Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Unik forskning i Örebro ger säkrare operation vid tjock- och ändtarmscancer

Varje år får cirka 6 000 individer tjock- och ändtarmscancer. Mer än 4 000 individer behöver opereras. Under operationen är den mest oroande komplikationen att det blir ett läckage i skarven mellan tarmändarna efter att tarmbiten med cancer tagits bort, vilket kallas anastomosläckage. ”Syftet med forskningen var att hitta sätt att tidigt identifiera anastomosläckage och sedan behandla det”, säger forskaren Ioannis Oikonomakis.


Forskaren Ioannis Oikonomakis. Foto: Elin Abelson

Anastomosläckaget, som innebär att det blir ett läckage av tarminnehåll i buken efter operationen, har en stor inverkan på efterföljande sjuklighet och dödlighet. I sina studier har Ioannis Oikonomakis, specialistläkare på kirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro samt tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet, använt metoderna intraperitoneal mikrodialys och analys av inflammatoriska ämnen som kallas cytokiner i blod och bukhålan.

– I våra studier har vi sett flera ämnen i bukhålan och blod som verkar stiga tidigt vid anastomosläckage innan vanligen använda inflammationsmarkörer som snabbsänka. Det här är viktiga resultat även inom annan kirurgi, säger Ioannis Oikonomakis.

Det är viktigt att hitta komplikationen så fort som möjligt efter operation eftersom det innebär en bättre prognos för patienten. I  en experimentell modell som efterliknar anastomosläckage analyserades förändringar av budbärar-RNA-uttryck, mRNA, i blod. mRNA fungerar som genetiska ritningar eller instruktioner för uppbyggnad av äggviteämnet protein.

– Vi undersökte drygt 19 000 budbärar-RNA, så kallade mRNA-gener. Resultatet visade då ökade nivåer av gener som främst är involverade i inflammatoriska svar. De kodar således för proteiner som skulle kunna vara potentiella kliniska biomarkörer för anastomosläckage som förhoppningsvis stiger tidigare än de vi använder idag, säger han.

Effekten av ett helt täckt nät undersöktes

Om skarven mellan tarmändarna går upp kan det bli aktuellt med en ny operation för att operera bort skarven på patienten.

– Vi undersökte effekten av en helt täckt metallstent över en tarmskarv i tjocktarmen. Det innebär att man sätter ett nät över skarven. Täckta metallstentar har använts för behandling av anastomosläckage i bland annat matstrupscancerkirurgi. Forskningen visade inga negativa effekter vid tarmändarna avseende lokala metabolismen, det vill säga blodförsörjningen. Det behöver dock göras mer studier för att utvärdera detta, avslutar han.

Faktaruta

Vid en intraperitoneal mikrodialys går kirurgen in med ett rör via en hudöppning i bukhålan. Röret är tunt som ett hårstrå. Via en kateter tas vätska upp och sen görs en analys på ämnesomsättningen, den så kallade metabolismen. Det är för att se om kroppen får tillräckligt med syre. Genom en kartläggning får man veta hur kroppen och cellerna mår.

Prostatacancervården behöver en total översyn!

Ingela Franck Lissbrant, överläkare onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska Akademin och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021. Foto: Ewa-Marie Rundquist.

 

Prostatacancervården behöver en total översyn!

På 25 år har antalet som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade.

– Det måste till en total översyn av prostatacancervården. De stora landvinningar vi gjort inom diagnostik och behandling ska omsättas i praktiken. Vårdens erbjudande måste innefatta ett sömlöst omhändertagande med stor tillgänglighet där såväl vård och omhändertagande kvalitetssäkras och individualiseras på ett tydligare sätt än vad som görs idag. Det finns alltför stora olikheter mellan regionerna och vården har inte anpassats till förhållandena idag, säger Ingela Franck Lissbrant, överläkare onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska Akademin och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021.

