Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Det unika samarbetet i Lund

Det talas ofta om gränsöverskridande samarbeten i svensk sjukvård. Ofta stannar det bara vid en ambition men på Neuroonkologiska mottagningen på Universitetssjukhuset i Lund har det varit verklighet i mer än tio år. Tack vare ett unikt samarbete mellan Neurologiska och Onkologiska kliniken får patienter med olika former av hjärntumörer neurologisk och onkologisk vård och rehabilitering på ett och samma ställe av ett multiprofessionellt team. Mottagningen, som är den enda i sitt slag, skapades – och leds- av kontaktsjuksköterskor

Neuroonkologiska mottagningen startade i januari 2014 som ett resultat av ett förbättringsarbete i samarbete med Regionalt Cancercenter Syd och Väst samt Chalmers. Projektledare var de båda kontaktsjuksköterskornaSara Malmström och Anna Brynell, som är representant i nationella och regionala arbetsgruppen för Min Vårdplan för tumör i CNS. Anna Brynell, som utsågs till Årets kontaktsjuksköterska 2021, är även en av fyra sjuksköterskor som står bakom NONIS, ett nationellt nätverk för sjuksköterskor inom området.

Sara Malmström arbetar med annat idag men Anna Brynell, som blev färdig sjuksköterska för mer än 30 år sedan och har arbetat som kontaktsjuksköterska sedan 2011, arbetar fortfarande på mottagningen som idag är en del av Skåne University Hospital Comprehensive Cancer Centre (SUHCCC).

Till skillnad från många andra kontaktsjuksköterskor i landet kan hon känna sig nöjd med omhändertagandet av patienter med hjärntumörer- en patientkategori som riskerar att falla mellan olika specialiststolar eftersom de inte bara behöver onkologisk behandling, som kemoterapi och strålning, utan ofta även kirurgi och hjälp med olika neurologiska symptom som orsakas av cancersjukdomen.

– Tack vare god samordning har vi lyckats undvika en uppdelning mellan neurologi och onkologi här på mottagningen, säger Anna Brynell, som leder det dagliga arbetet tillsammans med tre andra kontaktsjuksköterskor. Våra patienter får majoriteten av sin behandling och gör sina besök till både specialistläkare, kontaktsjuksköterska och rehabiliteringsteamet här på Neuroonkologiska mottagningen, som ligger fysiskt nära neurokirurgiska mottagningen, rehabteamet och slutenvårdsavdelningen.

Idén föddes under kontaksjuksköterskeutbildningen
Anna Brynell arbetar med löpande kartläggning av omvårdnads- och rehabiliteringsbehov samt uppföljning av dessa. Hon är även ansvarig för och ger onkologisk behandling på mottagningen.

– Patienten och deras närstående har EN mottagning med en namngiven kontaktsjuksköterska som fast vårdkontakt som följer dem genom hela processen, säger hon.

Idén att starta den unika mottagningen föddes under kontaksjuksköterskeutbildningen som Anna Brynel och Sara Malmström gick 2013.

Kontaktsjuksköterskan Anna Brynell och onkologen och överläkaren Sara Kinhult, har båda varit centrala i arbetet att etablera den tvärdiciplinära mottagning för neuroonkologi i Lund, som etablerades 2014.

– Inom ramen för utbildningen fick vi möjlighet att göra ett kvalitetsdrivet verksamhetsutvecklingsarbete. Utmaningarna med att skapa denna typ av mottagning med multiprofessionellt omhändertagande och två specialiteter som parallella aktörer var många, men mycket givande, konstaterar hon.

– I vårt möte med patienter och deras närstående hade vi sett ett stort behov av samordning över klinikerna, och det var det som låg bakom idén.

– Dessa patienter är extra drabbade eftersom de har både cancer och neurologiska symptom på grund av sina hjärnskador.

Hon betonar vilken viktig roll kontaktssjuksköterskan har i omhändertagandet av denna patientgrupp.

