Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

ST-läkare i hematologi på fullmatad kurs om stamcellstransplantationer

För andra gången har Svensk Förening för Hematologi arrangerat en kurs om stamcellstransplantation för ST-läkare. Den uppskattade kursen omfattade både uppdateringar och senaste nytt, men även diskussioner kring patientfall.

Kursen ägde rum i ett höstvackert Visby, och leddes av Stina Wichert, Skånes Universitetssjukhus i Lund, tillsammans med Beata Tomaszewska-Toporska och Josefina Dykes, också Lund, Jan-Erik Johansson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Andreas Björklund, Karolinska Universitetssjukhuset. Cirka 30 ST-läkare i hematologi från hela Sverige deltog i kursen, med många olika erfarenheter och hemmahörande på sjukhus av olika storlek med eller utan tillgång till eget transplantationscentrum. Före kursstart fick samtliga deltagare skicka in ett eget fall rörande en patient från hemsjukhuset som på något sätt varit aktuell för stamcellstransplantation.

Kursen berörde allt från auto- och allogen stamcellstransplantation till CAR-T. Första dagen ägnades åt basal immunologi, autolog stamcellstransplantation vid både malign och icke-malign sjukdom samt till slut CAR-T. Andra dagen fokuserade på allogen stamcellstransplantation och den sista på dess komplikationer inklusive graft-versus host disease (GvHD). Kursledningen höll spännande föreläsningar som varvades med kursdeltagarnas egna fall, vilket verkligen engagerade alla deltagare.

Läs hela artikeln

Förändringar av lymfkörtlar vid cancer – nytt forskningsfält med löfte om möjligheter att hitta nya biomarkörer och framtida terapi

För flera typer av cancer finns ett starkt kliniskt samband mellan att tumörceller har spridit sig till lymfkörtlarna, så kallad lymfkörtelmetastas, och en sämre prognos för patienten. Detta gäller cancertyper såsom bröstcancer, malignt melanom, prostatacancer och cancer i pankreas. Effekten av att tumörer sprider sig till lymfkörtlar kan vara stark. Den genomsnittliga tioåriga överlevnaden hos bröstcancerpatienter med lymfkörtelmetastas låg i äldre studier på runt 40–50 procent medan patienter utan lymfkörtelmetastas visade siffor runt 85 procents överlevnad. Här beskriver forskarna Tove Bekkhus och Maria H. Ulvmar vid Uppsala universitet den senaste kunskapen på området.

Nya behandlingsstrategier tillsammans med tidigare diagnostisering av bröstcancer har förändrat siffrorna för överlevnad till det bättre, men den grundläggande observationen kvarstår: lymfkörtelmetastas kan kopplas till en sämre prognos med högre risk för vidare metastasering till andra organ (så kallade fjärrmetastaser).

Idag analyseras lymfkörtlar inte för några andra biomarkörer än närvaro av metastaser i körteln. I gruppen med patienter utan metastaser finns dock även en del patienter som kommer att ha en sämre prognos. Dessa kan idag inte urskiljas med biomarkörer. Den både snabba och framgångsrika utveckling som skett då det gäller analys av så kallade stromala (stödjevävnad) och immunologiska biomarkörer i cancerns mikromiljö har fokuserats på analys av den primära tumören, inte av den tumördränerande lymfkörteln.

Det saknas också full insikt i varför lymfkörtelmetastasering har ett så starkt kliniskt prognostiskt värde. Historiskt har sambandet mellan lymfkörtelmetastas och vidare metastasering tolkats som att spridningen via lymfkärl och lymfkörtlar är ett mellansteg för vidare spridning i kroppen. Genetisk analys av primära tumörer, lymfkörtelmetastaser och fjärrmetastaser stödjer dock inte att lymfkörteln och lymfkärlen är den huvudsakliga vägen för avlägsna metastaser. Med viss variation beroende på typ kommer cirka 25–35 procent av fjärrmetastaserna från lymfkörteln.

SÅ INDUCERAS IMMUNSVAR
Om lymfkörtelmetastas inte endast är en del av tumörens vidare spridning, vilka andra roller spelar då lymfkörteln i cancerutvecklingen? En hypotes är att cancern påverkar förmågan att inducera ett immunsvar mot tumören. Det är väl känt att det är i lymfkörtlarna som immunförsvaret mot tumören initieras. För att förklara hur ett immunsvar induceras mot cancer pratar man ofta om cancerns så kallade immuncykel. Denna cykel är beroende av transport av immunceller och antigen från den primära tumören till de närmaste dränerande körtlarna (portvaktskörtlar), aktivering av vita blodkroppar (T-celler) inne i körteln som sedan lämnar körteln för att ta sig tillbaka till tumören via lymfkärl och blodkärl. Vi vet baserat på forskning att lymfkörtlarna är essentiella för aktiveringen av specifika T-cellssvar mot tumörceller. Aktiveringen av T-cellssvaret i lymfkörtlarna leder dessutom till produktion av minnes-T-celler som är en förutsättning för långvarig systemisk immunitet och som kan ge kroppen ett större mot-stånd mot recidiv sjukdom (återfall), vidare metastasering samt en bättre förmåga att svara på immunterapi. I vilken grad tumören inducerar ett immunsvar i lymfkörtlarna kommer också direkt att påverka ackumulering av tumörinfiltrerande lymfocyter (TILs) i den primära tumören.

