Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Stöd via sociala medier möjligt även när ångesten är som värst på natten

Stöd via sociala medier möjligt även när ångesten är som värst på natten
Många cancerpatienter vänder sig till sociala medier för att både få information och utökat psykosocialt stöd. Nätet är öppet dygnet runt och möjliggör också för canceröverlevare att fortsätta sin läkningsprocess genom att kunna stödja den som är mitt uppe i en sjukdomsperiod. Det skriver Eva-Maria Strömsholm, själv cancerpatient och utvecklingspsykolog, som gjort en litteraturstudie i ämnet.

Efter en cancerdiagnos, efter operation eller under pågående behandling, är det inte ovanligt att en cancerpatient börjar längta efter mer än bara information. Den som är sjuk vill kanske både få stöd och tröst och möjligheten att ställa frågor. Det är här som de sociala medierna är guld värda. Det finns otaliga former av stödgrupper på nätet och människor söker sig till dem av olika orsaker. När det gäller stöd för cancer finns det många värdefulla engelskspråkiga grupper där patienter diskuterar sin vardag, sina problem och besvär. Stödet via sociala medier har ökat och det kan också vara viktigt att i framtiden tänka på att ett psykosocialt stöd för cancerpatienter inte bara enbart kan erhållas via vårdpersonal utan även via de möjligheter som nätet kan erbjuda. Som cancerpatient och blivande sjukskötare ansåg jag att det var av intresse att få skriva mitt lärdomsprov om någonting som tangerar sjukdomen i sig, men med fokus på hur man psykiskt kan komma tillbaka till livet efter ett cancerbesked. Mitt val av ämne till lärdomsprovet har sin grund i att jag själv startat en Facebookgrupp, ”Finlandssvenska Cancergruppen”, och vet hur viktigt det är för cancerpatienter att få ett psykosocialt stöd också via nätet.

Läs hela artikeln som PDF

Så skulle cancer kunna hittas med ett blodprov

Så skulle cancer kunna hittas med ett blodprov
Möjligheten att detektera extracellulära vesiklar som signalerar cancer skulle i förlängningen kunna spara pengar för vården och leda till att patienter besparas komplicerade undersökningar genom att lämna ett blodprov i stället för att genomgå biopsier. Det skriver forskaren Liza Löf vid Biomedicinskt Centrum i Uppsala i en översikt av på vilka sätt extracellulära vesiklar skulle kunna användas både som biomarkörer och för att följa patienters svar på behandling.

Vår kropp består av en otrolig mängd celler, upp till 1014,1 som alla kommunicerar med varandra och sin omgivning. Celler kan interagera med andra celler belägna nära intill eller på större avstånd. Signaleringen på håll sker genom utsändande av molekyler såsom cytokiner eller hormoner, men kan även ske via små membranklädda blåsor – extracellulära vesiklar. Dessa vesiklar bär på sin yta specifika proteiner som kan utnyttjas för att se vilka celler de härstammar från2.
De flesta extracellulära vesiklar bär även på en gemensam proteinsignatur. En grupp av proteiner som ofta används som markörer för vesiklarna är tetraspaniner, däribland CD63, CD81 och CD9. Man kan grovt dela in extracellulära vesiklar i tre subgrupper, exosomer, mikrovesiklar och apoptotiska kroppar. Exosomerna har under de senaste åren fått mest uppmärksamhet då de har hittats i alla kroppsvätskor och förmedlar en stor mängd biologiska signaler mellan celler. De extracellulära vesiklarna delas in i de tre grupperna utifrån deras storlek som varierar från ca 30 nm – 1 000 nm, där exosomerna är de minsta, samt deras biogenes som även skiljer sig åt mellan dessa tre subgrupper. Exosomerna bildas genom en process som kallas endocytos. I endocytos internaliseras molekyler som proteiner och lipider från cellmembranet tillsammans med extracellulära material och skickas sedan till olika destinationer.

Läs hela artikeln som PDF

Allt bättre behandlingsresultat vid KLL

Allt bättre behandlingsresultat vid KLL
– och nya kombinationer ger hopp  om ytterligare förbättringar

Utredning och behandling av KLL, kronisk lymfatisk leukemi, kommer sannolikt att för ändras snabbt de närmaste åren. Det kommer att bli mycket intressant att följa resultaten av pågående och planerade studier där man kombinerar cytostatika, anti kroppar, BCR-hämmare och bcl- 2-hämmare på olika sätt. Både olika kombinationer samt även sekvensen av olika behandlingar är av stort intresse. Förhoppningsvis kan studierna designas så att relevanta frågor om hur dessa preparat ska kombineras på bästa sätt besvaras. Det skriver Mattias Mattsson, överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, i en översikt av kunskaps läget inom KLL.

