Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Karolinska Hematology Seminar – Webbaserat arrangemang som bjöd på högklassiga föreläsningar

För andra året i rad förhindrades Karolinska Hematology Seminar att hållas i fysiskt format på grund av covid-19-pandemin. Den nittonde upplagan arrangerades istället som ett webb-baserat seminarium. I likhet med tidigare år var programmet fyllt av högklassiga föreläsningar av internationella experter inom hematologi. Under moderering av Magnus Björkholm, senior professor vid Karolinska Institutet, bjöds åhörarna på state-of-the-art-uppdateringar om Mb Waldenström, myelom, Hodgkins lymfom (HL), myelodysplastiskt syndrom (MDS) samt både akut och kronisk myeloisk leukemi (AML, KML). Passade nog var temat för årets ”special topic”-föreläsning pandemier genom tiderna.

Professor Hervé Dombret, verksam vid Hopital Saint-Louis i Paris och ordförande i Frankrikes förening för akut leukemi, var förste talare ut med en uppdatering om det senaste inom AML. Liksom vid många andra hematologiska sjukdomar har ökad kunskap kring genetiska förändringar vid AML lett till utveckling av nya målinriktade terapier. Ett av dessa är kinashämmaren midostaurin (Rydapt),
som hämmar FLT3-receptorsignallering. Mutation i FLT3 är en av de vanligast förekommande genetiska avvikelserna vid AML och påvisas hos cirka 25–30 procent av vuxna patienter med AML.

Mutationen är associerad med sämre prognos. Glädjande nog medförde tillägg av midostaurin dag 8–21 till standardinduktionsbehandling med daunorubicin och cytarabin förlängd överlevnad för patienter med AML med FLT3-mutation i fas 3-studien RATIFY.1 Fyra-årsöverlevnaden för patienter som erhöll midostaurin var 51.4 procent, jämfört med 44.3 procent för de som fick placebo. Studien ledde till godkännande av midostaurin som nu ingår i standardbehandlingen för patienter upp till cirka 70 år med FLT3-muterad AML. Ett annat tillskott till standardbehandlingen är Gemtuzumab ozogamicin (Mylotarg), ett immunokonjugat mellan en CD33- antikropp och ett cytostatikum, calicheamicin. När gemtuzumab ozogami cin först introducerades avbröts studier på grund av toxicitet, men i lägre och fraktionerad dosering har det visat sig vara tolerabelt och förbättra både händelsefri och total överlevnad.2,3 Nyttan har dock fram för allt setts för patienter med lågrisk cytogenetik, varför det är för denna patientgrupp gemtuzumab ozogamicin idag är godkänt som tillägg till standardbehandling.2, 3

ÄLDRE OCH SKÖRA – UTMANING VID AML
En utmaning vid AML är behandling av sköra äldre patienter, där standardbehandling riskerar att vara intolerabelt toxiskt. Även för denna patientgrupp kommer behandlingsalternativen förhoppningsvis bli fler, effektivare och mer tolerabla framöver. Professor Hervé lyfte bland annat liposomalt daunorubicin och cytarabin (Vyxeos) som ett potentiellt mindre toxiskt alternativ för äldre.4 Preparatet används dock inte i Sverige, delvis på grund av att behandlingsresultat för motsvarande äldre patientgrupp i svenska AML-registret redan har bättre överlevnad än i studien som utvärderade Vyxeos.

Hedgehoginhibtorn Glasdegib (Daurismo) i kombination med lågdos cytarabin har också nyligen blivit godkänt i Europa för patienter med AML som inte bedöms tåla standardbehandling. Godkännandet baseras på BRIGHT- 1003-studien där AML-patienter som var 75 år eller äldre, svårt hjärtsjuka eller med nedsatt performance score eller njurfunktion randomiserades till antingen lågdos cytarabin+glasdegib eller lågdoscytarabin ensamt. Även om medianöverlevnaden som väntat var låg (8.8 månader) i denna sköra patientgrupp var den nästan dubbelt så hög i den experimentella armen.5 Inte heller glasdegib används dock rutinmässigt i Sverige än då läkemedlet ännu inte utvärderats av TLV/NT-rådet. BCL2- hämmaren venetoclax (Venclyxto) i kombination med det hypometylerande
läkemedlet azacytidin (Vidaza) är dock godkänt på indikation AML i Europa på basen av att kombinationen har visats ge både längre överlevnad och större andel remissioner jämfört med azacytidin ensamt, bland AML-patienter som inte bedömts lämpliga för intensiv kemoterapi.6 Även för patienter som har refraktär sjukdom eller drabbas av återfall av sin AML finns nya behandlingsalternativ. Tillägg av den nya, mer specifika och potenta, FLT3- hämmaren Gilterinib (Xospata) förlängde exempelvis ettårs-överlevnaden från 16.7 procent med endast standardbehandling till 37.1 procent hos patienter med återfall av eller refraktär FLT3- positiv AML.7 I takt med att det genetiska landskapet vid AML och dess inverkan på prognos och behandlingssvar kartläggs allt mer har genetiska avvikelser också fått allt större diagnostiska implikationer.

Professor Hervé lyfte bland annat att definitionen av sekundär AML kan komma att inkludera förekomst av specifika genetiska förändringar (till exempel SRSF2, SF3B1, ASXL1, EZH2).8 Vidare har tillägg av mutationsstatus förbättrat algoritmer för att avgöra nytta av allogen stamcelltransplantation. 9 Sist men inte minst avslutar Hervé Dombret föreläsningen med att lista en lång rad nya potentiella terapier
vid AML. Här inkluderades bland annat P53-reaktiveraren APR-246 (eprenetapopt), oralt azacytidin (Onureg) samt flera olika bispecifika monoklonala antikroppar och CAR-T-cellsterapier.
Vi skådar således en förhoppningsvis både ljus och spännande framtid inom AML-fältet.

Läs hela referatet

Framgångsrik behandling på möss för svår barncancerform

Tumörer hos möss med högriskneuroblastom försvann när de fick en ny kombinationsbehandling med precisionsläkemedel, visar forskare vid Göteborgs universitet i en ny studie. Det är ett viktigt steg mot en potentiellt botande behandling för en just nu svårbehandlad cancerform som drabbar små barn.

Studien publiceras i tidskriften Nature Communications, och är resultat av samarbete mellan forskare vid Göteborgs universitet och universitetet i Gent, Belgien.

Neuroblastom är en form av barncancer som drabbar det perifera nervsystemet, alltså den del av systemet som inte är hjärna eller ryggmärg. I Sverige diagnostiseras 20 till 30 barn per år. Cancerformen kan exempelvis starta i binjurarna, men tumörer kan uppstå i hela kroppen.


Ruth Palmer (foto: Malin Arnesson)

– I en del fall kan sjukdomen självläka och försvinna av sig själv, men den aggressiva formen har en mindre bra prognos. Den nuvarande behandlingen är väldigt tuff för barnen att gå igenom, och dess bieffekter ger konsekvenser för resten av livet, säger Ruth Palmer, professor i molekylär cellbiologi vid Göteborgs universitet, som leder en av forskargrupperna bakom den nya studien.

Tumörer försvann i möss

Studien visar att en behandling som kombinerar två olika precisionsläkemedel, som ingår i läkemedelsgrupperna ATR-hämmare och ALK-hämmare, eliminerar neuroblastomtumörers tillväxt i möss.


Joanna Szydzik och Dan Emil Lind i labbmiljö (foto: Bengt Hallberg)

– Efter 14 dagars behandling hade tumörerna försvunnit helt i två oberoende musmodeller. Efter 200 dagar fick en av mössen återfall, vilket är mycket lång tid för en mus, medan övriga möss förblev tumörfria, säger Dan Emil Lind, forskare i gruppen och en av publiceringens försteförfattare.

– Vi är förvånade över det mycket positiva resultatet. Det är anmärkningsvärt att ett tvåveckors protokoll som kombinerar dessa två precisionsläkemedel kan leda till fullständig tumörregression hos två oberoende musmodeller för neuroblastom, säger den andra förstaförfattaren, Joanna Szydzik, som var doktorand i gruppen när arbetet gjordes.

Uppföljning pågår

– I odling med cellinjer från människa ser vi samma uttryck av RNA och protein som i mössen, vilket indikerar att vi är på rätt spår, säger Jimmy van Den Eynden, forskare inom Cancer Research Institute Ghent vid universitetet i Gent, som lett den belgiska delen av arbetet.

Exakt varför kombinationsbehandlingen fungerat så bra i studien vet inte forskargruppen ännu, men deras hypotes är att mössens immunförsvar fick signaler om att tumörcellerna påbörjat programmerad celldöd, och de naturliga immuncellerna därför bröt ned tumörcellerna.

– Våra resultat är över förväntan. Vi har nu startat en uppföljning med andra ATR-hämmare för att undersöka hur de påverkar mössens immunförsvar. Vi vill veta varför denna kombinationsbehandling av precisionsmediciner mot ATR och ALK blir så bra, fortsätter Ruth Palmer.

