Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

SCANPROST Meeting: A Scandinavian meeting to discuss recent developments in prostate cancer

During recent years we have seen an accelerating pace in the development and adoption of new techniques in diagnosis and treatment of prostate cancer. This has led to earlier treatment, improved outcomes, and longer life for many patients. It is therefore our great pleasure to invite you to this year’s SCANPROST meeting to discuss and assess some of these recent developments.

SCANPROST Meeting – Read more on the invitation here

Malmö Live Clarion Hotel – Malmö, Sweden

Date: 8–9 December 2022

Time: 12.30 (Thursday December 8th) – 11.30 (Friday December 9th)

Last registration date: November 25

Click here to register

Warm welcome from Janssen Oncology on behalf of the SCANPROST Scientific Steering Committee:

  • Anders Bjartell, Professor, Urological cancer, Malmö and Division of Translational Cancer Research, Lund university, Sweden.
  • Michael Borre, Professor, Department of Clinical Medicine and Department of Urology, Aarhus University, Denmark.
  • Henrik Grönberg, Professor, Department of Medical Epidemiology and Biostatistics, Karolinska Institute, Stockholm and Capio St:Görans Hospital, Sweden.

Additional speakers:

  • Anna Bill-Axelsson, Professor of Urology, Department of Surgical Sciences, Uppsala University, Sweden.
  • Noel Clarke, Consultant Urological Surgeon, Professor of Urological Oncology, The Christie Hospital Manchester, England.
  • Philip Cornford, Associate clinical Professor Department of Urology, Liverpool University Hospitals, England.
  • Stefano Fanti, Professor, Diagnostic Imaging, University of Bologna, Italy.
  • Marcus Graefen, Professor of Urology & Chairman of Martini-Klinik, Prostate Cancer Center at the University Medical Center Hamburg-Eppendorf, Germany.
  • Fredrik Jäderling, PhD, Radiologist, Department of Molecular Medicine and Surgery (MMK), Karolinska Institutet, and Dept. of Radiology Capio St:Görans Hospital, Sweden.
  • Laura-Maria Krabbe, Professor, Department of Urology, The University of Muenster Medical Center, Germany.
  • Johan Lindberg, Senior Researcher, Department of Medical Epidemiology and Biostatistics, Karolinska Institute, Sweden.
  • Tobias Maurer, Professor, Faculty Martini-Klinik and Department of Urology, University of Hamburg-Eppendorf, Germany.
  • Andreas Røder, Professor, Department of Urology and Copenhagen Prostate Cancer Center, Rigshospitalet, Denmark.

Additional information:

This meeting is free of charge for its participants as Janssen finances this meeting. According to the agreement between LIF and SKR, pharmaceutical companies may not cover the cost of either travel or accommodation. For this reason, each participant is responsible for booking and paying its own travel and accommodation. Remember: the participant is responsible for the employer’s approval to participate in the meeting.

For questions regarding registration, contact:

Karin Ekenberg, Business Operations Specialist Janssen

Email: [email protected]

Phone: +46 73 665 39 84

For questions regarding the event, contact:

Anna Sandqvist, PhD, Medical Advisor Janssen

Email: [email protected]

Phone: +46 72 545 24 23

Cancerfondens generalsekreterare blir ordförande för globala cancerorganisationen UICC

Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström har valts till ordförande för the Union for International Cancer Control (UICC), världens största internationella medlemsorganisation för cancerfrågor som samlar 1200 organisationer i 172 länder.

– Jag är hedrad över det här förtroendet i en viktig tid för det internationella arbetet mot cancer. Vi lever i en orolig omvärld och det skapar osäkerhet bland oss som arbetar med att skapa förutsättningar för vården, forskningen och det förebyggande arbetet. Jag är fast besluten att arbeta för att kampen mot cancer inte stannar upp, utan tvärtom ökar takten, säger Ulrika Årehed Kågström.

Ulrika Årehed Kågström
Ulrika Årehed Kågström. Foto: Pressbild

UICC samlar 1200 medlemmar – däribland cancerorganisationer, beslutsfattare, forskare och experter – i 172 länder världen över. Ordförandeskapet innebär därmed att leda världens största medlemsorganisation för cancerfrågor. Cancerfonden är sedan tidigare representerade i styrelsen för UICC genom Ulrika Årehed Kågström som har varit ledamot sedan 2018 och kassör sedan 2020. Även fortsättningsvis kommer Ulrika Årehed Kågström att kombinera sitt arbete som generalsekreterare för Cancerfonden med sitt uppdrag för UICC.

Billigt läkemedel kan motverka behandlingsresistent leukemi

Ett vanligt och billigt läkemedel kan användas för att motverka behandlingsresistens vid akut myeloisk leukemi (AML), en av de vanligaste blodcancerformerna hos vuxna. Det visar en studie i möss och mänskliga blodceller vid Karolinska Institutet och SciLifeLab som publicerats i tidskriften Journal of Internal Medicine. Här beskriver forskarna Martin Jädersten, Ingrid Lilienthal och Nikolas Herold de nya rönen.

Akut myeloisk leukemi (AML) drabbar 350 människor i Sverige varje år med en varierande prognos beroende på ålder och genetisk riskgrupp. Med intensiv kemoterapi är tvåårsöverlevnaden omkring 50 procent för patienter under 65 år och runt 25 procent för äldre patienter1. Standardbehandlingen för AML består av två–fem cytostatikakurer innehållande cytarabin (ara-C) och daunorubicin. Trots flera försök att lägga till nya läkemedel till denna behandling har enbart FLT3-hämmare för FLT3-muterade AML samt gemtuzumab-ozogamicin för corebinding factor AML blivit godkända för primärbehandling av dessa subgrupper2. Allogen stamcellstransplantation är en potentiellt botande behandling av intermediär- och högrisk-AML i komplett remission2.

