Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

TLV beslutar: Subvention för Lumykras vid KRAS G12C-muterad lungcancer

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har beslutat om subvention för Lumykras (sotorasib) som monoterapi vid behandling av vuxna patienter med avancerad icke-småcellig lungcancer med KRAS G12C-mutation som progredierat på minst en systemisk behandling. Beslutet innebär att dessa patienter nu kan erbjudas behandling med Lumykras inom ramen för läkemedelsförmånerna.

– Lumykras är den första målriktade behandlingen mot KRASG12C som är den vanligaste kända mutationen hos patienter med icke-småcellig lungcancer, säger Sandra Eketorp Sylvan, medicinsk chef på Amgen Sverige. Vi är därför mycket glada att Lumykras nu blir tillgängligt för patienter med denna allvarliga form av lungcancer.

”Det är oerhört glädjande att den första målriktade behandlingen mot KRASG12C nu blir tillgänglig”, säger Sandra Eketorp Sylvan, onkolog och medicinsk chef på Amgen Sverige. FOTO: Bosse Johansson

Icke-småcellig lungcancer, NSCLC, utgör över 80 procent av de cirka 4 200 lungcancerfall (NSCLC = non-small-cell lung carcinoma) som årligen diagnostiseras i Sverige. Med en uppskattad förekomst på mellan 20 och 40 procent i västvärlden är KRAS den vanligaste kända mutationen vid NSCLC och av dessa beräknas en dryg tredjedel utgöras av en variant som heter KRAS G12C. Proteinet som uttrycks vid denna mutation, KRASG12C, stimulerar cancercellerna till att dela sig okontrollerat. I dagsläget beräknas omkring 14 procent av samtliga NSCLC-patienter ha denna specifika mutation.

Ett problem som gäckat forskarna under närmare 40 år är att KRASG12C inte har några naturliga fickor som en småmolekylhämmare kan binda till. Genom att utnyttja en tidigare okänd ”räffla”, på KRASG12C-proteinet lyckades Amgen-forskarna få Lumykras (sotorasib) att binda specifikt och irreversibelt till KRASG12C på ett sätt som låser proteinet i ett inaktivt tillstånd vilket försämrar cancercellernas förmåga att dela sig och överleva.

Sandra Eketorp Sylvan säger att det visserligen alltid känns bra när ett nytt läkemedel blir tillgängligt, men att just det här känns extra stort.

– Jag är ju själv onkolog och därmed smärtsamt medveten om hur dyster prognos de här patienterna haft efter att de progredierat på första linjens behandling. Många har inte svarat på de behandlingar som tidigare funnits tillgängliga, eller så har de fått alltför svåra biverkningar, säger hon. Mot den bakgrunden är det oerhört glädjande att den första målriktade behandlingen mot KRASG12C nu blir tillgänglig efter alla dessa år.

TLV:s beslut om att subventionera Lumykras gäller från och med den 26 augusti 2022.

Om Lumykras (sotorasib)
Lumykras (sotorasib) är en first-in-class småmolekylhämmare som specifikt och irreversibelt binder till KRASG12C via den cysteinaminosyra som ersätter glycin när mutationen inträffar. KRASG12C blir på så vis låst i ett inaktivt GDP-bundet tillstånd (GDP = guanosine diphosphate, guanosindifosfat). Detta är möjligt efter att forskarna bakom Lumykras upptäckt en tidigare dold ”räffla” på KRASG12C-proteinet.

Lumykras (sotorasib) är en first-in-class småmolekylhämmare som selektivt och irreversibelt genom kovalent inbindning binder till cystein 12 (C12) och ockuperar en liten ficka (P2) på det inaktiva GDP-bundna KRASG12C-proteinet.2,8,9 Vidare utnyttjar LUMYKRAS® en tidigare dold räffla, ibland kallad ”a cryptic pocket”, vid histidin 95 (H95) till att via kovalent inbindning öka kontakten med det KRASG12C-muterade proteinet vilket resulterar i en mer potent och selektiv inbindning (figur 1).8,9 Genom denna inbindning låser sotorasib in det KRASG12C-muterade proteinet i ett inaktivt tillstånd vilket försämrar cancercellernas förmåga att dela sig och överleva

Om CodeBreaK 100
Till grund för godkännandet av Lumykras låg fas II-delen av CodeBreaK 100, en oblindad multicenterstudie på patienter med KRAS G12C-muterade solida tumörer som var tungt förbehandlade och hade genomgått minst två tidigare behandlingslinjer.

