Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Cancer kan förebyggas – men hur ska det prioriteras?

Fyra av tio cancerfall i Europa hade kunnat förebyggas om människors levnadsvanor och livsmiljöer varit i linje med de rekommendationer som anges i den Europeiska kodexen mot cancer. Det låter nästan för bra för att vara sant, så vad hindrar oss från att maximalt nyttja denna möjlighet att minska mänskligt lidande och pressen på hälso- och sjukvårdssystemet?

Kodexen (1), listar 14 områden där individ och samhälle har ett handlingsutrymme att minska det påverkbara insjuknandet i cancer (se figur 1). Kodexen tas fram av WHO:s cancerforskningsorgan International Agency for Research on Cancer (IARC) på initiativ av Europeiska kommissionen. Cancerprevention är ett brett och dynamiskt fält, där rekommendationerna rör sig mellan vitt skilda områden så som luftföroreningar, matvanor och vaccinationer. Nytt för den senaste upplagan av kodexen, som publicerades under hösten 2025, är att rekommendationerna till individer kompletterats med ett större antal rekommendationer till beslutsfattare om policyer som kan bidra till att minska insjuknandet i cancer. Dessa policyrekommendationer handlar i stort om ekonomiska incitament, begränsningar av tillgänglighet och exponering, marknadsföringsbegräsningar, stöd till beteendeförändring och informationsspridning.

Vem ska göra jobbet?

Verktygslådan för cancerprevention är alltså full av verktyg som olika aktörer kan använda. Allt från när vi själva står och väljer kvällens middag i mataffären eller funderar på hur vi ska transportera oss till jobbet imorgon, till nationella och internationella beslutsfattare som reglerar vilka utsläpp från trafik och industri vi ska acceptera och hur och var alkohol får säljas. Det är en ständigt pågående dragkamp, en mer eller mindre uttalad förhandling mellan olika intressen, där kortsiktiga och långsiktiga vinster och förluster värderas av individer och av samhället. En dynamik i synen på individers och näringslivets friheter, rättigheter och skyldigheter är hela tiden närvarande.

Livsstil, arbete och och hälsorelaterade
val påverkar risken att utveckla cancer, men var och i vilket skede ska insatserna göras?

Under de senaste åren har en debatt pågått kring hälso- och sjukvårdens roll i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet, främst i relation till primärvården, och huruvida det är väl investerade resurser att jobba primärpreventivt i denna arena. Om man använder kodexen som vägledning kan man se att hälso-och sjukvården beskrivs som en tydlig aktör i arbetet med att förebygga cancer, genom att förse de individer man möter med evidensbaserad information om cancerprevention samt genom stöd till beteendeförändring. Dock utgår merparten av policyrekommendationerna från andra arenor, där beslutsfattare och tjänstemän på kommunal, regional och nationell nivå har möjlighet att påverka människors miljöer och förutsättningar till att främja hälsa. Exempel på policyer som går i linje med kodexens rekommendationer och som antagits i andra länder, är Norges nya förbud mot marknadsföring av ohälsosam mat till barn och unga och Irlands beslut om att införa varningsetiketter på alkoholprodukter som inkluderar information om cancerrisk.

Stödet för policyer som stödjer människors hälsa och minskar cancerrisk är genomgående högt i befolkningen. Undersökningar visar bland annat att 87 procent av svenskarna är för att ta bort momsen på frukt och grönsaker, att 67 procent är för att införa en avgift på socker i dryck (2) och 85 procent är för att införa tobaks- och nikotinfri skoltid (3).

Vanliga policyrekommendationer:

  • Ekonomiska incitament.
  • Begränsningar av tillgänglighet och exponering.
  • Marknadsföringsbegräsningar.
  • Stöd till beteendeförändring.

Vårdens röst vital

Röster från vårdens professioner i debatten om politiska eller samhälleliga insatser för cancerprevention är vital för att ge debatten tyngd och relevans. Vi förstår att alla har fullt upp med att behandla patienter och förbättra och utveckla vården, men givet den potential som finns i cancerprevention hoppas vi att fler vill engagera sig i denna för cancervården helt centrala fråga. Cancerprevention är givetvis inte det huvudsakliga ansvarsområdet för kliniskt verksamma och beslutsfattare i cancervården, men är viktiga allierade. För att kunna hantera den förväntade ökningen av antalet cancerfall är inte bara förbättrad diagnostik och behandling central; att förebygga det som förebyggas kan ligger i allas intresse. Att de flesta av rekommendationerna i kodexen dessutom bidrar till ett minskat insjuknande i flertalet andra viktiga folksjukdomar och/eller är hjälpsamma för att förbättra livskvalitet och överlevnad för personer som drabbats av cancer stärker ytterligare argumenten för att arbeta offensivt med dessa frågor.

Finns kunskapsglapp

Även om information om påverkbara riskfaktorer inte är den enda eller kanske ens den mest avgörande insatsen för att minska det påverkbara insjuknandet i cancer, är det en mycket viktig förutsättning för att människor ska kunna fatta informerade beslut om sin hälsa i vardagen. En nyligen publicerad studie visar att det finns en hel del utvecklingspotential bland svenskarna i detta hänseende (4). Vissa riskfaktorer är välkända, exempelvis cigarrettrökning (97 procent) och UV-strålning (92 procent), medan det för andra faktorer finns betydligt större kunskapsglapp. Exempelvis känner bara 64 procent till att alkoholkonsumtion, 33 procent att ett lågt intag av frukt och grönsaker och 24 procent att ett lågt intag av fullkorn innebär en ökad cancerrisk. Ett viktigt fynd från studien är att för de flesta riskfaktorer finns social gradient, där personer med högre utbildning i högre utsträckning hade kännedom om de påverkbara riskfaktorerna.

Idag går en majoritet av de som drabbas av cancer igenom sin behandling och kommer ut med en lång förväntad livslängd på andra sidan. Att förse dessa personer med stöd och information om levnadsvanornas betydelse för hälsa generellt, för risken att drabbas av sekundär cancer och/eller i vissa fall återfall, är viktiga insatser från cancervården. Särskilt för de personer som har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom efter en kardiotoxisk behandling.

