Redaktion - Onkologi i Sverige

Stipendium till forskning om andningsträning vid strålbehandling av bröstcancer

Maria Brovall, docent i omvårdnad vid Hälsohögskolan, Jönköping University tilldelas ett forskningsstipendium på 400 000 kronor från Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stiftelse. Pengarna ska gå till projektet ”Digitalt verktyg för andningsträning i hemmet inför postoperativ strålbehandling av vänstersidig bröstcancer”.

Den 15 november hölls en utdelningsceremoni i Göteborg där Maria Brovall tillsammans med andra mottagare fick ta emot sina stipendier från Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stipendier.

Bild från utdelningsceremonin, från vänster: Zehra Zayed, Maria Brovall, Mattias Grönborg, Henrik Sellehed, Martin Stockhaus, Christina Öberg. Foto: Familjen Jacobssons Stiftelse

— Det känns jätteroligt att få ta emot de här pengarna och kunna vidareutveckla forskningsprojektet som kommer att gynna patienter med bröstcancer som ska få strålbehandling. Vi hoppas kunna utveckla ett hjälpmedel som kan göra att dessa patienter känner sig bättre förberedda, trygga och delaktiga i sina förberedelser, säger Maria Brovall.

Maria Brovall

Projektet kommer att undersöka dels vilken andningsteknik som är bäst för att skydda friska organ (så som hjärtat) vid strålbehandling, dels utveckla och testa om det går att använda ett digitalt verktyg, i form av en mobilapplikation med sensorer, för att instruera och lära personer att använda rätt andningsteknik samt hålla andan på kommando.

— Med hjälp av ett digitalt verktyg kan denna andningsträning ske i lugn och ro under väntetiden och i patientens hemmiljö i den takt som patienten väljer och har behov av. Dessutom kommer de kunna dela information kring träningen med sina närstående och involvera dem på ett nytt sätt, kanske att väntetiden då kan kännas mer meningsfull, avslutar Maria Brovall.

Om Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stiftelse

Stiftelsen bildades 2012 och har som ändamål att stödja forskning och utbildning inom nyföretagande och företagsutveckling, med särskild inriktning mot företagets tillväxt, logistik, innovation, kvalitet och internationalisering samt ergonomi och design. Läs mer om stiftelsen på dess hemsida: https://www.familjenjacobssonsstiftelse.se/ Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Maria Brovall i SR P4 om projektet

Via den här länken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan du lyssna på ett inslag med Maria Brovall från SR P4 Jönköping om projektet från den 16 november, hon medverkar ca. 1:45:50 in i programmet.

Världens första fotonräknande skiktröntgen i kliniskt bruk på Karolinska Universitetssjukhuset

Världens första kliniskt godkända fotonräknade datortomograf (DT) har tagits i bruk på Karolinska i Huddinge. Tekniken ökar bildkvaliteten så mycket att stråldosen i många fall kan halveras. Det blir också möjligt att göra avancerade undersökningar av lungorna hos patienter som haft allvarlig covid-19.

Datortomografi, eller skiktröntgen, är en teknik som är bra för att ta bilder av små detaljer i människokroppen. Med en fotonräknade datortomograf går det att zooma in ännu mer i bilderna.

fotonräknande skiktröntgen

– Upplösningen är så bra att det blir möjligt att upptäcka blodproppar och tecken till inflammation i mycket små kärl i hjärnan, kärl som vi inte kan se vid en vanlig skiktröntgen, berättar Tobias Granberg, sektionschef vid Medicinsk Enhet Neuroradiologi.

Med den nya tekniken kan man göra avancerade undersökningar av kärl och studera blodflödet i lungorna hos personer med covid-19, ett forskningsprojekt som bedrivs på Karolinska i Huddinge. Det blir möjligt att minska mängden kontrastmedel för patientgrupper med känsliga njurar, som äldre patienter och njurtransplanterade.

Undersökningen kan göras mycket snabbt, vilket är bekvämt för patienten och minskar risken för att rörelser påverkar diagnostiken. Tekniken gör det också möjligt att i många fall halvera stråldosen, något som är särskilt betydelsefullt för gravida och barn.

I undersökningsrummet möts patienten av ett ljud- och ljusspel i taket och på tomografens väggar, något som har gjorts möjligt genom en donation från Stiftelsen för Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Patienten som ska undersökas kan välja mellan olika scenarier; tecknad barnfilm, en djungel med brus från vattenfall och sång av exotiska fåglar, en stjärnhimmel med norrsken, med mera. Ursprungligen en barnanpassning som man har goda erfarenheter av på Karolinska i Solna, där den används vid liknande undersökningar.

– Patienter och anhöriga kan koppla bort sjukdom och steril sjukhusmiljö. Undersökningsrummet upplevs som lugnare och tryggare. Med ljus och ljudspel har vi fångat uppmärksamheten hos barn från 4 månader till 2-3 år så att de klarar att ligga stilla, vilket innebär att vi kan minska antalet undersökningar som behöver utföras med sedering eller narkos. Dessutom är utrustningen bra för vuxna med klaustrofobi, säger Christin Ekestubbe, röntgensjuksköterska.

En fotonräknade datortomograf kan, enkelt uttryckt, inte bara känna av fotoner efter att de passerat genom människokroppen, utan även mäta deras energi, vilket gör att den är bättre på att detektera vilka ämnen som finns i kroppen. Störningar från förkalkningar i blodkärl försvinner och det blir möjligt att se förträngningar i hjärtats tunna kranskärl. Jämförbarheten mellan undersökningar förbättras också, vilket ger säkrare uppföljning av tumörer.

Förutom Karolinska har också Linköping och Lund samma typ av kliniskt godkända fotonräknande DT. Enligt Tobias Granberg är det ingen slump att teknik i frontlinjen av radiologin installeras i Sverige.

– Radiologisk forskning är stark i Sverige. Vi är vana att hantera ny teknik, är bra på strålskydd och på att utveckla nya undersökningsmetoder med kontrastmedel. Här på Karolinska Universitetssjukhuset är vi också kunniga inom medicinska specialområden där den nya tekniken gör särskilt stor nytta för patienten, säger han.

Fotonräknartekniken är något som Karolinska forskar mycket kring. Nyligen installerades världens första fotonräknade DT baserad på kiselteknik på Karolinska i Solna.

CHMP rekommenderar godkännande av Lumykras mot KRAS G12C-muterad lungcancer

Lumykras (sotorasib) är en småmolekylhämmare som selektivt och irreversibelt binder till cystein 12 (C12) på det muterade KRAS G12C-proteinet.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s vetenskapliga nämnd, the Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP) rekommenderar EU-kommissionen att godkänna Lumykras (sotorasib) för behandling av patienter med avancerad KRAS^G12C-muterad icke-småcellig lungcancer som progredierat efter minst en linje av systemisk behandling.

– Om EU-kommissionen väljer att följa nämndens rekommendation innebär det att det för första gången kommer finnas en godkänd målriktad behandling för europeiska patienter som specifikt riktar sig mot denna relativt vanliga mutation, säger Sandra Eketorp Sylvan, medicinsk chef på Amgen Sverige.

CHMP grundar sitt positiva utlåtande på kliniska resultat som visar på ihållande respons och gynnsam nytta-riskprofil för Lumykras.

Icke-småcellig lungcancer, NSCLC, utgör över 80 procent av alla lungcancerfall (NSCLC = non-small-cell lung carcinoma). Mellan 13 och 15 procent av dessa har en mutation, KRAS^G12C, som leder till okontrollerad celldelning och som – hittills – inte varit möjlig att specifikt målrikta läkemedel mot. Patienter med KRAS^G12C-mutation som inte längre är hjälpta av första linjens behandling når, med de idag tillgängliga behandlingsalternativen, en progressionsfri överlevnad på cirka fyra månader.

Med Lumykras har Amgen lyckats med den utmaning som otaliga forskargrupper under de senaste fyra decennierna gått bet på, att ta fram en målriktad behandling som specifikt hämmar effekten av denna KRAS-mutation. Ett avgörande hinder har varit att KRAS-proteinet saknar naturliga fickor som en småmolekylhämmare kan binda till, men Amgen-forskarna fann en tidigare okänd räffla som Lumykras utnyttjar för att låsa det KRAS^G12C-muterade proteinet i ett inaktivt tillstånd vilket försämrar cancercellernas förmåga att dela sig och överleva.

