Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

”Samverkan är det allra viktigaste”

Therese Leijon är generalsekreterare för patientföreningen Ung Cancer, som är en av initiativtagarna bakom arbetsgruppen kring unga vuxna med cancer. Hon är glad att unga vuxna nu lyfts mer i cancervården, men säger att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Hur ser du på ert samarbete med RCC i samverkan?
– Jag tycker den är väldigt bra och framåtsyftande. Det är svårt att slåss ensam så jag är glad att det nu äntligen finns mer gehör och en gemensam ansats i den här frågan. Det gläder mig att RCC i samverkan visar både intresse för och vill lägga fokus på de behov som finns hos unga vuxna med cancer. För samarbete, både nationellt och regionalt, är helt avgörande för att utveckla och förbättra cancervården för unga vuxna.

I den nya cancerstrategin omtalas unga vuxna som en egen patientgrupp. Hur ser du på det?
– Det är väldigt glädjande, eftersom benämningen inte ens fanns med i den tidigare cancerstrategin. Att unga vuxna med cancer har kommit i mer fokus än vad de någonsin har varit tidigare är förstås mycket positivt. Att det dessutom finns förslag om uppföljningsmottagningar för unga vuxna, precis som vi har för barncancer idag, är också ett stort framsteg. Detta är något vi har efterfrågat länge. Vi är också glada över det stora fokus som finns kring rehabilitering och livskvalitet. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Läs hela artikeln

Ny strategi för cancerbehandling: Utnyttjande av genetiska avvikelser för precisionsmedicin

Cancer är en av de mest komplexa och utmanande sjukdomarna att behandla, inte minst på grund av biverkningar och utveckling av resistens mot läkemedel. Trots många framsteg kvarstår behovet av nya, mer effektiva och selektiva behandlingsalternativ. Utvecklingen av läkemedel som dödar cancerceller utan att skada friska celler har gjort framsteg, men cancerceller utvecklar ofta resistens mot dessa behandlingar. Exempelvis kan KRAS-hämmare som sotorasib och adagrasib bli ineffektiva när mutationer aktiverar alternativa signalvägar, vilket leder till fortsatt tumörtillväxt.

Loss of Heterozygosity: En möjlighet för riktade behandlingar
Människans arvsmassa består av 46 kromosomer, där varje kromosom – med undantag för X och Y hos män –förekommer i två kopior. Vid cancerutveckling sker ofta genetiska skador, inklusive förlust av långa kromosomsegment. Om en person har en defekt genkopia på en kromosom och en fungerande genkopia på den andra, kan cancerceller i vissa fall endast behålla den defekta genkopian.

Detta fenomen, kallat Loss of Heterozygosity (LOH), innebär att cancerceller saknar proteinet som den förlorade genkopian normalt skulle ha producerat. Forskningsgruppen vid Uppsala universitet, ledd av professor Tobias Sjöblom, utnyttjar detta för att utveckla behandlingar som selektivt riktar sig mot cancerceller.

Identifiering av enzymaktivitet och genetiska måltavlor
Forskargruppen har genomfört en systematisk undersökning av tumördata och proteiner för att identifiera enzymer vars gener ofta förloras vid cancerutveckling. Målet är att hitta gener med varierande enzymaktiviteter som spelar en roll i att bryta ner xenobiotika – substanser som läkemedel och kemikalier från miljön. Två gener som har studerats i detalj är NAT2 och CYP2D6.

– Vi har visat att ämnen som riktar sig mot svaga genvarianter av NAT2 och CYP2D6 kan döda cancerceller medan celler med fungerande varianter överlever. Ett särskilt lovande resultat var att läkemedlet talazoparib, en godkänd PARP-hämmare, visade stark effekt mot levercancerceller utan ett fungerande CYP2D6-enzym, förklarar Xiaonan Zhang, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Talazoparib och CYP2D6: Nya fynd och potentiella tillämpningar
Talazoparib (Talzenna) är en oral PARP-hämmare som främst används för att orsaka DNA-skador i aktivt delande cancerceller. Nya resultat visar att läkemedlet kan ha en CYP2D6-beroende toxicitet, vilket innebär att det är särskilt effektivt mot cancerceller som saknar CYP2D6-aktivitet.

