Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Okänd blodbroms med cancerkoppling – EMP3 är proteinet bakom världens ovanligaste blodgrupp

Forskare i Lund och Bristol har löst gåtan om en blodgrupp så sällsynt att man bara känner till ett tiotal människor som har den, varav en enda är blodgivare. När det cancerrelaterade proteinet EMP3 saknas på röda blodkroppar och blodplättar resulterar det i blodgruppen MAM-negativ. Studien där forskarna samtidigt kom på att EMP3 är en hittills okänd bromsmolekyl i blodbildningen publicerades nyligen i Nature Communications. Här beskriver professor Martin L Olsson och docent Jill Storry senaste nytt från det högintressanta forskningsområdet.

Varje år bidrar blodgivare med ungefär 400 000 påsar blod för att den svenska sjukvården ska kunna fungera1. Det är många olika patientkategorier som blir mottagare av dessa gåvor, sedan blodet delats upp i sina tre terapeutiska huvudkomponenter: röda blodkroppar, blodplättar och plasma. Blodtransfusioner ges dels på grund av akuta, kortvariga behov som  efter stora trauman, större operationer, eller i samband med stora blödningar
vid förlossning. Men de största blodkonsumenterna har ofta kroniska, kanske till och med livslånga, behov avtransfusionsbehandling. I denna kategorifinner vi benigna hematologiska tillstånd som hemoglobinopatier och
andra ärftliga sjukdomar som påverkarblodbildningen.

En annan stor och viktig kategori av transfusionskrävande patienter har maligna sjukdomar, både hematologiska och andra typer av cancer. Många typer av cancerbehandling hämmar benmärgens kapacitet att tillgodose patientens behov av röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Därför går en stor andel av alla blodkomponenter till patienter av just denna kategori, så att de ska kunna klara sig genom tuffa, benmärgshämmande försök till bot. Blod kan också bidra till goda effekter i den palliativa vården så att patienten orkar mer. En alldeles särskild kategori då blod är livsnödvändigt är stamcellstransplantationen, varvid patienten i praktiken byter benmärgoch oftast behöver understöd med transfusionsbehandling under kortare eller längre tid. Varje enhet blod som lämnas ut till alla dessa patienter måste
matchas så att blodgrupperna stämmer mellan givare och mottagare. Landets transfusionsmedicinska laboratorier jobbar hårt för att hitta rätt blod för alla och lyckas nästan alltid med sin uppgift.

PASSANDE BLODGIVARE SAKNAS
Då och då dyker det dock upp patienter som behöver en blodtransfusion, men som har en så sällsynt blodgrupp att det inte finns någon blodgivare som passar. Blodprovet skickas då till ett referenslaboratorium som det i Lund, eller i de få fall det inte heller hjälper, till International Blood Group Reference Laboratory (IBGRL) i Bristol för att avgöra patientens blodgrupp och för att hitta rätt blod till patienten. Precis som vi människor ser olika ut på utsidan, är våra röda blodkroppar nämligen också olika på cellytan där det sitter en mängd proteiner och kolhydrater som har olika funktioner. Små ärftliga skillnader i dessa molekyler avgör vilken blodgrupp individen får.

Många känner till blodgruppssystemen ABO (av kolhydrattyp) och Rh (av proteintyp) som alla blodtransfusioner matchas för. Eftersom bakterier i framför allt tjocktarmen bär på ABO-lika ytstrukturer har alla över ett halvårs ålder antikroppar mot de ABO-antigen man själv saknar. Därför måste ABO-grupperna vara kompatibla vid transfusion och organtransplantation. Rh-negativa individer saknar RhD-proteinet på sina röda blodkroppar och får därför blod från RhD-negativa givare.

 Läs hela artikeln

Umeåforskare i europeiskt projekt för AI mot cancer

Umeå universitet är ett av 20 forskningsinstitut i Europa och USA som deltar i ett projekt som ska bygga en säker och storskalig plattform för artificiell intelligens, AI, och precisionsmedicin inom onkologi.

Eucanimage ingår i EU:s Horizon 2000 och har fått finansiering från EU-kommissionen med tio miljoner euro. Umeås medverkan leds av prorektor Katrine Riklund, professor vid Institutionen för strålningsvetenskaper.


Katrine Riklund

Projektet syftar till att skapa AI-lösningar för patient-specifika ”fingeravtryck” inom onkologi.

Databasen kommer att byggas av data från över 25 000 personer i Europa som ger möjlighet att undersöka kliniska frågeställningar på ett sätt som inte gjorts hittills. Tillgång till såväl medicinska bilddata som molekylära och kliniska data som dessutom kommer att knytas till den europeiska genom-fenotyp databasen kommer att göra det möjligt att exempelvis uppskatta molekylära subtyper av brösttumörer och att följa detektion av små levermetastaser och metastaser av kolorektalcancer..

