Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Från ASH: Calquence + Venetoklax förbättrar överlevnad vid KLL i fas III-studie

Tidsbegränsad behandling med Calquence (akalabrutinib) plus venetoklax visade bättre progressionsfri överlevnad jämfört med standardbehandling hos patienter med tidigare obehandlad kronisk lymfatisk leukemi i fas IIIstudien AMPLIFY, där 77 % av patienterna fortfarande var progressionsfria efter tre år

Akalabrutinib plus venetoklax med tillägg av obinutuzumab minskade risken för sjukdomsprogression eller död med 58 % jämfört med standardbehandling.

Akalabrutinib plus venetoklax kan bli den första tidsbegränsade tablettbehandlingen med en andra generationens BTK-hämmare, med positiva resultat i en fas III-studie för patienter med kronisk lymfatisk leukemi (KLL).

Resultatet från AMPLIFY fas III-studien visade att AstraZenecas akalabrutinib i kombination med venetoklax uppvisade en statistiskt signifikant och kliniskt relevant förbättring av progressionsfri överlevnad (PFS) jämfört med kemoimmunterapi hos patienter med tidigare obehandlad KLL.

Dessa resultat presenterades under American Society of Hematology (ASH) 66:e årliga möte i San Diego, USA.

Vid en medianuppföljning på 41 månader visade resultaten att akalabrutinib plus venetoklax minskade risken för sjukdomsprogression eller död med 35 % jämfört med standardbehandlingen med kemoimmunterapi (hazard ratio [HR] 0,65; 95 % konfidensintervall [CI] 0,49- 0,87; p=0,0038). Akalabrutinib plus venetoklax med tillägg av obinutuzumab visade en 58 % minskning av risken för sjukdomsprogression eller död jämfört med standardbehandlingen med kemoimmunterapi (HR 0,42; 95% CI 0,30-0,59; p<0,0001). Median-PFS uppnåddes inte för någon av akalabrutinib-kombinationerna jämfört med en median-PFS på 47,6 månader för kemoimmunterapi.

Interimsdata för total överlevnad (OS) visade en gynnsam trend som var nominellt statistiskt signifikant för akalabrutinib plus venetoklax (HR 0,33; 95 % KI 0,18-0,56; p<0,0001), men OSdatan var inte mogen vid tidpunkten för denna analys och studien kommer att fortsätta att utvärdera OS som ett sekundärt effektmått.

”Kronisk lymfatisk leukemi anses vara en obotlig cancer och patienter lever med sjukdomen och långtidseffekterna av behandlingarna i många år. AMPLIFY-resultaten väcker förhoppning om en ny tidsbegränsad tablettbehanding, som skulle kunna erbjuda patienter möjlighet att ta paus från läkemedelsbehandling och på så sätt även minska risken för långvariga biverkningar och läkemedelsresistens”, säger Jennifer R. Brown, MD, PhD, chef för KLL Center vid avdelningen för hematologiska maligniteter på Dana-Farber Cancer Institute, och Worthington och Margaret Collette professor i medicin vid Harvard Medical School samt huvudprövare i studien.

”Baserat på dessa data från AMPLIFY-studien är akalabrutinib den enda av de så kallade andra generationens BTK-hämmare som har visat effekt i första linjen hos patienter med KLL, både när den ges som kontinuerlig och som tidsbegränsad behandling. Detta är ett viktigt framsteg för patienter och läkare som söker nya behandlingsalternativ och mer flexibilitet för att kunna hantera denna sjukdom över en lång tidsperiod”, säger Susan Galbraith, Executive Vice President, Oncology R&D, AstraZeneca.

Båda behandlingsarmarna med akalabrutinib visade på långvarig effekt, med 36-månaders PFS-frekvenser på 76,5 % för akalabrutinib plus venetoclkx och 83,1 % med tillägg av obinutuzumab jämfört med 66,5 % för kemoimmunterapi. Patienterna erhöll också ett gynnsamt behandlingssvar i form av overall response rate (ORR) i bägge akalabrutinib-armarna; 92,8 % för akalabrutinib plus venetoklax respektive 92,7 % med tillägg av obinutuzumab, jämfört med 75,2 % för kemoimmunterapi.

