Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

HLF-genen skyddar blodstamceller genom att bevara dem i vila

HLF-genen skyddar blodstamceller genom att bevara dem i vila
HLF är en viktig regulator av blodstamcellsfunktion och kan ge värdefull information om hur stamceller regleras normalt, men även vid uppkomst av leukemi. Det skriver Mattias Magnusson och Karolina Komorowska vid Lunds universitet i en ny studie som bekräftar tidigare fynd vad gäller HLF-genens centrala roll i regleringen av blodstamceller. Nästa steg är att identifiera genom vilka signaler HLF-genen skyddar stamcellerna för att kunna manipulera deras aktivitet i både normal blodbildning och vid leukemi.

HLF-genen är nödvändig för att bibehålla våra blodstamceller i ett vilande stadium (Figur 1), något som är avgörande för att säkerställa normal blodproduktion under stress. Det visar vår nya forskningsstudie från Lunds universitet som nyligen publicerats i Cell Reports (Komorowska et al., 2017). Studien bekräftar flera tidigare studier som visar på en central roll för HLF-genen i regleringen av blodstamceller. Resultaten kan ha viktiga tillämpningar för såväl benmärgstransplantationer som för att förstå hur leukemi utvecklas.

STAMCELLERS SJÄLVFÖRNYELSE
Stamceller har den unika potentialen att kunna dela sig i två identiska dotterceller som har exakt samma kapacitet som modercellen, så kallad självförnyelse, samt kapacitet att mogna ut till flera celltyper (Weissman, 2000). Idag har forskning identifierat vävnadspecifika stamceller i många av våra organ, såsom i blod, hud och tarm (Moore and Lemischka, 2006). Dessa stamceller är nödvändiga för att tillgodose det stora behov av nya celler som kroppen behöver varje dag genom en individs hela livslängd, speciellt i blodet, tarmarna och huden. Denna enorma potential gör att stamceller utgör ett stort hopp för den framtida sjukvården genom så kallad cellterapi.

BLODSTAMCELLER OCH TRANSPLANTATION
Cellerna i blodet är nödvändiga för att tillgodose kroppen med syre, näring och för att transportera bort restprodukter, men också för att skydda oss mot bakterier och virus (Weissman, 2000). Dessa celler är oftast kortlivade och behöver nybildas kontinuerligt från ett litet antal celler i benmärgen, de så kallade blodstamcellerna. Blodstamceller har förmågan att ge upphov till alla typer av blodceller, och har även potential att självförnya sig (Figur 2)(Weissman, 2000). Detta innebär att de kan förse kroppen med nästan 1 000 miljarder nya blodceller varje dag genom hela livet. Dessutom har blodstamcellerna förmågan att migrera från benmärg ut i blod samt hitta tillbaka till sina specifika platser i benmärgen (Figur 2). För att säkerställa ett livslångt underhåll av normal blodstamcellsfunktion hålls de flesta blodstamceller i ett vilande (icke delande) tillstånd (Figur 2). Detta skyddar dem mot utmattning och yttre påverkan och minimerar skada på arvsmassan och därmed risken för uppkomst av blodcancer (Eliasson and Jonsson, 2010) Blodstamcellerna kan dock snabbt rekryteras för att rekonstruera blodsystemet vid trauma, varefter de återvänder till sitt viloläge (Anne Wilson 2008). Dessa egenskaper har gjort att transplantation av blodstamceller idag är en rutinbaserad cellterapi i kliniken för behandling av patienter med blodcancer (leukemi), genetiska blodsjukdomar och autoimmuna sjukdomar som multipel skleros (MS). I mer än 50 år har man genomfört lyckade transplantationer av blodstamceller, men ett kvarstående problem är dock att antalet blodstamceller är få och behovet av donatorer är stort.

Läs hela artikeln som PDF

ASH är världens bästa möte om lymfom

ASH är världens bästa möte om lymfom
CAR-T-celler var kanske det största på 2017 års ASH-möte. Det finns mycket kvar att lära när det gäller både att få ut maximalt vad gäller effekt och att hantera biverkningar men klart är att sådan immunterapi tillsammans med immun-checkpointhämmare kommer att få en stor roll i framtiden. Resultaten inom myelom visar också att denna behandlingsprincip inte kommer att vara begränsad till CD19-positiva B-cellsmaligniteter. Det skriver docent Daniel Molin, forskare vid Uppsala universitet och överläkare på Akademiska sjukhuset i en översikt av framförallt de lymfomnyheter som presenterades på ASH i Atlanta.

