiskt avlägsna all synlig tumörbörda och i samband med kirurgin sköljer man också bukhålan med uppvärmd cellgiftsbehandling i syfte att försöka avdöda eventuellt kvarvarande mikroskopisk cancersjukdom. Efter det kirurgiska ingreppet erhöll Sara sex månaders adjuvant cellgiftsbehandling i form av dropp som också hade syftet att försöka avdöda eventuellt kvarvarande mikroskopisk cancersjukdom. Trots all denna behandling kunde man under sensommaren 2025 konstatera ett återfall med tumörsjukdom på åtminstone tre ställen i buken.

Mer om fallet här: Dumpens Sara Nilssons behandling betalades med crowdfunding

Hur såg patientens prognos ut då, hösten 2025?

– När man får ett återfall efter tidigare så kallad primärbehandling mot en cancersjukdom är det enligt mitt sätt att se framför allt två omständigheter som avgör patientens prognos. Den ena omständigheten är hur pass omfattande återfallet är och den andra är hur pass snabbt efter tidigare avslutad primärbehandling som återfallet kommer. En patient som får ett snabbt återfall efter tidigare primärbehandling med mycket uttalade tecken på sjukdom lokaliserat på många olika ställen i kroppen har enligt mitt sätt att se det en mycket sämre prognos jämfört med en patient som får ett sent återfall med liten tumörbörda lokaliserat på till exempel enbart ett litet ställe. Sara fick ju tyvärr sitt återfall mycket snabbt efter avslutad primärbehandling vilket prognostiskt är ogynnsamt, återfallet konstaterades enbart några få månader efter avslutad primärbehandlig. När man konstaterade Saras återfall drogs fallet på en multidisciplinär konferens där bland annat både kirurger och onkologer närvarar. Beslutet då blev att starta en systemisk behandling vilket avser läkemedelsbehandling som syftar till att få kontroll på sjukdomen och om man lyckas med detta ny bedömning om det finns möjlighet till kirurgi mot alla patientens tumörmanifestationer.

Leif Klint, överläkare på onkologiska kliniken, vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och behandlande läkare för Sara Nilsson, känd som Dumpen-Sara, innan och efter att hon gått till en privat klinik för att få behandling.

Vilken behandling tänkte du skulle kunna fungera, baserat på vad?

– När man kunde konstatera Saras återfall där behandlingsbeslutet blev att starta upp systemisk behandling är det ganska självklart vilken typ av cellgiftsbehandling som hade varit standard idag i denna situation. Utöver detta finns det ytterligare behandlingsprediktiva markörer som man kan testa på patientens unika tumörvävnad. Dessa behandlingsprediktiva markörer syftar till att ta reda på vilka läkemedel utöver cellgifter som kan tänkas ha effekt mot den enskilda patientens unika tumörsjukdom. När det gäller tjocktarmscancer gör man därför kompletterande analyser för att efterse vilka godkända läkemedel mot spridd tjocktarmscancer som kan tänkas ha effekt utöver cellgiftsbehandling. Beträffande tjocktarms/ändtarmscancer är dessa analyser så kallad MMR-status samt KRAS, NRAS och BRAF-status. Sara visade sig tyvärr ha en pMMR-tumör vilket innebär att immunterapi inte kan ha effekt mot hennes sjukdom. Utöver detta konstaterades frånvaro av mutationer i KRAS, NRAS och BRAF vilket innebär att en typ av läkemedel som kallas för EGFR-hämmare kan ha effekt mot Saras sjukdom. Vi gjorde just i Saras fall en mer utvidgad analys som kunde påvisa att hon även hade en HER2-positiv sjukdom som enligt litteraturen förekommer hos cirka tre till fem procent av alla patienter med tjocktarms- och ändtarmscancer. HER2-positiv sjukdom är annars mest förknippat med bröstcancer där cirka 10 -15 procent av patienterna har just en HER2-positiv sjukdom och vi har haft specifika HER2-riktade läkemedel mot HER2-positiv bröstcancer i över 25 år. Inom EU finns det inga godkända läkemedel mot HER2-positiv tjocktarms- eller ändtarmscancer men i USA har deras läkemedelsnämnd (FDA) godkänt två läkemedel mot HER2-positiv tjocktarms- och ändtarmscancer.

