Köpcentrum, vårdcentraler och hemmet – Akademiska sjukhusets modell utmanar sjukhusnormen. En cancerbehandling behöver inte längre börja med att leta parkering, ta sig genom sjukhusets huvudentré och korridorer, och sitta i väntrum med andra patienter.

För allt fler patienter i Region Uppsala sker cancerbehandlingen i stället mitt i vardagen – i ett köpcentrum, nära mataffärer, shopping och apotek, med gott om parkeringsplatser utanför dörren.

För många skapar själva sjukhusmiljön stress och förstärker känslan av att vara sjuk. I Uppsala prövas nu en annan idé: att flytta delar av cancervården närmare människors vardag, och låta sjukhuset vara platsen för det mest avancerade och riskfyllda.

Sedan den drygt två år driver Akademiska sjukhuset en behandlingsmottagning i Gränby köpcentrum. Här ges i dag ungefär var femte cancerbehandling som annars skulle ha skett på sjukhuset. Mottagningen ligger till grund för det så kallade Nära dig-projektet, vars syfte är att göra vården mer tillgänglig och patientanpassad. Visionen är att olika behandlingar på sikt ska kunna erbjudas i hemmet, på vårdcentraler samt på en ny behandlingsmottagning i Tierp, som väntas öppna i början av 2026.

– Akademiska sjukhuset ligger i centrala Uppsala. Det är en stad som satsar på cykel- och lokaltrafik och en tydlig bieffekt är svårigheten att hitta parkering för de som måste ta sig till sjukhuset med bil. Cancervården ökar och efter att vi flyttade in i nya lokaler 2020 upptäckte vi redan efter ett år att det var för få behandlingsplatser, säger Maria Andersson Ödman, biträdande verksamhetschef på blod- och tumörsjukdomar och ansvarig för Nära dig-projektet.

När antalet patienter i behov av cancerbehandling ökade blev begränsningarna i den befintliga strukturen allt tydligare och behovet av nya arbetssätt akut. Samtidigt visade patientutredningar att platsbrist inte var den enda utmaningen – sjukhusmiljön i sig påverkade patienternas upplevelse av vården.

– Flera patienter uppgav att bara att komma in på sjukhuset gör att man känner sig ännu sjukare än man är. Då började vi prata om att hitta lokaler som normaliserar det här med cancerbehandling.

Från buss till köpcentrum

Projektet tog fart i mindre skala. Innan Gränbymottagningen öppnade testades en mobil enhet i Enköping i form av en vårdbuss strax utanför sjukhusets entré. Därefter började letandet efter lokaler i Uppsala som det var lätt att ta sig till och där parkering inte blev ett hinder. Lokalerna i Gränby köpcentrum – tidigare en privat vårdmottagning – visade sig passa.

– Där hade vi lite tur. Susanna ringde runt och hittade det här, säger Maria Andersson Ödman.

Susanna Carlhem, projektledare på Adxto, har arbetat med Akademiska sedan 2021 och beskriver uppstarten som ovanligt energifylld.

– Det rådde en nybyggaranda. Vi hade till och med sjuksköterskor som satt hemma på kvällen och sydde gardiner. För att de tyckte det var roligt. Många var engagerade och det fanns en känsla av att man kunde påverka. Det är inte alltid självklart i en stor organisation.

Gränbymottagningen är en förlängd arm av sjukhusets onkolog- och hematologmottagningar. Den bemannas på rullande schema av personal därifrån: två sjuksköterskor från hematologin och två från onkologin, vanligtvis tre dagar i taget. Det finns alltid läkare på plats och mottagningen har sex till sju behandlingsplatser.

Urvalet bygger på säkerhet och flöde. De två första behandlingarna ges alltid på sjukhuset, för att kontrollera att patienten inte får allvarliga reaktioner. Därefter är Gränbymottagningen främst till för patienter vars behandling tar upp till tre timmar – ofta infusioner eller subkutana injektioner.