Felbalanserade uttryck

De molekylära mekanismerna varför neuroblastom uppstår är bara delvis kända. Troligtvis uppstår fel i utvecklingen av perifera nervsystemet, som ger en felbalans av de proteiner som uttrycks i cellen, vilket leder till att neuroblastom uppstår. Det bakomliggande felet i cellen kan vara att en gen har försvunnit, att det finnas ett överuttryck av ett specifikt protein, eller att ett specifikt protein eller en gen har blivit muterad.

En fjärdedel av alla fall av högriskneuroblastom uppstår när den cancerdrivande genen MYCN är överuttryckt. I många fall uppstår detta överuttryck av MYCN tillsammans med ett påslag av genen ALK. När sådana cancerdrivande gener uttrycks i en cancercell vill den dela sig snabbare, och då kan något som kallas replikationsstress uppstå.

Fler alternativ behövs

Resultat från denna studie tyder på att patienter med neuroblastom, och då särskilt dem i högriskgrupper där kombinationen av generna MYCN och ALK lett till replikationsstress, kan dra nytta av läkemedelsbehandling med ATR-hämmare.

– Läkemedlen bromsar cancertillväxten, men lagar inte det grundläggande felet. Därför behövs ytterligare behandlingsalternativ för högriskneuroblastom som drivs av onkogenerna ALK och MYCN, avslutar Ruth Palmer.

Titel: ATR inhibition enables complete tumour regression in ALK-driven NB mouse models; https://doi.org/10.1038/s41467-021-27057-2

Ribosomen – en nygammal måltavla inom kemoterapin

Ribosomen – en nygammal måltavla inom kemoterapin
– nya rön om cancercellers tillväxt öppnar för framtida möjlighet i cancerbehandling

För att en cell ska kunna växa och dela på sig behöver den tillverka nya proteiner. Detta gäller även för cancerceller. I en ny studie som publicerats i Science Advances har forskare vid Karolinska Institutet undersökt proteinet eIF4A3 och dess roll i cancercellers tillväxt. Studien visar att genom att blockera eller minska tillverkningen av detta protein, uppstår andra processer som gör att cancercellernas tillväxt och celldelning upphör och att de så småningom dör. Här beskriver docent Mikael Lindström vad den nya kunskapen kan innebära för framtida möjliga cancerbehandlingar.

De senaste decennierna har gett oss en större insikt i hur olika cancersjukdomar utvecklar sig på molekylär nivå. Vi har också upplevt utvecklingen av nya terapiformer mot cancer som till exempel skräddarsydda små molekyler, antikroppar, samt andra former av immunterapier. Tillkomsten av precisionsmedicin har inlett en ny era som implicerar högre behandlingsselektivitet med möjlighet
till färre biverkningar. Cancerbehandling är dock fortfarande starkt beroende av de standardiserade behandlingsmetoderna inklusive konventionell kemoterapi som slår brett mot cancern men som visserligen ofta också kan komma

med påtagliga biverkningar. Även inom detta fält fortgår forskningen. Ett område som har rönt uppmärksamhet inom pre-klinisk utveckling av cancerläkemedel är inhibitorer mot cancercellens energikrävande produktion av proteinfabriker, ribosomerna. Vi har i en tidigare studie utvärderat redan godkända läkemedel och deras påverkan på ribosombiogenesen. I vår senaste studie, publicerad i Science Advances, presenterar vi data som visar på en ny möjlighet, en ny inkörsport, att i framtiden mer effektivt angripa cancercellens produktion av ribosomer samtidigt som vi aktiverar
p53 på olika sätt.

VARFÖR RIBOSOMEN?
Fokus för forskargruppens verksamhet, som startade 2015 i och med rekrytering av professor Jiri Bartek till Karolinska Institutet och SciLifeLab är bland annat att förstå vad som sker i cellen när fel uppstår i tillverkningen av ribosomer samt att mer i detalj undersöka verkningsmekanismer för läkemedel som blockerar denna process i cancerceller. Vi inriktar oss på förståelsen för produktion av ribosomalt RNA (rRNA) och sammansättningen av ribosomer. Varför fokus på just ribosombiogenesen (hädanefter förkortat RiBi) snarare än translation av mRNA? Det finns tre huvudsakliga motiv. 1) RiBi är en process som ofta är uppreglerad i cancerceller jämfört med normala celler. 2) Flera välkända cytostatika påverkar RiBi negativt. 3) Blockering av RiBi-processen är en mycket stark signal för att aktivera cellens skyddsprotein p53. Utvecklat mer i detalj, det första motivet är att steget från att vara en normal cell till att bli en cancercell kräver nya egenskaper samt förlust av olika
cellulära skyddsmekanismer.

Då cancerceller rent generellt anses ha en obegränsad delningspotential, och ofta en högre frekvens av celldelning, ses även en högre metabol aktivitet och biosyntes för att möjliggöra detta. Syntes av proteiner kan cellen styra på lite olika sätt, principiellt genom transkription av DNA till olika mRNA med hjälp av RNA Polymeras II eller rRNA (RNA Polymeras I), samt aktiviteten
i själva translationen. En förstorad nukleol struktur i cellkärnan och högre nivåer av ribosomer ses ofta i cancerceller jämfört med normala celler från motsvarande vävnad. Detta indikerar att en förhöjd translation från den befintliga ribosompoolen inte är tillräckligt för cancercellen, utan även en ökad produktion av ribosomer är nödvändigt.

Läs hela artikeln

Forskning om prostatacancer ökar – Många nya viktiga framsteg!

I många år var prostatacancer ett eftersatt forskningsområde trots att prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen. De stora forskningsfinansiärerna prioriterade andra cancersjukdomar. Innan Mustaschkampen fanns så delade Prostatacancerförbundet årligen ut mindre än två miljoner kronor till forskning. Mustaschkampen har bidragit till att uppmärksamheten för behovet av forskning om prostatacancer ökat och gåvorna från företag och allmänheten har ökat så mycket att Prostatacancerförbundet blivit en viktig forskningsfinansiär. De tre senaste åren har förbundet delat ut över 12 miljoner kronor per år till viktiga forskningsprojekt.

– Under de senaste åren har det genomförts många forskningsprojekt som verkligen bidrar till stora viktiga framsteg som till exempel två nya studier vid Karolinska Institutet som påvisar att överdiagnostiken kan minskas väsentligt om personer med förhöjt PSA-värde undersöks med magnetkamera (MR). Detta är ett viktigt steg mot införande av screening, säger Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet har bidragit till att forskningen inom prostatacancer ökar i Sverige, vilket bland annat märks av det ökande antalet ansökningar om forskningsbidrag.

* Utdelade medel hittills under 2021.

Varför är forskning om prostatacancer viktigt?
Prostatacancer är landets vanligaste cancersjukdom och den cancerform som tar flest mäns liv. Tidig upptäckt är avgörande för om sjukdomen ska kunna botas. Forskning pågår för att förbättra diagnostiken och göra den säkrare. Cirka 2 300 avlider varje år av prostatacancer. Spridd cancer innebar förr svårt lidande och snar död. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att bromsa sjukdomens framfart utan svårare biverkningar. Omfattande forskning pågår för att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder. På lång sikt anas möjligheten att till och med kunna bota sjukdomen. Prostatacancerförbundet vill driva på detta arbete genom stöd till forskningen. Nedan redovisas några projekt som delvis finansieras av Prostatacancerförbundet.

Anna Lantz, docent och specialistläkare urologi, Karolinska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Förbättrad uppföljning för män med lågriskprostatacancer
– Jag driver två studier med syftet att förbättra uppföljningen av män med lågriskprostatacancer, STHLM3AS och STHLM3AS-NorDCaP. Målet är att förbättra hur vi idag väljer ut och följer män med lågriskprostatacancer genom att använda en kombination av Stockholm3-testet och magnetkameraundersökning. Den första studien utvärderade 309 män från augusti 2018 till december 2019 och resultaten visar att den nya uppföljningen leder till ökad detektion av behandlingskrävande cancer samtidigt som man minskar behovet av upprepade provtagningar. Nu planerar vi utvidgade analyser, en multicenter valideringsstudie, där vi bjuder in män med lågriskprostatacancer från Norge, Danmark, Finland och Sverige att delta. En implementering av våra resultat på dagens uppföljningsprotokoll kan få viktig inverkan på denna stora grupp av män som går på livslång canceruppföljning, i form av minskad provtagning samt att rätt män väljs ut för behandling.