Säkerheten och tolerabiliteten hos akalabrutinib var i linje med tidigare känd säkerhetsprofil och inga nya säkerhetssignaler identifierades. Biverkningar grad 3 eller högre inträffade hos 53,6 % av patienterna som behandlades med akalabrutinib plus venetoklax, hos 69,4 % av patienterna som behandlades med akalabrutinib plus venetoclax med tillägg av obinutuzumab och hos 60,6 % av patienterna som behandlades med standardbehandling med kemoimmunterapi. Den vanligaste biverkningen av grad 3 eller högre var neutropeni i alla behandlingsarmar, vilket förekom hos 26,8 %, 35,2 % respektive 32,4 % av patienterna.

Låga frekvenser av tumörlyssyndrom (TLS) förekom i bägge akalabrutinib-armarna, med en biverkningsfrekvens oavsett grad på 0,3 % av patienterna som behandlades med akalabrutinib plus venetoklax och 0,4 % med tillägg av obinutuzumab, jämfört med 3,1 % för patienter som behandlades med kemoimmunterapi.

Kronisk lymfatisk leukemi KLL

KLL är den vanligaste formen av leukemi hos vuxna, med över 100 000 nya fall globalt under 2019. Även om vissa personer med KLL inte upplever några symtom vid diagnos, kan andra uppleva trötthet, viktminskning, frossa, feber, nattliga svettningar, svullna lymfkörtlar och buksmärtor.  Vid KLL uppstår en ansamling av maligna lymfocyter i blodet, benmärgen och lymfkörtlarna. När antalet maligna celler ökar, finns det mindre utrymme i benmärgen för produktion av normala vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar.  Detta kan leda till infektion, anemi och blödning. B-cellsreceptorsignalering via BTK är en av de väsentliga signalvägarna när det gäller cellprolifiering vid KLL.

AMPLIFY

AMPLIFY är en randomiserad, global, öppen, multicenter fas III-studie som utvärderar effektiviteten och säkerheten av akalabrutinib i kombination med venetoklax med och utan tillägg av obinutuzumab jämfört med prövarens val av kemoimmunterapi (fludarabincyklofosfamid-rituximab eller bendamustin-rituximab hos vuxna patienter med tidigare obehandlad KLL, utan del(17p) eller TP53-mutation.  Patienterna randomiserades 1:1:1 för att erhålla antingen tidsbegränsad behandling med akalabrutinib plus venetoklax alternativt akalabrutinib plus venetoklax med tillägg av obinutuzumab eller standardbehandling med kemoimmunterapi. Akalabrutinib administrerades i bägge behandlingsarmarna under en bestämd tidsperiod på 14 cykler (28 dagar per cykel), och standardbehandling med kemoimmunterapi administrerades under 6 cykler. Det primära effektmåttet var PFS i akalabrutinib- och venetoklax-armen bedömt av en oberoende granskningskommitté. PFS i akalabrutinib plus venetoklax med tillägg av obinutuzumab ugjorde ett viktigt sekundärt effektmått. Andra viktiga sekundära effektmått inkluderade total överlevnad och nivå av MRD (minimal kvarvarande sjukdom). Studien omfattade 27 länder i Nord- och Sydamerika, Europa, Asien och Oceanien.

AMPLIFY-studien inkluderade patienter från 2019 till 2021 och pågick under covid-19-pandemin. Patienter med blodcancer löper en oproportionerligt hög risk för allvarliga konsekvenser av covid-19, inklusive sjukhusvistelse och dödsfall jämfört med befolkningen i allmänhet.

Vems är ansvaret att informera släktingar om ärftlig cancerrisk?