Det engelska begreppet cancer control låter sig inte översättas på något särskilt enkelt vis till svenska (vi kanske kan vänja oss vid cancerkontroll?), men beskrivs som systematisk implementering av evidensbaserade interventioner genom hela cancerkontinuumet: Från primärprevention, tidig upptäckt, diagnos, behandling, rehabilitering och palliativ vård. Målet är att minska bördan som cancer orsakar genom alla dessa skeden. Det är av stor vikt att se hela denna sammanhängande kedja och föra en levande, välinformerad dialog om hur vi ska portionera ut våra gemensamma resurser till dessa olika skeden. Satsningar på och förståelse för primärprevention försvåras ofta av det faktum att kostnaden för en insats och vinsten för densamma ofta är långt ifrån varandra i tid, att framtida potentiella patienter kan kännas avlägsna och svåra att prioritera, att randomiserade, kontrollerade studier sällan är aktuellt (vilket gör att vissa uppfattar fältet som mindre viktigt eller seriöst) samt att arbetet spänner över så många politikområden och kräver engagemang från så olika aktörer. Här gäller det att hålla huvudet kallt och försöka se helheten; en stor andel av cancerfallen hade vi kunnat slippa, och den bästa cancerbehandlingen är väl den som inte behövs?

14 punkter: Den europeiska kodexen mot cancer

1. Rökning
Rök inte. Använd inte någon form av tobak eller någon vejpingprodukt. Om du röker borde du sluta.

2. Exponering för andra människors tobaksrök
Håll ditt hem och din bil fria från tobaksrök.

3. Övervikt och obesitas
För att undvika eller hantera övervikt eller obesitas:

  • Begränsa intaget av mat som innehåller många kalorier eller mycket socker, fett och salt.
  • Begränsa intaget av drycker som innehåller mycket socker. Drick helst vatten och osötade drycker.
  • Begränsa intaget av ultraprocessad mat.

4. Fysisk aktivitet
Var fysiskt aktiv i vardagen. Begränsa den tid som du sitter ned.

5. Kost
Gör fullkornsprodukter, grönsaker, baljväxter och frukt till en stor del av din dagliga kost. Begränsa intaget av rött kött och undvik bearbetat kött.

6. Alkohol
Undvik alkoholhaltiga drycker.

7. Amning
Amma ditt barn så länge som möjligt.

8. Solexponering
Undvik att vistas för mycket i solen. Detta gäller särskilt barn. Använd solskyddsprodukter. Sola aldrig i solarium.

9. Cancerframkallande faktorer på arbetsplatsen
Ta reda på vilka cancerframkallande faktorer som kan finnas på din arbetsplats och be din arbetsgivare att skydda dig mot dom. Följ alltid hälso- och säkerhetsföreskrifterna på arbetsplatsen.

10. Radongas inomhus
Ta reda på om det förekommer radongas i ditt närområde och på vilka nivåer genom att konsultera en lokal radonkarta. Be om professionell hjälp med att mäta nivåerna i ditt med och vid behov att sänka dom.

11. Luftföroreningar
Minska exponeringen för luftföroreningar genom att

  • använda kollektivtrafik och gå eller cykla i stället för att köra bil,
  • välja vägar med lite trafik när du promenerar, cyklar eller tränar,
  • hålla ditt hem fritt från rök genom att inte elda material som kol eller ved,
  • stödja politik som syftar till att förbättra luftkvaliteten.

12. Infektioner som kan orsaka cancer

  • Vaccinera flickor och pojkar mot hepatit B-virus och humant papillomvirus (HPV) vid den ålder som rekommenderas i ditt land.
  • Delta i testning för och behandling av hepatit B- och C-virus, humant immunbristvirus (HIV) och Helicobacter pylori, enligt rekommendationerna i ditt land.

13. Hormonbehandling
Om du efter nära samråd med vårdpersonal påbörjar en hormonbehandling (för klimakteriebesvär) bör denna behandling pågå under så kort tid som möjligt.

14. Organiserade cancerscreeningprogram
Delta i de organiserade cancerscreeningprogram som rekommenderas i ditt land för följande cancertyper:

  • Tjock- och ändtarmscancer
  • Bröstcancer
  • Livmoderhalscancer
  • Lungcancer

För varje rekommendation finns kompletterande policyrekommendationer, se kodexens webbplats.

Text:
Ellen Brynskog, utvecklingsledare Regionalt cancercentrum Väst, leg. sjuksköterska, folkhälsovetare, doktorand.

Cecilia Hultstrand, processledare Regionalt cancercentrum Norr, folkhälsovetare, PhD

Lena Sharp, chef Regionalt cancercentrum Stockholm-Gotland, leg. sjuksköterska, specialistsjuksköterska onkologi, PhD.

 

Referenser
1. International Agency for Research on Cancer. European Code Against Cancer, 5th edition- 14 ways you can help prevent cancer [Internet]. [cited 2026 Jan 13]. Available from: https://cancer-code-europe.iarc.who.int/
2. Handlingsplan för hälsosamma matvanor- En rapport från Folkhälsa för alla [Internet]. 2024 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://cdn.prod.website-files.com/5fa2cbdd7a042c4c0b5711b1/65e8454b42d8983ba350baac_En%20handlingsplan%20fo%CC%88r%20ha%CC%88lsosamma%20matvanor%20-%20Cancerfonden%20och%20Hja%CC%88rt-Lungfonden.pdf
3. Handlingsplan för ett nikotinfritt Sverige- En rapport från Hjärt- Lungfonden [Internet]. 2026 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://assets.ctfassets.net/e8gvzq1fwq00/KKy2lkajPXiMQpilqrUJm/00c2da7615fc0cdace3700a2e1c64b75/HLF-nikotinrapport-webb-2026.pdf
4. Hultstrand C, Brynskog E, Karlsson Rosenblad A, Sunesson AL, Björk-Eriksson T, Sharp L. Mind the gaps and educational disparities in awareness of cancer risk factors: a cross-sectional study amongst the general public in Sweden. BMC Public Health. 2026 Mar 5. doi:10.1186/s12889-026-26882-8

 

Snus verkar öka risken för många cancerformer, men pankreascancer återstår att bevisa

Användningen av snus har ökat expolsionsartat. Jämfört med rökning är det dubbelt så många kvinnor och mer än fyra gånger fler män som snusar dagligen. Evidensläget för cancerprevalensen i gruppen spretar.