Utvärdering av nya behandlingsmetoder
– Min tidigare forskning har visat att kirurgisk behandling av prostatacancer är förknippat med stor risk för biverkningar i form av impotens och urinläckage vilket påverkar livskvaliteten. Jag driver nu ett nytt forskningsprojekt med målet att utvärdera en ny behandlingsmetod för lokaliserad prostatacancer, PRIS-studien. Ny bilddiagnostik med magnetkamera har möjliggjort att bättre lokalisera tumörer i prostata och metoder för fokal behandling med mindre risk för sidoeffekter har utvecklats under de senaste årtiondena. Det finns ett flertal olika tekniker som används och tidiga studier har visat att samtliga tekniker har en minskad risk för biverkningar i form av inkontinens och impotens jämfört med konventionell behandling med operation eller strålning. Vårt syfte är att utvärdera fokalbehandling av prostatacancer med IRE teknik med bevarad chans för bot, men där sidoeffekterna och vårdtiden är reducerad jämfört med traditionell behandling. Studien kommer att utföras som ett samarbete mellan sjukhusen i Stockholm och är godkänd av etikprövningsmyndigheten.

Införandet av organiserad prostatacancertestning
– Forskning har visat att prostatacancerscreening med PSA sänker risken för död. Dock har PSA-ledd screening lett till överdiagnostik av icke-behandlingskrävande prostatacancrar och varit den största anledningen till att screening för prostatacancer inte införts, trots att det är vår vanligaste cancerform. Men utvecklingen har gått fort framåt de senaste åren och prostatadiagnostiken har förändrats i grunden, framförallt med utvecklingen av magnetkamerabilder som en del i utredningen. Inom urologin vill vi verka för att förbättra diagnostiken av prostatacancer för att upptäcka alla cancrar i tid, när de fortfarande är botbara. Organiserad prostatacancertestning har redan påbörjats som pilotprojekt i några regioner i Sverige och jag kommer under 2021 delta i arbetsgruppen för att införa detta i Region Stockholm.

Kimia Kohestani, specialistläkare urologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Enbart PSA-testning ger överdiagnostik
– I våras försvarade jag min avhandling där jag undersökte vad magnetkameraundersökning kan bidra med i screening för prostatacancer då enbart PSA-testning inte är en tillräckligt bra metod. Fördelen med PSA-testning är att allvarlig prostatacancer kan upptäckas i ett tidigt skede och därmed öka chansen att bli botad. Nackdelen med PSA-provtagning är så kallad överdiagnostik; att prostatacancer som aldrig skulle ha utvecklats till en allvarlig sjukdom också hittas.

Vid Socialstyrelsens senaste bedömning 2018 ansågs inte att fördelen med regelbunden provtagning av PSA med minskad dödligheten i prostatacancer övervägde nackdelarna och därmed rekommenderades inte allmän screening för prostatacancer med PSA-testet. För att rekommendera screening för prostatacancer behövs alltså metoder som bättre kan skilja mellan betydelsefull/behandlingskrävande och betydelselös/icke-behandlingskrävande former av prostatacancer.

Röntgenläkarens erfarenhet har betydelse för magnetkamerans träffsäkerhet
– Min avhandling baserades till stor del på Göteborg 2-studien och visade att hälften av 50–60-åriga män som inbjudes till en screeningstudie för prostatacancer med PSA-prov och magnetkameraundersökning väljer att delta samt att magnetkameraundersökningens förmåga att upptäcka tumör i prostata varierade mellan olika röntgenläkare. Eftersom röntgenläkare som granskar många bilder vid enheter som gör många magnetkameraundersökningar har högre träffsäkerhet är det viktigt att kontinuerligt utvärdera kvaliteten av magnetkameraundersökning som metod.

Med träffsäkrare metod kan nyttan med prostatacancerscreening överväga skadan
– Just nu pågår analyser för att besvara Göteborg 2-studiens huvudfråga, nämligen om fördelarna/nyttan med screening för prostatacancer kan överväga nackdelarna/skadan när kombinationen PSA-prov och magnetkameraundersökning används som metod. Jag är också delaktig i Göteborg 2-studiens delstudie G2B-studien. Denna studie undersöker om biomarkörer i blodet kan öka träffsäkerheten vid screening så att såväl antalet män som behöver utredas med vävnadsprovtagning med risk för infektioner som överdiagnostiken minskar. Trots att det inte finns något nationellt program för prostatacancerscreening sker idag en utbredd PSA-testning bland män i Sverige. Det är visat att organiserad PSA-testning ökar jämlikheten och minskar dödligheten i prostatacancer mer än ostrukturerad PSA-testning. Därför erbjuds män i Västra Götaland organiserad prostatacancertestning. Detta projekt kommer också att bidra till att öka kunskapen om olika screeningtesters träffsäkerhet. Jag har goda förhoppningar om att de kommande årens forskningsresultat kommer att belysa hur män på ett optimalt sätt kan screenas för prostatacancer.

Mer information om aktuella forskningsprojekt finns på Prostatacancerförbundets webbplats

Kraftens Nav – planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga

Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer? Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm.

Specialistsjuksköterskan Maria Wahlström- Norlin, som sedan tre år arbetar på RCC:s stödlinje Cancerrådgivningen, är projektledare för Kraftens Nav, som än så länge befinner sig i planeringsfas.
Maria Wahlström-Norlin blev klar specialistsjuksköterska på 90-talet och har lång erfarenhet av palliativ vård, bland annat på ASIH Dalen och Ersta sjukhus.

– För mig har det varit en kraftkälla att arbeta med palliativ vård. Hur sjuka patienterna än är så är det ett givande jobb. Man får så mycket tillbaka och det finns alltid sådant man kan göra för att hjälpa dem att fortsätta att se den friska sidan av sig själva, säger Maria Wahlström-Norlin, som även har en fyraårig utbildning i uttryckande konst (Expressive arts) och ser konstterapi, trädgårdsterapi och musikterapi som en naturlig form av ”friskvård”.

KRAFTENS HUS EN FÖREBILD
Redan för 15 år sedan väcktes idén om att hitta en plats där cancersjuka och deras anhöriga kunde träffas under trevliga, avspända former för att möta andra i en liknande situation. En förebild för en sådan framtida typ av mötesplats för cancerpatienter, närstående och efterlevande är Kraftens Hus i Borås som startade för tre år sedan och stöttats av bland annat RCC Väst i samarbete med många olika aktörer.

– Ja, Kraftens Hus, som nu öppnar även i Göteborg, är en viktig inspirationskälla för oss. Vi har kontakt med varandra och vi kommer att besöka dem under hösten. Det finns även andra verksamheter och organisationer som arbetar med stöd peer-to-peer att ta lärdom från. Projektet Kraftens Nav drogs igång för ett år sedan och har garanterats ett tvåårigt stöd av RCC som inbegriper lokalkostnader. I projektgruppen ingår representanter från RCC och PNR (Patient-och närståenderådet) samt forskare från Karolinska Institutet.

– Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om Kraftens Nav
– planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer?

Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm. Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om vilka behov som finns, vilket slags stöd som behövs. Kraftens Nav ska utformas och styras av patienter och närstående.

Läs hela Artikeln

2,4 miljoner till projekt om webbaserat stöd för närstående till personer med cancer som vårdas i hemmet

När allt fler patienter med obotlig sjukdom vårdas i hemmet får de närstående ta ett allt större ansvar. Som närstående kan det vara lätt att känna sig otillräcklig. I ett projekt om ökad förberedelse för närstående till patienter med obotlig sjukdom ges ett webbaserat, vetenskapligt stöd för den närstående. Projektet får nu 2,4 miljoner i ytterligare anslag.

Projektet syftar till att erbjuda närstående till personer med avancerad cancer som vårdas i det egna hemmet, en möjlighet att förbereda sig för situationen att leva nära en svårt sjuk person under dennes sista tid i livet. Det webbaserade stödet innehåller filmer i form av samtal mellan närstående och vårdpersonal. I dessa samtal lyfts ämnen som tidigare forskning visat att närstående ofta har frågor kring och kan behöva stöd med.

– Betydelsen och effekter kommer nu att testas med en randomiserad kontrollerad design där närstående slumpmässigt lottas att ta del av webbsidan. Det här ytterligare anslaget gör att vi kan knyta fler forskare till projektet och stärka forskningsdesignen, säger Anette Alvariza, professor i palliativ vård vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Resultatet av jämförelsen mellan de två grupperna blir en viktig del i forskarnas arbete av att se hur formen med webbaserat stöd fungerar. Projektet har pågått sedan 2019 och är en pilotstudie där man undersöker betydelsen av denna form av stödjande intervention. Förutom en webbplats med information och stödjande filmer, finns ett chattforum med möjlighet till kontakt med andra närstående. Det nya forskningsanslaget på 2,4 miljoner kommer från Cancerfonden och är fördelat på tre år.

Läs mer om projektet här.

För mer information, kontakta Anette Alvariza.

Analys av proteiner i vävnad kan ge bättre cancerbehandling

Att analysera alla proteiner som finns i en vävnad, det så kallade proteomet, kan ge viktig information om sjukdomars uppkomst och hur de bäst kan behandlas. Här berättar Janne Lehtiö, professor vid institutionen för onkologi-patologi, om proteombaserad medicin och hur det kan bidra till individualiserad cancerbehandling.

Janne Lehtiö. Foto: Stefan Zimmerman.

Vad är proteombaserad medicin?

