Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Här pågår ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården

Här pågår ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården
– Vi vänder upp-och-ned på allt!
Så beskriver professor Henrik Grönberg hur han och hans medarbetare bygger upp Prostatacancercentrum vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm.
– Vi tänker korta väntetiderna och skapa en modern, effektiv prostatacancersjukvård. Då måste man tänka nytt.

Henrik Grönberg är professor i cancerepidemiologi vid Karolinska Institutet och chef för onkologisektionen vid Capio S:t Görans sjukhus. Det höga, tegelröda sjukhuskomplexet på Kungsholmen i Stockholm är Sveriges enda privatägda akutsjukhus. Det drivs av vårdkoncernen Capio på uppdrag av Stockholms läns landsting och har trots privat regi inga privatpatienter. Här pågår nu ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården. Sjukhusets Bröstcentrum är en förebild, Prostatacancercentrum ska samla all vård som har med prostatacancer att göra
– från att undersöka män som är oroliga att ha prostatacancer till högspecialiserad behandling, uppföljning och god rehabilitering. Liknande centrumbildningar för prostatacancer är på gång även på några andra håll i landet. Vid Capio S:t Göran startade projektet i början av 2017 och under hösten har redan de första patienterna tagits emot. Uppbyggnaden drivs av en multiprofessionell projektgrupp.

– Vi hoppas kunna utveckla en modell som även andra kan inspireras av, säger Henrik Grönberg, som leder Prostatacancercentrum. Den gråkalla tisdagsmorgon sent i november som Onkologi i Sverige besöker S:t Görans sjukhus, är det dags för veckomöte i projektet. Femton kvinnor och män samlas i ett fönsterlöst mötesrum. Runt det avlånga bordet finns stor kompetens samlad. Här sitter onkologer, urologer, onkologisjuksköterskor, urologisjuksköterskor, enhetschefer, projektledare och IT-systemförvaltare. Diskussionen är livlig. Det finns många frågor att bolla och stämma av nu när de första patienterna har börjat komma. I vems inkorg hamnar vilka mejl? Vem bör göra vad? Hur skriver man anteckningar i datorsystemet?

Läs hela reportaget som PDF

CANCERVÅRDEN BLIR MER JÄMLIK MED STANDARDISERADE VÅRDFÖRLOPP

CANCERVÅRDEN BLIR MER JÄMLIK MED STANDARDISERADE VÅRDFÖRLOPP
Införandet av standardiserade vårdförlopp (SVF) i cancervården går stadigt framåt. Nu finns vårdförlopp för 28 diagnoser och ytterligare tre ska införas nästa år. Över 100 000 patienter har utretts enligt SVF sedan starten och nära 90 procent av dem är överlag nöjda med sin vårdkontakt. Men hur går det, är alla landsting och regioner igång med alla SVF? Och lyckas vi korta väntetiderna och minska de regionala skillnaderna som det är tänkt? Här ger Regionala cancercentrum i samverkan en övergripande bild av var vi i Sverige står med införandet av den danska modellen med ”pakkeforløb”.

I mars lämnade alla landsting/regioner in en handlingsplan till socialdepartementet, där de beskrev hur de skulle ta sig an införandet av de tio nya vårdförlopp som ska införas i år. Därmed fick landstingen dela på hälften av de 407 miljoner som regeringen delar ut i år för att stödja införandet av det nya arbetssättet. För att få ta del av den andra hälften av medlen har varje landsting också svarat upp mot kravet att senast den 1 november lämna in en redovisning av årets arbete. I redovisningen ska det bland annat framgå att de har haft patienter som har utretts enligt de vårdförlopp som införs i år. Baserat på departementets granskning av redovisningarna fattar regeringen beslut om tilldelning av de återstående utvecklingsmedlen.

