Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Kvinnor lever längre än män efter lungcancerkirurgi

Det finns skillnader i hur kvinnor och män överlever lungcancer. Nu har forskare vid Karolinska Institutet analyserat möjliga orsaker som andra underliggande sjukdomar och rökning. Studien som publiceras i Chest visar att kvinnor lever längre än män efter en lungcanceroperation oberoende av andra faktorer.

Tidigare studier från bland annat Karolinska Institutet har visat en koppling mellan kvinnligt kön och en lägre risk att insjukna samt en bättre överlevnad i många cancerformer som drabbar både kvinnor och män. Ett undantag är lungcancer, där kvinnligt kön har föreslagits vara en riskfaktor.

Tidigare studier om könsspecifika skillnader i överlevnad efter lungcancerbehandling visar motstridiga resultat. Därför har en forskargrupp från Karolinska Institutet nu närmare studerat sambandet mellan kön och överlevnad efter lungcancerkirurgi.

En likvärdig behandling

Erik Sachs

Erik Sachs. Foto: privat

– Sjukvården strävar alltid efter att erbjuda alla patienter en likvärdig behandling utformad efter deras specifika behov. En studie av det här slaget kan kasta ljus över systematiska skillnader som i slutändan påverkar hur det går för våra patienter, säger studiens försteförfattare Erik Sachs, ST-läkare i thoraxkirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset och doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet.

I en nationell populationsbaserad registerstudie har forskarna analyserat könsspecifik överlevnad hos kvinnor och män efter lungcancerkirurgi med hänsyn till en lång rad faktorer som socioekonomi, ålder, rökning, samsjuklighet, tumöregenskaper samt typ och omfattning av kirurgi. Uppföljning gjordes 1, 5 och 10 år efter operationen.

Urvalet bestod av 6 536 patienter, varav drygt hälften kvinnor, som genomgick en lungcanceroperation i Sverige mellan 2008–2017. Medelåldern var 67 år för kvinnor och 68 år för män. Kvinnorna var i högre utsträckning icke-rökare och hade en lägre förekomst av samsjuklighet än männen.

27 procent lägre risk att dö

Resultaten visar att kvinnor hade en 27 procent lägre risk att dö jämfört med män, oberoende av faktorer som samsjuklighet, ålder, socioekonomisk status, livsstilsfaktorer, fysisk funktion, typ och omfattning av operationen, tumöregenskaper och tumörstadium. Mönstret med bättre överlevnad hos kvinnor sågs i alla ålderskategorier förutom hos de yngsta patienterna där skillnaden inte var lika uttalad.

Veronica Jackson. Foto: Christofer Dracke

– Våra fynd är viktiga eftersom de pekar på att prognosen för lungcancer sannolikt är möjlig att förbättra, men det behövs mer forskning på området. Ytterligare studier som specifikt undersöker effekter av livsstil, sociokulturella förutsättningar och eventuella ojämlikheter i vården skulle sannolikt vara av värde, säger Veronica Jackson, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, specialistläkare i thoraxkirurgi, och studiens sistaförfattare.

Studien finansierades av Hjärt-Lungfonden, Åke Wibergs Stiftelse, Region Stockholm och Karolinska Institutet. Det finns inga rapporterade intressekonflikter.

Publikation

“Sex and survival after surgery for lung cancer: A Swedish nationwide cohort”. Erik Sachs, Ulrik Sartipy, Veronica Jackson. Chest, online 16 november 2020, doi: 10.1016/j.chest.2020.11.010.

Prostatacancervården måste förbättras!

På 25 år har antalet som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade.

Gert Malmberg

Gert Malmberg, ledamot i Prostatacancerförbundets styrelse.

– Det måste till en total översyn av prostatacancervården. Det har hänt mycket de senaste åren men vården har inte anpassats till förhållandena idag, säger Gert Malmberg, ledamot i Prostatacancerförbundets styrelse.

För 25 år sedan levde 30 000 män med diagnosen prostatacancer. De som upptäcktes med sjukdomen var vanligen åldrade män med redan spridd cancer som inte gick att bota. Eftersom prognosen var dålig och verksamma behandlingar saknades var intresse för sjukdomen inte stort i vården.

En dramatisk förändring skedde när PSA-testet började användas i stor skala i slutet av 90-talet. Sjukdomen kunde nu upptäckas tidigt, långt innan den börjat sprida sig och ge symtom. Antalet män som gick igenom botande behandling i form av kirurgi och strålning ökade mycket snabbt. Idag är antalet män som lever med sjukdomen fyrdubblat, över 120 000, varav många har väsentliga problem till följd av behandlingarna.