Sverige tycker att både patienten och sjukvården har ett moraliskt ansvar att informera berörda släktingar om en ärftlighetsutredning. Sju av tio anser dock att sjukvården bör ha det yttersta ansvaret.

Anna Rosén, docent och överläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.

Genetisk diagnostik används alltmer inom sjukvården, bland annat inom cancerområdet. Resultat från en genetisk utredning för ärftlig cancer berör inte bara den enskilde patienten, utan också patientens släktingar. Hur sjukvården ska hantera informationsöverföring av information som kan bidra till att förebygga sjukdom hos patientens genetiska släktingar är en omdiskuterad fråga.

– Att känna till att man har förhöjd ärftlig risk ger möjligheter att förebygga eller tidigt upptäcka vissa cancersjukdomar. Klinisk praxis i svensk sjukvård är att patienten uppmuntras informera sina släktingar om den utredning som genomförts, och samtidigt vet vi att vissa släktingar inte nås av informationen, även om den finns där. Därför är det intressant att veta hur människor ser på ansvarsfrågan, säger Kalle Grill, docent i filosofi och en av författarna till studien.

Kalle Grill, docent i filosofi och en av författarna till studien.

Nästan tusen slumpmässigt utvalda svenskar besvarade forskarnas enkät. Den innehöll ett hypotetiskt scenario där en person inleder en cancergenetisk utredning eftersom flera släktingar har haft tjocktarmscancer i unga år. I scenariot visar utredning på en förhöjd risk för personen själv och dennes syskon och kusiner, och de erbjuds regelbundna tarmundersökningar för att tidigt upptäcka cancer. Personen själv informerar syskonen, men inte kusinerna, som den inte har någon kontakt med.

En ny enkätstudie från Umeå universitet visar att människor i Både patienter och sjukvården ansvariga

Sex av tio svarade att de anser att patienten som inlett den genetiska utredningen själv har ett moraliskt ansvar att informera sina kusiner. Men ännu fler (75%) ansåg att sjukvården har ett sådant ansvar. I studien tillfrågades deltagarna om vem som bör ha det yttersta ansvaret för att informera kusinerna. Sju av tio ansåg att ansvaret ligger hos sjukvården, och bara 16% ansåg att patienten hade det yttersta ansvaret.

Nuvarande arbetssätt inom vården är att stödja patienten i att informera sina släktingar. Patienten får ofta skriftlig information som kan förmedlas vidare till släktingarna, och när släktingarna hör av sig till vården får de genetisk vägledning. Patienter brukar också själv vilja informera sina släktingar, men det kan vara svårt att veta till vilka, hur och när.

Förväntan på sjukvården att ta det yttersta ansvaret

Resultaten i denna studie visar att i den allmänna populationen finns en förväntan att sjukvården ska ta det yttersta ansvaret för att informera släktingarna, särskilt i en situation då det finns risk att släktingar lämnas oinformerade. Svensk lagstiftning anger tydligt att information inte får förmedlas utan patientens medgivande. I studien ansåg dock en klar majoritet att sjukvården bör informera släktingar även mot patientens önskan.

– Det är inte är samma sak att besvara en enkät om en fiktiv situation som att vara i den faktiska kliniska situationen, men det är viktig information för oss i sjukvården att se hur förväntningarna på vår verksamhet kan vara. Vi vet dock inte om det skulle vara mer effektivt att låta sjukvården sköta detta, men snart har vi resultat från en klinisk randomiserad studie som utvärderar om erbjudandet att sjukvården skickar brev direkt till släktingar gör att fler hör av sig, säger Anna Rosén, docent och överläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften BMJ Open. Forskningen finansieras av Forte och Cancerfonden.