Leif Klint fortsätter:

– Ett av dessa läkemedel är Enhertu som är det läkemedel som Sara fått på en privat klinik. Orsaken till att Enhertu inte är godkänt mot HER2-positiv tjocktarms- eller ändtarmscancer inom EU är att läkemedelsbolaget som tillverkar Enhertu (Astra-Zeneca) inte ansökt om att få det godkänt mot HER2-positiv tjocktarms/ändtarmscancer hos EU:s läkemedelsnämnd EMA. Orsaken till detta är troligen att det inte finns någon stor randomiserad fas 3 studie som påvisar effekt av Enhertu vid HER2-positiv tjocktarms/ändtarmscancer. Det finns en mindre enarmad fas 2 studie som påvisat god effekt hos tungt förbehandlade patienter med HER2-positiv tjocktarms/ändtarmscancer. För att ett läkemedel skall ha en tydligt bevisad effekt behövs oftast en välgjord randomiseras fas 3 studie.

Hur kändes det att inte kunna förskriva det?

– Det är med delvis blandade känslor. Jag anser att Enhertu är det mest potenta läkemedel man kan ge till en patient med HER2-positiv spridd bröstcancer. Jag tror att det därför också troligen är det mest potenta läkemedel man kan ge även till en patient med en spridd HER2-positiv tjocktarms/ändtarmscancer. Problemet är dock att jag inte med 100 procent säkerhet kan veta att det är så. För att jag skulle kunna veta detta med större säkerhet hade det krävts en välgjord randomiserad fas 3 studie som hade visat på god effekt av Enhertu vid HER2-positiv tjocktarms/ändtarmscancer och som i Saras fall i det vi kallar för 1:a linjens behandling där inga tidigare läkemedel har givits mot spridd cancer.

Har du varit med om liknande fall tidigare som läkare? Är det vanligare nu med fler behandlingsalternativ (och fler är på väg)?

– Jag har arbetat som specialistläkare inom onkologi i snart 20 år och min tillvaro har med tiden blivit mer och mer komplex i och med att läkemedelsutvecklingen går framåt i en rasande fart. I och med att vi kan göra mer analyser på varje enskild patients tumörvävnad med förmåga att upptäcka mer behandlingsprediktiva markörer i kombination med utvecklingen av nya onkologiska läkemedel så blir denna frågeställning mer och mer vanlig. Jag har ju även tidigare varit med att man träffat patienter med spridd cancersjukdom där vävnadsanalyser har påvisat förekomst av en behandlingsprediktiv markör mot ett läkemedel som inte är godkänt inom EU för patientens unika tumörsjukdom och det är alltid ett problem. Ibland har man via läkemedelsbolaget kunnat få använda läkemedlet genom så kallat compassionate use. Om man annars behandlar en patient med ett icke godkänt läkemedel så kallas det för off-label användning och det förekommer ibland men då måste man oftast som enskild läkare få sin verksamhetschefs lov för att göra detta. Jag har vid enstaka tillfällen fått detta godkänt om det rör sig om en patient där jag har en stark övertygelse att ett icke godkänt läkemedel skulle ha stor chans att vara till nytta för min patient.

Borde godkännandeprocessen förändrades?