SNABBARE IGÅNG I ÅR
I landstingens rapporter ser man att arbetet med att införa de nya vårdförloppen för året kommit igång snabbare i år än jämfört med tidigare. Alla landsting och regioner kan därför redovisa SVFutredda patienter i alla de vårdförlopp som omfattas av kravet på att minst en patient ska ha varit igenom vårdförloppet för att det ska betraktas som infört. Detta är en förutsättning för att landstinget ska få ta del av de statliga medlen. Fyra av årets SVF är undantagna från detta krav (akut lymfatisk leukemi, anal-, penis- och testikelcancer) därför att incidensen är så låg att det inte är sannolikt att alla landsting möter patienter med dessa diagnoser under ett år. Redovisningarna speglar också att arbetssättet börjar fungera allt smidigare. Vad som fungerar bra och mindre bra varierar dock mycket mellan de olika landstingen. Flera landsting och regioner nämner undanträngningseffekter i sina rapporter. De har dock svårt att hitta metoder för att kunna fånga detta på ett kvantitativt sätt, så det är svårt att dra några slutsatser av de redogörelser som finns i rapporterna.

KOMPETENSBRIST KÄPPAR I SVF-HJULEN
Flera landsting vittnar om att kompetensförsörjningsbrister lägger hinder i vägen för att de ska lyckas korta de totala väntetiderna. Delar av vårdförloppsprocesserna går dock snabbare än tidigare i flera landsting. Ledtiderna för patologin har till exempel minskat i Västra Götaland och Stockholm. Andra landsting lyfter däremot fram patologin som en flaskhals, bland annat på grund av att de saknar personal. Ett gemensamt problemområde för alla landsting och regioner är enligt deras rapporter att få till en mer tillförlitlig uppföljning av väntetiderna. Det framgår också av den väntetidsredovisning som RCC i samverkan publicerade i början av november. Ett arbete med att kvalitetssäkra data har dock påbörjats i flera landsting, något som det sannolikt kommer att fokuseras på ännu mer i hela landet under nästa år.

Läs hela artikeln som PDF

Ny studie visar på effektiv hjälp mot cytostatikaframkallade nagelskador

Ny studie visar på effektiv hjälp mot cytostatikaframkallade nagelskador
I en brittisk randomiserad studie har forskare utnyttjat egenskaperna i polyfenolrika afrikanska oljor för att kraftigt minska problemet med cytostatikaframkallade nagelskador. Resultaten från denna icke-kommersiella statligt stödda randomiserade dubbelblinda studie offentliggjordes på ASCO 2017.

Studiens utformning (IRAS ID 151716): Sextio män och kvinnor som fick cytostatika för bröst- eller prostatacancer randomiserades för att applicera antingen oljebaserad fuktande balsam på sina naglar tre gånger dagligen eller en balsam som utnyttjar de naturliga egenskaperna i växtbaserade vaxer och eteriska oljor1,2,3. Ingredienser i undersökningsbalsam: Inga konserveringsmedel, parabener, sulfater eller oljor användes och där så var möjligt oraffinerade, ekologiska, oljor och vaxer. Bas: Kallpressad jungfruolja, ekologiskt bivax, oraffinerad kakao och sheasmör. Eteriska oljor: Gaultheria procumbens, lavandula officinalis, eucalyptus globulus, tarchonanthus camphoratus. Studiehypotes: Både baserna och de eteriska oljorna, som valts för denna blinda studie, är rika på fytokemiska och i synnerhet fenoliska polyfenoler. Utöver deras djupgående fuktande egenskaper är de kända för att ha antiinflammatoriska, antimikrobiella och antioxiderande egenskaper4, 5, 6, 7, 8, 9, antogs de kunna fungera som en lokal antidot mot cytostatika, förhindra klyvning och sekundär infektion och därför generellt bevara nageln frisk och oskadad.