Om den vetenskapliga publiceringen
Who has the responsibility to inform relatives at risk of hereditary cancer? A population-based survey in Sweden.
Kalle Grill, Amicia Phillips, Barbro Numan Hellquist, Anna Rosén
BMJ Open
https://bmjopen.bmj.com/content/14/11/e089237

Regionbidrag till Tobiasregistret

Region Västmanland fortsätter bidra med 75 öre per invånare och år till Tobiasregistret som är Sveriges enda nationella register för donatorer av blodbildande stamceller. Personer mellan 18–35 år gör en frivillig registrering och matchas med allvarligt sjuka personer som behöver friska blodstamceller.

Tobiasregistret är oerhört viktigt för att vi ska få fram passande stamceller och genomföra livsavgörande behandlingar av svårt sjuka patienter. Därför behöver regionen fortsätta ge ekonomiskt bidrag till driften av registret. Vi kan också bidra till att sprida information om Tobiasregistret, säger Malin Gabrielsson (KD), regionråd med ansvar för bland annat specialistsjukvården.

Malin Gabrielsson (KD), regionråd i Region Västmanland.

Möjligt att behandla över 80 dödliga sjukdomar
Tobiasregistret är en nationell resurs för Sveriges hälso- och sjukvård och ingår som en del i vårdkedjan för vissa högspecialiserade behandlingar. Den som är mellan 18 och 35 år kan anmäla sig till registret och om en matchning hittas få möjlighet att dela med sig av sina stamceller och rädda livet på en allvarligt sjuk person. Maxålder för en registrering är 35 år eftersom stamcellerna är av bättre kvalitet när man är ung.

Sjukvården använder idag stamcellstransplantationer för att behandla över 80 dödliga sjukdomar, såsom leukemi, lymfom, och sjukdomar i immunsystemet. Man kan aldrig veta vem som drabbas – det kan vara någon i familjen, en vän, eller någon man ännu inte mött. Att registrera sig i Tobiasregistret gör att man blir en del av något större – en gemenskap som räddar liv, säger Kent Nilsson, forskningsdirektör.

Kent Nilsson, forskningsdirektör.

Regionen ger 75 öre per invånare
Regionstyrelsen beslutade den 10 december 2024 att följa rekommendationen från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om att förlänga det solidariska driftbidraget för Tobiasregistret med 75 öre per invånare och år för perioden 2025–2027. För Region Västmanland blir det ungefär 210 000 kronor per år. Regionernas frivilliga driftbidrag är en förutsättning för att Tobiasregistret kan fortsätta sin verksamhet till förmån för svenska patienter i alla regioner.

Vad är stamceller?
Stamceller är ursprunget till kroppens alla andra celler. De kan dela sig och specialisera sig till olika typer av celler, såsom hud-, muskel- eller nervceller. De har potential att reparera eller ersätta skadade vävnader och organ, vilket gör dem avgörande för behandlingar av sjukdomar som cancer, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar.

Positiva data vid pankreascancer och behandling med TTFields

Positiva data vid pankreascancer. Novocures fas III-studie PANOVA-3 visar signifikant förlängd överlevnad vid behandling med Tumor Treating Fields (TTFields) och standardterapi.

PANOVA-3 uppnådde sitt primära mål med en statistiskt signifikant förbättring av den totala överlevnaden för patienter med icke-resektabel, lokalt avancerad pankreasadenokarcinom som behandlades i förstalinjen med TTFields i kombination med gemcitabin och nab-paklitaxel.
Novocure planerar att ansöka om regulatoriskt godkännande i USA, EU, Japan och andra viktiga marknader. Fullständiga resultat från PANOVA-3-studien kommer att presenteras vid en kommande medicinsk kongress.

Novocures fas III-studie PANOVA-3 visar signifikant förlängd överlevnad vid behandling med Tumor Treating Fields (TTFields) och standardterapi.

Novocure announces that the pivotal, Phase 3 PANOVA-3 trial met its primary endpoint, demonstrating a statistically significant improvement in median overall survival (mOS) versus control. PANOVA-3 evaluated the use of Tumor Treating Fields (TTFields) therapy concomitantly with gemcitabine and nab-paclitaxel as a first-line treatment for unresectable, locally advanced pancreatic adenocarcinoma.