– Det är höga beviskrav för att få ett läkemedel godkänt inom EU av EMA vilket jag ändå tycker är bra. Kostnaden för att ta fram nya cancerläkemedel är skyhög med resultat att de flesta nya cancerläkemedel är jättedyra att använda. För att vi skall ha råd att behandla alla cancerpatienter med läkemedel men även patienter med andra diagnoser är det bra att det är höga beviskrav på det nya läkemedlets effektivitet. Det finns exempel på hur FDA i USA godkänt nya läkemedel på lovande resultat i mindre fas 2 studier men där man i ett senare skede när resultat kommer fram i större mer välgjorda fas 3 studier att det läkemedel som FDA godkänt visar sig vara ineffektivt mot sjukdomen med konsekvens att patienter fått behandling med ett svindyrt läkemedel i onödan. Om jag ändå får önska något beträffande denna frågeställning är det att jag ibland tycker att det tar på tok för lång tid från det att ett läkemedel fått godkännande av EMA till det att Svenska regulatoriska myndigheter (Tlv/NT-rådet) gett OK för användande beträffande finansiering med konsekvens att den enskilda patienten fått vänta på att starta behandling med ett potentiellt lovande läkemedel.

Hur skulle du vilja att man värderade ett liv?

– Oj, detta var en stor och delvis filosofisk fråga. Min grundinställning är naturligtvis ändå att jag värderar alla människors liv lika. Samtidigt är man ändå bara en människa med känslor och har arbetat många år som onkolog. Det kan ju till exempel ibland vara mycket lättare att känna ett starkt engagemang för en ung småbarnsförälder med en svår cancersjukdom jämfört med en riktigt gammal patient med samma sjukdom. Det mest tragiska fall jag arbetat med var en 35-årig kvinna som var inlagd på ett sjukhus i Västsverige för att föda sitt andra barn. Efter förlossningen tyckte ansvarig gynekolog att min patient hade lite väl mycket buksmärtor varför man remitterade patienten för skiktröntgen av buken och man fann då tecken på en tjocktarmscancer med mycket stor spridning till levern och man fick betrakta detta som en palliativ situation från början. När jag träffade denna patient på nybesök hade hon sin lilla nyfödda dotter i knät och i denna situation vill jag ge denna patient ALLT jag kan beträffande bromsmedicinering för att hon skall kunna få se sin dotter växa upp så många månader extra som möjligt. Om man nu jämför denna unga kvinna med tex 95-åriga Agda som är både gravt dement men är även gravt hjärtsjuk så pratar vi om 2 olika patienter där jag ändå kan ha delvis olika inställning till hur jag värderar ett liv då jag ändå bara är en människa.

Hur mår din patient Sara Nilsson idag av den behandling hon fick privat (Nilsson är tillbaka som patient hos Klint på Sahlgrenska)?

– Den behandling som Sara får med Enhertu är ju jämfört med många andra cancerbehandlingar väldigt målriktad vilket innebär att hon upplever en mycket lindrigare biverkningsprofil jämfört med tidigare cellgiftsbehandling. När vi utvärderat Sara efter 3 månaders behandling med Enhertu ser det ut som om hon har god effekt av behandlingen och den fortsätter efter att ha dragits på en ny multidisciplinär konferens.

Har hennes prognos ändrats?

– Det är för tidigt i nuläget att säga. Jag kan bara konstatera att hon i nuläget har god effekt av behandlingen med avsevärt mycket mindre biverkningar jämfört med de cellgiftsbehandlingar hon fått tidigare.

*Leif Klint som intervjuas i denna artikel har fått fullmakt av sin patient Sara Nilsson att öppet prata om kliniska överväganden, beslut som fattats under behandlingen och resultat.

Text & foto: Hanna Brodda

Acetylsalicylsyra halverar återfall i tarmcancer – nu ändras det nationella vårdprogrammet

I början av februari uppdaterades det nationella vårdprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Tillägget kom bara nio månader efter den senaste uppdateringen. Orsaken är nypublicerad svensk forskning som visat att helt vanlig acetylsalicylsyra kan minska återfallen med mer än hälften hos patienter med en vanlig typ av tjock- och ändtarmscancer.

– Jag glömmer aldrig när jag väntade på resultatet från analysen av vår studie. Vår duktiga statistiker presenterade siffrorna och kurvorna för mig och när hon var klar hade jag en overklig känsla i kroppen. Det var ju helt fantastiska resultat!