Läs hela artikeln

Digital cancerrehabilitering för ökad tillgänglighet och kvalitet

Under pandemin var cancerrehabmottagningen i Helsingborg en av de snabbaste i landet att framgångsrikt ställa om och erbjuda ett likvärdigt utbud digitalt. Nu tas nya innovativa steg för att öka jämlikheten, tillgängligheten och möjligheterna till en personcentrerad och interdisciplinär cancerrehabilitering i Region Skåne.

Varje år insjuknar cirka 65 000 personer i cancer i Sverige. Omkring 9 000 av dessa insjuknar i Region Skåne. Med förbättrad diagnostik och behandling kommer allt fler att kunna leva med sin cancersjukdom under lång tid, kanske många år. Det ställer ökade krav på dagens och framtidens cancerrehabilitering.

– Rehabiliteringsprocessen vid cancer skiljer sig inte från rehabilitering vid andra tillstånd eller sjukdomar. Behoven av rehabilitering är stort, men det finns stora brister och skillnader inom och mellan regionerna. Vi behöver därför hitta nya former och innovativa sätt för att möta och tillgodose de stora rehabiliteringsbehov som finns, säger Patrik Göransson, psykolog, utvecklare och enhetschef vid cancerrehabiliterings-mottagningen i Helsingborg.

Nationellt programområde (NPO) för rehabilitering, habilitering och försäkringsmedicin har tagit fram en generisk modell för rehabilitering samt en rehabiliteringsplan som kan användas för olika tillstånd och behov.

– Denna modell bör ligga till grund för regionernas arbete inom cancerrehabiliteringen, säger Patrik Göransson som även är projektledare för Digital cancerrehabilitering i Skåne, Digi-CaRe.

HÖGRE NÄRVARO DIGITALT
Innovationsprojektet Digi-CaRe är en satsning på digital cancerrehabilitering för en ökad tillgänglighet och kvalitet i Region Skåne. Projektet är en fortsättning och utveckling av det arbetssätt som etablerades vid cancerrehabmottagningen i Helsingborg under covidpandemin. Med små resurser lyckades mottagningen på kort tid att ställa om verksamheten med hjälp av olika digitala mötesverktyg. Genom video erbjöds exempelvis individuella samtal, gruppbehandlingar, individuell behandling med stöd att hantera tankar och känslor vid cancer, stöd vid fysisk träning. Utbudet omfattade även digitala gruppbehandlingar med fokus på fatigue, livsfrågor och ACT/KBT.

Nya arbetssätt fördjupade även samarbetet och samverkan med rehabmottagningarna i Lund och Malmö.

– De arbetssätt och verktyg som testades och utvecklades under pandemin tar vi nu vidare för att tillgängliggöra en mer jämlik och personcentrerad cancerrehabilitering regionalt. På sikt skulle modellen även kunna användas nationellt, säger Patrik Göransson.

De utvärderingar som gjorts av insatserna under covidpandemin visar att närvaron är högre när patienter kan erbjudas digitala mötesmöjligheter, jämfört med fysiska grupper. Många patienter uppskattar möten med andra och vill gärna träffas för att utbyta kunskap och erfarenheter.

– Alla vill eller kan inte resa långa distanser, särskilt inte om man är i en infektionskänslig fas av sin cancersjukdom. Vi har också många patienter med utpräglad trötthet på grund av sin sjukdom och som uppskattar möjligheterna till digitala möten.

Läs hela artikeln

Miljön där tumören uppstår kan påverka prognos vid bröstcancer

Miljön som bröstcancer uppstår i – både patientens kroppsform, tumörens storlek och cancerspecifika proteiner – samverkar och har betydelse för prognosen. Det visar en studie som nyligen publicerats i Translational Oncology. Här beskriver Christopher Godina, doktorand vid Lunds universitet, hur den nya kunskapen ytterligare kan stärka den precisionsbaserade vården vid bröstcancer.