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är den vanligaste leukemisjukdomen hos vuxna i Sverige, och har av många tidigare ansetts vara en lugn sjukdom som främst drabbar äldre, företrädesvis män (gammelmansleukemi) och där behandlingsalternativen varit få och förhållandevis enkla. Vad gäller åldern vid insjuknande, så är medianålder vid diagnos av KLL 71 år, något som inte skiljer sig från de flesta andra blodmaligniteter (AML, MDS, myelom, med flera), och i svenska KLLregistret är 27 procent av patienterna yngre än 65 år vid diagnostillfället1. För de KLL-patienter som inte har symtom eller dåliga blodvärden gäller fortfarande exspektans (watch and wait), då man inte visat nytta av behandling för denna patientgrupp. Två tredjedelar av patienterna behöver dock förr eller senare behandling för sin sjukdom, och för dessa har behandlingsalternativen ökat signifikant de senaste tio åren. Registerdata visar också att överlevnaden för KLL-patienter successivt ökat parallellt med framsteg i behandlingen. Trots detta visar siffror från svenska KLL-registret att förväntad relativ överlevnad vid behandlingskrävande KLL-sjukdom är signifikant förkortad, speciellt för de två tredjedelar av patienterna som är äldre än 65 år, vilket visar att förbättring av behandlingen och nya behandlingar behövs1. De senaste åren har också tillkommit nya läkemedel i form av B-cellsreceptorhämmare (BCR-hämmare), och vidare är bcl-2-hämmare på väg in i behandlingsarsenalen. Samtidigt har presenterats nya viktiga data avseende ”äldre” behandlingar med kemoimmunoterapi, inklusive påvisande av grupper av patienter med mycket god långtidseffekt av dessa. Sammantaget gör detta att det kommer att ställas allt högre krav på kunskap om prognostisering och prediktion, det vill säga hur vi kan välja rätt behandling till olika patientgrupper. Även kunskaper om de nya läkemedlens speciella egenskaper och bieffekter, men också vilka patienter som har störst nytta av äldre behandlingar behövs, vilket den här översikten vill belysa.

Läs hela artikeln som PDF

HPV-ANALYSER

HPV-ANALYSER
Ersätter stor del av cytologin i nya vårdprogrammet för cervixscreening
Det nya nationella vårdprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer innebär stora förändringar jämfört med tidigare rutiner för cervixscreeningen. För kvinnor mellan 30 och 64 år kommer primär cytologisk undersökning av cellproverna att ersättas med primära HPV-analyser, och endast vid HPV-positivitet görs cytologi. Vid cirka 41 års ålder utförs dock både HPV-analys och cytologi.
– Med det nya screeningprogrammet räknar vi med att varje år kunna förebygga ytterligare mellan 50 och 100 fall av livmoderhalscancer i Sverige, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi och forskningschef på Karolinska Universitets laboratoriet i Solna.

Cervixscreening, det vill säga massunders kningar med cellprovstagning från livmoderhalsen och efterföljande cytologisk undersökning, tillhör de allra mest framgångsrika metoderna för att förebygga cancer. I mitten av 1960-talet diagnostiserades i Sverige varje år cirka 1 000 fall av livmoderhalscancer, men huvudsakligen tack vare cervixscreeningen har incidensen ungefär halverats. Tiotusentals cancerfall har sedan 1970-talet förhindrats, och ännu fler skulle kunna förebyggas med ökat deltagande i screeningprogrammet. De allra flesta
fall av livmoderhalscancer i vårt land drabbar kvinnor som inte deltar i regelbunden cervixscreening. Mellan år 2000 och 2014 diagnostiserades i Sverige varje år i genomsnitt 460 fall av cervixcancer och 150 kvinnor avled i sjukdomen. De senaste åren har det dock skett en ökning, och år 2015 upptäcktes enligt Socialstyrelsens senaste statistik 563 nya fall, den högsta siffran sedan 1980-talet.
– Vi vet inte exakt vad denna ökning beror på, men vi håller på att analysera detta, säger Björn Strander, gynekolog och överläkare, Regionalt cancercentrum väst och ordförande för den arbetsgrupp som har utarbetat det nya vårdprogrammet för cervixcancerprevention. En hypotes är att allt fler kvinnor deltar i screeningen och att vi därför upptäcker fler prevalenta fall av cervixcancer i tidigare stadier, så kallad ”downstaging”.
– En annan hypotes är att förekomsten av humana papillomvirus, HPV, i befolkningen har ökat och att risken att drabbas av HPV-infektion därför har blivit större, fortsätter Björn Strander. Eftersom inte alla kvinnor deltar i screeningen och cytologi-screeningens sensitivitet inte heller är 100-procentig så skulle det kunna vara en förklaring till det ökade antalet fall.

Läs hela artikeln som PDF

 

 

Digital ”Min vårdplan” på gång inom cancervården

Digital ”Min vårdplan” på gång inom cancervården
Alla patienter med cancer ska ha en egen, skriftlig Min vårdplan. Den ska innehålla tidplan för undersökningar och behandlingar, information om cancerrehabilitering, kontaktuppgifter till viktiga personer och svar på praktiska frågor om vad patienten själv kan göra. Min vårdplan ska vara skriven för och med patienten och den ska uppdateras kontinuerligt under vårdprocessens gång.

Fem år efter att en första nationell (pappersbaserad) Individuell vårdplan lanserades i cancervården, är nu idén om en digital Min vårdplan på väg att förverkligas. Genom att anpassa funktioner och utformning till den nationella e-tjänsten Stöd och behandling, som ägs och förvaltas av 1177 Vårdguiden, har förutsättningarna blivit de rätta för att tillsammans med kontaktsjuksköterskor och patienter i cancervården börja testa MVP i ett digitalt format. Med planerad start i april blir patienter med cancer i Uppsala, Linköping, Norrköping och Jönköping de första som får möjligheten att testa en nationell, digital Min vårdplan.

PROJEKT INOM ÄNNU BÄTTRE CANCERVÅRD
Projektet med Individuell vårdplan (IVP) ingick i de första årens överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om den nationella cancerstrategin. IVP började införas under 2013 och har i varierande utsträckning använts inom cancervården sedan dess. Det har dock funnits flera olika varianter över landet och avsaknaden av en modernare lösning har även resulterat i att alla patienter inte erbjudits en individuell vårdplan.

Läs hela artikeln som PDF