– Vårt arbete handlar mycket om att se och stötta patienten och kanske framför allt närstående. Att ta de ofta krävande samtalen, lyssna och våga svara på de svåra frågorna. Det finns ofta ett stort psykosocialt lidande i familjer där en anhörig drabbas av malign hjärntumör, till exempel glioblastom, som är den vanligaste och mest elakartade varianten. I takt med snabbare utredning och förbättrad diagnostik samt att onkologisk behandling erbjuds allt högre upp i åldern ökar även biverkningarna och därmed behoven av omvårdnad.

Hon betonar att generellt minskade resurser i vården gör att kontaktsjuksköterskans uppdrag, att finnas där för hela familjen, blir ännu viktigare.

– Vi säger sällan nej. Vi vill finnas där hela tiden för dem som behöver oss. De patienter som har ett fungerande socialt nätverk får sitt främsta stöd från sina närmaste. Vårt uppdrag blir då primärt att stötta närstående. För om inte de orkar faller även patienten.

Uppdraget som kontaksjuksköterska på Neuroonkologiska mottagningen innebär även att Anna och hennes tre kollegor har ett nära samarbete med andra vårdgivare runt patienten, som primärvård, andra sjukhus i södra regionen och palliativa team.

Läs hela artikeln

AI förbättrar bröstcancerupptäckt med kompletterande MR efter negativ mammografi

AI-baserad triagering ökar bröstcancerupptäckten med kompletterande MR efter negativ screeningmammografi. Det är resultatet av en studie vid Karolinska Universitetssjukhuset där man använt ett AI-verktyg som utvecklats av en forskargrupp från Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan. Här skriver förste författaren Mattie Salim, vid Karolinska Institutet, om resultat från ScreenTrustMRI-studien.

Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna hos kvinnor, med omkring 2,3 miljoner nya fall globalt varje år. Traditionell mammografi har varit en mycket effektiv metod för tidig upptäckt av bröstcancer, vilket har lett till en minskning av dödligheten med upp till 40 procent bland de kvinnor som genomgår undersökningen. Trots denna framgång kvarstår utmaningar inom bröstcancerscreening. Cirka 30 procent av cancerfallen bland kvinnor som deltar i screening upptäckts på grund av symptom som uppstår mellan två screeningtillfällen, så kallade intervallcancrar. Därutöver är vissa av de cancrar som upptäcks vid screening så avancerade att de med största sannolikhet fanns i bröstet redan vid föregående screening för ungefär två år sedan. En bidragande orsak till att cancer inte upptäcks vid mammografi är tät bröstvävnad. Bröstvävnad klassificeras i fyra kategorier, A till D, enligt BIRADS-systemet, där kategori A representerar den minst täta vävnaden och kategori D den mest täta.

Tät bröstvävnad och behovet av MR
En högre grad av täthet i bröstvävnaden gör det svårare att diagnostisera cancer, eftersom den täta vävnaden kan skapa skuggor som döljer tumörer på röntgenbilderna. För dessa kvinnor kan magnetkameraundersökning (MR) vara en mer lämplig metod, eftersom den har högre känslighet och har visat sig öka antalet upptäckta cancrar. Trots dess fördelar är användningen av MR inom bröstdiagnostik i dagsläget begränsad på grund av bristen på kvalificerad MR-personal och den höga kostnaden för utrustningen. Därför är det nödvändigt att hitta en metod för att identifiera en mindre grupp av kvinnor som har särskilt hög nytta av riktad tilläggsscreening med MR.

AI förbättrar bröstcancerupptäckt med kompletterande MR efter negativ mammografi.

ScreenTrustMRI-studien: En ny AI-baserad metod
På Karolinska Universitetssjukhuset genomförde vi en randomiserad klinisk studie, ScreenTrustMRI1,där vi med hjälp av ett nyutvecklat AI-verktyg (AISmartDensity) poängsatte varje mammografi utifrån hypotesen att denna poäng var relaterad till risken för icke upptäckt cancer. AISmartDensity har utvecklats i samarbete mellan forskargrupper på Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan.

Ökad upptäckt av cancer med riktad MR
Bland de kvinnor som fick ett negativt resultat från screeningmammografi och erhöll en hög AI-baserad poäng (ungefär 7 procent) erbjöds hälften slumpmässigt att delta i en kompletterande MR-undersökning.

