Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

SOF-VECKA I ÖREBRO

SOF-VECKA I ÖREBRO
Onkologidagarna 2017 hölls i Örebros centralt belägna konferenscentrum Conventum med stadens alla hotell inom bekvämt avstånd och Örebro södra järnvägsstation endast 300 meter bort. Mötet tjuvstartade med en ST-kurs om onkologisk behandling av huvud– halscancer måndag till tisdag. Kursen lockade cirka 60 deltagare från hela landet och deras utvärdering gav nästan genomgående mycket höga betyg.

Onkologidagarna invigdes formellt på tisdagen av Rickard Simonsson, regiondirektör för Örebro län. Han hälsade alla välkomna och underströk att cancervården  är ett av hälso- och sjukvårdens viktigaste uppdrag. För säkerhets skull passade också Martin Erlanson, Umeå, på att välkomna och inviga mötet i egenskap av ordförande för SOF. Därefter dök Peter Flack upp på scenen. Han är en välkänd revyprofil från Örebro och höll en humoristisk betraktelse över vårt beroende av en bra sjukvård. Själva invigningsceremonin avlutades sedan med några ord av undertecknad, verksamhetschef för onkologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro och lokalt ansvarig värd, samt musik som framfördes av Johan Humlebäck och Maria Nitare från Musikhögskolan i Örebro. Det första föredraget, en State of the Art-föreläsning om HPV-inducerad cancer i huvud–halsområdet, hölls av Johan Wennerberg som är professor och öronkirurg från Lund. Han beskrev betydelsen av de olika HPV-typer som kan infektera mänskligt skivepitel. Det är välkänt att cervixcancer så gott som alltid drabbar HPV-positiva individer samt att i princip alla människor som varit sexuellt aktiva har haft en HPVinfektion. Att HPV är en viktig etiologisk faktor även vid cancer i huvud– halsområdet har varit känt sedan 1995. I detta fall är dock situationen lite mer komplex. Dels är andelen HPV-positiva tumörer inte lika hög och dessutom tycks HPV-typ variera med avseende på tumörlokal. HPV16, 18 och 33 är de dominerande högrisktyperna. Studier från KS tyder på att andelen HPV-positiv tonsillcancer har ökat över tid, under perioden 1970–2007 från 23–79 procent.

Läs hela artikeln som PDF

PROSTATACANCERCENTRUM – navet i framtidens prostatacancersjukvård

PROSTATACANCERCENTRUM – navet i framtidens prostatacancersjukvård
Prostatacancersjukvården är inne i en omvälvande fas. Allt mer avancerad diagnostik och behandling kräver nu specialiserad multidisciplinär och multiprofessionell sam verkan. Här ges en översikt av utvecklingen av prostatacancersjukvården och förslag på hur den skulle kunna organiseras inom ramen för ett nätverk av specialiserade prostata cancer centrum (PCC).

Fram till 1990-talet var det förhållandevis lätt att utreda och behandla män med prostatacancer. Tumörerna var stora och lätta att palpera och som behandling fanns inte mycket mer att erbjuda än kirurgisk kastration och östrogen för att lindra symtomen. Situationen förändrades dramatiskt när blodprovet PSA började användas i början av 1990-talet. Under en tioårsperiod fördubblades antalet nya fall i Sverige till omkring 10 000 per år och antalet män som opererades eller strålbehandlades tiofaldigades. Tidigare diagnos och förbättrad behandling har minskat dödligheten (Figur 1). Trots detta dör fortfarande lika många män av prostatacancer, omkring 2 400 per år, eftersom antalet äldre män i befolkningen har ökat.

UTVECKLING AV DIAGNOSTIKEN
Dagens praxis att ta systematiska prostatabiopsier hos män med förhöjda PSA-värden har lett till utbredd överdiagnostik och överbehandling av kliniskt betydelselös prostatacancer. Samtidigt missas uppemot hälften av de potentiellt allvarliga cancrarna1. Multiparametrisk magnetkameratomografi (mpMRT) håller nu på att revolutionera prostatacancerdiagnostiken. Genom att enbart rikta biopsier mot de områden som ser cancermisstänkta ut på MRT, kan man både diagnostisera fler allvarliga tumörer och minska överdiagnostiken2, 3. I England är mpMRT av prostata rutin för stora patientgrupper sedan 2014, men i Sverige är det först i år som det nationella vårdprogrammet för fram mpMRT och riktade biopsier som ett betydande inslag i prostatacancerdiagnostiken. Vårdprogrammet betonar vikten av rätt utrustning, hög kompetens och nära samarbete mellan radiolog, urolog och uropatolog.

