Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Håkan Olsson till minne – Utmanade dogmer och gick nya vägar

Håkan Olsson, aktiv seniorprofessor i onkologi vid Lunds universitet, har vid 71 års ålder avlidit i sviterna av en cancersjukdom.

Håkan var född i Malung där han avlade realexamen följd av studentexamen i Mora. Till skillnad från många kollegor växte Håkan inte fast i den första akademiska miljön; efter genomförd läkarutbildning på Karolinska Institutet flyttade han till Lund. I Lund genomgick Håkan utbildning i klinisk onkologi, samtidigt som han inledde sina sedermera mycket omfattande forskningsaktiviteter inom ett antal centrala områden: varför vissa individer utvecklar cancer, vilka riskfaktorerna är, hur de samverkar och hur vår genetik påverkar risken för cancer.

I sitt avhandlingsarbete vid Lunds universitet påvisade Håkan att yrkesmässig exponering för organiska lösningsmedel kopplas till ökad risk för lymfom. Håkan disputerade 1984 och enligt den tidens tradition blev han, baserat på en avhandling av hög kvalitet, docent samma år. År 1988 utnämndes Håkan Olsson till universitetslektor och 1996 blev han professor i onkologi. Håkans drygt 700 publikationer, varav ett 50-tal i de högst renommerade prekliniska och kliniska tidskrifterna, har nu citerats 31 000 gånger och har resulterat i ett mycket imponerande H-index på 81. Håkan var också engagerad i utbildningen av nya generationer av läkare och forskare och har varit handledare för 25 forskarstuderande.

Läs hela artikeln

Prisbelönt kontaktsjuksköterska vill se förbättrad rehabilitering

– När vi befinner oss mitt i stormens öga ska vi vara som bäst. I det här yrket får man inte vara rädd för att möta människor i kris, men det är också viktigt att hålla en professionell distans. De kloka orden kommer från Petra Lindroos Kölqvist, som i våras utsågs till Årets kontaktsjuksköterska i Västra sjukvårdsregionen för sitt arbete på Hematologimottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Sedan 2004 är Petra Lindroos Kölqvist tillsammans med läkaren Hege Garelius teamansvarig för anemi- och leukemi-teamet på hematologens öppenvård där tre kontaktsjuksköterskor arbetar. Hon blev färdig sjuksköterska 1996 och har arbetat inom hematologi sedan dess.
– Ja, det är ingen slump att jag firar 25-årsjubileum i år. Jag kände från allra första början att detta var ett område som skulle passa mig. Den medicinska utvecklingen de senaste 20 åren, med bland annat utformandet av standardiserade vårdförlopp, har varit mycket spännande att följa. Och vårt sätt att arbeta här med diagnosbaserade team har visat sig vara ett vinnande koncept som är väldigt uppskattat av våra patienter, säger Petra, som är mycket stolt och hedrad över utmärkelsen.
– Det känns bra att vi kontaktsjuksköterskor blir uppmärksammade, det jobb vi gör är viktigt. Det här priset går till hela teamet, detta är ingen ”one man show”, påpekar hon.

Läs hela artikeln

3D-mammografi minskar antalet fall av bröstcancer mellan screeningomgångar

Screening med 3D-mammografi, så kallad brösttomosyntes ger en lägre andel intervallcancerfrekvens jämfört med screening med mammografi. Resultaten hittills innebär att brösttomosyntes kan göra större nytta som screeningmetod än mammografi. Fler studier med resultat i samma riktning behövs dock, skriver här Kristin Johnson, ST-läkare i radiologi på Skånes universitetssjukhus och doktorand inom medicinsk radiologi vid Lunds universitet. Hon påpekar att för att bedöma om brösttomosyntes ska ersätta eller komplettera mammografi är det även viktigt att exempelvis ta hänsyn till hälsoekonomiska analyser och falskt positiva undersökningar. Arbeten kring detta pågår i forskningsgruppen.

