Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

GALLBLÅSECANCER – en diagnos, två strategier

GALLBLÅSECANCER – en diagnos, två strategier

Gallblåsecancer tillhör de mindre omtalade sjukdomarna i lekmännens media, medan den hos läkare snarast väcker en rysning på grund av den ytterst dåliga prognosen. Det finns emellertid anledning att intressera sig för gallblåsecancer eftersom den kirurgisk behandlingsindikationen har kunnat definieras allt bättre, samtidigt som en del mytbildningar skulle vara bra att kunna förpassa till historiens arkiv.

Enligt den senaste upplagan av Statistics on Cancer Incidence 2017 (det nya namnet på Socialstyrelsens serie ”Cancer Incidence in Sweden”) diagnostiserades år 2017 144 kvinnor med gallblåsecancer och 57 män. Motsvarande siffror för 2007 var 115 respektive 32 och för 2012 110 respektive 43. Detta skulle kunna tala för en reell ökning, men eftersom siffrorna från 2001 var 153 respektive 45 bör incidensskillnader ses med betydande kritiskt sinne
– kanske är det en fråga om ändrad diagnostik snarare än verkliga incidensskillnader. Säkerställt är det emellertid att antalet nya patienter i Sverige kan antas vara cirka 175 per år samt att sjukdomen drabbar cirka tre gånger så många kvinnor som män.
Endast 2 fall hos män och 5 fall hos kvinnor upptäcktes 2017 hos individer yngre än 50 år och de högsta incidenssiffrorna förekommer mellan 70 och 80 års ålder. Det är således en sjukdom som tillhör åldrandet, vilket man måste ha i åtanke när behandling diskuteras.

INTERNATIONELL UTBLICK
Incidensen för gallblåsecancer karaktäriseras av stora geografiska variationer. De högsta incidenserna som stadigvarande uppmäts avseende gallblåsecancer härrör för kvinnor och kommer från Chile (Valdivia, 25.3/100 000), Indien (Delhi, 21.5/100 000) och Ecuador (Quito, 12.9/100 000), vilket ska jämföras med en incidens på cirka 3 per 100 000 svenska kvinnor. I Chile är gallblåsecancer den vanligaste cancerdödsorsaken bland kvinnor, och ligger kvar på samma höga nivå sedan registreringen startade på 1980-talet. Incidensen är hög också i Pakistan, Korea, nordöstra Kina samt Japan och i vissa delar av Östeuropa. I de flesta länder är förhållandet kvinnor till män avseende gallblåsecancer 3 till 1 (som i Sverige) men i exempelvis Spanien och Colombia är relationen 5 till 101. Generellt har det skett en 10–30 procents minskning av incidensen för kvinnor i stora delar av Europa, USA och Australien senaste decennierna, medan den ligger oförändrat högt i Japan. Minskningen för män har varit betydligt mindre. I Chile är överdödligheten högst på landsbygden, i fattiga områden och bland vissa indianstammar (exempelvis Mapuche)02.
Om man vågar dra några konklusioner av de geografiska olikheterna är det att gallblåsecancer visserligen har ett enhetligt histologiskt utseende, men att det ändock sannolikt rör sig om flera olika sjukdomar sett från ett etiologiskt och molekylärbiologiskt perspektiv.

Läs hela artikeln

Tema Cancer på NKS: Vård i ny organisation uppbyggd kring diagnoser och patientflöden

Tema Cancer på NKS: Vård i ny organisation uppbyggd kring diagnoser och patientflöden

Skandalerna har avlöst varandra och kritiken har varit massiv mot allt från dyra konsult avtal till enorma byggkostnader, tekniska fel och organisationsproblem. Så hur står det till med cancervården på NKS ungefär ett år efter flytten?
– Man ska inte blanda ihop bygget och avtalen med själva verksamheten som fungerar utmärkt. Det har varit ett tufft år men patienterna är jättenöjda och vi har utvecklat nya och bra samarbeten, säger onkologen och patientområdeschefen (PO) Signe Friesland.