CHMP grundar sitt positiva utlåtande på resultat från den kliniska fas II-studien CodeBreaK 100. I studien inkluderades 126 patienter med KRAS^G12C-muterad, avancerad NSCLC, varav 124 hade utvärderbara lesioner vid baslinjen. Lumykras uppvisade gynnsamma resultat både vad gäller effekt och tolerabilitet hos patienterna som alla progredierat på platinabaserad kemoterapi och/eller immunterapi med PD1/L1-hämmare.

Lumuykras, 960 mg, administrerat oralt en gång per dag, resulterade i en objektiv tumörrespons på 37,1 procent (ORR = Objective Response Rate) och fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). ORR definierades i detta fall som andel patienter med ≥ 30-procentig minskning av summan av target-lesionens längsta diameter jämfört med baslinjen. Responsdurationen var i median 11,1 månader, progressionsfria medianöverlevnaden 6,8 månader, och den totala medianöverlevnaden (OS = Overall Survival) var 12,5 månader.

– Patienter med KRAS^G12C-muterad NSCLC som progredierat på första linjens behandling har en dyster prognos och många svarar inte på eller får för mycket biverkningar av de behandlingar som finns tillgängliga idag. Mot den bakgrunden skulle ett europeiskt godkännande av Lumykras vara ett välkommet behandlingsalternativ för de patienter som lever med denna relativt vanliga mutation, säger Sandra Eketorp Sylvan som själv är onkolog.

De vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna (TRAE = Treatment-Related Adverse Events) var diarré (32 procent), illamående (19 procent), förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) respektive aspartataminotransferas (ASAT) (15 procent vardera). De vanligast förekommande allvarliga (grad ≥ 3) behandlingsrelaterade biverkningarna var förhöjt ALAT (6 procent), förhöjt ASAT (6 procent) och diarré (4 procent). Endast 7 procent avslutade behandlingen till följd av behandlingsrelaterade biverkningar.³

Detaljerade fas II-data från CodeBreaK 100 presenterades vid 2020 World Conference on Lung Cancer (WCLC) och finns publicerade i New England Journal of Medicine (NEJM).

Om KRAS
Närmare 40 år av forskning har visat att RAS-genfamiljen är en av de vanligaste muterade onkogenerna i solida tumörer (RAS = RAt Sarcoma virus). Inom denna familj är KRAS (Kirsten RAt Sarcoma virus) den vanligaste varianten och är särskilt ofta förekommande i solida tumörer. Den beräknade incidensen av den specifika mutationsvarianten KRAS^G12C är cirka 13–15 procent vid icke-småcellig lungcancer, 3–5 procent vid kolorektalcancer och en till två procent vid många andra solida tumörer. KRAS^G12C har hittills inte betraktats som ett möjligt mål för läkemedel då proteinet saknar naturliga fickor som en småmolekylhämmare kan binda till.

Om CodeBreaK
Det kliniska studieprogrammet CodeBreaK för sotorasib är utformat för att behandla flera olika KRAS^G12C-muterade solida tumörer i hopp om att möta de ouppfyllda medicinska behov som länge förelegat vid dessa cancerformer.

CodeBreaK 100 är en fas I och II first-in-human, oblindad multicenterstudie som enrollerat patienter med KRAS^G12C-muterade solida tumörer. Patienter som bedömdes lämpliga var tungt förbehandlade och hade genomgått minst två tidigare behandlingslinjer.

Det primära effektmåttet i fas I-studien är säkerhet. Viktiga sekundära effektmått inkluderar objektiv tumör-respons (ORR = Objective Response Rate) bedömd var sjätte vecka, responsduration (DOR = Duration of Response) och progressionsfri överlevnad. Patienterna delades in i fyra doskohorter, 180 mg, 360 mg, 720 mg och 960 mg. Sotorasib administreras peroralt en gång om dagen i samtliga kohorter.

Det primära effektmåttet i fas II-studien var centralt utvärderad objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate). En global randomiserad fas III-studie, CodeBreaK 200, jämför sotorasib med docetaxel.

Mer information om CodeBreaK-programmet finns på www.hcp.codebreaktrials.com.

Om Lumykras (sotorasib)
Lumyras (sotorasib) är en first-in-class småmolekylhämmare som specifikt och irreversibelt binder till KRAS^G12C via den cysteinaminosyra som ersätter glycin när mutationen inträffar. KRAS^G12C blir på så vis låst i ett inaktivt GDP-bundet tillstånd (GDP = guanosine diphosphate, guanosindifosfat). Detta är möjligt efter att forskarna bakom Lumyras upptäckt en tidigare dold ”räffla” på KRAS^G12C-proteinet.

Cancerbehandling med större precision på Karolinska Universitetssjukhuset

Patienter med kolorektalcancer erbjuds en utökad diagnostik med bred gensekvensering i ett forskningsprojekt som kan bli klinisk rutin inom ett år. Diagnostiken ska ge effektivare cancerbehandlingar och tidig ärftlighetsutredning.

Reflextestningsprojektet är ett forskningsprojekt där biopsier från misstänkt tjock- och ändtarmscancer ska gensekvenseras innan behandling sätts in.

Det genetiska testet kan visa hur tumören kommer att svara på cytostatika och vilka cytostatika som fungerar bäst för den aktuella tumören. Kirurgerna bedömer samtidigt varje patients förutsättningar att klara av behandlingen och i vilken ordning den ska ske utifrån var tumören sitter och hur den växer. Sammantaget går cancerbehandlingen mot att vara så individuellt anpassad som möjligt – vilket kallas precisionsmedicin – med tanken att göra den så effektiv och skonsam som möjligt för varje patient.

Kolorektalcancer innefattar två diagnoser: koloncancer och rektalcancer.

Annika Sjövall

– Vid koloncancer har man ofta opererat patienten först. Sedan har tumören undersökts i mikroskop och beslut har tagits om tilläggsbehandling med cytostatika efter operation beroende på hur stor man bedömer återfallsrisken, berättar Annika Sjövall, överläkare på Kolorektalsektionen på Karolinska och processledare för kolorektalcancer på Regionalt Cancercentrum Stockholm-Gotland.

– Men nu finns data som tyder på att det kan vara bättre att ge cytostatika före operation, och det finns även vissa genetiska varianter av tumörer som inte svarar bra på cytostatikabehandling, säger hon.

DNA från patientens tumör analyseras med en bred genetisk panel som tagits fram på Karolinska Institutet. Panelen möjliggör analys av alla gener i människans DNA som är relevanta för cancer.

– Det vi framför allt kommer fokusera på är genetiska varianter som förutspår prognos och behandlingssvar för kolorektalcancern samt om tumören är ärftlig, säger Annika Sjövall.

Den genetiska sekvenseringen kommer också att ge svar på om det finns gener som kan innebära en mycket hög risk för ärftlig bröstcancer och malignt melanom.

– Om det finns tecken på annan ärftlig cancer kommer patienten att få en snabb bedömning av enheten Klinisk genetik på Karolinska Universitetssjukhuset. Patienten och familjen kommer då att erbjudas vägledning på mottagningen för ärftlig cancer, säger Annika Sjövall.

Hon hoppas att forskningsprojektet ska övergå till klinisk rutin om ett år. Utmaningarna handlar bland annat om att gensekvenseringen ska gå tillräckligt snabbt för en bedömning innan operation och att biopsin behöver innehålla tillräckligt mycket cancerceller både för vanlig cancerdiagnostik och för gensekvensering.

– Den utökade diagnostiken har förutsättningar för att ge en stor förbättring för patienten. Kan vi skräddarsy behandlingen, kan vi också ge bättre överlevnadsmöjligheter, skonsammare behandlingar och förebygga andra cancerformer, säger Annika Sjövall.

Fakta Reflextestningsprojektet

Reflextestningsprojektet ska innefatta alla patienter i Region Stockholm och Gotland som utreds för tjock- och ändtarmscancer, vilket är mellan 1000 och 1500 patienter per år. Det är ett forskningsprojekt i samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset, Karolinska Institutet, SciLife samt kirurgklinikerna på övriga sjukhus i regionen.

Läs mer om precisionsmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset: https://www.karolinska.se/om-oss/om/precisionsmedicinskt-centrum-karolinska/

Ärftlighet och bröstcancerbehandling – utredning, testning och handläggning i samband med bröstcancerdiagnos

kl. 12.10–12.50

En föreläsning av Överläkare Anna von Wachenfeldt Väppling, Södersjukhuset.