Det säger Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska institutet och ansvarig för ALASCCA-studien, en randomiserad studie vars resultat publicerades i höstas och som ligger till grund för den nyligen genomförda uppdateringen av vårdprogrammet för tjock- och ändtarmscancer.

Resultaten hon refererar till innebär i korthet att patienter med en viss form av tarmcancer, där tumören bär på vissa relativt vanliga genmutationer, kan halvera risken för återfall genom att ta en daglig dos på 160 mg acetylsalicylsyra, asa, under tre år efter att de genomgått operation. Inte nog med den goda effekten, asa är även ett mycket välbeprövat läkemedel med relativt få biverkningar, dessutom är det billigt.

I början av februari 2026 uppdaterades vårdprogrammet för tjock- och ändtarmscancer, tack vare de här resultaten, bara nio månader efter den senaste uppdateringen. Marie-Louise Lydrup är ordförande i nationella vårdprogramgruppen vid RCC. Hon påpekar att det är mycket ovanligt att det görs en revision så kort tid efter en genomförd revidering.

Anna Martling och Marie-Louise Lydrup.

– Normalt går det cirka tre år mellan uppdateringarna men här var det så uppenbart vilken tydlig effekt asa har för den här patientgruppen att vi inte kunde vänta, trots att vi hade gjort en total revision under våren 2025.

Men en uppdatering av vårdprogrammet sker förstås inte med enbart en enskild studie som grund. ALASCCA-studien är inte den enda som undersökt acetylsalicylsyras effekt på tarmcancerpatienter, men det är den första randomiserade studien.

– Det har funnits tidigare studier, men ingen har haft en så fin design som ALASCCA. Att få en riskreduktion med 50 procent i en så välgjord studie är oerhört starka data, säger Marie-Louise Lydrup.

En sista pusselbit

Anna Martling kallar studien för ”den sista pusselbiten” i arbetet med att förstå acetylsalicylsyrans effekt på denna typ av cancertumörer.

– Det finns tidigare studier som indikerar att asa kan reducera återfallsrisken, men tidigare har ingen kunnat visa exakt vilka patienter som har nytta av behandlingen. Man har snarare hittat det som bifynd i annan forskning och resultaten har divergerat.

De varierade resultaten fick Anna Martling och hennes kollegor att fundera.

– Det fick oss att misstänka att det kunde handla om en speciell subgrupp som skulle ha mer nytta av asa, och att vi måste identifiera den gruppen genom att testa tumören för den specifika genen, säger Anna Martling som drog igång ALASCCA-studien 2014.

Till sin hjälp i arbetet har forskarna använt sig av bland annat data från RCCs kvalitetsregister för tjock- och ändtarmscancer.

– Det är en guldgruva och en helt unik källa till forskning. Vi har nyttjat kraften i det och den kompetens som finns inom RCC. Bland annat fick vi fin hjälp av deras statistiker för att få fram underlag och bygga in randomiseringsmodul och eCRF i kvalitetsregistret för att enklare kunna hämta både data och patienter till studien, säger Anna Martling.

De uppdaterade riktlinjerna innebär att alla patienter med tjock- och ändtarmscancer numera ska testas för om deras tumör har den här genetiska avvikelsen, och att de som har det ska få tilläggsbehandlingen med acetylsalicylsyra under tre år efter operation.

– Det är en ganska enkel behandling som kommer att leda till att hälften av alla patienter slipper återfall, vilket ju är fantastiskt för både patienterna och samhället, säger Marie-Louise Lydrup.

