Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

HPV-ANALYSER

HPV-ANALYSER
Ersätter stor del av cytologin i nya vårdprogrammet för cervixscreening
Det nya nationella vårdprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer innebär stora förändringar jämfört med tidigare rutiner för cervixscreeningen. För kvinnor mellan 30 och 64 år kommer primär cytologisk undersökning av cellproverna att ersättas med primära HPV-analyser, och endast vid HPV-positivitet görs cytologi. Vid cirka 41 års ålder utförs dock både HPV-analys och cytologi.
– Med det nya screeningprogrammet räknar vi med att varje år kunna förebygga ytterligare mellan 50 och 100 fall av livmoderhalscancer i Sverige, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi och forskningschef på Karolinska Universitets laboratoriet i Solna.

Cervixscreening, det vill säga massunders kningar med cellprovstagning från livmoderhalsen och efterföljande cytologisk undersökning, tillhör de allra mest framgångsrika metoderna för att förebygga cancer. I mitten av 1960-talet diagnostiserades i Sverige varje år cirka 1 000 fall av livmoderhalscancer, men huvudsakligen tack vare cervixscreeningen har incidensen ungefär halverats. Tiotusentals cancerfall har sedan 1970-talet förhindrats, och ännu fler skulle kunna förebyggas med ökat deltagande i screeningprogrammet. De allra flesta
fall av livmoderhalscancer i vårt land drabbar kvinnor som inte deltar i regelbunden cervixscreening. Mellan år 2000 och 2014 diagnostiserades i Sverige varje år i genomsnitt 460 fall av cervixcancer och 150 kvinnor avled i sjukdomen. De senaste åren har det dock skett en ökning, och år 2015 upptäcktes enligt Socialstyrelsens senaste statistik 563 nya fall, den högsta siffran sedan 1980-talet.
– Vi vet inte exakt vad denna ökning beror på, men vi håller på att analysera detta, säger Björn Strander, gynekolog och överläkare, Regionalt cancercentrum väst och ordförande för den arbetsgrupp som har utarbetat det nya vårdprogrammet för cervixcancerprevention. En hypotes är att allt fler kvinnor deltar i screeningen och att vi därför upptäcker fler prevalenta fall av cervixcancer i tidigare stadier, så kallad ”downstaging”.
– En annan hypotes är att förekomsten av humana papillomvirus, HPV, i befolkningen har ökat och att risken att drabbas av HPV-infektion därför har blivit större, fortsätter Björn Strander. Eftersom inte alla kvinnor deltar i screeningen och cytologi-screeningens sensitivitet inte heller är 100-procentig så skulle det kunna vara en förklaring till det ökade antalet fall.

Läs hela artikeln som PDF

 

 

Digital ”Min vårdplan” på gång inom cancervården

Digital ”Min vårdplan” på gång inom cancervården
Alla patienter med cancer ska ha en egen, skriftlig Min vårdplan. Den ska innehålla tidplan för undersökningar och behandlingar, information om cancerrehabilitering, kontaktuppgifter till viktiga personer och svar på praktiska frågor om vad patienten själv kan göra. Min vårdplan ska vara skriven för och med patienten och den ska uppdateras kontinuerligt under vårdprocessens gång.

Fem år efter att en första nationell (pappersbaserad) Individuell vårdplan lanserades i cancervården, är nu idén om en digital Min vårdplan på väg att förverkligas. Genom att anpassa funktioner och utformning till den nationella e-tjänsten Stöd och behandling, som ägs och förvaltas av 1177 Vårdguiden, har förutsättningarna blivit de rätta för att tillsammans med kontaktsjuksköterskor och patienter i cancervården börja testa MVP i ett digitalt format. Med planerad start i april blir patienter med cancer i Uppsala, Linköping, Norrköping och Jönköping de första som får möjligheten att testa en nationell, digital Min vårdplan.

PROJEKT INOM ÄNNU BÄTTRE CANCERVÅRD
Projektet med Individuell vårdplan (IVP) ingick i de första årens överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om den nationella cancerstrategin. IVP började införas under 2013 och har i varierande utsträckning använts inom cancervården sedan dess. Det har dock funnits flera olika varianter över landet och avsaknaden av en modernare lösning har även resulterat i att alla patienter inte erbjudits en individuell vårdplan.