För 25 år sedan levde 30 000 män med diagnosen prostatacancer. De som upptäcktes med sjukdomen var vanligen åldrade män med redan spridd cancer som inte gick att bota. Eftersom prognosen var dålig och verksamma behandlingar saknades var intresset för sjukdomen inte stort i vården. En dramatisk förändring skedde när PSA-testet började användas i stor skala i slutet av 90-talet. Sjukdomen kunde nu upptäckas tidigt, långt innan den börjat sprida sig och ge symtom. Antalet män som gick igenom botande behandling i form av kirurgi och strålning ökade mycket snabbt. Idag är antalet män som lever med sjukdomen fyrdubblat, över 120 000, varav många har biverkningar till följd av behandlingarna. Medelåldern har sjunkit kontinuerligt och nu är medianåldern för de som drabbas 69 år. Patienterna upptäcks tidigare och de har kanske 20–40 år av livet framför sig. Dagens patienter ställer därför högre krav på kompetens och resurser för utredning, behandling i tid och för rehabilitering.

– Regionernas oförmåga att följa vårdprogrammet har lett till alltför stora variationer, vilket skapar en ojämlik vård. Det kan delvis förklaras av att den gamla organisatoriska strukturen inte är anpassad efter patientvolymen, som fyrdubblats och de helt nya behov som följt av utvecklingen. Vården är fragmentiserad med begränsad förmåga att på ett någorlunda likvärdigt sätt ta till sig ny kunskap och nya metoder samt teknik för diagnostik och behandling. Redan stora skillnader är på väg att bli ännu större. Därför behövs en nationell översyn av prostatacancervården, säger Kent Lewén, ordförande Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet föreslår följande:

1. En nationell översyn av prostatacancervården
På 25 år har antalet män som lever med prostatacancer fyrdubblats och patienternas behov av vård och uppföljning är av helt annan karaktär än tidigare. Såväl diagnostik som behandling har utvecklats explosionsartat. Vårdens organisation och resurser är däremot i det närmaste oförändrade. Sveriges vanligaste och för män dödligaste cancerform borde mötas med en vård som har patienternas behov som utgångspunkt. Det behövs multidisciplinära och tekniskt välutrustade enheter för de avancerade ingreppen och medicinska behandlingarna samt specialiserade närvårdsenheter för diagnostik, uppföljning och rehabilitering. Det behövs förändrad organisation i prostatacancervården.

2. Ett omtag för minskning av väntetiderna
Enligt Nationella Prostatacancerregistret så har väntetiderna istället för att minska, fortsatt att öka. För prostatacancer är målet att ingen ska behöva vänta mer än maximalt 68 dagar mellan remiss och den vanligaste behandlingen kirurgi. Ingen region nådde målet. År 2020 har väntetiderna tillfälligtvis blivit kortare inom flera regioner men sammantaget har väntetiderna i median ökat från 133 dagar (år 2019) till 135 dagar (år 2020). Prostatacancer har i särklass längst väntetider av alla cancersjukdomar. För alla övriga cancerformer är väntetiderna under 60 dagar.

Prostatacancerförbundet har haft stora förhoppningar på regeringens stora projekt att minska väntetiderna, särskilt med tanke på att prostatacancer står för det största antalet cancerpatienter. Tyvärr kan konstateras att satsningarna hittills misslyckats och endast lett till marginella förbättringar. Trots det uttalade syftet att resurstillskottet förutsatte förändringar av organisation och resurser i prostatacancervården så har medlen bara på några få platser använts för att identifiera och åtgärda flaskhalsar eller andra flödeshinder.

3. Förnyat beslut i screeningfrågan behövs!
Den senaste bedömningen (2018) fastställde att PSA-testet inte är tillräckligt precist för att fördelarna med screening väsentligt skulle överstiga nackdelarna och att risken för att många män behandlas i onödan var för stor. De senaste åren har prostatadiagnostiken förändrats genom att utöver PSA-testet också använda MR-kamera och tilläggstester. Detta tillsammans med försöksprojekt om organiserad prostatacancertestning (OPT) bör skapa evidens för ett förnyat screeningbeslut. Om screening införs kan 1 000 liv räddas varje år och antalet med spridd prostatacancer minskas.

