Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Faktor som fördubblar risken för att dö i bröstcancer identifierad

Faktor som fördubblar risken för att dö i bröstcancer identifierad

Patienter med hög intra-tumör heterogenitet av ER (östrogenreceptor) har en ökad risk att dö av bröstcancer. Detta gäller även patienter med Luminal A bröstcancersubtyp som anses ha god prognos. Denna nya kunskap kan på sikt ha stor betydelse för kvinnor med östrogenreceptor- positiv bröstcancer genom att främja mer patientspecifika behandlingsval. Det skriver forskaren och gruppledaren Linda Lindström vid Karolinska Institutet i en sammanfattning av en stor randomiserad studie där bröstcancerpatologer utvärderat intra-tumör heterogenitet.

Bröstcancer är den vanligaste tumörsjukdomen hos kvinnor i Sverige, och en av åtta kvinnor diagnostiseras med bröstcancer under sin livstid. Av dessa kvinnor kommer cirka var fjärde kvinna att insjukna i metastatisk sjukdom och dö1,2. Orsaken till bröstcancer är mångfasetterad, men reproduktiva faktorer, hormonell miljö och tillförsel av kvinnligt könshormon är faktorer som påverkar risken för bröstcancer. Det är också känt att en andel patienter med bröstcancer har en nedärvd känslighet som gör att de har högre risk att drabbas av cancer. Av all bröstcancer uppskattas mellan fem och tio procent orsakas av en känd ärftlig genförändring. Det som förbättrat bröstcanceröverlevnaden över tid är det omfattande användandet av olika hormonellt baserade behandlingsmetoder, kemoterapi och mammografiscreening. Trots detta svarar endast omkring 50 procent av kvinnor med hormonkänslig bröstcancer på hormonell behandling1,3.

Bröstcancer är en mycket heterogen sjukdom med olika tumörutveckling, spridningsförmåga och tid till eventuell spridning av sjukdomen. Prognosen för en kvinna med bröstcancer bestäms med hjälp av ett antal tumöregenskaper såsom tumörens storlek, grad och lymfkörtelspridning, samt de kliniskt använda bröstcancermarkörerna som inkluderar östrogenreceptor (estrogen receptor, ER) och progesteronreceptor (PR) status, tillväxttakt (via Ki-67), samt om tumören innehåller tillväxtfaktorn HER2. Fyra av fem kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer har ER-positiv bröstcancer. Sammanfattningsvis inkluderade STO-3-studien postmenopausala bröstcancerpatienter med lymfkörtelnegativa bröstcancertumörer som var mindre än 3 cm, och patienterna blev randomiserade för att få tamoxifenbehandling kontra ingen systemisk behandling. Vår retrospektiva analys inkluderade 593 patienter med ER-positiv bröstcancer samt nyligen annoterad detaljerad information kring tumörkarakteristika (ER, PR, HER2 och Ki-67 utvärderade 2014) och 25 års uppföljning av dessa patienter. Majoriteten av bröstcancertumörerna hade även information kring genuttryck via så kallad mikroarray-teknik (Agilent arrays, 32.1K prober) vilket användes för att klassificera tumörerna avseende bröstcancersubtyp8 där Luminala tumörer är de vanligaste subtyperna vid ER-positiv bröstcancer.

Läs hela artikeln

Så kan behandling mot lungcancer individanpassas på ett länssjukhus

Så kan behandling mot lungcancer individanpassas på ett länssjukhus

I en inte alltför avlägsen framtid kommer lungcancerbehandling att successivt bli allt mer komplicerad med tydligare individualisering och ständigt mer avancerade behandlings algoritmer. Nya biomarkörer, omfattande gensekvensering och kombinationsterapier kommer att ställa stora krav på uppdaterade behandlingsriktlinjer, samarbeten med laboratorier och utredningstekniker som möjliggör den testning som ligger till grund för alla nya behandlingar. Det skriver Johan Isaksson, överläkare vid Gävle sjukhus, i en redogörelse för hur behandling av lungcancer kan individanpassas på ett länssjukhus.