Huvudentréer på sjukhus brukar inte vara något man uppmärksammar för annat än rent praktiska funktioner
– är det enkelt att hitta, bra skyltat och inte alltför trångt? Entrén på NKS är inte bara enormt stor med en imponerande, närmast astronomisk takhöjd. Här råder även en skön, lugn stämning som påminner mycket om en gigantisk och ganska lyxig hotell-lobby. Trots takhöjden är ljudnivån dämpad och det är säkert ytornas förtjänst att det inte alls känns som om det är mycket folk i rörelse. Här får väldigt många människor plats, både sjuka och friska. Och det kanske man också kan förvänta sig av Sveriges i särklass dyraste sjukhusbygge. Vi är här för att göra ett klinik-reportage men får genast veta av Signe Friesland att det inte finns några kliniker på NKS.

– Nej, här finns det sju Teman, varav Tema Cancer är ett. I Tema Cancer som har cirka 2 000 anställda och 170 vårdplatser, finns det 6 patientområden och 1 Funktionsområde (strålterapi), berättar hon och fortsätter:
– Den nya organisationen är uppbyggd kring diagnoser och patientflöde. Den gamla strukturen, som var baserad på professionens olika specialiteter, är borta. Här är det patienten och cancerdiagnosen som står i centrum och både patienten och de medarbetare som arbetar med hans eller hennes sjukdomsområde är samlade på ETT ställe här (kring en gemensam organisation). Det innebär att kirurger och onkologer arbetar inom samma patientområde, och att den som är patientområdeschef (PO) är den gemensamma chefen.
– I den nya organisationen har vi nu en tydlig process som är kopplad till olika cancerdiagnoser, förtydligar hon.

Läs hela reportaget

Stor fördel att möta patienter som fått relevant information

Stor fördel att möta patienter som fått relevant information

—Detta är en bok som jag har saknat i många år. Den kan förhoppningsvis hjälpa till att lyfta fram de ofta missgynnade tarmcancerpatienterna. Så säger pensionerade onkologen och professorn Maria Albertsson, tidigare verksam på Universitetssjukhuset Linköping, om Lilla Tarmcancerboken som hon har skrivit tillsammans med ett tvärprofessionellt team.

Den rykande aktuella boken som kommer att distribueras till patienterna via kontaktsjuksköterskor innehåller ALLT en person med tarmcancer – och hans eller hennes närstående – behöver veta. Sjukdomsfakta, behandlingar, stomiinformation, rehabilitering, krishantering, vård vid livets slut, närståendestöd. Allt skrivet på ett tydligt, lättförståeligt språk och med ett korrekt och vänligt tilltal. På mindre än 150 sidor lyckas boken förmedla en heltäckande bild av alla faser i sjukdomsprocessen.

TYST OM TARMCANCER
– Jag har arbetat inom onkologi i större delen av mitt liv och har sett att till exempel bröst-och prostatacancerpatienter har fått mer uppmärksamhet och tillgång till mer information än människor med tarmcancer. En undersökning som gjordes på uppdrag av Socialstyrelsen 2014 visade vid en jämförelse av tre patientgrupper också att det bedrivs mindre forskning inom GI-området, säger Maria Albertsson, som precis har gått i pension men ska fortsätta att arbeta som konsult. Förutom onkolog är hon även legitimerad psykoterapeut. Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige och drabbar lika många kvinnor som män. Ofta insjuknar man i 70-årsåldern.

– Det finns tyvärr begrepp som fulcancer och fincancer. Tarmcancer tillhör den förstnämnda, det är en samling sjukdomar man inte gärna talar om och därför är denna patientgrupp inte lika stark och högröstad som till exempel bröstcancerpatienter. De syns sällan på TV-galor och det är svårt att få fram portalfigurer, fortsätter Maria Albertsson som hoppas att boken ska ta bort en del av stigmat och skamkänslan som ofta drabbar denna patientgrupp. Hon prisar det arbete som teamet, bestående av läkare, sjuksköterskor och representanter för två patientföreningar, har utfört tillsammans.