Att åka på det årliga mötet med American Society of Hematology (ASH) är en höjdpunkt för alla med intresse av blodsjukdomar av alla slag. Som onkolog kanske man kan känna sig som en katt bland hermelinerna på detta möte men faktum är att det är världens bästa lymfommöte och att det är ganska skönt som onkolog att med gott samvete sortera bort allt som inte har lymfom i titeln. Det går ändå inte att bevaka allt man skulle vilja, men mängden kollisioner mellan de intressanta sessionerna blir i alla fall något mindre.

Efter en okomplicerad resa via Frankfurt, installering på det rymliga hotellrummet och en mycket god burgare på det till synes tvivelaktiga haket Five Guys var det skönt med en god natts sömn. Mycket tidigt på morgonen väcktes jag dock av telefonen. Helt förvirrad i tron att jag var hemma och förmodligen bakjour fick jag till slut klart för mig att det var en journalist från en medicinsk tidskrift som ville ha en kommentar om ECHELON-1-studien. Jag motstod impulsen att i mitt omtöcknade tillstånd säga precis vad jag tycker (jag har alltid tyckt att det är en mindre bra studie med suboptimal standardarm och tackade nej till svenskt deltagande). Jag väntade dock med att säga något bestämt tills jag vaknat till ordentligt och gav ett mer nyanserat utlåtande om studien, som publicerades i New England J Med parallellt med presentationen på plenary session på ASHmötet. Mer om detta nedan.

Fredagen bjöd sedan oväntat nog på riktig snöstorm. Speciellt anmärkningsvärt med tanke på den totala avsaknaden av snö hemma i Uppsala. Detta bevisar dock säkert enligt Trump att någon klimatförändring inte finns. Fredagen spenderades sedan med arbete, möte i styrkommitté för en internationell studie, mer möten och ett symposium om immunterapi vid Hodgkins lymfom. Konferensen började för mig på allvar på lördagen och nedan följer en sammanfattning av vad jag uppfattade som de viktigaste nyheterna inom lymfomområdet:

HODGKINS LYMFOM
Hodgkins lymfom har nu i flera år stått i fokus, först tack vare brentuximab vedotin och senare PD-1-hämmare. Antikropps-cytostatika-konjugatet brentuximab vedotin, riktat mot CD30, har fått en viktig roll i behandlingen av recidiverande och refraktära Hodgkins lymfom, både som singelbehandling palliativt eller inför allogen transplantation, tillsammans med bendamustin eller ensamt inför autolog och som underhållsbehandling efter autolog. Hittills har det dock inte hittat sin roll i primärbehandlingen. Studien ECHELON-1 som är den första stora studien med brentuximab vedotin i primärbehandling för Hodgkins lymfom presenterades på plenary session och publicerades samtidigt i New England J Med (abstract 6). I studien som inkluderade 1 334 patienter med avancerade stadier randomiserades de mellan ABVD och kombinationen brentuximab vedotin + AVD (A-AVD). A-AVD-armens ”modifierade” progressionsfria överlevnad var 5 procent bättre (82 procent vs 77 procent). Toxiciteten skiljde sig också mellan armarna. I ABVD-armen dog 11 patienter av lungtoxicitet på grund av bleomycin. I A-AVD-armen var neutropeni och framför allt polyneuropati mer vanligt.

Läs hela referatet som PDF

Förbättrad cancerdiagnostik med 3D-mikroskopi

Förbättrad cancerdiagnostik med 3D-mikroskopi
Den senaste tidens landvinningar inom ljusmikroskopi kan användas kliniskt för att förbättra patologisk diagnostisering av tumörer. Nu är det möjligt att avbilda hela tumörer digitalt och studera och karakterisera komplexa strukturer i tre dimensioner (3D). Det skriver professor Per Uhlén, Karolinska Institutet och Ayako Miyakawa, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Cancertumörer är komplexa sammansättningar av heterogena populationer av celler med olika fenotypiska egenskaper1. Framsteg inom tekniken för gensekvensering har varit mycket viktig för att klarlägga förekomsten av heterogenitet i olika typer av cancer. Men ett problem när tumörer sekvenseras är att vävnaden dissocieras till en cellsuspension där all information om den spatiala lokaliseringen av enskilda celler i tumören saknas. På så sätt förloras viktig information som kan användas vid diagnostiseringen av tumörer, till exempel cellnischer, vaskulatur och skiktformation. Noggranna patologiska undersökningar är viktigt för att kunna ställa korrekta diagnoser och för att kunna välja adekvata och effektiva behandlingar. Vanligtvis fixeras vävnad som tas från patienter i formalin och bäddas sedan in i paraffin till så kallade FFPEprov (Formalin Fixed Paraffin Embedded). Tunna snitt (<10 μm-tjocka) av FFPE-provet kan då skäras och färgas in med olika diagnostiska markörer. Patologer studerar därefter preparaten med ljus- och/eller fluorescensmikroskopi som genererar tvådimensionella (2D) bilder. Men att avbilda den ursprungliga tredimensionella (3D) vävnaden med 2D-bilder skapar ett informationsgap mellan vävnaden och bilden. Vissa strukturer i vävnaden kan inte återges med bara 2D-bilder som till exempel tumörers vaskulärsystem.