Det primära effektmåttet var centralt utvärderad objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate). Lumykras, 960 mg, administrerat oralt en gång per dag, resulterade i en objektiv tumörrespons på 37,1 procent (ORR = Objective Response Rate). ORR definierades i detta fall som andel patienter med ≥ 30-procentig minskning av summan av target-lesionens längsta diameter jämfört med baslinjen. Responsdurationen var i median 11,1 månader. Fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). Progressionsfri medianöverlevnad (PFS = Progression-free Survival) var 6,8 månader och den totala medianöverlevnaden (OS = Overall Survival) var 12,5 månader (data cut-off 15 Mars 2021).

De vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna (TRAE = Treatment-Related Adverse Events) var diarré (32 procent), illamående (19 procent), förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) respektive aspartataminotransferas (ASAT) (15 procent vardera). De vanligast förekommande allvarliga (grad ≥ 3) behandlingsrelaterade biverkningarna var förhöjt ALAT (6 procent), förhöjt ASAT (6 procent) och diarré (4 procent). Endast 7 procent avslutade behandlingen till följd av behandlingsrelaterade biverkningar.

För ytterligare information, vänligen kontakta:
Sandra Eketorp Sylvan, medicinsk chef, Amgen, tel: 070–433 57 91

Fertilitetsbevarande åtgärder verkar inte medföra ökad risk för återfall vid bröstcancer

Kvinnor med en bröstcancerdiagnos som genomgår fertilitetsbevarande åtgärder löper inte någon ökad risk för återfall eller sjukdomsspecifik dödlighet. Det visar en studie från Karolinska Institutet som följt deltagarna i genomsnitt under fem år. Resultaten, som publicerats i tidskriften JAMA Oncology, skulle i framtiden kunna ge trygghet och nytt hopp till kvinnor som vill bevara sin fertilitet efter cancerbehandling med kemoterapi.

Närmare en av tio kvinnor som drabbas av bröstcancer är i fertil ålder, och riskerar att bli sterila av behandlingen med kemoterapi. Med hoppet om att kunna få barn efter avslutad cancerbehandling, väljer många kvinnor att genomgå fertilitetsbevarade åtgärder (FBÅ) med eller utan hormonell stimulering. Dessa metoder inkluderar kryopreservering, nedfrysning, av embryon, kvinnliga könsceller (oocyter) och äggstocksvävnad.

Forskaren Anna (Anja) Markund.

Anna (Anja) Marklund. Foto: A. Marklund.

 

– Det är inte ovanligt att rädslan för att FBÅ ska bidra till canceråterfall eller död gör att kvinnor med hormonpositiv bröstcancer eller deras behandlande läkare väljer bort dessa åtgärder. I vissa fall får kvinnorna också rådet att vänta 5-10 år innan de försöker bli gravida, och med stigande ålder minskar fertilitetsmöjligheten hos alla kvinnor. Därför behövs mer kunskap om säkerheten vid FBÅ i samband med en bröstcancerdiagnos, säger studiens försteförfattare Anna (Anja) Marklund, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.I denna studie har forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset undersökt om fertilitetsbevarade åtgärder i samband med en bröstcancerdiagnos innebär en ökad risk för sjukdomsåterfall eller död. Studien har följt kvinnorna i fem år i genomsnitt.

Bröstcancerbehandlade som genomgick FBÅ  

Registerstudien omfattar 1 275 kvinnor i fertil ålder som behandlades för bröstcancer mellan 1994-2017 i Sverige. Av dessa genomgick 425 fertilitetsbevarande åtgärder med eller utan hormonell stimulering. Kontrollgruppen med 850 kvinnor behandlades för bröstcancer men genomgick inte FBÅ.

Kvinnorna som genomgick FBÅ matchades med kvinnorna i kontrollgruppen enligt ålder, period vid diagnos, och region där de behandlades. Det statistiska underlaget hämtades från såväl rikstäckande sjukvårdsregister som befolkningsregister med data om utfall, sjukdoms- och behandlingsrelaterade variabler samt socioekonomiska egenskaper.

Ser ingen ökad risk

Andelen utan återfall under fem år var 89 procent bland kvinnor med hormonell stimulering av äggstockar, 83 procent bland kvinnor med nedfrysning av äggstocksvävnad, och 82 procent bland kvinnor utan FBÅ. Fem år efter behandlingen mot bröstcancer var överlevnaden 96 procent i gruppen med hormonell stimulering för att frysa ägg eller embryo, 93 procent i gruppen med FBÅ som inte genomgick hormonstimulering, och 90 procent i gruppen utan FBÅ.