Högdos ara-C är en kritisk beståndsdel av AML-terapin2,3. Ara-C är en deoxycytidinanalog som transporteras in i leukemicellerna och fosforyleras i tre steg till den aktiva metaboliten ara-CTP. Ara-CTP är ett substrat för DNA-polymeras och rubbar DNA-syntesen samt leder till DNA-skador som i sin tur triggar apoptos4. Nivåerna av ara-CTP i leukemicellerna är direkt kopplade till behandlingsutfall. Vi har tidigare visat att dNTP-trifosfohydrolaset SAMHD1 hydrolyserar ara-CTP och att dess proteineller mRNA-uttryck korrelerar negativt med överlevnaden av patienter som behandlades med ara-C-innehållande behandlingar5,6. Vi genomförde därför en drogscreening för att identifiera substanser som kan hämma SAMHD1 och därmed öka den intracellulära exponeringen för ara-CTP i leukemicellerna. Vi hittade de icke-kompetitiva ribonukleotidreduktashämmarna gemcitabin och hydroxyurea. Tillägg av hydroxyurea till ara-C ledde till ökade intracellulära nivåer av ara-CTP samt kraftigt ökad känslighet för ara-C i AML cellinjer, primära patientceller samt AML musmodeller7,8. Hydroxyurea har använts i decennier som cytoreduktiv behandling av AML, vilket gör att den kliniska erfarenheten av detta preparat är stor.

TESTA EFFEKTIVITETEN
Baserat på fynden från våra prekliniska studier designade vi en nationell, multicentrisk klinisk behandlingsstudie för att testa säkerhet och effektivitet av tilllägg av hydroxyurea till ara-C- och daunorubicinbaserad standardbehandling av nydiagnostiserade vuxna patienter med AML: Hydroxyurea-Enhanced Ara-C Treatment of Adult AML – HEAT-AML (EudraCT: 2018-004050-16). Hydroxyureadoseringen samt tidpunkten för när den skulle ges i relation till ara-C-infusioner baserades på vår prekliniska kunskap om relevanta koncentrationer för att uppnå SAMHD1- hämning samt på hydroxyureas farmakokinetik. De första tre patienterna erhöll 500 mg hydroxyurea per os en timme inför varje ara-C-infusion (det vill säga två gånger dagligen), de nästa tre patienterna alternerande 500 eller 1 000 mg och de sista tre patienterna 1 000 mg inför varje ara-C-infusion. Detta upplägg valdes för att tidigt kunna identifiera dosberoende toxicitet. Vi monitererade noggrant biverkningar av studiebehandlingen, mätte nivåerna av ara-CTP i cirkulerande AML-celler hos patienterna och testade effekten av hydroxyurea i kombination med ara-C i patientceller även i labbmiljö. I denna artikel redovisar vi resultaten av den första studiedelen9.

PATIENTER OCH SÄKERHETSDATA
Sammanlagt inkluderades nio patienter i HEAT-AML-studien mellan oktober 2020 och mars 2021 (Tabell 1). Alla AML-riskgrupper representerades med tre fall av lågrisk-, ett fall av intermediärrisk- och fem fall av högrisk-AML. FLT3-mutationer konstaterades hos fem patienter och alla dessa patienter erhöll midostaurin i enlighet med svenska behandlingsrekommendationer (det vill säga mellan kurerna). Alla patienter erhöll åtminstone två kurer protokollenligt. För patient 1106 dosreducerades ara-C till 80 procent under kur två på grund av hög ålder samt sepsis efter första kuren.

Läs hela artikeln

Östradiol kan öka risken för både äggstockscancer och bröstcancer

En ny studie från Uppsala universitet visar att naturligt höga nivåer av östradiol, ett av de viktigaste östrogen-hormonerna, bidrar till utvecklingen av äggstockscancer och en viss typ av bröstcancer. Den nya kunskapen ger en ökad förståelse för hur kvinnors hormonmetabolism påverkar cancerrisk, vilket kan vara viktigt för utvecklandet av nya cancerbehandlingar samt för att förhindra att cancer uppstår. Tidigare studier har främst studerat hur hormoner som tillförs kroppen utifrån, till exempel p-piller, påverkar risken för cancer, men likvärdig kunskap saknas för de hormoner som kroppen producerar själv. Här beskriver Weronica Ek, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och en av de ledande forskarna bakom studien, den nya kunskapen.

Man vet sedan tidigare att östrogen är en viktig faktor för utvecklandet av bröstcancer, och såväl p-piller som hormonbehandling vid klimakteriet har tidigare visats kunna öka risken något för denna cancertyp. Tidigare studier har även visat att kvinnor som använt p-piller har en minskad risk för endometriecancer samt äggstockscancer, medan hormonpreparat vid klimakteriet som endast innehåller östrogen ökar risken för endometriecancer. Tidigare studier har dock främst studerat hur exogena hormoner (hormoner som tillförs kroppen) påverkar risken för cancer, men likvärdig kunskap saknas för de endogena hormoner som kroppen producerar själv.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Mortaliteten har dock minskat under de senaste årtiondena tack vare att fler fall upptäcks tidigare samt på grund av bättre behandlingsmetoder. För endometriecancer, den vanligaste gynekologiska cancersjukdomen i Sverige, är prognosen relativt god då cancern oftast diagnostiseras i ett tidigt skede. Cancer i äggstockarna är den sjunde vanligaste cancerformen bland kvinnor och den gynekologiska cancern med högst mortalitet i världen, främst på grund av sen diagnostisering.