Läs hela artikeln som PDF

PATIENTÖVERSIKT – förbättrar vården vid avancerad prostatacancer

PATIENTÖVERSIKT – förbättrar vården vid avancerad prostatacancer
Bättre överblick av sjukdomsförloppet, ökad kvalitet i mötet med läkaren och större trygghet för patienten. Det är några fördelar med det nya verktyget Patientöversikt prostatacancer. Verktyget har tagits fram i samarbete med både patienter, sjuksköterskor, onkologer och urologer och ger helt nya möjligheter att utveckla vård och behandling av patienter med avancerad prostatacancer.

Hur skulle det optimala stödet för uppföljning av patienter med avancerad prostatacancer se ut? Ett system där man enkelt kan följa hela patientens sjukdomsförlopp. Där man kan följa PSA-värden, givna behandlingar, sjukdomsstatus, laboratoriedata och alla undersökningar. Ett verktyg där man också kan följa patientens upplevelse av sjukdomen – hur han skattar sin smärta, sina biverkningar och sin livskvalitet, så att nya läkemedel kan följas upp på ett bättre sätt. De senaste tre åren har en projektgrupp i Nationella prostatacancerregistret (NPCR) arbetat för att ta fram just ett sådant verktyg. Det kallas Patientöversikt prostatacancer (PPC) och används nu på 26 urolog- och onkologkliniker runt om i Sverige, bland annat på Falu lasarett, Gävle Sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Patientöversikten är lite som ett kinderägg. För det första är den ett direkt stöd i patientmötet, för det andra ger den kliniken möjlighet att utvärdera sina behandlingar på ett mycket bättre sätt och för det tredje kan vi jämföra behandlingar på olika enheter för att skapa en mer jämlik vård. Dessutom kan den användas som en bas för forskning, säger Pär Stattin, ordförande för NPCR och professor och överläkare i urologi verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Umeå universitet.

Läs hela artikeln som PDF

Viktig uppdatering om metastaserat melanom på SMR

BÄTTRE METODER BEHÖVS FÖR ATT FÖRUTSÄGA
BEHANDLINGSRESULTAT
– viktig uppdatering om metastaserat melanom på SMR

De senare årens stora framsteg inom melanombehandling, såväl med så kallad targeted therapy (målsökande behandling) som immun-check-point-behandling präglade en stor del av the 13th Annual Meeting med Society for Melanoma Research, SMR, i Boston. Och trots att dagens behandlingar gör att många patienter visar långvarig sjukdomskontroll behövs bättre metoder för att förutsäga terapiresultat. Den snabba utvecklingen av melanomområdet gör därför dessa uppdaterande möten extra viktiga, skriver professor Johan Hansson i en rapport från det senaste mötet som hölls i november 2016.

Vid årets konferens presenterades flera preliminära resultat från kliniska prövningar. Bland annat rapporterade K Flaherty, Boston, USA, från COLUMBUS, en fas 3-studie, att kombinerad behandling med BRAF-hämmaren encorafenib och MEK-hämmaren binimetinib (COMBO450) vid BRAF-muterade stadium IV-melanom hade signifikant bättre effekt på progressionsfri överlevnad (PFS) jämfört med enbart BRAF-hämmare (till exempel HR PFS COMBO 450 vs vemurafenib: 0,56; 95 % CI 0,41–0,71; p<0,001), vilket motsvarar nästen en fördubblad PFS. Även responserna (ORRs) var högre i COMBO 450-gruppen medan biverkningarna var tolerabla. De tidiga resultaten av COLUMBUS-studien bekräftar således resultaten av tidigare studier som COMBI-d, COMBI-v och CoBRIM som samtliga visat att kombinationsbehandling med BRAF- och MEK-hämmare ger bättre resultat än singelbehandling med BRAF-hämmare. Kombinatonen av encorafenib och binimetinib är sålunda ett potentiellt nytt behandlingsalternativ vid BRAF-muterat stadium IV-melanom. Van Tienen och medarbetare, Amsterdam, Nederländerna, visade i en retrospektiv analys av 271 patienter i ett så kallat compassionate use-program av kombinationen dabrafenib (BRAFhämmare) plus trametinib (MEK-hämmare) att patienter som påbörjat singelbehandling med enbart BRAF-inhibitor och därefter bytt till kombinationen dabrafenib plus trametinib uppnådde en hög response rate på 62 % och bra 1–2 års OS på 74 % respektive 53 %. Denna retrospektiva analys talar för att byte från singelbehandling med BRAFinhibitor till kombinerad BRAF- plus MEK-inhibitor kan löna sig.