Snusning är ett mycket vanligt tobaksbruk i Sverige, både traditionellt snus (tobakssnus) och vitt snus/nikotinpåsar. Enligt statistik från CAN är den genomsnittliga konsumtionen av tobaks-snus cirka 0,76 kg per person 15 år och äldre under 2024, vilket är en betydande mängd jämfört med hur mycket cigaretter som konsumeras.  Om snus skulle ha en väsentlig påverkan på cancerincidensen, exempelvis på pankreascancer, finns det således en risk för ökad pankreascancerincidens om 10 – 30 år1.

Snus ingår i den anglosaxiska begreppet ”smokeless tobacco products” som ofta benämns som STP i den moderna vetenskapliga litteraturen.

Svensk studie uppmärksammades

En av de första studierna som väckte intresset för ökad cancerrisk vid användning av snus var svensk, inte anmärkningsvärt eftersom snus var till stor del en svenska ovana på den tiden, och publicerades 2007. Den fick stor uppmärksamhet genom sin publikation i Lancet. Skandinaviskt fuktigt snus hade då föreslagits som ett mindre skadligt alternativ till rökning, men tillförlitliga data om oberoende samband mellan snusanvändning och plats­specifika cancerformer var begränsade. Detaljerad information om tobaksrökning och snusanvändning samlades då in från 279 897 manliga svenska byggnadsarbetare under perioden 1978–1992. Fullständig uppföljning fram till slutet av 2004 genomfördes genom koppling till befolknings- och hälsoregister. För att särskilja eventuella effekter av snus från rökning fokuserades på 125 576 arbetare som rapporterade att de aldrig hade rökt vid studiestart. Justerade relativa risker beräknades med Cox proportionella hazardmodeller.

Bland aldrig-rökare registrerades 60 fall av munhålecancer, 154 fall av lungcancer och 83 fall av bukspottkörtelcancer. Snusanvändning var oberoende associerad med en ökad risk för bukspottkörtelcancer (relativ risk för någon gång-användare av snus 2,0; 95 procent konfidens-intervall 1,2 till 3,3, jämfört med personer som aldrig använt någon form av tobak), men var inte relaterad till förekomst av munhålecancer (0,8; 95 procent konfidensintervall 0,4 till 1,7) eller lungcancer (0,8; 0,5 till 1,3). Författarna tolkade data som att användning av svenskt snus borde läggas till listan över möjliga riskfaktorer för bukspottkörtelcancer2. Denna artikel har citerats ofta och är grunden till att snus i många översiktsartiklar nämns som riskfaktor för pankreascancer.

I nästa svenska studie, publicerad 2017, använde man sig av sammanslagna individdata från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use för att bedöma sambandet mellan användning av svenskt snus och risken för bukspottkörtelcancer. Totalt inkluderades 424 152 manliga deltagare från nio kohortstudier, vilka följdes upp avseende risk för bukspott-körtelcancer genom koppling till hälsoregister.

Man använde sig av delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå för att uppskatta hazardkvoter (HR) och 95 procent konfidensintervall, justerade för förväxlingsfaktorer. Under 9 276 054 personår av uppföljning utvecklade 1 447 män bukspottkörtelcancer. Jämfört med aldrig-snusanvändare var aktuell snusanvändning inte associerad med risk för bukspottkörtelcancer (HR 0,96; 95 procent konfidensintervall 0,83 till 1,11) efter justering för rökning. Svensk snusanvändning föreföll alltså enligt författarna inte vara inblandad i utvecklingen av bukspottkörtelcancer hos män. Tobaksrökens beståndsdelar, andra än nikotin eller dess metaboliter, kan förklara sambandet mellan rökning (exempelvis nitrosaminer) och bukspottkörtelcancer3.

I en senare svenska studie, publicerad 2021, följdes 169 103 män som aldrig rökt från åtta svenska kohortstudier, rekryterade under perioden 1978–2010. Delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå användes för att uppskatta justerade hazardkvoter (aHR) och 95 procent konfidensintervall för dödlighet associerad med snusanvändning.

Exklusiva nuvarande snusanvändare hade en ökad risk för dödlighet av alla orsaker (aHR 1,28; 95 % konfidensintervall 1,20 till1,35). Risken för cancerdödlighet var också ökad (aHR 1,12; 95 % konfidensintervall 1,00 till 1,26). Dessa dödlighetsrisker ökade med användningens varaktighet, men inte med veckovis mängd. I denna studie nämns inget specifikt om pankreascancer i den digra statistiska sammanställningen, vilket kan tolkas som att någon eventuell översjuklighet inte förekom. Dock påpekades att snusanvändning bland män är associerad med ökad total dödlighet, ökad kardiovaskulär dödlighet, ökad dödlighet av andra orsaker och möjligen även med ökad cancerdödlighet4.

Det har också publicerats kritik mot studierna. Resultat från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use står ju i kontrast till tidigare sammanslagna resultat från samma forskargrupp. De avvikande resultaten kan tyda på olösta statistiska problem som inte har hanterats av samarbetets författare i någon av deras studier. Det viktigaste problemet är olöst heterogenitet mellan de åtta kohorterna, vilket av en kritiker beskriver i detalj, och vvisar hur författarnas användning av metoden med slumpmässiga effekter inte var tillräcklig5.

En norsk studie publicerad 2005

Snus används i stor utsträckning också i Norge. Man studerade därför 10 136 norska män som sedan 1966 ingick i en prospektiv kohortstudie, där 32 procent var exponerade för snus. Den relativa risken för bukspottkörtelcancer vid snusanvändning var 1,67 (95 % konfidensintervall 1,12 till 2,50). För mun- och svalgcancer var den 1,10 (95 % konfidensintervall 0,50 till 2,41), för matstrupscancer 1,40 (0,61 till 3,24) och för magsäckscancer 1,11 (0,83 till 1,48).

Den relativa risken för cancer i lungorna,urinblåsan och njurarna var inte förhöjd bland snusanvändare. Ökningen av den relativa risken för bukspottkörtelcancer var likartad hos tidigare och nuvarande snusanvändare och var begränsad till nuvarande tobaksrökare6.