– Proteomet är alla proteiner som finns i en cell eller vävnad vid en viss tidpunkt. Proteombaserad medicin handlar om att mäta dem och använda den informationen för att få information om individens sjukdom och exempelvis styra val av behandling, säger Janne Lehtiö, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet.

Hur skiljer det sig från genombaserad medicin?

– Genombaserad medicin handlar om att använda information om genomet – allt DNA som finns i en cell – för exempelvis diagnostik eller behandlingsval. Men det är proteiner som utför funktionerna i cellerna och proteiner är måltavlor för nästan alla läkemedel. Därför behövs information om proteinerna för att förstå de biologiska mekanismerna bakom hälsa och sjukdom.

Vilken typ av kunskap kan proteominformationen tillföra?

– Många komplexa sjukdomar, som diabetes och cancer, orsakas inte av en utan av många förändringar i genomet. Därför är det svårt att räkna ut hur de tillsammans orsakar sjukdomen. Men på proteinnivå kan resultatet av de genomiska förändringarna synas tydligare, vilket ger oss en chans att förstå hur man bäst ska behandla sjukdomen.

– Jag arbetar med proteogenomik, som handlar om att kombinera information från både genomet och proteomet. Det kan till exempel ge svar på frågor som hur en mutation påverkar alla cellens proteiner eller påverkar aktiviteten hos de proteiner som det finns läkemedel riktade mot.

Hur långt har forskningen om proteombaserad medicin kommit?

– De senaste fem åren har teknikerna för att mäta ett stort antal proteiner samtidigt utvecklats, så att vi nu kan mäta i proteomet i patientprover. Vi vet att proteomet ger intressant information och det börjar komma spännande publikationer som visar det, bland annat för olika cancerformer. Hittills har forskningen mest baserats på analys av redan insamlat tumörmaterial. Nu måste vi börja analysera patientprover vid behandlingsbeslut, för att utvärdera hur den informationen kan påverka kliniska beslut i relation till andra tillgängliga data.

Hur kan det här påverka vården av cancerpatienter? 

– I slutänden kan det innebära att vi kan välja den bästa behandlingen för patienten och undvika behandlingar som man tror inte har effekt, utifrån kunskap om patientens proteom. Jag tror också att proteombaserad medicin och proteogenomik kommer att vara avgörande om vi ska lära oss hur vi bäst kombinerar flera cancerläkemedel till en effektiv cocktail.

Nu publicerar du och dina kollegor en artikel i Nature Cancer där ni har undersökt proteomet och genomet i prov från lungcancertumörer. Vad visar de resultaten?

– Vi ser att det baserat på proteomet går att dela in tumörerna i nya undergrupper som skiljer sig åt på intressanta sätt. Tumörerna försöker gömma sig från kroppens immunförsvar genom att använda olika mekanismer, och de mekanismerna är olika mellan grupperna. Det är betydelsefull information eftersom det påverkar om patienten kommer att vara hjälpt eller inte av vissa immunterapier, som är viktiga cancerläkemedel som används idag.

Hur går ni vidare?

– Vi ska börja göra proteomanalys för lungcancerpatienter som kommer in till Karolinska Universitetssjukhuset. Arbetet kommer att ingå i den lungcancerpilot som ska startas inom Karolinska Institutets task force för precisionsmedicin.

– Till att börja med ska vi samla in proteominformationen parallellt med andra typer av data. Vi ska se hur patienten svarar på de behandlingar hon får, och om vi hade kunnat förutsäga det svaret bättre utifrån våra forskningsresultat om proteomet. Sedan kan det bli aktuellt med en studie där patientens proteominformation får styra vilka behandlingar som ges, för att se om det ger ett bättre behandlingssvar än dagens sätt att välja behandling.

Guld-innehållande cancerbehandling kan få konkurrens av andra substanser

Guldföreningen auranofin har traditionellt använts för att behandla reumatism, men utvärderas också för behandling av olika cancerformer. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att andra molekyler, som hämmar samma system i kroppen, har en mer precis effekt än auranofin och därför kan ha större potential som cancerbehandling. Resultaten har publicerats i tidskriften Redox Biology.

Guldföreningen auranofin klassas av WHO (Världshälsorganisationen) som ett antireumatiskt medel, och är en aktiv komponent i läkemedlet Ridaura. För närvarande utvärderas också auranofin i en rad kliniska prövningar som möjlig behandling mot cancer.

Elias Arnér. Foto: Ulf Sirborn.

En förklaring till forskarnas stora intresse är att auranofin hämmar proteinet thioredoxinreduktas, TrxR, som har en viktig roll i thioredoxin-systemet. Detta system finns hos alla däggdjur och skyddar kroppens celler mot den biokemiska process som kallas oxidativ stress. Men det skyddar även cancerceller, vilket bland annat innebär att effekten av olika cancerbehandlingar minskar. TrxR, som påverkar cellers tillväxt och överlevnad, är dessutom uppreglerat vid vissa cancerformer.

– Det finns ett stort intresse för möjligheten att hämma thioredoxin-systemet vid behandling mot cancer, men idag innebär det risken att friska celler skadas och dödas. Målet är att framtidens TrxR-hämmare ska vara så precisa som möjligt, säger Elias Arnér, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, och delad sisteförfattare.

Höga nivåer av oxidativ stress

Forskarna har studerat effekterna av auranofin i muscancerceller (lungadenokarcinom och melanom) och jämfört med andra TrxR-hämmande molekyler som kallas TRi-1 och TRi-2 (Thioredoxin Reductase inhibitors 1 och 2). TRi-1 och TRi-2 har nyligen utvecklats av Elias Arnérs forskargrupp och visar anticancereffekter i musmodeller.

Med hjälp av nya metoder för att analysera cellernas samlade proteiner (proteomik) tyder studien på att TRi-föreningarna är mer exakta i sin effekt än auranofin. Resultaten visar bland annat att auranofin orsakar mycket höga nivåer av oxidativ stress och har flera andra effekter som inte verkar relatera till hämning av TrxR. Men också att TRi-1 verkar vara den mest specifika TrxR-hämmaren som hittills beskrivits.

Foto på Roman Zubarev

Roman Zubarev. Foto: Stefan Zimmerman.

– Våra resultat har betydelse för fortsatta studier av auranofins verkningsmekanism och bieffekter. Genom att nu jämföra med de mer specifika molekylerna TRi-1 och TRi-2 kommer fynden förhoppningsvis att bidra till den fortsatta utvecklingen av TrxR-hämmare för cancerterapi, säger Roman Zubarev, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, och delad sisteförfattare.

Studien finansierades av Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, Karolinska Institutet, Cancerfonden och Vetenskapsrådet. Elias Arnér är meduppfinnare och delägare till patent på TRi-1- och TRi-2-föreningar som för närvarande utvecklas för klinisk användning.

Publikation

“Comprehensive chemical proteomics analyses reveal that the new TRi-1 and TRi-2 compounds are more specific thioredoxin reductase 1 inhibitors than Auranofin”. Pierre Sabatier, Christian M. Beusch, Radosveta Gencheva, Qing Cheng, Roman Zubarev, Elias S.J. Arnér. Redox Biology, online 11 november 2021, doi: 10.1016/j.redox.2021.102184.

Rekordutdelning till svensk cancerforskning: 850 miljoner kronor

Cancerfonden har beslutat att dela ut 850 miljoner kronor till svensk cancerforskning i år. Det är det största beloppet någonsin från Cancerfonden. Idag presenteras vilka forskare och forskningsprojekt som får dela på summan.

 

Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

 

– Tack vare alla givare kan vi nu stolt dela ut vårt största belopp någonsin till cancerforskning. Vi ser framsteg hela tiden och vi vet att det är avgörande att satsa på forskningen för att hitta sätt att förebygga, upptäcka, behandla och slutligen besegra cancer, säger , ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Cancerfondens forskningsnämnd har vid sitt senaste sammanträde beslutat att dela ut 732 miljoner kronor till 230 forskningsprojekt: Detta är några av forskningsprojekten som får finansiering:

Charlotta Dabrosin, professor i onkologi vid Linköpings universitet, forskar på varför kvinnor med högre brösttäthet löper större risk att få bröstcancer och hur man kan utveckla olika metoder för att minska risken för att utveckla cancer om man har täta bröst. Charlotta Dabrosin får 5,25 miljoner för att bedriva sin forskning.

–  Vår förhoppning är att vi ska hitta nya principer för prevention och behandling av bröstcancer. Båda dessa områden är av största betydelse för kvinnors hälsa, säger Charlotta Dabrosin.

Pernilla Wikström, professor vid Umeå universitet, tar fram nya metoder för att upptäcka aggressiv prostatacancer tidigare så att rätt behandling kan ges i ett botbart skede. Pernilla Wikström får 3 miljoner kronor för sin forskning.