Läs hela artikeln

Från lokala studier till global påverkan – Örebroforskarens resa inom prostatacancer

För 47 år sedan inleddes en banbrytande studie om prostatacancer vid Universitetssjukhuset Örebro, som lade grunden för flera betydelsefulla forskningsprojekt. ”Vi ville verkligen undersöka nyttan av att operera bort prostatakörteln vid tidig prostatacancer” säger forskaren Sven-Olof Andersson. Tillsammans med professor Jan-Erik Johansson påbörjade han en forskningsresa som kom att påverka behandlingen av sjukdomen.

Den som var mest drivande i denna forskning var professor Jan-Erik Johansson, som då var verksamhetschef vid urologkliniken. Under åren har ett omfattande forskningssamarbete utvecklats med kollegor både i Sverige och internationellt. Sven-Olof Andersson, som fortfarande är verksam inom den urologiska forskargruppen, lyfter fram samarbeten med Harvarduniversitetet i USA samt forskare i länder som Italien, Irland och Island.

Naturalförloppsstudien guidade behandlingen av prostatacancer
– Under tidigt 80-tal var den gängse behandlingen i Sverige av tidig prostatacancer konservativ, det vill säga att man avvaktade med behandling tills tumören växte till, blev mera lokalt utbredd och gav symptom i form av ökande urinbesvär, berättar Sven-Olof Andersson, som då var överläkare på urologkliniken.

Patienten erbjöds då en hormonell behandling, oftast i form av sprutor eller tabletter. Den behandlingen är inte botande men kan hålla tillbaka tumörtillväxten under lång tid.

I den studie som startade 1977 ingick 223 patienter med obehandlad tidig prostatacancer.

– Under hela 1980-talet följde vi dessa patienter utan primärbehandling. Vi ville studera hur sjukdomsförloppet såg ut om den initialt inte behandlas med varken hormoner, kirurgi eller strålning. Den kom att kallas naturalförloppsstudien.

När resultaten publicerade i den högt rankade tidskiften The Lancet 1989 fick den stor uppmärksamhet. Den prisades även av tidskiften European Urology för sin 30-årsuppföljning av naturalförloppet vid prostatacancer.

Foto: Getty Images

I USA hade vid den här tiden PSA-testning införts på bred front vilket gjorde att antalet nyupptäckta fall ökade kraftigt liksom antalet patienter som genomgick bortopererande av prostatakörteln, en operation som ofta leder till problem med urinläckage och erektion, något som påtagligt kan påverka livskvaliteten.

Resultaten från naturalförloppsstudien visade att överlevnaden, efter 5 års uppföljning, var förvånansvärt bra och låg på 94 procent. Mot bakgrund av detta ansåg forskarna att varje form av behandling mot tidig prostatacancer måste utvärderas i en studie med primärt obehandlade patienter som kontrollgrupp, så kallad watchful waiting.

Sven-Olof Andersson minns tillbaka på en tid då den svenska inställningen fick massiv kritik, främst från USA men det var också då Örebro sattes på kartan inom urologisk forskning.

– Jag glömmer aldrig då vi var till ett stort urologmöte i USA och Jan-Erik skulle gå upp och prata inför runt 3500 åhörare.

På talarlistan följde sen en amerikanske välkänd forskare som ville såga våra resultat jäms med fotknölarna. Men det var även en del amerikaner som stöttade oss.

Men som det brukar vara med historien så svängde pendeln ett tiotal år senare.

Läs hela artikeln

10 år med vårdprogrammet: Så har cancerrehabiliteringen utvecklats

Det har gått 10 år sedan det första nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering lanserades 2014. Mycket har hänt sedan dess, men det finns fortfarande utvecklingspotential för att göra rehabiliteringen mer jämlik över hela landet.

Pia Dellson, onkolog och psykiatriker och överläkare på Cancerrehabiliteringsmottagningen på Onkologiska kliniken i Lund, har en lång erfarenhet inom cancerrehabilitering. Pia har varit en drivkraft bakom utvecklingen av nationella vårdprogram för cancerrehabilitering. Sedan det första lanserades har arbetssätten inom området förändrats.