Även då höga östrogena nivåer tidigare har associerats till en ökad risk för alla tre tumörsjukdomar, så har man inte tydligt kunnat visa att sambandet är kausalt, det vill säga att det faktiskt är östradiol-nivåerna som leder till en ökad risk och inte någon annan samverkande variabel. För att kunna utreda om det finns ett möjligt kausalt samband mellan det kroppsegna östradiolet, ett steroidhormon som anses vara det viktigaste av östrogenerna, och cancer har vi använt en teknik som kallas för Mendelsk Randomisering.

MENDELSK RANDOMISERING
Mendelsk Randomisering är en epidemiologisk teknik där man använder genetisk information för att undersöka ett eventuellt kausalt samband mellan en modifierbar exponeringsvariabel (östradiol) och ett utfall (cancer). Om man följer några definierade kriterier kan man med denna metod undvika omvänd kausalitet samt confounding som annars kan vara ett stort problem vid epidemiologiska studier1. För att förstå Mendelsk Randomisering kan man tänka på metoden som en ”naturlig” randomiserad klinisk prövning där individer randomiseras till olika grupper baserat på vilka genetiska varianter (alleler) de nedärver från sina föräldrar. Man identifierar genetiska varianter som är starkt associerade med exponeringsvariabeln, men ej direkt med utfallet. För att identifiera ett kausalt samband ska de genetiska varianterna vara associerade med utfallet endast genom exponeringsvariabeln. Omvänd kausalitet förhindras eftersom varken exponeringsvariabeln eller utfallet påverkar våra medfödda genetiska varianter.

I denna studie användes genetiska data samt uppmätta östradiolnivåer från 136,487 kvinnliga deltagare från den brittiska kohorten UK Biobank3. De flesta kvinnorna hade redan passerat klimakteriet och medelåldern i studiepopulationen var 55 år. För att identifiera genetiska varianter som påverkar östradiol-nivåerna utförde vi först en genomvid associationsanalys, GWAS. I denna typ av analys testar man flera miljoner olika positioner i kvinnornas DNA för att finna platser (genetiska varianter) som skiljer sig mellan kvinnor med höga nivåer och låga nivåer av östradiol. Innan analysen utfördes exkluderades kvinnor som haft en cancerdiagnos samt kvinnor som använde p-piller eller hormonella läkemedel som ges vid klimakteriebesvär.

Läs hela artikeln

Nya rön om hormonsänkande behandling Så kan den långsiktiga risken för återfall minskas vid bröstcancer

För att undersöka den långsiktiga nyttan av hormonsänkande behandling har forskare vid Karolinska Institutet gjort en 20-årig uppföljning av premenopausala kvinnor med bröstcancer. Studien, som publicerats i Journal of Clinical Oncology, tyder på att behandlingen ger ett skydd även efter en längre tid samt att olika patienter gynnas av olika hormonella behandlingar. Här beskriver forskarna Annelie Johansson och Linda Lindström den senaste kun skapen på detta högintressanta område.

Kvinnor med hormonkänslig bröstcancer behandlas post-operativt med hormonsänkande läkemedel som minskar risken för återfall och att utveckla spridd metastatisk sjukdom. För kvinnor som får sin bröstcancerdiagnos i fertil ålder före klimakteriet, det vill säga premenopausalt, är de hormonella behandlingarna tamoxifen och goserelin vanligast. Vi har nyligen i en svensk bröstcancerstudie med unik 20 års långtidsuppföljning av patienter visat att dessa hormonella behandlingar ger ett långvarigt skydd mot fjärrmetastaser av hormonkänslig bröstcancer. I studien randomiserades premenopausala bröstcancerpatienter till behandling med tamoxifen, goserelin, eller tamoxifen och goserelin komoxifen eller goserelin och kombinerat, eller ingen hormonell behandling (kontrollgrupp), och visar att behandlingarna ger en långsiktig minskad risk att utveckla spridd metastatisk sjukdom, jämfört med patienter som inte fått någon hormonell behandling. Studien visar också att man med hjälp av tumörens genomiska profil kan identifiera patienter med olika nytta av behandling med tamoxifen eller goserelin och kan därför även innebära en möjlighet att individanpassa den hormonella behandlingen till patienten.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i Sverige och i världen. I Sverige diagnostiseras cirka 9 000 kvinnor med bröstcancer varje år och står för nästan en tredjedel av all kvinnlig cancer1. Det är en mycket heterogen sjukdom och delas därför in i olika bröstcancertyper där den vanligaste är hormonkänslig cancer och innefattar cirka tre fjärdedelar av alla bröstcancrar. Hormonkänslig bröstcancer kännetecknas av att tillväxten hos tumören drivs främst av hormonet östrogen genom att binda till östrogenreceptorerna (estrogen receptor, ER) i bröstcancercellerna, och därför kalllas sjukdomen också för ER-positiv bröstcancer.

Efter operation av tumören behandlas patienter med ERpositiv bröstcancer med efterföljande adjuvant (post-operativ) hormonell behandling, även kallad endokrin behandling. Den endokrina behandlingen minskar patientens östrogennivåer och minskar också risken för återfall samt att utveckla spridd metastatisk sjukdom och att dö från bröstcancer4,5. Dock så är det en stor andel patienter som inte har nytta av den givna endokrina behandlingen.

HÖGRE RISK FÖR YNGRE KVINNOR
Bröstcancer drabbar främst kvinnor i medelåldern och äldre, men cirka en tredjedel insjuknar i fertil ålder före klimakteriet, det vill säga premenopausalt2. Yngre kvinnor med bröstcancer har en högre risk att utveckla spridd metastatisk sjukdom och att dö av bröstcancer, jämfört med äldre postmenopausala kvinnor3. Man vet inte den exakta orsaken bakom den högre risken, vilket kan bero på att bröstcancer hos yngre kvinnor inte är så vanligt och därför inte har studerats i lika stor utsträckning som postmenopausal bröstcancer. Skillnaden i den hormonella miljön för yngre kvinnor jämfört med äldre kan spela en viktig roll, men detta är ännu inte klarlagt.