Till det nationella vårdprogrammet för tjock- och ändtarmscancer i Kunskapsbanken

Fakta om ALASCCA-studien

ALASCCA-studien har pågått sedan 2016 och publicerades i september 2025.
I studien ingick 3500 patienter från 33 olika sjukhus i Sverige, Norge, Danmark och Finland.
626 av patienterna hade den speciella genförändringen.
Hälften av dem lottades till en grupp som fick 160 mg aspirin att ta i tablettform hemma, den andra hälften fick placebo.
Resultatet visade att återfallsrisken efter tre år halverades från 14 till 7 procent.
Ungefär 40 procent av alla patienter med tarmcancer bär på den här specifika genmutationen. Alla kan dock inte behandlas med aspirin – vissa tål inte läkemedlet, och andra använder mediciner som inte bör kombineras med det. Sammantaget innebär det att omkring 1 400–1 600 patienter i Sverige varje år kan vara aktuella för behandlingen.

Text: Karin Cedronius

Kunskap om ärftlig cancer – inte kopplad till långvarig oro eller sämre livskvalitet

Med dagens genetiska analyser kan fler patienter med ärftligt ökad risk för cancer identifieras. Det skapar nya möjligheter att förebygga och upptäcka cancer i tid. Men hur påverkar kunskapen hos den som får veta att risken är förhöjd, frågade sig forskarna Ylva Heyman och Anna Rosén. Här skriver de om sin forskning.

I en ny svensk studie har livskvalitet, ångest och cancerrelaterad oro följts under det första halvåret efter genetisk testning för ärftlig bröst-, äggstocks- och tjocktarmscancer. Resultaten visar att testningen inte leder till långvarig försämring av livskvalitet. För de flesta innebär testningen en tillfällig ökning av oro i anslutning till testbeskedet, med normalisering inom sex månader.

De flesta cancerfall uppstår utan tydlig ärftlig orsak. Hos cirka fem-tio procent kan dock en medfödd genförändring identifieras. Dessa individer insjuknar ofta i yngre ålder och har en ökad risk att utveckla flera cancersjukdomar under livet.

Sjukdomsorsakande förändringar i gener som BRCA1, BRCA2 och PALB2 är kopplade till bröst- och äggstockscancer. Förändringar i mismatch repair-gener orsakar Lynch syndrom, som medför ökad risk för bland annat kolorektal- och endometriecancer. När en sådan förändring identifieras kan personen erbjudas strukturerad uppföljning och förebyggande åtgärder. Samtidigt kan släktingar erbjudas genetisk vägledning och testning för att ta reda på om de bär på samma förändring.

Livskvalitet efter genetisk testning

Studien omfattade 254 personer som genomgått genetisk testning vid cancergenetiska mottagningar i Umeå, Lund, Göteborg och Stockholm. Deltagarna följdes under det första halvåret efter testbeskedet och besvarade validerade enkäter både kort efter beskedet och efter sex månader. Livskvalitet, ångest och cancerrelaterad oro mättes och resultaten jämfördes med svenska befolkningsdata.

Både personer med nyligen genomgången cancer och släktingar som genomförde anlagsbärartest inkluderades, vilket ger en bred bild av hur genetisk testning påverkar olika grupper.

Resultaten visar att livskvaliteten inte försämrades långsiktigt efter genetisk testning. Ångest och cancerrelaterad oro var förhöjda i nära anslutning till testbeskedet men minskade under uppföljningen. Efter sex månader låg nivåerna nära dem som ses i den svenska befolkningen.

En tydlig skillnad framkom mellan personer med och utan en nylig cancerdiagnos. De som insjuknat under det senaste året rapporterade lägre livskvalitet och mer ångest vid båda mättillfällena, även om deras mående förbättrades över tid. För övriga deltagare låg livskvaliteten generellt nära befolkningsnivåer och förändrades endast marginellt.

Testresultatet i sig, oavsett om en ärftlig genförändring identifierades eller inte, hade ingen avgörande betydelse för hur deltagarna mådde på gruppnivå. Däremot sågs mer oro och något lägre livskvalitet hos yngre personer, kvinnor och individer som nyligen genomgått cancerbehandling.

De flesta cancerfall uppstår utan tydlig ärftlig orsak. Hos cirka fem-tio procent kan dock en medfödd genförändring identifieras, skriver författarna till studien.