Medelåldern har sjunkit kontinuerligt och nu är medianåldern för de som drabbas 69 år. Patienterna upptäcks tidigare och de har kanske 20–40 år av livet framför sig. Dagens patienter ställer därför högre krav på kompetens och resurser för utredning, behandling i tid och för rehabilitering.

 

Antalet med prostatacancer har ökat i Sverige
Kunskapen om sjukdomen fortsatte att förbättras. Nya rön visade att en stor del av de nyupptäckta tumörerna var av beskedlig art utan förmåga att sprida sig, och att många därför i onödan utsatts för behandlingar och skador. Insikten förklarar det då utbredda motståndet mot screening. För att undvika överbehandling och vårdskador infördes så kallad aktiv monitorering för lågriskcancer. Idag förs cirka 25 procent av de nydiagnostiserade till denna åtgärd.

De senaste åren har diagnostiken utvecklats ytterligare. En misstänkt cancer ska numera först undersökas med modern bildteknik, MR, som bättre kan identifiera behandlingskrävande tumörer. Endast de med stärkt misstanke går vidare, övriga behöver inte få en cancerdiagnos alls, bara följas upp.

Mycket har hänt också när det gäller behandlingar. Kvaliteten i kirurgin är satt i fokus på nytt sätt och strålbehandlingarna blir tack vare förbättrad teknik alltmer precisa. Men framför allt är inflödet stort av nya läkemedel som bromsar sjukdomen även för dem som inte längre kan botas.

Den oöverskådlighet och stora variation kvalitativt och kvantitativt, som nu råder inom prostatacancervården förklaras av att den gamla organisatoriska strukturen inte är anpassad efter patientvolymen, som fyrdubblats och de helt nya behov som följt av utvecklingen. Vården är fragmentiserad med begränsad förmåga att på ett någorlunda likvärdigt sätt ta till sig ny kunskap och nya metoder samt teknik för diagnostik och behandling. Redan stora skillnader är på väg att bli ännu större.

 

 

Prostatacancerförbundet föreslår följande:

 

1. En nationell översyn av prostatacancervården
På 25 år har antalet som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade. Sveriges vanligaste och för män dödligaste cancerform borde mötas med en vård som tar patienternas behov som utgångspunkt. Det behövs multidisciplinära och tekniskt välutrustade enheter för de avancerade ingreppen samt specialiserade närvårdsenheter för diagnostik, uppföljning och rehabilitering.

 

 

2. Ett omtag för minskning av väntetiderna
För att minska väntetiderna i cancervården inleddes 2015 projektet Standardiserade vårdförlopp, SVF. Regionerna åtog sig att mot särskild ersättning från staten arbeta för att minska kötiderna. Sedan dess har cirka tre miljarder kronor fördelats i detta syfte. Prostatacancer stod från början i särklass med väntetider flera gånger längre än den näst sämsta diagnosen. Eftersom prostatacancer också står för det största antalet patienter var förväntningarna mycket stora på projektet. Efter fem år kan dock konstateras att SVF-satsningen endast lett till marginella förbättringar. Trots det uttalade syftet att projektet förutsatte förändringar av organisation och resurser i prostatacancervården konstateras att medlen bara på några få platser har använts för att identifiera och åtgärda flaskhalsar eller andra flödeshinder.

 

 

3. Förnyat beslut i screeningfrågan behövs!
Den senaste bedömningen (2018) fastställde att PSA-testet inte är tillräckligt precist för att fördelarna med screening väsentligt skulle överstiga nackdelarna. Två omständigheter har nu förändrat förutsättningarna avsevärt. Diagnostiken har förändrats och är nu betydligt träffsäkrare än enbart PSA-test. Nu har också i landet startats försöksprogram inom organiserad prostatacancertestning (OPT) för att skapa evidens inför ett förnyat screeningbeslut. Att nya läkemedlen som förlänger livet vid sen upptäckt av prostatacancer medför kostnadsökningar bör också vägas in i beslutet.

 

4. Ändra statusen för nationella vårdprogram
Ett omfattande arbete läggs på att utforma nationella vårdprogram inom olika diagnoser. Här beskrivs i detalj hur vården ska bedrivas för att motsvara vetenskap och beprövad erfarenhet. Trots det är variationen i landet mycket stor i många avseenden. Staten saknar sanktionsmöjligheter. Patienternas rättigheter är begränsade. Fritt vårdval gäller inte inom slutenvården. Rätten att fritt välja inom EU är kringgärdad av osäkerhet och för de flesta oöverkomliga villkor.

