Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nya fas II-data på WCLC: sotorasib ger tidig, kraftfull och varaktig respons hos patienter med KRAS-muterad lungcancer

– Dessa fas II-data visar att sotorasib åstadkommer tidig tumörkrympning och varaktig respons hos patienter som hittills saknat effektiva behandlingsalternativ efter progress på standardbehandling, säger docent Jan Nyman, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och expert på icke-småcellig lungcancer.

Resultaten presenterades i helgen på World Conference on Lung Cancer.

Med över 80 procent av alla lungcancerfall är icke-småcellig lungcancer, NSCLC, den överlägset vanligaste formen (NSCLC = non-small-cell lung carcinoma). Tack vare stora framsteg inom forskning och utveckling på senare år har behandlingsresultaten och därmed prognosen vid NSCLC successivt förbättrats. Detta gäller emellertid inte de cirka 13 procent av patienterna som har KRASG12C-mutataion (Kirsten RAt Sarcoma virus) som alltjämt har sämre prognos. Trots att man i närmare fyra decennier försökt ta fram läkemedel som riktas mot KRAS finns ännu ingen godkänd behandling.

Vid det så kallade Presidential Symposium på öppningsdagen av World Conference on Lung Cancer presenterades nya fas II-data för data för sotorasib, den första KRASG12C-hämmaren som nått klinisk fas. De aktuella resultaten från CodeBreaK 100-studien avser 126 patienter med KRASG12C-muterad, avancerad ickesmåcellig lungcancer som behandlats med sotorasib, 960 mg peroralt en gång per dag. Samtliga patienter var tungt förbehandlade och över 80 procent av dem hade progredierat på både platinabaserad kemoterapi och behandling med PD1/L1-hämmare.

Vid en medianuppföljning på 12,2 månader hade 46 patienter en bekräftad respons varav tre kompletta och 43 partiella, vilket resulterade i en objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate) på 37,1 procent. Mediantiden till objektiv respons var 1,4 månader och responsdurationen var i median 10 månader. Fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). Den progressionsfria medianöverlevnaden (mPFS) hos patienter var 6,8 månader (5,1–8,2 månader) och mediankrympningen av de responderande patienternas tumörer var 60 procent.

– Det här är starka resultat, säger Jan Nyman. Särskilt när man betänker den i sammanhanget relativt milda biverkningsprofilen, där inte ens en av fem som rapporterat behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3.

Behandlingsrelaterade biverkningar (TRAE = Treatment-Related Adverse Events) inträffade hos 88 (69,8 procent) patienter och varav nio (7,1 procent) fick avbryta behandlingen. TRAE av grad 3 rapporterades hos 25 (19,8 procent) patienter. De vanligast förekommande var förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) (8/126, 6,3 procent), förhöjt aspartataminotransferas (ASAT) (7/126, 5,6 procent) och diarré (5/126, 4,0 procent). Inga behandlingsrelaterade dödsfall förekom.

Fas II-registreringsstudien genomfördes på rekordtid och i december 2020 lämnade Amgen in ansökan om godkännande till såväl den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA som den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för sotorasib vid behandling av patienter med KRASG12C-muterad lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC efter minst en tidigare systemisk behandling.

World Conference on Lung Cancer anordnas av International Association for the Study of Lung Cancer (IASLC). Årets upplaga hölls virtuellt.

FGFR2-hämmaren pemigatinib får positivt utlåtande för behandling av lokalt framskriden eller metastaserande gallgångscancer

I fredags fick ett nytt läkemedel, pemigatinib, en så kallad FGFR2-hämmare, positivt utlåtande från det europeiska läkemedelsverkets vetenskapliga kommitté CHMP för behandling av vuxna patienter med lokalt framskriden eller metastaserande gallgångscancer, så kallat kolangiocarcinom med FGFR2 fusioner eller omarrangemang där patienten fått återfall eller inte svarat på första linjens behandling.