Kvinnor i Sverige erbjuds regelbunden screening för bröstcancer från 40 till 74 års ålder. I Sverige och övriga Europa används mammografi som screeningmetod. Två bilder i olika projektioner tas av varje bröst. Men mammografi som metod har begränsningar och man uppskattar att cirka 20 procent av bröstcancerfallen kan missas1. Det beror till stora delar på att vissa tumörer skyms av normal bröstvävnad och de är då mycket svåra eller omöjliga att upptäcka för den granskande radiologen.

TAR MÅNGA LÅGDOSBILDER
Därför har en annan metod, brösttomosyntes, blivit aktuell för att komplettera eller ersätta mammografi i screening. Brösttomosyntesmaskinen rör sig i en båge över bröstet och
tar många lågdosbilder ur olika vinklar. Bilderna läggs sedan samman i en stack som radiologen kan scrolla igenom och resultatet kan liknas vid en tredimensionell mammografi
där effekten från eventuell skymmande överlappande vävnad minskar.

I en stor prospektiv studie i screeningpopulationen i Malmö, Malmö Breast Tomosynthesis Screening Trial, där 14 848 kvinnor deltog från 2010 till 2015 jämfördes brösttomosyntes i en projektion med standard-mammografi i två projektioner2. Kvinnorna undersöktes med båda metoderna vid ett screeningtillfälle och bilderna från de två metoderna granskades separat av bröstradiologer. Resultaten visar att med hjälp av brösttomosyntes hittades knappt 40 procent fler fall av bröstcancer jämfört med mammografi. Flera proavspektiva europeiska screeningstudier har visat liknande resultat3- 5. De extra cancerfall som upptäcktes med enbart brösttomosyntes i Malmö-studien har liknande biologisk profil, inklusive mer aggressiv typ som till exempel trippelnegativ bröstcancer, som cancerfall upptäckta med hjälp av mammografi6.

VISAT HÖGRE DETEKTION
När en ny screeningmetod ska utvärderas är förstås cancerdetektion en mycket viktig parameter, och där har brösttomosyntes visat en högre detektion än mammografi. Men även andra parametrar är av stort intresse. För att veta om de extra cancerfall om upptäcks med enbart brösttomosyntes bidrar till en lägre sjuklighet och i förlängningen lägre dödlighet i bröstcancer kan studier av intervallcancer ge viktig information. Intervallcancer är cancerfall som diagnostiseras efter ett screeningtillfälle där kvinnan har friats från cancer, men före nästa planerade screening. Om intervallcancerfrekvensen sjunker efter screening med brösttomosyntes indikerar det att metoden upptäcker cancer som är relevant och som annars skulle ha orsakat sjuklighet. Vi har studerat intervallcancer i Malmö-studien och jämfört den med en kontrollgrupp för att se om intervallcancerfrekvensen sjönk efter brösttomosyntes. Kontrollgruppen bestod av kvinnor screenade med mammografi i Malmö under samma tidsperiod som Malmö-studien.

Varje studiekvinna matchades sedan med två kvinnor i kontrollgruppen avseende ålder vid screening (+/- ett år) och datum för screening. Av de 14 848 kvinnorna i studien fanns matchade kontrollkvinnor för 13 369 kvinnor. Kontrollgruppen bestod av 26 738 kvinnor. Medelåldern i båda grupperna var 56 år. Intervallcancerfrekvensen i studien var 1,6 per 1 000 screenade kvinnor, 21 av 13 369 med 95 % konfidensintervall 1,0–2,4 jämfört med kontrollgruppen 2,8 per 1 000 screenade kvinnor, 76 av 26 738 med 95 % konfidensintervall 2,2–3,6, conditional odds ratio 0,6 (95 % konfidensintervall 0,3–0,9, p=0,02). Resultaten visar alltså att det är 40 procent lägre odds att drabbas av intervallcancer i studiegruppen, där kvinnorna hade screenats med brösttomosyntes och mammografi, jämfört med kontrollgruppen där kvinnorna hade screenats med mammografi.

Läs hela artikeln

Stötta yngre och bjuda på kunskap – viktigt för Eva Tiensuu Janson, erfaren expert på NET

Hennes bästa ämne i skolan var svenska och ett tag funderade hon på att bli historielärare. Musiken, fiolspelandet, har också alltid spelat en viktig roll i livet.
– Men om man hade bra betyg skulle man utbilda sig till ett ”riktigt” jobb som läkare eller jurist, och jag ville arbeta med något som kunde hjälpa människor, säger professor Eva Tiensuu Janson, som valde att ägna sig åt neuroendokrinologi, men aldrig släppte det stora intresset för pedagogik. Idag är hon ställföreträdande vicerektor för vetenskapsområdet medicin och farmaci på Uppsala universitet.

