Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nyupptäckta strukturer i hjärnan kan hjälpa till att bekämpa hjärntumörer

Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt lymfkörtelliknande strukturer intill hjärntumören hos patienter, där immunceller kan aktiveras för att angripa cancern. I en musmodell har de också sett att immunterapi stimulerade uppkomsten av dessa strukturer. Upptäckten visar på nya möjligheter att reglera immunsystemets förmåga att bekämpa tumörer.

Gliom är en dödlig hjärntumör med mycket dålig prognos. En anledning till att det är så svårt att behandla hjärntumörer är att immunsystemet, som är designat för att hitta och förstöra främmande celler, inklusive cancerceller, har svårt att komma åt tumören på grund av de barriärer som finns runt hjärnan. För att immunceller som kallas mördar-T-celler ska kunna bekämpa en växande tumör måste de först aktiveras mot tumören i våra lymfkörtlar, för att sedan förflytta sig till tumören och döda cancercellerna. På grund av barriärerna runt hjärnan är det svårt för immuncellerna att komma fram.

I forskningsartikeln som nu publiceras i tidskriften Nature Communications beskriver forskarna sin upptäckt att det finns lymfkörtelliknande strukturer även i hjärnan, där mördar-T-celler skulle kunna aktiveras.

– Det var väldigt spännande att för första gången hitta lymfkörtelliknande strukturer hos gliompatienter. Dessa strukturer, som kallas tertiära lymfoida organ, finns inte i hjärnan hos friska personer och de har alla egenskaper som behövs för att aktivera immunceller i närheten av en tumör. Det betyder att de skulle kunna ha en positiv effekt på immunförsvarets förmåga att bekämpa tumören, säger Alessandra Vaccaro, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, och en av artikelns försteförfattare.

Forskarna kunde också visa att uppkomsten av tertiära lymfoida organ kan framkallas hos musmodeller med gliom. När de behandlade mössen med immunstimulerande antikroppar som kallas αCD40 ökade uppkomsten av tertiära lymfoida organ och de bildades alltid i närheten av tumörerna.

– Att immunterapi kan påverka uppkomsten av tertiära lymfoida organ i hjärnan visar på spännande möjligheter att hitta nya sätt att reglera immunsystemets anti-tumörrespons, säger Anna Dimberg som har lett studien.

Användning av αCD40 för att behandla hjärntumörer hos människa utvärderas för närvarande i flera kliniska prövningar. I studien som nu publiceras såg forskarna att αCD40 inte bara stimulerade bildandet av tertiära lymfoida organ utan också, kontraproduktivt, bidrog till att minska T-cellernas tumördödande förmåga. Studien har därför gett viktig kunskap om de skilda effekter som behandling med αCD40 kan ge upphov till.

Luuk van Hooren, Alessandra Vaccaro, Mohanraj Ramachandran, Konstantinos Vazaios, Sylwia Libard, Tiarne van de Walle, Maria Georganaki, Hua Huang, Ilkka Pietilä, Joey Lau, Maria H. Ulvmar, Mikael C. I. Karlsson, Maria Zetterling, Sara M. Mangsbo, Asgeir S. Jakola, Thomas Olsson Bontell, Anja Smits, Magnus Essand & Anna Dimberg (2021) Agonistic CD40 therapy induces tertiary lymphoid structures but impairs responses to checkpoint blockade in glioma, Nature Communications, DOI: https://doi.org/10.1038/s41467…

Nytt utvecklingsprojekt i Region Uppsala ska undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare hemmet

Akademiska sjukhuset i Region Uppsala genomför ett utvecklingsprojekt i samarbete med Adxto Care AB. Utvecklingsprojektet ska undersöka hur cancervården kan flyttas närmare patienterna.

Cancervården i Region Uppsala ökar kontinuerligt och således även behovet av behandlingstider. Utvecklingen beror delvis på moderna, effektiva behandlingsterapier och att allt fler får och lever med cancer. Många patienter behandlas också idag längre för sin sjukdom och vården måste därför anpassas utifrån patientens unika livssituation där tid för familj och arbete är viktiga delar. Att skapa närhet till vård är något som också pågår genom regionens arbete med effektiv och nära vård 2030.

Vården ska vara personcentrerad och kunna tillhandahållas på lika villkor för alla som bor i regionen. Det finns ett behov att undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare patienterna i en stor geografisk region som Uppsala. Alla behöver kanske inte resa till Akademiska sjukhuset för att erhålla rutinbaserad behandling och någon kanske föredrar att få behandling under kvällar och helger?