– Prostatacancer är en mycket vanlig sjukdom som för det mesta är ofarlig men som kan bli väldigt farlig och dödlig om cancern sprider sig från prostatan och bildar metastaser i framför allt skelettet, säger Pernilla Wikström

Annika Strandell, universitetslektor vid Göteborgs universitet tilldelas 2,4 miljoner kronor för att undersöka om man kan förebygga cancer i äggstockarna genom att operera bort äggledarna. Annika Strandell får 2,4 miljoner fördelat över tre år för sitt forskningsprojekt.

– Även om äggstockscancer är ovanligt skulle det vara av stort värde om vi kunde förhindra ett fåtal fall. Därför vill jag titta på om man kan minska den framtida risken för äggstockscancer genom att ta bort äggledarna vid en livmoderoperation eller sterilisering, säger Annika Strandell.

Annika Strandell får 2,4 miljoner fördelat över tre år för sitt forskningsprojekt.

Särskild satsning på strålterapiforskning och preventionsforskning

I år satsar Cancerfonden särskilt på forskning inom strålterapi och prevention. 66 miljoner kronor delas ut till sex forskningsprojekt inom strålterapi och 28 miljoner kronor delas ut till åtta forskartjänster som fokuserar på preventionsforskning.

– Strålterapi är en hörnsten inom cancersjukvården, men forskningsmiljöerna är för få i Sverige. Det har lett till att vi har svårt att säkra utvecklingen av kompetens för både forskning och behandling inom detta område och därför har vi valt att satsa på strålterapiforskning i år, säger Klas Kärre.

Fördelning per lärosäte:

Karolinska institutet: 277 400 000 kronor

Lunds universitet: 138 500 000 kronor

Göteborgs universitet: 129 100 000 kronor

Uppsala universitet: 95 400 000 kronor

Linköpings universitet: 24 400 000 kronor

Umeå universitet: 21 700 000 kronor

Stockholms universitet: 18 600 000 kronor

Kungliga tekniska högskolan: 12 300 000 kronor

Örebro Universitet: 4 200 000 kronor

Gymnastik och Idrottshögskolan: 2 400 000 kronor

Ersta Sköndal Bräcke högskola: 2 400 000 kronor

Linnéuniversitetet: 2 400 000 kronor

Sophiahemmet: 1 600 000 kronor

Chalmers tekniska högskola: 1 600 000 kronor

Rekordutdelning

Cancerfondens forskningsnämnd har beslutat att dela ut totalt 732 miljoner kronor till svensk cancerforskning fördelat på fjorton lärosäten runt om i landet. Sammanlagt i år har Cancerfonden fattat beslut om att dela ut 850 miljoner kronor till svensk cancerforskning. Det är det största beloppet någonsin från Cancerfonden.

– Det är en fantastisk känsla att få dela ut ett rekordbelopp till svensk cancerforskning och till så många duktiga forskare. Det är bara genom forskning vi kan besegra cancer och de här pengarna räddar liv, säger Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Utses i nationell konkurrens

I urvalsprocessen av de projekt som får finansiering låter Cancerfonden alla forskningsprojekt konkurrera med varandra oberoende av cancerform och forskningsmetod. Cancerfondens forskningsnämnd bedömer vilka projekt som har störst chans att nå framgångsrika resultat och finansieringen fördelas till de projekt som har störst möjlighet att bidra till att besegra cancer.

Jens Petersen
Pressekreterare
+46 76 814 74 26
[email protected]

Cancerfondens vision är att besegra cancer

Genom att finansiera den främsta forskningen, sprida kunskap om cancer och påverka beslutsfattare i viktiga frågor, arbetar vi för att färre ska drabbas och fler ska överleva. Cancerfonden är en fristående, ideell organisation utan statligt stöd. Vårt arbete är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag. Sedan 1951 har vi delat ut 12 miljarder kronor till de främsta forskningsprojekten i Sverige.

#tillsammansmotcancer

Xtandi ingår i högkostnadsskyddet med begränsning

Xtandi (enzalutamid) som används för att behandla vissa former av prostatacancer ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention.

Subventionsbegränsningen innebär att Xtandi subventioneras endast för behandling av 1) icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (nmCRPC) hos vuxna män som löper hög risk för att utveckla metastaserad sjukdom, 2) metastaserad hormonkänslig prostatacancer (mHSPC) hos vuxna män i kombination med androgen deprivationsterapi (ADT), 3) metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC) hos vuxna män som är asymtomatiska eller har milda symtom efter svikt på androgen deprivationsterapi och hos vilka kemoterapi ännu inte är kliniskt indicerat, 4) metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mCRPC) hos vuxna män vars sjukdom har progredierat under eller efter docetaxelbehandling.

Xtandi ingår sedan tidigare i högkostnadsskyddet med begränsning. TLV har utvärderat följande två nya användningsområden för Xtandi:

Högrisk-nmCRPC

Högrisk-nmCRPC är en speciell form av prostatacancer som har slutat svara på kastrationsbehandling men där sjukdomen ännu inte hunnit sprida sig. Kastrationsbehandling ges i syfte att sänka testosteronnivåerna. En annan benämning på kastrationsbehandling är androgen deprivationsterapi, ADT.

TLV bedömer att tillståndet har en mycket hög svårighetsgrad.

Vid högrisk-nmCRPC ges Xtandi tillsammans med ADT. TLV bedömer att relevant jämförelsealternativ utgörs av Erleada med ADT respektive Nubeqa med ADT.

Indirekta jämförelser visar att effekten och kostnaden av Xtandi är jämförbar med den för Erleada och Nubeqa när respektive läkemedel ges tillsammans med ADT.

mHSPC

mHSPC är en speciell form av prostatacancer som hunnit sprida sig trots att cancern fortfarande är känslig för ADT. Det kan även handla om patienter som ännu inte behandlats med ADT men som uppvisar metastaser redan vid diagnostillfället.

TLV bedömer att tillståndet har en mycket hög svårighetsgrad.

Vid mHSPC ges Xtandi tillsammans med ADT. TLV bedömer att Erelada tillsammans med ADT utgör relevant jämförelsealternativ vid denna indikation.

Indirekta jämförelser visar att effekten och kostnaden av Xtandi är jämförbar med den för Erleada när respektive läkemedel ges tillsammans med ADT.

Med hänsyn tagen till innehållet i sidoöverenskommelserna för respektive läkemedel är TLV:s samlade bedömning att kostnaden för behandling med Xtandi är rimlig i förhållande till den nytta läkemedlet tillför.

Beslutet gäller från och med den 20 november 2021.

Läs hela beslutet här

Jeanette Bäcklund från Umeå är Årets Bröstsjuksköterska 2021

I sin roll som bröstsjuksköterska är Jeanette Bäcklund inte bara en ovärderlig resurs för sina patienter utan också en viktig kraft i arbetet för en bättre bröstcancervård. Genom att utgöra en fast punkt för sina patienter och deras anhöriga skapar hon lugn och trygghet från det omtumlande sjukdomsbeskedet, genom hela vårdprocessen.

Jeanette Bäcklund, Kirurgcentrum, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå tilldelas utmärkelsen Årets Bröstsjuksköterska 2021. Priset delas ut av Bröstcancerförbundet i samarbete med Sveriges 32 bröstcancerföreningar på förbundets ordförandestämma den 20 november.

– Det här är det finaste priset jag som bröstsjuksköterska kan få och jag är otroligt hedrad över att mina patienter nominerat mig, säger Jeanette Bäcklund.

Jeanette Bäcklund har jobbat som bröstsjuksköterska på Norrlands Universitetssjukhus sedan 2008. Hit kommer bröstcancerpatienter för diagnos och behandling från nästan hela Västerbotten. Jeanette Bäcklund träffar patienterna första gången i samband med att de fått beskedet om bröstcancer och följer dem sedan genom hela processen, även vid uppföljningskontrollerna efter det att behandlingen är avslutad.

Utöver sitt dagliga arbete som bröstsjuksköterska sitter Jeanette Bäcklund också med i arbetsgruppen för nationell vårdplan där hon representerar norra regionen. På uppdrag från Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) har gruppen tagit fram material till Min vårdplan som är den, individuella vårdplan som Sveriges alla bröstcancerpatienter ska ha tillgång till sedan februari i år.

– Bröstsjuksköterskorna är otroligt viktiga för att stötta och informera patienter genom förloppet av en bröstcancerdiagnos, men också för att driva utvecklingen mot en mer patientcentrerad och digitaliserad vård. säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.

Nomineringen av årets pristagare lyder:

”Med bred kunskap i kombination med stor värme och empati är Jeanette Bäcklund en ovärderlig trygghet och fast punkt för sina patienter och deras anhöriga. Hon skapar lugn och bygger tillit i allt från det omtumlande beskedet till att vara ett stort stöd under och även efter behandlingen.

Jeanette är inte bara en ovärderlig resurs för sina patienter utan också en viktig kraft i arbetet för en bättre bröstcancervård. Kirurgcentrum vid Norrlands universitetssjukhus var med Jeanette i spetsen en av de första enheterna i landet som införde nationella Min vårdplan för patienter med bröstcancer. Där ett extra fokus varit att tillgängliggöra den digitala versionen av Min Vårdplan till patienterna. Jeanette Bäcklund är en mycket värdig mottagare av Årets Bröstsjuksköterska 2021.”