Utländska översikter

I en amerikansk systematisk översikt publicerad 2014 behandlade frågan: Finns det ett samband mellan användning av rökfri tobak och diagnos av pankreaskarcinom? Fem elektroniska databaser, grå litteratur och referenser från relevanta artiklar genomsöktes för att identifiera studier. Sex forskare granskade oberoende av varandra publikationer för inkludering i översikten. Den information som extraherades från studierna valdes ut enligt kriterierna i Newcastle–Ottawa Quality Assessment Scale för observationsstudier. En kvalitativ syntes av de inkluderade studierna genomfördes.

Sökningen resulterade i totalt 1 747 referenser. Elva studier uppfyllde inklusionskriterierna för denna översikt, inklusive tre kohortstudier, sju fall–kontrollstudier och en studie som slog samman data från flera fall–kontrollstudier. Studierna var heterogena när det gäller bedömning av exponeringsintensitet och fastställande av utfall. Studiekvaliteten varierade. Befintliga undersökningar av det aktuella sambandet förefaller uppvisa flera typer av bias, inklusive selektionsbias, informationsbias och bias i analysen. Sambandet mellan användning av rökfri tobak och pankreascancer uppfattades inte som entydigt. Mer definitiva slutsatser om detta samband kräver resultat från epidemiologiska studier med mer rigorös metodik7

I den senaste sammanställningen, publicerad 2025, gjordes en omfattande litteratur-sökning som täckte perioden från 1 januari 2000 till 28 februari 2023. Av 3 611 identifierade artiklar inkluderades 80 i den slutliga analysen. Förhöjda risker observerades för cancer-dödlighet [riskkvot (RR) 1,38; 95 % konfidensintervall 1,22 till 1,56] och cancerincidens [RR 1,17; 95 procent konfidensintervall 1,08 till1,27]. De specifika cancerlokaler som visade ökad dödlighetsrisk omfattade huvud- och halscancer samt magcancer. När det gäller cancer-incidens observerades samband med huvud- och halscancer, munhålecancer, matstrups-cancer, magcancer och bukspottkörtelcancer. Betydande heterogenitet observerades dock för de flesta cancerutfall8.

Sammanfattning

Frågan huruvida snus bidrar till bukspottkörtelcancer kanske ur vetenskaplig synvinkel måste betraktas som inte fullständigt avgjord, men om snus är av bidragande orsak så har man säkerställt att bidraget mycket litet.

Fakta

På tio år har snus ökat med 100 procent i antal dosor

Daglig användning av snus i befolkningen är relativt hög: till exempel rapporterar många män och kvinnor att de snusar dagligen (22 procent av män och 10 procent av kvinnor i åldern 16–84 år (år 2024). Jämfört med rökning är snus betydligt vanligare än daglig cigarettrökning, där endast omkring 5 procent av befolkningen röker dagligen

Den totala konsumtionen av vitt snus år 2024 uppskattades till 25 dosor (0,30 kilogram) per person i åldern 15 år och äldre, vilket var 20 procent högre än 2023 och 180 procent högre än 2021. Om man slår samman siffrorna för traditionellt snus och vitt snus konsumerades 65 dosor snus per person i åldern 15 år och äldre år 2024, jämfört med 53 dosor år 2021, vilket motsvarar en ökning med 22 procent. Detta motsvarar cirka 1,1 kilogram snus per person år 2024, jämfört med knappt 1 kilogram år 2021 – en ökning med 8 procent. Uttryckt i antal dosor stod vitt snus för 39 procent av den totala snuskonsumtionen år 2024, medan tobakssnus stod för 61 procent. Motsvarande siffror för 2021 var 17 respektive 83 procent. Under perioden efter att vitt snus introducerades (2016–2024) ökade den totala snus-konsumtionen med 40 procent räknat i kilogram och med 100 procent räknat i antal dosor.

Referens
1. CAN Report 238. Total consumption of tobacco and nicotine products in Sweden 2003–2024. Stockhol: CaN 2025.
2. Luo J, Ye W, Zendehdel K, Adami J, Adami HO, Boffetta P, Nyrén O. Oral use of Swedish moist snuff (snus) and risk for cancer of the mouth, lung, and pancreas in male construction workers: a retrospective cohort study.Lancet 2007; 369: 2015-20.
3. Araghi M, Rosaria Galanti M, Lundberg M, Lager A, Engström G et al. Use of moist oral snuff (snus) and pancreatic cancer: Pooled analysis of nine prospective observational studies. Int J Cancer 2017; 141: 687-93.
4. Byhamre ML, Araghi M, Alfredsson L, Bellocco R, Engström G, Eriksson M, et al. Swedish snus use is associated with mortality: a pooled analysis of eight prospective studies. Int J Epidemiol 2021; 49: 2041-50.
5. Rodu B, Plurphanswat N. Heterogeneity and other problems in a pooled analysis of snus use and mortality. F1000Res 2021; 10: 368.
6. Boffetta P, Aagnes B, Weiderpass E, Andersen A. Smokeless tobacco use and risk of cancer of the pancreas and other organs. Int J Cancer 2005; 114: 992-5.
7. Burkey MD, Feirman S, Wang H, Choudury SR, Grover S, Johnston FM. The association between smokeless tobacco use and pancreatic adenocarcinoma: A systematic review Cancer Epidemiol 2014; 38: 647–53
8. Htay ZW, Bhandari AKC, Parvin R, Abe SK. Effects of smoekless tobacco on cancer incidence and mortality: a global systematic review and meta-analysis. Cancer Causes Control 2025; 36: 321-52.

 

Nyheter från Regionala Cancercentrum, RCC – juni

Uppdaterade kunskapsstöd

Nationella vårdprogram som uppdaterats under våren:
• Aggressiva b-cellslymfom.
• Antiemetika (stöddokument till vårdprogrammen).
• Indolenta b-cellslymfom och hårcellsleukemi.
• Mantelcellslymfom.
• Palliativ vård.