Övergående oro

Resultaten talar emot föreställningen att genetisk testning generellt skulle leda till långvarigt sämre mående eller försämrad livskvalitet. För de flesta är den ökade oron övergående.

Samtidigt finns grupper som kan behöva särskild uppmärksamhet. Personer som nyligen fått en cancerdiagnos befinner sig redan i en utsatt situation och kan behöva extra stöd. Författarna till studien understryker därför vikten av individualiserad information och riktat psykosocialt stöd.

För vissa kan ett besked om ärftlig orsak till cancer också innebära ökad tydlighet och handlingsutrymme. Att få en förklaring till cancer i familjen och konkreta rekommendationer om uppföljning kan minska osäkerheten, både för den enskilda personen och för släktingar.

Hur uppföljning och stöd organiseras varierar dock i landet. Personer med ärftligt ökad cancerrisk kan vara knutna till flera olika vårdenheter, vilket ibland skapar otydliga vårdvägar. På flera håll byggs nu samordnade uppföljningsmottagningar upp, som den nya mottagningen för ärftlig cancer i Malmö. Där erbjuds samlad uppföljning, individuella kontrollprogram och tillgång till psykosocialt stöd. En mer samordnad vård kan bidra till ökad trygghet och göra det lättare att hantera medicinska beslut, uppföljning och de frågor som kan uppstå för individer som har en ärftligt ökad risk för cancer.

Trygghet över tid

Genetisk testning för ärftlig cancer är inte kopplad till långvarig försämring av livskvalitet. För de flesta innebär testningen en övergående period av ökad oro, men efter ett halvår ligger nivåerna nära dem som ses i den svenska befolkningen.

Resultaten ger stöd för fortsatt bred användning av genetisk testning inom cancervården. Samtidigt understryker de vikten av att identifiera patienter som kan behöva extra stöd och att organisera uppföljande vård så att den skapar trygghet över tid.

Faktaruta: Ärftlig cancer i korthet

Cirka 5–10 procent av alla cancerfall är kopplade till en medfödd sjukdomsorsakande genförändring i en enskild gen.
Flera gener är kopplade till ärftlig bröst- och äggstockscancer, där BRCA1 och BRCA2 är de mest kända
Lynch syndrom orsakas av sjukdomsorsakande förändringar i mismatch repair-gener och medför ökad risk för bland annat kolorektal- och endometriecancer.
Identifiering av en ärftlig genförändring möjliggör anpassade kontrollprogram, förebyggande åtgärder och i vissa fall riskreducerande kirurgi. Släktingar kan erbjudas genetisk vägledning och testning.

Publicering:

Heyman, Y., Röjlar, H., Hawranek, C., Hellquist, B. N., & Rosén, A. (2026). Quality of life, anxiety and cancer worry following hereditary cancer testing: a 6-month Swedish follow-up study. Quality of Life Research, 35, 70. https://doi.org/10.1007/s11136-026-04184-1

Artikeln baseras på data från DIRECT-studien (huvudansvarig forskare: Anna Rosén):
https://www.umu.se/direct/

Immunonkologi vid 1L NSCLC: Evidens, patientfall och erfarenhetsutbyte

Varmt välkommen till en webinarserie om immunonkologi och de senaste rönen kring första linjens behandling av icke-småcellig lungcancer (1L NSCLC). Under tre sammanhängande lunchwebinarier kommer vi tillsammans att utforska aktuell forskning, ta del av patientfall samt dela med oss av praktiska erfarenheter och insikter från vardagen.