Läs hela artikeln som PDF

Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika

Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika
ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt att det saknas standardiserade undersökningssätt. Det skriver Karin Elebro, disputerad specialistläkare i plastikkirurgi i Lund, om vad som antas vara den första studie om tumörmarkören ER-beta i relation till svar på cytostatikabehandling. Då detta är en observationsstudie menar hon att det vore av intresse att undersöka högt mot lågt ER-beta-uttryck i bröstcancervävnad från redan genomförda randomiserade läkemedelsprövningar. I dessa skulle man bättre kunna utröna ER-beta-uttryckets betydelse hos cellgiftsbehandlade patienter jämfört med dem som inte erhållit cytostatika.

Bröstcancer är en vanlig cancersjukdom med förhållandevis god överlevnad, i Sverige 90 procent på fem års sikt1. År 2014 överskred antalet kvinnor i Sverige som behandlas eller har behandlats för bröstcancer för första gången 100 0001. Således lever många kvinnor med en bröstcancerdiagnos, som kan innebära ett hot mot liv och hälsa och påverka kvinnans identitet och livskvalitet. Det är därför viktigt att förbättra behandlingen, så att varje enskild kvinna får en effektiv behandling som förbättrar hennes prognos, samtidigt som överbehandling – det vill säga behandling som ges utan att förbättra prognosen – undviks och att ogynnsamma sidoeffekter minimeras. Vi sammanfattar här vår studie som nyligen publicerades i den välkända amerikanska tidskriften Clinical Cancer Research2. Studien fokuserar på en tumörmarkör vid namn östrogenreceptor beta i förhållande till prognos och behandlingssvar vid bröstcancer.

FLERA OLIKA TUMÖRMARKÖRER
Tumörmarkörer används i kliniken för att dela in bröstcancer i olika subtyper som visats ha olika prognos. För bröstcancer är de huvudsakliga tumörmarkörerna östrogenreceptor alfa, (ER-alfa), progesteronreceptor, (PR), och human epidermal growth factor-2 (HER2). På bas av bland annat dessa markörer, storlek och förekomst av lymfkörtelmetastaser, beslutas om kvinnan ska få kompletterande behandling eller inte, utöver kirurgi. Den vanligaste uttryckta tumörmarkören som används i dagens sjukvård är ER-alfa. Ungefär 85 procent av invasiv bröstcancer i Sverige uttrycker ER-alfa i mer än 10 procent av tumörcellerna3. Den kalllas då för ER-positiv bröstcancer. Eftersom ER-alfa är den enda östrogenreceptorn i kliniskt bruk brukar ”alfa” utelämnas ur benämningen. ER-alfa stimuleras av det kvinnliga könshormonet östrogen. De tumörer som uttrycker ER-alfa tillväxer i närvaro av östrogen, vilket är grunden till att kvinnor med ER-positiv bröstcancer får antihormonell tablettbehandling, som hämmar tumörens tillväxt. Utöver ER-alfa finns östrogenreceptor beta, ER-beta, som upptäcktes först 19964. ER-beta har sedan dess identifierats i alla bröstcancersubtyper och anses ha en hämnande effekt på ER-alfa-driven tumörtillväxt5. Utöver östrogen, stimuleras ER-beta av växtöstrogener och det finns även agonistiska
läkemedel under tidig utveckling specifikt riktade mot ER-beta6, 7. ER-beta har framför allt utforskats som en markör som skulle kunna ha tilläggsvärde för svar på endokrin behandling, och studier har även rapporterat bra behandlingssvar hos kvinnor med ER-alfa negativa, ER-beta-positiva tumörer8. ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt avsaknad av standardiserade undersökningssätt5. Vad vi känner till har det inte tidigare genomförts någon ingående studie i relation till svar på cellgiftsbehandling.

Läs hela artikeln som PDF