Prostatacancerförbundet är en riksorganisation med 27 regionala och lokala patientföreningar som verkar för ökad kunskap om prostatacancer och bedriver stödverksamhet för drabbade och närstående. Vi driver även påverkansarbete för en bättre prostatacancervård och stödjer forskning och utveckling genom en egen fond – Prostatacancerfonden.

Varje höst arrangerar Prostatacancerförbundet den rikstäckande kampanjen Mustaschkampen för att väcka uppmärksamhet kring prostatacancer, Sveriges vanligaste cancersjukdom. Den blå mustaschen är kampanjens signum. Mustaschkampen arrangeras av Prostatacancerförbundet tillsammans med 27 lokala prostatacancerföreningar och flera hundra företag och organisationer.

Sofia Rydgren Stale ny ordförande för Sveriges läkarförbund

Sofia Rydgren Stale, överläkare i psykiatri och verksam inom primärvården i Kristianstad, har idag valts till ny ordförande för Sveriges läkarförbund.

Sveriges läkarförbunds fullmäktige, förbundets högsta beslutande organ, samlades den 18–19 november i ett digitalt forum för att tillsammans forma Läkarförbundets riktning det kommande året. Under mötet valdes nya ledamöter in till Läkarförbundets styrelse och Sofia Rydgren Stale valdes till ny ordförande.

Sofia Rydgren Stale, ny ordförande för Sveriges läkarförbund

– Jag är oerhört glad och hedrad över att ha fått förtroendet att leda Sveriges läkarförbund den kommande mandatperioden. Vi har åstadkommit mycket, men vi har fortfarande stora utmaningar framför oss. Just nu är belastningen på hälso- och sjukvården hög vilket leder till en än mer ansträngd arbetssituation för landets läkare. Samtidigt har yngre läkare svårt att etablera sig på arbetsmarknaden i och med bristen på AT-tjänster och det finns en stor brist på specialistläkare. Vi ser även fortsatt brister i kontinuitet och tillgänglighet, långa köer och sinande fortbildningsmöjligheter. Läkarnas röst behövs i samhällsdebatten, säger Sofia Rydgren Stale, nyvald ordförande i Sveriges läkarförbund.

Sofia Rydgren Stale – som efterträder Heidi Stensmyren som ordförande – är överläkare i psykiatri och verksam inom primärvården i Kristianstad. Sofia Rydgren Stale har en bred facklig bakgrund med lokala och centrala engagemang och började sin fackliga bana som vice ordförande i Sylf Östra Skåne 2007, där hon sedan blev ordförande. Hon har suttit i Läkarförbundets styrelse sedan 2014, som vice ordförande sedan 2018. Rydgren Stale är även ordförande i Läkarförbundets utbildnings- och forskningsråd.

Karin Båtelson, som även är ordförande i Sjukhusläkarna, har ett år kvar på sin mandatperiod som förste vice ordförande. Till posten som andre vice ordförande valdes Marina Tuutma, som även är ordförande för Distriktsläkarföreningen. Marina Tuutma är specialist i allmänmedicin och har varit ledamot i Läkarförbundets styrelse i sex år. Hon har sin lokalfackliga hemvist i Värmland och är sedan tidigare ordförande i Läkarförbundets arbetslivsgrupp.

Ytterligare två nya ledamöter har valts in i Läkarförbundets styrelse. Emelie Hultberg, specialist i gynekologi och obstetrik inom NU-sjukvården och ordförande i Västra Götalands läkarförening, samt Ylva Sandström, specialist inom allmänmedicin, lokalfackligt aktiv i Stockholm samt ledamot i Distriktsläkarföreningens styrelse.

Sveriges läkarförbunds styrelse:

  • Sofia Rydgren Stale, ordförande
  • Karin Båtelson, vice ordförande
  • Marina Tuutma, andre vice ordförande
  • Emelie Hultberg, ledamot
  • Ylva Sandström, ledamot
  • Saad Rammo, ledamot
  • Erik Dahlman, ledamot
  • Torsten Mossberg, ledamot
  • Tina Crafoord, ledamot
  • Shokoufeh Manoucherpour, ledamot
  • Madeleine Liljegren, ledamot
  • Lars Rocksén, ledamot
  • Johan Styrud, ledamot
  • Sven Söderberg, ledamot

Sofia Rydgren Stale

Ålder: 44 år
Specialitet: överläkare i psykiatri
I vården: arbetar inom primärvården i Kristianstad
Tidigare i Läkarförbundet: Andre vice ordförande. Ordförande för Läkarförbundets utbildnings- och forskningsråd. Ledamot i Östra Skånes läkarförening. Ordförande Sylf Östra Skåne. 

