Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Tumörens dolda kraftverk: Mitokondrier som nya terapimål vid melanom

I decennier har vi fokuserat på Warburg-effekten – tanken att cancerceller främst utnyttjar glykolys även i närvaro av syre. Men under de senaste åren har bilden vidgats: mitokondrierna är inte bara ”cellens kraftverk”, utan agerar också som signalcentraler som styr tillväxt, överlevnad och immunförsvar. I många tumörer ser vi hur mitokondriell energiomvandling och produktion av reaktiva syreradikaler (ROS) samspelar för att driva snabb proliferation och undvika apoptos. Dessutom kan mitokondriella signaler hämma immuncellernas förmåga till igenkänning och destruktion av tumörceller.

Melanom är en särskilt illustrativ modell för detta ”dolda” mitokondrieberoende. Både BRAF- och NRAS-mutanta melanom aktiverar PGC-1α-vägen – en huvudregulator av mitokondriell biogenes – vilket leder till ökad oxidativ fosforylering (OXPHOS)-aktivitet och ett kraftfullt antioxidantförsvar. Resultatet är en djupt rotad metabola flexibilitet där tumören kan växla mellan glykolys och mitokondrieandning, vilket både understöder aggressiv tillväxt och skapar motståndskraft mot behandling.

Melanomets omfattning och immunförsvar

År 2023 rapporterades 5 490 nya fall av malignt melanom i Sverige, vilket motsvarar en åldersstandardiserad incidens på 53,7 fall per 100 000 invånare hos män och 45,9 per 100 000 hos kvinnor. Trots ökad upptäckt är dödlighete förhållandevis stabil; 521 personer avled i melanom under 2023, motsvarande cirka 500 dödsfall per år.

Melanom är en av de snabbast växande cancerformerna i Sverige och utgör en betydande klinisk utmaning i avancerade stadier. Införandet av immuncheckpoint- hämmare (t.ex. anti–PD-1/CTLA-4) har revolutionerat behandlingen och förbättrat långtidsöverlevnad, men upp till en tredjedel av patienterna svarar inte på behandlingen, eller utvecklar resistens över tid. Detta beror delvis på immunosuppressiva mekanismer i tumörmikromiljön där mitokondriella signaler hämma T-cellernas aktivitet och antigenpresentation.

Tillsammans understryker dessa siffror behovet av nya strategier som inte bara riktar sig mot tumörceller, utan även kan modulera immunförsvaret för att övervinna behandlingsresistens.

Jeovanis Gil och forskargruppen på avdelningen för translationell medicin vid Lunds universitet. Foto: FILIP ÅRMAN

Mitokondriernas hemliga avtryck i melanom

Genom omfattande proteomiska analyser av 151 melanomtvävsprover jämfört med omgivande icke-tumörceller kunde vi kartlägga en tydlig ”mitokondriell signatur”. Tumörcellerna visade konsekvent uppreglering av både mitoribosomala proteiner och alla fem OXPHOS- komplex, vilket speglade ökad energiomvandling och proteinproduktion inuti mitokondrierna. Denna pro¬teomiska fingerprint var särskilt framträdande i metastaserande och behandlingsresistenta prov, där mitokondriernas roll som drivmotor för tumörens överlevnad blev tydlig.

För att säkerställa att vi inte bara såg en artefakt i vårt eget material jämfördes resultaten med offentliga TCGA-transkriptomdata från 430 melanomprover. Där bekräftades samma mönster: gener kopplade till elektrontransportkedjan och mitokondriell translation var starkt överuttryckta i aggressiva tumörer. Detta korsvaliderade fynd förhöjer både studiens tyngd och relevans, och pekar mot en grundmurad mitokondrieberoende i melanom som vi nu kan utnyttja i jakten på nya behandlingsstrategier.