Efter CHMPs positiva utlåtande ska EU-kommissionen fatta det formella beslutet om marknadsgodkännande inom EU. Om det blir ett godkännande så kommer den här behandlingen vara den första målinriktade behandlingen för patienter med lokalt spridd eller metastaserande gallgångscancer(kolangiocarcinom) som inte går att operera. Bakom utvecklingen av pemigatinib står läkemedelsbolaget Incyte.

CHMPs positiva bedömning är baserad på data från Fight-202 en klinisk studie fas II som utvärderade effekt och säkerhet av behandlingen. Studien visade att tumören krympte hos 36 procent av de totalt 107 tidigare behandlade patienterna med lokalt avancerad eller spridd gallgångscancer med FGFR2-fusioner eller omarrangemang. Hos tre av dessa försvann tumören helt.  Hos 35 av 107 patienter uppnåddes partiell respons, det vill säga tumören minskade men försvann inte helt.

Gallgångscancer(kolangiocarcinom) är en ovanlig men svår cancerform som drabbar 1–2 per 100 000. Diagnosen kan vara svår att ställa då symtomen kan likna dem vid andra sjukdomar och prognosen är ofta dålig. Omkring hälften av alla patienter med gallgångscancer har någon genetisk abnormitet. FGFR2-fusioner eller omarrangemang förekommer nästan enbart vid en form av gallgångscancer så kallad intrahepatisk kolangiocarcinom.

För mer detaljerad information och referenser se hela pressmeddelandet

Icke-invasiv mikrovågsteknik ger ny möjlighet att diagnostisera tumörer

Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna och upptäcks genom bland annat mammografi. Vid Mälardalens Högskola utvecklar forskare ny teknik som gör det möjligt att upptäcka tumörer i ett tidigare skede än röntgen, utan att behöva utsätta patienten för stark strålning.
”Genom vår speciella mikrovågsteknik kan vi se längre in mot bröstmuskeln och alltså upptäcka tumörer som sitter långt in i vävnaden. Vår mikrovågsteknik gör det också möjligt att utveckla billigare utrustning än om vi skulle använt röntgen. Dessutom slipper patienten utsättas för den joniserande strålning som röntgen medför”, skriver här forskaren Per Olov Risman och Nikola Petrovic, projektledare för forskningsprojektet Microwave technology systems vid Mälardalens Högskola.

De flesta vet hur radar fungerar: man skickar ut mikrovågor från en parabolantenn, de som går rakt mot målet reflekteras tillbaka från det och kan sedan tas emot av samma parabol. Men för att mottagandet ska fungera fordras dels att antennen samtidigt inte är upptagen av att skicka ut en ny puls, dels att objektet verkligen reflekterar en signal rakt tillbaka, dels att mottagaren måste var mycket känslig för den svaga signalen. Man kan i princip tillämpa denna så kallade radarprincip även då avståndet mellan sändare och objekt är kort – men inte hur kort som helst.

Man måste för det första kunna starta och stänga av pulsen så snabbt att den blir så kort i rymden eller i det stora objektet där ”målet” finns att man verkligen kan mäta tiden för den återvända signalen och därmed få fram avståndet till målet. För det andra måste pulsen ha en sådan mikrovågsfrekvens – och därmed våglängd – att absorptionen i det stora objektet blir acceptabelt liten. Vilka mikrovågsfrekvenser som skulle kunna vara användbara framgår av den intressanta Figur 1. Absorp tionen i vatten (som ju vi till stor del består av) blir opraktiskt stor någonstans kring y-axelvärdet 1, så mikrovågsfrekvensen 3 GHz (motsvarande våglängden 10 cm i fria luften) blir den högsta lämpliga; i vart fall är 10 GHz klart alltför hög frekvens.

Redan här blir det klart att eftersom en puls måste vara åtminstone två våglängder lång blir det mycket svårt att med radarmetoder mäta i exempelvis kvinnobröst och få en bra rumsupplösning, detta trots att våglängden dras ihop med en faktor som är roten ur dieltalet som typiskt är upp till 40 för aktuella mänskliga vävnader. Om man går uppåt i frekvens nås vid våglängder kring 0,5 μm ett kraftigt absorptionsmimimum, som vi ju alla med våra ögon kan se att det existerar. Men redan från några få μm är absorptionen stark, vilket vi ju använder oss av vid grillning. Först i röntgenområdet minskar absorptionen så mycket att låg absorption fås.