TISDAG 19 MAJ, 12.05 – 12.50

Studier och evidens
1L NSCLC, PD-L1 <1%: Genomgång av aktuell evidens och studier inom första linjens behandling av NSCLC.
Föreläsare: ST-läkare Gabriel Högström

ONSDAG 20 MAJ, 12.05 – 12.50

Patientfall och klinisk vardag
Patientfall inom 1L NSCLC med fokus på praktiska erfarenheter.
Föreläsare: Överläkare Mihovil Roglic, medverkan av kontaktsjuksköterska (TBD)

TORSDAG 21 MAJ, 12.05 – 12.50

Patientfall, erfarenhetsutbyte och diskussion
Har du frågor kring immunterapi och 1L NSCLC? Under denna session har du möjlighet att få svar på frågor kring evidens, patientfall och klinisk praxis vid behandling med immunterapi. Gemensam diskussion och erfarenhetsutbyte tillsammans föreläsarna från US Linköping och deltagare.
Föreläsare: Gabriel Högström, Mihovil Roglic och medverkan av kontaktsjuksköterska (TBD)

Har du frågor till föreläsarna?

Skicka gärna in dem i förväg genom att klicka här

Se hela inbjudan här

Navigating the complex decision making in first-line HCC

I början av december arrangerade Eisai i samarbete med Onkologi i Sverige ett direktsänt webinar med fokus på behandling vid levercancer. Mötet var nordiskt med titeln ”Navigating the complex decision making in first-line HCC”. Talare var Adj. prof. Per Stål från Karolinska Universitetssjukhuset, Prof. Markus Peck-Radosavljevic från Österrike samt Dr. David Pinato från England.

PROGRAM:

Introduction & Welcome – Adj. Prof. Per Stål (chair)

Complexity of first-line treatment approaches for uHCC – Prof. Markus Peck-Radosavljevic

Exploring treatment goals and the value of different clinical endpoints – Prof. Markus Peck-Radosavljevic

Evidence-based strategies for managing heterogeneous HCC patient populations in clinical practice – Dr. David J. Pinato

SE-LENA-26-00003 2026-03-02

Immunterapi vid metastaserad NSCLC med fokus på PD-L1 < 1%

Bristol Myers Squibb bjuder in till ett lunchwebinar: Immunterapi vid metastaserad NSCLC med fokus på PD-L1 < 1%

Tisdagen den 21 april kl 12.05 – 12.50

Föreläsare
Dr Rosalyn Juergens, MD, PhD, Onkolog vid McMaster University samt Juravinski Cancer Centre, Hamilton, Kanada

Moderator
Dr Marcus Skribek, MD, PhD, Onkolog vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna

Agenda
12.05 – 12.10 Välkommen och introduktion
Marcus Skribek

12.10 – 12.40 Föreläsning: Immunotherapy in Metastatic
NSCLC with focus on PD-L1 <1%
Rosalyn Juergens

Overview of current treatment landscape
Scientific data and clinical evidence
Real-world experience and case examples
Clinical considerations and treatment strategies
Data and personal insights

12.40 – 12.50 Frågestund
Marcus Skribek och Rosalyn Juerg

Perioperativ pembrolizumab och enfortumab vedotin förbättrade utfall vid muskelinvasiv urinblåsecancer, visar studie vid Karolinska Institutet.

Njurhälsan påverkar

Cellursprung och utvecklingsfönster

Genetiska modeller

Liknar andra högrisktumörer

Implikationer för framtida behandlingar

Klinisk relevans och framtida perspektiv

Pineoblastom och dess ursprung

Pineoblastom (PB)

Molekylära egenskaper hos PB

Nyckelfynd i aktuell studie

Klinisk betydelse av aktuell studie

Referenser

Gudenas, B.L., Ahmad, S.T., Englinger, B., Liu, A.P.Y., Zhao, M., Paul, L., Hadley, J., Li, Y., Batts, M., Mittal, P., et al. (2026). A tumor-associated photoreceptor signature unifies distinct central nervous system malignancies. Cancer Cell. 10.1016/j.ccell.2026.02.010.

Hovestadt, V., Ayrault, O., Swartling, F.J., Robinson, G.W., Pfister, S.M., and Northcott, P.A. (2020). Medulloblastomics revisited: biological and clinical insights from thousands of patients. Nat Rev Cancer 20, 42-56. 10.1038/s41568-019-0223-8.