Uppdaterat stöddokument om antiemetika

Det är viktigt att förebygga och behandla illamående och kräkning. Därför finns stöddokumentet Anitemetika, som ett komplement till diagnosspecifika vårdprogram. Dokumentet innehåller riskbedömning, behandlingssteg och patientdagbok. Syftet är att förbättra livskvalitet och ge en mer jämlik vård till patienter som får cancerbehandling oavsett var i landet behandlingen ges.
Läs mer här

Lågt deltagande i tarmcancerscreening bland män i norr – ny insats vill nå männen

Ny statistik visar att deltagandet i tarmcancerscreening bland män i norr är lågt – nästan 4 av 10 uteblir. Samtidigt visar en undersökning från Norstat, genomförd på uppdrag av Regionalt cancercentrum norr, att fler än 9 av 10 män i norra Sverige anser att screening för tjock- och ändtarmscancer är viktig. Nu genomför RCC en kommunikationsinsats för att öka deltagandet bland männen.
Läs mer här 

Tid i handen – ett av många uppmärksammade förbättringsarbeten

Genom samarbete, ROSE-teknik och koll på rutinerna har patologlaboratoriet i Jönköping kortat sina ledtider och framför allt kunnat börja erbjuda garanterade svarstider. Därför kan patienter nu få en tid för diagnos redan vid provtagningstillfället. Det är ett av flera hundra förbättringsprojekt som fått medel genom den statliga satsningen på cancervården under 2024 och 2025. Under 2026 finansieras ytterligare cirka 500 projekt.
Bläddra bland förbättringsarbeten som visat goda resultat i sektionen för Lärande exempel på RCC:s webbplats

Digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning

En ny digital barncancerrapport samlar och synliggör resultat och lärdomar från den nationella barncancersatsningen 2020–2025. Rapporten visar hur riktade statliga satsningar, i kombination med ett nära samarbete mellan landets barncancercentrum, har bidragit till en mer jämlik och sammanhållen barncancervård i Sverige.

– De senaste åren har den svenska barncancervården förbättrats på flera områden. Regeringens särskilda satsning på barncancer har varit en förutsättning och en katalysator för många av dessa förbättringar. Rapporten är ett sätt att belysa hur viktig den riktade barncancersatsningen är, säger Frans Nilsson, barnonkolog och ordförande i nationella arbetsgruppen för barncancer.
Läs mer: Ny digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning – Regionala cancercentrum i samverkan

Sundsvalls sjukhus satsar på läkemedelsstudier

Hur gör de mindre sjukhusen för att främja sin kliniska forskning? Sundsvalls sjukhus har medverkat i ett flertal industrisponsrade studier de senaste 20 åren. De må vara mindre än de stora universitetssjukhusen, men storleken påverkar inte intresset från industrin när det kommer till forskning. Småskaligheten är många gånger en fördel i forskningsarbetet, men det kan även vara bekymmersamt när kriterierna för inklusion snävas åt. Artikeln är en del i en serie där RCC uppmärksammar förutsättningarna för klinisk forskning på mindre sjukhus.
Läs mer här

Underlag och informationsstöd till årets SVF-redovisningar

Nu finns underlag till regionerna för årets SVF-genomlysningar och SVF-halvårsrapportering på cancercentrum.se. Förutom mallar och instruktioner hittar du instruktionsfilmer för hur man registrerar i de tre extra vårdförloppen för bröstcancer, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer, samt förklaringar till hur de extra medlen fördelas.
Läs mer här

Sju verktyg för en mer jämlik cancervård

Hur kan cancervården bli mer tillgänglig för människor som lever i social och ekonomisk utsatthet? Den frågan står i centrum för forskningen som den kanadensiska forskaren och sjuksköterskan Tara Horrill just nu delar med sig av på RCC Stockholm Gotland. I en inspelad föreläsning kan du ta del av hennes sju konkreta rekommendationer för hur cancerorganisationer kan arbeta mer jämlikt.
Läs mer om forskningen och se föreläsningen

Kalendarium

Se allt som händer i RCC:s kalendarium, till exempel sjukvårdsregionala webbinarier om utvecklingsarbeten och utlysning av medel.
Läs mer här

Nationell cancerstrategi – tillsammans kan vi gå från ord till handling

Tillsammans med svenska CCC-nätverket och Socialstyrelsen arrangerar RCC ett seminarium i Almedalen om hur den uppdaterade cancerstrategin ska kunna omsättas i praktiken. Läs mer här

Missa inte: Höstens KIM-kurs startar 9 oktober

För elfte gången ger RCC den populära kursen om komplementär- och integrativmedicin (KIM) inriktad mot cancervården med fokus på säkerhet, evidens och dialog. Den riktar sig primärt till läkare och sjuksköterskor i hela landet som kommer i kontakt med cancerpatienter. Kursen kan även vara aktuell för exempelvis fysioterapeuter, kuratorer, dietister och chefer.
Läs mer och mail dig senast 28 september

Kicki Waller-dagarna 2026: Diagnostik, behandling och nya prognostiska metoder

Varje år återvänder svenska läkare och forskare inom bröstcancer till Åre. Inte enbart för fjälluften, den vackra utsikten över Åresjön och de snötäckta skidbackarna, utan för något mycket större och viktigare. Här hålls nämligen Sveriges kanske mest välrenommerade bröstcancermöte under några sena vårvinterdagar. Här följer forskaren Emelie Karlssons rapport om mötets fem viktigaste teman.


Mötet bär namnet efter Kicki Waller, en kvinna som i ung ålder drabbades av bröstcancer och som senare tyvärr avled av sin sjukdom. Ur sorgen efter hennes bortgång växte en idé fram: Stiftelsen Kicki Wallers Minnesfond. Fondens syfte är att samla Sveriges bröstcancerverksamma experter i hopp om att andra kvinnor inte ska behöva gå samma öde till mötes som Kicki. Nu samlas varje år landets vassaste bröstcancerspecialister i Åre för att göra det de är allra bäst på: att med kunskapsutbyte och kollegial debatt driva den svenska bröstcancervården framåt med målet att göra livet bättre för våra bröstcancerpatienter.

