Immunterapi fungerar mycket bra för flera cancerformer, men behandlingen kan också ge autoimmuna biverkningar. Ett enkelt blodprov kan hjälpa vården att tidigt
upptäcka behandlingsutlöst hjärninflammation, som är en av de mest allvarliga och svårdiagnostiserade biverkningarna. Fynden redovisas i en ny studie som också ger
ledtrådar till hur allvarliga biverkningar av immunterapi uppstår. Här redovisar de två Göteborgsbaserade forskarna Sara Bjursten och Max Levin senaste nytt från det högaktuella ämnesområdet.
Malignt melanom är den dödligaste formen av hudcancer som 2019 drabbade 4 500 svenskar. Det är en sjukdom som blir allt vanligare med fem procents incidensökning varje år. De flesta botas av att man avlägsnar cancerförändringen i huden, men ungefär tio procent utvecklar metastaser i andra organ. Metastaserat melanom var tidigare obotbart och de flesta som drabbades dog inom ett år. Tack vare stora framsteg de senaste tio åren, framför allt genom utvecklingen av immunterapi med checkpointhämmare, lever många i flera år och en del botas.
Hjärninflammation efter immunterapi upptäcks tidigt med ett enkelt blodprov
”Äntligen är vi i gång!” – positiva erfarenheter av screening för tarmcancer i Skåne och Dalarna
Samtliga regioner i Sverige har fattat beslut om att införa allmän screening av tarmcancer. Ett beslut som beräknas rädda flera hundra liv om året. I mars och april startade de första regionerna sina screeningprogram. Införandet har gått smidigt och över all förväntan, menar specialistläkarna Daniel Sjöberg och Jan Lillienau, projektledare och samordnare för tarmcancerscreening i Region Dalarna och Region Skåne.
Tjock- och ändtarmscancer är den cancerform som är vanligast hos män och kvinnor i Sverige. Drygt 6 000 personer insjuknar varje år och lite färre än hälften dör till följd av sjukdomen. Ju tidigare den kan upptäckas, desto större är chansen till överlevnad. Studier har visat att screening kan minska risken att avlida till följd av tjock- och ändtarmscancer med cirka 15 procent.
– Hittar vi den tidigt kan vi bota så gott som alla, därför är tidig upptäckt så oerhört viktigt. Det är en lurig sjukdom och utvecklas i regel långsamt, det kan dröja flera år innan man märker av några symtom och då kan det i värsta fall vara för sent, säger Daniel Sjöberg, specialist i gastroenterologi vid Falu lasarett och ansvarig för införandet av tarmscreening i Region Dalarna.
Ökad precision i prostatacancerdiagnostiken – hög tid för en ny utvärdering av screening?
Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom dagens metoder medför överdiagnostik som leder till att många vävnadsprover tas i onödan. En ny studie från Karolinska Institutet, som publicerats i New England Journal of Medicine, visar att magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover har potential att kraftigt minska överdiagnostiken. Resultaten presenterades i fjol under den stora urologikongressen EAU21. ”Våra resultat från en stor randomiserad studie visar att moderna metoder för prostatacancerscreening bibehåller fördelarna med screening samtidigt som nackdelarna kraftigt minskas. Detta innebär att det största hindret för införande av nationell screening lyfts bort”, sammanfattar här forskarna Tobias Nordström och Martin Eklund.
Dödligheten i prostatacancer har långsamt minskat på senare år, men fortfarande avlider ungefär var tjugonde svensk man av sjukdomen, och cirka 10 000 män får årligen diagnosen. En stor europeisk randomiserad screeningstudie har visat en minskning av dödligheten med cirka 20 procent med organiserad screening när man använder traditionell prostatabiopsi för män med stegrat PSA (prostata-specifikt antigen; ≥3 ng/ml), och den svenska grenen av studien visade ännu större effekt1–2. Trots detta har beslutet från Socialstyrelsen, senast 2018, varit att rekommendera emot screening, då den positiva effekten på dödlighet överskuggats av negativa sidor. Det främsta argumentet har varit att många män skulle riskera att få en prostatacancerdiagnos och därefter behandling, trots att deras cancer inte skulle leda till symtom eller utvecklas till allvarlig sjukdom (överdiagnostik).
Dags att utrota livmoderhalscancer! – snart kan frukterna skördas av en intensiv utveckling inom screening
Livmoderhalscancer kan bli det första exemplet på att det går att utrota en cancersjukdom. Genom att spetsa till screeningen kan vi mer effektivt identifiera kvinnor med förstadier och ge dem adekvat behandling. Vaccinationsprogrammet håller redan på att trycka tillbaka HPV i den unga generationen, och tillsammans kommer detta att ge allt färre fall. Men än återstår mycket arbete för att uppnå denna nollvision. En viktig del är att utveckla en mer kostnads- och behandlingseffektiv screening, skriver här professor Ulf Gyllensten vid Uppsala universitet.
Införandet av det organiserade screeningprogrammet för att identifiera kvinnor med cellförändringar i slutet av 1950-talet, halverade antalet kvinnor som utvecklade livmoderhalscancer. Från mitten på 1980-talet har screeningen dock nått en platå och antalet fall har slutat att minska. Det beror troligen på flera orsaker, men det är främst två skäl man pekar på. Först en bristande täckningsgrad, där cirka 20–30 procent av kvinnorna inte deltar i screeningen trots att de kallas varje år. Och dessutom att det tidigare screeningtestet (cytologi) har en för låg sensitivitet, vilket kan ge falskt negativa provsvar.
Så ska GMS göra verklighet av precisionsmedicin inom vården
Precisionsmedicin är ordet på allas läppar sedan några år tillbaka. Den nationella sammanslutningen Genomic Medicine Sweden (GMS), som bildades 2017 av aktörer inom molekylär diagnostik, banar väg för att göra verklighet av begreppet i svensk sjukvård.
Genom att bygga upp en nationell infrastruktur hoppas man inom några år kunna uppnå målet att göra genetiska analyser till en jämnt fördelad och självklar tillgång över hela landet. Nya tekniska framsteg inom gensekvensering har gjort det möjligt att ställa säkrare diagnoser och att skräddarsy behandlingar – de viktigaste nyckelorden inom precisionsmedicin.
För att underlätta ett brett införande av gensekvensbaserad diagnostik har GMS startat genomiska medicincentrum (GMC) i sju regioner med universitetssjukvård. GMC är den primära kontaktpunkten för att utföra bred gensekvensering av patientprover inom sjukvården. Varje center ansvarar för införandet av ny diagnostik i respektive sjukvårdsregion. GMS har även ett nära samarbete med övriga regioner, näringslivet, patientorganisationer liksom med SciLifeLab, vars diagnostikplattform var själva upprinnelsen till GMS.