Vi och andra forskare har visat att patienter med ER-positiv bröstcancer har en långsiktig risk att utveckla spridd metastatisk sjukdom där tid till eventuell spridning kan variera från månader till decennier efter primär diagnos4,5,6,7. Hos andra cancersjukdomar, inklusive icke hormonkänslig (ER-negativ) bröstcancer, är risken mer kortsiktig och störst under de första fem till tio åren. Givet den långsiktiga risken vid
ER-positiv bröstcancer är det viktigt med kliniska studier med lång uppföljning av patienter för att kunna förstå den verkliga risken samt nyttan av olika behandlingar. För yngre patienter med många år kvar att leva är betydelsen speciellt stor av en bättre förståelse kring risken för spridd och dödlig sjukdom flera decennier framåt i tiden. I denna studie var vi därför intresserade av att undersöka den långsiktiga risken och behandlingsnyttan av olika endokrina behandlingar för premenopausala kvinnor med ER-positiv bröstcancer.

Läs hela artikeln

Enighet om behov av nationell satsning under unik konferens om strålonkologi

Det finns sällsynta tillfällen när dåtid, nutid och framtid existerar samtidigt. Den 27 augusti var ett sådant. Då hölls konferensen 50 år av svensk företagshistoria i strålonkologins tjänst på Rudbecklaboratoriet i Uppsala. Den fullspäckade dagen var inte bara rena julafton för arrangören BHFS (Branschhistorisk förening för strålbehandling) – den bjöd på en högkvalitativ genomgång av allt som har hänt – och sådant som förhoppningsvis kommer att hända inom detta idag förbisedda område som berör 50 procent av alla cancerpatienter. Under slutdebatten där bland annat Anders Hagfeldt, rektor vid Uppsala universitet, deltog var alla eniga om att det behövs en ny nationell satsning på strålonkologi – med fokus på samverkan.

Bakgrunden till den historiska, för att inte säga högtidliga, sammankomsten denna sensommarlördag var att fira 50-årsjubileet av en internationell konferens i Uppsala om användande av datorer inom strålbehandling (ICCR1972). Denna konferens blev startskottet för nya samarbetsprojekt mellan klinik, akademi och industri som kom att kallas Triple Helix. (Se stort historiskt tema i OiS 6/2021.)

För den som till äventyrs tror att allt vi ser inom dagens teknologi är något nytt förtjänar det att påpekas att allt startade för många decennier sedan. Sverige var då ledande inom utveckling av nya tekniker inom strålbehandling, och flera av dessa pionjärer deltog på konferensen, till exempel Bengt Olsen (”pappa” till e-posten), Inger-Lena Lamm (CART 3D), BHFS-ordförande Hans Dahlin (Helax) och Larry Leksell, Elektas styrelseordförande och son till Gammaknivens legendariske upphovsman Lars Leksell.

– Vi tyckte det var trevligt att få med ytterligare en 50-åring. Elekta fyller ju också 50 i år, säger Hans Dahlin, vars egen forskning tidigt var kopplad till Lars Leksell och Börje Larsson.

I sitt öppningstal konstaterade Hans Dahlin att alla nu aktiva företag var representerade på konferensen, också som sponsorer. Att konferensen arrangerades tillsammans med nybildade Svensk Strål onkologisk Förening (SSOF) gav ytterligare tyngd och bredd åt denna sammankomst vars främsta syfte inte var att blicka bakåt utan att skapa nya samverkansspår för framtiden inom svensk strålbehandling.

Förste talaren var fysikern Bengt Olsen, som var en mycket tidig IT-pionjär och bland annat ledde det så kallade Elemaprojektet i slutet av 60-talet.

VÄRLDSLEDANDE PROJEKT
– Elemaprojektet var en föregångare till Triple Helix, det vill säga samarbetet mellan klinik, akademi och offentlig sektor. Ett projekt vi fortfarande kan lära oss av och sträva efter att efterlikna, sade Bengt Olsen och konstaterade att konferensen i Uppsala 1972 ledde till en rad intressanta FoU-projekt världen över.

– Sverige hade då en rad världsledande projekt inom radioterapi, bland annat inom dosplaneringssystem.

Under sitt yrkesliv har Bengt Olsen och många av de närvarande konferensdeltagarna sett en utveckling från gigantiska datorer som fyllde rum på 80 kvadratmeter till dagens betydligt mer hanterbara apparater. Bengt Olsen var också delaktig i att skapa något som är en självklarhet för alla idag men som var sensationellt 1974, nämligen e-post.

– Jag lyckades få tag i en tape på NIH med ”NIH-mail” som senare blev Sveriges första postsystem och som fungerade på QZ´s DEC10 från 1974 – och senare ersattes av ett konferenssystem från The Institute of the Future som fick enorma konsekvenser för samarbete över nätet via bland annat det svenska KOM-systemet, berättade Bengt Olsen.

Professor Hans Lundqvist gav under rubriken Från proton till foton några intressanta historiska inblickar i hur Lars Leksell myntade begreppet strålkirurgi och hur det gick till när man valde fotoner istället för protoner vid strålbehandling

Läs hela artikeln

Kvarstående cancerrisker efter högt BMI som barn

Personer som haft högt BMI som barn har en förhöjd risk för fetmarelaterad cancer senare i livet, även om de varit normalviktiga som unga vuxna. Det visar en studie från Göteborgs universitet.