Inom forskarvärlden, både den nationella och internationella, är denna osedvanligt vänliga professor ett ytterst välrenommerat namn inom området NET–neuroendokrina tumörer (carcinoider), framförallt den ärftliga varianten som drabbar tunntarmen, som är hennes eget forskningsområde. NET är den näst vanligaste bukcancerformen efter tjocktarmscancer. Utan att gå händelserna i förväg ska det redan här sägas att Eva Tiensuu Janson varit ytterst delaktig i att bygga upp det Center of Excellence i Uppsala som är världsledande när det gäller neuroendokrina tumörer.

Men först en fråga om det ovanliga efternamnet Tiensuu.
– Det är ett finskt namn som kommer från Tornedalen, förklarar hon, och det märks att det inte är första gången någon undrar. Eva Tiensuu Jansons farfar var potatisodlare i Tornedalen och hennes morfar var glasblåsare i Småland, en ovanligt stor geografisk spännvidd i DNA:et som kanske har gjort avtryck i karaktären. Hennes far blev agronom, mamman arbetade inom storhushåll och föräldrarna som alltså kom farandes från norr och söder träffades i Uppsala.

– Det finns ingen i släkten som har arbetat inom vården och heller inga sjukdomar som möjligen kunde ha väckt ett intresse för att arbeta som läkare, konstaterar Eva som föddes i Luleå 1963 och så småningom flyttade söderut i olika omgångar, först till Umeå och Östersund och därefter Uppsala som har varit hennes hemvist sedan hon tog läkarexamen där 1988. När hon började läsa medicin 1983 var det kö till läkarutbildningen och hon blev bortlottad vid första försöket.

– Det innebar att jag arbetade med annat hemma i Östersund under ett halvår. Min mamma som var chef för ett storkök hjälpte mig att få ett vikariat på ett av sjukhusköken där jag sommarjobbat tidigare. Jag skrev bland annat matsedlar och skalade hundratals kilo morötter och lök. Det var faktiskt ett riktigt kul extrajobb.

VIKTIGT MED ETT ”RIKTIGT YRKE”
Med sina toppbetyg blev hon sedan antagen till läkarutbildningen i Uppsala 1983. Men det var långt ifrån en självklarhet att unga Eva skulle välja den medicinska banan.

– Jag var betydligt mer intresserad av humanistiska ämnen i skolan, som svenska och historia. Jag älskade att skriva uppsatser och funderade även på att bli historielärare – eller att få ägna mig åt mitt stora intresse, musik – professionellt. Ämnet naturvetenskap hankade jag mig hjälpligt igenom, det enda jag tyckte var lite kul var biologi. Men på den tiden ansågs det att ett sådant ”läshuvud” som hon hade begåvats med skulle användas till att utbilda sig till ett ”riktigt” yrke. Att hålla på med musik ansågs inte riktigt seriöst. Varken Eva själv eller alla de patienter – och studenter – som hon har hjälpt genom åren har haft anledning att beklaga det yrkesval hon gjorde. Och musiken, främst fiolspelande, har
hon ägnat sig helhjärtat åt privat under en stor del av livet. Intresset för forskning blev tydligt redan efter några terminer på läkarutbildningen.

– Ja, det fanns där från början. Jag lutade nog mer åt forskning än kliniskt arbete men insåg ändå tidigt att de bästa resultaten uppnås om man både arbetar i labbet OCH träffar patienter. Som kliniker är det viktigt att förstå hur laboratorieforskning går till och vice versa, säger hon. Hennes livslånga intresse för hormonproducerande tumörer väcktes redan under patologistudierna under utbildningen.

