Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset bildar fas 1-enhet för cancerforskning

På Klinisk prövningsenhet onkologi pågår över 80 studier och många patienter vill delta. I oktober kommer Sahlgrenska Universitetssjukhuset dessutom börja göra de allra tidigaste prövningarna – FIH, First in human och Fas 1.

– Det här innebär att vi får vara med tidigt i den internationellt mest banbrytande forskningen och att få göra den här typen av tidiga studier är verkligen att kunna vara med och göra skillnad för patienterna, säger Annika Baan som är enhetschef för Klinisk prövningsenhet onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

De patienter som ingår i en studie får gå på extra kontroller, behandling och uppföljning hos prövningsenhetens forskningssjuksköterskor. Kontrollerna kan vara allt från varje vecka till någon gång om året, beroende på i vilket skede studien är i. En del patienter följs livet ut. Samtidigt pågår samma studie på flera andra sjukhus i världen. Forskningssjuksköterskorna rapporterar in patientens parametrar, prover och utlåtanden till den som leder studien.

– Man kan säga att vi är bipacksedeln. När det står att en av hundra får en viss biverkning beror det på att prövningsenheter i hela världen har rapporterat in att si och så många patienter har fått den biverkningen. Och står det att man ska ta två tabletter om dagen beror det på att studierna vi gör har visat att det är två tabletter som har effekt, förklarar Annika Baan.

Fakta: Klinisk prövningsenhet onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

I början av december 2019 beslutades att Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska bygga upp en prövningsenhet för att bedriva fas 1-studier för solida tumörsjukdomar på vuxna. Samtidigt lämnande sjukhuset in en ansökan om att genomföra First in human-studier.

Enheten har 13 medarbetare, bestående av forskningssjuksköterskor, chef, läkare, ekonom och sekreterare. Enheten startar den 1 oktober 2020.

Positiva fas III-resultat för Opdivo adjuvant vid matstrups- och magsäckscancer

Fas III-studien CheckMate -577 visar att Opdivo som adjuvant behandling har uppnått det primära effektmåttet sjukdomsfri överlevnad hos patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck efter kirurgi

  • Opdivo (nivolumab), givet efter neoadjuvant radiokemoterapi och kirurgi, är den första PD1-hämmaren som visar på förbättrad progressionsfri överlevnad hos patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck.

Bristol Myers Squibb presenterar resultat från CheckMate -577, en fas III-studie som utvärderar Opdivo (nivolumab) som adjuvant behandling av patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ), som först fått neoadjuvant radiokemoterapi följt av kirurgisk resektion. Studiens primära effektmått, sjukdomsfri överlevnad (DFS) vid den i förväg planerade interimsanalysen, har uppnåtts och en statistisk signifikant fördel i sjukdomsfri överlevnad visades för hela patientgruppen som fick Opdivo, jämfört med placebogruppen. Säkerhetsprofilen var likvärdig med vad som tidigare rapporterats i andra studier med Opdivo. Detta är den andra tumörtypen, utöver malignt melanom, där Opdivo nu visat effekt som adjuvant behandling i en fas III-studie.

–I studien CheckMate -577 ges Opdivo som adjuvant behandling, för att skydda mot återfall, till patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck som fått neoadjuvant radiokemoterapi och som därefter genomgått kirurgi. Resultaten, som visar förbättrad sjukdomsfri överlevnad med Opdivo, tillsammans med en hanterbar säkerhetsprofil, är ett viktigt bidrag till vår målsättning att ta fram terapier som kan leda till nya behandlingsmöjligheter för patientgrupper där det finns stora medicinska behov, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

En fullständig utvärdering av dessa data för CheckMate -577 kommer nu utföras för att presenteras vid ett kommande medicinskt möte. Patienterna i studien kommer att fortsätta att följas som planerat för att kunna analysera total överlevnad (OS), ett sekundärt effektmått för studien.

Om CheckMate -577

CheckMate -577 är en randomiserad, multi-center, dubbelblind fas III-studie som utvärderar Opdivo som adjuvant behandling hos patienter med matstrupscancer eller cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck efter neoadjuvant behandling med radiokemoterapi följt av kirurgisk resektion, och som efter det inte uppnått patologisk komplett respons. Studiens primära effektmått var sjukdomsfri överlevnad (DFS) och sekundärt effektmått var total överlevnad (OS). I studien randomiserades patienterna till att behandlas med placebo eller Opdivo 240 mg, givet som infusion varannan vecka i 16 veckor, följt av Opdivo 480 mg, var fjärde vecka tills sjukdomsprogress eller oacceptabel toxicitet. Innan inkludering i studien hade patienterna genomgått neoadjuvant radiokemoterapi samt en kirurgisk komplett resektion.