Läs hela artikeln som PDF

TRÄNING UNDER CYTOSTATIKABEHANDLING? Ny studie visar bara positiva effekter

TRÄNING UNDER CYTOSTATIKABEHANDLING? Ny studie visar bara positiva effekter
Kan styrke- och konditionsträning hjälpa kvinnor med bröstcancer till bättre livskvalitet med lindrad fatigue och andra symtom? Det var den grundläggande frågan för onkologisjuksköterskan Malin Backmans avhandlingsarbete – och svaret är inget annat än ett rungande ja. Patienterna blev inte bara starkare av styrke- och konditionsträning – de rapporterade också mindre besvärande symtom och bättre fysisk och psykisk hälsa. Resultatet innebär nu att Malin Backman vill inspirera kliniskt verksam personal att uppmuntra till fysisk aktivitet under pågående behandling. Här sammanfattar hon den hoppingivande studien som omfattat 240 kvinnor med bröstcancer.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i Sverige, med cirka 9 700 fall per år. Adjuvant cytostatikabehandling är en vanligt förekommande behandlingsmetod som har bidragit till en ökad överlevnad i sjukdomen1. Cytostatika orsakar också svåra fysiska och psykiska symtom som i stor utsträckning påverkar en persons hälsa och livskvalitet negativt. Det är även känt att graden av symtombörda, och hur väl symtomen går att behandla, har en direkt koppling till upplevd livskvalitet2. Därför är det viktigt att minimera cytostatikarelaterad symtombörda för att undvika onödigt lidande, försämrad hälsa och nedsatt livskvalitet efter en cancerdiagnos. Detta var också utgångspunkten i mitt avhandlingsarbete. Det är många symtom som kan relateras till cytostatikabehandling. Utöver fatigue som upp till 90 procent drabbas av3, är illamående, oro, sömnproblem, muskelvärk och nedsatt fysisk kapacitet vanligt förekommande. Symtombörda är också en stor orsak till att bli fysiskt inaktiv. Fysisk inaktivitet är en betydande riskfaktor för en rad olika hälsoproblem som medför en ökad risk för ohälsa – och regelbunden fysisk aktivitet har sedan länge visat sig vara centralt för att upprätthålla en god fysisk och psykisk hälsa hos människor 4.

FYSISK AKTIVITET KAN LINDRA
Fysisk aktivitet i olika former har studerats vid ohälsa och sjukdom och flertalet studier visar att fysisk aktivitet bland annat kan minska depressionssymtom5 och positiva hälsoeffekter har även konstaterats vid typ 2-diabetes6, benskörhet7 och kronisk smärta8. Intresset för hur fysisk aktivitet inverkar på människors hälsa vid en cancersjukdom har ökat de senaste decennierna. Allt fler vetenskapliga underlag visar att symtomet fatigue – men också andra fysiska och psykiska symtom som uppkommer vid cytostatikabehandling
– kan förebyggas och lindras genom att vara fysiskt aktiv. Det är fortfarande relativt oklart vilken typ och omfattning av fysisk aktivitet som är optimal under perioden av cytostatikabehandling9 och denna frågeställning ville vår forskargrupp svara på. En av delstudierna – vi kallar studien OptiTrain – syftade till att undersöka och jämföra hur olika former av fysisk aktivitet påverkar hälsa och livskvalitet hos personer med bröstcancer under perioden med adjuvant cytostatikabehandling. Vi ville även undersöka hur kvinnorna upplevde att vara fysiskt aktiva under den långa och krävande cytostatikabehandlingen och därför intervjuades 13 kvinnor om sina upplevelser kring träning under behandlingen.

Läs hela artikeln som PDF

SJUKSKÖTERSKELEDD MOTTAGNING I GÄVLE gör vården mer tillgänglig och avlastar läkarna

SJUKSKÖTERSKELEDD MOTTAGNING I GÄVLE gör vården mer tillgänglig och avlastar läkarna
Vid onkologkliniken på Gävle sjukhus finns sedan hösten 2015 en mottagning som leds av specialistsjuksköterskorna Karin Horn och Helene Henriksson. De tar både emot patienter på bokade besök och arbetar med telefonuppföljning av klinikens patienter.
– Vårt viktigaste syfte är att göra vården mer tillgänglig, förklarar de.

 Den sjuksköterskeledda mottagningen startades på försök, som ett tidsbegränsat projekt.ett tidsbegränsat projekt. Projektet ingick i Gävleklinikens utvecklingsarbete enligt den Nationella cancerstrategin. Idén var att undersöka om en mottagning som självständigt sköts av sjuksköterskor kan göra vården mer tillgänglig – att effektivisera och förenkla kontaktvägarna för patienten. Försöket föll väl ut och verksamheten har nu permanentats.
– Vi har inte hittat någon annan liknande mottagning att ha som förebild utan har fått utveckla vår egen arbetsmodell från grunden. Det har varit väldigt intressant och lärorikt. Och roligt! säger specialistsjuksköterskan Helene Henriksson och hennes kollega Karin
Horn fyller i:
– Nu har vi börjat få snurr på det!