Anna von Wachenfeldt kommer under föreläsningen att diskutera handläggning och aktuella riktlinjer gällande utredning, testning och behandling av ärftlig bröstcancer. En översikt av rekommenderade behandlingsalternativ kommer att ges både för tidig och spridd bröstcancer. Det finns även möjlighet att ställa frågor under föreläsningen.

Mer information

Anmälan

CDK 4/6-hämmare i klinisk praxis med fokus på dosering och biverkningshantering: vad real-world evidence kan lära oss.

kl 12.10 – 12.50

En föreläsning av Antonis Valachis, överläkare och docent, Örebro Universitet

CDK 4/6-hämmare i kombination med endokrin behandling är en etablerad behandlingsstrategi vid metastaserad luminal bröstcancer. Det finns dock fortfarande olika aspekter kring dosering och biverkningshantering relaterad till CDK 4/6-hämmare som kan vara en utmaning i klinisk vardag. I Webbinaret kommer man med hjälp av real-world evidence (RWE) att diskutera kring dessa aspekter och hur man ska tänka som kliniker när man behandlar patienter med CDK 4/6-hämmare.

Mer information

Anmälan

Radiologisk uppföljning av cancerpatienter som behandlas med immunterapi

Tid: 12:00 – 13:00

Vitali Grozman är biträdande överläkare i thoraxradiologi på Karolinska Universitetssjukhuset och är ansvarig över området onkologisk radiologi. Till sin hjälp har han Adam Sierakowiak, medical advisor på MSD som är ansvarig för lungcancer och har disputerat inom translationell imaging samt arbetat med att utveckla imaging inom bl.a. cancerfältet.

Missa inte detta webinar som kommer att innehålla en rad aktuella ämnen såsom:

– Vad skiljer immunterapi från de flesta andra onkologiska behandlingar?
– Vilka fynd bör radiologen särskilt uppmärksamma, och hur ska de rapporteras?
– Gråzonen mellan palliativ och kurativ intention.
– De vanligaste recidivmönstren vid immunterapi

Avslutas med Q&A. Ställ din fråga vid registrering eller under webinarets gång.

Klicka här för att komma till anmälan

—

Kartläggning av RCC i samverkans verksamhet i relation till Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Rapport: Kartläggning av RCC i samverkans verksamhet i relation till Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Hur kan RCC:s arbete med den nationella cancersatsningen bäst integreras i den nationella kunskapsstyrningen? Den frågan diskuteras i en rapport som tagits fram av konsultföretaget Lumell på uppdrag av styrgruppen för Nationellt system för kunskapsstyrning, SKS.

2018 gick alla regioner samman i Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård. Det har lett fram till att vi idag har 26 nationella programområden (NPO) som arbetar med kunskapsstyrning för en evidensbaserad, likvärdig och resurseffektiv vård av hög kvalitet samt jämlik hälsa. Målen ska uppnås med hjälp av kunskapsstöd, till exempel nationella vårdprogram och standardiserade vårdförlopp samt genom stöd till uppföljning, exempelvis tillgängliggörande av data från hälsoregister.

Vart och ett av de 26 programområdena har tilldelats en sjukvårdsregion som stödjande. För NPO cancersjukdomar, har Norra sjukvårdsregionen fått ett vilande värdskap eftersom en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om en riktad satsning på cancervården gör att det aktiva värdskapet ligger hos SKR. NPO cancersjukdomar/RCC i samverkan består av cheferna för de sex Regionala cancercentrumen och SKRs nationella cancersamordnare.

Handlingsplan för samverkan

RCC-organisationen bildades 2011 som ett resultat av den statliga cancersatsningen. Redan från starten fanns kunskapsstyrning med som en del av ett bredare uppdrag. I och med etableringen av den Nationella kunskapsstyrningen uppstod ett behov av en grundlig kartläggning av RCC i samverkan för att säkerställa en klok integrering i kunskapsstyrningsorganisationen. Syftet var att kunna dra största möjliga nytta av RCC:s erfarenheter inom området och samtidigt uppnå vinster genom en mer enhetlig och tydlig organisation.

Rapporten visar att RCC i samverkan på ett antal punkter skiljer sig från NKS motsvarande strukturer, NPO:erna. För att underlätta en stegvis integrering har en handlingsplan för stärkt samverkan och ensning av arbetssätt mellan RCC i samverkans och övriga NPO:ers stödfunktioner påbörjats. Arbetet utgår från rapporten och utförs under ledning av Sveriges Kommuner och Regioner. Handlingsplanen kommer att beröra aktiviteter och utvecklingsinsatser under 2022 och framåt.

Rapport: Kartläggning av RCC i samverkans verksamhet (pdf, nytt fönster)

Läs vidare

Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Opdivo + kemoterapi som neoadjuvant behandling förbättrar händelsefri överlevnad vid kirurgiskt resekterbar icke-småcellig lungcancer

Fas III-studien CheckMate -816 visar att Opdivo i kombination med kemoterapi som neoadjuvant behandling förbättrar händelsefri överlevnad hos patienter med kirurgiskt resekterbar icke-småcellig lungcancer

CheckMate -816 är den första fas III-studien med en immunterapibaserad kombinationsbehandling som visat signifikant förbättrad händelsefri överlevnad (EFS) och patologiskt komplett respons som neoadjuvant behandling av icke-småcellig lungcancer.
Dessa positiva resultat stärker den förbättrade effekten som visats för Opdivo (nivolumab) som behandling vid tidiga stadier av cancer i fyra fas III-studier: Lungcancer, urotelial cancer, matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck samt malignt melanom.

Bristol Myers Squibb meddelar resultat från fas III-studien CheckMate -816. Studien utvärderar Opdivo (nivolumab) i kombination med kemoterapi som neoadjuvant behandling av patienter med kirurgiskt resekterbar icke-småcellig lungcancer (NSCLC). Interimsanalysen visar att Opdivo i kombination med kemoterapi, insatt före kirurgi, hos patienter med resekterbara tumörer i stadium IB till IIIA, signifikant förbättrar den händelsefria överlevnaden (EFS), ett av studiens två primära effektmått, jämfört med enbart kemoterapi. Studiens andra primära effektmått, patologiskt komplett respons (pCR), förbättrades signifikant med kombinationen jämfört med kemoterapi, enligt tidigare presenterade resultat. Säkerhetsprofilen för Opdivo i kombination med kemoterapi överensstämde med tidigare rapporterade studier inom NSCLC.

– CheckMate -816 är den första fas III-studien med en immunterapibaserad kombinationsbehandling att uppvisa en statistiskt signifikant och kliniskt betydelsefull fördel som neoadjuvant behandling av icke-småcellig lungcancer. Opdivo i kombination med kemoterapi visade först signifikant förbättring i patologiskt komplett respons, utan att påverka resultatet av kirurgi, och har nu visat en förlängd tid till sjukdomsprogression, återfall eller död. Resultaten avseende händelsefri överlevnad i CheckMate -816 ger ytterligare stöd för den potential som Opdivobaserade behandlingar har i tidiga stadier av icke metastaserad cancer för att förbättra långtidsprognosen, säger Karin Andersson, medicinsk chef på Bristol Myers Squibb Sverige.

En fullständig utvärdering av dessa data från CheckMate -816 kommer nu utföras och presenteras vid en kommande medicinsk kongress, inklusive delges till regulatoriska myndigheter. Resultat från studien CheckMate -816 avseende pCR har tidigare presenterats på den årliga amerikanska cancerkongressen AACR (American Association for Cancer Research) i april 2021. Data avseende det kirurgiska utfallet i studien presenterades på den årliga amerikanska cancerkongressen ASCO (American Society of Clinical Oncology) i juni 2021.

Bristol Myers Squibb bedriver forskning inom icke-småcellig lungcancer för att utvärdera användningen av immunterapi neoadjuvant, adjuvant samt perioperativt, inklusive i kombination med kemoradioterapi. De vetenskapliga grunderna som pekar på att använda immunterapi som en neoadjuvant behandling är två: Genom att behandla tumören med immunterapi innan kirurgi, möjliggörs ett starkare immunsvar, vilket potentiellt gör behandlingen mer effektiv mot primärtumören. Samtidigt möjliggör behandlingsformen att tidigt rikta in sig på svårupptäckt mikrometastasering.

Opdivo har hittills visat förbättrad effekt som neoadjuvant eller adjuvant behandling vid fyra tumörtyper: Lungcancer, urotelial cancer, matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck samt malignt melanom.