Forskaren Kenny A. Rodriguez-Wallberg.

Kenny A. Rodriguez-Wallberg. Foto: Stefan Zimmerman.

 

– Vi såg ingen ökad risk för återfall eller dödlighet vid fertilitetsbevarande åtgärder, jämfört med de kvinnor som inte genomgår någon FBÅ. Det är viktig information som förhoppningsvis kan bidra till förändrade vårdrutiner när det gäller unga kvinnor med bröstcancer som vill bevara sin fertilitet, säger studiens sisteförfattare Kenny Rodriguez-Wallberg, adjungerad professor och forskargruppsledare vid institutionen för onkologi och patologi, Karolinska Institutet, och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.Nu planerar forskarna att följa upp resultaten efter ytterligare fem år.

Studien finansierades av Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, Bröstcancerförbundet, Region Stockholm, och Karolinska Institutet. Det finns inga rapporterade intressekonflikter.

Publikation

“Relapse rate and disease-specific mortality following procedures for fertility preservation at time of breast cancer diagnosis”. Anna Marklund, Tobias Lekberg, Elham Hedayati, Annelie Liljegren, Jonas Bergh, Frida E. Lundberg, Kenny A. Rodriguez-Wallberg. JAMA Oncology, online 25 augusti 2022, doi:10.1001/jamaoncol.2022.3677.

NT-rådet rekommenderar Jemperli för patienter med återkommande eller avancerad endometriecancer

NT-rådet rekommenderar Jemperli (dostarlimab) för behandling av patienter med återkommande eller avancerad endometriecancer med dMMR/MSI-H som har progredierat under eller efter behandling med platinumbaserad cytostatikabehandling. [i],[ii]

Det maligna tillståndet endometriecancer är den vanligaste gynekologiska cancersjukdomen och årligen drabbas ungefär 1 400 kvinnor. Upp till 30% av patienter med endometriecancer har tumör med dMMR (defekt mismatch repair)/MSI-H (hög mikrosatellitinstabilitet).[iii],[iv] Tumörer med biomarkörerna dMMR- eller MSI-H har en högre mutationsfrekvens och sämre möjlighet att reparera DNA. För dessa patienter rekommenderar nu NT-rådet regionerna att använda dostarlimab för behandling av återkommande eller avancerad endometriecancer.

  • NT-rådets besked är glädjande då det kan möjliggöra att kvinnor med återkommande eller avancerad endometriecancer får tillgång till ett nytt behandlingsalternativ, säger Anna Linnér, medicinsk chef, GSK Sverige.


Om dostarlimab
Jemperli (dostarlimab) är en monoklonal antikropp som binder till PD-1-receptorn på ytan av cancerceller, vilket förhindrar bindning mellan aktiverade T-celler och tumörcellens ligander PD-L1/L2.2 Detta hjälper immunsystemet att identifiera cancern och leder till att den anti-tumorala immunresponsen antingen bibehålls eller re-aktiveras. Behandling med dostarlimab är en form av immunterapi och läkemedlet ges intravenöst, 500 mg var 3:e vecka i fyra cykler följt av 1000 mg var 6:e vecka.

Effekt och säkerhet för dostarlimab studerades i GARNET-studien, en icke-kontrollerad och öppen multicenterstudie med flera parallella kohorter. I kohort A1 rekryterades patienter med endometriecancer med dMMR eller MSI-H som samtliga hade progredierat under eller efter tidigare platinainnehållande behandling. Vid tidpunkten för diagnos var 18,5% av patienterna med endometriecancer med dMMR/MSI-H i stadium IV enligt FIGO, vilket i regel innebär att dottertumörer har spridit sig i kroppen. Vid studiestarten befann sig 65,7% av patienterna i FIGO-stadium IV. Av de 108 patienterna med endometriecancer som ingick i studien svarade 43,5% på behandlingen.

Om endometriecancer
Endometriecancer är den vanligaste gynekologiska cancersjukdomen och den sjätte vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor.3 Endometriecancer uppstår i endometriet, den slemhinna som täcker livmoderns yttersta epitel.[v],[vi] Cancerformen förekommer oftast hos kvinnor som genomgått klimakteriet, men 25% av fallen återfinns hos patienter som ännu inte genomgått klimakteriet, varav 5% är under 40 år.[vii],[viii]

Den huvudsakliga riskfaktorn för endometriecancer är övervikt, men även östrogenbehandling, högt blodtryck och diabetes är riskfaktorer. Chansen till överlevnad är förhållandevis god eftersom patienterna oftast får tidiga symtom i form av blödningar och söker vård, vilket gör att sjukdomen kan upptäckas i ett tidigt skede (cirka 75% stadium I).3

De vanligaste behandlingsmetoderna för endometriecancer är kirurgi i form av hysterektomi, där livmodern avlägsnas genom operation, tillsammans med en så kallad bilateral salpingooforektomi där både äggledare och äggstockar avlägsnas.