“As a researcher and clinician, I have experienced the challenges of developing treatments in pancreatic cancer. It is exciting to see the PANOVA-3 trial achieve the positive primary endpoint of overall survival, a landmark outcome for this field,” said Vincent Picozzi, M.D., medical oncologist and investigator in the PANOVA-3 trial. “These data for Tumor Treating Fields are very promising, especially in this difficult to treat patient population.”

In the intent-to-treat population, patients treated with TTFields therapy concomitant with gemcitabine and nab-paclitaxel had an mOS of 16.20 months compared to 14.16 months in patients treated with gemcitabine and nab-paclitaxel alone, a statistically significant 2.0-month improvement (hazard ratio=0.819; P=0.039) (N=571). The survival rate benefit for patients treated with TTFields therapy increased over time with a 13% improvement in the overall survival rate at 12 months and a 33% improvement in survival rate at 24 months. TTFields therapy was well-tolerated, and safety was consistent with prior clinical studies.

“PANOVA-3 is the first and only Phase 3 trial to demonstrate a statistically significant benefit in overall survival specifically in unresectable, locally advanced pancreatic cancer, and is Novocure’s third positive Phase 3 clinical trial in the last two years,” said Nicolas Leupin, M.D., PhD, Chief Medical Officer, Novocure. “We are grateful to the patients and investigators for their participation in the trial, and we look forward to sharing the full data at an upcoming medical conference.”

Novocure plans to file for regulatory approval of TTFields in unresectable, locally advanced pancreatic adenocarcinoma based on PANOVA-3 and plans to submit the PANOVA-3 results for presentation at an upcoming medical congress.

Novocure continues to follow patients in its Phase 2 PANOVA-4 trial, exploring the use of TTFields therapy together with atezolizumab, gemcitabine and nab-paclitaxel for the treatment of metastatic pancreatic cancer. PANOVA-4 has completed enrollment with data anticipated in 2026.

About PANOVA-3

PANOVA-3 is a prospective, randomized, open-label, controlled Phase 3 clinical trial designed to test the efficacy and safety of Tumor Treating Fields (TTFields) therapy used concomitantly with gemcitabine and nab-paclitaxel, as a first-line treatment of locally advanced pancreatic adenocarcinoma. Patients were randomized to receive either TTFields therapy concomitant with gemcitabine and nab-paclitaxel or gemcitabine and nab-paclitaxel alone.

The primary endpoint is overall survival. Secondary endpoints include progression-free survival, local progression-free survival, objective response rate, one-year survival rate, quality of life, pain-free survival, puncture-free survival, resectability rate, and toxicity.

A total of 571 patients were enrolled in the study, randomized 1:1 and followed for a minimum of 18 months.

About PANOVA-4

PANOVA-4 is an international, multi-center Phase 2 clinical trial designed to test the safety and efficacy of Tumor Treating Fields (TTFields) therapy together with atezolizumab, gemcitabine and nab-paclitaxel for the treating of metastatic pancreatic cancer. The primary endpoint is disease control rate. Secondary endpoints include overall survival, progression-free survival, one-year survival rate, objective response rate, progression-free survival at six months, duration of response and toxicity. The study is designed to enroll 76 patients.

About Pancreatic Cancer

Pancreatic cancer is one of the most lethal cancers and is the third most frequent cause of death from cancer in the U.S.[1] While overall cancer incidence and death rates are remaining stable or declining, the incidence and death rates for pancreatic cancer are increasing.[2] It is estimated that approximately 67,000 patients are diagnosed with pancreatic cancer each year in the U.S.[3] Pancreatic cancer has a five-year relative survival rate of just 13%.[4]

Physicians use different combinations of surgery, radiation and pharmacological therapies to treat pancreatic cancer, depending on the stage of the disease. For patients with locally advanced pancreatic cancer involving encasement of arteries but no extra-pancreatic disease, the standard of care is surgery followed by chemotherapy with or without radiation. Unfortunately, most locally advanced cases are diagnosed once the cancer is no longer operable, generally leaving chemotherapy with or without radiation as the only treatment option.