Konsortiet bygger delvis på redan etablerade initiativ såsom Euro-Bioimaging, euCanSHare och EUCAN-Connect. Samarbetet inkluderar även canceravbildnings databasen TCIA i USA. Ett nära samarbete mellan radiomics, AI och legala aspekter lägger grunden för att skapa ett säkert beslutsstödssystem för framtida onkologi.

Läs mer (engelska)

Nu behandlas de första cancerpatienterna utanför studier med CAR-T-celler

Sedan 2014 har 39 cancerpatienter fått CAR-T-celler som behandling på Akademiska sjukhuset inom ramen för kliniska studier. Från slutet av oktober kommer immunterapin för första gången erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom som klinisk rutin.

Nu kan fler patienter med återfall av maligna lymfom erbjudas immunterapi med CAR-T-celler på Akademiska sjukhuset.

– Det känns väldigt glädjande att behandlingsarsenalen utökas. Det är ett viktigt nytt läkemedel som nu kan ges kliniskt till patienter med återfall av maligna lymfom som annars skulle haft en väldigt dålig prognos. Tack vare behandlingen kan en stor andel kan botas och behöver ingen mer behandling, säger Gunilla Enblad, överläkare och professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

På Akademiska sjukhuset har ett flertal studier gjorts på CAR-T-celler sedan 2014.
Sedan 2019 är immunterapin godkänd för lymfom och för akut lymfatisk leukemi i Sverige.

– I ett första steg kommer den nya immunterapin att erbjudas patienter med återfall av maligna lymfom, men på sikt kan andra cancerformer komma att inkluderas. Närmast på tur att registreras är myelom. Det pågår också studier för maligna melanom, hjärncancerformerna gliom och glioblastom samt prostatacancer och cancer i äggstockarna, berättar Gunilla Enblad.

Lymfom eller lymfkörtelcancer är ett samlingsnamn på cancersjukdomar som uppstår i celler i kroppens lymfsystem. Det är en av de vanligaste cancerformerna bland vuxna i Sverige. Varje år får nästan 2 500 personer någon form av sjukdomen.

Immunterapi ses alltmer som den fjärde hörnstenen i arsenalen av cancerbehandlingar vid sidan av strålning, kirurgi och cytostatika. I korthet innebär CAR-T-behandling att man renar fram ett slags immunceller, kallade T-celler, från patientens eget blod. Cellerna skickas sedan till laboratorium i antingen USA eller Europa, där de förses med en ny gen som kodar för ett protein kallat ”chimeric antigen receptor”, CAR. Denna receptor innehåller bland annat en del av en antikropp som gör att T-cellerna kan söka upp och döda cancerceller. Därefter odlas cellerna under tre till fem veckor, så att de blir fler, innan de återförs till patienten.

De flesta som fått CAR-T-cellbehandling i Sverige har fått det inom ramen för kliniska studier, drygt 40 personer. Hittills har en handfull barn och vuxna fått klinisk behandling vid Skåne universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset.

En utmaning hon ser är att läkemedelsföretagen ställer mycket höga krav på de universitetssjukhus som ska ge behandlingen, vilket innebär mycket pappersarbete. En annan utmaning är prislappen. Behandlingen är fortfarande dyr.

Proteomik och genomik för nya möjligheter inom cancerdiagnostik

Ett nytt sätt att identifiera cancerbiomarkörer har utvecklats av forskare vid Lunds universitet. Den nya tekniken möjliggör mycket känslig, snabb och kostnadseffektiv identifiering av bio markörer för cancer. Detta skapar nya möjligheter för tidigare diagnos av cancer och därmed också effektivare behandling. Forskningen, som här beskrivs av Mattias Brofelth och Carl Borrebaeck, har publicerats i Nature Communication Biology.

Analys av blodets dynamiska uppsättning av proteiner är en utmanande uppgift till följd av blodproteomets enorma komplexitet. Samtidigt är blodproteomet en rik källa av information som till stor del är outforskad i jakten på relevanta biomarkörer (Borrebaeck, 2017). Genom att exempelvis studera skillnader i uttryck av olika proteiner som är kopplade till immunförsvaret är det möjligt att tidig detektera respons på förändringar i kroppen till följd av en begynnande sjukdom så som en växande tumör. Att dessutom kombinera informationen från ett flertal proteiner i en så kallad multiplex biomarkörsignatur ökar möjligheten att hitta ett unikt ”fingeravtryck” för en specifik sjukdom, jämfört med att mäta enskilda markörer.

