Kombinationsbehandlingar baserade på immunterapi har förändrat behandlingen av avancerad njurcancer. Överlevnaden har förbättrats avsevärt och en proaktiv hantering av biverkningar gör att patienterna kan få maximal nytta av behandlingen, då det möjliggör behandling under en lång tid, enligt professor Camillo Porta, vid Universitetet Bari Aldo Moro.

Camillo Porta, professor i onkologi och verksam onkolog vid universitetssjukhuset Bari Aldo Moro i Italien.

Camillo Porta, som är professor i onkologi och verksam onkolog vid universitetssjukhuset Bari Aldo Moro i Italien, har vigt sitt yrkesliv åt njurcancerpatienter. Han har varit ansvarig för flertalet av de stora läkemedelsstudierna med syfte att hitta substanser och kombinationer av läkemedel för att behandla njurcancer. I ett samtal med Onkologi i Sverige berättar han om synen på avancerad njurcancer, utvecklingen av läkemedel och hur han väljer att behandla sina patienter i dag. Alla olika cancerformer har sin karaktär, men njurcancer är en speciell form av cancer, menar Camillo Porta, av flera skäl.

För det första var metastaserad njurcancer länge något av en förbisedd tumörsjukdom, ända fram till omkring 2005 fanns den knappt med i diskussionerna kring behandling. Den var allvarlig, mer än så var det inte. För det andra är det en tumörtyp som svarar bättre på immunterapi, även om vi fortfarande inte fullt ut förstår varför, på samma
sätt som vi till exempel gör vid melanom. För det tredje kännetecknas den vanligaste formen, klarcellig njurcancer, av en specifik genetisk förändring. Det handlar om störningar i VHL genen, von Hippel Lindau genen, vilket leder till ökad angiogenes, alltså nybildning av blodkärl. Angiogenes förekommer vid nästan alla solida tumörer, men är särskilt framträdande vid njurcancer.

– När den första antiangiogena behandlingen godkändes kunde vi för första gången påtagligt förändra sjukdomens naturliga förlopp. Först kom de antiangiogena läkemedlen, därefter moderna immunterapier. Tidigare hade vi haft vissa begränsade framgångar med cytokinbaserad immunterapi. På senare år har kombinationen av antiangiogena läkemedel och immuncheckpointhämmare lett till en tydlig förbättring av patienternas överlevnad, säger Camillo Porta.

Kliniska studier med kombinationsbehandling inleddes omkring 2012, och de första kombinationerna blev tillgängliga ungefär 2015. Så allt har förändrats under de senaste 20 åren, steg för steg.

Alla internationella riktlinjer rekommenderar i dag immunbaserade kombinationer som första linjens behandling vid metastaserad njurcancer. Det kan antingen vara en kombination av immuncheckpointhämmare och antiangiogena läkemedel eller en kombination av två immuncheckpointhämmare.

Hur väljer du behandling för olika patienter?
– Valet mellan dessa alternativ beror på patientens prognostiska profil. Patienter med sämre prognostiska faktorer enligt IMDC klassifikationen bör få en immunbaserad kombinationsbehandling. Patienter som behöver ett snabbt tumörsvar eller tumörkrympning kan behandlas med en kombination av en immuncheckpointhämmare och antiangiogent läkemedel. Detta gäller främst patienter med intermediär och god prognos. Ett alternativ som används mer sällan är monoterapi, säger Porta.

IMDC (International Metastatic Renal Cell Carcinoma Database Consortium) kriterierna utgör ett klassifikationsystem som delar in patienterna i tre riskgrupper: god, intermediär och dålig prognos. Klassifikationen bygger i huvudsak på kliniska parametrar.

Tumörbördan kan vara särskilt viktig eftersom antiangiogena läkemedel i kombination med immuncheckpointhämmare ofta ger en snabb och betydande tumörkrympning. Dessutom vet vi i dag att ju större minskning av tumörmassan som uppnås, desto längre förväntad överlevnad har patienten. Det kliniska beslutet kräver alltså en samlad bedömning för att identifiera
den behandling som sannolikt är bäst för den enskilda patienten. Alla patienter får biverkningar och därför är det viktigt att uppföljning av patienten är en del av behandlingsplanen, förklarar Camillo Porta.

– Min erfarenhet, som stöds i litteraturen, är att patienter som får sin första systemiska behandling för metastaserad sjukdom i första hand vill leva längre. De är ofta beredda att acceptera mer toxicitet om det innebär en betydande överlevnadschans, säger han.

Hur förbereder du patienten?
– En utmaning är att behandlingen ofta är långvarig. Antiangiogena läkemedel kan i princip inte sättas ut utan risk för att tumören åter börjar växa eller accelerera. Patienterna kan därför behöva leva med toxicitet under mycket lång tid.

När en behandling inleds säkerställer Camillo Porta att han finns tillgänglig för sin patient. Det handlar om att finnas där, stötta och behandla biverkningar.