Fetmarelaterad cancer utgör en betydande grupp cancerformer, varav många ökar i befolkningen. Sjukdomar som ingår är bland andra cancer i munhåla, lever, galla, bukspottskörtel, tjocktarm, ändtarm och sköldkörtel, malignt melanom och blodcancer. Kopplingen mellan högt vuxen-BMI och förhöjd risk för fetmarelaterad cancer är känd sedan tidigare. Däremot har det varit oklart hur stor motsvarande risk är efter övervikt eller fetma i unga år. Här beskriver Jimmy Célind och hans forskarkollegor hur den nya kunskapen ser ut.

Cancer har en betydande inverkan på den globala sjukdomsbördan. Ett av sex dödsfall globalt beror på cancer, och baserat på de senaste trenderna förutspås cancerförekomsten i världen öka med 60 procent under de kommande två decennierna1. Fetma betraktas nu som en av de viktigaste förebyggbara orsakerna till cancer i världen. Studier har uppskattat att 30-50 procent av alla cancerfall i världen skulle kunna förebyggas genom eliminering av riskfaktorer och införande av effektiva preventiva strategier1. Listan över cancerformer som betraktas som fetmarelaterade fortsätter att utökas i takt med att nya forskningsrön kommer ut1-3. Förebyggandet av fetmarelaterad cancer kräver att tidsfönster identifieras för när preventiva åtgärder har störst chans att vara effektiva. Med tanke på att många fetmarelaterade cancerformer uppvisar lång latens från första förändring på molekylär nivå till kliniska symtom, är riskfaktorer som uppstår tidigt samt ackumuleringen av risker under livscykeln sannolikt av betydelse.

Högt kroppsmasseindex (BMI) i både barndom och under ungdomstiden har rapporterats vara associerat med ökad risk för vissa fetmarelaterade4 cancersjukdomar i vuxen ålder3-5. Få studier har dock genomförts av kopplingen mellan BMI under uppväxten och risken för fetmarelaterad cancer som sammansatt grupp, och resultaten har varit inkonklusiva6, 7. Nyligen visade en stor kohortstudie av israeliska militärer på en koppling mellan förhöjt BMI i ung vuxen ålder och ökad risk för vissa, men inte alla, cancerdiagnoser. Denna högkvalitativa studie är användbar för att förfina klassificeringen av cancer som antingen fetmarelaterad eller icke fetmarelaterad.

MÄTNINGAR FRÅN SKOLHÄLSOVÅRDEN
I den aktuella studien testade vi vår hypotes att övervikt i barndomen är förknippad med risken för fetmarelaterad vuxen cancer (tabell 1), oberoende av överviktsstatus hos unga vuxna, med hjälp av BMI Epidemiology Study Gothenburg8. Denna populationsbaserade kohort initierades med det övergripande målet att studera samband mellan BMI under uppväxt och risken för vuxensjukdom. BMI, och därmed överviktsstatus, före och strax efter puberteten finns tillgängliga för deltagarna i denna kohort. Totalt ingick 36 566 män födda 1945–1961 med längd- och viktmätningar från skolhälsovården i studien. Under uppföljningen på 1,5 miljoner personår efter 20 års ålder (medianuppföljning 41,3 år, interkvartilintervall 37,7–45,6 år) inträffade 1 562 fetmarelaterade cancerdiagnoser (32 procent av alla cancerdiagnoser) och 570 dödsfall (55 procent av alla dödsfall i cancer) på grund av cancer klassad som fetmarelaterad.

Läs hela artikeln

Överviktscentrum – en specialistklinik

Obesitas och övervikt är ett globalt, snabbt ökande folkhälsoproblem. Mer än halva Sveriges vuxna befolkning lever idag med övervikt (BMI över 25). Omkring 16 procent har obesitas (BMI över 30), en kronisk sjukdom som ökar risken för en mängd olika sjukdomar, bland annat 13 olika former av cancer. Men trots att obesitas idag utgör en hälsorisk i klass med rökning är det ofta svårt för obesitaspatienter att få vård. Fördomar, okunskap, skamkänslor och dåligt bemötande (du får skylla dig själv-attityd) gör att många av dem tvekar att söka medicinsk hjälp, även vid tydliga sjukdomssymtom.

Obesitas är klassad som en kronisk sjukdom sedan 1997, men ses fortfarande i hög grad av många som en helt och hållet självförvållad sjukdom – som enkelt kan botas genom att bara äta lite mindre.

De senaste åren har dock kunskapen om att obesitas är en komplex sjukdom med många tänkbara bakomliggande mekanismer ökat. Fyra nya läkemedel har blivit godkända för behandling. Bara ett av dem ingår dock än så länge i högkostnadsskyddet, vilket innebär att merparten av patienterna inte har råd att köpa de aptithämmande medicinerna.

Tidigare i år kom nya nationella riktlinjer som man hoppas ska förbättra vården för de 1,4 miljoner svenskar som har obesitas. Det finns i nuläget endast ett fåtal specialistmottagningar i landet för dessa patienter, som oftast är hänvisade till primärvården.

Onkologi i Sverige har besökt Överviktscentrum i Stockholm, som öppnade 2019 och är en del av Akademiskt specialistcentrum. Här behandlas omkring 1 200 patienter från 16 års ålder från hela regionen. 40 procent av de inskrivna patienterna är under 25 år med ett genomsnittligt BMI på 41 vilket motsvarar en kroppsvikt på cirka 115 kg för någon som är 172 cm lång.

Behandlingen, som kan pågå i upp till två år, är personcentrerad och utförs av team som består av läkare, sjuksköterskor, dietister, fysioterapeuter, hälsopedagog och KBT-terapeuter. Vid inskrivningen tilldelas varje patient en personlig handledare som följer henne/honom under hela behandlingen. Vid behov och i samråd med läkare kan patienten få remiss till magsäcks- och obesitaskirurgi.