– På onkologen i Linköping är vi sedan många år vana vid att arbeta i multidisciplinära team och det här skrivarbetet har gått som en dans, alla har bidragit med sin bit.

”Lost in transition” – Nobelkonferens på KI belyser hur cancerceller förlorar sin identitet och börjar sprida sig

”Lost in transition” – Nobelkonferens på KI belyser hur cancerceller förlorar sin identitet och börjar sprida sig

Under det senaste decenniet har banbrytande upptäckter gjorts som visar att cancercellers förmåga att sprida sig och bilda metastaser är kopplad till förändrad cellidentitet. Resultaten har lett till utvecklandet av ett helt nytt forskningsfält som kallas ”Epithelial-Mesenchymal Plasticity”. Under Luciadagarna 13-14 december 2018 anordnade Jonas Fuxe, Theresa Vincent, Aristides Moustakas och Mikael Karlsson, forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet, den första Nobelkonferensen på Karolinska Institutet på temat ”Epithelial-Mesenchymal Plasticity in Cancer Metastasis”. Här publiceras en rapport från Nobelkonferensen där världens ledande forskare träffades för att presentera sina senaste resultat och diskutera utvecklingen inom fältet.

Metastatisk spridning av cancerceller till vitala organ är den avgörande orsaken till att människor dör i cancer. Brist på förståelse för hur spridningsprocessen sker och regleras har gjort att det saknas behandlingsstrategier som riktar sig mot metastasering. Medan genetiska och epigenetiska förändringar i onkogener, tumör-suppressorgener och DNA-reparationsgener bidrar till celltransformation och okontrollerad celltillväxt har det länge varit oklart vilka mekanismer som reglerar cancercellers förmåga att sprida sig. Ny forskning har visat att cancerceller kan bli plastiska och byta identitet genom en process som kallas epithelial- mesenkymal transition (EMT)1, 2. EMT är en process som normalt är aktiv under fosterutvecklingen då den är avgörande för att epitelceller ska kunna migrera och bilda nya vävnader. Det som sker när EMT-programmet aktiveras är att epitelcellerna förlorar sin ”epiteliala” identitet inklusive de komponenter som gör att de kan interagera med varandra. Det skapar förutsättningar för cellerna att likt båtar i en hamn lossa från sina förtöjningar. Celler som genomgår EMT får även förändrade cellskelett och andra karakteristika som ökar deras migratoriska kapacitet. EMT-processen är alltså en typ av metamorfos där cellerna förändrar sin identitet och erhåller andra egenskaper. Vad som upptäckts är att EMT-processen kan aktiveras i tumörer och bidra till att cancerceller blir invasiva och börjar sprida sig via lymfkärl och blodkärl (Figur 1). Cancerceller som befinner sig i olika stadier av EMT-processen har påvisats i primärtumörer, i blodbanan och i metastatiska organ hos cancerpatienter. Inflammatoriska faktorer, som transforming growth factor beta (TGF-β), vilka ofta överuttrycks hos cancerpatienter, har kapacitet att inducera EMT. Reaktivering av EMT i cancervävnader är alltså kopplat till inflammation.

HÖG TID FÖR EN FÖRSTA KONFERENS
EMT-fältet har utvecklats enormt under de senaste åren. Nya resultat antyder en mer komplex bild av hur EMT regleras och bidrar till metastaseringsprocessen. Allt fler forskare och kliniker har börjat få upp ögonen för EMT och dess betydelse för spridning av cancer och vi tyckte därför att det var hög tid att anordna den första EMTkonferensen i Sverige. Huvudmålen med konferensen var att bjuda in de internationellt sett främsta EMT-forskarna samt kollegor från KI, Uppsala och andra svenska universitet för att:
• Belysa de senaste rönen när det gäller mekanismer som styr EMT och metastaseringsprocessen.
• Ge insikt i de nya modeller och tekniker som utvecklats för att kunna studera en dynamisk process som EMT.
• Skapa möjligheter för forskare och kliniker med intresse för området att interagera med varandra och skapa en grogrund för nya nätverk och samarbeten.