Liu, A.P.Y., Li, B.K., Pfaff, E., Gudenas, B., Vasiljevic, A., Orr, B.A., Dufour, C., Snuderl, M., Karajannis, M.A., Rosenblum, M.K., et al. (2021). Clinical and molecular heterogeneity of pineal parenchymal tumors: a consensus study. Acta Neuropathol 141, 771-785. 10.1007/s00401-021-02284-5.

Zhou, M., Tang, J., Fan, J., Wen, X., Shen, J., Jia, R., Chai, P., and Fan, X. (2024). Recent progress in retinoblastoma: Pathogenesis, presentation, diagnosis and management. Asia Pac J Ophthalmol (Phila) 13, 100058. 10.1016/j.apjo.2024.100058.

PROGRAM TISDAG 1 DECEMBER

ONSDAG 2 DECEMBER

TORSDAG 3 DECEMBER

Föreläsare

Praktisk Information

Text: Gunnel Lindström

Tumörens närmiljö

Text: Gunnel Lindström

Text: Jan Andreasen

Uppdaterat vårdprogram för akut onkologi ger handfasta råd vid akut omhändertagande

Stora och ojämlika kunskapsluckor om vad som ökar risken för cancer

Uppdaterade kunskapsstöd

Patienter och närstående sammanställer sina önskemål

Ny handlingsplan för barncancervården 2026–2028

Dashboard med realtidsdata ger kontroll över SVF-flödet

Samverkansgruppen för svensk cancervård har haft sitt första möte

Kalendarium

Pancreascancerdiagnostik med CT

Aktuella studier med AI-förstärkt CT-diagnostik

Konklusion

Referenser

Köpcentrum, vårdcentraler och hemmet – Akademiska sjukhusets modell utmanar sjukhusnormen. En cancerbehandling behöver inte längre börja med att leta parkering, ta sig genom sjukhusets huvudentré och korridorer, och sitta i väntrum med andra patienter.

Från buss till köpcentrum

”Man kliver in och vips sitter man i stolen”

Logistik och oväntade hinder

Halverad kostnad – och plats för kliniska prövningar på sjukhuset

Tierp – och steget mot primärvården

Samarbeten som driver förändring

En konkret väg mot Nära vård

Text & foto: Lisa von Garrelts

I Sverige har vi fri sjukvård. Det innebär att när någon blir sjuk, ska sjukvården diagnosticera och behandla på lämpligt vis. För Leif Klints patient, Sara Nilsson med tarmcancer, blev det inte så. Här intervjuas han av Hanna Brodda.

Hur såg patientens prognos ut då, hösten 2025?

Vilken behandling tänkte du skulle kunna fungera, baserat på vad?

Hur kändes det att inte kunna förskriva det?

Har du varit med om liknande fall tidigare som läkare? Är det vanligare nu med fler behandlingsalternativ (och fler är på väg)?

Borde godkännandeprocessen förändrades?

Hur skulle du vilja att man värderade ett liv?

Hur mår din patient Sara Nilsson idag av den behandling hon fick privat (Nilsson är tillbaka som patient hos Klint på Sahlgrenska)?

Har hennes prognos ändrats?

Text & foto: Hanna Brodda

En sista pusselbit

Fakta om ALASCCA-studien

Text: Karin Cedronius

Livskvalitet efter genetisk testning

Övergående oro

Trygghet över tid

Faktaruta: Ärftlig cancer i korthet

Publicering:

TISDAG 19 MAJ, 12.05 – 12.50

ONSDAG 20 MAJ, 12.05 – 12.50

TORSDAG 21 MAJ, 12.05 – 12.50

Har du frågor till föreläsarna?

PROGRAM:

Bristol Myers Squibb bjuder in till ett lunchwebinar: Immunterapi vid metastaserad NSCLC med fokus på PD-L1 < 1%

Kontakt

Länkar

Prenumerera

PROGRAM
TISDAG 1 DECEMBER