TIO GÅNGER SNABBARE
Vi har utvecklat ett nytt protokoll för att undersöka och diagnostisera hela FFPE-tumörer av storlek upp till 10x10x10 mm2 (Figur 1). Protokollet har vi valt att kalla DIPCO (Diagnosing Immunolabelled Paraffin-embedded Cleared Organs) och det består av diverse olika moment. Genom att tilllämpa en metod som på senare tid har förfinats kan vi göra hela FFPE-tumörer genomskinliga för ljus3. Metoden går ut på att avlägsna lipider som gör den ogenomtränglig för ljus genom att behandla vävnaden med en serie av metanollösningar och bleka vävnaden med väteperoxid4. Processen skadar inte färgämnen och antikroppar som används för diagnostiseringen. Den transparenta infärgande vävnaden kan sedan avbildas i 3D med ett Light- Sheet mikroskop5. Light-Sheet mikroskopi är en etablerad imaging-teknik som lämpar sig väl för 3D-avbildning. Det exciterande ljuset infaller vinkelrätt mot objektivet så att en hel bild av preparatet kan detekteras momentant med en kamera (Figur 1).

Läs hela artikeln som PDF

Virtuell multidisciplinär konferens ska ge bättre bäckencancerrehabilitering i norr

Virtuell multidisciplinär konferens ska ge bättre bäckencancerrehabilitering i norr
Rehabilitering för patienter som behandlats för cancer i bäckenet har varit ett efter – satt område med många dolda problem. Den hjälp som funnits har helt enkelt inte varit tillräcklig. Här beskriver processledare Anette Lundqvist och rehabiliteringskoordinator Åsa Sandström hur RCC Norr valt att arbeta med problemet. Det centrala kan beskrivas som att det är patientens symtom och besvär som ska styra rehabiliteringsinsatserna, inte ursprungsdiagnosen. Kompetensen ska inte vara klinikbunden och insatserna ska på alla nivåer kunna gå över diagnosgränserna.

Samtliga sex RCC startade under 2016 ett projekt i syfte att förbättra omhändertagandet för dessa patienter. Utvecklingen pågår nu i hela landet, men sker på lite olika sätt. I den norra regionen behöver särskild hänsyn tas till de långa avstånden. Tidigt i RCC Norrs projekt förespråkade verksamhetschefer och processledare uppbyggnad av en virtuell multidisciplinär konferens (MDK) för patienter med särskilda eller avancerade rehabiliteringsbehov. Parallellt har man också byggt upp lokala rehabiliteringsnätverk för att samutnyttja funktioner och kompetenser inom de olika diagnosprocesserna.

PATIENTMEDVERKAN EN NATURLIG DEL
Projektet inom den norra regionen leds av undertecknad, Anette Lundqvist, som varit med sedan starten 2016. I höstas anställdes Åsa Sandström som rehabiliteringskoordinator. Patientmedverkan har varit en naturlig del genom hela projektet där syftet är att rehabiliteringen ska skötas strukturerat för att bli likvärdig och jämlik för befolkningen. De diagnoser som omfattas är kolorektal, anal, urologisk och gynekologisk cancer samt allogent transplanterade inom hematologin. I stort sett alla personer som behandlas för bäckencancer drabbas av komplikationer i form av besvär från mage, tarm, urinblåsa, könsorgan, hud, lymfsystem eller skelett. Det innefattar att även psykologiska, sociala och existentiella behov behöver tillgodoses.

Besvären påverkar både personen som drabbas och de närståendes vardag och livskvalitet. Totalt tillkommer omkring 1 600 nya sjukdomsfall årligen i den norra regionen som omfattar fyra landsting/regioner med tillsammans tolv sjukhus. Det finns ungefär 23 500 personer i regionen som idag överlevt cancerbehandling inom de aktuella diagnoserna och som kan ha åsamkats olika typer av besvär. Hur många av dessa som önskar stöd och hjälp är inte undersökt.