Frysta ägg och äggstocksvävnad hjälpte kvinnor att få barn efter bröstcancer

Kvinnor med bröstcancer vars ägg eller äggstocksvävnad frystes ned födde fler barn efter sin diagnos än kvinnor med bröstcancer som inte genomförde en sådan behandling. Det visar en studie av forskare vid Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften JAMA Oncology. Enligt forskarna understryker resultatet vikten av rådgivning kring fertilitetsbevarande åtgärder för unga kvinnor som diagnostiserats med cancer.

 

Anna Marklund, doktorand vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet. Fotograf: Arthur Marklund

– Kunskap om möjligheten att skaffa barn efter bröstcancerbehandling, med eller utan fertilitetsbevarande åtgärder, är mycket viktig för kvinnor som drabbas av bröstcancer i fertil ålder. Vi hoppas att slutsatserna i vår studie kan öka kunskapsläget så att fler kvinnor med bröstcancer som vill ha barn kan fatta informerade beslut i konsultation med sin läkare, säger Anna Marklund, studiens förstaförfattare och doktorand vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Upp till 10 procent av alla kvinnor med bröstcancer är yngre än 45 år. Många av dem har inte avslutat eller inte ens påbörjat sin familjebildning när de får sin diagnos. Bröstcancerbehandling inkluderar ofta kemoterapi, som kan skada äggstockarna, och mångårig hormonbehandling, som gör att många hamnar i klimakteriet innan de hunnit skaffa barn.

För cancerdrabbade kvinnor som vill få biologiska barn i framtiden rekommenderas ofta fertilitetsbevarande åtgärder i form av nedfrysning av obefruktade eller befruktade ägg (embryon) samt små bitar av äggstocksvävnad. I Sverige erbjuds sådan behandling kostnadsfritt till alla kvinnor under 40 års ålder som har max ett barn och får en sjukdom vars behandling innebär risk för nedsatt eller förlorad fertilitet.

Mer än dubbelt så många barn efter fertilitetsbevarande åtgärder

I den här kohortstudien följde forskarna alla kvinnor med bröstcancer (425) som genomgått fertilitetsbevarandebehandling vid svenska universitetssjukhus mellan 1994-2017. De jämförde barnafödandet hos dessa kvinnor med en matchad kontrollgrupp på 850 bröstcancerpatienter som saknade fertilitetsbevarande åtgärder.

Studien visade att barnafödslar var 2,3 gånger vanligare och behandlingar med assisterad befruktning var 4,8 gånger vanligare i gruppen med fertilitetsbevarande åtgärder. Tjugotre procent av kvinnorna med fertilitetsbevarade åtgärder födde minst ett barn inom loppet av 4,6 år efter diagnos, jämfört med 9 procent av kvinnorna i kontrollgruppen som följdes 4,8 år i genomsnitt. Av de kvinnor som kunde följas i 10 år födde 41 procent i gruppen med fertilitetsbevarande åtgärder minst ett barn medan motsvarande siffra för kvinnorna utan fertilitetsbehandling var endast 16 procent.

Säker behandling

Ett intressant fynd i den här studien är att dödligheten var lägre i gruppen med fertilitetsbevarande åtgärder (5,3 procent) jämfört med kontrollgruppen (11,1 procent). Det går dock inte att dra några slutsatser om orsakssambandet utifrån de registerdata som forskarna analyserade, eftersom detaljerade data om sjukdomsspecifik överlevnad inte kunde analyseras utan endast den totala överlevnaden.

Forskarna noterar att en brist i studien är avsaknaden av information om varför kvinnorna i kontrollgruppen inte genomförde fertilitetsbevarande behandling och om de önskade att skaffa barn när de fick sin bröstcancerdiagnos.

Kenny Rodriguez-Wallberg, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet. Fotograf: Anders Norderman

– Det är möjligt att skillnaden i barnafödslar till viss del kan bero på att önskan, och inte bara förmågan, att skaffa barn skilde sig mellan grupperna. Detta är något som framtida forskning får utvisa. Vi kan dock dra slutsatsen att fertilitetsbevarande åtgärder är säkra vid bröstcancer och att det finns en koppling mellan denna behandling och sannolikheten att föda barn efter bröstcancer, säger Kenny Rodriguez-Wallberg, studiens sistaförfattare och forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.