4. Ojämlikheterna måste bort i prostatacancervården!
Det finns betydande skillnader i prostatacancervården som saknar medicinsk förklaring vilket bekräftats i en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

  • Skillnaden mellan regioner som låter patienter genomgå multidisciplinär bedömning före behandlingsbeslut är stor.
  • Stora socioekonomiska skillnader i prostatacancervården.
  • Väntetiderna för behandling konstateras vara betydligt längre än för andra cancerformer. Det finns också stora regionala skillnader i väntetid. Enligt Nationella Prostatacancerregistret varierade väntetiderna från misstanke till operation, mellan regionerna från 79 till 196,5 dagar (2020).
  • Variationen är också stor när det gäller hur tidigt prostatacancer upptäcks, och omvänt hur stor andel som upptäcks för sent för att botande behandling ska vara möjlig.
  • Vårdens kvalitet varierar inte bara inom de olika diagnoserna utan också mellan dem. Den mest adekvata jämförelsen är mellan bröstcancer och prostatacancer som båda är dominerande cancerform för respektive kön, med cirka 8 500 nya varje år för bröstcancer och 10 000 för prostatacancer. I båda fallen har tidig upptäckt stor betydelse för utgången. Dödligheten i bröstcancer är väsentligt lägre, 1 400 per år mot 2 300 för prostatacancer, vilket bäst förklaras med mammografi och effektiv vård. Bröstcancervården hanteras vanligen vid specialiserade enheter med ansvar för hela vårdkedjan och med fast vårdkontakt i form av bröstsköterskor. Prostatacancervård bedrivs vid en stor mängd olika ofta mindre enheter utan specialisering på sjukdomen och med stor variation i kvalitet. Väntetiderna skiljer sig dramatiskt mellan diagnoserna.

5. Staten bör ta ansvar för beställning av prostatacancervården
Det nationella vårdprogrammet för prostatacancer beskriver i detalj hur vården ska bedrivas för att motsvara vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vårdprogrammen är endast rekommendationer. Regionerna och klinikerna väljer själva i vilken utsträckning de vill följa dem. De vanligaste orsakerna till avsteg är att vårdgivaren tycker att det blir för dyrt eller tror sig veta bäst själv. En missnöjd patient har därför inget att hänvisa till.

Med tillgänglig vård avses rimligen att patienten ska få vård utan onödig väntetid och att man fritt kan söka var som helst i landet. Rätten att välja vårdgivare i landet är inte heller given utan stöds i lagen endast när det gäller öppenvård. Men regionerna värjer sig även mot detta. Vård i annan region leder till administrativ oreda och oönskade fakturor. Attraktiva verksamheter kringgärdas av köer, tveksamt lagliga remisskrav och annat krångel.

Slutenvård utomläns är möjlig endast med regionens goda vilja, vilket korsar en annan lagstiftning som säger att patienten har rätt att välja mellan likvärdiga behandlingar, rimligen ännu mer rätt att välja en bättre behandling i en annan region. Det enda sättet för en patient att runda frågan är att flytta till den region som erbjuder önskad vård, en ovärdig lösning som en del tvingas välja.

Fjolårets pengaregn från staten gav ett historiskt överskott till sjukvården i hela landet. Syftet var bland annat att minska köerna som uppstått på grund av coronapandemin. Men utan styrning hur de statliga pengarna ska användas är risken stor att regionerna använder pengarna till annat.

6. Fler åtgärder behövs för ökad överlevnad
Flera förbättringar har under de senaste åren skett för dem med spridd cancer. Det har kommit flera nya livsförlängande och livskvalitetshöjande läkemedel men det finns mycket kvar att göra och det behövs mer forskning för att öka överlevnad och livskvalitet.

 

Källor: 

Socialstyrelsen
Nationella Prostatacancerregistret
Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer

 

Stipendium till forskning om andningsträning vid strålbehandling av bröstcancer

Maria Brovall, docent i omvårdnad vid Hälsohögskolan, Jönköping University tilldelas ett forskningsstipendium på 400 000 kronor från Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stiftelse. Pengarna ska gå till projektet ”Digitalt verktyg för andningsträning i hemmet inför postoperativ strålbehandling av vänstersidig bröstcancer”.

Den 15 november hölls en utdelningsceremoni i Göteborg där Maria Brovall tillsammans med andra mottagare fick ta emot sina stipendier från Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stipendier.