Läs hela artikeln

Tjock- och ändtarmscancer ökar inte efter fetmakirurgi

Risken för kolorektalcancer ökar inte efter fetmakirurgi, visar en studie från Göteborgs universitet. Resultaten väntas få betydelse för personer som överväger att genomgå fetmakirurgi. Fetma är en känd riskfaktor för flera cancerformer, däribland kolorektalcancer, alltså cancer i tjock- eller ändtarm. Det är sedan tidigare känt att den totala cancerrisken minskar för patienter med fetma om de genomgår fetmakirurgi, så kallad bariatrisk kirurgi.

Beträffande just kolorektalcancer har det dock kommit studier som visat på ökad risk efter bariatrisk kirurgi, medan andra rapporterat om minskad risk. Dessa motstridiga resultat har väckt oro kring kirurgin, och visat på behovet av mer långsiktiga studier som analyserar effekten av bariatrisk kirurgi på risken för kolorektalcancer, skriver här Magdalena Taube, docent i molekylär medicin vid Sahlgrenska akademin, och studiens försteförfattare.

Globalt har förekomsten av fetma nästan tredubblats sedan 1975. Fetma ökar risken för ett flertal allvarliga sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer. Risken att drabbas av någon eller några av de vanligaste cancerformerna – såsom bröstcancer, levercancer, njurcancer, bukspottkörtelcancer och magsäckscancer – ökar med stigande Body Mass Index (BMI).1 Kopplingen mellan fetma och 13 specifika cancertyper är i dagsläget vetenskapligt styrkt.2 Andelen av dessa fetma-relaterade cancerformer har i sin tur visat sig vara högre hos kvinnor än hos män. Som ett exempel har Centers for Disease and Control och National Institutes of Health rapporterat att – i USA – utgörs 55 procent av alla cancerformer som diagnostiserats hos kvinnor och 24 procent av de som diagnostiserats hos män av cancer som är associerade med övervikt och fetma.

Den globala fetmaepidemin medför därmed en ökning av antalet fetma-relaterade cancerfall, framförallt hos kvinnor. Fetma leder också till ökad risk för förtida död, och de vanligaste dödsorsakerna hos patienter med fetma utgörs av hjärt-kärlsjukdom och cancer.3 Allvaret kring fetma som en cancerriskfaktor illustreras ytterligare av cancerresearchuk. org som beräknar att fetma, under de närmaste 10–15 åren, kan komma att passera rökning som den största påverkbara riskfaktorn för cancer i Storbritannien.

FÖRLÄNGER LIVET MED TRE ÅR
Det är angeläget att fler cancerförebyggande strategier utvecklas för att bromsa denna utveckling. Ett flertal studier har tidigare visat att bariatrisk kirurgi leder till en substantiell
och långvarig viktnedgång, samt minskar cancerrisk och dödlighet hos patienter med fetma.4-6 Vi har nyligen kunnat visa att bariatrisk kirurgi förlänger den genomsnittliga livslängden hos patienter med fetma med tre år.7 Trots de många studier som fastställer att bariatrisk kirurgi leder till minskad cancerrisk, finns en ovisshet kring effekten på kolorektalcancerrisk.8 Ett antal retrospektiva studier med patienter från flera europeiska länder har rapporterat en ökad risk för kolorektalcancer efter bariatrisk kirurgi.9, 10 Samtidigt har andra retrospektiva studier visat att bariatrisk kirurgi är förknippad med en minskad risk för kolorektalcancer.5, 11, 12

Detta har skapat en oro kring kirurgisk behandling av fetma, hos såväl patienter som fetmakirurger vilket visar på det stora behovet av fler studier. En utmaning i sådana studier utgörs av att latensperioden vid kolorektal carcinogenes, vilket innebär att effekterna av bariatrisk kirurgi på efterföljande risk kan ta decennier att uppenbaras. För att bättre förstå effekten av bariatrisk kirurgi på kolorektalcancerrisk är det därför viktigt att använda välkontrollerade studiepopulationer med lång uppföljningstid. För detta ändamål har vi undersökt den långvariga förekomsten av kolorektalcancer efter bariatrisk kirurgi och konventionell fetmabehandling i SOS-studien, vilket är en pågående, matchad, prospektiv, kontrollerad interventionsstudie som undersöker långtidseffekterna av bariatrisk kirurgi.

Läs hela artikeln