I Sverige diagnostiseras årligen cirka 4 000 patienter med lungcancer vilket gör det till den femte vanligaste cancersjukdomen i vårt land. Lungcancer är en diagnos med dålig prognos och är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i Sverige. Sjukdomen upptäcks ofta i sena stadier, våra hitintills tillgängliga behandlingar har måttlig effekt och femårsöverlevnaden vid metastaserad sjukdom är några få procent. Medelåldern vid lungcancerinsjuknande är hög och ofta komplicerar samsjuklighet och allmäntillstånd både utredning och behandling. Sedan mitten av 2000-talet har det successivt tillkommit nya medicinska behandlingar som komplement till cytostatika och det i sin tur har lett till förbättrade behandlingsresultat för vissa undergrupper av lungcancerpatienter. Gemensamt för dessa nya behandlingar är att det utvecklats prediktiva tester av primärtumören som kan förutspå om behandlingen har chans att ge effekt eller ej. En betydande andel av patienterna med spridd lungcancer utreds och behandlas på länssjukhus och allt mer komplicerade utrednings- och behandlingsalgoritmer tillkommer som utmaningar för läkare som oftast inte är renodlade lungcancerspecialister utan också handhar övriga områden i det lungmedicinska spektrat. I den här artikeln beskrivs vardag och ambitioner ur ett länskliniksperspektiv. Lungkliniken i Gävle har ett upptagningsområde på knappt 300 000 individer och diagnostiserade 168 lungcancerfall under 2017. På kliniken är sju lungspecialister och ett flertal ST-läkare verksamma. Enheten består av en vårdavdelning, en bronkoskopienhet samt en mottagning med dagvård. Cytostatikabehandlingar ordineras av
lungläkare men administreras av sjuksköterskor på onkologklinikens cytostatikamottagning. Onkologkliniken i Gävle är en nära samarbetspartner och vi har en gemensam lungcancerrond varje vecka. Det är också onkologkliniken som bedömer, planerar och utför all strålbehandling, både palliativ och kurativ, med konventionell fotonstrålbehandling samt stereotaktisk strålbehandling. En gång per vecka finns möjlighet till diskussion med thoraxkirurger via videolänk.

Läs hela artikeln

Ett nytt cellskelett i kampen mot cancer

Ett nytt cellskelett i kampen mot cancer

Forskare vid Lunds universitet har upptäckt ett cellskelett som ger struktur åt mitokondrierna, cellens energifabriker. Skelettet är nödvändigt för mitokondriernas funktion, men forskarna fann även att cancerceller trots defekter utnyttjar skelettet för att kunna bibehålla sin energiproduktion – och därigenom överleva. Cellskelettet i mitokondrierna fungerar ungefär som ett armeringsnät och hjälper till att bibehålla cellens uppbyggnad och bidrar till stabiliteten i cellens olika rum. Det gör att olika molekyler lättare kan ta sig runt i cellen, skriver Maria Alvarado Kristensson, docent och forskare i molekylär patologi vid Lunds universitet.

Grunden till livet är cellens förmåga till självständig förökning. Födelsen av en cell är resultatet av en dynamisk process där proteiner utför ett reproduktionsprogram som kodas i arvsmassan. I eukaryota celler (mänskliga celler ingår i denna grupp) drivs reproduktionsprogrammet av energi som produceras genom att det bildas membranomslutna rum inne i celler. Energiproduktionen kräver då transport och kommunikation mellan de intracellulära rummen. Dynamiken i systemet uppnås genom olika cellskelettnät som formar och ger mekaniskt stöd för en cell, organiserar arvsmassan och hjälper till med intracellulär kommunikation, cellrörelse, celltransport och cell-cellkommunikation samt cell-cellkontakt. I praktiken möjliggör de olika cellskeletten att cellen duplicerar sitt innehåll före bildandet av två nya celler. I de flesta organ i kroppen är det viktigt att varje nyfödd cell är identisk med sin ursprungscell, annars aktiveras skyddsmekanismer så att de defekta nyblivna cellerna självdör. En cells livscykel och existens blir mer komplicerad när en människa ska bildas. Ursprunget för varje människa är att en cell från en moder och en cell från en fader blir till en annan cell som  bär på förmågan att bilda en hel individ. Resten är känt, vi blir barn, tonåringar, vuxna… Efterhand som vi åldras, åldras våra celler och deras förmåga till delning minskar. I alla åldrar finns celler vars kontrollerade förnyelse sker kontinuerligt i kroppen. Bland dessa celler finns celler i hud och i slemhinnor samt i immunförsvaret. När någon cell i kroppen drabbas av förändringar i reproduktionsprogrammet som leder till att cellen kan undgå tillväxthämmande signaler, kan detta orsaka att cellen förökas okontrollerat utan att ta hänsyn till närliggande strukturer, och då, om kroppen inte kan stå emot, kan cancer uppstå. Olika behandlingar finns då att tillgå – bland annat kirurgiska ingrepp, strålning och kemoterapi. Flera av dessa behandlingar kompletterar varandra.

Läs hela artikeln

STUDIE AV UNGA VUXNA CANCERÖVERLEVARE

STUDIE AV UNGA VUXNA CANCERÖVERLEVARE

Många unga canceröverlevare brottas med känslan av att inte vara attraktiva och de är i många fall också missnöjda med sin sexuella förmåga. Vi som arbetar i vården ska inte vara så rädda för att ställa svåra frågor om sex eller självmord. Den här gruppen behöver extra stöd och det finns ett stort behov av mer kunskap och en förändrad vårdorganisation, skriver Maria Olsson, disputerad i pediatrik vid Sahlgrenska akademin och specialistsjuksköterska inom cancerrehabilitering på universitetssjukhuset.