ETT KOMPLEMENT SOM GER TRYGGHET
Vi träffar Karin och Helene i det undersökningsrum på onkologkliniken som utgör den sjuksköterskeledda mottagningens samlade egna lokalyta (vid behov används även andra lokaler på kliniken). Även Linda Willén, specialistläkare inom onkologi, deltar i samtalet.
– En del av oss läkare var nog lite skeptiska till idén när mottagningen skulle starta. Men det har blivit bättre än vi trodde. Den sjuksköterskeledda mottagningen är ett komplement som bland annat gör att många patienter följs upp snabbare, säger Linda Willén. Hon berättar också att hon och hennes kollegor inledningsvis var oroliga att den nya mottagningens verksamhet skulle leda till att de själva skulle få ännu mer att göra i en ofta redan ansträngd arbetssituation. Att de skulle tvingas göra ett ökat antal bedömningar på grund av stort och smått som patienter vände sig till specialistsjuksköterskemottagningen med.
– Men så har det inte blivit. I stället avlastar mottagningen mig som läkare genom att sjuksköterskorna gör förberedelser och löser praktiska problem så att jag kan koncentrera mig på det medicinska, säger hon.

Från evolution – kan militär doktrin inspirera framtidens cancerforskning?

Från evolution – kan militär doktrin inspirera framtidens cancerforskning?
Detta är inte en artikel om våra segrar utan om slagen vi förlorar. Om tumörer som slutar att svara på behandling och växer obevekligt medan vi lindrar och tröstar. Om patienter som dör fast de hade en mängd positiva prognosmarkörer på sin sida. Om cancerns oförutsägbarhet och vår egen vanmakt. Om behovet av ett nytt perspektiv. Författare är Lundapatologen David Gisselsson, som studerar och diagnostiserar barntumörers genetik. Det var i sin egen forskning som han först kom att tänka på paralleller mellan cancerbehandling och militära strategier. Ett stort historieintresse och en bok om det senaste Irakkriget satte fart på tankarna för det han betecknar som ett ”debatterande hobbyprojekt”.

De flesta cancerpatienter som inte går att rädda avlider med en sjukdom som har blivit helt eller delvis motståndskraftig mot medicinsk behandling. Behandling innebär ju selektion av resistenta celler. Sådana celler finns ofta på plats redan innan du träffar patienten för första gången. Inom ramen för de ofantligt många rekombinationer som en tumörcells arvsmassa genomgår innan sjukdomsdebuten finns ofta utrymme för grupper av celler med motståndskraft mot vanliga cellgifter.1 Många tumörer bjuder också på landskap av olika små kloner med en bred och ospecifik antigenpresentation som försvårar immunterapi.2 Bland maligna tumörers repertoar vid debut kan man också finna väldigt specifika mutationer som ger resistens mot målstyrd terapi såsom EGFR T790M i lungcancer.3 Högmaligna tumörer är alltså genom mutation och selektion föränderliga över tid och rum (Fig. 1). De genetiskt skilda celltyper som bygger upp en tumör interagerar därtill med varandra och med icke-maligna värdceller på sätt som vi endast börjar att förstå.4

CANCER ETT KOMPLEXT SYSTEM
Att högmalign cancer i längden kan vara så robust inför behandling beror alltså på två centrala egenskaper:1 föränderlighet över tid och2 interaktivitet mellan ett stort antal sinsemellan olika komponenter. Cancer är därmed ett komplext system. Sådana är omöjliga att förutsäga med exakthet eftersom mycket små förändringar kan leda till stora omsvängningar, så kallade fjärilseffekter.5 Detta skiljer dem från komplicerade system, som går att förutsäga så länge man har tillräckligt avancerade modeller, beräkningskapacitet och nog med bakomliggande data. Exempel på komplexa system är väder, jordbävningar och börskurser. Exempel på komplicerade system är reaktionsprocesser i kemisk industri och det dagliga behovet av kläder, mat och medicin till ett flyktingläger. Medan de senare går att förutsäga och därför kontrollera kan vi endast prognostisera och aldrig kontrollera de föregående. Därför infinner sig den bekanta osäkerheten när vi ska meddela patienter med avancerad cancer hur de kommer att svara på cellgifter.

Läs hela artikeln som PDF