Priset har delats ut årligen sedan 2007. Årets tillkännagivande sker i samband med Bröstcancerförbundets ordförandestämma den 20-21 november. Bakom priset står Bröstcancerförbundet och Novartis.

Bröstcancer-Sveriges finaste utmärkelse går till kämpe för förebyggande insatser

Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2021 tilldelas professor Per Hall, överläkare på Södersjukhuset och forskningsledare vid Karolinska Institutet. Han har under lång tid forskat kring bröstcancerprevention – för att kunna rädda liv redan innan cancern utvecklats. Nu uppmärksammas han av Bröstcancerförbundet för sin breda forskning om hur bröstcancer i större utsträckning ska kunna förebyggas och upptäckas tidigt med förfinade och individuella metoder.

– Det här är oerhört stort för mig och jag är väldigt hedrad, säger Per Hall. Det är också extra roligt att prevention, screening och tidig upptäckt lyfts fram.

Per Hall får Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2021 för ”sin långvariga kliniska gärning som ligger till grund för hans hängivna insatser inom den patientnära forskningen – hela tiden med fokus på att förebygga bröstcancer och därmed minska dödligheten i sjukdomen.” I motiveringen betonas också att han gjort sig känd som en skicklig och orädd talesperson för sjukvårdens roll i det förebyggande arbetet och han bedriver ett outtröttligt och engagerat informationsarbete om vikten av de stora studierna och om forskningens framsteg.

– Många riskfaktorer för bröstcancer är numera kända. Fler liv skulle kunna räddas om kvinnor fick behandling redan innan sjukdomen hunnit utvecklas. I Sverige finns förutsättningar för tidig upptäckt och behandling, ändå minskar inte antalet kvinnor som dör i sjukdomen. Mammografi vartannat år räcker inte för alla kvinnor!

Per Halls engagemang för förebyggande insatser väcktes för länge sedan när han såg hur hjärtläkare identifierade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och sedan både utvecklade behandlingsstrategier och spred information som på bred front nått ut till allmänheten.

För drygt tio år sedan fick han – genom ett mångmiljonstöd från Märit och Hans Rausing – möjlighet att bygga upp en forskningsdatabas som snabbt inkluderade 70 000 kvinnor med en infrastruktur för fortsatta stora studier över hela landet. Här granskas mammografibilder med AI-teknik och siktet är inställt på att identifiera de kvinnor som riskerar att få bröstcancer inom två år, alltså att minska antalet fall av så kallad intervall-cancer som kan uppstå mellan mammografiundersökningar.

Omkring hälften av alla kvinnor har mammografiskt täta bröst, något som gör det svårare att diagnostisera en cancer vid en mammografiundersökning och som ökar risken för bröstcancer. Tio procent har riktigt täta bröst då det inte går att lämna några säkra besked.

– Kvinnor med det som kallas täta bröst, alltså bröst med mycket körtelvävnad och lite fett, löper fyra till sex gånger högre risk att drabbas av bröstcancer. Risken för återfall är också högre hos de som en gång drabbats, säger Per Hall.

Anti-hormon-preparatet tamoxifen, som används av vissa patienter för att minska risken för återfall, testas nu också i lägre doser för att se om det kan ge en minskad mammografisk täthet. Nu i november startas också ytterligare studier, bland annat undersöks om endoxifen, en så kallad metabolit som bildas när tamoxifen bryts ner, har en effekt på mammografisk täthet.

– Målet är att hitta behandlingar utan de besvärande biverkningar som varit förknippade med tamoxifen, säger Per Hall.

Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet, tycker att det är viktigt att uppmärksamma eldsjälar som under lång tid kämpat för att ytterligare förbättra den svenska bröstcancervården.

– Per Hall är en mycket värdig mottagare av Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2021, säger Susanne Dieroff Hay. Han driver flera stora forskningsprojekt med målet att skräddarsy bröstcancerprevention och screening, och hans ambition är hela tiden att nya forskningsrön snabbt ska implementeras i kliniken och komma så många kvinnor som möjligt till godo.

Bröstcancerförbundets Utmärkelse delas ut i samarbete med Astra Zeneca.

Opdivo och kemoterapi för behandling av avancerad mag- eller matstrupscancer i första linjen

NT–rådets rekommendation till regionerna är:

• att Opdivo i kombination med fluoropyrimidin– och platinabaserad kemoterapi bör användas i första linjen vid behandling av vuxna patienter med HER2‑negativt avancerat eller metastaserande adenocarcinom i ventrikeln, gastroesofageala övergången eller esofagus, vars tumörer uttrycker PD‑L1 ≥5 enligt metoden combined positive score (CPS).

Läs hela rekommendationen här

Keytruda och Tecentriq vid trippelnegativ bröstcancer

NT–rådets rekommendation till regionerna är:
• att någon av nedanstående behandlingar bör användas

o Keytruda i kombination med kemoterapi vid lokalt recidiverande inoperabel eller metastaserad trippelnegativ bröstcancer hos vuxna vars tumörer uttrycker PD–L1 ≥10 enligt metoden CPS och som inte tidigare behandlats med kemoterapi för metastaserad sjukdom.

o Tecentriq i kombination med nab–paklitaxel vid icke–resekterbar lokalt avancerad eller metastaserad trippelnegativ bröstcancer med tumörer som har ett PD–L1–uttryck ≥1 % och som inte tidigare fått behandling med kemoterapi för metastaserad sjukdom.

Läs hela rekommendationen här

Keytruda, Libtayo, Opdivo och Tecentriq för behandling av icke-småcellig lungcancer i första linjen

NT–rådets rekommendation till regionerna är:

• att immunterapi bör erbjudas i första linjen till vuxna patienter med metastaserad icke småcellig lungcancer som inte är positiva för mutationer i EGFR eller ALK.

Något av nedanstående alternativ används beroende på klinisk situation:
o Libtayo eller Keytruda som monoterapi till patienter vars tumörer uttrycker PD–L1 i ≥50 % av tumörcellerna (tumour proportion score (TPS) ≥50 %). I valet mellan Libtayo och Keytruda ska Libtayo väljas i första hand motiverat av lägre pris.

o Keytruda i kombination med platinabaserad kemoterapi och pemetrexed vid icke–skivepiteltyp.*

o Keytruda i kombination med karboplatin och antingen paklitaxel eller nab–paklitaxel vid skivepiteltyp.*

o Tecentriq i kombination med nab–paklitaxel och karboplatin vid icke–skivepiteltyp.

o Tecentriq i kombination med bevacizumab, paklitaxel och karboplatin vid icke–skivepiteltyp.

o Opdivo i kombination med Yervoy tillsammans med två cykler platinum–dubblett kemoterapi.

*För patienter med NSCLC och ett PDL1–uttryck ≥ 50 % är det för närvarande oklart om det föreligger någon
ytterligare tilläggseffekt av kombinationen jämfört med Keytruda i monoterapi, varför monoterapi kvarstår som ett
alternativ för denna grupp.

Läs hela rekommendationen här

Genexpressionsanalys inför beslut om adjuvant behandling av bröstcancer

NT-rådet har under en försöksverksamhet yttrat sig gällande medicintekniska produkter och metoder som utvärderats inom ramen för TLV:s medicinteknikuppdrag. Rekommendationerna har getts på samma grundval som för läkemedel och i dialog med nationella programråd och vårdprogramgrupper. Från och med mars 2020 har MTP-rådet tagit över yttranden om nya medicintekniska produkter.

Genexpressionsanalys inför beslut om adjuvant behandling av bröstcancer

MTP–rådet uppdrog till TLV att genomföra hälsoekonomiska utvärderingar av fyra produkter inom produktgruppen prognostiska plattformar inom bröstcancer i september 2020. Avgränsningen för utvärderingen var kvinnor som är över 50 år med nodnegativ, ER–positiv, HER2–negativ bröstcancer av tumörgrad 2 och Ki–67–analys där det kvarstår osäkerhet kring tumörens riskkategorisering inför beslut om att ge eller att avstå adjuvant behandling.

De fyra identifierade produkter som ingick i beställningen var: MammaPrint (Agendia), Oncotype DX (Exact Sciences), PAM50/Prosigna (Veracyte) och EndoPredict (Myriad Genetics). Företaget Myriad Genetics avböjde att medverka med produkten EndoPredict i utvärderingen. Avseende produkten MammaPrint kan MTP–rådet i dagsläget inte uttala sig om produkten p.g.a. otillräckliga underlag i relation till ställd fråga.

Rekommendation och sammanvägd bedömning MTP–rådets sammanfattande rekommendation till regionerna är:
• att Prosigna kan användas inför beslut om adjuvant cytostatikabehandling av kvinnor med  bröstcancer när osäkerhet om nyttan med behandling föreligger.

• att Oncotype kan användas inför beslut om adjuvant cytostatikabehandling av kvinnor med bröstcancer när osäkerhet om nyttan med behandling föreligger under förutsättning att hantering av personuppgifter kan ske i enlighet med gällande svensk och EU–lagstiftning (se nedan).