– Tidigare var det mer upp till enskilda klinker vilken cancerrehabilitering som erbjöds, men nu sker rehabiliteringen alltmer strukturerat och det finns fler stora cancerrehabiliteringsteam. Man använder sig där av flera professioner i teamet och deras specifika kompetenser. Överlämningarna till primärvården har också utvecklats. Den grundläggande rehabiliteringen behöver ske så nära patienten som möjligt och kan idag även ske digitalt eller via primärvården, säger Pia Dellson.

”Cancerrehabilitering var inte ett eget ämnesområde i den första nationella cancerstrategin 2009, men nu sker rehabiliteringen alltmer strukturerat”, säger Pia Dellson, onkolog och psykiatriker och överläkare på Cancerrehabiliteringsmottagningen på Onkologiska kliniken i Lund.

Hon berättar hur flera insatta inom området reagerade över att cancerrehabilitering inte hade ett eget tydligt avsnitt i den första nationella cancerstrategin 2009. Och hur cancervården fokuserade mer på behandling och operationer, än på stöd till patienterna inför, under och efter avslutad behandling.

– Cancerrehabilitering var inte ett eget ämnesområde, utan man ansåg att det räckte att det stod lite om det psykosociala här och där i de diagnosspecifika vårdprogrammen. Och information om sjukgymnastik, säger Pia Dellson.

Utveckling av vårdprogrammets uppbyggnad
I arbetet med att utforma det efterfrågade vårdprogrammet skapades en arbetsgrupp på ett tjugotal personer, med representanter från hela landet och med olika professioner. Totalt ett hundratal författare bidrog med sin expertis. Vårdprogrammet hade ambitionen att belysa alla aspekter av patienternas liv, det fysiska, psykiska, sociala och existentiella.

– I den senaste uppdateringen av vårdprogrammet har detta blivit ännu tydligare, vilket är användbart och värdefullt. Vårdprogrammet har nu också gått in i en ny fas med en tydligare koppling till rehabiliteringsmedicin, vilket gjort det mer modernt. Man lyfter exempelvis fram den generiska rehabiliteringsmodellen, som bygger på Internationell klassifikation av funktionstillstånd (ICF), säger Pia Dellson.

Modellen ger förutsättningar för alla patienter i behov av rehabilitering att få ett strukturerat omhändertagande med tidig individuell bedömning, upprättande av rehabiliteringsplan, evidensbaserade åtgärder och uppföljning.

Läs hela artikeln

Gratis HPV-vaccination förlängs fram till sommaren

Vaccinationen mot HPV håller just nu mycket högt tempo och de två första regionerna har passerat målet 70 procent vaccinerade.

– Vi ser att målet är inom räckhåll. Det är möjligt att förlänga erbjudandet fram till sommaren, och då vill vi ge regionerna och kvinnorna den chansen. Med det här tempot är det möjligt att nå målet 70 procent före sommaren, säger Elin Ljungqvist nationell screeningsamordnare.

Förlängningen innebär att regionerna får möjlighet att fortsätta erbjuda en första, gratis vaccinspruta av HPV-vaccin till kvinnor födda 1994-1999. Regionerna kommer också att få stöd av Regionala cancercentrum att fortsätta den intensiva kommunikationsinsats som pågått under hösten, med målet att alla kvinnor i åldersgruppen ska uppmärksamma erbjudandet.

– De senaste veckorna är det många som har insett att de är nära att missa erbjudandet, och alla regioner har då inte kunnat ge tider till alla samtidigt. Därför känns det väldigt bra att kunna förlänga projektet ett halvår, säger Elin Ljungqvist.

Erbjudandet fram till årsskiftet är en vaccinspruta nu och ytterligare en efter tre år. Alla regioner kommer troligen inte att kunna erbjuda den andra sprutan inom projektet för de kvinnor som vaccinerar sig under våren. En dos vaccin har visats ge fullgott skydd mot HPV-infektion även vid lång uppföljning.

Målet är att vaccinera minst 70 procent av målgruppen eftersom det beräknas leda till så kallad flockimmunitet där spridningen av viruset avstannar. Det skulle kunna leda till att livmoderhalscancer utrotas redan år 2027.