Redaktion - Onkologi i Sverige

Här är 29 forskare som ska besegra cancer – får 117 miljoner av Cancerfonden

Klas Kärre, ordförande Cancerfondens forskningsnämnd foto: Malin Norlén

De kommande 30 åren kommer cancerforskningen göra framsteg som vi inte kan föreställa oss. Det menar ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd, Klas Kärre. Nu delar Cancerfonden ut 117.2 miljoner kronor till 29 forskare vars arbete ska bidra till att besegra cancer.

– Vi har all anledning att känna hopp – forskningen om cancer går framåt och vi har idag utvecklat metoder som för bara några år sedan kändes som ren science fiction. Cancerfonden har varit en stor del i den resan och vi fortsätter nu att finansiera den starkaste forskningen med duktiga forskare, där dessa 29 är de senaste i raden, säger Klas Kärre, ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.

Forskarna, som nu får sina forskartjänster finansierade med totalt 117.2 miljoner kronor, är aktiva inom flera olika områden; till exempel Erik Elias vid Göteborgs universitet som studerar så kallade neuroendokrina tumörer, den vanligaste elakartade tumören i tunntarmen, och ska lista ut vad som gör att tumörerna växer och sprider sig. Lotta Hansson vid Karolinska Institutet, som ska studera blodcancerpatienter som varit sjuka i, eller som vaccinerats mot, Covid-19 och som hoppas hitta nya sätt att förebygga svåra infektioner. Och Yumeng Mao vid Uppsala universitet som ska undersöka hur immunterapi, en metod där kroppens eget immunförsvar aktiveras för att attackera cancer, kan fungera mer effektivt och för fler cancerformer än idag.

Storsatsar på strålning
Fem av forskarna är dessutom aktiva inom strålbehandling, en del av en storsatsning från Cancerfonden.

– Trots att strålbehandling är en grundbult i cancerbehandling så har vi för få personer som forskar på det. Med andra ord riskerar svensk strålforskning att halka efter vilket i sin tur kan påverka den behandling som ges till våra patienter. Det här är därför andra året i rad som vi gör en extra satsning på forskare inom strålning, säger Klas Kärre.

Pavitra Kannan, vid Karolinska Institutet, är en av dessa forskare. Hon vill förbättra överlevnaden vid den vanligaste cancerformen i Sverige, prostatacancer, där strålning oftast används som behandlingsmetod. Men metoden fungerar inte hos alla patienter därför att tumörceller kan utveckla resistens mot strålningen.

– Prostatatumörer är som ett ekosystem som består av både behandlingskänsliga och behandlingsresistenta tumörceller. Dessa påverkar varandra och konkurrerar om resurser och kan göra hela tumören mer resistent mot strålbehandling. Vi ska nu studera vad som gör resistenta celler sårbara i ekosystemet så att strålterapin kan få bättre effekt. Jag är otroligt glad över stödet från Cancerfonden, säger Pavitra Kannan.

Forskning som gör skillnad
Sedan 1950-talet har Cancerfonden samlat in och delat ut pengar till den främsta cancerforskningen i Sverige. Då, på 50-talet, överlevde en av tre. Idag överlever två av tre.

– Forskningen gör skillnad och jag är glad att vi nu kan dela ut ytterligare över 100 miljoner kronor till forskartjänster. Om forskningen får fortsätta i samma takt som hittills tror jag att vi kan nå långt, vi kan inte föreställa oss de upptäckter forskningen kommer fortsätta göra inom de närmaste 30 åren, säger Klas Kärre.

Så fördelas de 29 forskartjänsterna

Karolinska Institutet: 15 forskartjänster
Lunds universitet: 8 forskartjänster
Uppsala universitet: 5 forskartjänster
Göteborgs universitet: 1 forskartjänst

Här finns en fullständig lista över samtliga forskare som beviljats medel.

Höga koncentrationsnivåer av TK1 förutspår tidig död i prostatacancer

En expertgranskad artikel om tymidinkinas 1 (TK1) har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Prostate. En screeningsstudie med 30 års uppföljning visar ett samband mellan höga initiala nivåer av TK1 i serum och mortalitet. Prostatacancerspecifik överlevnad var i genomsnitt 9 år kortare för patienter med höga sTK1-nivåer än för patienter med låga nivåer vid screening.

Forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhusen analyserade 30 år gamla blodprov från en prostatascreeningstudie som genomfördes på Södersjukhuset 1988. Serumnivåer av TK1 uppmättes med AroCells TK 210 ELISA-test och resultaten jämfördes med långsiktiga patientresultat och överlevnad. Man fann en signifikant korrelation mellan förhöjd TK1 vid screening och tidig död i prostatacancer.

Artikeln Serum thymidine kinase 1 concentration as a predictive biomarker in prostate cancer finns att läsa på: https://doi.org/10.1002/pros.24335

“Resultatet av denna studie i kombination med tidigare publikationer visar att AroCells TK 210 ELISA kan bidra till diagnostik, utvärdering av behandlingseffekt samt ge prognostisk information vid olika cancerformer. Av biologiskt intresse är också att testet även kan ge information förväntad överlevnad oberoende av diagnos. Vårt mål är att etablera TK 210 ELISA i en klinisk praxis och göra TK1 till en standardmetod inom individanpassad cancerbehandling”, säger Anders Hultman, VD för AroCell.

Dessa resultat överensstämmer bra med tidigare gjorda studier med kortare uppföljningar. I en annan svensk studie användes sTK1 och en panel av andra biomarkörer på en grupp män med nyligen diagnostiserad prostatacancer. Med TK1 kunde mortalitet i prostatacancer på kort sikt förutsägas med större precision än med till exempel PSA-markören. I en finsk prostatacancerstudie hade patienter med metastaser ett statistiskt signifikant högre TK1-värde, vilket bekräftar att TK1 är en användbar prediktor för såväl cancerspecifik som generell överlevnad.

Mekanism som kan hindra tillväxt av bröstcancer identifierad

Forskare har identifierat ett protein som skyddar mot tillväxt av bröstcancertumörer. Upptäckten kan bidra till bättre behandling för bröstcancerformer som idag har sämre prognos.

I nuläget finns färre behandlingsalternativ för så kallad ER-negativ bröstcancer, som innebär att östrogenreceptorer (ER) saknas och sjukdomen svarar då inte på hormonbehandling.Särskilt svårbehandlad är så kallad trippelnegativ bröstcancer. Då saknas inte bara ER utan även receptorer för hormonet progesteron och HER2.

– Det finns ett stort behov av att identifiera nya molekylära mekanismer som reglerar tillväxten av ER-negativ bröstcancer, eftersom dessa mekanismer kan utgöra nya terapeutiska mål, säger professor Per Uhlén vid Karolinska institutet.

Protein reglerar signal

Han har lett en studie som identifierat en ny skyddsmekanism vid ER-negativ bröstcancer. Resultaten visar att det vanligt förekommande proteinet GIT1 reglerar så kallad Notch-signalering i bröstcancerceller, som i sin tur påverkar initiering och tillväxt av brösttumörer.Undersökning av tumörceller från bröstcancerpatienter visade att höga nivåer av proteinet GIT1 hämmade Notch-signalering och skyddade mot tumörtillväxt. Låga nivåer av GIT1 ökade däremot tumörtillväxten.Studien visade att ER-negativa brösttumörer från patienter hade lägre nivåer av GIT1 jämfört med ER-positiva brösttumörer. Resultaten visade också att höga nivåer av GIT1 i ER-negativa brösttumörer kunde kopplas till bättre prognos hos patienterna.

Kopplas till prognos

Notch-signalering är en evolutionärt bevarad mekanism som har visat sig reglera beslut om cellens öde i de flesta organ i kroppen och i olika steg under cellens utveckling.Överaktiv Notch-signalering hos bröstcancerpatienter har tidigare kopplats till sämre prognos.– Våra resultat ger viktig information om en mekanism som styr initiering och tillväxt av brösttumörer. Vi hoppas att dessa resultat kommer att bidra till utvecklingen av nya terapier för patienter med svårbehandlad bröstcancer, säger Per Uhlén.

Vetenskaplig artikel:

GIT1 protects against breast cancer growth through negative regulation of Notch[/language], Nature Communications.

Borttagande av primärtumör vid spridd neuroendokrin bukspottkörtelcancer kan ge längre överlevnad

Att operera bort primärtumören förlänger överlevnaden för patienter med spridd neuroendokrin bukspottkörteltumör. Det visar en multicenterstudie från Akademiska sjukhuset som är den största i sitt slag på området och med relativt lång uppföljning.

– Resultaten visar att en mer aggressiv kirurgisk behandling, där primärtumören tas bort trots spridning till andra organ, förlänger överlevnaden för patienter med neuroendokrina bukspottkörteltumörer, grad 1–2, jämfört med att inte operera, säger Josefine Kjaer, specialistläkare i kirurgi på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.

Vid Akademiska sjukhuset är neuroendokrina tumörer ett av fem centers of excellence jämte neurotrauma, inflammationer, typ 1-diabetes och aorta. Av de cirka 1 000 patienter som behandlas årligen för neuroendokrina tumörer här är 300 nya patienter. Cirka 60 av dessa genomgår kirurgisk behandling. Sjukhuset tilldelades nyligen ett av fyra tillstånd inom ramen för nationell högspecialiserad vård avseende neuroendokrina buktumörer.

Tumörer som utgår från de hormonproducerande cellerna i bukspottkörteln, även kallad Pan-NET, är en ovanlig form av tumör. I Sverige diagnostiseras cirka 40 patienter per år med sjukdomen. Behandlingen består oftast av en kombination av kirurgi eller annan lokal behandling av tumörerna samt hormonell behandling och cytostatika.

Den aktuella studien genomfördes tillsammans med forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Brigham and Women´s Hospital/Dana- Farber Cancer Institute i Boston, USA.

Till studien screenades initialt 733 patienter med spridd neuroendokrin bukspottkörteltumör, vårdade under åren 2000–2019. Forskarna exkluderade patienter som redan fått tumören bortopererad innan metastaser upptäckts, de vars tumörer inte bedömdes kunna opereras bort, patienter som bedömdes för sjuka för att opereras samt patienter med genetiska syndrom. I analysen ingick totalt 194 patienter. Forskarna jämförde överlevnaden mellan dem som opererat bort primärtumören med dem som hade den kvar. Man gjorde även en analys, en så kallad Propensity Score matchning, som gör att man väljer ut patienter som liknar varandra, bland annat i annan sjuklighet och tumörbörda, för att minimera inverkan av dessa faktorer på resultaten.

– Detta är den största studien hittills som undersöker primärtumörskirurgi hos patienter med spridd neuroendokrin bukspottkörteltumör med relativt lång uppföljningstid och där hänsyn tagits till andra sjukdomstillstånd och andra faktorer som kan påverka utgången, förklarar Josefine Kjaer.

– Studien ger oss vetenskapligt stöd för vilka patienter som gynnas av en operation vilket gör att vi kan fatta bättre beslut i det kliniska arbetet, avrundar hon.

FAKTA: Neuroendokrina tumörer, NET

Finns i flera olika organ och utspringer från hormonproducerande celler.
Är vanligast i mag-tarmkanalen och lungorna, men kan uppstå i andra organ såsom magsäcken, ändtarmen eller bukspottkörteln. Tumörerna sprider sig ofta till lymfkörtlar och lever.
De flesta som drabbas är över 60 år och något fler är kvinnor. Exakt vad som orsakar NET är ännu oklart, men ärftliga syndrom orsakar en del av tumörerna, framförallt de som utgår från bukspottkörteln.
Många patienter opereras, oavsett om tumörerna har hunnit sprida sig eller inte då det är vanligt med symtom pga överproduktion av hormoner.
Nästan alla patienter med neuroendokrina tumörer som ger hormonella symtom får behandling med en form av läkemedel, så kallade somatostatinanaloger, för att bromsa tumörtillväxten.
När tumören metastaserat/spridits till levern finns ett flertal olika behandlingar, inkluderande lokal behandling i form av kirurgi och värmeablation, hämning av blodkärlsförsörjning till tumörerna och så kallad målsökande strålbehandling och systemisk behandling i form av hormonell behandling och cellgifter.

För mer information/intervju, kontakta:

Josefine Kjaer, specialistläkare i kirurgi och forskare, Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet, tel: 018-611 70 24, e-post: [email protected]

Peter Stålberg, professor och överläkare, Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet, e-post: [email protected]

Daniel Aili får ett av årets ERC Consolidator Grants från det europeiska forskningsrådet ERC

Daniel Aili får ett av årets ERC Consolidator Grants från det europeiska forskningsrådet ERC. Han ska utveckla en metod för att mäta en typ av cancerrelaterade enzymer, som på sikt ska kunna användas för både diagnostik och förbättrad behandling.

Daniel Aili vid en enkel illustration av metoden.
Daniel Aili utvecklar en metod för att kunna mäta en typ av cancerrelaterade enzymer, proteaser. Foto: Magnus Johansson

Daniel Aili forskar om molekylära material som kan användas i bland annat medicinska tillämpningar. Nu står det klart att han tilldelas runt 20 miljoner kronor över fem år från European Research Council, ERC.

– Det är fantastisk roligt att få detta stora anslag, som ger oss möjlighet att ta oss an ett komplext och svårt projekt. En del av det är väldigt nya saker som varken vi eller andra gjort förut, säger Daniel Aili, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM.I projektet som han och hans forskargrupp nu sätter tänderna i står en typ av enzymer som kallas proteaser i fokus. Omfattande forskning har visat att olika proteaser är en viktig kraft bakom utvecklingen av cancer. Dessa enzym är ofta felreglerade i tumörer. Men de flesta försök att utveckla cancerbehandling och diagnostiska verktyg som bygger på proteaser har misslyckats.

– Svårigheterna hänger delvis ihop med att det inte räcker att veta att enzymerna finns där, utan man måste veta hur aktiva proteaserna är. I dag går det inte att mäta enzymaktiviteten på plats i kroppen. Vi kommer att ta fram system för att kunna mäta proteasaktivitet i vävnaden, säger Daniel Aili.

Cancercellers fingeravtryck

LiU-forskarna ska ta fram mycket små partiklar av samma typ som används i de RNA-baserade coronavirusvaccinen, så kallade liposomer. Partiklarna fylls med olika molekyler som forskarna har tillverkat i syfte att de ska vara lätta att mäta även i små mängder. I projektet kommer forskarna att studera hur liposompartiklarna fungerar i ett modellsystem. Det långsiktiga målet är att partiklarna ska kunna sprutas in i kroppen, ansamlas i tumören och där komma i kontakt med olika proteaser som finns där.

Konceptet bygger på att proteaserna fungerar ungefär som nycklar som kan öppna lås. Ett specifikt proteas kan öppna en specifik partikel och släppa ut dess innehåll. Beroende på vilka proteaser som är mest aktiva i vävnaden, släpps de syntetiska biomarkörerna ut ur vissa av partiklarna. Markörerna tas upp via blodet och hamnar efter ett tag i urinen, där de kan mätas i ett urinprov. Kombinationen av de olika syntetiska biomarkörerna blir ett slags fingeravtryck som är unikt för individens tumör och avslöjar enzymaktiviteten hos olika proteaser. Forskarna ser framför sig att tekniken skulle kunna användas för diagnostik och ge information om sjukdomsprognos.

Projektet PROTECT (Protease Profiling and Triggered Drug Delivery for Personalized Cancer Therapy), är en tvåstegsraket. I projektets nästa del vill forskarna använda informationen om tumörens proteasaktivitet för att förbättra behandlingen.

– Det är något av en helig graal inom forskningsfältet att både få fram läkemedlet till tumören, och att på ett effektivt sätt lyckas få ut läkemedlet ur partiklarna som levererar det. När det gäller cytostatika mot cancer är det väldigt viktigt att det blir rätt mängd. Om det blir för hög dos skadas normala celler, men om dosen blir för låg utvecklar tumörcellerna motståndskraft och behandlingen blir verkningslös på sikt.

Daniel Ailis mål på många års sikt är att utveckla ett system där tumörens proteasprofil utnyttjas genom att forskarna designar läkemedelsfyllda partiklar, som öppnas av just de proteaser som är högaktiva i den specifika tumören.

– Vi har lagt en stark bas genom vårt tidigare arbete, med stöd av pengar från Vetenskapsrådet och Cancerfonden. Det har gjort det möjligt för oss att våga ställa de frågor som vi gör i det nya projektet. Anslaget från ERC gör att vi har chans att komma framåt snabbare och komma längre, eftersom vi kan jobba på flera fronter samtidigt, säger Daniel Aili.

Consolidator Grants ges till forskare som bedriver forskning av högsta kvalitet i Europa och befinner sig i mitten av sin karriär. Konkurrensen är hård – i år fick 313 forskare pengar, vilket motsvarar 12 procent av de sökande. Totalt delas 632 miljoner euro, motsvarande runt 6,6 miljarder kronor, ut i denna omgång.