Läs hela artikeln

Ny mikroskopteknik kan ge bättre diagnostisering av cancertumörer

En helt ny typ av mikroskopiplattform ska öka tydligheten vid diagnostisering av cancertumörer. Metoden genererar stora mängder information att tolka, vilket sker med hjälp av artificiell intelligens. Tekniken innebär också nya möjligheter för hjärnforskningen. Här beskriver Nils Norlin, forskare vid Lunds universitet, den senaste utvecklingen inom området.

Dagens cancerdiagnostik och patologi är resultatet av otaliga framgångar genom åren och som i de allra flesta fall nått till en nivå där undersökningar av vävnadssnitt oftast kan ge svar på ja/nej-frågan om det är cancer eller inte. Stratifiering och subklassificeringar av vissa cancerformer kan visserligen fortfarande vara utmanande men i stort har vi redan nu nått väldigt långt. Vad finns det kvar att göra? Och vilka tekniska hjälpmedel kan i framtiden användas för att ytterligare förbättra diagnostik och kanske i synnerhet hjälpa prognostisera utfallet av enskilda patienters behandlingar med ännu större framgång?

Nedan diskuteras nya landvinningar inom mikroskopi under samlingsnamnet spatiell (rumslig) molekylär profilering som börjar fira framgångar vad gäller identifieringen av nya biomarkörer för förbättrad precisionsmedicin. I vanliga fall när ett vävnadssnitt eller tumörmicroarray (TMA) undersöks görs en H&E-infärgning för att förtydliga morfologi och därtill detekteras troligen några väl valda biomarkörer, ett protein av intresse eller mRNA beroende på typ av cancer. Dessa biomarkörer kan detekteras genom antikroppsinmärkningar om biomarkören är ett protein, eller fluorescerande in situ-hybridisering (FISH) för mRNA-biomarkörer. Oftast sker undersökning av varje ny (bio)markör på ett separat vävnadssnitt, något som är tidskrävande om de inte utförs parallellt. Jämförelser av (sam)lokalisation gentemot andra biomarkörer kan inte heller göras exakt om inte flera biomarkörer detekteras på samma vävnadssnitt.

Sekvensering används med ökande frekvens inom cancerdiagnostik. Det är ett kraftfullt komplement till mikroskopi och ger information om eventuella genfusioner, mutationer eller förändrade transkriptomuttryck. I och med att vävnaden dissocieras, löses upp, för att extrahera DNA eller mRNA (gäller även för encellssekvensering) förlorar vi dock information om cellernas rumsliga kontext och därmed även information om relationerna celler emellan.

De senaste åren har flera olika tekniker utvecklats för att övervinna ovan nämnda begränsningar med bibehållen information om cellernas relativa positioner för att kunna undersöka många olika biomarkörer (protein, mRNA, etc.) i ett och samma vävnadssnitt genom en iterativ inmärkningsstrategi.

Läs hela artikeln

Karolinska Hematology Seminar 2022 – hoppfullt om många nya behandlingsalternativ

Den 7–8 september var det dags för den tjugonde upplagan av Karolinska Hematology Seminar, som för tredje året i rad hölls som ett webinar. I likhet med tidigare år präglades programmet av högklassiga föreläsningar med internationella experter inom hematologi, under traditionsenlig ledning av Magnus Björkholm, professor i medicin vid Karolinska Institutet.

Utvecklingen inom hematologi går fortsatt fort och i år fick åhörarna lyssna på uppdateringar om akut lymfatisk leukemi (ALL), komplementmedierade anemier, myeloproliferativa sjukdomar (MPN) samt indolenta och aggressiva lymfom. Vidare gavs en statusuppdatering om framsteg inom T-cellsengagerande behandlingar såsom CAR-T-cellsbehandling och bispecifika T-cellsengagerande antikroppar (BiTEs). Som traditionen bjuder hölls också en special topic-föreläsning om något för hematologer intressant, men icke-hematologiskt, ämne. I år om en investerares perspektiv på medicinsk forskning.

Först ut var professor Josep-Maria Ribera, verksam vid Universitat Autònoma de Barcelona. Professor Ribera leder verksamheten för stamcellstransplantation i Barcelona och är en stor auktoritet inom ALL, som hans föreläsning handlade om. Redan idag delas ALL in i subtyper beroende på ursprungscell och molekylära karakteristika. I takt med ökad kunskap kring genetiska avvikelser har det blivit tydligt att indelningen av ALL är än mer granulär och troligen består av ett ännu större antal olika subtyper.1 Likaså är det enligt Ribera otvetydigt att antal, typ och förekomst av vissa enskilda mutationer är kopplade till prognos. Ribera tror således att genetisk kartläggning kommer att få ännu större betydelse för riskindelning och behandlingsval framöver. Den bästa prognostiska markören vid ALL förblir dock förekomst av minimal residual disease (MRD). Kvarvarande MRD efter induktion är associerat med sämre överlevnad och longitudinella mätningar av MRD kan identifiera återfall och behandlingssvikt.2,3 Ribera lyfte dock ett varningens finger angående klonal evolution vid mätning av MRD. Det innebär att sjukdomen utvecklas under behandlingens gång och att sjukdomsdrivande mutation skiftar, med risk att den MRD-markör som mäts inte längre är den subklon som driver sjukdomen. Ribera påminde även åhörarna om den ofta bortglömda intratumorala heterogeniteten – att sjukdomen redan från början är polyklonal.