Försök i prekliniska cellmodeller visar mitokondriell sårbarhet

I våra prekliniska studier visade kliniskt godkända antibiotika, såsom doxycyklin, tigecyklin och azitromycin, en tydlig antiproliferativ effekt i melanomcellinjer utan att påverka friska melanocyter. Effekten förklaras av att antibiotika riktar in sig på mitokondriella ribosomer, vilket slår ut tumörcellernas förmåga att syntetisera nödvändiga mitokondrieproteiner – en mekanism som vi bekräftade med proteomiska analyser. Dessa analyser visade markant minskade nivåer av både mitoribosomal subenhet och mitokondrie-kodade proteiner efter behandling, vilket styrker att cellernas inre ”kraftverk” faktiskt tystades ned.

Parallellt utvärderade vi små molekyler som hämmar elektrontransportkedjans komplex I–V (VLX600, IACS- 010759 och BAY 87-2243). Även dessa gav dose‐beroende tillväxthämning i melanommodeller utan större cytotoxicitet i friska celler, och proteinprofilering bekräftade omfattande blockering av OXPHOS och cellernas energimetabolism [Figur 1B].

Att kombinera mitokondrie-riktade läkemedel med etablerade BRAF-/MEK-hämmare eller immuncheckpoint- blockad framstår som en lovande strategi för att övervinna resistens. Eftersom både antibiotika och OXPHOS-hämmare redan är i kliniskt bruk eller sena prövningar, kan vi snabbt gå vidare till kliniska studier och på så sätt erbjuda nya behandlingsalternativ för patienter med behandlingsresistent melanom.

Läs hela artikeln

AI-stöd kan bidra till att hitta tidig cancer – redan på vårdcentralen

Hur kan artificiell intelligens hjälpa läkare på vårdcentralen att fånga upp tidiga tecken på cancer, redan innan symtomen blir tydliga? Det har allmänläkaren och forskaren Elinor Nemlander undersökt i sin avhandling. Där visar hon att AI-stöd kan spela en viktig roll för tidig upptäckt av cancer i primärvården. Speciellt när symtomen är vaga och återkommande.

Som allmänläkare möter man ofta patienter med diffusa symtom och det är inte alltid helt enkelt att avgöra vilka som snabbt bör utredas vidare och vilka som antagligen är friska. Samtidigt är det just till primärvården som de flesta vänder sig först med sina tidiga tecken på cancer. Men dessa tecken är ofta ospecifika som trötthet, värk, hosta eller förändrade tarmvanor – symtom som var för sig också kan bero på helt andra sjukdomar än cancer.

Detta fick allmänläkaren Elinor Nemlander att börja fundera på hur man kan förbättra tidig upptäckt av cancer redan på vårdcentralen. I början av 2025 disputerade hon med sin avhandling ”Early Cancer Detection Through Symptoms and Signs” vid Karolinska institutet.

– Min avhandling handlar om hur vi kan förbättra tidig upptäckt av cancer via symtom och fynd. Eftersom de flesta patienter, innan de fått en cancerdiagnos, först söker vård på vårdcentralen, ville jag undersöka hur symtom, diagnoskoder och laboratorievärden kan användas för att förutse cancer i ett tidigt skede.

Det började redan 2017 när Elinor arbetade med att fortbilda vårdpersonal i primärvården om cancer och standardiserade vårdförlopp, SVF. Då slogs hon av hur mycket evidens som saknades i deras kontext och att forskningen de lutade sig emot främst var från sekundärvården.

– Mycket av den kunskap som sprids bygger på patienter i en sjukhusmiljö och passar inte alls i den verklighet vi möter i primärvården. Ta till exempel hosta – på en lungonkologisk enhet är det förstås mycket mer prediktivt för cancer än vad hosta är på en vårdcentral.

Elinor Nemlander har även själv i sitt jobb som allmänläkare på vårdcentral mött många patienter där en tidigare diagnos hade gjort stor skillnad.

– Jag tror att jag talar för många inom läkaryrket när jag säger att det finns en generell oro hos oss allmänläkare att missa cancer hos våra patienter. Det är inte jätteovanligt med cancer på en vårdcentral, men varje enskild cancerdiagnos är desto ovanligare och man vill varken överutreda eller missa någon patient, säger hon och fortsätter:

– Jag har haft patienter där diagnosen kom sent trots att de sökt flera gånger, och andra där vi hann fånga upp sjukdomen i tid. Allt detta väckte frågor hos mig om vad vi kan lära av mönster i data.