• att för närvarande avstå användning av produkten EndoPredict och produkten MammaPrint på grund av avsaknad av efterfrågat underlag.

Läs hela rekommendationen här

Nya rön om sambandet mellan genredigering med CRISPR och muterade cancerceller

Iluustration CRISPR-Cas9

Illustration av gensaxen CRISPR-Cas9. Illustration: NIH.

Ett protein som skyddar celler mot DNA-skador, p53, aktiveras vid genredigering med CRISPR. Det leder till att celler med muterat p53 får överlevnadsfördel vilket kan leda till cancer. Nu har forskare vid Karolinska Institutet hittat nya samband mellan CRISPR, p53 och andra cancergener, som eventuellt kan förhindra ansamlingen av muterade celler men samtidigt bevara gensaxens effektivitet. Studien som publicerats i Cancer Research kan bidra till att utveckla framtidens precisionsmedicin.

Det finns stora förhoppningar om att genredigering med CRISPR-metodiken, gensaxen, kommer att spela en viktig roll i framtidens precisionsmedicin. Men för att metoden ska få kliniskt genomslag finns det några utmaningar som återstår att lösa.

En av dessa utmaningar är kopplat till hur celler beter sig när de utsätts för DNA-skador, som genredigering med CRISPR på ett kontrollerat sätt skapar. När celler skadas aktiveras proteinet p53, som fungerar som cellens “första hjälpen” vid skador på DNA.

Det är känt sedan tidigare att gensaxen är mindre effektiv när proteinet p53 är aktivt. Samtidigt innebär brist på p53 att celler kan börjar växa okontrollerbart och omvandlas till cancerceller. I mer än hälften av alla cancertumörer är genen för p53 muterad och skyddar därmed inte mot okontrollerad celldelning. Därför är det viktigt att undvika anrikning, ansamling, av sådana muterade celler.

Kortvarig p53-hämning möjlig strategi

Nu har forskare vid Karolinska Institutet visat att celler med inaktiverande mutationer i p53-genen får en överlevnadsfördel när de utsätts för CRISPR och kan därmed ansamlas i en blandad cellpopulation.

Forskarna identifierade även ett nätverk av kopplade cancergener med mutationer som har en liknande effekt som vid mutationer i p53. De kunde dessutom visa att kortvarig hämning av p53 var en möjlig farmakologisk strategi för att förhindra anrikningen även av sådana celler.

Porträtt av forskaren Long Jiang.

Long Jiang. Foto: Erik Holmgren.

– Det kan verka motsägelsefullt att hämma p53 i CRISPR-sammanhang. Det finns dock litteratur som stödjer att det kan göra CRISPR mer effektivt. I vår studie visar vi att detta också kan motverka anrikningen av celler med mutationer i p53 och kopplade gener, säger studiens försteförfattare Long Jiang, doktorand vid institutionen för medicin, Solna vid Karolinska Institutet.

Forskningen skulle kunna bidra till framtida implementering av klinisk CRISPR-användning genom att identifiera ett nätverk av möjliga muterade gener, kandidatgener, som bör kontrolleras noga när celler utsätts för CRISPR. En annan möjlig slutsats av resultaten är att kortvarig p53-hämning skulle kunna vara en strategi för att minska anrikningen av muterade celler.

Utveckling av säkrare guide-RNA

Forskarna har också studerat DNA-skaderesponsen som en möjlig markör vid utvecklingen av mer exakta guide-RNA-sekvenser, som används för att visa CRISPR var en DNA-sekvens ska ändras.

Porträtt av Fredrik Wermeling

Fredrik Wermeling. Foto: Erik Holmgren

– Vi tror att uppreglering av gener som är involverade vid DNA-skador kan vara en känslig markör för hur mycket ospecifik (”off-target”) aktivitet ett guide-RNA har, och därmed hjälpa till att selektera fram ”säkrare” guide-RNAn, säger studiens sisteförfattare Fredrik Wermeling, forskare vid institutionen för medicin, Solna vid Karolinska Institutet.

Studien är huvudsakligen baserad på CRISPR och CRISPR-screenförsök i isolerade celler, samt analys av databasen DepMap.

Nästa steg i forskningen är att förstå hur relevanta de beskrivna mekanismerna är.

– I cellkulturer ser vi en snabb och stark anrikning av celler med mutationer i p53 när vi utsätter cellerna för CRISPR. Detta är dock förutsatt att celler med mutationer finns där från början. Vi kan alltså påvisa att mekanismen existerar och faktorer som påverkar den, men vet i nuläget inte till vilken nivå detta är ett reellt problem och det vill vi utforska vidare i mer kliniknära prover, säger Fredrik Wermeling.

Forskningen genomfördes i samarbete med David P. Lanes grupp (MTC) och finansierades av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Karolinska Institutet, Magnus Bergvalls stiftelse, China Scholarship Council, och Nanyang Technological University–Karolinska Institutet Joint PhD Program (VSI).

Publikation

“CRISPR/Cas9-induced DNA damage enriches for mutations in a p53-linked interactome: implications for CRISPR-based therapies”, Long Jiang, Katrine Ingelshed, Yunbing Shen, Sanjaykumar V. Boddul, Vaishnavi Srinivasan Iyer, Zsolt Kasza, Saikiran Sedimbi, David P. Lane, och Fredrik Wermeling. Cancer Research, 18 november 2021, doi:10.1158/0008-5472.CAN-21-1692.

Nya analyser av två covid-19-studier i fas 3 med AZD7442 visar effekt i högriskgrupp

Astra Zeneca visar i nya analyser av två covid-19-studier i fas 3 med läkemedelskandidaten AZD7442 på en stabil effektivitet och långsiktig prevention av covid-19. En sex månaders uppföljning av en preventionsstudie med AZD7442visar på 83 procent minskad risk för symtom av covid-19 utan någon allvarlig sjukdom eller dödsfall.

En behandlingsstudie påvisar en 88 procents minskad risk för allvarlig covid-19 eller dödsfall vid behandling av med AZD7442 inom tre dagar från symtom på sjukdom.

De två studierna Provent och Tackle omfattar en högriskgrupp för covid-19 i fas 3.

Ungefär 2 procent av alla människor bedöms ha en ökad risk för ett otillräckligt svar på ett covid-19-vaccin. Det omfattar bland annat personer med blodcancer eller andra cancerformer och som behandlas med kemoterapi eller patienter som behandlas med immunosupprimerande läkemedel.

Läs hela pressmeddelandet här

Unik forskning i Örebro ger säkrare operation vid tjock- och ändtarmscancer

Varje år får cirka 6 000 individer tjock- och ändtarmscancer. Mer än 4 000 individer behöver opereras. Under operationen är den mest oroande komplikationen att det blir ett läckage i skarven mellan tarmändarna efter att tarmbiten med cancer tagits bort, vilket kallas anastomosläckage. ”Syftet med forskningen var att hitta sätt att tidigt identifiera anastomosläckage och sedan behandla det”, säger forskaren Ioannis Oikonomakis.


Forskaren Ioannis Oikonomakis. Foto: Elin Abelson

Anastomosläckaget, som innebär att det blir ett läckage av tarminnehåll i buken efter operationen, har en stor inverkan på efterföljande sjuklighet och dödlighet. I sina studier har Ioannis Oikonomakis, specialistläkare på kirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro samt tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, använt metoderna intraperitoneal mikrodialys och analys av inflammatoriska ämnen som kallas cytokiner i blod och bukhålan.

– I våra studier har vi sett flera ämnen i bukhålan och blod som verkar stiga tidigt vid anastomosläckage innan vanligen använda inflammationsmarkörer som snabbsänka. Det här är viktiga resultat även inom annan kirurgi, säger Ioannis Oikonomakis.

Det är viktigt att hitta komplikationen så fort som möjligt efter operation eftersom det innebär en bättre prognos för patienten. I  en experimentell modell som efterliknar anastomosläckage analyserades förändringar av budbärar-RNA-uttryck, mRNA, i blod. mRNA fungerar som genetiska ritningar eller instruktioner för uppbyggnad av äggviteämnet protein.

– Vi undersökte drygt 19 000 budbärar-RNA, så kallade mRNA-gener. Resultatet visade då ökade nivåer av gener som främst är involverade i inflammatoriska svar. De kodar således för proteiner som skulle kunna vara potentiella kliniska biomarkörer för anastomosläckage som förhoppningsvis stiger tidigare än de vi använder idag, säger han.

Effekten av ett helt täckt nät undersöktes

Om skarven mellan tarmändarna går upp kan det bli aktuellt med en ny operation för att operera bort skarven på patienten.

– Vi undersökte effekten av en helt täckt metallstent över en tarmskarv i tjocktarmen. Det innebär att man sätter ett nät över skarven. Täckta metallstentar har använts för behandling av anastomosläckage i bland annat matstrupscancerkirurgi. Forskningen visade inga negativa effekter vid tarmändarna avseende lokala metabolismen, det vill säga blodförsörjningen. Det behöver dock göras mer studier för att utvärdera detta, avslutar han.