Kvalitetssäkring:
Prövningen utformades med hjälp av det oberoende statligt finansierade organet National Cancer Research clinical trials development committee samt rådgivare från avdelningen för biologisk vetenskap vid Coventry University och oberoende statistiker. Den genomgick även en oberoende granskning för att uppfylla riktlinjer för god klinisk sed och godkännande från Cambridge University Central Research Ethics Committee.

Läs hela artikeln som PDF

För och emot lungcancerscreening – rapport om senaste kunskapen från världskonferensen i Japan

För och emot lungcancerscreening– rapport om senaste kunskapen från världskonferensen i Japan
När man vet att lungcancer globalt sett är den dödligaste cancerformen – bör det då inte vara en god idé att införa screeningprogram? Frågan är långtifrån så enkel. Här redogör Jonas Nilsson, ST-läkare i Gävle och doktorand vid Umeå universitet, för det aktuella forskningsläget och vad som talar för och emot
screening för lungcancer. Tillsammans med sina kollegor ger han också en översikt av lungnoduli-guidelines, något som avhandlades vid WCLC, World Conference on Lung cancer i Yokohama och Tokyo i oktober 2017.

Lungcancer är den dödligaste cancertypen globalt sett.1 I Sverige utgör lungcancer den femte vanligaste cancertypen, men den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken. 2 I USA dör omkring 160 000 patienter varje år till följd av lungcancer, vilket utgör omkring en tredjedel av alla cancerrelaterade dödsfall.1 Idag är endast omkring 20 procent av alla nydiagnostiserade lungcancerpatienter i begränsat stadium I/II, vilket bidrar till en låg femårsöverlevnad (cirka 15 procent). Därför torde tidig upptäckt vara prognostisktgynnsamt hos dessa patienter.3 Det har dock under flera decennier varit tveksamma resultat kring huruvida lungcancerscreening bör implementeras eller ej. År 2011 presenterades data från en stor amerikansk prospektiv studie (The National Lung Screening Trial, NLST) som inkluderade över 53 000 högriskpatienter till årlig screening med lågdos-DT (datortomografi) eller konventionell lungröntgen (frontal- och sidoprojektion) under tre konsekutiva år. Uppföljande data om lungcancerdiagnos- och lungcancerrelaterad död samlades in fram till och med 2009. Antalet positiva fynd var 24,2 procent med lågdos-DT och 6,9 procent med konventionell lungröntgen. Antalet falskt positiva
fynd var 96,4 procent samt 94,5 procent med lågdos-DT respektive konventionell lungröntgen. Det förelåg dock en relativ mortalitetsreduktion i lungcancer hos högriskpatienter på cirka 20 procent med lågdos-DT jämfört med konventionell lungröntgen.4

Utöver detta genomfördes en omfattande litteraturgenomgång inom lungcancerscreening av Moyer et al. på uppdrag av U.S. Preventive Services Task Force (USPSTF) där man konkluderade att det förelåg stöd för årlig lungcancerscreening med lågdos-DT hos patienter mellan 55 och 80 år som hade rökt minst 30 paket-år* och fortsatte röka, eller hade slutat för mindre än 15 år sedan, vilket är de nuvarande rekommendationerna i USA.1, 5 Dessa rekommendationer är dock inte internationellt vedertagna, då man är osäker på för- och nackdelar med ett eventuellt screeningprogram. Exempelvis finns det belägg för att årlig screening med lågdos- DT under långa tidsperioder ger kumulativt höga stråldoser som i sig kan öka risken för utveckling av lungcancer.6 Dessutom är det inte helt fastlagt vilken population som är mest lämpad för screening, kostnadseffektiviteten för screening samt hur man bör handlägga eventuella fynd.7 Vidare forskning inom detta område anses vara av mycket stort värde och den största pågående studien inom lungcancerscreening är Nederlands-Leuvens Longkanker Screenings ONderzoek (NELSON-trial) som utförs i Nederländerna och Belgien. På världskongressen i lungcancer (IASLC World Conference on Lung Cancer) i Yokohama/Tokyo i oktober 2017 presenterades data från knappt 16 000 individer som randomiserades till screening eller inte (1:1), där individerna i screeningprogrammet genomgick DT vid baseline, efter 1, 2, samt 2,5 år. Den kumulativa upptäckten av lungcancer i screening-populationen var 3,2 procent. Falskt positiva svar efter positiv screening var dock 59,4 procent. Ett intervall på 2,5 år tycks vara för långt då dessa tumörer i större utsträckning uppvisade senare stadium och mindre fördelaktiga histologityper. I genomsnitt var 69,4 procent av de screeningupptäckta tumörerna i stadium I och 9,8 procent i stadium IIIb/IV. Analyser av kontrollgruppen pågår och resultat kommer att presenteras framgent. 8