Bild från utdelningsceremonin, från vänster: Zehra Zayed, Maria Brovall, Mattias Grönborg, Henrik Sellehed, Martin Stockhaus, Christina Öberg. Foto: Familjen Jacobssons Stiftelse

— Det känns jätteroligt att få ta emot de här pengarna och kunna vidareutveckla forskningsprojektet som kommer att gynna patienter med bröstcancer som ska få strålbehandling. Vi hoppas kunna utveckla ett hjälpmedel som kan göra att dessa patienter känner sig bättre förberedda, trygga och delaktiga i sina förberedelser, säger Maria Brovall.

Maria Brovall

Projektet kommer att undersöka dels vilken andningsteknik som är bäst för att skydda friska organ (så som hjärtat) vid strålbehandling, dels utveckla och testa om det går att använda ett digitalt verktyg, i form av en mobilapplikation med sensorer, för att instruera och lära personer att använda rätt andningsteknik samt hålla andan på kommando.

— Med hjälp av ett digitalt verktyg kan denna andningsträning ske i lugn och ro under väntetiden och i patientens hemmiljö i den takt som patienten väljer och har behov av. Dessutom kommer de kunna dela information kring träningen med sina närstående och involvera dem på ett nytt sätt, kanske att väntetiden då kan kännas mer meningsfull, avslutar Maria Brovall.

Om Familjen Knut och Ragnvi Jacobssons stiftelse

Stiftelsen bildades 2012 och har som ändamål att stödja forskning och utbildning inom nyföretagande och företagsutveckling, med särskild inriktning mot företagets tillväxt, logistik, innovation, kvalitet och internationalisering samt ergonomi och design. Läs mer om stiftelsen på dess hemsida: https://www.familjenjacobssonsstiftelse.se/ Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Maria Brovall i SR P4 om projektet

Via den här länken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan du lyssna på ett inslag med Maria Brovall från SR P4 Jönköping om projektet från den 16 november, hon medverkar ca. 1:45:50 in i programmet.

Världens första fotonräknande skiktröntgen i kliniskt bruk på Karolinska Universitetssjukhuset

Världens första kliniskt godkända fotonräknade datortomograf (DT) har tagits i bruk på Karolinska i Huddinge. Tekniken ökar bildkvaliteten så mycket att stråldosen i många fall kan halveras. Det blir också möjligt att göra avancerade undersökningar av lungorna hos patienter som haft allvarlig covid-19.

Datortomografi, eller skiktröntgen, är en teknik som är bra för att ta bilder av små detaljer i människokroppen. Med en fotonräknade datortomograf går det att zooma in ännu mer i bilderna.

fotonräknande skiktröntgen

fotonräknande skiktröntgen

– Upplösningen är så bra att det blir möjligt att upptäcka blodproppar och tecken till inflammation i mycket små kärl i hjärnan, kärl som vi inte kan se vid en vanlig skiktröntgen, berättar Tobias Granberg, sektionschef vid Medicinsk Enhet Neuroradiologi.

Med den nya tekniken kan man göra avancerade undersökningar av kärl och studera blodflödet i lungorna hos personer med covid-19, ett forskningsprojekt som bedrivs på Karolinska i Huddinge. Det blir möjligt att minska mängden kontrastmedel för patientgrupper med känsliga njurar, som äldre patienter och njurtransplanterade.

Undersökningen kan göras mycket snabbt, vilket är bekvämt för patienten och minskar risken för att rörelser påverkar diagnostiken. Tekniken gör det också möjligt att i många fall halvera stråldosen, något som är särskilt betydelsefullt för gravida och barn.

I undersökningsrummet möts patienten av ett ljud- och ljusspel i taket och på tomografens väggar, något som har gjorts möjligt genom en donation från Stiftelsen för Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Patienten som ska undersökas kan välja mellan olika scenarier; tecknad barnfilm, en djungel med brus från vattenfall och sång av exotiska fåglar, en stjärnhimmel med norrsken, med mera. Ursprungligen en barnanpassning som man har goda erfarenheter av på Karolinska i Solna, där den används vid liknande undersökningar.