– Vi säger i princip just det: berätta för oss om allt ovanligt som händer, särskilt i början av behandlingen, då de flesta biverkningar uppträder. Höggradig toxicitet är lyckligtvis relativt ovanlig. Den är vanligare med antiangiogena läkemedel än med immunterapi. Men när immunrelaterade biverkningar blir svåra kan de vara mycket utmanande att behandla.

Antiangiogena läkemedel har olika halveringstid och en kortare halveringstid kan möjliggöra en enklare biverkningshantering.

Patienter med metastaserad sjukdom behandlas med målet att förlänga överlevnaden så länge som möjligt och samtidigt bevara livskvaliteten.

–Metastaserade patienter behandlas med den valda kombinationen fram till progression eller oacceptabel toxicitet. I praktiken innebär det ofta livslång aktiv systemisk behandling, även om immunterapi vanligtvis avslutas efter två års behandling.

Hur ser överlevnaden ut?
– När jag började behandla patienter med njurcancer, före de antiangiogena läkemedlens era, var den förväntade överlevnaden vid metastaserad sjukdom ungefär ett år, oavsett behandling. I dag lever patienter i många år. Medianöverlevnaden är över tre år, och vi har patienter som överlever mer än tio år med moderna behandlingar. Vi börjar till och med tala om möjligheten att bota vissa patienter med metastaserad sjukdom, vilket skulle kunna vara en enorm förbättring.

För Camillo Porta är kampen inte över. Han har, som han ser det, fortfarande viktiga fält att utforska. Biomarkörer är en viktig pusselbit.

– Jag tror också att metabolism kan bli viktigt. Metabolismen i njurcancerceller är kraftigt störd, och den interagerar också med immunsvaret. Att identifiera förändrade metabola signalvägar vid njurcancer och använda dem som terapeutiska mål kan bli nästa steg.

Fortfarande dör många patienter av sjukdomen. Först vill Porta öka andelen patienter som uppnår komplett respons, då det är kopplad till mycket lång överlevnad och möjligen bot.

SE-KIS-26-00012 17 maj 2026

Till Oncology Eisai Pro.
KISPLYX ingår inte I läkemedelsförmånen. KISPLYX är utbytbart, enligt Läkemedelsverkets utbytbarlista, till produkter som har generell subvention. Ref: Läkemedelsverket. Utbytbara läkemedel: https://www. lakemedelsverket.se/sv/behandling-och-forskrivning/utbytbara-lakemedel/utbytbarhetslista, senast besökt 26-03-03

Kisplyx® (lenvatinib). Hårda kapslar 4 mg respektive 10 mg (L01EX08, proteinkinashämmare. Rx, EF). Indikation: Kisplyx är avsett för behandling av vuxna patienter med avancerat njurcellskarcinom (Renal Cell Carcinoma, RCC): i kombination med pembrolizumab, som första linjens behandling, och i kombination med everolimus efter en tidigare VEGF-riktad (vaskulär endotelial tillväxtfaktor) behandling. Dosering: I kombination med pembrolizumab: 20 mg (2×10 mg) 1gång/dag i kombination med pembrolizumab 200 mg var tredje vecka eller 400 mg var sjätte vecka som IV infusion under 30 minuter. Den dagliga dosen av lenvatinib ska justeras efter behov enligt dos-/toxicitetshanteringsplanen. Behandlingen ska fortsätta tills sjukdomsprogression eller intolerabel toxicitet inträffar eller, för pembrolizumabbehandling, tills den maximala behandlingstiden enligt vad som anges för pembrolizumab uppnås. I kombination med everolimus: 18 mg (10 mg + 2×4 mg) 1gång/dag i kombination med 5 mg everolimus 1/dag. De dagliga doserna av lenvatinib och, vid behov, everolimus ska justeras efter behov enligt dos-/ toxicitetshanteringsplanen. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne samt amning. Varningar och försiktighet: Diarré, hypertoni, proteinuri, aneurysmer och arteriella dissektioner, levertoxicitet, njursvikt och nedsatt njurfunktion, nedsatt hjärtfunktion, bakre reversibelt encefalopatisyndrom (PRES)/ reversibelt bakre leukoencefalopatisyndrom (RPLS), arteriella tromboembolier, blödning, gastrointestinal perforation och fistelbildning, icke-gastrointestinal fistel, förlängning av QT-intervall, försämrad suppression av tyreoideastimulerande hormon/nedsatt sköldkörtelfunktion, sårläkningskomplikationer, osteonekros i käken (försiktighet vid användning samtidigt/sekventiellt med antiresorptionsbehandling och/ eller andra angiogeneshämmare), tumörlyssyndrom (TLS). Kvinnor i fertil ålder ska använda en mycket effektiv preventivmetod. Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner: Patienter som får biverkningar såsom trötthet och yrsel ska iaktta försiktighet när de framför fordon eller använder maskiner. Styrkor och förpackningar: Kapslar 4 mg respektive 10 mg (som lenvatinibmesilat), 30 st. Kisplyx ingår inte i läkemedelsförmånen. För fullständig information, se fass.se. Datum för översyn av produktresumén: 03/2026. Eisai AB, Svärdvägen 15, 182 33 Danderyd, Tel. 08-501 01 600, [email protected].