Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Hallå där, Richard Rosenquist Brandell – hur har det senaste året med GMS varit?

I januari 2022 publicerade Onkologi i Sverige ett stort reportage om GMS, Genomic Medicine Sweden, en då mindre känd nationell sammanslutning. Sedan dess har utvecklingen inom precisionsmedicin formligen exploderat. Idag är det ordet på allas läppar.

Ja, vi gör allt fler breda genanalyser och vi kommer nog att nå målet att alla med cancer och sällsynta diagnoser ska ha tillgång till dessa analyser snabbare än vi trott. Den här utvecklingen är resultatet av en lång och målmedveten resa med ett unikt botten upp-perspektiv – och det har varit en omfattande process att få med alla, inklusive politiker, på tåget, säger Richard Rosenquist Brandell, som i våras utsågs till Årets Cancernätverkare av Nätverket mot cancer.

Richard Rosenquist Brandell, som är professor i klinisk genetik, insåg tidigt potentialen i den nya sekvenseringsteknologin för att läsa av DNA som lanserades för drygt tio år sedan.

– Vi förstod att detta var en ”game changer” som skulle kunna användas inom klinisk diagnostik. Tillsammans med SciLifeLab startade vi GMS för att föra in de nya teknikerna i sjukvården jämlikt över landet. Just då var genomisk medicin modeordet, men trots att precisionsmedicin snabbt blev mer gångbart har vi valt att behålla vårt namn.

Precision medicine myntades i samband med president Obamas satsning på precisionsmedicin. Begreppet precisionsmedicin används idag av alla och envar, men det är inte alltid helt klart vad det betyder.

Läs hela artikeln

Stor svensk studie visar ingen ökad risk för återfall med fertilitetsbevarande åtgärder

Kvinnor med en bröstcancerdiagnos som genomgår fertilitetsbevarande åtgärder löper inte någon ökad risk för återfall eller sjukdomsspecifik dödlighet. Det visar en studie från Karolinska Institutet som följt deltagarna i genomsnitt under fem år. Resultaten, som publicerats i tidskriften JAMA Oncology, skulle i framtiden kunna ge trygghet och nytt hopp till kvinnor som vill bevara sin fertilitet efter cancerbehandling med kemoterapi.

Här beskriver forskaren Anna Marklund studieupplägget och den nya kunskapen på detta angelägna område.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, där upp till tio procent av de drabbade är yngre än 45 år. Många av dem har inte avslutat och i vissa fall inte ens påbörjat sin familjebildning vid tiden då de får sin diagnos.

Bröstcancer i ung ålder uppvisar vanligtvis mer aggressiva biologiska egenskaper och ett mer framskridet stadium vid diagnos än hos äldre kvinnor. Det kan potentiellt inne-bära sämre prognos, och därmed får yngre kvinnor ofta tuffare behandling. Moderna behandlingsprotokoll för de flesta former av bröstcancer inkluderar kemoterapi som förbättrar överlevnadsprognosen men kan skada äggstockarna. För kvinnor med hormonkänsliga cancerformer rekommenderas även adjuvant endokrin terapi i fem till tio år. Naturlig minskning av fertiliteten inträffar under dessa år. Samverkan av olika faktorer kan således resultera i oförmåga att bli gravid när bröstcancern väl är botad.

Infertilitet till följd av cancerbehandling är ett känt problem, och kan ha stor negativ påverkan på livskvaliteten. Tidigare studier har visat att frågor som berör förmågan att skaffa barn och familj efter avslutad cancerbehandling är viktiga för unga patienter som drabbas av cancer. Ungefär hälften av unga kvinnor med bröstcancer uppger att de önskar bli gravida någon gång efter avslutad behandling. Samtidigt rapporteras det att kvinnor som tidigare behandlats för bröstcancer skaffar barn i betydligt lägre utsträckning än den allmänna befolkningen, med en skillnad på 40–60 procent. Prognosen för kvinnor som drabbas av bröstcancer blir allt bättre, allt fler botas och livskvaliteten efter cancerbehandling får ökad uppmärksamhet. För unga kvinnor är frågor som berör fertilitet av naturliga skäl av särskild betydelse.