Om CheckMate -816

CheckMate -816 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och kemoterapi, jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med kirurgiskt resekterbar icke-småcellig lungcancer, oavsett PD-L1-uttryck. I den primära analysen ingick 358 patienter. Patienterna i studien fick Opdivo i kombination med kemoterapi och fick antingen Opdivo 360 mg samt kemoterapi som histologibaserad platinumdublett var tredje vecka i tre cykler alternativt enbart kemoterapi var tredje vecka i tre cykler, följt kirurgisk resektion. Studiens primära effektmått är patologiskt komplett respons (pCR) och förbättrad händelsefri överlevnad (EFS). Sekundära effektmått inkluderar total överlevnad (OS), major pathologic response (MPR), och tid till död eller fjärrmetastaser (TTDM).

Forskningswebinariet: Den tuffa kampen för bot

Sarkom är en av de mest ovanliga men svåraste cancerdiagnoserna. Kampen mot sjukdomen är hård, både om man själv är drabbad, sjukvårdspersonal eller om man är en av de forskare som arbetar för att finna vägar så att fler kan överleva. I detta webinarium berättas om några av de forskningsprojekt som ger hopp.

Framstegen har glädjande nog varit betydande när det gäller de mer vanliga cancerdiagnoserna, såsom bröst- och prostatacancer. Vi är dock övertygade om att framgångarna kommer också när det gäller sarkom.

Medverkar gör bland andra docent Karolin Hansén Nord, forskningsgruppschef för komplexa kromosomförändringar i cancer vid Lunds Universitet, doktor Nikolas Herold, barnläkare och forskare vid Karolinska Institutet, biträdande överläkare Andri Papakonstantinou, onkolog på Karolinska Universitetssjukhuset och docent Felix Haglund, patolog vid Karolinska Institutet.

Onsdag den 24 november klockan 14.00 – 17.00.

Anmälan till [email protected]

Välkommen!

Sarkomföreningen

Sarkomföreningens Forskningsfond

Forskning har gett bättre behandlingar mot prostatacancer

Varje år får omkring 10 000 män i Sverige diagnosen prostatacancer. Det gör den till vår vanligaste cancersjukdom. Under de senaste 15 åren har stora framsteg gjorts både vad gäller diagnostik och möjligheter till behandling.

Pär Stattin, professor i urologi samt registerhållare
och ordförande för Nationella prostatacancer-
registret. Foto: Mikael Wallerstedt

– Prostatacancer kan se väldigt olika ut, man kan faktiskt säga att det är flera olika sjukdomar, säger Pär Stattin, professor i urologi samt registerhållare och ordförande för Nationella prostatacancerregistret.

Han har i sitt yrke följt utvecklingen inom prostatacancervården på nära håll. Sedan han blev färdig urolog 1992 har metoderna för diagnostik och behandling med strålterapi, kirurgi och läkemedel utvecklats dramatiskt.

– Förr diagnostiserades en större andel män med avancerad cancer och vi behandlade faktiskt till del fel patienter under 90- och 00-talen – vi behandlade många män med lågriskcancer alltför aggressivt, säger han.

Lågriskcancer växer långsamt

Med lågriskcancer menas en liten långsamväxande cancertumör och det kan gå flera decennier innan den ger symtom. Eftersom medianåldern vid diagnos av prostatacancer är 70 år betyder det att behandling i de flesta fall inte är nödvändig eftersom merparten av männen aldrig kommer att hinna utveckla några symtom.

Män som förväntas kunna leva länge med sin lågriskcancer kan följas med aktiv monitorering, det vill säga regelbundna kontroller. Vid tecken på att tumören börjar växa kan operation eller strålterapi erbjudas. Män som förväntas ha kort förväntad överlevnad på grund av att de har andra sjukdomar och hög ålder, följs noga upp och om cancern visar tecken på att börjar växa eller sprida sig sätts bromsmedicin in i form av hormonbehandling.

Aggressiv cancer kräver behandling

Riktigt elakartade tumörer kräver däremot alltid radikalare behandlingar.

Vid aggressiv cancer som är begränsad till prostatan har metoderna förfinats. Idag används skonsam robotassisterad titthålskirurgi när prostata ska opereras bort. Strålbehandlingen har också utvecklats och nu ges allt mer fokuserad behandling med mindre biverkningar.

– En annan utveckling är att strålbehandlingen ges under kortare tid vilket är bra i synnerhet för patienter som bor långt från sjukhuset de behandlas på, säger Pär Stattin.

Lokalt avancerad prostatacancer innebär att cancern spridit sig utanför prostatakapseln. Män med den diagnosen gavs sällan botande behandling i början på 2000-talet men här har en stark ökning skett. Idag får ungefär 80 procent av dessa män botande behandling, oftast med strålterapi kombinerat med hormonbehandling. I en studie från Uppsala universitet baserad på data i NPCR, som publicerades förra året visades att dödligheten i prostatacancer för män mellan 65 och 74 år med den här diagnosen halverats mellan år 2000 och 2016.

Bromsande hormonbehandling

Hos ungefär 10 procent av männen med prostatacancer är cancern redan vid diagnostillfället spridd till skelettet. Fram till 2004 var den enda tillgängliga behandlingen i det stadiet att sätta in hormonbehandling, oftast i form av GnRH-sprutor. Det sänker nivån av testosteron och bromsar därmed cancern. Trots låga testosteronnivåer börjar dock tumörcellerna till slut växa, i det stadiet kallas cancern för kastrationsresistent.

2004 kom den första studien som visade att cellgiftsbehandling förlängde livet på män med kastrationsresistent prostatacancer. Sedan dess har många nya behandlingar utvecklats som förlänger livet vid spridd prostatacancer. Nu kan olika kombinationer av lokal strålbehandling, cytostatika och nya hormonbehandlingar ges tillsammans med GnRH redan vid diagnos.

Radioaktiva isotoper

Radioaktiva isotoper som söker upp skelettmetastaser är en annan teknik som utvecklats under senare år för att behandla spridd prostatacancer. Radium-223 har visats förlänga livet på dessa män och det senaste tillskottet är behandling med lutetium-177.

– Detta är bara början på en utveckling som innebär att prostatacancer blir en sjukdom som oftast botas och om bot inte är möjlig kan patienten ändå leva i många år med sjukdomen under kontroll och med god livskvalitet säger Pär Stattin.

För att kunna upptäcka prostatacancer tidigt, redan innan den ger symtom, införs nu organiserad prostatacancertestning (OPT), stegvis i Sverige. Det innebär att alla män i vissa åldersgrupper systematiskt erbjuds PSA-testning.

Fram till för ett par år sedan utreddes alla män med förhöjt PSA direkt med biopsi av prostata vilket resulterade i att alldeles för mycket lågriskcancer diagnostiserades. Nu rekommenderar Nationella vårdprogrammet att män med högt PSA först undersöks med magnetresonanstomografi (MRT) och om MRT visar misstanke på tumör tas biopsier. Är MRT däremot normal avslutas utredningen.

– Det är alltså ett paradigmskifte på gång både vad gäller tidig diagnostik och vad gäller behandling av spridd prostatacancer. I framtiden tror jag att vi säkrare kommer att kunna identifiera de män som verkligen behöver behandling och vi kommer att kunna skräddarsy behandlingen samtidigt som vi undviker att diagnostisera cancer som har låg risk att påverka mannens liv, säger Pär Stattin.

Diagnoser och läkemedel anpassade till varje patient

Johan Botling och Gilbert Lauter i laboratoriet

Forskarna Johan Botling och Gilbert Lauter analyserar cancerbiopsier för att hitta varje cancers unika molekylära fingeravtryck. Foto/bild: Mikael Wallerstedt

Precisionsmedicin baserad på molekylär diagnostik införs nu brett i svensk sjukvård. Den bygger på gensekvensering och är grunden för att behandlingar kan anpassas efter varje patients behov. Uppsala universitet är en stark drivande part i utvecklingen av precisionsmedicin via den nationella storsatsningen Genomic Medicine Sweden (GMS) som nyligen beviljades anslag för fortsatt expansion.

– Hela det medicinska fältet är i omvandling, framför allt när det gäller läkemedelsbehandling. Den moderna läkemedelsutvecklingen har gjort det möjligt att hitta substanser som kan ges till subgrupper av patienter med specifika förändringar i sin arvsmassa. Det handlar om små patientpopulationer med molekylärt definierade varianter av cancrar, medfödda sjukdomar eller infektioner, förklarar Johan Botling som är forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, och Uppsala universitets representant i GMS ledningsgrupp.