– Fynden tyder på att talazoparib även kan vara effektivt i cancerformer som neuroblastom och äggstockscancer Vi planerar att undersöka dess potential i kombinationsbehandlingar för tumörer där CYP2D6 påverkas av LOH, säger Natallia Rameika, doktorand vid Uppsala universitet.

Läs hela artikeln

Kan origami av DNA bli en del av kampen mot cancer?

I början av 80-talet arbetade en professor vid namn Ned Seeman på New York University. Ned Seeman försökte lösa protein-strukturer med kristallografi men han hade ett problem: Inga av de proteiner han arbetade med verkade bilda kristaller. För att kunna bestämma strukturen hos ett protein med röntgenkristallografi så måste man ha just kristaller. Så som Ned Seeman berättade historien, så var han på väg att förlora jobbet om han inte fick resultat. Han började fundera på alternativa sätt att ”hjälpa till” med kristallbildningen. Det han hittade på har sedan dess vuxit till ett helt fält, nämligen att använda små DNA-strängar för att sätta ihop designade strukturer. Under de följande årtiondena lärde vi oss att bygga med DNA lite som man bygger med Lego, fast på nanometerskalan och ett av fältets genombrott kom 2006 när Paul Rothemund, vid Caltech, upptäckte DNA origami.

Vad är DNA origami och hur fungerar det?

I DNA origami använder vi en lång, enkelsträngad DNA-molekyl och till den långa molekylen tillsätter vi små korta DNA-strängar som binder till olika delar av den långa. På så sätt så viks den långa strängen ihop och genom att designa hur, så kan vi väva nanometerstora “virkningar” av DNA, där formen bestäms helt och hållet av DNA-koderna som vi blandar. En typisk nanostruktur gjord med DNA origami är ungefär lika stor som ett virus, men vi kan designa och förutsäga formen på strukturerna med extrem precision.

Nanometerstora strukturer och deras användningsområden

DNA origami kan idag vika DNA till i princip vilken form vi vill, och forskare har gjort nanometerstora kuber, sfärer, gubbar med mera. Det kan liknas vid en teknik för 3D-utskrifter på nanometerskalan. Så varför är det viktigt? Jag vill hävda att DNA origami är en teknik som är helt omatchad i att skapa mönster av biologiska molekyler på nanometerskalan. Det vi gör,
är att vi använder DNA origami som en grundstruktur, en byggställning, och sedan dekorerar vi dessa med proteiner, peptider, små molekyler med mera. Genom att kontrollera exakt vilken bit av DNA som vi sätter ett protein på, så kan vi kontrollera exakt vilka mönster av dessa proteiner som bildas när vi viker vår DNA origami. Dessa nano-mönster av proteiner eller andra molekyler använder vi sedan för att studera hur celler reagerar. Genom att göra många sådana försök kan vi sakta lära oss att förstå cellernas blindskrift, hur celler via ytreceptorer känner av sin omgivning och reagerar på den.