Faktaruta

Vid en intraperitoneal mikrodialys går kirurgen in med ett rör via en hudöppning i bukhålan. Röret är tunt som ett hårstrå. Via en kateter tas vätska upp och sen görs en analys på ämnesomsättningen, den så kallade metabolismen. Det är för att se om kroppen får tillräckligt med syre. Genom en kartläggning får man veta hur kroppen och cellerna mår.

Prostatacancervården behöver en total översyn!

Ingela Franck Lissbrant, överläkare onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska Akademin och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021. Foto: Ewa-Marie Rundquist.

 

Prostatacancervården behöver en total översyn!

På 25 år har antalet som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade.

– Det måste till en total översyn av prostatacancervården. De stora landvinningar vi gjort inom diagnostik och behandling ska omsättas i praktiken. Vårdens erbjudande måste innefatta ett sömlöst omhändertagande med stor tillgänglighet där såväl vård och omhändertagande kvalitetssäkras och individualiseras på ett tydligare sätt än vad som görs idag. Det finns alltför stora olikheter mellan regionerna och vården har inte anpassats till förhållandena idag, säger Ingela Franck Lissbrant, överläkare onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska Akademin och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021.

För 25 år sedan levde 30 000 män med diagnosen prostatacancer. De som upptäcktes med sjukdomen var vanligen åldrade män med redan spridd cancer som inte gick att bota. Eftersom prognosen var dålig och verksamma behandlingar saknades var intresset för sjukdomen inte stort i vården. En dramatisk förändring skedde när PSA-testet började användas i stor skala i slutet av 90-talet. Sjukdomen kunde nu upptäckas tidigt, långt innan den börjat sprida sig och ge symtom. Antalet män som gick igenom botande behandling i form av kirurgi och strålning ökade mycket snabbt. Idag är antalet män som lever med sjukdomen fyrdubblat, över 120 000, varav många har biverkningar till följd av behandlingarna. Medelåldern har sjunkit kontinuerligt och nu är medianåldern för de som drabbas 69 år. Patienterna upptäcks tidigare och de har kanske 20–40 år av livet framför sig. Dagens patienter ställer därför högre krav på kompetens och resurser för utredning, behandling i tid och för rehabilitering.

– Regionernas oförmåga att följa vårdprogrammet har lett till alltför stora variationer, vilket skapar en ojämlik vård. Det kan delvis förklaras av att den gamla organisatoriska strukturen inte är anpassad efter patientvolymen, som fyrdubblats och de helt nya behov som följt av utvecklingen. Vården är fragmentiserad med begränsad förmåga att på ett någorlunda likvärdigt sätt ta till sig ny kunskap och nya metoder samt teknik för diagnostik och behandling. Redan stora skillnader är på väg att bli ännu större. Därför behövs en nationell översyn av prostatacancervården, säger Kent Lewén, ordförande Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet föreslår följande:

1. En nationell översyn av prostatacancervården
På 25 år har antalet män som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade. Sveriges vanligaste och för män dödligaste cancerform borde mötas med en vård som har patienternas behov som utgångspunkt. Det behövs multidisciplinära och tekniskt välutrustade enheter för de avancerade ingreppen och medicinska behandlingarna samt specialiserade närvårdsenheter för diagnostik, uppföljning och rehabilitering. Det behövs förändrad organisation i prostatacancervården.

2. Ett omtag för minskning av väntetiderna
Enligt Nationella Prostatacancerregistret så har väntetiderna istället för att minska, fortsatt att öka. För prostatacancer är målet att ingen ska behöva vänta mer än maximalt 68 dagar mellan remiss och den vanligaste behandlingen kirurgi. Ingen region nådde målet. År 2020 har väntetiderna tillfälligtvis blivit kortare inom flera regioner men sammantaget har väntetiderna i median ökat från 133 dagar (år 2019) till 135 dagar (år 2020). Prostatacancer har i särklass längst väntetider av alla cancersjukdomar. För alla övriga cancerformer är väntetiderna under 60 dagar.

Prostatacancerförbundet har haft stora förhoppningar på regeringens stora projekt att minska väntetiderna, särskilt med tanke på att prostatacancer står för det största antalet cancerpatienter. Tyvärr kan konstateras att satsningarna hittills misslyckats och endast lett till marginella förbättringar. Trots det uttalade syftet att resurstillskottet förutsatte förändringar av organisation och resurser i prostatacancervården så har medlen bara på några få platser använts för att identifiera och åtgärda flaskhalsar eller andra flödeshinder.

3. Förnyat beslut i screeningfrågan behövs!
Den senaste bedömningen (2018) fastställde att PSA-testet inte är tillräckligt precist för att fördelarna med screening väsentligt skulle överstiga nackdelarna och att risken för att många män behandlas i onödan var för stor. De senaste åren har prostatadiagnostiken förändrats genom att utöver PSA-testet också använda MR-kamera och tilläggstester. Detta tillsammans med försöksprojekt om organiserad prostatacancertestning (OPT) bör skapa evidens för ett förnyat screeningbeslut. Om screening införs kan 1 000 liv räddas varje år och antalet med spridd prostatacancer minskas.

4. Ojämlikheterna måste bort i prostatacancervården!
Det finns betydande skillnader i prostatacancervården som saknar medicinsk förklaring vilket bekräftats i en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

  • Skillnaden mellan regioner som låter patienter genomgå multidisciplinär bedömning före behandlingsbeslut är stor.
  • Stora socioekonomiska skillnader i prostatacancervården.
  • Väntetiderna för behandling konstateras vara betydligt längre än för andra cancerformer. Det finns också stora regionala skillnader i väntetid. Enligt Nationella Prostatacancerregistret varierade väntetiderna från misstanke till operation, mellan regionerna från 79 till 196,5 dagar (2020).
  • Variationen är också stor när det gäller hur tidigt prostatacancer upptäcks, och omvänt hur stor andel som upptäcks för sent för att botande behandling ska vara möjlig.
  • Vårdens kvalitet varierar inte bara inom de olika diagnoserna utan också mellan dem. Den mest adekvata jämförelsen är mellan bröstcancer och prostatacancer som båda är dominerande cancerform för respektive kön, med cirka 8 500 nya varje år för bröstcancer och 10 000 för prostatacancer. I båda fallen har tidig upptäckt stor betydelse för utgången. Dödligheten i bröstcancer är väsentligt lägre, 1 400 per år mot 2 300 för prostatacancer, vilket bäst förklaras med mammografi och effektiv vård. Bröstcancervården hanteras vanligen vid specialiserade enheter med ansvar för hela vårdkedjan och med fast vårdkontakt i form av bröstsköterskor. Prostatacancervård bedrivs vid en stor mängd olika ofta mindre enheter utan specialisering på sjukdomen och med stor variation i kvalitet. Väntetiderna skiljer sig dramatiskt mellan diagnoserna.

5. Staten bör ta ansvar för beställning av prostatacancervården
Det nationella vårdprogrammet för prostatacancer beskriver i detalj hur vården ska bedrivas för att motsvara vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vårdprogrammen är endast rekommendationer. Regionerna och klinikerna väljer själva i vilken utsträckning de vill följa dem. De vanligaste orsakerna till avsteg är att vårdgivaren tycker att det blir för dyrt eller tror sig veta bäst själv. En missnöjd patient har därför inget att hänvisa till.

Med tillgänglig vård avses rimligen att patienten ska få vård utan onödig väntetid och att man fritt kan söka var som helst i landet. Rätten att välja vårdgivare i landet är inte heller given utan stöds i lagen endast när det gäller öppenvård. Men regionerna värjer sig även mot detta. Vård i annan region leder till administrativ oreda och oönskade fakturor. Attraktiva verksamheter kringgärdas av köer, tveksamt lagliga remisskrav och annat krångel.

Slutenvård utomläns är möjlig endast med regionens goda vilja, vilket korsar en annan lagstiftning som säger att patienten har rätt att välja mellan likvärdiga behandlingar, rimligen ännu mer rätt att välja en bättre behandling i en annan region. Det enda sättet för en patient att runda frågan är att flytta till den region som erbjuder önskad vård, en ovärdig lösning som en del tvingas välja.

Fjolårets pengaregn från staten gav ett historiskt överskott till sjukvården i hela landet. Syftet var bland annat att minska köerna som uppstått på grund av coronapandemin. Men utan styrning hur de statliga pengarna ska användas är risken stor att regionerna använder pengarna till annat.

6. Fler åtgärder behövs för ökad överlevnad
Flera förbättringar har under de senaste åren skett för dem med spridd cancer. Det har kommit flera nya livsförlängande och livskvalitetshöjande läkemedel men det finns mycket kvar att göra och det behövs mer forskning för att öka överlevnad och livskvalitet.

 

Källor: 

Socialstyrelsen
Nationella Prostatacancerregistret
Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer