Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Prostatacancer 360°

Detta arrangemang är endast för hälso- och sjukvårdspersonal

Kursen riktar sig till dig som är ST-läkare inom onkologi eller urologi och andra läkare med specialintresse för prostatacancer. Vi kommer att diskutera utredning, behandling, uppföljning, biverkningar och komplikationer samt syftar till att ge en heltäckande bild av prostatacancersjukdomen.

Detta är en interaktiv kurs där du som deltagare kommer att medverka aktivt under hela utbildningen. Kursen uppfyller delmål för ST-utbildning inom onkologi och urologi avseende prostatacancer.

Kursledningen består av erfarna läkare inom onkologi, urologi, radiologi och patologi, samtliga verksamma vid, eller i nära samarbete med Prostatacancercentrum, Capio S:t Görans sjukhus.

Tid: 13-15 November 2024

Plats: Bommersvik Konferens, Södertälje

Arrangörer: Prostatacancercentrum, Capio S:t Görans sjukhus, Stockholm, i samarbete med Bayer.

Anmälan görs via formuläret nedan och konfirmeras via email från kursledningen. Antalet platser är begränsade och tillsätts löpande. Sista anmälningsdatum är 4 oktober 2024

Frågor eller önskan om ytterligare information skickas via email till [email protected]

Kursen är kostnadsfri. Arrangörerna betalar måltider (lunch och middag). Transport och logi (2275 kr/natt inkl.frukost) betalas av enskild deltagare/deltagares huvudman i enlighet med LER

Välkomna önskar kursledningen i samarbete med Bayer!

Ny ordförande i SOF vill lobba för mer möjlighet till forskning

På Svensk Onkologisk Förenings årsmöte under Onkologidagarna i Malmö mars i år, valdes professor Per Karlsson, bröstcancerforskare vid Sahlgrenska i Göteborg, till ny ordförande efter professor Signe Friesland, från Karolinska i Solna. Här får vi en intervju med Per Karlsson om ambitioner och visioner för sitt nya uppdrag och vad som ligger i fokus för SOF de närmaste åren.

Du är ny ordförande i Svensk Onkologisk Förening sedan i mars i år. Vad har varit ditt fokus som ny ordförande dessa första 100 dagar?
– Mitt första fokus har varit att fundera på var vi står och vart vi vill komma de närmsta åren. Vi ska se till att ta vara på den breda kompetens som vi har i styrelsen och lära känna de nya styrelsemedlemmarna. Vi har också haft möten med mediagruppen för att synkronisera oss runt webbinarier, poddar och vår tidning. Utbildningsgruppen har arbetat fram en bakjours-utbildning, då vi ser att alla nya behandlingsmöjligheter och nya biverkningar ställer nya krav på bakjourer inom onkologi.

Hur ser du på föreningens verksamhet och utveckling de kommande tre åren?
– Ingen specialitet inom hälso- och sjukvården har haft en liknande utveckling som onkologin har genomgått under de senaste åren. Det är enormt stimulerande med alla nya behandlingsmöjligheter, men det finns också en växtvärk inom specialiteten som ställer mycket stora krav på oss som specialister.

– Vi har i föreningen nu tagit fram sju programpunkter, som vi ser som mest angelägna de närmsta åren, och som vi vill lyfta fram för att aktivt möta dessa utmaningar och möjligheter. Dessa punkter ser vi som onkologer viktiga för framtiden. Vi vill som förening verka för att göra dessa punkter kända för såväl chefer, politiker och till andra som har påverkan på hälso- och sjukvården. Punkterna kan naturligtvis behöva utvecklas beroende på den fortlöpande input vi får våra medlemmar och andra intressenter.

Hur ser du på vetenskaplig utveckling och utbildning för medlemmarna?
– Att som onkolog få möjlighet till att kunna bedriva forskning och utveckling är mycket angeläget, så att vi kan vara med och forma morgondagens sjukvård. När man står på kliniken ser man vilka frågor som behöver beforskas, ur patienternas perspektiv, och vi vill därför skapa förutsättningar för onkologer att bedriva forskning.

– SOF har utlyst några stipendier för att stödja forskning bland våra medlemmar. I en specialitet som onkologi med så många nya behandlingsalternativ är också tid och resurser för kontinuerlig fortbildning ytterst angelägen.

Läs hela artikeln

Nya kombinationsbehandlingar förlänger överlevnaden

I en intervju i Onkologi i Sverige 2021 förutsåg njurcancerforskaren Magnus Lindskog att det under de kommande fem åren skulle ske en explosionsartad utveckling inom olika kombinationsbehandlingar vid metastaserad njurcancer. Nu, tre år senare, har detta blivit verklighet. Nya data om förbättrad långtidsöverlevnad vid behandling med en kombination av TKI-hämmare och immunterapi liksom långtidsuppföljning av dubbel immunterapi gör honom optimistisk inför framtiden. ”Det är patienter med riskfaktorer för ett snabbt sjukdomsförlopp som har störst nytta av de nya effektiva kombinationsbehandlingarna, men vi måste bli ännu bättre på individanpassning och på att mäta livskvaliteten,” säger Magnus Lindskog.

Omkring 1 200 personer, dubbelt så många män som kvinnor, med en medianålder på 69 år, får varje år diagnosen njurcancer i Sverige. Det är med andra ord en relativt ovanlig cancerform. Prognosen vid icke spridd sjukdom är mycket god, omkring 85 procent av patienterna lever mer än fem år efter diagnosen. Vid primärt metastaserad sjukdom är femårsöverlevnaden endast cirka 20–25 procent, sena recidiv har något bättre prognos.

Dödligheten i sjukdomen har minskat de senaste 40 åren liksom andelen patienter med spridd sjukdom vid diagnostillfället, som idag utgör knappt 15 procent av alla som diagnostiseras med njurcancer.

Forskningen har varit intensiv de senaste åren och på behandlingsfronten har det skett en närmast explosiv utveckling när det gäller avancerad njurcancer. Från att ha varit en sjukdom med mycket dålig prognos finns det idag en rad kombinationsbehandlingar, bland annat dubbel immunterapi, som förlänger överlevnaden avsevärt.

Från interferon till adjuvant behandling
Docenten och överläkaren Magnus Lindskog på Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset, som ansvarar för den onkologiska behandlingen av njurcancer i Region Stockholm, såg ganska ljust på framtida behandlingsmöjligheter för de svårast sjuka patienterna redan för tre år sedan.

Och idag, efter flera positiva internationella studieresultat, är han ännu mer hoppfull.

– Jag har arbetat med njurcancer sedan 2010 och jag hade inte kunnat föreställa mig denna utveckling. Det enda vi hade att erbjuda patienter med spridd njurcancer fram till början av 2000-talet var interferon. 2005–2006 kom de första målinriktade behandlingarna, de så kallade tyrosinkinashämmarna (TKI) och från 2016 introducerades gradvis immunterapi med checkpointhämmare som banar vägen för T-celler, ett effektivt kroppseget vapen mot njurcancer om man lyckas kringgå tumörens försvar.

– Sedan dess har man infört behandlingar med olika kombinationer av immunologiska läkemedel, så kallad dubbel immunterapi och lärt sig kombinera TKI med immunterapi, förklarar Magnus Lindskog. Ungefär en sjättedel av alla patienter med njurcancer får återfall efter kirurgi. Nytt sedan 2022 är att så kallad adjuvant behandling med checkpointhämmaren pembrolizumab efter operation numera är godkänd i
Sverige.

– Denna typ av tilläggsbehandling har visat sig kunna minska risken för återfall med nära 30 procent och behandlingen bör diskuteras med alla patienter i gott allmäntillstånd som opererats för klarcellig njurcancer (som är den vanligaste undergruppen) och som har någon av flera definierade riskfaktorer för ökad återfallsrisk.

Tyst cancer med positiva studieresultat Njurcancer är ett samlingsnamn för många olika typer av cancer som utgår från njuren och patienterna delas in olika riskgrupper för återfall. Viktigast är tumörstorlek och omfattningen av tumörväxten i njuren och angränsande blodkärl, eventuell spridning till lymfkörtlar, och tumörcellernas aggressivitet (tumörgrad).

Njurcancer kan vara en ”tyst” cancersjukdom som inte sällan upptäcks av en slump i samband med andra undersökningar vilket leder till att tumörerna kan ha hunnit växa sig stora innan diagnosen ställs.

Den adjuvanta behandlingen bygger på resultat från den internationella fas 3-studien KEYNOTE-564 som först presenterades på konferensen ASCO-GU 2022. Patienterna i studien hade opererats för klarcellig njurcancer med ökad risk för återfall. De randomiserades till behandling med checkpointhämmaren pembrolizumab eller placebo under ett års tid. Efter två år uppskattades den sjukdomsfria överlevnaden till 77 procent hos dem som fick checkpointhämmare jämfört med 68 procent hos dem som fick placebo.

– Då såg vi för första gången en tydlig positiv effekt av en tilläggsbehandling efter operation för lokalt avancerad eller biologiskt aggressiv njurcancer, säger Magnus Lindskog, som betecknar resultaten som ett paradigmskifte.

I januari i år presenterades 4-årsuppföljningen från samma studie på ASCO-GU-mötet och för första gången har man nu visat att adjuvant immunterapi också förlänger totalöverlevnaden efter operation av njurcancer med riskfaktorer, med en relativ riskreduktion för död på 38 procent.

– Detta är en viktig och kliniskt betydelsefull nyhet, betonar Magnus Lindskog och tillägger:

– Adjuvant behandling ökade som förväntat risken för biverkningar jämfört med placebo och andelen som fick mer allvarlig toxicitet (grad 3–4) var ungefär 1 av 5 patienter.

Läs hela artikeln

Folkbildning i poddformat

När arbetsdagen är slut brukar kanske många läkare tycka att det är skönt att ta en paus från frågvisa patienter. Men de två unga onkologerna Robel Malki och Jonna Nilsson som brinner för att sprida kunskap och motverka okunskap, startade i stället podden ”Sjuka myter”, där nyfikna patienter kan få evidensbaserad information om allt från cancer till frågor om vikt, antioxidanter och om man blir sjuk av kyla. Just nu förbereder de en ny säsong. ”Vi vill bidra till folkbildning, det finns så många missförstånd inom hälsa och medicin,” säger Robel Malki.

Robel Malki och Jonna Nilsson, som båda är 38 år, träffades redan under läkarutbildningen och blev goda vänner. Av en slump hamnade de på Södersjukhuset under både AT-och ST-tjänstgöringen och båda valde att bli onkologer.

– Vi blev färdiga specialister för cirka fyra år sedan och har varit trogna Södersjukhuset sedan dess, säger Robel Malki.

Studiekamraten och kollegan Jonna Nilsson arbetar inom onkologisk strålbehandling medan Robel tjänstgör på uro-onkologmottagningen.

Idén att starta en podd tillsammans kom efter några år på jobbet och många möten med cancerpatienter.

– Vi märkte att patienterna ställde många märkliga frågor och att det fanns stora missuppfattningar rörande medicin, ofta orsakade av all information som sprids på sociala medier, förklarar båda.

Jonna Nilsson, som just nu är föräldraledig, fortsätter:
– Det var Robel som först fick idén om att starta en podd. Det är ju ett helt annat format än det vi normalt arbetar med som läkare i de enskilda patientmötena, och det kändes spännande. Förhoppningen är att vi ska nå ut till många. Efter ett antal år i yrket är de vana vid att få frågor om sjukdomar och hälsa, både från patienter, släktingar och vänner.

– Och även från människor man inte känner alls men som har hört att man är läkare, säger Jonna och tillägger:
– Frågorna kan handla om allt kring forskning och evidens till alternativmedicin men också mer konspiratoriska frågor som att läkare skulle vara köpta av läkemedelsindustrin är vanliga.

Eftersom de både är vänner och kollegor är de vana vid att samarbeta. Att de ibland tycker olika är inget problem utan fungerar som underlag till intressanta diskussioner.

Läs hela artikeln

Fysisk aktivitet och träning under cancerbehandling

Många patienter med cancer genomgår omfattande behandlingar under lång tid. Både cancersjukdomen och dess behandlingar kan medföra betydande biverkningar som negativt påverkar livskvaliteten. Anna Johnsson är fysioterapeut och doktor i medicinsk vetenskap, jobbar som FoUU-ledare vid verksamhetsområde Hematologi, Onkologi & Strålningsfysik, på Skånes Universitetssjukhus och skriver här om hur fysisk aktivitet och träning under cancerbehandling kan minska biverkningar.