Om matstrupscancer

Tumörer i matstrupen (esofagus), även kallat esofaguscancer, är den sjunde vanligaste cancerformen i världen och den sjätte vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Sjukdomen är inte lika vanlig i Europa. Varje år får cirka 500 personer diagnosen matstrupscancer i Sverige. De två vanligaste typerna av matstrupscancer är skivepitelcancer och adenokarcinom, och svarar för cirka 85 procent respektive 15 procent av all cancer i matstrupen. Förekomst och fördelningen av de olika typerna varierar mellan länder och i USA är omkring 65 procent av all matstrupscancer av typen adenokarcinom. De flesta diagnostiseras när sjukdomen har nått ett avancerat stadium och påverkar patientens dagliga liv, inklusive deras förmåga att äta och dricka.

Om magsäckscancer och cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ)

Magsäckscancer, även kallat magcancer, är den femte vanligaste cancerformen i världen och den tredje vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Antalet fall i Sverige av magsäckscancer har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Varje år får cirka 600 personer diagnosen i Sverige. Det finns flera former av magcancer än magsäckscancer. Magcancer kan även vara cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ, gastro-esophageal junction), och denna form är inte lika vanlig som magsäckscancer, även om antalet diagnostiserade fall ökar.

Opdivo uppnår primära effektmått för total- och progressionsfri överlevnad vid matstrups- eller magsäckscancer

Fas III-studien CheckMate -649 visar att Opdivo i kombination med kemoterapi uppnått de primära effektmåtten total överlevnad och progressionsfri överlevnad jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med matstrups- eller magsäckscancer

  • Opdivo i kombination med kemoterapi är den första PD1-hämmaren som vid första linjens behandling av patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck eller matstrupscancer av typen adenocarcinom visar på förbättrad total överlevnad och progressionsfri överlevnad, jämfört med enbart kemoterapi.
  • En fördel i överlevnad observerades i den primära patientpopulationen och i hela den randomiserade populationen både för den majoritet av patienter vars tumörer uttrycker PD-L1 ≥ 5 enligt metoden CPS (Combined Positive Score) och hela patientgruppen som fick kombinationen i studien.

Bristol Myers Squibb presenterar resultat från CheckMate -649, en pivotal fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo (nivolumab) och kemoterapi jämfört med enbart kemoterapi som första linjens behandling av patienter med metastaserad magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ) eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. Studiens bägge primära effektmått – total överlevnad (OS) vid den i förväg planerade interimsanalysen, samt progressionsfri överlevnad (PFS) vid en final analys av patienter vars tumörer uttrycker PD-L1 ≥ 5 enligt metoden CPS – har uppnåtts för kombinationen. En fördel i total överlevnad (OS) visades även för hela randomiserade patientgruppen som fick kombinationen. Opdivo i kombination med kemoterapi är den första PD1-hämmaren som vid första linjens behandling av patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom visar på förbättrad total överlevnad och progressionsfri överlevnad, jämfört med enbart kemoterapi. Säkerhetsprofilen är likvärdig med den redan kända biverkningsprofilen hos Opdivo och kemoterapi vid första linjens behandling av patienter med matstrups- eller magsäckscancer.

– CheckMate -649 är den största studie i sitt slag som utvärderar behandling av denna typ av cancer. Opdivo i kombination med kemoterapi som första linjens behandling för vissa patienter med magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom hoppas vi kan komma att innebära en ny behandlingsmöjlighet, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

En fullständig utvärdering av dessa tillgängliga data för CheckMate -649 kommer nu utföras för att presenteras vid ett kommande medicinskt möte.

CheckMate -649 består även av en del som utvärderar kombinationen Opdivo och Yervoy (ipilimumab) jämfört med kemoterapi hos patienter med cancer i magsäcken, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck, eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. Resultaten från den delen är ännu inte tillgängliga utan studien fortsätter.

Om CheckMate -649

CheckMate -649 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar kombinationen Opdivo och kemoterapi, eller kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med enbart kemoterapi hos patienter med tidigare obehandlad, icke HER2-positiv, metastaserad eller avancerad magsäckscancer, cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ), eller matstrupscancer av typen adenocarcinom. De patienter i studien som fick Opdivo i kombination med kemoterapi fick Opdivo 360 mg, kapecitabin och oxaliplatin (CapeOX) var tredje vecka, eller Opdivo 240 mg och 5-fluorouracil, leukovorin, och oxaliplatin (FOLFOX) varannan vecka. Patienterna i studien som fick kombinationen Opdivo och Yervoy fick Opdivo 1 mg/kg och Yervoy 3 mg/kg var tredje vecka under fyra cykler, följt av Opdivo 240 mg/kg varannan vecka. Den grupp som enbart fick kemoterapi fick FOLFOX eller CapeOX varannan respektive var tredje vecka. Alla patienter fortsatte med behandlingen i två år eller tills sjukdomsprogress, oacceptabel toxicitet eller avslutande av behandling i samtycke. Studiens primära effektmått var total överlevnad (OS), samt progressionsfri överlevnad (PFS) definierat av en oberoende granskningskommitté (BICR), hos patienter behandlade med Opdivo i kombination med kemoterapi vars tumörer uttrycker PD-L1 på fem procent eller mer (≥5%) enligt metoden CPS, jämfört med patienter som behandlats med endast kemoterapi. Sekundära effektmått inkluderade total överlevnad (OS) hos patienter i studien som behandlades med Opdivo i kombination med kemoterapi vars tumörer uttrycker PD-L1 på en procent eller mer (≥1%), samt OS för samtliga som fick den kombinationen. Även OS och tid till förvärrade sjukdomssymtom (TTSD) hos patienter som behandlades med kombinationen Opdivo och Yervoy, jämfört med enbart kemoterapi, ingick som sekundärt effektmått.