Att få en cancerdiagnos i åldrarna 15 till 29 år innebär stora påfrestningar för individen. Förutom de fysiska biverkningarna av cancer och cancerbehandling beskrivs även känslan av förlorad kontroll över sitt eget liv som enorm. Sjukdom och behandling innebär i många fall långa sjukhusvistelser vilket leder till avsaknad av det som pågår ute i det vanliga livet, som utbildning, fritidsaktiviteter, vänner och fester – delar som är viktigt för en ung människas utveckling. Idag är den medicinska behandlingen effektiv och flertalet tonåringar och unga vuxna överlever sin cancersjukdom, men vi vet lite om hur livet blir efter behandlingen. För att dessa unga individer ska kunna återgå till ett normalt liv med arbete, social samvaro, samliv och fungera som människor kan det finnas behov av rehabilitering. Det är därför av stor vikt att fylla de kunskapsluckor som finns och få en samlad kunskap kring möjliga följdtillstånd, följdsjukdomar och behov efter cancerbehandling för denna grupp. Denna studie hade som mål att ge tonåringar och unga vuxna som behandlas för cancer en röst, genom att belysa upplevda behov och fånga upp fysiska och psykiska följdtillstånd och följdsjukdomar relaterat till cancerbehandlingen.

BEHOV AV ÅLDERSANPASSAD MILJÖ
I en inledande fas av avhandlingsarbetet inbjöds tonåringar och unga vuxna, via sjukhusen där de vårdats, till fokusgrupps- intervjuer med målet att identifiera behov som var viktiga för gruppen canceröverlevare. De skulle vara i åldrarna 15 – 29 år och avslutat sin cancerbehandling. Intervjuerna bandades, skrevs ut och analyserades enligt den kvalitativa metoden, innehållsanalys. Resultatet visade bland annat behovet av en mer åldersanpassad miljö, både fysisk och psykosocial. De upplevde sig vara på fel plats, antingen bland barn med illaluktande blöjor eller bland äldre människor som talade om frågor som de upplevde som ointressanta. De talade om behovet av att få möta en personlig vård, de önskade bli sedda inte bara som sin diagnos. Vidare beskrev de behov av psykosocialt stöd under och efter behandlingen. De beskrev även avsaknad av samtal kring frågor som rör sexualitet.

Nästa fas av avhandlingen, den andra delstudien, hade en kvantitativ ansats och datainsamlingen genomfördes via Regionala Cancer Centrum i Väst, Sydöst, Uppsala-Örebro och Norr. Ett frågeformulär konstruerades baserat på tidigare studier, fokusgruppsintervjuerna samt mångårig erfarenhet från enheten för cancerepidemiologi i Göteborg. Detta formulär sändes ut till tonåringar och unga vuxna som behandlades under åren 2010–2011, samt till en kontrollgrupp. 540 deltagare, med en svarsfrekvens på 74 procent, besvarade en enkät som innehöll frågor om självskattad mental hälsa, depression och ångest, livskvalitet, kroppsuppfattning, sexuella funktioner och fertilitet samt demografiska fakta såsom ålder, kön, utbildning och civilstånd. Avslutningsvis fick de också frågor kring upplevelsen av att delta i undersökningen.

Läs hela artikeln

 

Så kan behandling vid svår halsbränna förebygga cancer

Så kan behandling vid svår halsbränna förebygga cancer

Långvarig och svår reflux är den största riskfaktorn för cancer i matstrupen – av typen adenocarcinom – som är en aggressiv och svårbehandlad cancer. Reflux behandlas vanligen med medicin som gör magsäcksinnehållet mindre surt, vilket oftast tar bort eller minskar symtomen. Ett alternativ är operation (antirefluxkirurgi), som hindrar magsäcksinnehållet att komma upp i matstrupen. Tidigare studier har inte entydigt visat att dessa behandlingar förebygger matstrupscancer, men studierna har inte varit tillräckligt stora och haft tillräckligt lång uppföljningstid för att säkra slutsatser ska kunna dras om eventuellt långsiktigt cancerförebyggande effekter. En studie vid Karolinska Institutet med närmare en miljon nordiska patienter visar nu att medicinsk eller kirurgisk behandling av svår halsbränna förebygger cancer i matstrupen. Bakom studien står professor Jesper Lagergren och läkaren John Maret-Ouda som här sammanfattar de intressanta
resultaten.

Gastroesofageal refluxsjukdom drabbar mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen i västvärlden.1, 2 Utöver att påverka livskvaliteten negativt är refluxsjukdom även den främsta riskfaktorn för att utveckla adenocarcinom i esofagus, en cancer med stigande incidens, krävande behandling och dålig prognos.3 Gastroesofageal reflux kan behandlas medicinskt med protonpumpshämmare, som verkar genom att göra maginnehållet mindre surt och därmed minska symtomen, eller kirurgiskt, där ett mekaniskt och fysiologiskt hinder skapas som förhindrar backflöde upp i matstrupen. Om behandling mot gastroesofageal refluxsjukdom minskar risken för att utveckla esofagusadenocarcinom har inte tidigare kunnat säkerställas vetenskapligt, då tidigare studiervarit små eller haft för kort uppföljningstid för att säkert kunna fastställa samband lång tid efter operationen. Syftet med studien var därför att undersöka hur effektiv behandling av gastroesofageal refluxsjukdom påverkar risken att utveckla esofagusadenocarcinom i en multinationell kohortstudie med lång och komplett uppföljning.

Läs hela artikeln