Det finns numera tydlig vetenskaplig evidens och omfattande klinisk erfarenhet som visar att fysisk träning kan minska biverkningar. Träning kan således fungera som en effektiv behandling för att lindra biverkningar vid cancersjukdom.

Fysisk aktivitet och träning efter en cancerdiagnos minskar förekomsten och/eller svårighetsgraden av ångest, oro, depressiva symtom, smärta och fatigue. Dessutom förbättras sömn, kognitiv funktion, livskvalitet och fysisk funktion. Nedsatt syreupptagningsförmåga (kondition) och minskad muskelstyrka är vanliga biverkningar av cancerbehandling som påverkar den fysiska funktionen och livskvaliteten hos många patienter. Träning leder till förbättrad eller bibehållen syreupptagningsförmåga och muskelstyrka, och studier har visat att detta även gäller patienter som genomgår cancerbehandling, vilket tidigare inte antogs vara möjligt. Förbättrad fysisk funktion ökar sannolikt möjligheterna att hantera behandlingen så effektivt som möjligt.

En nyligen publicerad metaanalys visar att antalet vårddygn (minskning med 1,4 dagar) och inläggningar (minskning med 8 %) kan reduceras genom träning under behandling. I metaanalysen varade träningen i 2–52 veckor (median 5,5 veckor) på måttlig intensitet, i genomsnitt cirka 40 minuter per pass och fyra gånger i veckan.

Ett växande forskningsområde undersöker om fysisk träning kan minska risken för hjärt- och kärlpåverkan som vissa behandlingar orsakar. Djurstudier visar att träning kan skydda mot hjärt- och kärlkomplikationer, och det publiceras allt fler artiklar med interventionsstudier som tyder på att träning under behandling kan minska den behandlingsinducerade hjärttoxiciteten. Låg syreupptagningsförmåga är starkt förknippad med ökad dödlighet.

Träning ökar inte risken för att utveckla lymfödem. Tvärtom är det ett viktigt egenvårdsråd vid lymfödem och kan, för vissa undergrupper, minska risken för att utveckla lymfödem. När det gäller cytostatikainducerade perifera neuropatier (CIPN) finns ingen stark evidens för träningseffekt, men många studier pekar på positiva effekter och klinisk erfarenhet visar att styrke- och balansträning kan hjälpa patienter att förbättra sin fysiska funktion och hantera problemet. Andra kropp- & själ-metoder såsom yoga och tai chi kan öka kroppskännedom och förbättra balansen.

Minskad risk
Det finns även evidens för att fysisk aktivitet minskar risken för att insjukna i vissa cancerdiagnoser, bland annat postmenopausal bröstcancer, koloncancer och njurcancer. Efter diagnos finns evidens för att fysisk aktivitet minskar förtida dödlighet (total och/eller cancerspecifik) vid cancerdiagnoser som bröstcancer, kolorektal cancer, prostatacancer och gynekologisk cancer.

Hur ska man träna?
Vilken typ av träning som är mest effektiv är inte helt fastställt. Det finns många randomiserade studier som visar att fysisk aktivitet och träning förbättrar livskvalitet och minskar biverkningar. Tidigare var interventionerna i de flesta studier inriktade på pulshöjande fysisk aktivitet såsom raska promenader, jogging eller cykling, men idag är även muskelstärkande träning en viktig del av rehabiliteringen. Dosen av pulshöjande fysisk aktivitet bestäms av intensitet, duration och frekvens. Det betyder att för att följa rekommendationerna för hälsofrämjande fysisk aktivitet kan man antingen vara fysiskt aktiv på måttlig intensitet i 150 minuter per vecka eller på hög intensitet i 75 minuter per vecka.

I en stor, svensk, randomiserad studie, Phys-Can, undersökte man effekten av pulshöjande och muskelstärkande träning på låg till måttlig intensitet jämfört med hög intensitet. Resultatet visade positiva effekter av båda intensiteterna, men något bättre effekt på fysisk fatigue, muskelstyrka i nedre extremiteterna och kondition i gruppen som tränade på hög intensitet. OptiTrain, en annan svensk studie, jämförde högintensiv intervallträning och styrketräning med konditionsträning. Jämfört med kontrollgruppen rapporterade båda träningsgrupperna bättre livskvalitet och färre symtom såsom smärta, och de var också inlagda på sjukhus i mindre omfattning.

Läs hela artikeln