Behovet av bättre stöd i den kliniska bedömningen, speciellt i primärvården, blev därför en naturlig utgångspunkt för hennes forskning. Att missad eller fördröjd diagnos av cancer är en av de vanligaste Lex Maria-anmälningarna är ytterligare en parameter i hennes beslut att forska vidare på området.

– Jag vill bidra med kunskap som kan ligga till grund för framtida beslutstöd och på sikt hjälpa läkare att flagga patienter med hög risk för cancer tidigare, utan att öka antalet onödiga utredningar, säger Elinor Nemlander.

Läs hela artikeln

Kicki Waller-mötet i Åre 2025

När Kicki Waller i alldeles för ung ålder gick bort i bröstcancer för över 30 år sedan föddes en vilja att påverka och förbättra bröstcancervården i Sverige. Till hennes minne instiftades en fond som sedan dess årligen bjuder in till ett bröstcancermöte där läkare, forskare och patientrepresentanter kan mötas för att utbyta kunskap och idéer med målet att förbättra diagnostik, behandling och livskvalitet för Sveriges bröstcancerpatienter.

I våras hölls det traditionsenliga Kicki Waller-mötet i Åre, där fonden och styrelsen under tre inspirerande dagar samlade över 70 bröstcancerverksamma deltagare från hela landet. Med stort engagemang diskuterades fem högaktuella bröstcancerteman: lobulär bröstcancer (ILC), AI och mammografi, marginaler vid bröstcancerkirurgi, uppföljning och kontrollprogram samt immunterapi för bröstcancer.

Lobulär bröstcancer

Årets första temablock belyste invasiv lobulär cancer (ILC), den näst vanligaste formen av invasiv bröstcancer (BC). Föreläsarna Johan Hartman (patolog, Karolinska), Joakim Ramos (radiolog, Västerås) och Ulrik Narbe (onkolog, Lund), beskrev ILC som diagnostiskt utmanande på grund av sin infiltrativa och glesa växt med otydliga tumörgränser, kopplade till förlust av proteinet E-cadherin som är avgörande för cell-cell-adhesion. Detta leder till svårigheter vid både histologisk och radiologisk bedömning, med risk för understaging och ett ökat behov av konstrastförstärkt mammografi, menar Hartman och Ramos.

Majoriteten av ILC är ER-positiva och ofta av Luminal A-subtyp. Genexpressionsanalyser indikerar i många fall låg risk för återfall. ILC svarar ofta dåligt på neoadjuvant cytostatika (NACT) med få patienter som uppnår patologisk komplett respons (pCR), medan endokrin behandling ofta är en effektiv och väl tolererad behandlingsstrategi, säger Narbe.

Kicki Waller Memorial Lecture och immunterapi inom bröstcancer

Årets hedersgästföreläsare var Professor Peter Schmid, Barts Cancer Institute i London, en av världens ledande inom immunterapi (IO) vid BC. Schmid har lett flera av de stora kliniska studierna inom området för IO och trippelnegativ bröstcancer (TNBC), bland annat den kända randomiserade fas III-studien KEYNOTE-522 (KN522), och han ses därmed som en av de ledande forskarna inom området. Under sin föreläsning ”The role of immunotherapy in breast cancer” beskrev Schmid immunterapins utveckling fram till dagens etablerade behandlingar vilka fått en central roll vid TNBC. Föreläsningen kompletterades av Henrik Lindman (onkolog, Akademiska), Johan Hartman (patolog, Karolinska) och Antonios Valachis (onkolog, Örebro) som satte resultaten i en svensk kontext.