SKA INFORMERA OM RISKER
Idag finns det tydliga rekommendationer, både i Sverige och internationellt, att informera patienter om möjliga skadliga effekter av planerade behandlingar på deras framtida reproduktiva förmåga, och om eventuella möjligheter att genomgå fertilitetsbevarande åtgärder. Kvinnor med bröstcancer kan frysa ned obefruktade ägg, befruktade ägg (embryon) eller små bitar av äggstocksvävnad, och på så sätt öka sina chanser att kunna bli gravida efter avslutad cancerbehandling. I Sverige ska alla flickor och kvinnor under 40 års ålder – som har max ett barn och drabbas av sjukdom som innebär risk för nedsatt eller förlorad fertilitet – erbjudas möjlighet att kostnadsfritt genomgå fertilitetsbevarande åtgärd.

För att frysa ned ägg eller embryon behöver kvinnan först genomgå stimulering av äggstockar, ungefär som vid en vanlig IVF-behandling. Detta tar cirka två veckor och kan erbjudas i de fall där kvinnans medicinska tillstånd tillåter att avvakta start av kemoterapin. I samband med stimuleringen kan nivåer av estradiol i blodet stiga till suprafysiologiska nivåer. Det händer att kvinnor med hormonpositiv bröstcancer, eller deras behandlande läkare, väljer bort möjligheten att genomgå fertilitetsbevarande åtgärd just på grund av rädslan för att stimulering av äggstockar kan ha negativ påverkan på chansen att bli botad. För att minska exponering för estradiol har ett specifikt stimuleringsprotokoll utvecklats med samtidig administrering av Letrozol. Även om det inte funnits någon evidens att vanliga stimuleringsprotokoll skulle innebära nå-gon risk, har det känts viktigt att minimera exponering för estradiol i de fall kvinnor har hormonkänslig bröstcancer.

Läs hela artikeln

Ny efterlängtad teknologi kan detektera cancer– SuperRCA för ultrakänslig uppföljning av leukemipatienter

Med en helt ny, mycket känslig teknologi – så kallade superRCA-analyser – kan eventuella kvarvarande cancerceller påvisas efter behandling av akut myeloisk leukemi (AML). Metoden har presenterats i en artikel i Nature Communication.

Vid behandling av akut myeloisk leukemi brukar patienter svara bra på cytostatikabehandlingar, men det finns en stor risk för återfall i sjukdomen inom två år. Sällsynta tumörspecifika mutationer i patientprover fungerar som utmärkta markörer för att övervaka förloppet av maligna sjukdomar och svar på behandlingen. Behovet av förbättrade analystekniker för bred användning är därför stort.

Nu har forskare vid Uppsala universitet tagit fram en mycket känslig och selektiv teknologi, så kallade superRCA-analyser, som snabbt och mycket specifikt kan detektera cancerspecifika DNA-mutationer i mycket låga frekvenser i DNA-prover. Här beskrivs den nya möjligheten av Anna Eriksson och Ulf Landegren, båda verksamma forskare vid Uppsala universitet.

Patienter som diagnostiseras med akut myeloisk leukemi (AML), alternativt med myelodysplastiskt syndrom (MDS) som har en relativt hög risk att transformera till AML, ställs snabbt inför en livshotande situation med komplex behandling.

Majoriteten av AML-patienter som erhåller intensiv kemoterapi går i komplett remission, vilket innebär att mängden leukemiska myeloiska blaster understiger fem procent i benmärgen. Trots detta ligger femårsöverlevnaden för AML-patienter bara runt 20–30 procent. Orsaken till detta är i första hand tidiga, aggressiva och mycket svårbehandlade återfall där flertalet inträffar under de första två åren. Detta faktum visar tydligt att den konventionella definitionen av remission inte räcker för att optimera patienternas behandling.

Påvisade genetiska avvikelser i leukemicellerna bär viktig prognostisk information. Flera återkommande genmutationer, inklusive NPM1, FLT3 och TP53, används i dagens riskstratifiering och hjälper till att styra behandlingen. Liksom vid många solida tumörer inträffar flera av de vanligast förekommande mutationerna vid AML och MDS i gener kopplade till epigenetisk genreglering, till exempel DNMT3A, IDH 1 och 2 samt ASXL1. Den ökande kunskapen om bakom liggande molekylära mekanismer vid AML har också möjliggjort flera nya målinriktade läkemedelsterapier, till exempel med tyrosinkinashämmare riktade mot IDH1, IDH2 och FLT3.