Upptäckten av mönster för apoptos med TRAIL-liknande peptider

I ett försök för några år sedan utförde vi ett försök med peptider som imiterar TRAIL. TRAIL eller Dulanermin är ett protein som binder till s.k. dödsreceptorer, främst DR5 eller Death Receptor 5. Detta protein, samt antikroppsagonister som också binder till DR5 och DR4 (som Mapatumumab och Lexatumumab) har under relativt lång tid undersökts för cancerterapi eftersom aktivering av receptorn leder till apoptos som skulle kunna användas för att eliminera cancerceller. Med hjälp av tidigare hypoteser om hur DR5 signalerar kunde vi designa olika mönster på nanometernivå av den TRAIL-liknande peptiden med hjälp av DNA origami. Vi fann snabbt i cellstudier, att peptiden bara inducerade apoptos när den placerades i små, hexagonala mönster om sex peptider, med ett inbördes avstånd mellan peptiderna på mindre än 10 nm.2 Om peptiderna gavs i lösning, eller placerades på DNA origami med inbördes avstånd större än 10 nm, så var de verkningslösa.
Genom att använda DNA origami kunde vi alltså sluta oss till att bara vissa specifika mönster av dessa DR5-bindande peptider var cytotoxiska. Vi hade fått en ledtråd om hur en del av cellernas blindskrift fungerade och vi hade hittat ett meddelande (ett mönster) som verkade fungera som en order till cancerceller att begå självmord.

Design av nanostrukturer för kontrollerad cytotoxicitet

Att bara injicera denna specifika nanostruktur av TRAIL-peptider skulle dock inte vara någon bra terapi. DR5 uttrycks i många celler och det aktiva mönstret verkade väldigt cytotoxiskt. Vi behövde ett sätt att aktivera mönstret nära cancerceller, men inaktivera det i övrigt. Min doktorand Yang Wang tog tag i problemet och lösningen var att gömma mönstret i magen på en DNA-nanostruktur, och bara visa upp det i en specifik miljö.

Läs hela artikeln

HPV-vaccinering i fokus i möte med Dillner och Schiller

I januari bjöd regeringen och Region Stockholm in till ett pressmöte vid CCCE HPV Vaccination & HPV Screening på Karolinska Universitetssjukhuset. På plats fanns professor Joakim Dillner och regionrådet Carl-Johan Schiller (KD). Journalister fick möjlighet att träffa professor Dillner på mottagningen och delta i en rundvandring för att få en inblick i det viktiga arbetet med att eliminera livmoderhalscancer i Sverige.

Professor Joakim Dillner är svensk forskare specialiserad på infektionsepidemiologi och tumörvirologi. Sedan 2009 innehar han en professur vid Karolinska Institutet och har varit en ledande kraft inom forskningen om humant papillomvirus (HPV) och dess koppling till cancer.

Carl-Johan Schiller är oppositionsregionråd för Kristdemokraterna (KD) i Region Stockholm sedan den 1 september 2024.

Vid mötet betonades vikten av HPV-vaccinering och screening i kampen mot HPV-relaterad cancer. CCCE, Center för Cervixcancereliminering, är en central aktör i detta arbete och siktar på att utrota livmoderhalscancer i Sverige till år 2027 genom samordnade insatser. Initiativet drivs inom ramen för Canceröverenskommelsen mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner, och hittills har över 20 000 personer vaccinerats på mottagningen.

Region Stockholm spelar en avgörande roll i att nå målet genom omfattande satsningar på HPV-vaccinering och screeningprogram. Regionen har intensifierat sina insatser genom att erbjuda gratis vaccination till flickor födda mellan 1994 och 1999 samt genom utökade informationskampanjer för att öka medvetenheten om vikten av att skydda sig mot HPV. Genom dessa åtgärder har Region Stockholm bidragit till en ökad täckningsgrad och förbättrat skyddet för tusentals kvinnor.

Oppositionsregionrådet Carl-Johan Schiller (KD) och professor Joakim Dillner i samtal på mottagningen CCCE HPV Vaccination & HPV Screening på Karolinska Universitetssjukhuset i januari.

Screening och självtester

Förutom vaccinationen arbetar Region Stockholm med att förbättra screeningprocessen genom att erbjuda självtest för HPV, vilket gör det enklare för kvinnor att delta i screeningprogrammet. Detta är en viktig del av strategin för att upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i ett tidigt skede och därmed minska antalet cancerfall. Regionen har också satsat på digitala påminnelser och uppsökande verksamhet för att säkerställa att fler kvinnor deltar i screeningprogrammet.