Tema 1 – Biopsiflödet: från diagnostik till terapival

Tryggve Eriksson, bröstradiolog vid Östersunds sjukhus, belyste det radiologiska perspektivet på biopsihantering med särskilt fokus på vakuumassisterad excision. Han beskrev metoden som en viktig del av den pågående utvecklingen mot mindre invasiva ingrepp, där vissa lesioner som tidigare opererades nu kan hanteras perkutant.
VAE används i selekterade fall av benigna B2-lesioner och vissa B3-lesioner och kan enligt Eriksson i många fall ersätta öppen kirurgi. Ingreppet utförs i lokalbedövning med en cirka 5 mm nål, där lesionen successivt excideras och avlägsnas med vakuumassisterad teknik tills radikalitet uppnås. Fördelarna enligt Eriksson inkluderar kortare vårdtid, minskade kostnader, färre komplikationer samt kosmetiska vinster i form av minimal ärrbildning. Eriksson betonade även patientperspektivet, där upplevelsen av ingreppet ofta är mindre oroande än inför traditionell kirurgi.

Sanna Steen, patolog vid Södersjukhuset, fördjupade sig i Nottingham Histologic Grade (NHG), en av de viktigaste prognostiska markörerna vid bröstcancer. Hon beskrev hur gradering bygger på tre komponenter: tubularitet (körtelstrukturer), kärnpleomorfism (cellkärnornas utseende) och mitosfrekvens (hur snabbt cellerna prolifererar). Dessa parametrar sammantaget speglar tumörens biologiska aggressivitet.

Steen presenterade även data från en studie där NHG förändrades efter neoadjuvant kemoterapi, där en betydande andel tumörer med initial NHG3 nedgraderades till NHG2. Detta väcker enligt Steen frågor om hur kvarvarande tumör bör bedömas biologiskt efter behandling och om gradering bör upprepas rutinmässigt. Hon lyfte dessutom den välkända variabiliteten i immunhistokemisk tolkning mellan både laboratorier och patologer, vilket kan leda till skillnader i diagnostik och i förlängningen är skillnad i behandling beroende på var i landet man bor. Standardisering och multidisciplinär dialog framhölls av Steen som centrala verktyg för jämlik vård.

Alexios Matikas, bröstonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, betonade biopsins roll i den moderna precisionsonkologin. Han beskrev hur preoperativa biopsier inte längre enbart är diagnostiska, utan i ökande grad styr behandlingsintensitet och möjliggör de-eskalering.

Som ett exempel lyfte han subtypen HER2-enriched, som har en relativt sämre prognos men hög känslighet för neoadvjuant behandling. I ARIADNE-studien används HER2DX-gensignaturen från preoperativa biopsier för att identifiera patienter med tidig HER2-positiv sjukdom som potentiellt kan behandlas mindre intensivt. Vid metastaserad sjukdom betonade Matikas betydelsen av rebiopsi, då han menar att tumörbiologin förändras över tid. Upp till en tredjedel av HER2-low-tumörer kan över tid skifta till HER2-zero och vice versa, där en ny biopsi därför skulle kunna få en direkt behandlingspåverkande betydelse.

Johan Hartman, bröstpatolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, avslutade temat med en genomgång av liquid biopsy och cirkulerande tumör-DNA. Han beskrev flera potentiella användningsområden, inklusive detektion av minimal residual disease efter avslutad behandling, monitorering av behandlingsrespons, tidig upptäckt av recidiv och identifiering av resistensmutationer såsom ESR1.

Samtidigt betonades metodens begränsningar, där lågproliferativa tumörer och hjärnmetastaser ofta ger låga ctDNA-nivåer och att blodprovet endast speglar en ”medelbild” av sjukdomen snarare än dess fulla heterogenitet. Trots detta bedömde Hartman att tekniken har ett stort framtida potential inom precisionsmedicin.

Tema 2 – De-eskalering av axillkirurgin

Sedan sentinel node(SN)-biopsin infördes har axillkirurgin successivt minskat i omfattning. Trots detta kvarstår risk för lymfödem, nervpåverkan och funktionsnedsättning i axlar. I takt med effektivare systembehandling har axillstatus dessutom fått minskad betydelse för vidare terapi, vilket aktualiserar frågan om vilken nytta SN-biopsin tillför den enskilda patienten.

Fredrik Wärnberg, bröstkirurg vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, presenterade studierna SOUND och INSEMA, där man visade non-inferiority för att avstå SN-biopsi hos selekterade cN0-patienter, utan påverkan på överlevnad. Han diskuterade samtidigt svårigheten att identifiera rätt patientgrupp och presenterade preliminära data där MRI i kombination med magnetiskt spårämne (MagSafe) kunde identifiera upp till 50 procent av positiva körtlar preoperativt.
Han lyfte även koncept som SentiNot 2.0 och delayed SLNB, där patienter med lågrisktumörer primärt opereras utan SN-biopsi initialt, men kan kompletteras inom fyra veckor vid ogynnsamt PAD-svar. Kryoablation diskuterades som ett möjligt framtida alternativ till kirurgi, där en internationell RCT planeras där kryoablation ska jämföras med bröstbevarande kirurgi med lokalt recidiv efter fem år som primärt utfallsmått.

Per Karlsson, bröstonkolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, betonade att kirurgi och strålbehandling inte bör betraktas som separata behandlingsmodaliteter utan att de ger sin effekt tillsammans. Han problematiserade att axillnivå 1 i INSEMA-studien också ofta erhöll en betydanande stråldos som bieffekt av helbröstbestrålningen, vilket enligt Karlsson väcker frågan om man de-eskalerar rätt del av behandlingen.

Karlsson lyfte även EUROPA-studien och diskuterade skillnader i belastning mellan endokrin behandling och strålbehandling, där preliminära data pekar på att endokrin terapi kan vara mer långsiktigt belastande för patienten än strålbehandling. Han betonade därför vikten av patientens delaktighet i beslut om behandlingsdeeskalering.

Jana de Boniface, bröstkirurg vid Capio S:t Görans sjukhus, presenterade Targeted Axillary Dissection (TAD) som alternativ till axillutrymning vid nodpositiv sjukdom. Hon beskrev begränsningar med traditionell axillkirurgi, inklusive fenomenet ”the forgotten node”. Vid TAD markeras den biopsiverifierade metastasen preoperativt och avlägsnas riktat vid operation. I AXSANA-studien uppnåddes hög detektionsgrad och färre komplikationer jämfört med axillutrymning, med biverkansprofil i nivå med SN-biopsi. Pågående studier inkluderar TAXIS samt SENOMAC-ULTRA, varav den senare är en nystartad randomiserad studie där patienter med stadium II-III nodpositiv bröstcancer vid primär kirurgi randomiseras mellan axillutrymning och TAD.