 Läs hela artikeln som PDF

Vanliga rutinblodprover kan ge prognostisk information vid icke-småcellig lungcancer

Vanliga rutinblodprover kan ge prognostisk information vid icke-småcellig lungcancer
En ny studie visar att vanliga rutinblodprover som Hb, LPK och TPK kan ge prognostisk vägledning vid behandling av ickesmåcellig lungcancer, NSCLC. Mot bakgrund av att behandling av avancerad NSCLC är associerat med många biverkningar är prognostiska faktorer i denna situation viktiga när beslut om behandlingsstrategin ska fattas. Att använda vanliga rutinblodprover som prognostiska faktorer har också den fördelen att de är lättillgängliga och inte kräver dyra eller tidskrävande analyser. Det skriver Georg Holgersson vid Uppsala universitet och Gävle sjukhus i en sammanfattning av de studieresultat som han nyligen disputerat på.

Lungcancer är den cancersjukdom med högst mortalitet i såväl Sverige som resten av världen. I Sverige dör närmare 4 000 människor varje år av lungcancer1. Lungcancer delas utifrån histologi in i två huvudtyper, småcellig lungcancer (SCLC) och icke- småcellig lungcancer (NSCLC) där NSCLC är vanligast och står för ca 80 procent av alla lungcancerfall. Prognosen vid NSCLC är dålig med en femårsöverlevnad på ca 15–20 procent för alla sjukdomsstadier tillsammans2. Detta beror till stor del på att över 75 procent av patienterna diagnostiseras i ett sent sjukdomsstadium där cancern inte är tillgänglig för kirurgi. Om sjukdomen är inoperabel men inte fjärrmetastaserad är strålbehandling, med eller utan tillägg av cytostatika, den enda möjligheten till kurativt syftande behandling. Dock är prognosen med denna behandling ändå relativt dålig med en femårsöverlevnad på ca 15 procent2. Dessutom är behandlingen förenad med en risk för allvarliga biverkningar i form av strålningsorsakad pneumonit och esofagit, som i vissa fall kan vara livshotande. Hos patienter som får återfall i NSCLC efter tidigare behandling är prognosen mycket dålig, även om det på senare år tillkommit många lovande nya preparat som kan användasi en recidivsituation. För att kunna anpassa behandlingsstrategin vid NSCLC finns ett behov av att hitta prognostiska faktorer som ger information angående patientens förväntade överlevnad. Förutom TNM-stadium, är patientens performance status den mest etablerade prognostiska faktorn vid NSCLC3. Dock finns det betydliga variationer i prognos även hos patienter inom samma stadium och performance status varför behovet av ytterligare prognostiska faktorer är stort. Studier av kliniska prognostiska faktorer vid NSCLC som ålder, kön, histologi, m.m. har påvisat vissa samband med överlevnad, men resultaten har inte varit helt samstämmiga. På senare år har intresset för den prognostiska betydelsen hos vanliga rutinblodprover vid NSCLC ökat. Få studier har gjorts specifikt på prognostiska faktorer hos patienter som strålbehandlats för NSCLC eller hos patienter som fått återfall i sjukdomen.

Läs hela artikeln som PDF