Blodbaserade biomarkörsignaturer har stor potential att kunna ge vägledning vid screening, diagnos, prognos, monitorering eller behandling av tumörsjukdomar. För att övervinna blodproteomets utmaningar krävs
tekniska innovationer i kombination med avancerad bioinformatik. Affinitetsproteomik är en teknik som med framgång har använts för denna uppgift. Ett exempel är mikroarrayer på chip (biomatriser) som baseras
på antikroppars förmåga att ur det komplexa blodprovet fiska fram sitt specifika protein och ge en signal i proportion till dess koncentration (Haab, 2001) (Schröder, 2013). Vi har tidigare visat att biomarkörsignaturer går att identifiera i ett blodprov för sjukdomar såsom bland annat cancer i pankreas (Mellby, 2018), bröst (Carlsson, 2008) samt i olika autoimmuna sjukdomar (Delfani, 2017).

SYNERGI MELLAN FORSKNINGSFÄLT
Dessa teknologiska framsteg har banat väg för en fortsatt utveckling och vi publicerade nyligen en konceptstudie för nästa generations teknikplattform, kallad ProMIS – Protein detection using Multiplex Immunoassay in Solution (Brofelth, M., Ekstrand, A.I., 2020). Konceptet bygger på att kombinera antikropparnas målsökande egenskaper med genomikens förmåga för ultrakänslig detektion med hjälp av NGS (Next Generation Sequencing) (Figur 1). Denna synergi mellan forskningsfälten uppnås genom att koppla en unik DNA-etikett till varje antikropp. Syntetiskt DNA kan idag rutinmässigt produceras efter önskemål och vi designade våra etiketter somen kort sekvens av nukleotider, specifik för varje antikropp.

Detta ger oss möjligheten att ”läsa av” och kvantifiera DNA-etiketten med NGS vilket resulterar i att vi kan mäta vilket målprotein (biomarkör) som antikroppen har bundit. Analysen av blodprovet kan då göras helt i lösning genom att först märka alla proteiner i blodprovet med biotin och sedan binda upp dem till magnetiska kulor (beads) med hjälp av streptavidin. Kulorna kan separeras och tvättas med hjälp av en magnet, vilket också möjliggör en framtida övergång till en helt automatiserad process baserat på robotisering.

Läs hela artikeln

 

Vem springer ifrån Carolina

Ung, synnerligen rask och nybliven doktor. Med ett rykande färskt SM-guld i maraton i fickan kan man nog tveklöst utnämna 27-åriga Carolina Wikström till Sveriges just nu snabbaste kvinnliga läkare. Nu siktar hon på OS nästa år samtidigt som hon funderar på vilken väg hon ska välja inom yrket.

I juni i år blev Carolina Wikström, född i Hudiksvall och vuppvuxen i Uppsala, färdig läkare. Eftersom hon bevisligen går fort fram i livet fick hon direkt ett vikariat som underläkare på onkologkliniken på Gävle sjukhus.
– Jag hade egentligen tänkt utbilda mig till civilingenjör, kanske som en stilla protest gentemot mina föräldrar som båda är läkare. Men trots att jag först var lite motvillig tog intresset för medicin över och jag har aldrig ångrat mitt val. Läkare är ett tryggt yrke och jag gillar att man aldrig blir fullärd.

Carolina tyckte att alla blocken i utbildningen var intressanta men insåg tidigt att hon framförallt lockades av de medicinska specialiteterna.
– Jag trivs mycket bra här på onkologen trots stundtals svåra samtal och situationer. Som ny doktor får man dock bra stöd och handledning här vilket känns tryggt.

TRÄNAR TVÅ GÅNGER PER DAG
Men nu till den i alla avseenden snabba och framgångsrika löparkarriären. För märkligt nog har denna svenska mästare inte alls hållit på att träna på elitnivå länge.
– Jag har hållit på att springa sedan gymnasiet men bara för motionens skull. Mamma och jag brukade springa tillsammans, hon har alltid varit en aktiv löpare som har deltagit i olika lopp, bland annat flera maraton. Först för två år sedan fick jag för mig att satsa på strukturerad träning på elitnivå, berättar hon och tillägger att hon numera tränar två gånger om dagen.
– Det brukar bli någon mil per pass, ett pass före jobbet och ett efter, säger hon och får det att låta enkelt. När Carolina, som tränar för löparklubben Roslagen, sprang sitt första maraton 2018, kom hon i mål på tiden 3, 11.
– Jag ville se hur bra jag kunde bli så sedan dess har jag tränat hårt.
En satsning som verkligen lönat sig för den 5 september i år vann hon obekymrat SM-guldet i maraton på tiden 2, 33, 59.

Läs hela artikeln