– Patienter och anhöriga kan koppla bort sjukdom och steril sjukhusmiljö. Undersökningsrummet upplevs som lugnare och tryggare. Med ljus och ljudspel har vi fångat uppmärksamheten hos barn från 4 månader till 2-3 år så att de klarar att ligga stilla, vilket innebär att vi kan minska antalet undersökningar som behöver utföras med sedering eller narkos. Dessutom är utrustningen bra för vuxna med klaustrofobi, säger Christin Ekestubbe, röntgensjuksköterska.

En fotonräknade datortomograf kan, enkelt uttryckt, inte bara känna av fotoner efter att de passerat genom människokroppen, utan även mäta deras energi, vilket gör att den är bättre på att detektera vilka ämnen som finns i kroppen. Störningar från förkalkningar i blodkärl försvinner och det blir möjligt att se förträngningar i hjärtats tunna kranskärl. Jämförbarheten mellan undersökningar förbättras också, vilket ger säkrare uppföljning av tumörer.

Förutom Karolinska har också Linköping och Lund samma typ av kliniskt godkända fotonräknande DT.  Enligt Tobias Granberg är det ingen slump att teknik i frontlinjen av radiologin installeras i Sverige.

– Radiologisk forskning är stark i Sverige. Vi är vana att hantera ny teknik, är bra på strålskydd och på att utveckla nya undersökningsmetoder med kontrastmedel. Här på Karolinska Universitetssjukhuset är vi också kunniga inom medicinska specialområden där den nya tekniken gör särskilt stor nytta för patienten, säger han.

Fotonräknartekniken är något som Karolinska forskar mycket kring. Nyligen installerades världens första fotonräknade DT baserad på kiselteknik på Karolinska i Solna.

CHMP rekommenderar godkännande av Lumykras mot KRAS G12C-muterad lungcancer


Lumykras (sotorasib) är en småmolekylhämmare som selektivt och irreversibelt binder till cystein 12 (C12) på det muterade KRAS G12C-proteinet.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s vetenskapliga nämnd, the Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP) rekommenderar EU-kommissionen att godkänna Lumykras (sotorasib) för behandling av patienter med avancerad KRASG12C-muterad icke-småcellig lungcancer som progredierat efter minst en linje av systemisk behandling.

– Om EU-kommissionen väljer att följa nämndens rekommendation innebär det att det för första gången kommer finnas en godkänd målriktad behandling för europeiska patienter som specifikt riktar sig mot denna relativt vanliga mutation, säger Sandra Eketorp Sylvan, medicinsk chef på Amgen Sverige.

CHMP grundar sitt positiva utlåtande på kliniska resultat som visar på ihållande respons och gynnsam nytta-riskprofil för Lumykras.

Icke-småcellig lungcancer, NSCLC, utgör över 80 procent av alla lungcancerfall (NSCLC = non-small-cell lung carcinoma). Mellan 13 och 15 procent av dessa har en mutation, KRASG12C, som leder till okontrollerad celldelning och som – hittills – inte varit möjlig att specifikt målrikta läkemedel mot. Patienter med KRASG12C-mutation som inte längre är hjälpta av första linjens behandling når, med de idag tillgängliga behandlingsalternativen, en progressionsfri överlevnad på cirka fyra månader.

Med Lumykras har Amgen lyckats med den utmaning som otaliga forskargrupper under de senaste fyra decennierna gått bet på, att ta fram en målriktad behandling som specifikt hämmar effekten av denna KRAS-mutation. Ett avgörande hinder har varit att KRAS-proteinet saknar naturliga fickor som en småmolekylhämmare kan binda till, men Amgen-forskarna fann en tidigare okänd räffla som Lumykras utnyttjar för att låsa det KRASG12C-muterade proteinet i ett inaktivt tillstånd vilket försämrar cancercellernas förmåga att dela sig och överleva.

CHMP grundar sitt positiva utlåtande på resultat från den kliniska fas II-studien CodeBreaK 100. I studien inkluderades 126 patienter med KRASG12C-muterad, avancerad NSCLC, varav 124 hade utvärderbara lesioner vid baslinjen. Lumykras uppvisade gynnsamma resultat både vad gäller effekt och tolerabilitet hos patienterna som alla progredierat på platinabaserad kemoterapi och/eller immunterapi med PD1/L1-hämmare.