[i] Janusinfo.se

[ii] Jemperli (dostarlimab). Produktresumé.

[iii] Regionala cancercentrum i samverkan Nationellt vårdprogram Livmoderkroppscancer (endometrie/corpuscancer). Version 2.0. Regionalcancercentrum. [Online] 15 juni 2021. https://cancercentrum.se/globalassets/varauppdrag/kunskapsstyrning/vardprogram/kommande-vardprogram/2020/201116/nvplivmoderkroppscancer-2020-11-16.pdf.

[iv] Makker V, Green AK, Wenham RM, Mutch D, Davidson B, Miller DS. New therapies for advanced, recurrent, and metastatic endometrial cancers. Gyneco/ Oncol Res Pract. 2017;4(19):1-12.

[v] Dörk T, Hillemanns P, Tempfer C, Breu J, Fleisch MC. Genetic susceptibility to endometrial cancer: risk factors and clinical management. 2020, Vol. 12, 9.

[vi] Kim JJ, Chapman-Davis E. Role of progesterone in endometrial cancer. Seminars in reproductive medicine. 2010, Vol. 28, 1.

[vii] Olson, S.H.; Jewell, E.; Rastogi, R.M. Endometrial Cancer. In Women and Health, 2nd ed.; Academic Press: Cambridge, MA, USA; Elsevier: Amsterdam, The Netherlands, 2013; pp. 1147–1158. ISBN 978-0-12-384978-6.

[viii] Benedet, J.L.; Miller, D.M. Gynaecologic Cancer. In UICC International Union against Cancer Manual of Clinical Oncology, 7th ed.; Pollack, R.E., Ed.; Wiley: New York, NY, USA, 1999; pp. 537–562.

The treatment landscape of locally advanced upper gastrointestinal cancer

Datum & tid:

TISDAG 20 SEPTEMBER 17.30 – 19.00

Varmt välkommen att delta i detta webbinarium där fyra av Nordens ledande experter kommer dela sina erfarenheter kring nuvarande behandlingsalternativ för lokalt avancerad övre gastrointestinal (GI) cancer.

Under det senaste året har immunterapin gjort sitt intåg inom lokalt avancerad övre GI cancer. Vid detta webbinarium kommer kirurgen Jakob Hedberg, Akademiska sjukhuset, och onkologerna David Borg, Skånes Universitetssjukhus Lund, och Per Pfeiffer, Odense Universitetshospital, dela med sig av sin expertis kring de olika behandlingsalternativ som nu finns för patienter med lokalt avancerad esofaguscancer och cancer i gastroesofageala övergången. Pia Österlund, professor och onkolog vid Karolinska Institutet och Tampere University Hospital, kommer leda diskussionen kring kliniska frågeställningar ur ett multidisciplinärt perspektiv.

Agenda:

17:30    Welcome and Introduction

Pia Österlund

17:40    Current treatment options for locally advanced upper GI cancer

Jakob Hedberg and David Borg

18:00    Approved immunotherapy for the treatment of locally advanced adeno and squamous cell carcinoma in upper gastrointestinal cancer

Per Pfeiffer

18:20    Discussion and Q&A

All panel members

 

Vi ser gärna att du engagerar dig under mötet och ställer just dina frågor via live-chat. Mötet kommer hållas på engelska.

Mer information och anmälan

 

Varmt välkommen!

Alla vi på Bristol Myers Squibb som arbetar med onkologisk immunterapi

Avancerad teknik bidrar till säkrare diagnostisering av cancer

Med nya radioaktiva läkemedel och nya metoder vill sjukhusfysiker Maria Holstensson utveckla precisionen i diagnostiken av olika typer av cancer. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse går till avancerad teknik som kan bidra till banbrytande framsteg inom precisionsmedicin.