Om magsäckscancer

Magsäckscancer, även kallat magcancer, är den femte vanligaste cancerformen i världen och den tredje vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Antalet fall i Sverige av magsäckscancer har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Varje år får cirka 600 personer diagnosen i Sverige. Det finns flera former av magcancer än magsäckscancer. Magcancer kan även vara cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck (GEJ), och denna form är inte lika vanlig som magsäckscancer, även om antalet diagnostiserade fall ökar. Första linjens behandling för patienter med magsäckscancer och cancer i övergången mellan matstrupe och magsäck har ofta störst chans att ge effekt då många patienter på grund av försämrat hälsotillstånd inte kan få senare behandlingslinjer.

Om cancer i matstrupen

Tumörer i matstrupen (esofagus), även kallat esofaguscancer, är den sjunde vanligaste cancerformen i världen och den sjätte vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt. Sjukdomen är inte lika vanlig i Europa. Varje år får cirka 500 personer diagnosen matstrupscancer i Sverige. De två vanligaste typerna av matstrupscancer är skivepitelcancer och adenokarcinom, vilka svarar för cirka 85 procent respektive 15 procent av all cancer i matstrupen. Förekomst och fördelningen av de olika typerna varierar mellan länder och i USA är omkring 65 procent av all matstrupscancer av typen adenokarcinom. De flesta diagnostiseras när sjukdomen har nått ett avancerat stadium och påverkar patientens dagliga liv, inklusive deras förmåga att äta och dricka.

Femårsöverlevnaden i Sverige, för alla patienter med matstrups- och magsäckscancer, är idag omkring 15 procent.

EVP-partiklar i blodet kan avslöja cancer i tidigt skede

I den aktuella studien, som har letts av forskare vid Weill Cornell Medicine och Memorial Sloan Kettering i USA, har forskarna studerat små partiklar i blodet. Partiklarna innehåller proteiner och via partiklarna kan celler kommunicera med varandra på avstånd – både i friskt tillstånd och vid sjukdom. De kallas extracellulära vesiklar och partiklar, EVP.

– I studien har vi identifierat nya proteinmönster i EVP-partiklar. Dessa proteiner kan renas fram ur EVP-partiklar från olika vävnader och blodplasma. Målet är att kunna använda dem som diagnosverktyg för att upptäcka cancer i ett tidigt skede. Vi tänker oss en panel av biomarkörer där en kombination av flera av dessa proteiner används för att maximera den diagnostiska precisionen, säger Linda Bojmar, postdoktor vid Linköpings universitet och hos David Lydens forskargrupp vid Weill Cornell Medicine i New York, USA, och en av studiens huvudförfattare.

Linda Bojmar är en av forskarna bakom studien. Foto: Children’s Cancer and Blood Foundation

I studien analyserade forskarteamet EVP-partiklar i över 400 prover från blod och vävnader. Proverna kom från personer med känd cancer och från friska personer. Arton olika typer av cancer ingick i studien, däribland cancer i bröst, tjocktarm, bukspottskörtel och lunga.

Genom storskaliga analyser av proteiner, så kallade proteomics, mätte och analyserade forskarna dussintals cancerrelaterade biomarkörer i EVP-partiklar. De använde sedan maskininlärning för att sortera informationen och matcha specifika EVP-profiler med olika cancertyper. På så sätt kunde forskarna med datorns hjälp hitta proteinmönster i blodprover som stämde med vilken specifik sorts cancer det var. I 95 procent av fallen detekterades cancern (testets känslighet) och diagnosen stämde i 90 procent av fallen då testet visade på förekomst av cancer (testets specificitet).

Forskarna fann att de kunde detektera tumörer i tidiga stadier av cancertyper som bukspottkörtelcancer och lungcancer.