Akademiska sjukhuset har som mål att förbättra den personcentrerade cancervården, där man behöver lyssna in patienternas behov och önskningar.

”Vi har sett en genomsnittlig ökning av patientantalet på ca 5 % under de senaste åren. Vi måste därför vända på alla stenar för att undersöka hur vi ska kunna hantera detta och ge en likvärdig vård till våra patienter.”

/Henrik Lindman, sektionschef vid onkologkliniken.

”För vissa patienter tror vi att decentraliserad cancervård skulle innebära förbättrad livskvalitet och det känns bra att få möjlighet att utforska detta tillsammans med Adxto Care AB.”

/Maria Andersson Ödman, verksamhetsutvecklare på Akademiska sjukhuset.

En nära cancervård skulle bland annat kunna innebära att viss behandling och uppföljning kan ske i patientens hem eller på filialer till Akademiska sjukhuset. Projektet ska belysa om denna typ av cancervård kan innebära att patienter klarar av vardagen enklare och inte är bundna till längre resor för att erhålla vård vid sjukhus.

Projektet ska bland annat undersöka om vård kan erhållas i Enköping, Tierp eller Östhammar – antingen via filialer till den onkologiska avdelningen vid Akademiska sjukhuset eller i patientens hem.

Inom projektet kommer det vara ett fokus på patienter med solida tumörer och med lymfom, men projektet förväntas generera resultat som är relevant för andra diagnosgrupper också. Ingen klinisk verksamhet kommer att genomföras inom projektet, utan förutsättningar och behov ska undersökas. Resultatet av projektet förväntas vara klart i slutet på 2021. Både vårdpersonal, patienter, anhöriga samt ansvariga inom Region Uppsala kommer att bidra med kunskap i detta projekt.

Unik studie av smärtbehandling vid operation av tjock- och ändtarmscancer

Forskning om två olika smärtbehandlingar vid operation av tjock- och ändtarmscancer har genomförts vid Universitetssjukhuset Örebro. ”Våra resultat visar att smärtbehandling med ryggbedövning, så kallad epiduralanalgesi, ger något bättre smärtlindring jämfört med morfin, det första dygnet men inte därefter”, säger forskaren Wiebke Falk.


Epiduralset, för att lägga in en epiduralkateter. Foto Elin Abelson.

Några andra fördelar som minskad risk för komplikationer efter operationen eller förbättrad långtidsöverlevnad har inte forskningen kunnat visa vid uppföljningen efter fem år.


Forskaren Wiebke Falk. Foto Elin Abelson.

– Vi kunde inte visa någon säker effekt av ryggbedövning på återfall i cancersjukdomen eller överlevnad fem år efter operationen. Vi kunde inte heller se att ryggbedövningen minskade komplikationerna efter operation, säger Wiebke Falk överläkare på anestesi- och intensivvårdskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro samt tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Fördelar med båda smärtbehandlingsmetoderna
I studien ingick 180 cancerpatienter från Örebro, Karlstad och Linköping. De som deltog fick en fråga innan operation om de kunde tänka sig att delta i studien. De som ville delta lottades att få antingen ryggbedövning eller morfin, alla patienter har fått samma narkos och  varit sövda under operation. Det är den första studien som har undersökt om val av smärtlindringsmetod påverkar överlevnad efter kirurgi för tjock- och ändtarmscancer.

– Efter operation har patienterna fått skatta hur ont de har på en skattningsskala mellan 1-10.  Bättre smärtlindring kan ha fördelar för patienten, då vi arbetar efter ett koncept där patienten snabbt efter uppvaknandet ska upp och röra på sig efter operationen, säger hon.Det fanns även fördelar med att använda morfin istället för epidural som är en resurskrävande teknik. Epidural behöver följas upp efter operation och det händer att den inte täcker hela området som behöver vara bedövat.

Mer forskning behövs kring hur utvecklingen av cancern kan påverkas
Tiden under och efter en canceroperation har betydelse för utvecklingen av sjukdomen. Det finns mycket data som tyder på att läkemedel som används för narkos eller speciella smärtlindringstekniker som ryggbedövning skulle kunna påverka risken för cancerspridning och återfall i sjukdomen.