För att effektivt kunna ro iland en så stor omställning som införandet av precisionsmedicin innebär krävs nya sätt att arbeta. Det var därför GMS startade 2018 som ett brett samarbete mellan sjukvård, patientorganisationer och Sveriges sju universitetet med medicinsk fakultet, däribland Uppsala universitet.

Stora datamängder att hantera

Sveriges innovationsmyndighet Vinnova, regioner och universitet satsar under de tre kommande åren 220 miljoner kronor på GMS. Det skapar förutsättningar för att bygga upp fungerande infrastruktur, dels i form av labbverksamhet och dels i form av plattformar för att kunna hantera de stora datamängder som uppstår när alla sekvenseringsresultat ska analyseras och lagras.

Uppsala universitet, SciLifeLab och Akademiska sjukhuset har bildat en klinisk sekvenseringsplattform, Clinical Genomics Uppsala, som utgör navet i satsningen. Johan Botlings egen forskargrupp i molekylär tumörpatologi är en av dem som deltar i arbetet.

Johan Botling är Uppsala universitets representant i GMS ledningsgrupp. Foto: Mikael Wallerstedt

– Hos mig tittar vi på cancerbiopsier, det vill säga små vävnadsprov från patienternas tumörer. Varje tumör är helt unik. Vårt jobb är att ta fram ett detaljerat molekylärt fingeravtryck för varje patients cancer. I fingeravtrycket kan vi hitta måltavlor för nya effektiva cancerläkemedel. Tack vare forskningen kan vi sedan över ett år tillbaka, som första laboratorium i Sverige, leverera heltäckande molekylär tumörprofilering i rutinsjukvården, säger han.

Metoden används i den kliniska studien MEGALiT, där nya målstyrda läkemedel testas på cancerpatienter där all etablerad behandling redan är uttömd.

Icke-invasiv fosterdiagnostik

I övriga delar av den kliniska sekvenseringsplattformen har annan diagnostik utvecklats, exempelvis icke-invasiv fosterdiagnostik via blodprov från gravida och ultrakänslig spårning av kvarvarade tumörceller hos leukemipatienter efter behandling.

Under pandemin satte mikrobiologerna upp en helt ny snabbsekvensering för att kunna upptäcka nya varianter av covid-19 som uppstått till följd av mutationer i virusets arvsmassa.

– Det är roligt att Uppsala universitet ligger i frontlinjen när det gäller precisionsmedicin. Framtiden är redan här, så det gäller att ta tillvara all ny teknologi och kunskap som växer fram i landet på ett koordinerat sätt, avslutar Johan Botling.

Bröstcancerförbundet delar ut forskningsanslag: Över 12 miljoner till patientnära bröstcancerforskning

I år ökade Bröstcancerförbundet utdelningen av forskningsanslag ur Bröstcancerfonden med över 80 procent jämfört med föregående år. Totalt har 12 691 000 kronor fördelats mellan tjugo framstående forskare från institutioner och sjukhus spridda över landet. Fokus låg liksom föregående år på den kliniska relevansen, det vill säga projekt som snabbt kommer bröstcancerdrabbade till del.

Bröstcancerförbundets forskningskommitté består av framstående professorer och docenter från hela landet. Kommitteen gör en individuell bedömning av alla inkomna forskningsprojekt, som sedan vägs samman i en gemensam bedömning. Den utgår från följande grunder: klinisk relevans, originalitet, genomförbarhet och kompetens. Rekommendationen från kommittén läggs fram till Bröstcancerförbundets styrelse som formellt beslutar om anslagen.

Susanne Dieroff Hay, Bröstcancerförbundets ordförande.

– I vår roll som patientorganisation lägger vi extra stor vikt vid kliniska studier som kommer patienterna till del inom en snar framtid. I år har vi nästan dubblerat beloppet till forskningen jämfört med föregående år. Det ger hopp om nya behandlingar och bättre möjligheter till att bota bröstcancer, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.

Bröstcancerförbundets forskningsanslag ökade för fjärde året i rad. Totalt fördelades 12 691 000 kronor till elva kvinnliga forskare och nio män. Majoriteten av dem, totalt åtta, arbetar inom bröstcancervården i region Stockholm.

– Vi vill uppmuntra fler forskare att söka anslag ur Bröstcancerfonden till 2022. Under de senaste åren ar vi haft vind i seglen och har nu goda förutsättningar att stödja fler och större forskningsprojekt, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.

Sedan 2008 har Bröstcancerförbundet delat ut 102 691 000 miljoner kronor till svensk patientnära bröstcancerforskning. Den livsviktiga forskningen har gjorts möjlig tack vare gåvor från enskilda personer, företag och organisationer som engagerat sig i kampen mot bröstcancer.

I år beviljades följande 20 forskare och lärosäten anslag ur Bröstcancerfonden:

Alexios Matikos, Karolinska Institutet, Dose escalation of adjuvant chemotherapy for early breast cancer exploiting genetic variability, 480 000 kronor.
Anna Efverman, Högskolan i Gävle, Akupunktur och positiv kommunikation för bättre livskvalitet vid bröstcancer, 600 000 kronor.
Ann Rosendahl, Lunds universitet, Body composition, physical activity, and breast cancer risk, 450 000 kronor.
Annelie Augustinsson, Lunds universitet, Varför få inte alla kvinnor med bröstcancer genetisk vägledning, 71 000 kronor.
Antonios Valachis, Örebro universitet, Kliniska förloppet, behandlingsmönster och molekylär kartläggning av metaplastisk bröstcancer, 930 000 kronor
Balazs Acs, Lunds universitet, Artificiell intelligens för att förbättra och prognostisering vid bröstcancer, 420 000 kronor.
Barbro Linderholm, Göteborgs universitet, Molecular characterization of high-risk invasive lobular breast cancer, 800 000 kronor.
Bo Nordenskjöld, Linköpings universitet, Långsiktig överlevnad och biverkningar efter adjuvant tamoxifen, 600 000 kronor.
Foukakis Theodoros, Karolinska Institutet, Cycline-Dependent Kinase 4/6 inhibitors vs chemotheray in luminal breast cancer, 1 400 000 kronor.
Fredrik Strand, Karolinska Institutet, Screen-trust – En randomiserad klinisk med screening-studie med MR efter AI-bedömning, 500 000 kronor.
Fredrik Wärnberg, Göteborgs universitet, SentiNeo – Lymfkörteloperation med magnetisk teknik efter preoperativ cellgiftsbehandling, 730 000 kronor.
Helena Sackey, Karolinska Institutet, Direkt bröstrekonstruktion med implantat: komplikationer, onkologisk säkerhet och negativa effekter av strålbehandling, 400 000 kronor.
Irma Fredriksson, Karolinska Institutet, Bröstcancer hos äldre och prognos, 385 000 kronor.
Jana de Boniface, Karolinska Institutet, SENOMAC-studien, 1 200 000 kronor
Johan Hartman, Karolinska Institutet, Att förutse återfall och förbättra överlevnad i HER2-positiv bröstcancer, 540 000 kronor.
Johan Staaf, Lunds universitet, DNA reparationseffekter och klinisk betydelse i ER-positiv och HER2-positiv bröstcancer, 470 000 kronor.
Kristina Åhsberg, Lunds universitet, Added value of preoperative contrast enhanced mammography (PROCEM) in staging malignant breast lesions – a prospective randomized multicentre study, 1 000 000 kronor.
Marlene Malmström, Lunds universitet, 5-årsuppföljning på rehabilitering inom ramen SCAN-B Resilience studien, 220 000 kronor.
Theodora Kallak Kunovac, Uppsala universitet, Förbättrad sexuell funktion hos kvinnor med bröstcancer, 645 000 kronor.
Yvonne Wengström, Karolinska Institutet, SensiEx – sensorimotor training using whole body vibration exercise to reduce chemotherapy induced perpherial neuropathy for breast cancer a randomized controlled pilot trial, 850 000 kronor.

Trots pandemin och att färre tagit PSA-prov ökar väntetiderna för prostatacancerpatienter

Prostatacancer har i särklass längst väntetider av alla cancersjukdomar. Sedan 2015 har regeringen satsat 3 miljarder kronor på att under fyra år minska väntetiderna i cancervården. Tyvärr kan konstateras att satsningarna misslyckats då väntetiderna för prostatacancervården endast fått marginella förbättringar.