Läs hela artikeln

Den historiska utvecklingen av Jubileumsklinikerna

Av en tillfällighet hittade fotografen Jacob Forsell, som med sin fotografiska verksamhet gjort Cancerfonden och Radiumhemmet stora tjänster, ett exemplar av Almanack för Alla från 1929. I denna finns två avsnitt, sammanlagt tio sidor, om Konung Gustaf V:s 70-årsfirande och bakgrunden till vad som senare blev Konung Gustaf V:s Jubileumsfond. Detta initierade ett önskemål från Onkologi i Sverige omen tillbakablick på den historiska utvecklingen som är knuten till Konung Gustaf V:s Jubileumsfond och Jubileumskliniker.

Wilhelm Conrad Röntgen upptäckte röntgenstrålningen 1895 och Marie Curie radium 1898. Thor Stenbeck i Stockholm informerades tidigt om Wilhelm Conrad Röntgens upptäckt och redan 1896 inrättades ett institut för kliniska studier av behandling med röntgenstrålning. Vid Svenska Medicinska Sällskapets sammankomst 1899 presenterade han tillsammans med Tage Sjögren en patient med hudcancer som botats med röntgenstrålning, sannolikt den första patienten någonsin som botats med strålbehandling.

Redan år 1900 fanns det röntgen-institut vid nio svenska sjukhus, det mest innovativa vid Serafimerlasarettet (dåvarande universitetssjukhus) under ledning av Gösta Forssell,
en pionjär både vad gäller diagnostisk och terapeutisk radiologi. Intresset för cancersjukdomarna ökade och en Cancerforskningskommitté inrättades 1905. En inventering av
cancerpatienter i landet 1906 identifierade 1 757 patienter. Svenska Cancerföreningen, ur vilken Stockholms Cancerförening avknoppades, grundades 1910 som en följd av det
ökade intresset för cancersjukdomarna och finansierade det första Radiumhemmet som inrymdes i två lägenheter på Scheelegatan åren 1910-16, nära Serafimerlasarettet.

Läs hela artikeln

Vi ska bli världsledande inom avancerade terapier till 2030

Baserat i Sverige, grundat av portugiser, inspirerat av grekisk mytologi och ett fornnordiskt företagsnamn. Start up-bolaget Asgard Therapeutics i Lund arbetar med att utveckla en ny, unik onkologisk immunterapi där cancerceller omprogrammeras till dendritiska celler som är immunogena.

’TrojanDC heter det koncept som de tre portugisiska forskarna Cristiana Pires, Filipe Pereira och Fábio Fiúza Rosa arbetar med sedan fem år tillbaka, varav de senaste tre åren i Lund. VD Cristiana Pires har en mycket logisk förklaring till varför man valt namnet TrojanDC på produkten och döpt bolaget till Asgard.

– I den grekiska mytologin vann grekerna det tioåriga kriget med Troja genom att ta sig in i den belägrade staden via en insmugglad ihålig trähäst full av soldater som krossade fienderna inifrån. Många av de besegrade trojanerna sägs ha flytt norrut efter nederlaget. När de kom till Balticum byggde de Asgård, en stad som liknade Troja, säger hon och förklarar att bolagets produkt TrojanDC också angriper fienden cancer inifrån, precis som en ”trojansk häst”.RISE

– Och 2017 flyttade vårt forskarteam precis som trojanerna till norra Europa, till Lund där vi grundade vårt Asgård. Redan 2015 började Filipe Perieras forskarteam på universitetet i Coimbra i Portugal arbeta med direktprogrammering av celler som har förmågan att aktivera immunsystemet – så kallade dendritiska celler. Dessa celler identifierar attacker på immunsystemet och beordrar därefter T-celler att angripa inkräktaren
genom en process som heter ”antigen-presentation”.

Läs hela artikeln