Så kan ny kunskap förändra behandling av icke-operabel LUNGCANCER

Behandlingen av patienter med lokaliserad icke-operabel lungcancer har under flera år resulterat i modesta överlevnadssiffror. Denna mini-review syftar till att belysa aktuell kunskapsnivå avseende kurativt syftande radiokemoterapi för ovanstående patientgrupp samt de data avseende konsolideringsterapi med durvalumab som nu håller på att revolutionera behandlingsalgoritmen för dessa patienter. Det skriver överläkare Michael Bergqvist, Gävle sjukhus, i samarbete med Simon Ekman, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset, specialistläkare Georg Holgersson, Akademiska sjukhuset, och Stefan Bergström, överläkare vid Gävle sjukhus.

Lungcancer och lungcancerbehandling är nutidshistoria. År 1912 publicerade Adler et al sin rapport ”Primary Malignant Growths of the Lungs and Bronchi” som är en sammanställning av de för världen då kända 374 lungcancerfallen1. Tyvärr har utvecklingen gått åt fel håll och i Sverige rapporterade Socialstyrelsen 2017 att 1 925 män och 2 156 kvinnor insjuknat i lungcancer och att antalet dödsfall i lungcancer samma år var 1 870 för män samt 1 933 för kvinnor2. Lungcancer indelas histologiskt i ickesmåcellig lungcancer som utgör cirka 85 procent av alla lungcancerfall och resterande del utgörs främst av småcellig lungcancer. Skivepitelcancer samt adenocarcinom utgör de största histopatologiska subgrupperna inom icke-småcellig lungcancer. Under senare år har det skett ett skifte där gruppen adenocarcinom har ökat i antal medan motsvarande andel patienter med skivepitelcancer har minskat3. Behandlingen av icke-småcellig lungcancer är multimodal men generellt anses patienter med ett gott allmäntillstånd och operabel tumör vara aktuella för kirurgisk intervention och adjuvant cytostatikabehandling vid patologiskt tumörstadium IB-III. Patienter med avancerad sjukdom (tidigare stadium IIIB-IV) anses generellt vara fall för palliativa insatser4 där tidigare främst cytostatikabehandling samt palliativ strålbehandling varit dominerande behandlingar, men där nu de tumörbiologiska framstegen med målriktade behandlingar och immunterapi rejält har förändrat den kliniska vardagen inom lungcancervården med förbättrad överlevnad för patienterna.

Idag är femårsårsöverlevnaden i lungcancer i Sverige 17 procent för män och 24 procent för kvinnor (data från Socialstyrelsen 2016)2. Andelen patienter med lokalt avancerad icke-småcellig lungcancer (stadium IIIA-IIIC) utgör cirka 25–30 procent av alla diagnostiserade lungcancerfall årligen5. Behandlingen för denna grupp är divergerande om man jämför mellan olika länder (men även inom länder). Generellt anses att om dessa patienter inte kan opereras så är de aktuella för kurativt syftande radiokemoterapi och denna behandlingsmodalitet har utgjort standardbehandling för denna patientgrupp under ett flertal år6. Trots detta är överlevnaden efter fem år mycket modest och enligt Auperins meta-analys från 2010 enbart 15 procent7. Behovet av förbättring är sålunda uppenbart och ett flertal studier har under 2010-talet initierats i linje med etableringen av maintenance-behandling vid avancerad icke-småcellig lungcancer. Avsikten med denna
mini-review är att åskådliggöra det aktuella kunskapsläget för behandling av inoperabel stadium III icke-småcellig lungcancer men framförallt att belysa bakgrunden till aktuell behandlingsalgoritm och nu tillgängliga studier, studier som med stor sannolikhet kommer att förändra hur vi behandlar våra patienter i vardagen.

Läs hela artikeln