ÅTERFALL STÖRSTA UTMANINGEN
Sjukdomsåterfall utgör en av de största utmaningarna vid behandling av AML. Flera studier har påvisat det starka prognostiska värdet i att kunna bedöma också mycket låga nivåer av kvarvarande leukemiska celler, så kallad measurable residual disease (MRD), där MRD-negativitet är starkt kopplat till positivt utfall för patienten. I dagsläget används framförallt flerfärgs-flödescytometri för att identifiera antikroppsinfärgade maligna celler, alternativt kan genfusioner påvisas genom qRT-PCR. Den huvudsakliga provkällan för MRD-analys vid AML är i dagsläget benmärg. Redan idag används MRD-information för att styra behandlingsbeslut, i synnerhet huruvida patienten bör genomgå en allogen stamcellstransplantation som del av den konsoliderande behandlingen. I precisionsmedicinens tidevarv och med ett terapeutiskt landskap där fler riktade behandlingsalternativ blir tillgängliga kommer MRD med stor sannolikhet få en alltmer central roll i behandlingsbesluten. Det skulle vara en stor fördel för såväl patienter som sjukvården om MRD med hög känslighet kunde detekteras i blod i stället för som idag genom benmärgsprov.

Läs hela artikeln

 

Hur får man en medalj? – om forskningspriser inom medicin och onkologi

Nästan alla forskar-CV ser likadana ut: Listor av vetenskapliga publikationer följs av uppgifter om olika forskningsanslag och medlemskap i nationella eller internationella sällskap. Därtill kommer ofta rader om doktorander och slutligen kanske en rubrik med priser och utmärkelser.

De flesta är överens om att artiklar väger tungt för att nå nästa milstolpe i karriären. Därför har olika system utvecklats för att mäta ”impact” som baseras på hur ofta en forskare citeras, däribland Hirsch Index och Schreiber Index. Ja, diskussionerna har till och med bidragit till att nya forskningsfält med egna tidskrifter som ”Scientometrics” har etablerats för att stimulera till forskning om forskning. Men vilka betydelser har vetenskapliga priser i detta sammanhang? Vilka faktorer gör ett pris prestigefyllt, och vad bör man tänka på om man vill tilldelas ett? Om detta vet vi betydligt mindre i jämförelse med liknande analyser av artiklar i facktidskrifter och anslag. Därför måste vi först ställa frågan om vi ska bry oss om priser överhuvudtaget. Är det inte så att de är anakronistiska rester: varför erkänna enstaka forskare när vi vet att forskning numer bedrivs i stora team? Det ligger något i det, men mitt bästa argument för att studera priser mer ingående är på grund av deras unika utstrålning. Ett exempel: Om du skriver en artikel i någon av de mest erkända medicinska tidskrifterna kommer du säkert att få applåder inom ditt område, men det är sällsynt att forskningsrönen når en bred allmänhet. Bland de största priserna är det annorlunda. Det kan vi se varje år i media när Nobelprisen tillkännages – då man kan läsa referat i tidningar i alla världsdelar. Priser synliggör både forskning och forskare. De blir till en sorts kvalitetsstämpel, de formar karriärer och blir till en symbol för hur framgångsrik någon är. I bästa fall kan de också inspirera yngre generationer.

Läs hela artikeln

ST-läkare i hematologi på fullmatad kurs om stamcellstransplantationer

För andra gången har Svensk Förening för Hematologi arrangerat en kurs om stamcellstransplantation för ST-läkare. Den uppskattade kursen omfattade både uppdateringar och senaste nytt, men även diskussioner kring patientfall.

Kursen ägde rum i ett höstvackert Visby, och leddes av Stina Wichert, Skånes Universitetssjukhus i Lund, tillsammans med Beata Tomaszewska-Toporska och Josefina Dykes, också Lund, Jan-Erik Johansson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Andreas Björklund, Karolinska Universitetssjukhuset. Cirka 30 ST-läkare i hematologi från hela Sverige deltog i kursen, med många olika erfarenheter och hemmahörande på sjukhus av olika storlek med eller utan tillgång till eget transplantationscentrum. Före kursstart fick samtliga deltagare skicka in ett eget fall rörande en patient från hemsjukhuset som på något sätt varit aktuell för stamcellstransplantation.

Kursen berörde allt från auto- och allogen stamcellstransplantation till CAR-T. Första dagen ägnades åt basal immunologi, autolog stamcellstransplantation vid både malign och icke-malign sjukdom samt till slut CAR-T. Andra dagen fokuserade på allogen stamcellstransplantation och den sista på dess komplikationer inklusive graft-versus host disease (GvHD). Kursledningen höll spännande föreläsningar som varvades med kursdeltagarnas egna fall, vilket verkligen engagerade alla deltagare.

Läs hela artikeln