– Vi vet dock inte än om det verkligen är sant och om det kan påverka sjukdomsförloppet. I min avhandling kunde jag inte påvisa att epiduralbedövning har en skyddande effekt i samband med en operation för tjock- eller ändtarmscancer men mer forskning och större studier behövs för att kunna erbjuda patienterna det bästa möjliga omhändertagandet, avslutar Wiebke Falk.

Ny behandling av svårbehandlat B-cellslymfom får positivt utlåtande från CHMP

EU:s läkemedelsmyndighets vetenskapliga kommitté, CHMP, har gett ett positivt utlåtande till tafasitamab i kombination med lenalidomid för behandling av vuxna med svårbehandlat B-cellslymfom (1). Utlåtandet bygger resultat från fas II-studien L-MIND som utvärderat tafasitamab i kombination med lenalidomid hos patienter med svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom.

– Det positiva utlåtandet från CHMP kommer att få stor betydelse för de 30–40 procent av patienterna med diffust storcelligt B-cellslymfom som inte svarat på initial behandling eller som drabbats av återfall. Efter det amerikanska FDA-godkännandet av tafasitamab i juli förra året har vi väntat på EU-kommissionens beslut och nu hoppas vi på att patienter i Sverige ska kunna få ta del av denna nya behandlingsstrategi så snart som möjligt, säger Johan Hultén, medicinsk direktör på Incyte Biosciences Nordic AB.

Utlåtandet är ett villkorat godkännande för behandling med tafasitamab i kombination med lenalidomid, till vuxna patienter som fått återfall eller har svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) och som inte är berättigade till autolog stamcellstransplantation. Behandlingen ska följas av tafasitamab i monoterapi.

CHMP:s rekommendation granskas nu av EU-kommissionen, som har befogenhet att bevilja godkännande för försäljning av läkemedel i EU. Efter godkännande kommer tafasitamab att kunna förskrivas i EU under varumärket Minjuvi.

Om diffust storcelligt B-cellslymfom

Diffust storcelligt B-cellslymfom är den vanligaste typen av icke-Hodgkin-lymfom hos vuxna över hela världen och utgör 40 procent av alla fall. Det kännetecknas av snabbt ökande antal av maligna B-celler i lymfkörtlar, mjälte, lever, benmärg eller andra organ (2). Det är en aggressiv sjukdom där ungefär en av tre patienter inte svarar på initial behandling eller drabbas av återfall (3). I Sverige diagnosticeras varje år cirka 220 patienter med återfall eller svårbehandlad DLBCL (4).

Incyte delar de globala utvecklingsrättigheter till tafasitamab med MorphoSys och Incyte har exklusiva kommersialiseringsrättigheter till tafasitamab utanför USA.

Om L-MIND

L-MIND är en öppen fas 2-studie med en behandlingsarm (NCT02399085) som undersöker kombinationen av tafasitamab och lenalidomid hos patienter med återfall eller svårbehandlat diffust stort B-celllslymfom (DLBCL) och som behandlats med minst ett, men högst tre tidigare behandlingsalternativ, inklusive anti-CD20-riktad terapi (som t.ex. rituximab), och som inte är berättigade till högdosbehandling med cellgifter (HCD) eller autolog stamcellstransplantation (ASCT). Studiens primära effektmått är den totala svarsfrekvensen (ORR). Sekundära effektmått inkluderade varaktigheten av behandlingssvaret (DoR), progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS). Studiens primära avslut av kombinationsbehandlingen nåddes i maj 2019 vartefter patienterna fortsatte i uppföljningsfasen av studien.

För mer information om L-MIND, läs här.

Om tafasitamab

Forskningssubstansen tafasitamab är en humaniserad monoklonal antikropp, riktad mot antigenet CD19 som finns rikligt på ytan av B-lymfocyter, en del av immunförsvaret som producerar antikroppar mot virus och bakterier. CD19 förstärker signalerna från B-lymfocyternas receptorer vilket är viktigt för B-lymfocyternas överlevnad. Därför har CD19 setts som ett potentiellt mål för behandling av patienter med B-cellsrelaterad leukemi och lymfom. Huvudfokus vid utvecklingen av tafasitamab är behandling av patienter med återfall eller svårbehandlat diffust storcelligt B-cellslymfom som inte är lämpade för kemoterapi i högdos med påföljande stamcellstransplantation, en grupp patienter som har få behandlingsalternativ och en mycket ogynnsam prognos.

Tafasitamab undersöks för närvarande som behandling vid flertalet olika B-cells maligniteter i ett antal pågående kombinationsstudier.

Läs hela pressmeddelandet på Incyte.com här.