Vad gäller behandling betonade Ribera att deltagande i kliniska studier är det allra bästa vid ALL. Med tanke på att behandlingsscheman för ALL är väldigt komplexa menade Ribera också att en viktig faktor för bäst behandlingsresultatär att den regim en institution är mest van vid används. En stor del av föreläsningen ägnades sedan åt att gå igenom arsenalen av nya läkemedel mot ALL per subtyp. Liksom vid många andra hematologiska sjukdomar står immunterapin här i centrum. Ribera började dock med att betona att den äldsta varianten av immunterapi, allogen stamcellstransplantation, kvarstår som en viktig del av behandlingen för patienter med högrisk genetik vid diagnos samt patienter som är MRD-positiva efter induktion.4

Läs hela artikeln

Att ta bort primärtumör vid spridd neuroendokrin bukspottkörteltumör kan förlänga överlevnaden

Att operera bort primärtumören förlänger överlevnaden för patienter med spridd neuroendokrin bukspottkörteltumör. Det visar en multicenterstudie från Akademiska sjukhuset som är den största i sitt slag på området och med relativt lång uppföljning.

”Resultaten visar att en mer aggressiv kirurgisk behandling, där primärtumören tas bort trots spridning till andra organ, förlänger överlevnaden för patienter med neuroendokrina bukspottkörteltumörer, grad 1–2, jämfört med att inte operera”, skriver här Josefine Kjaer, specialistläkare i kirurgi på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.

Neuroendokrina pankreastumörer, eller pan-NET som de numera benämns, är en heterogen grupp av tumörer som utgår från Langerhanska celler i pankreas och utgör cirka 1–2 procent av alla tumörer i pankreas. De har en ökande incidens på cirka 1 av 100 000 och upptäcks allt oftare som incidentalom i samband med radiologiska undersökningar. Eftersom endast 30–40 procent av tumörerna är funktionella och överproducerar hormoner som ger hormonella symtom, är det många av de icke-funktionella tumörerna som upptäcks sent när det redan hunnit utvecklas metastaser.1 Att operera patienter med lokaliserad sjukdom i pankreas är enda boten. Däremot, om resektion av primärtumören vid spridd sjukdom ger någon överlevnadsvinst är kontroversiellt och handläggningen varierar mellan olika center.2

Det finns en del studier på ämnet sedan tidigare, dock ingen randomiserad sådan, men med varierande resultat där några av studierna visat på en överlevnadsvinst efter primärtumörresektion3-8 och några inte kunnat visa någon skillnad9,10. Syftet med den här studien var att utvärdera utfallet efter primärtumörskirurgi hos patienter med fjärrmetastaserad sjukdom och jämföra med patienter där man låtit primärtumören vara kvar och samtidigt kontrollera för variationen i metastasbörda och komorbiditet.

Läs hela artikeln

Cancerfondens nye ordförande: ”Vi måste vårda förtroendet – samtidigt ha antenner utåt”

Kontinuitet men också förnyelse. Att vårda det djupa förtroende som finns, men samtidigt blicka framåt och fortsätta arbetet med att hitta de allra bästa forskningsprojekten. Det är några av de målsättningar som den före detta politikern och partiledaren Göran Hägglund tar med sig in i det nya uppdraget som Cancerfondens ordförande.

Göran Hägglund, som inte bara har mångårig erfarenhet som politiker utan också innehar en rad olika styrelseuppdrag, funderade noga innan han tackade ja till det nya erbjudandet.– Jag ställde mig två frågor: har jag tid och kan jag göra nytta? Det blev ett jakande svar på båda frågorna. Jag kom fram till att inget uppdrag kan vara mer meningsfullt och angeläget än detta och jag har sett till att skapa tid genom att avsäga mig andra uppdrag, bland annat styrelsearbetet i Postkodföreningen.

Han är för närvarande ordförande för Systembolaget, styrelseledamot i stiftelsen Forska! Sverige och har konsultuppdrag för kommunikationsbyrån Reform Society.

– Efter många år i politiken känns det meningsfullt att fortsätta ta sig an frågor som berör, men nu på ett annat sätt. Jag har skaffat mig en viss kunskap om påverkansarbete och jag har ett mycket stort nätverk, säger Göran Hägglund som tillträdde ordförandeposten i maj i år.

Han tycker att det är lite för tidigt att beskriva i detalj hur han vill leda arbetet de kommande tre åren.

STABIL ORGANISATION
– Cancerfonden är en stabil, välstrukturerad organisation som svenska folket har ett starkt förtroende för. Ett förtroende som vi måste vårda väl. Förra året slog insamlingen rekord och vi kommer att fortsätta arbeta i den utstakade och mycket framgångsrika riktningen. Det blir inga tvära kast och stora förändringar men i alla verksamheter behöver man växla folk, säger Göran Hägglund, som efterträdde förra LO-ordföranden Wanja LundbyWedin som innehade posten i nio år, den maximala tiden för en Cancerfondsordförande som väljs vart tredje år.

Cancerfonden finansierar sedan många år omkring 75 procent av den svenska cancerforskningen.

Läs hela artikeln

Pfizer tillkännager positiva resultat från fas III-studie inom prostatacancer

  • TALZENNA (talazoparib), är den första PARP-hämmaren som visar klinisk nytta i kombination med XTANDI (enzalutamid)hos patienter med metastatisk kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC)
  • Studien TALAPRO-2 uppnår det primära effektmåttet radiografisk progressionsfri överlevnad
  • Robust effekt demonstrerad i mCRPC både med eller utan mutationer i gener som styr reparation via homolog rekombination

Pfizer tillkännagav positiva resultat från fas III-studien TALAPRO-2 med TALZENNA® (talazoparib), en oral poly ADP-ribospolymeras (PARP) -hämmare, i kombination med XTANDI® (enzalutamid) jämfört med placebo plus XTANDI hos män med metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC), med eller utan mutationer i gener som styr reparation via homolog rekombination (HRR). Studien uppnådde sitt primära effektmått med en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull förbättring av radiografisk progressionsfri överlevnad (rPFS) jämfört med placebo plus XTANDI. Resultaten av det primära effektmåttet överskred den förutbestämda hazardkvoten på 0,696.