Läs hela referatet

Så kan tumörsekvensering ge en individanpassad cancersjukvård

Så kan tumörsekvensering ge en individanpassad cancersjukvård

Vi lever i en otroligt spännande tid med möjligheter att tillgängliggöra individanpassad cancersjukvård genom tumörsekvensering. Men vad är det som gör att så många talar om NGS, Next Generation Sequencing, just nu? Det förklarar docent Johan Hartman vid Karolinska Institutet och överläkare Anders Edsjö vid Skånes universitetssjukhus i en bred och kunskapsspäckad översikt av det högaktuella fältet. De konstaterar dock att det kommer att krävas fortsatta, omfattande investeringar och mycket arbete innan landstingsdriven bred panelsekvensering finns tillgänglig för alla patienter.

1. BAKGRUND – VAD ÄR DET SOM GÖR ATT NGS SLÅR IGENOM JUST NU?
Molekylärpatologisk diagnostik för cancersjukdomar genomgår just nu en snabb utveckling – från PCR-baserade tekniker och in situ-hybridiseringar till sekvenseringsbaserad diagnostik. Denna utveckling initierades till stor del av den kapplöpning på 90-talet som syftade till att avkoda det mänskliga genomet, det så kallade HUGO-projektet.1 På den tiden tog det över 10 år att lyckas sekvensera hela genomet, i dag tar samma analys några dygn. Lika viktigt för klinisk implementering är den samtidigt snabbt sjunkande kostnaden där den tidigare drömgränsen för sekvensering av ett genom, 1 000 USD, redan brutits (Fig. 1).

Hur har detta blivit möjligt? Det finns flera anledningar, framförallt teknikutveckling av så kallad parallell sekvensering. Istället för att långa DNAtrådar analyseras bas efter bas analyseras många korta fragment parallellt. Men också utveckling av processorer och mjukvara för att snabbt hantera stora datamängder. Sekvensering kan ske på både DNAoch RNA-nivå. DNA-sekvensering kan identifiera förändringar i enskilda baspar, så kallade mutationer, DNAfragment som byter plats inom och mellan kromosomer, så kallade translokationer och förändringar i antal kopior av en gen eller ett DNA-fragment. Men endast en procent av genomet består av gener som i sin tur ger instruktionerna för att bilda proteiner, det vill säga exoner.2 Resterande DNA utgörs av icke-kodande sekvenser av till största del okänd betydelse. Med RNA-sekvensering kan uttryck av specifika gener mätas, något som i sin tur kan ge viktig behandlingsprediktiv information. Ett exempel på det är uttrycket av så kallade gensignaturer i bröstcancer (till exempel PAM50). Denna genexpressionsanalys kan dela in bröstcancrar i olika undergrupper, med olika prognos och med olika behandlingsalternativ.3 När man sekvenserar DNA måste man först ta ställning till hur mycket DNA som ska sekvenseras och hur många gånger varje gen eller DNA-region ska sekvenseras.

I forskningssyfte vill man ofta ha sekvensdata från hela genomet eller åtminstone alla exoner. Men det innebär också med dagens teknik att vissa delar av genomet kommer att bli sekvenserat ytterst få gånger (med så kallat lågt läsdjup) och med större osäkerhet. Med bibehållet läsdjup och bred täckning blir kostnaden mycket hög. För klinisk sekvensering är det fortfarande inte en rimlig metod utan här riktar man sig mot mindre delar av de proteinkodande regionerna, så kallade genpaneler eller panelsekvensering. Dessa metoder är avpassade för att ge högkvalitativ information även från det sparsamma rutinmaterial som genom bland annat genom formalinfixering är svårt att genomföra heltäckande sekvensering på. De mer avgränsade områden som analyseras vid paneldiagnostik ger också mindre datamängder som är mer lätthanterliga ur ett analysperspektiv, vilket
medger möjliggörande av de kortare svarstider som krävs inom cancervården.

Läs hela artikeln