Regeringen tillsatte sommaren 2020 en delegation för att utreda hur tillgängligheten kan förbättras inom vården och en av uppgifterna är att få kortare väntetider. Delegationen är inte klara med sina förslag men de är på rätt väg och har kommit fram till att om omställningen av vården ska lyckas måste den genomföras i samverkan mellan primärvård och specialiserad vård. Primärvårdens läkare måste bli fler och alla patienter erbjudas en fast läkarkontakt. De konstaterar också att Sverige behöver nya arbetssätt i vården. Prostatacancerförbundet hoppas att delegationen får gehör för sina förslag. Men frågan är om regeringen vågar genomföra förslagen.

Under pandemin har antalet män som undersökts med PSA-prov minskat, vilket medfört att färre fall av prostatacancer upptäckts. Redan under coronapandemins första våg mellan mars och juni 2020 diagnosticerades 36 procent färre män med prostatacancer jämfört med motsvarande period 2017-2019 visar en studie ledd av forskare vid Uppsala universitet.

Trots minskningarna av nyupptäckta fall har väntetiderna fortsatt att öka enligt Nationella Prostatacancerregistret. För prostatacancer är målet att ingen ska behöva vänta mer än maximalt 61 dagar mellan remiss och den vanligaste behandlingen kirurgi. Ingen region nådde målet.

År 2020 har väntetiderna tillfälligtvis blivit kortare inom flera regioner men sammantaget har väntetiderna i median ökat från 133 dagar (år 2019) till 135 dagar (år 2020). För övriga cancerformer är väntetiderna under 60 dagar.

Det närmaste året förväntas väntetiderna bli ännu längre för det är lika många som får prostatacancer varje år oberoende av om de upptäcks eller inte. Särskilt allvarligt är det i Stockholm där väntetiderna från remiss till operation år 2020 ökat till 166 dagar jämfört med 150 dagar år 2019 och i Dalarna där väntetiderna år 2020 ökat till 183,5 dagar jämfört med 150 dagar år 2019.

– Regeringens miljardsatsningar på att minska väntetiderna i vården har inte lyckats. Att skicka pengar till regionerna som sedan används till annat än syftet är meningslöst. Det behövs statliga krav och instruktioner. Det finns flera åtgärder som skulle kunna göras, som till exempel att regioner med de längsta köerna skulle kunna skicka patienter till de med de kortaste. Staten behöver bara bestämma hur ersättningarna ska gå till. Bara inom några regioner kan operationer flyttas mellan sjukhus. Det är katastrof att staten skjuter till pengar till ett viktigt och gott syfte och sedan inte följer upp att pengarna hamnar rätt. I stället för att pengarna går till åtgärder som minskar väntetiderna användes de bland annat till uppbyggnad av administrativa system för att mäta uppnådda resultat, säger Kent Lewén, ordförande Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet kräver krafttag mot de orimligt långa väntetiderna för prostatacancerpatienter, som leder till ett oerhört lidande för de drabbade och medför risk för att sjukdomen förvärras. Dagens situation är närmast skandalös, väntetiderna måste helt enkelt bli kortare. Dessutom är prostatcancervården ojämlik då den varierar för mycket beroende i vilken del av landet man bor och vilken social grupp man tillhör. Målet är att alla ska vara opererade inom två månader. För att nå uppsatta mål krävs ett större engagemang av sjukvårdspolitiker och ansvariga inom vården. Väntetiderna bara måste ned!

Referens: G. Fallara et al. (2021), Prostate cancer diagnosis, staging, and treatment in Sweden during the first phase of the COVID-19 pandemic, Scandinavian Journal of Urology. DOI: 10.1080/21681805.2021.1910341

Flera tumörer utan släktskap uppstår samtidigt i tunntarmen

Neuroendokrin cancer kan yttra sig som många små tumörer i ett kluster i tunntarmen. Ny forskning visar att dessa tumörer förvånande nog har sitt ursprung i olika celler som muterat oberoende av varandra. Fyndet att tumörerna inte är släkt med varandra publiceras i Nature Communications, och är ett resultat av ett välfungerande samarbete mellan kliniska och grundvetenskapliga forskare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Neuroendokrin cancer i tunntarmen är en förhållandevis ovanlig cancerform, som drabbar några hundra personer i Sverige varje år. Samtidigt är det den vanligaste formen av cancer i tunntarmen. Sjukdomen kallas också SI-NET, efter engelskans Small intestine neuroendocrine tumor. Eftersom det är en långsamt växande cancerform kan patienter leva länge med sjukdomen.

Konkret klinisk fråga

– När vi opererar bort neuroendokrina tumörer i tunntarmen hittar vi ofta många tumörer på samma ställe, vilket är ovanligt. Ingen annan cancersjukdom ser ut riktigt på det sättet. Cancerformen är också ovanlig på det sättet att kända drivande mutationer i stort sett saknas, säger Erik Elias, kirurg inom endokrin kirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och disputerad forskare vid Göteborgs universitet.

Erik Elias och Erik Larsson Lekholm. Foto: Elin Lindström

Han vände sig till Erik Larsson Lekholm, professor i bioinformatik vid Göteborgs universitet, för att de tillsammans skulle söka svar på frågan hur tumörklustren bildas. De konstaterar att deras samarbete i hög grad präglas av ett translationellt arbetssätt, där bioinformatiska analyser i forskningsfronten applicerats på en konkret fråga från den kliniska vardagen.

Forskarna började med att kartlägga kompletta genomsekvenser från elva tumörer och metastaser funna i en och samma patient. Genom att jämföra icke-drivande genetiska förändringar (så kallade passagerarmutationer) i de olika tumörerna kunde deras släktträd kartläggas.

Överraskande svar

Resultatet var både entydigt och överraskande. Tarmtumörerna hade utvecklats oberoende av varandra. Metastaserna var däremot tydligt besläktade och kunde spåras tillbaka till en specifik tarmtumör.

– Vanligtvis tänker man sig att cancer utgår från en enda cell, där balansen i celldelningen rubbats på grund av genetiska förändringar. Tumörutvecklingen sker sedan i steg och kan i värsta fall slutligen leda till metastatisk cancer, som kan sprida sig både lokalt och till andra platser i kroppen. Här har den processen satts igång inte bara en gång, utan flera gånger i samma vävnad, säger Erik Larsson Lekholm som menar att fyndet slår upp dörren till ett nytt forskningsfält:

– Hur kan det egentligen kan bli så här? Hur kan flera olika celler på ungefär samma plats i kroppen samtidigt utveckla liknande canceregenskaper, dessutom utan uppenbara drivande mutationer? Vår hypotes är att det kan ha skett en förändring i den miljö där cellerna finns, och vi har påbörjat arbete för att undersöka det närmare.

Stor klinisk betydelse

Efter det första överraskande resultatet upprepades helgenomsekvenseringen på tumörer, metastaser och blod från ytterligare tio patienter, delvis med hjälp av material från en lokal biobank som byggts upp under många år genom ett samarbete mellan endokrinkirurgen och patologen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Arman Ardalan, postdoktor inom bioinformatik i Erik Larsson Lekholms grupp, har gjort ett stort arbete med dataanalysen.

Alla tumörer måste bort

Förutom fyndet att tumörerna uppstått oberoende av varandra ger studien en annan förvånande insikt: ofta ger inte bara en, utan flera av dessa tumörer upphov till metastaser. För kirurgen Erik Elias har upptäckten stor klinisk relevans:

– Den här studien visar hur viktigt det är att vi tar bort alla tumörer i tarmen. Inom den kirurgiska vården behöver vi diskutera om vi ska ha större marginaler vid operationen, det vill säga operera bort mer tarm för att bli säkrare på att vi fått bort samtliga tarmtumörer. Det fullt möjligt att de sena återfall i sjukdomen som vi tyvärr ibland ser kan förebyggas genom en sådan åtgärd och detta skulle förstås ha stor betydelse för den enskilda patienten.

Titel: Independent somatic evolution underlies clustered neuroendocrine tumors in the human small intestine

Att ”fiska” efter biomarkörer kan förbättra cancerdiagnostik

I sina studier har forskarna använt sig av syntetiska receptorer, en slags antikroppar i plast, för att identifiera två olika typer av biomarkörer.

Biomarkörer kan visa om vi bär på en särskild sjukdom. En tidig identifiering av biomarkörer är därför en nyckel för att kunna behandla sjukdomar i ett tidigt skede. Vissa biomarkörer är svåra att upptäcka och kräver särskild utrustning. Men med syntetiska receptorer kan diagnostiken förbättras, enligt ny forskning.

Resultaten har nyligen presenterats i två nya avhandlingar från Malmö universitet.