Kicki Waller Memorial Lecture – Shelley Potter

Årets Kicki Waller Memorial Lecture hölls av Shelley Potter vid University of Bristol, som belyste hur ökad avancerad bröstbevarande kirurgi kan minska andelen mastektomier utan att kompromissa med onkologisk säkerhet. Kärnbudskapet var att större kirurgi inte nödvändigtvis är bättre kirurgi.

Trots likvärdig överlevnad mellan bröstbevarande kirurgi kombinerad med strålbehandling och mastektomi, kvarstår en stark patientföreställning om mastektomi som det säkraste alternativet. Potter betonade att kirurgins mål inte enbart bör vara lokal tumörkontroll, utan även bevara funktion, kroppsuppfattning och livskvalitet.

Hon lyfte särskilt fram onkoplastisk bröstbevarande kirurgi (OPBCS), där större tumörer kan excideras samtidigt som bröstets form rekonstrueras under samma operation. Metoden har enligt Potter goda resultat hos majoriteten av patienter. Hon presenterade även iBRA-programmet som systematiskt utvärderat implantatbaserad bröstrekonstruktion, inklusive komplikationer såsom infektion, implantantförlust och behov av reoperation, samt utvecklingen av BREAST-Q, ett validerat patientrapporterat utfallsmått som fångar livskvalitet, sexuell hälsa och estetisk nöjdhet efter bröstkirurgi. Detta illustrerar enligt Potter att kirurgiskt utfall inte enbart bör värderar utifrån komplikationsfrekvens och lokalkontroll utan även utifrån patientens egen upplevelse av resultatet.

Tema 3 – Mastektomiindikationer och kirurgisk variation

Irma Fredriksson, Karolinska Universitetssjukhuset, presenterade data från Nationella Kvalitetsregistret för Bröstcancer (NKBC). Andelen bröstbevarande kirurgi ökar nationellt och variationen mellan regioner minskar, även om vissa skillnader kvarstår.

Enligt Fredriksson kan ttvecklingen förklaras av flera faktorer: utökad ålder inom screeningprogrammet, förbättrade kirurgiska tekniker, ökad användning av onkoplastik och bredare anvädning av neoadjuvant behandling. Samtidigt kvarstår betydande variationer, särskilt bland yngre och äldre patienter och där geografisk tillgång till strålbehandling är begränsad.

Den återkommande Mentimeter-sessionen med kliniska fall visade fortsatt stor variation i kirurgiska beslut mellan deltagare, vilket speglar den kliniska osäkerhet som fortfarande finns i gränslandet mellan mastektomi och bröstbevarande kirurgi. Diskussionerna visade att bedömningarna ofta skiljer sig både mellan regioner och mellan enskilda kliniker.

Stuart McIntosh, bröstkirurg vid Queen’s University Belfast, diskuterade överdiagnostik inom screening. Data från det brittiska screeningprogrammet visade att av 10 000 screenade kvinnor identifierades 681 fall av bröstcancer, varav 129 bedömdes som överdiagnostik, samtidigt som 43 fall av bröstcancerrelaterad död förhindrades.

Enligt McIntosh uppvisar inte alla tumörer ett aggressivt beteende, och han argumenterade för att behandlingsbeslut i högre grad bör baseras på tumörbiologi snarare än enbart tumörstorlek och radiologiska fynd. Den centrala utmaningen är, enligt honom, att identifiera de patienter där kirurgi säkert skulle kunna avstås. Budskapet var inte att kirurgi bör undvikas generellt, utan att framtidens vård behöver bli bättre på att skilja mellan tumörer som kräver behandling och sådana som potentiellt kan observeras utan att patientsäkerheten äventyras.

Tema 4 – Armproblem efter bröstcancerbehandling

Matilda Appelgren, sjuksköterska vid Södersjukhuset, presenterade PROM-data från studierna AMAROS, SENOMAC och AXSANA. Hon visade att armrelaterade besvär förekommer hos 10–40 procent av patienterna efter axillutrymning jämfört med 3–15 procent av patienterna efter SN-biopsi. Riskfaktorer inkluderar BMI, mastektomi, regional strålbehandling och neoadjuvant kemoterapi.

Appelgren betonade att konsekvenserna är omfattande för de drabbade patienterna med nedsatt arbetsförmåga, minskad fysisk aktivitet och psykologisk påverkan.

Katarina Blom, fysioterapeut vid lymfutredningsmottagningen vid Sabbatsbergs sjukhus, visade att lymfödem förekommer hos 17,8% efter axillutrymning jämfört med 2,5 procent efter SN-biopsi. Hon betonade vikten av kombinerad diagnostik med volymmätning, bioimpedans (SOZO) och klinisk bedömning. Hon presenterade också data om profylaktisk kompressionstrumpa postoperativt, där incidensen minskade men där en stor andel patienter behandlas utan att senare utveckla lymfödem. Trots detta bedöms strategin kunna vara kliniskt rimlig.

Susanna Kauhanen plastikkirurg vid Helsingfors Universitetssjukhus och Ann-Charlotte Docherty Skog plastikkirurg vid Karolinska Universistetssjukhuset, beskrev tre kirurgiska behandlingar av lymfödem när konservativa åtgärder inte längre är tillräckliga. Beroende på stadie används antingen lymfatikovenösa anastomoser (LVA), lymfkörteltransplantation eller fettsugning. De beskrev även utvecklingen inom supramikrokirurgi samt flera pågående studier, inklusive LYMPH-trial och LyNT-studien.

Tema 5 – Ärftlig bröstcancer

Det avslutande temat fick en särskild tyngd mot bakgrund av att Kicki Waller själv bar på en BRCA-mutation som bidrog till att hon insjuknade i bröstcancer.