Sjukhusfysiker Maria Holstensson. Foto: Bosse Johansson

Professor Rimma Axelsson och sjukhusfysiker Maria Holstensson. Foto: Bosse Johansson

Redan idag diagnostiseras cancer med hjälp av radiofarmaka som söker sig till tumörer. Då handlar det oftast om radiofarmakat FDG*, ett glukosliknande ämne som en del tumörtyper törstar efter. Maria Holstensson, sjukhusfysiker på Bild och Funktion vid Karolinska universitetssjukhuset, studerar tillsammans med kollegor för tillfället tre nya radiofarmaka som kan användas som tumörmarkörer och avspeglar olika tumöregenskaper.

”FDG avspeglar glukosmetabolismen i kroppen och är det mest använda radiofarmakat som med hög precision kan detektera flertalet tumörtyper men även inflammatoriska tillstånd. För tumörtyper där FDG inte är så sensitivt använder vi andra radiofarmaka. Nu tittar vi på andra radiofarmaka för att få fram andra tumörmarkörer. Till exempel består tumörer i bukspottskörteln till stor del av en stödvävnad, kallad för stroma. Det finns ett radiofarmaka som söker sig till stroma och vi vill veta hur det tas upp av tumören. På sikt hoppas vi kunna visa att det här radioaktiva läkemedlet är bra för att skilja elakartade från godartade tumörer i bukspottskörteln”, förklarar Maria Holstensson.

Ytterligare två substanser testas för diagnostik av bröstcancer respektive prostatacancer. I ett första steg handlar det om att slå fast att läkemedlen faktiskt söker sig till cancern, att de hittar rätt.

Utvecklar metoderna
För att komma vidare i forskningen vill Maria Holstensson också utveckla metoderna. I dagsläget är det vanligaste att man injicerar radiofarmakat i patientens blod, låter patienten vila en tid och sedan tar en bild i en PET-kamera** som visar hur substansen under det tidsspannet har tagits upp i kroppen. Ett alternativ till detta är att låta patienten ligga i kameran redan vid injektion, och samla in data kontinuerligt under en tid, det vill säga ta dynamiska bilder.

”Genom att följa vad som händer med läkemedlet i kroppen över tid kan vi studera hur snabbt det åker ut i blodet, hur snabbt det tas upp i tumören, hur många receptorer det finns i tumören och många andra parametrar. Det tror vi kan ge en tydligare bild av olika samband som är viktiga för diagnosen och framför allt för val av framtida behandling med moderna målsökande läkemedel.”

PET-kamera. Foto: Bosse Johansson

PET-bild som visar upptag av ett radiofarmaka. Foto: Karolinska universitetssjukhuset

Ny teknik för att hämta och separera blod
För att kunna jämföra det forskarna ser i bilderna med vad som faktiskt finns i blodet av det injicerade radiofarmakat behöver de också ta blodprover. Med en så kallad bloddragningsmaskin kan blod kontinuerligt dras från patienten, med en flödeshastighet som forskarna kan bestämma, medan patienten ligger i kameran. Blodet dras genom en detektor som mäter hur mycket radioaktivitet det finns i blodet. Tack vare ett anslag om en miljon kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse ska nu en avancerad bloddragningsmaskin införskaffas.

Anslaget går också till en vätskekromatograf och radiodetektorer som, genom att separera blodet i olika beståndsdelar, gör det möjligt för forskarna att se vad som faktiskt har hänt med radiofarmakat i blodet.

”Vi vill både ta reda på hur mycket av radiofarmakat som finns i blodet och hur mycket som har omvandlats till annat. Detta är en viktig pusselbit när vi vill studera nya radiofarmakas kinetik*** i kroppen. Syftet med kinetiska modeller – som vi kan studera om vi samlar in dynamiska bilder – är att korrelera mätbara data mot olika fysiologiska parametrar. Finns det några prognostiska faktorer i den kinetiska modellen som vi inte har möjlighet att få med statiska bilder?”

Banbrytande
Maria Holstensson ser fram emot att få börja arbeta med den nya tekniken.

”Vi kommer att kunna utvärdera nya substanser på ett helt nytt sätt. Jag är del av ett fantastiskt team där framför allt mina kollegor, läkare Rimma Axelsson samt radiofarmaceuter Thuy Tran och Mohammad Moein har framträdande roller i att ta fram nya substanser. Vi blir banbrytande inom precisionsmedicin när det gäller nya radiofarmaka för karaktärisering av cancer. Det är inte enkelt men det är väldigt spännande och lärorikt att få vara med om. Och det hade inte varit möjligt utan anslaget från Lundbergsstiftelsen.”

*FDG, fludeoxyglucose

**PET-kamera, positronemissionstomografi, ger bild av hur kroppen tagit upp radiofarmaka

*** kinetik, hur snabbt och på vilket sätt kemiska processer sker