Resultaten visade en trend mot förbättrad total överlevnad, ett viktigt sekundärt effektmått, vid tidpunkten för analysen, men dessa data är ännu inte mogna. Fördelar observerades också i andra sekundära effektmått, inklusive prövarbedömd rPFS, prostataspecifikt antigen (PSA) svar, tid till PSA-progression och total responsfrekvens. Andra sekundära effektmått analyseras. Vid tidpunkten för topline-analysen överensstämde säkerheten för TALZENNA plus XTANDI den kända säkerhetsprofilen för varje läkemedel.

Detaljerade resultat från TALAPRO-2 kommer att lämnas in för presentation vid en medicinsk kongress i närtid. Dessa data kommer också att delas med globala tillsynsmyndigheter för att potentiellt stödja en regulatorisk registrering.

TALZENNA eller kombinationen av TALZENNA plus XTANDI har inte godkänts av någon tillsynsmyndighet för behandling av mCRPC. Förutom TALAPRO-2-studien undersöks kombinationen av TALZENNA plus XTANDI i TALAPRO-3-studien (NCT04821622), en global, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas 3-studie i män med HRR negativ mCSPC.

Om metastaserande kastreringsresistent prostatacancer
Metastaserande kastreringsresistent prostatacancer (mCRPC) är en cancer som har spridit sig utanför prostatakörteln och har utvecklats trots medicinsk eller kirurgisk behandling för att sänka testosteron. Cirka 10%–20% av prostatacancerpatienterna utvecklar mCRPC inom 5−7 år efter diagnos.1

Om studien TALAPRO-2
Fas III-studien TALAPRO-2 är en studie i två delar uppdelad i två kohorter, multicenter, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som inkluderade 1 095 patienter med mCRPC (utan systemiska behandlingar initierade efter dokumentation av mCRPC) på center i USA. , Kanada, Europa, Sydamerika och Asien-Stillahavsområdet. Studien inkluderade två patientkohorter: all-comers (n = 750) och de med HRR-mutationer (HRRm; n = 380). Patienter som fick androgen deprivationsbehandling (ADT) eller som hade bilateral orchiektomi i studien randomiserades till att få TALZENNA 0,5 mg/dag plus XTANDI 160 mg/dag, eller placebo plus XTANDI 160 mg/dag.

Studiens primära effektmått är radiografisk progressionsfri överlevnad (rPFS), definierad som tiden från randomiseringsdatumet till första objektiva bevis på radiografisk progression genom blindad oberoende granskning, eller död, beroende på vilket som inträffar först, i både kohort 1 (all-comers) och kohort 2 (de med HRRm). Studien pågår fortfarande för kohort 2. Sekundära effektmått inkluderar total överlevnad, objektiv responsfrekvens, responsvarstid och PSA-svar.

För mer information om TALAPRO-2-studien (NCT03395197) gå till www.clinicaltrials.gov.

Om TALZENNA (talazoparib)
TALZENNA (talazoparib) är en hämmare av PARP-enzymer, som spelar en roll i DNA-skadereparationssvaret. Prekliniska studier har visat att TALZENNA blockerar PARP-enzymaktivitet och fångar PARP på platsen för DNA-skador, vilket leder till minskad cancercellstillväxt och cancercellsdöd. TALZENNA utvärderas i flera pågående kliniska prövningar inom prostatacancer, liksom andra nya kombinationer med riktade terapier i olika solida tumörer. TALZENNA godkändes av EMA 2019 för behandling av bröstcancer enligt nedan indikation.

Godkänd indikation
Talzenna är indicerat som monoterapi för behandling av vuxna patienter med medfödd BRCA1/2- mutation som har HER2-negativ lokalt avancerad eller metastaserad bröstcancer. Patienter ska tidigare ha behandlats med en antracyklin och/eller en taxan som (neo)adjuvant behandling, för lokalt avancerad eller metastaserande cancer, såvida inte patienterna var olämpliga för dessa behandlingar . Patienter med hormonreceptorpositiv (HR-positiv) bröstcancer ska ha fått tidigare endokrinbaserad behandling, eller ha bedömts som olämpliga för endokrinbaserad behandling.2

Om Pfizer Onkologi
På Pfizer Onkologi är vi engagerade i att utveckla läkemedel där vi tror att vi kan göra en meningsfull skillnad i livet för människor som lever med cancer. Idag har vi en branschledande portfölj med 24 godkända innovativa cancerläkemedel och biosimilarer för mer än 30 indikationer, inklusive bröst-, genitourinär-, kolorektal-, blod- och lungcancer samt melanom.

Samarbete mellan Pfizer och Astellas
I oktober 2009 ingick Medivation, Inc., som nu är en del av Pfizer och Astellas ett globalt avtal om att gemensamt utveckla och kommersialisera enzalutamid. Bolagen kommersialiserar gemensamt XTANDI i USA och Astellas har ansvar för tillverkning och alla ytterligare regulatoriska ansökningar globalt, samt kommersialisering av XTANDI utanför USA.

Referenser:

1.  Kirby M m.fl. Int J Clin Pract. 2011;11:1180-1192

2. Produktresumé Talzenna, Pfizer AB, www.fass.se

Hur identifiera och hantera immunrelaterade hudbiverkningar?

Hur identifiera och hantera immunrelaterade hudbiverkningar?
Lunchwebinar, 26 oktober kl.12.05-12.45

BMS bjuder in till denna webbföreläsning om att identifera och hantera hudbiverkningar vid onkologisk immunterapi.

Onkolog Hanna Eriksson kommer varva teori med falldragningar för att belysa orsak, symptom och hantering av hudbiverkningar orsakade av onkologisk immunterapi. Dermatolog Ada Girnita kommer att leda diskussionen och lyfta kliniska frågeställningar.

Du har också möjlighet att ställa just dina frågor via live-chat under mötet.

Klicka här för anmälan och mer information