Svetlana Bajalica-Lagercrantz, klinisk genetiker vid Karolinska Universitetssjukhuset, beskrev hur genetiken blivit en integrerad del av klinisk bröstcancervård. Hon betonade att genetiska fynd påverkar både behandling men också familjära riskbedömningar. Hon menar att 70%-80% av all bröstcancer är sporadisk, 15%-20% är familjär och 5%-10% är kopplad till identifierbara ärftliga varianter. Till sist berättar Bajalica-Lagercrantz om verktyget CanRisk som används för riskstratifiering.

Panagiotis Baliakas, klinisk genetiker vid Akademiska Universitetssjukhuset, beskrev variantklassificeringar enligt ACMG som benigna varianter, varianter av oklar signifikans (VUS) eller patogena. Baliakas underströk att en VUS speglar osäker kunskap, inte intermediär sjukdomsrisk, och därför inte bör ligga till grund för kliniska åtgärder. Enligt Baliakas omklassficeras majoriteten av VUS över tid till benigna varianter, medan en mindre andel senare klassas som patogena. Han lyfte också long-read sequencing och polygenic risk score som viktiga framtida verktyg.

Anna Rosén, klinisk genetiker vid Norrlands Universitetssjukhus, presenterade DIRECT-studien, en svensk studie där man undersökte strategier för att nå anhöriga vid ärftlig cancer. I studien randomiserades berörda släktingar till antingen standardinformation eller tilllägg med direktrev från sjujkvården, men resultaten visade ingen statistisk säkerställd skillnad mellan grupperna.

Henrik Lindman, bröstonkolog vid Akademiska Universitetssjukshuset, beskrev implementering av reflextestning av BRCA i tumörvävnad och visade att metoden förbättrar identifiering och behandling av patienter. Samtidigt diskuterades begränsningar i dagens teststrategier, där somatiska mutationer riskerar att förbises.

Avslutningsvis riktas ett varmt tack till alla som år efter år gör Kicki Waller-dagarna möjliga. Ett särskilt tack till SkiStar för generös gästfrihet och för att återigen ha öppnat dörrarna till konferenslokalen vid Åre Nationalarena. Stort tack även till Gabrielssons Stiftelse, Bröstcancerförbundet och SweBCG för värdefullt finansiellt stöd som möjliggör mötets fortsatta utveckling Och många fler!

TLV klarar inte förväntningarna på hälsoekonomiska bedömningar

Utvecklingen inom cancerområdet går snabbt och många nya behandlingsprinciper behöver utvärderas hälsoekonomiskt innan de kan införas brett i svensk sjukvård. Senaste delrapporten från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket handlar om hur kapacitetsbrister blir en begränsande faktor i införandet av nya cancerbehandlingar.

Rapporten Hälsoekonomiska bedömningar av nya klinikläkemedel med fokus på cancer handlar mer om TLV:s organisation och utvecklingspotential, än om cancerbehandlingar. De har för lite tid och för få personal. Företagen som utvecklat och marknadsför läkemedlen får också en hel del kritik i rapporten. De skickar inte in underlag som myndigheten efterfrågar, de skickar in fel underlag och sedan svarar de inte när TLV försöker nå de ansvariga på företaget. Det återkommer på flera ställen i rapporten.

Enligt Karolina Antonov på LIF, de forskande läkemedelsbolagens organisation, handlar den bristande kommunikationen på att regionerna och företagen inte är i fas. När företag ansöker till TLV för förmånsläkemedel skickas alla underlag in med ansökan. För klinikläkemedel är det regionerna som ”ansöker” och det saknas en avstämning mellan regionerna och företagen. En ytterligare utmaning är att många företag som myndigheten kontaktar, inte har verksamhet i Sverige och kanske inte känner till de svenska myndigheterna.

– Företagen behöver inte ha bestämt sig för att lansera i Sverige, de har kanske inte ens Sverige på kartan. Det kan göra att mejlen från den svenska myndigheten riskerar att inte förstås eller att de försvinner, förklarar Karolina Antonov.

Enligt Antonov är det bekymmersamt, eftersom införandet kan vara kritiskt för patienten och att det försvårar företagens planering, och i förlängningen synen på Sverige.

– En lösning vore att ge företagen rätt att ansöka eller anmäla önskemål om att få ett klinikläkemedel utvärderat när företaget är redo att lämna in nödvändiga underlag, säger Karolina Antonov..

På tre år, under perioden 2023–2025 genomförde TLV 29 hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel inom ramen för regeringens särskilda uppdrag. Det är sju fler än under den föregående treårsperioden, påpekar rapporten. Bland de utvärderade behandlingarna finns flera avancerade terapier, däribland CAR-T-celler, bispecifika antikroppar och somatiska cellterapier. “Efterfrågan har varit betydligt större än myndighetens resurser”, konstaterar rapporten återkommande. Under uppdragsperioden begärde NT-rådet totalt 53 hälsoekonomiska bedömningar, varav 32 avsåg cancerläkemedel. Fem utredningar avbeställdes, återigen konstateras att det handlade om att läkemedelsföretagen inte inkom med nödvändigt underlag.

Enligt NT-rådet hade ytterligare omkring tio cancerbedömningar per år efterfrågats om kapacitetsbegränsningar inte funnits. Framöver väntas dessutom ett 20-tal nya cancerindikationer godkännas under 2026 för läkemedel som redan används inom andra indikationer.

Rapporten pekar på att tiden från regulatoriskt godkännande till patienttillgång påverkas av flera led: företagens inlämning av dokumentation, TLV:s utvärdering, eventuella prisförhandlingar samt regionala införandeprocesser. TLV:s riktmärke är en handläggningstid på högst 180 dagar, men den ökande arbetsbelastningen har lett till längre väntetider.

Myndigheten varnar för att begränsad utvärderingskapacitet kan försena införandet av nya behandlingar och därmed påverka patienters möjligheter att få tillgång till innovativa terapier i tid. Uppdraget att genomföra hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel har nu förlängts till januari 2027. Slutrapporten ska lämnas till regeringen senast den 31 januari 2027.

TLV:s grunduppdrag som myndighet inom cancervården är att besluta om vilka läkemedel som ska subventioneras och ingå i högkostnadsskyddet, samt sätta pris. På myndigheten jobbar cirka 165 personer, enligt hemsidan.

Läs hela rapporten här