– Fokus i det här projektet har varit att erbjuda diagnostiska verktyg för individ-anpassad cancermedicin. Traditionellt är detta baserat på sekvenseringsteknik där vi kan karaktärisera cellernas DNA och försöka förstå de genetiska förändringarna som leder till sjukdom. Istället har vi fokuserat på proteinerna som generna kodar för, berättar Anil Incel, som nyligen försvarat sin avhandling Amino acid sequence and side chain specific synthetic receptors targeting protein phosphorylation.

Syftet med forskningen är att se till att medicinen bättre anpassas till personen som är sjuk. För att göra det här behöver forskarna studera biomarkörer som finns inne i cellen och som är specifika för en särskild cancer. Biomarkörerna är svåra att upptäcka eftersom de bara existerar i små mängder i kroppen.

– Vi har tagit fram ett material där biomarkörerna kan fångas in. Det är ungefär som när man ska ut och fiska. Det finns mycket fisk, men oftast vill människor ha en särskild art. Mitt jobb är att ”fiska” en typ av cancerrelaterade biomarkörer från en väldigt komplex mix, förklarar Anil Incel.

– Vi försöker åstadkomma det här genom att ta fram syntetiska receptorer via en teknik som skapar antikroppar i plast. Receptorerna kan skräddarsys så de passar perfekt ihop med specifika biomarkörer.

Anil Incel och kollegan Liliia Mavliutova, som också nyligen disputerat, ingår i det europeiska nätverket BioCapture. I sina studier har de båda använt sig av så kallade MIP:s, molecularly imprinted polymers, för att identifiera två olika typer av biomarkörer. Medan Anil Incel fokuserat på fosforylerade proteiner har Liliia Mavliutova tittat närmare på glykaner, en form av proteinbundna socker.

Glykaner är sockermolekyler som har en viktig del i många biologiska processer i kroppen. När vi är sjuka förändras vanligtvis glykanerna. Därför kan de förändrade glykanerna användas som biomarkörer, molekyler som kan signalera förekomst av en sjukdom, till exempel cancer.

– Vi har utvecklat syntetiska receptorer som riktar in sig på tumörspecifika glykaner, berättar Liliia Mavliutova, som presenterat sina studier i avhandlingen Molecularly imprinted micro and nanoparticles for cancer associated glycan motifs.

– Receptorerna som vi tagit fram är billiga, relativt enkla att ta fram, och stabilare än till exempel naturliga receptorer som antikroppar, fortsätter hon.

MIP:s är en slags plastformar som tas fram i en mall. När mallen tas bort finns avtrycket kvar i själva formen. Det gör att receptorn kan identifiera och binda en specifik biomarkör. På så sätt kan biomarkören isoleras och lättare identifieras. Det blir som en nyckel som passar in i ett särskilt nyckelhål, förklarar Liliia Mavliutova.

– Den fortsatta utvecklingen av MIP:s gör att vi kan utveckla mer robusta verktyg för tidig cancerdiagnostik, vilket är en förutsättning för klinisk användning, säger hon.

Nu stärks stödet för de som drabbas av barncancer

Mindre än hälften av de familjer vars barn insjuknar i cancer anser att de fått bra psykosocialt stöd, enligt en undersökning från Novus. Nu stärker Barncancerfonden stödverksamheten för drabbade genom bland annat professionellt samtalsstöd och stödgrupper.

Undersökningen från Novus är gjord på uppdrag av Barncancerfonden och vänder sig till föräldrar och vårdnadshavare till barn med cancer. Den visar att endast 24 procent av föräldrarna anser att det psykosociala stöd som det insjuknade barnet fick från sjukvården efter vårdtiden var bra. Motsvarande siffra för syskon till det sjuka barnet – endast 10 procent. För föräldrarna själva är det 20 procent som anser att det psykosociala stödet de fick var bra.

– Siffrorna talar sitt tydliga språk – bättre psykosocialt stöd behövs. Att få stöd och samtala om sorg och svåra saker i livet är en viktig del i en läkeprocess, trots det lämnas alltför många familjer ensamma i att bearbeta den kris en barncancerdiagnos innebär, säger Jessica Runemark, chef för Barncancerfondens programverksamhet.

Förstärker stödinsatser

Nu förstärker Barncancerfonden verksamheten inom psykosocialt stöd. Insatserna riktar sig till det insjuknade barnet, syskon, föräldrar och närstående, både under och efter behandling. Stödet ska fungera som ett komplement till sjukvården och ges på flera olika sätt: Barncancerfonden utvidgar det digitala samtalsstödet med ytterligare en legitimerad psykoterapeut för att ännu bättre kunna möta det stora behovet av professionellt samtalsstöd. Dessutom startas digitala samtalsgrupper för föräldrar till barn med cancer, för syskon och specifika grupper för de föräldrar som mist ett barn. De föräldrar som mist ett barn kan även delta i den digitala samtalsserien ”En serie om sorg” i vilken en legitimerad psykoterapeut leder samtal om att förlora ett barn. Och i Barncancerfondens nya podd ”Dela ordet” delar drabbade och sakkunniga med sig om erfarenheter av att möta svåra situationer i livet. Syftet med Barncancerfondens stödverksamhet är att ge jämlikt stöd oavsett var i landet en familj bor.

– Vi har inget annat val än att förstärka stödet till drabbade, lidandet är stort och akut. Men parallellt för vi nära samtal med ansvariga på kommunal, regional och nationell nivå för att bidra till en fungerande välfärd där fler drabbade får det stöd man behöver för att leva, inte bara överleva, säger Katarina Gold, operativ chef på Barncancerfonden.

Exempel på Barncancerfondens psykosociala stöd:

Ett kostnadsfritt digitalt samtalsstöd med legitimerade psykoterapeuter. Stödet riktar sig till drabbade familjer och närstående och samtalen kan ske både enskilt och i grupp. I samtalen ges möjlighet att prata om såväl vardagsfunderingar som svårare frågor. Antalet samtal ges utifrån behov och önskemål i samråd med respektive psykoterapeut.

Diagnosspecifika samtalsgrupper. En digital mötesplats för föräldrar till barn med cancer. Ett forum att lyfta känslor och tankar med andra som delar ens erfarenheter. Grupperna leds av samtalsvärdar som själva är föräldrar till barn som tidigare har behandlats för cancer.

En serie om sorg. En samtalsserie om sorgen efter att ett barn dött. Samtalen leds av Barncancerfondens legitimerade psykoterapeut och vänder sig till föräldrar. Under hösten och vintern livesänds nya avsnitt med möjlighet till efterföljande digitala samtalsgrupper för att utbyta tankar och erfarenheter med andra i liknande situation.

Podcasten Dela ordet – din podd när livet är svårt. En ny podd i vilken personer med egna erfarenheter av barncancer och experter medverkar. Podden berör teman som att få ett mycket svårt sjukdomsbesked, att vara syskon till någon med stora behov eller att leva med vetskapen om att ens barn kommer dö. Förhoppningen är att podden ska kunna vara ett stöd för den som genomgått svåra saker i livet som inte nödvändigtvis handlar om specifikt barncancer. Podden finansieras av Postkodlotteriet och finns där poddar finns och på barncancerfonden.se/podcast.

Om undersökningen från Novus

Barncancerfondens enkätundersökning till föräldrar och vårdnadshavare (2021) har genomförts av Novus på uppdrag av Barncancerfonden. Syftet är att ge fördjupade kunskaper om de behov och det stöd som föräldrar/och eller vårdnadshavare till ett barn som drabbats av cancer upplever sig ha och/eller fått och/eller sakna. Totalt har över 1200 föräldrar/vårdnadshavare till barn med cancer deltagit i undersökningen.

Endast 2 av 21 regioner har kommit i gång med organiserad prostatacancertestning

Staten har bidragit med särskilda medel till att stödja regionerna för att inleda försöksverksamhet med organiserad prostatacancertestning/OPT. Regionerna ska pröva olika metoder och deras testverksamhet är viktig då den skapar erfarenhet som behövs för ett nationellt införande av prostatacancerscreening. I alla regioner påbörjades snabbt diskussioner om att starta testverksamhet. Efter tre år har endast två regioner, Region Skåne och Västra Götalandsregionen, kommit i gång med OPT. I alla andra har det uppstått låsningar om hur försöksverksamheten ska läggas upp eller om finansieringen. En region har bett att få avvakta mer konkreta instruktioner från Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen fastställde 2018 att PSA-testet inte var tillräckligt för att införa screening och att risken för att många män behandlats i onödan var för stor. Sedan dess har prostatadiagnostiken förändrats i grunden. Med magnetkamera, MR och tilläggstester minskas risken för överdiagnostik och överbehandling väsentligt. Färre lågriskcancrar upptäcks utan att de som kräver behandling missas.