IO är en behandlingsform där man aktiverar immunsystemets T-celler som initierar en immunologisk attack mot tumören. Behandlingen är en framgångssaga i många fall men långt ifrån effektiv för alla bröstcancerformer. BC omfattar ett brett spektrum av immunologiska fenotyper; från tumörer med både hög tumörmutationsbörda och riklig infiltration av tumörinfiltrerande lymfocyter, till tumörer med så kallade ”immunologiska öknar” som saknar omfattande immunaktivitet. TNBC kännetecknas oftast av hög immunogenicitet där IO är en etablerad behandling av sjukdomen, särskilt i kombination med kemoterapi. Flertalet kliniska studier har för både tidig och spridd TNBC påvisat gynnsamma resultat för progressionsfri överlevnad, total överlevnad och en högre pCR-frekvens vid behandling med IO.

År 2012 godkändes de första IO i Sverige, och kom snart att revolutionera behandlingen av flertalet svårbehandlade cancerdiagnoser. I det nationella vårdprogrammet (NVP) för BC finns idag tydliga riktlinjer för hur onkologisk IO bör användas vid behandling av TNBC.

Läs hela artikeln

Maximilian Ackermann tilldelas Lennart Nilsson Award 2025

Doktor Maximilian Ackermann, som för närvarande arbetar som professor i patologi vid RWTH:s universitetskliniker Aachen och Helios Universitetssjukhus Wuppertal, Tyskland, och anatomist vid Johannes Gutenberg-universitetet i Mainz, tilldelas 2025 års Lennart Nilsson Award för sina enastående bidrag till vetenskaplig bildbehandling. Hans arbete har givit värdefulla insikter om sjukdomar som covid-19 och cancer.

Maximilian Ackermann har specialiserat sig på patologi och anatomisk patologi och har en passion för konstnärlig fotografering. Hans bilder ger både inblick i skönheten i den mänskliga anatomin och i de mörkare aspekterna av sjukdom, samtidigt som de illustrerar nya vetenskapliga upptäckter.

– Morfologin hos tvådimensionella vävnadssnitt är avgörande för att kliniska patologer och anatomister ska kunna ställa långtgående diagnoser för våra patienter, till exempel när det gäller cancer. I mitt arbete är jag alltid intresserad av hur patologiska förändringar i cancer eller inflammation påverkar vävnad i tre dimensioner. Principen om att ”form följer funktion”, är grundläggande i modern arkitektur och det samma gäller för vävnadens anatomi, säger Maximilian Ackermann.

Ackermanns arbete bidrar till att öka vår förståelse för komplexa biologiska strukturer och sjukdomar. Det inkluderar att utveckla och tillämpa avancerade tekniker som hierarkisk faskontrasttomografi (HiP-CT), som för närvarande integreras i kliniska diagnostiska processer.

– Vi använder klassiska mikroskop och kompletterar dem med tredimensionella data från HiP-CT. I vårt HIMALAYA-projekt analyserar vi till exempel prostatacancer ur ett holistiskt perspektiv. Detsamma gäller för bröstkarcinom efter kemoterapi. HiP-CT är en utmärkt överbryggningsteknik som sammanför specialiteter som radiologi och patologi. Det kommer utan tvekan att ge ett betydande stöd i karakteriseringen av sjukdomar och i AI-baserad bildigenkänning inom radiologi.

Stiftelsen Lennart Nilsson Award instiftades 1998 som ett erkännande av den världsberömde svenske fotografen Lennart Nilsson och hans extraordinära arbete. Det årliga priset uppmärksammar framstående insatser inom vetenskaplig fotografi.

– Det är en mycket stor ära att få detta framstående pris, som förenar konst och vetenskap på ett unikt sätt och har en lång tradition av exceptionella forskare som har tänjt på gränserna för sina respektive discipliner, säger årets pristagare.

Dr. Ackermanns prisbelönta arbete utfördes vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble, Frankrike. Prisutdelningen sker i samband med installationshögtiden för nya professorer och pristagare i Aula Medica på Karolinska Institutet i Solna den 9 oktober.

Juryns motivering: ”Lennart Nilsson Award 2025 tilldelas Doktor Maximilian Ackermann. Dr. Ackermann hedras för sina enastående bidrag till vetenskaplig avbildning, där han förkroppsligar Lennart Nilssons anda genom att göra det osynliga synligt. Hans banbrytande arbete, särskilt när det gäller att utveckla och tillämpa avancerade tekniker som hierarkisk faskontrasttomografi (HiP-CT) och konstnärlig svepelektronmikroskopi, bidrar till att öka vår förståelse av komplexa biologiska strukturer och sjukdomar.