Forskningen har finansierats av Cancerfonden, Radiumhemmet, Stockholm County Council och Karolinska Institutet.

Publikation: “Reproductive outcome after breast cancer in women with versus without fertility preservation,” Anna Marklund, Frida E Lundberg, Sandra Eloranta, Elham Hedayati, Karin Pettersson, and Kenny A. Rodriguez-Wallberg, JAMA Oncology, online 19 november 2020, doi: 10.1001/jamaoncol.2020.5957

​Bröstcancer-Sveriges finaste utmärkelse går till eldsjäl inom bröstrekonstruktioner, Kerstin Sandelin

Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2020 tilldelas docent Kerstin Sandelin, överläkare och bröstcancerkirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Hon har under flera decennier engagerat sig för en modern bröstcancervård med delaktiga patienter, möjligheter till omedelbar bröstrekonstruktion och ett utvecklat och empatiskt omhändertagande.

Nu uppmärksammas hon av Bröstcancerförbundet för sitt outtröttliga arbete, sina breda forskningsområden och sin stora yrkesskicklighet.

– Jag är överraskad och mycket hedrad, säger Kerstin Sandelin.

Kerstin Sandelin får Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2020 för ”sitt skickliga kliniska arbete och sin hängivna forskning för bröstcancerpatienternas bästa – nationellt och internationellt – och sin lyhörda förmåga att alltid lyssna och ingjuta hopp”. I motiveringen betonas också hennes skicklighet som kliniskt verksam läkare och bröstkirurg.

Redan tidigt i sin karriär startade Kerstin Sandelin ett samarbete med plastikkirurger för att utveckla omedelbara bröstrekonstruktioner, ett område som var kontroversiellt för bara några decennier sedan.

– Vi drog igång flera studier för att driva utvecklingen framåt. På så sätt kunde vi visa att det var säkert att samtidigt skapa en ny bröstform och att patienterna var väldigt nöjda.

Ett annat utvecklingsområde som ligger henne varmt om hjärtat är kommunikation, och hon har undervisat såväl andra kirurger som sjuksköterskor och studenter. Det har handlat om att vara professionellt empatiskt och att som läkare ”hålla långsiktigt” när man ofta behöver ge svåra besked och ständigt vistas i en känslomässigt krävande miljö.

Under en period arbetade Kerstin Sandelin som bröstkirurg i Australien där hon även höll kurser i kommunikationsteknik. Hon har också arbetat i Danmark och varit med om att grunda en internationell förening för bröstcancerkirurger i syfte att undervisa och sprida kunskap om bröstcancer i områden med begränsade ekonomiska resurser.

Under lång tid var Kerstin Sandelin registerhållare och ansvarig för Nationellt Kvalitetsregister för Bröstcancer som ger unik information, både aktuell och historisk, om bröstcancerprocessen för svenska patienter. Numera har hon rollen som senior rådgivare. Under 2020 har en nationell satsning startat för att utvärdera patienternas symtom av bröstcancerbehandlingen över tid, ett initiativ som även stöds av Bröstcancerförbundet.

Kerstin Sandelins senaste engagemang inom bröstcancerforskningen handlar om magnetkameraundersökning av bröst. Frågan som ska besvaras är i vilken grad en sådan undersökning ger tilläggsinformation som kan leda till bättre planering och färre omoperationer.

När hon tänker tillbaka tackar hon en framsynt mentor på 70-talet för att hon stannade inom kirurgin.

– Det var inget område som öppnade famnen för kvinnor, inte ens patienterna trodde att det skulle komma en kvinna och gå ronden. Det har hänt otroligt mycket sedan dess, konstaterar hon tacksamt.

Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet, tycker att det är viktigt att uppmärksamma eldsjälar som under lång tid outtröttligt kämpat för att förbättra bröstcancersjuka kvinnors situation.

– Det är en mycket värdig mottagare av Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2020, säger hon. Kerstin Sandelin har genom enträget och mångsidigt arbete under hela yrkeslivet bidragit till att ytterligare förbättra den moderna vården av bröstcancersjuka. Hon står på patienternas sida och har alltid prioriterat kommunikation och delaktighet.

Bröstcancerförbundets Utmärkelse delas ut i samarbete med Astra Zeneca.