– Vi har valt att inte ta emot patienter som behöver ligga hela dagen, av effektivitetsskäl. Patienter med hög biverkningsrisk eller sämre allmäntillstånd behandlas också på sjukhuset, säger Maria Andersson Ödman.

”Man kliver in och vips sitter man i stolen”

I enkäter och utvärderingar återkommer patienterna till tillgängligheten. Det handlar om avstånd, men också om hur själva vårdmiljön upplevs.

– Miljön här är många gånger avsevärt mycket lugnare än på sjukhuset. Det ringer och plingar inte och det är inga människor som passerar igenom, säger Andersson Ödman. Man parkerar sin bil, kliver direkt in och anmäler sig och vips så sitter man i sin behandlingsstol.

För många, särskilt äldre och sköra, innebär det mindre stress. Anhöriga som skjutsar kan dessutom uträtta ärenden under tiden – handla eller hämta mediciner – utan att lämna området.

I början fanns tvekan hos vissa patienter: oro för att inte möta ”sin” personal eller en misstanke om att flytten betydde sämre standard. Men enligt Maria Andersson Ödman har det förändrats.

– När patienterna väl kommit hit vill de ofta inte tillbaka till sjukhuset igen.

Även personalen beskriver en skillnad. Tempot kan vara högt även på Gränbymottagningen, men arbetet blir mindre fragmenterat.

– I början var vissa stressade här, inte på grund av belastning utan för att de hade dåligt samvete för kollegorna på sjukhuset. Man har lika många patienter men skillnaden är att man får fokusera på sitt arbete utan lika många störningsmoment, säger Andersson Ödman.

Logistik och oväntade hinder

Att flytta behandlingar ut från sjukhuset innebär ny logistik. Läkemedel levereras från beredningen på Akademiska två gånger om dagen, vilket kräver tajt planering och tydliga rutiner.

Carl-Gustav Fabiansson, Nordenchef på BeOne Medicines, säger att han förvånades av hur smidigt uppstarten gick.

– Många saker som kunde varit kluriga flöt på utan anmärkning. Det var lite förvånande att parkering kom upp gång på gång i alla patientenkäter. Men om det återkommer upprepade gånger är det uppenbart att det värderas högt.

Det oväntade bekymret var i stället tekniskt: nätuppkopplingen var sämre än väntat i ett köpcentrum i  Uppsala, men åtgärdades snabbt.

Halverad kostnad – och plats för kliniska prövningar på sjukhuset

Enligt projektets beräkningar är kostnaden för en behandling i Gränby nära 50 procent lägre än för samma behandling på sjukhuset. Förklaringen är framför allt lokalkostnaden.

– På sjukhuset betalar man för stora allmänna ytor som entréhallar, hissar och korridorer. Här används ytan mer effektivt, säger Andersson Ödman.

När behandlingar flyttas ut frigörs också behandlingsplatser på sjukhuset. Dessa kan användas till patienter som behöver mer avancerad tillsyn, men också till kliniska studier.

– Ambitionen i Sverige är att vi ska vara med i fler studier och prövningar. Sverige är en liten marknad globalt sett så vi måste hjälpas åt för att kunna bli relevanta för de viktiga och mest intressanta studierna. Ibland måste även sjukhusen samarbeta kring studier och då krävs att det kan beredas plats och resurser för detta, säger Carl-Gustav Fabiansson.

Verksamheten följs noga. Produktivitet, patientnöjdhet, personalnöjdhet och kostnader mäts kontinuerligt i enkäter och utvärderingar tillsammans med patient- och närståenderåd.

Tierp – och steget mot primärvården

Gränby är inte slutmålet. Nästa steg är Tierp: en behandlingsenhet flera mil från sjukhuset, planerad att öppna nu i vår. Till skillnad från Gränby ska Tierp bli mer autonom med fast personal och tre behandlingsplatser, vilket kan innebära mellan sex och tio patienter per dag beroende på omfattning på behandlingen.