Professor Joakim Dillner underströk betydelsen av en hög vaccinationsgrad samt vikten av regelbundna cellprovtagningar för att upptäcka och förebygga livmoderhalscancer i tid. WHO har satt upp en global målsättning om att eliminera sjukdomen som ett folkhälsoproblem genom en kombination av vaccination, screening och tidig behandling, och Sverige, ligger i framkant i denna strävan.

Mötet på Center för Cervixcancereliminering mellan professor Dillner och regionrådet Schiller markerade ett viktigt steg i det fortsatta arbetet med att bekämpa HPV-relaterad cancer, och deltagarna uttryckte en stark vilja att fortsätta samverkan mellan stat, regioner och forskare för att säkerställa att fler får tillgång till vaccination och screening.

Genom fortsatt informationsspridning och forskningsinsatser kan Sverige ta ledningen i att göra livmoderhalscancer till en sjukdom som tillhör det förflutna.

Se hela artikeln 

Kalmar och Värmland i topp i HPV-vaccineringen – så här gjorde de

Värmland och Kalmar är de två regioner som hittills lyckats få flest att vaccinera sig mot HPV. Med en täckningsgrad på över 70 procent, det nationella målet för att nå flockimmunitet, ligger de i topp. Men vilket är framgångskonceptet, hur har de lyckats? Båda regionerna sammanfattar sin framgångar med att det funnits en mycket engagerad organisation, att man varit flexibel och generös med bokningstider, men framför allt att man, enkelt uttryckt, tjatat. Håll i och håll ut är devisen som de jobbat med. Här beskriver de hur de fått över 70 procent av målgruppen, kvinnor 25 till 30 år, att ta HPV-sprutan.

Kallelser genom många kanaler i Kalmar

Karin Dahl, överläkare och projektledare för vaccinationskampanjen i Region Kalmar, berättar att all personal är väldigt dedikerad, ställer upp och lägger ner mycket jobb för att nå det nationella målet att utrota HPV och livmoderhalscancer till 2027. Nu är 70 procent nått i Kalmar, men kampanjen fortsätter. Karin Dahl beskriver strategin bakom kallelserna.

– Vi började vaccinera i maj 2023 och då var det två av våra sekreterare som skickade ut över 4 000 kallelser manuellt med förbokad tid eftersom vi saknade IT-stöd då. Vi fick bra respons, i snitt kom 49 procent av de kallade. Vi har spekulerat i om det var för att kvinnorna fick en fysisk brevkallelse hem i brevlådan plus sms-påminnelse som gjorde att resultatet blev så bra. Efter varje kallelseomgång tog vi fram listor på vilka som inte deltagit och erbjöd en ny tid. Upp till sex kallelser med förbokad tid har skickats ut samt upp till sju utskick med erbjudande om att komma på dropin. Totalt ringde vi sen upp 2 500 personer som trots kallelser inte kommit. I och med att färre och färre deltog för varje utskick kallade vi fler och fler för varje utskick. Från start cirka 60 per mottagning och i slutet drygt 150 per mottagning, berättar Karin Dahl.

I Kalmar fick inte ordinarie personal användas till vaccinationen på grund av barnmorskebristen. Istället rekryterades 15 pensionerade barnmorskor och distriktssköterskor.

– Det är dessa 15 personer som i princip har vaccinerat alla drygt 4 800 kvinnor, som vi är uppe i nu. De har varit ovärderliga för projektet, intygar Karin Dahl.

Kallelser har gått ut via det ordinarie hälsokontrollsystemet (HKS) som brev och via Kivra, men man har även ringt personliga samtal. Totalt har över 6 800 kvinnor kontaktats i regionen.

– Jag tror det kan vara svårare för kvinnor att komma om de själva måste hitta och boka en tid. Går man in för att hitta en tid och så är det fullbokat, då kanske man tappar intresset och så blir det inte av sen. Att kunna erbjuda många tider, tror jag varit en av framgångsfaktorerna, säger Karin Dahl.

Läs hela artikeln