About Tumor Treating Fields

Tumor Treating Fields (TTFields) are electric fields that exert physical forces to kill cancer cells via a variety of mechanisms. TTFields do not significantly affect healthy cells because they have different properties (including division rate, morphology, and electrical properties) than cancer cells. These multiple, distinct mechanisms work together to target and kill cancer cells. Due to these multimechanistic actions, TTFields therapy can be added to cancer treatment modalities in approved indications and demonstrates enhanced effects across solid tumor types when used with chemotherapy, radiotherapy, immune checkpoint inhibition, or targeted therapies in preclinical models. TTFields therapy provides clinical versatility that has the potential to help address treatment challenges across a range of solid tumors.

To learn more about TTFields therapy and its multifaceted effect on cancer cells, visit tumortreatingfields.com.

Kalmar och Värmland först att nå målet att utrota livmoderhalscancer

Region Kalmar och Värmland är de första regionerna i Sverige som lyckats vaccinera 70 procent av alla kvinnor födda 1994-1999 mot HPV – det virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Detta är ett stort genombrott i kampen för att utrota sjukdomen, och en betydelsefull milstolpe som kan bana väg för resten av landet.

Ulrika Årehed Kågström generalsekreterare, Cancerfonden. Foto: Klas Sjöberg, Cancerfonden.

– Det här är ett bevis på att Sverige kan nå målet att utrota livmoderhalscancer om vi fortsätter att satsa. Både region Kalmar och Värmland har gjort ett imponerande arbete som verkligen visar vägen för andra regioner, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Sverige kan bli först i världen att utrota livmoderhalscancer genom HPV-vaccin. För att lyckas behöver 70 procent av alla kvinnor födda 1994-1999 ta vaccinet innan utgången av 2024, medan vaccinet fortfarande är gratis. Kvinnor i den här åldern bedöms löpa särskilt hög risk att bli smittade av viruset och därför erbjuds de gratis vaccin året ut. I vanliga fall kostar vaccinet cirka 6 000 kronor.

Region Kalmar och Värmland har genom riktade insatser lyckats nå ut till kvinnor i målgruppen på ett framgångsrikt sätt och regionernas framsteg indikerar att målet är inom räckhåll. För att lyckas måste dock fler kvinnor i andra delar av landet nu vaccineras och uppdatera sitt skydd. I dagsläget ligger andelen vaccinerade i hela landet på närmare 47 procent (46,7) men de senaste veckorna har vaccinationstakten ökat markant, vilket indikerar att det finns en tydlig efterfrågan på vaccinet.

 – Att vaccinera sig mot HPV är en livräddande insats och tillsammans med regelbunden cellprovtagning är det nyckeln till att nå vårt historiska mål. Region Kalmars och Värmlands insatser visar tydligt att rätt insatser kan leda till stora framsteg i kampen mot livmoderhalscancer. Vi hoppas nu att deras framgångar kan inspirera hela Sverige, avslutar Ulrika Årehed Kågström.

Så ser vaccinationsgraden ut i samtliga regioner (2024-12-02)

Kalmar  70,1 %
Värmland  70,0 %
Halland  64,4 %
Blekinge  58,8 %
Västerbotten  58,4 %
Gävleborg  58,3 %
Örebro  55,9 %
Uppsala 53,4 %
Västmanland 53,3 %
Jämtland-Härjedalen  52,6 %
Norrbotten  51,2 %
Jönköping 50,8 %
Västernorrland  50,1 %
Västra Götaland  49,4 %
Kronoberg  48,9 %
Södermanland  43,7 %
Östergötland  39,6 %
Dalarna 39,3 %
Skåne 39,2 %
Stockholm/Gotland 38,8 %
Riket 46,7 %