Maximilian Ackermanns visuellt häpnadsväckande och vetenskapligt betydelsefulla bilder har avslöjat viktiga insikter om sjukdomar som COVID-19 och cancer, och presenterat vetenskapliga genombrott för världen på vackra, unika och kraftfulla sätt. Han har en extraordinär förmåga att översätta intrikata vetenskapliga begrepp till övertygande visuella berättelser.”

Se hela artikeln

”SmartCella leder skiftet mot nästa generations precisionsmedicin”

Efter årtionden i den globala life science-industrin leder Niklas Prager nu ett svenskt biopharmabolag med ambitionen att revolutionera sjukvården. Med FDA-godkänd teknologi, flera kliniska studier i startgroparna och starka partneravtal i ryggen ser bolaget börsen som ett möjligt nästa steg – men tajmingen måste vara rätt. ”Vi förändrar liv – lönsamheten följer av det”, säger Prager.

I hjärtat av den svenska biotechboomen står Smart- Cella – ett bolag som med vetenskaplig stringens och teknologisk djärvhet strävar efter att omdefiniera framtidens sjukvård. Under ledning av Niklas Prager, en veteran inom den globala läkemedelsindustrin, är företaget i färd med att realisera en vision om skräddarsydda behandlingar som inte bara behandlar, utan i många fall botar tidigare obotliga tillstånd.

Det som lockade honom var inte bara den vetenskapliga spetsen, utan också möjligheten att bidra till utvecklingen av konkret patientnytta. Kombinationen av världsledande teknologiplattformar och en kultur präglad av snabbhet, innovation och beslutsamhet blev avgörande.

– Att få vara med och bygga ett nytt stort och lönsamt svenskt biotechbolag som konkurrerar globalt var en utmaning jag inte kunde säga nej till, säger Prager.

SmartCella utvecklar en ultratunn nål, utformad för att på ett minimal invasivt sätt leverera läkemedel direkt via injektioner genom blodkärlen till specifika organ eller tumörer som annars är svåra att nå.

Från globala jättar till snabbfotad innovation

Niklas Prager lyfter fram att arbetssättet i små och stora organisationer har många gemensamma nämnare, särskilt när det gäller drivkraften hos människor. Det som främst särskiljer den miljö han nu verkar i är förmågan till snabbhet: beslut fattas direkt, resurser samlas fokuserat och idéer omsätts snabbt i praktiken. Detta möjliggör en hög innovationsgrad, något som krävs för att ligga i forskningens absoluta framkant.

Teknologier som kan förändra medicinsk praxis

Företaget arbetar med flera transformativa teknologier, men det är särskilt två områden som utmärker sig. Den regenerativa medicinen, där målet är att återställa funktioner hos patienter med till exempel hjärtsvikt eller Parkinsons sjukdom, har potential att förändra synen på vad som är möjligt inom vården. Dessutom undersöks nu terapier som med hjälp av mRNA kan stimulera broskåterbildning vid artros – ett tillstånd som idag saknar effektiv behandling.

Samtidigt pekar Prager på en teknisk innovation med särskilt stor kortsiktig påverkan: en världsunikt konstruerad, ultratunn nål, FDA-godkänd och utformad för att på ett minimalt invasivt sätt leverera läkemedel direkt via injektioner genom blodkärlen till specifika organ eller tumörer som annars är svåra att nå. Denna teknik, kallad Extroducer, kan ersätta systemisk behandling och invasiva kirurgiska ingrepp med högprecis administrering lokalt, vilket har potential att drastiskt minska biverkningar och ökar effekten.

Potentialen sträcker sig från tumörer som bukspottkörtelcancer till neurologiska sjukdomar – med stort intresse från både läkemedelsindustrin, forskarvärlden och kliniker.

Läs hela artikeln