REGIONAL REHABILITERINGS-MDK
Grundläggande rehabilitering ska kunna erbjudas lokalt, i första hand på den egna kliniken eller sjukhuset. För att underlätta bedömningen av behoven har en konkret nivåstrukturering av rehabiliteringsinsatserna utarbetats.
Tänkbara rehabiliteringsinsatser har placerats in i det vi kallar rehabpyramidens fyra nivåer (se bild). Gränserna kan av naturliga skäl vara flytande beroende på lokala skillnader beträffande kompetens och resurser. Vid särskilda eller avancerade behov som inte kan tillgodoses lokalt ska patienten remitteras till regional MDKrehab.

Den multidisciplinära konferensen utgår från Cancercentrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå varannan vecka och vidare via videouppkoppling ut i regionen. Remiss skickas med uppgifter enligt en utarbetad remissmall och en ifylld så kallad Distresstermometer (se faktaruta). Den regionala rehabiliteringskoordinatorn förbereder ronden och kallar de kompetenser som behövs för respektive patient – i samråd med rondordföranden som är gyn- eller kolorektalkirurg. Strävan är att patienterna ska få rehabiliteringsinsatser vid närmsta sjukhus i den mån kompetens finns att tillgå. I första hand medverkar rehabiliteringskompetenser från patientens hemortssjukhus. Ronden gör sedan en samlad bedömning av den aktuella patientens besvär och behov och skriver ett förslag på rehabiliteringsplan. Kontaktsjuksköterskan informerar patient/närstående om rondens bedömning och erbjuder rehabiliteringsinsatser enligt planen.

Läs hela artikeln som PDF

Ny studie visar: Rätt behandling kan förbättra livskvaliteten vid lymfödem

Ny studie visar: Rätt behandling kan förbättra livskvaliteten vid lymfödem
Att leva med den kroniska sjukdomen lymfödem påverkar det vardagliga livet. Men ny forskning visar att rätt behandlingar kan förbättra den hälsorelaterade livskvaliteten hos denna patientgrupp, skriver Pia Klernäs, diplomerad lymfterapeut och disputerad fysioterapeut vid Lunds universitet.

Lymfödem är en svullnad som kan manifesteras i olika delar av kroppen. Svullnaden uppkommer på grund av att lymfvätska inte hinner dräneras bort i tillräcklig takt, utan blir kvar i vävnaden. Lymfödem brukar delas in i två grupper, primära eller sekundära. Primära (medfödda  lymfödem har en genetisk orsak och kan leda till dåligt utvecklade lymfkärl med exempelvis avsaknad av klaffar1. De primära lymfödemen är relativt ovanliga, man har uppskattat att ett barn på 6 000 föds med detta2. Båda könen kan drabbas. Svullnaden sitter oftast i nedre extremiteter, men även andra delar av kroppen kan vara involverade. Ibland finns ödemet redan vid födseln, men vanligare är att det uppträder senare i livet. Sekundära lymfödem är vanligare än primära och beror på en skada på lymfsystemet orsakat av exempelvis operation, infektion, inflammation eller trauma. Den vanligaste orsaken till sekundära lymfödem i Sverige är cancerbehandling som till exempel bröstcancer, gynekologisk cancer, prostatacancer, malignt melanom eller tumörer i huvud/halsregionen. Beroende på hur många lymfknutor som tas bort och om området strålas, varierar incidenten av lymfödem från 0 procent till 40–78 procent3, 4.

TYNGD OCH SPÄNNINGSKÄNSLA
Lymfödem kan medföra fysiska, psykiska, sociala och/eller praktiska problem, som kan påverka patientens hälsorelaterade livskvalitet (HRQoL)5. Många patienter upplever tyngd och spänningskänsla samt minskad rörlighet eller styrka i den svullna kroppsdelen. Risken för att få infektioner, som exempelvis erysipelas, i den drabbade kroppsdelen ökar  också. Behandling av lymfödem syftar i första hand till att minska svullnaden, men ett annat viktigt behandlingsmål kan vara att förbättra patientens HRQoL. Tidig upptäckt av ödemet och behandling med kompression är de viktigaste faktorerna för att hålla nere svullnaden, oavsett orsak3. Om
inte kompression och egenvård räcker till kan patienten få remiss till en rehabiliteringsperiod med konservativ behandling. Konservativ behandling kan, förutom behandling med kompressionsstrumpa, bestå av manuellt lymfdränage (massage) och bandagering av den svullna kroppsdelen, rörelse- och styrketräning samt information om lymfsystemet och om egenvård6. På sikt kan det ske en fettomvandling av lymfödemet vilket gör att kompressionsstrumpa och annan konservativ behandling inte kan minska svullnaden. Då kan behandling med fettsugning kombinerat med livslång användning av kompressionsstrumpa vara en effektiv metod7.

Läs hela artikeln som PDF