Hopp för barn med högriskneuroblastom

Tack vare många års grundforskning om den ovanliga cancersjukdomen neuroblastom kan nu en del svårt sjuka barn bli friska. I en studie publicerad i tidskriften Journal of Clinical Oncology skriver forskare vid bland annat Karolinska Institutet och Göteborgs universitet att så kallade ALK-hämmare bör testas vid behandling av barn med högriskneuroblastom. Detta efter att en kartläggning visat att barn med mutationer i ALK-genen har sämre prognos.

Per Kogner. Foto: Ulf Sirborn.

– Detta är resultatet av ett stort europeiskt vetenskapligt arbete där vi har analyserat mutationer i ALK-genen hos fler än 1 000 barn med högriskneuroblastom. Att ha en ALK mutation visade sig ge signifikant sämre prognos, men den goda nyheten är att det finns läkemedel som hämmar denna cancergen och som har visat på lovande resultat i tidigare studier, säger Per Kogner, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska Institutet och barnonkolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Neuroblastom är en heterogen cancersjukdom, som drabbar ett tjugotal barn per år i Sverige. Sjukdomen drabbar främst småbarn, och finns i både milda och mycket aggressiva former. Neuroblastom uppkommer i det sympatiska nervsystemet, en del av det icke-viljestyrda nervsystemet, och kan orsaka tumörer på olika platser i kroppen.

Grundforskning om hur mutationer i ALK-genen driver på utvecklingen i högriskneuroblastom har lett till att barn med dessa mutationer kunnat behandlas med ALK-hämmare. Dessa läkemedel används sedan tidigare för andra cancersjukdomar, vilket innebar att resultaten från forskningen snabbt kunnat omsättas i en effektiv behandling för barn med högriskneuroblastom.

Lovande behandling

– Ett antal barn har redan fått ALK-hämmare baserat på våra fynd, och trots relativt kort uppföljning har det oftast varit mycket bra svar på behandlingen. Jag är stolt över att vi verkligen har varit med och gjort skillnad, säger Tommy Martinsson, professor vid Göteborgs universitet.

Per Kogner och Tommy Martinsson har lett den svenska delen av studien som genomförts i totalt 19 länder. Eftersom sjukdomen är ovanlig – bara en handfull svenska barn får högriskneuroblastom med mutation i ALK varje år – krävdes ett stort europeiskt samarbete för att få ihop det patientunderlag som krävdes för genanalysen.

Nu kan alla barn med cancer i Sverige genundersökas tack vare Genomic Medicine Sweden, som är en nationell satsning för att stärka svensk vård, forskning och samverkan inom precisionsmedicin.

– De aktuella resultaten är ett viktigt genombrott för de drabbade barnen, deras familjer och för forskningen. Vi kan nu gå från att bara kartlägga genförändringarna hos några få till att hitta alla barn med neuroblastom som har ALK-förändringar och tidigt ge dem skräddarsydd, effektiv och skonsam behandling, avslutar Per Kogner.

Forskning har finansierats med hjälp av Barncancerfonden, Cancerfonden och Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Publikation

“Frequency and Prognostic Impact of ALK Amplifications and Mutations in the European Neuroblastoma Study Group (SIOPEN) High-Risk Neuroblastoma Trial (HR-NBL1),” Angela Bellini, Ulrike Pötschger, Virginie Bernard, Eve Lapouble, Sylvain Baulande, Peter F. Ambros, Nathalie Auger, Klaus Beiske, Marie Bernkopf, David R. Betts, Jaydutt Bhalshankar, Nick Bown, Katleen de Preter, Nathalie Clement, Valerie Combaret, Jaime Font de Mora, Sally L. George, Irene Jimenez, Marta Jeison, Barbara Marques, Tommy Martinsson, Katia Mazzocco, Martina Morini, Annick Muhlethaler-Mottet, Rosa Noguera, Gaelle Pierron, Maria Rossing, Sabine Taschner-Mandl, Nadine Van Roy, Ales Vicha, Louis Chesler, Walentyna Balwierz, Victoria Castel, Martin Elliott, Per Kogner, Genevieve Laureys, Roberto Luksch, Josef Malis, Maja Popovic-Beck, Shifra Ash, Olivier Delattre, Dominique Valteau-Couanet, Deborah A. Tweddle, Ruth Ladenstein, and Gudrun Schleiermacher, Journal of Clinical Oncology, online 11 juni, 2021, doi: 10.1200/JCO.21.00086