Lumuykras, 960 mg, administrerat oralt en gång per dag, resulterade i en objektiv tumörrespons på 37,1 procent (ORR = Objective Response Rate) och fler än fyra av fem, 80,6 procent, uppnådde sjukdomskontroll (DCR = Disease Control Rate). ORR definierades i detta fall som andel patienter med ≥ 30-procentig minskning av summan av target-lesionens längsta diameter jämfört med baslinjen. Responsdurationen var i median 11,1 månader, progressionsfria medianöverlevnaden 6,8 månader, och den totala medianöverlevnaden (OS = Overall Survival) var 12,5 månader.

– Patienter med KRASG12C-muterad NSCLC som progredierat på första linjens behandling har en dyster prognos och många svarar inte på eller får för mycket biverkningar av de behandlingar som finns tillgängliga idag. Mot den bakgrunden skulle ett europeiskt godkännande av Lumykras vara ett välkommet behandlingsalternativ för de patienter som lever med denna relativt vanliga mutation, säger Sandra Eketorp Sylvan som själv är onkolog.

De vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna (TRAE = Treatment-Related Adverse Events) var diarré (32 procent), illamående (19 procent), förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) respektive aspartataminotransferas (ASAT) (15 procent vardera). De vanligast förekommande allvarliga (grad ≥ 3) behandlingsrelaterade biverkningarna var förhöjt ALAT (6 procent), förhöjt ASAT (6 procent) och diarré (4 procent). Endast 7 procent avslutade behandlingen till följd av behandlingsrelaterade biverkningar.3

Detaljerade fas II-data från CodeBreaK 100 presenterades vid 2020 World Conference on Lung Cancer (WCLC) och finns publicerade i New England Journal of Medicine (NEJM).

Om KRAS
Närmare 40 år av forskning har visat att RAS-genfamiljen är en av de vanligaste muterade onkogenerna i solida tumörer (RAS = RAt Sarcoma virus). Inom denna familj är KRAS (Kirsten RAt Sarcoma virus) den vanligaste varianten och är särskilt ofta förekommande i solida tumörer. Den beräknade incidensen av den specifika mutationsvarianten KRASG12C är cirka 13–15 procent vid icke-småcellig lungcancer, 3–5 procent vid kolorektalcancer och en till två procent vid många andra solida tumörer. KRASG12C har hittills inte betraktats som ett möjligt mål för läkemedel då proteinet saknar naturliga fickor som en småmolekylhämmare kan binda till.

Om CodeBreaK
Det kliniska studieprogrammet CodeBreaK för sotorasib är utformat för att behandla flera olika KRASG12C-muterade solida tumörer i hopp om att möta de ouppfyllda medicinska behov som länge förelegat vid dessa cancerformer.

CodeBreaK 100 är en fas I och II first-in-human, oblindad multicenterstudie som enrollerat patienter med KRASG12C-muterade solida tumörer. Patienter som bedömdes lämpliga var tungt förbehandlade och hade genomgått minst två tidigare behandlingslinjer.

Det primära effektmåttet i fas I-studien är säkerhet. Viktiga sekundära effektmått inkluderar objektiv tumör-respons (ORR = Objective Response Rate) bedömd var sjätte vecka, responsduration (DOR = Duration of Response) och progressionsfri överlevnad. Patienterna delades in i fyra doskohorter, 180 mg, 360 mg, 720 mg och 960 mg. Sotorasib administreras peroralt en gång om dagen i samtliga kohorter.

Det primära effektmåttet i fas II-studien var centralt utvärderad objektiv tumörrespons (ORR = Objective Response Rate). En global randomiserad fas III-studie, CodeBreaK 200, jämför sotorasib med docetaxel.

Mer information om CodeBreaK-programmet finns på www.hcp.codebreaktrials.com.

Om Lumykras (sotorasib)
Lumyras (sotorasib) är en first-in-class småmolekylhämmare som specifikt och irreversibelt binder till KRASG12C via den cysteinaminosyra som ersätter glycin när mutationen inträffar. KRASG12C blir på så vis låst i ett inaktivt GDP-bundet tillstånd (GDP = guanosine diphosphate, guanosindifosfat). Detta är möjligt efter att forskarna bakom Lumyras upptäckt en tidigare dold ”räffla” på KRASG12C-proteinet.