– Dessa cancertyper upptäcks sällan tidigt, och att behandla dem så tidigt som möjligt skulle kunna leda till bättre utfall för patienterna, säger professor David Lyden vid Weill Cornell Medicine, som har lett studien tillsammans med William Jarnagin vid Memorial Sloan Kettering i New York.

Cancer är en systemisk sjukdom där inte bara själva organet där tumören uppstår påverkas, utan även andra delar av kroppen. Exempelvis har tidigare forskning visat att immunceller kan bilda särskilda EVP-partiklar när det finns tumörceller i närheten. Cancerrelaterade EVP-partiklar i blodet kan därför komma från tumörcellerna, från normala celler i tumörens närhet eller från celler på helt andra ställen i kroppen, framför allt immunceller. David Lydens forskargrupp och andra har tidigare sett att cancerceller kan utsöndra EVP-partiklar som innehåller proteiner som påverkar andra vävnader så att dottertumörer får lättare att börja växa där, ett fenomen de kallat pre-metastatisk nisch.

Genom att titta på EVP-partiklar som cirkulerar i blodet kan forskarna därför få information även från andra vävnader, utöver själva ursprungstumören. Det kan ge värdefull information i fall där sjukdomen ger sig tillkänna genom spridda dottertumörer någonstans i kroppen, men där man inte hittat ursprungstumören. Så är fallet i runt 5 procent av alla cancerdiagnoser. Eftersom behandlingen skiljer sig åt för olika typer av cancer, skulle det kunna vara till hjälp om det i framtiden gick att ställa rätt diagnos genom att analysera EVP-partiklar i ett blodprov.

Forskarna menar att cancer-specifika EVP-partiklar också har potential att användas för att screena patienter med förhöjd ärftlig risk att utveckla cancer eller personer med inflammatoriska sjukdomar som ökar cancerrisken, som bukspottskörtelinflammation, och tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Om den sortens tester visar sig kunna användas inom vården, kanske de också skulle kunna vara till nytta för att följa effekten av cancerbehandling.

Mer forskning behövs innan det kan bli aktuellt att använda biomarkörer i blodprov för att screena för cancer som ännu inte upptäckts. Forskarna planerar att göra fortsatta studier i ännu större grupper av patienter med och utan cancer. Linda Bojmar hoppas nu kunna starta upp valideringsstudier i Sverige för att vidare utvärdera resultaten och undersöka utfallet i den svenska populationen.

Artikeln: ”Extracellular Vesicle and Particle Biomarkers Define Multiple Human Cancers”, Ayuko Hoshino, Han Sang Kim, Linda Bojmar, Kofi Ennu Gyan et al, (2020), Cell, publicerad online 13 augusti 2020, doi: 10.1016/j.cell.2020.07.009

För mer information, kontakta gärna:

Linda Bojmar, postdoktor, [email protected], +1 (917) 854-2767 (Linda Bojmar befinner sig för närvarande i USA)

Barns erfarenheter av the family talk intervention – när en förälder vårdas inom specialiserad palliativ hemsjukvård

Barn i familjer där en förälder har en livshotande sjukdom, har behov av att visa sina känslor och prata med någon i familjen. I sin avhandling har Rakel Eklund utforskat barns erfarenheter av ”the Family Talk Intervention” som syftar till att främja öppen kommunikation inom familjen om sjukdomen. Nästa vecka disputerar Rakel Eklund vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

När en förälder i en familj drabbas av en livshotande sjukdom och behöver specialiserad palliativ hemsjukvård förändras situationen för hela familjen. Det är inte bara det dagliga livet och situationerna som vänds upp och ner, utan hos barnen uppkommer även många tankar, känslor och oro.

– Syftet med studien har varit att utforska barnens erfarenheter av ett familjecentrerat stödprogram som heter the Family Talk Intervention, FTI, Flera av de barn som deltagit i studien och som fyllt i enkäter och intervjuats efter sitt deltagande säger att deras behov av att få prata inom familjen om sjukdomen och deras behov av att få veta mer om sjukdomen förbättrades efter att de deltagit i FTI, säger Rakel Eklund.

The Family Talk Intervention, som ibland också kallas för Beardslees familjeintervention har tidigare inte testats i palliativ hemsjukvård. Frågor om barns behov av sjukdomsrelaterad information och kommunikation inom familjen i detta sammanhang fanns inte tidigare , vilket gjorde att Rakel fick utveckla studiespecifika enkäter där de åldersanpassades för familjemedlemmarna. Totalt deltog 32 familjer med 54 barn i åldrarna 6 till 19 år i studien. Tjugo av dessa familjer fick stödprogrammet, de resterande familjerna tillhörde en jämförelsegrupp och fick sedvanlig vård. Resultatet av studierna som ingår i avhandlingen visar att de behov som barnen hade innan, gällande sjukdomsrelaterad information och kommunikation i familjen, till stor del blev tillgodosedda under deltagandet i FTI.

Läs mer här!