Användandet av magnetkamera etableras snabbt och att använda magnetkamera för biopsi gjordes år 2018: 15%, 2019: 32%, 2020:57% och 2021:73% så magnetkamera har blivit en viktig metod för diagnostiseringen.

– Det är viktigt att försöksprojekten om organiserad prostatacancertestning/OPT kommer i gång för att snabbt utvärdera och skapa den erfarenhet av de nya diagnosmetoderna som behövs för att Socialstyrelsen ska kunna göra en ny bedömning av frågan om screening. Om screening införs kan 1 000 liv räddas varje år och antalet med spridd prostatacancer minskas. Organiserad prostatacancertestning har redan påbörjats som pilotprojekt i några få regioner. Det är anmärkningsvärt att regionerna trots fleråriga diskussioner har så svårt att få i gång testverksamhet. Det verkar som om de har svårt med de politiska besluten. I några regioner har dock processen kommit långt så en start kan vara nära förestående, säger Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Utökad diagnostik ska skräddarsy cancerbehandling

I ett nytt precisionsmedicinskt forskningsprojekt kommer patienter med kolorektalcancer erbjudas en utökad diagnostik med bred gensekvensering. Sekvenseringen ska möjliggöra skräddarsydda cancerbehandlingar och tidiga ärftlighetsutredningar.

Annika Sjövall är docent och överläkare på Kolorektalsektionen på Karolinska och leder Reflextestningsprojektet. Det är ett forskningsprojekt där biopsier från misstänkt tjock- och ändtarmscancer ska gensekvenseras innan behandling sätts in.

Annika Sjövall är docent och överläkare på Kolorektalsektionen på Karolinska

– Traditionellt sett har man vid koloncancer ofta opererat patienten först. Sedan har tumören undersökts i mikroskop och beslut har tagits om tilläggsbehandlingar med cytostatika efter operation, beroende på hur stor man bedömer återfallsrisken. Men det finns nu data som tyder på att det kan vara bättre att ge cytostatika före operation, och det finns även vissa genetiska varianter av tumörer som inte svarar bra på cytostatikabehandling.

Bred genetisk sekvensering

DNA från tumören, från biopsin som tas vid den inledande utredningen, kommer att analyseras med en bred genetisk panel som tagits fram på Karolinska Institutet. Panelen möjliggör analys av flera hundra gener. Dessa omfattar alla gener i människans DNA som är relevanta för cancer.

– Alla kommer inte att svaras ut till oss kirurger. Det vi framför allt kommer fokusera på är genetiska varianter som förutspår prognos, behandlingssvar samt om tumören är ärftlig. Finns tecken till ärftlig cancer kommer patienten snabbt bedömas av Klinisk genetik. Patienten och familjen kommer då att erbjudas vägledning på mottagningen för ärftlig cancer, säger Annika Sjövall.

Hur tumören kommer att svara på behandling innebär att behandlingen kan skräddarsys till patienten och avgöra vilka cytostatika som kan vara aktuella.

Annika Sjövall berättar att en specifik ärftlig variant, Lynch syndrom, kan innebära att större delen av tjocktarmen bör opereras bort på grund av hög cancerrisk. Ärftligheten kan också innebära en hög risk för gynekologisk cancer, vilket kan ge skäl till att även operera bort de gynekologiska organen.

– När det finns en ärftlighet som påverkar operationsstrategin så måste vi få till den genetiska vägledningen redan före operation, så vi gör adekvat kirurgi redan från början och kan undvika att patienten behöver genomgå ytterligare operation framöver.

Tiden en utmaning

De många olika stegen i projektet testas just nu och Annika Sjövall hoppas att projektet ska övergå från forskningsprojekt till klinisk rutin om ett år. Utmaningarna handlar mycket om tidsaspekten. Behandlingen av cancerpatienter behöver komma igång snabbt och svaren från en gensekvensering tar i vanliga fall flera veckor. Om cancern är ärftlig kan patienten också behöva få genetisk vägledning före operation.

– Vi vill ju börja behandla cancern snarast möjligt. Så vi måste få till diagnostiken tillräckligt snabbt och se till att den blir rätt.

En annan utmaning är att biopsin behöver innehålla tillräckligt mycket cancerceller både för vanlig cancerdiagnostik och för gensekvensering. Men den utökade diagnostiken har förutsättningar att innebära en stor förbättring för patienterna.

– Att vi kan skräddarsy behandlingen efter varje patient och även förebygga andra cancerformer, det kommer kunna ge bättre överlevnadsmöjligheter och skonsammare behandlingar, säger Annika Sjövall.

Reflextestningsprojektet

Projektet innebär en utökad diagnostik där en biopsi skickas för omfattande gensekvensering som i tillägg till annan rutindiagnostik ger information om vilken slags behandling som är optimal.

Gensekvenseringen svarar även på om tumören är ärftlig. Patienten och närstående kommer då erbjudas utredning och genetisk vägledning på Klinisk genetik.

Den genetiska sekvenseringen kommer också svara ut ett par gener som kan innebära en mycket hög risk för ärftlig bröstcancer och malignt melanom.
– De genetiska varianterna bedöms ge en så stor cancerrisk att vi måste berätta om det för patienten om vi hittar dem. Det kommer vara mycket få patienter som har dem, men de och deras familjer kommer då att erbjudas genetisk vägledning, säger Annika Sjövall.

Skånes universitetssjukhus först ut i Sverige med ny cellterapi mot myelom

CAR-T är en behandling som redan prövats på andra former av cancer. Men nu behandlar Skånes universitetssjukhus, som första sjukhus i Sverige, en patient med myelom med metoden.

Stina Wichert (till vänster i bild), överläkare inom hematologi på Skånes universitetssjukhus, leder arbetet med CAR-T-cellsbehandling av myelom.

Myelom är en kronisk form av blodcancer som innebär att vissa vita blodkroppar blir cancerceller.

– På sikt är förhoppningen att den här typen av behandling ska kunna leda till långvarig sjukdomskontroll, och kanske för en del patienter till och med bot och det för en sjukdom som i dagsläget inte är att betrakta som botbar, säger Stina Wichert, överläkare inom hematologi på Skånes universitetssjukhus.

CAR-T kan enkelt beskrivas som ett sätt att ”omprogrammera” patientens eget immunförsvar till att attackera en sjukdom. Behandlingen börjar med att patienten genomgår en så kallad leukaferes. En procedur som tar två till tre timmar och där man samlar in vita blodkroppar, som sedan fraktas till ett speciallaboratorium.
– I det här fallet har cellerna skickats till ett laboratorium i USA. På laboratoriet modifierar de sedan cellerna genetiskt, säger Stina Wichert.

Modifieras för att angripa cancerceller
Man modifierar de egna T-cellerna att på sin yta uttrycka en helt ny antigen receptor (CAR), som gör att de binder till och aktiveras av en viss typ av cancerceller. Hos en person som har myelom är det plasmacellerna som är tumöromvandlade.
När T-cellerna modifierats i laboratoriet flygs de tillbaka till Sverige och förs sedan tillbaka till patienten genom en infusion med förhoppning om att de ska bekämpa cancern.

Internationell klinisk prövning
CAR-T-behandlingen av myelom på Skånes universitetssjukhus, där en patient hittills har behandlats med metoden, är en del av en stor internationell forskningsstudie som heter Cartitude-4.
– Vi är väldigt glada att vi som centra fått delta i den här kliniska studien och redan nu kunnat erbjuda enstaka yngre patienter den här typen av behandling. Än så länge har CAR-T-cellsbehandling vid myelom endast givits inom ramen för kliniska prövningar och i huvudsak till patienter med avancerad sjukdom, men preliminärt visar dessa studier mycket goda resultat. Vår förhoppning är förstås att kunna erbjuda allt bättre behandling till patienter med myelom, där CAR-T-celler är ett lovande alternativ, säger Stina Wichert.

Felicia Frimodig, sjuksköterska på hematologen på Skånes universitetssjukhus, har uppskattat att få arbeta med och vara en del av CAR-T studien på myelom.
– Dels för att det är en ny behandling som vi visserligen känner till inom andra patientgrupper sedan tidigare. Men inom myelomgruppen är den ju helt ny. Det är också väldigt roligt att arbeta med kliniska prövningar eftersom du får en möjlighet att ge behandlingar som inte har provats innan.