Ungefär var tionde kvinna i Sverige kommer att insjukna i bröstcancer under sin livstid. Stora framsteg inom diagnostik och behandling har lett till att överlevnaden hos bröstcancerpatienter förbättrats under de senaste årtiondena. Trots det får fortfarande en betydande andel av patienterna återfall. För att ytterligare förfina och förbättra behandlingen av bröstcancer behövs nya markörer som tillsammans med redan etablerade tumörmarkörer (östrogen receptor (ER), HER2, etc) bättre kan förutspå vilka bröstcancerpatienter som får återfall och därigenom ytterligare individualisera behandlingen. Under många år har flertalet studier fokuserat på tumörens och tumörcellernas egenskaper och dess betydelse för prognosen. Baserat på tumörens egenskaper har flera prognostiska markörer och index framställts men få används kliniskt.

OUTFORSKAT OMRÅDE
Ett relativt outforskat område är hur cancercellernas omkringliggande miljö kan påverka prognosen i bröstcancer, exempelvis genom att påverka hur läkemedel vid behandling av bröstcancer tas upp och orsakar celldöd hos cancerceller. Tidigare uppmärksammad forskning vid Lunds universitet har visat att ett specifikt protein, Caveolin-1, i cellstudier har betydelse för upptag av cancerläkemedel (Trastuzumab-Emtansin) i bröstcancer. Caveolin-1 har en mängd olika cellulära funktioner och sitter i kolesterolrika cellmembran i kroppens alla celler. I cellmembranet deltar Caveolin-1 i transporten av olika ämnen och spelar en viktig roll vid reglering av cellsignalering. Caveolin-1 beskrivs som en viktig regulator av samspelet mellan tumörceller, dess omgivande celler och patienten. Caveolin-1 finns uttryckt både i tumörceller och i omgivande celler, så kallade stromala celler. Caveolin-1 ses som en typisk markör för just stromala celler som har omvandlats till cancerassocierade fibroblaster efter att ha kommit i kontakt med tumörceller.

Det finns få studier gjorda på Caveolin-1 i större patientmaterial. För att studera betydelsen av Caveolin-1 och dess samspel med tumören och tumörens omgivning i relation till prognos gjordes denna studie.

Vår studie bygger på en kohort bestående av cirka 1 000 bröstcancerpatienter som opererats vid Skånes Universitetssjukhus i Lund 2002–2012. I patienternas tumörer utvärderades uttrycket av Caveolin-1 både i tumörcellerna och i de omgivande stromala cellerna med immunohistokemisk metod.

Läs hela artikeln

Måste onkologer prioritera?

Sverige är ett av världens rikaste och ett av världens mest jämlika länder och har en sjukvård som har en mycket hög standard. Generellt sett är de medicinska resultaten i toppklass. Läkarna i verksamheten, deras patienter, politikerna och massmedia hittar trots det alltid aspekter som ”måste” förbättras – och att alla finner att vi inte nått så långt man kan kanske ska ses som ett hälsotecken.

När vi nu lägger cirka 11 procent av bruttonationalprodukten på sjukvården finns det emellertid inte så stort utrymme för skattehöjningar som skulle kunna tillfalla sjukvården – denna konkurrerar ju om resurser med skola, åldringsvård, poliser, försvar, hjälp till fattiga länder med mera. I ärlighetens namn måste vi därför inse att vi i framtiden endast kan räkna med marginella resurstillskott till sjukvården inom överskådlig tid om vi ser det som viktigt att behålla den solidariska sjukvården (systemet i länder som USA och Schweiz ger mer pengar till sjukvård, men inte inom ett jämlikt system). Då återstår egentligen bara möjligheten att rationalisera och att prioritera.

Inom sjukvården sker en kontinuerlig rationalisering. Tydligast ser man det avseende den moderna farmakologin och kirurgin. Medan stora delar av slutenvården för 50 år sedan utgjordes av astmapatienter, kommer denna patientkategori nästan undantagslöst att skötas och skötas bättre av allmänläkare i primärvården idag. Vi behöver inga tuberkulosanstalter längre och de stora hemska mentalvårdsanstalterna har nästan helt omvandlats till öppenvårdsmottagningar. Många andra medicinskt dramatiska förändringar har också skett men med mindre ekonomiska besparingar som följd – och inte sällan med fördyrningar. Inom kirurgin kan man se behandlingar med transuretral kirurgi, endoskopi och laparoskopi som paradigmskiften där investeringarna i människor och maskin kostat mycket men där vinsterna i förkortade vårdtider varit långt större. Förbättrad anestesi, intensivvård och större kirurgisk skicklighet har samtidigt gjort att större operationer på skörare människor idag kan göras med fantastiska livskvalitetsförbättringar som följd – men oftast med betydande kostnadsökningar.

Läs hela artikeln