– På sikt är planen att utöka projektet med mer kontakt med vårdcentralerna. Många behandlingar som vi ger i dag kräver inte specialistsjukvård utan skulle kunna ges i primärvården, säger Maria Andersson Ödman.

Men att flytta utförandet till primärvården är inte okomplicerat. Ekonomi och ersättningssystem är en knäckfråga, liksom tydliga kontaktvägar och stöd från specialistvården. Dessutom behöver läkemedelslagar och förordningar ses över för att möjliggöra mer flexibla vårdformer.

Marie Platon, chef för den Nordiska marknadsavdelningen på CSL, ser Tierp som ett pilotprojekt som kan visa vad som behöver förändras.

– Man kan i det lilla visa på fördelarna, peka på vilka justeringar som krävs i ersättningar och regelverk och sedan skala upp.

Till hösten ska de första hälsoekonomiska analyserna presenteras, där man jämför vårdcentral, Gränby, Tierp och Akademiska.

Samarbeten som driver förändring

En del av projektets framgång, menar flera i gruppen, är att man tidigt byggde en bred samverkan. Förutom regionansvariga, sjukhusledning och vårdenheter har patientföreträdare och näringslivspartners funnits med i arbetet. Det har gett både praktisk draghjälp och nya perspektiv.

– Vår specialitet är innovativa läkemedel, men vi kan också bidra med hälsoekonomi och ett utifrånperspektiv. Att inte jobba mitt i vården gör att vi ibland ser andra möjligheter och lösningar, säger Carl-Gustav Fabiansson.

Marie Platon pekar på att samarbeten kan kännas ovana utanför kliniska prövningar, men att de också kan göra utvecklingsarbete snabbare.

– Det gäller att vara lite entreprenör. Att våga testa, våga visa – och sedan använda data för att peka på vad som behöver ändras. Om vi kan presentera underlag som visar att kvaliteten består samtidigt som kostnaderna minskar, blir det svårare att avfärda nya arbetssätt, säger hon.

För Akademiska handlar det i slutänden om att skapa en mer sömlös vårdkedja.

– Patienten ska vara i centrum, inte gränsdragningen mellan vårdnivåer. Kan vi göra vården trygg, mer tillgänglig och mindre belastande, då är det dit vi ska, säger Maria Andersson Ödman.

En konkret väg mot Nära vård

Intresset från andra regioner är stort. Studiebesök och frågor är vanliga, och 2025 fick Maria Andersson Ödman ta emot Vitalis stipendium för arbetet med att utveckla en mer tillgänglig, inkluderande och närvarande vård i människors vardag.

– Man behöver inte ha en kristallkula för att veta att patientpopulationen kommer att öka. Så vi kommer behöva ta hänsyn till att det är fler personer som behöver någon typ av vård eller tillsyn. Och hur ska vi hantera det när det är fullt redan? Vi måste ju hitta nya lösningar, säger Marie Platon.

Samtidigt finns en realism i projektgruppen: nya arbetssätt kan göra vården smartare och ofta billigare per behandling, men de löser inte hela ekvationen.

– Trycket på vården ökar. Vi kan flytta ut delar och använda resurser bättre, men det går inte att trolla fram fler vårdplatser utan att det också skjuts till medel, säger Maria Andersson Ödman.

Frågan är hur svensk cancervård ser ut om fem till tio år. Maria Andersson Ödman tror på fler autonoma enheter och mer vård i hemmet.

– Många av de patienter vi har i sängarna skulle kunna vårdas hemma. Men då behöver vi rigga systemen för det.

Och ibland handlar utveckling också om att våga göra det som behövs, utan att fastna i långsamma processer.

– När vi skulle få ett lås på dörren tog det sådan tid att vi till slut åkte till låssmeden själva och köpte en låskolv, berättar hon.

I Gränby, och snart Tierp prövas nu en modell där cancerbehandling blir något som kan rymmas i människors vardag – snarare än att vardagen måste böjas efter sjukhusets villkor.

Text & foto: Lisa von Garrelts