Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

TLV klarar inte förväntningarna på hälsoekonomiska bedömningar

Utvecklingen inom cancerområdet går snabbt och många nya behandlingsprinciper behöver utvärderas hälsoekonomiskt innan de kan införas brett i svensk sjukvård. Senaste delrapporten från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket handlar om hur kapacitetsbrister blir en begränsande faktor i införandet av nya cancerbehandlingar.

Rapporten Hälsoekonomiska bedömningar av nya klinikläkemedel med fokus på cancer handlar mer om TLV:s organisation och utvecklingspotential, än om cancerbehandlingar. De har för lite tid och för få personal. Företagen som utvecklat och marknadsför läkemedlen får också en hel del kritik i rapporten. De skickar inte in underlag som myndigheten efterfrågar, de skickar in fel underlag och sedan svarar de inte när TLV försöker nå de ansvariga på företaget. Det återkommer på flera ställen i rapporten.

Enligt Karolina Antonov på LIF, de forskande läkemedelsbolagens organisation, handlar den bristande kommunikationen på att regionerna och företagen inte är i fas. När företag ansöker till TLV för förmånsläkemedel skickas alla underlag in med ansökan. För klinikläkemedel är det regionerna som ”ansöker” och det saknas en avstämning mellan regionerna och företagen. En ytterligare utmaning är att många företag som myndigheten kontaktar, inte har verksamhet i Sverige och kanske inte känner till de svenska myndigheterna.

– Företagen behöver inte ha bestämt sig för att lansera i Sverige, de har kanske inte ens Sverige på kartan. Det kan göra att mejlen från den svenska myndigheten riskerar att inte förstås eller att de försvinner, förklarar Karolina Antonov.

Enligt Antonov är det bekymmersamt, eftersom införandet kan vara kritiskt för patienten och att det försvårar företagens planering, och i förlängningen synen på Sverige.

– En lösning vore att ge företagen rätt att ansöka eller anmäla önskemål om att få ett klinikläkemedel utvärderat när företaget är redo att lämna in nödvändiga underlag, säger Karolina Antonov..

På tre år, under perioden 2023–2025 genomförde TLV 29 hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel inom ramen för regeringens särskilda uppdrag. Det är sju fler än under den föregående treårsperioden, påpekar rapporten. Bland de utvärderade behandlingarna finns flera avancerade terapier, däribland CAR-T-celler, bispecifika antikroppar och somatiska cellterapier. “Efterfrågan har varit betydligt större än myndighetens resurser”, konstaterar rapporten återkommande. Under uppdragsperioden begärde NT-rådet totalt 53 hälsoekonomiska bedömningar, varav 32 avsåg cancerläkemedel. Fem utredningar avbeställdes, återigen konstateras att det handlade om att läkemedelsföretagen inte inkom med nödvändigt underlag.

Enligt NT-rådet hade ytterligare omkring tio cancerbedömningar per år efterfrågats om kapacitetsbegränsningar inte funnits. Framöver väntas dessutom ett 20-tal nya cancerindikationer godkännas under 2026 för läkemedel som redan används inom andra indikationer.

Rapporten pekar på att tiden från regulatoriskt godkännande till patienttillgång påverkas av flera led: företagens inlämning av dokumentation, TLV:s utvärdering, eventuella prisförhandlingar samt regionala införandeprocesser. TLV:s riktmärke är en handläggningstid på högst 180 dagar, men den ökande arbetsbelastningen har lett till längre väntetider.

Myndigheten varnar för att begränsad utvärderingskapacitet kan försena införandet av nya behandlingar och därmed påverka patienters möjligheter att få tillgång till innovativa terapier i tid. Uppdraget att genomföra hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel har nu förlängts till januari 2027. Slutrapporten ska lämnas till regeringen senast den 31 januari 2027.

TLV:s grunduppdrag som myndighet inom cancervården är att besluta om vilka läkemedel som ska subventioneras och ingå i högkostnadsskyddet, samt sätta pris. På myndigheten jobbar cirka 165 personer, enligt hemsidan.

Läs hela rapporten här

Ledare: Nu förstatligas sjukvården – i smyg

Med ett steg i taget flyttas makten från de 21 regionerna, över till staten. Drivande i processen är Kristdemokraterna, med de andra tidöpartierna som neutrala medlöpare.

Hanna Brodda
chefredaktör Onkologi i Sverige
[email protected]

Det finns för- och nackdelar med båda systemen, men nu skakas det om i grunden.

Ojämlikheten mellan regionerna ska bort, vilket blir ett av Socialstyrelsens många utökade uppdrag. En nationell samordnare ska korta köerna och nu tillsätts en utredning som ska ta reda på hur privat vård ska kunna upphandlas direkt av staten, för att användas av patienter i hela landet.

– Vi behöver använda hela vårdens kapacitet bättre för att korta vårdköer och kunna erbjuda patienter vård i tid. Nu tar vi ett stort kliv för att öka den statliga styrningen och utveckla statens roll i upphandlingen av vård, säger sjukvårdsminister Elisabet Lann, i ett pressutskick från regeringen i slutet av maj.

Argument för det nuvarande systemet ges inte oväntat av Sveriges kommuner och regioner. De skriver på sin hemsida, under rubriken Därför är självstyrelse bra, följande: Självstyrelsen gör att vi har en fungerande lokal och regional demokrati. Den gör att frågor i medborgarnas vardag, som vård, skola och omsorg, avgörs nära de som berörs och av politiska församlingar som de själva har valt. Medborgarna har nära till besluten och möjlighet att påverka och utkräva ansvar.

Det låter bra, men medborgare vet inte ens vad de ska kräva av regionen.

– Det är känt sedan tidigare att landstingen var förhållandevis okända för medborgarna. Att döpa om dem till regioner tycks inte ha ändrat detta, säger Anders Lidström, professor emeritus i statsvetenskap vid Umeå universitet, i en artikel inför valet 2022 i Dagens Medicin. I en undersökningen som SVT gjorde då visste bara knappt hälften av väljarna vilken instans som styr i sjukvården. Då var vi ändå precis i slutet av pandemin och sjukvården var i fokus för hela samhällsapparaten.

Andra argumentet för nuvarande systemet är möjligheten till innovation. SKR skriver att det med regionalt självstyre är “möjligt att ta olika egna initiativ till förnyelse och förbättringar för att pröva till exempel nya och kreativa lösningar för resursfördelning, organisa­tion och metoder. På så vis drivs utvecklingen och innova­tioner. Mycket kan sägas om regionerna, men att de skulle driva innovation är en överdrift. Utom just under pandemin. Nu är dock lunket tillbaka.

Även den oberoende myndigheten Vård- och omsorgsanalys årliga analys av vården antyder att en mer sammanhållen styrning skulle kunna öka jämlikheten med samma vård oavsett folkbokföringsadress, korta köerna och effektivisera vissa processer.

Om en huvudman är bättre än 21, rent objektivt, kommer vi aldrig att veta. I Danmark gick de från 14 till dagens fem för snart 20 år sedan och köerna minskade. I Sverige har cancervården gått före. De sex regionala cancercenter som började införas för 15 år sedan har lett till kortare ledtider för patienterna, men väntetiderna varierar fortfarande kraftigt mellan diagnoser och regioner. Att de inte fått samma effekt som i Danmark kan förstås bero på att de fortfarande inordnas, som ytterligare en nivå, i systemet med regioner. Vad vi vet är att Sverige med alla sina regioner har lyckats med mycket. Låg spädbarnsdödlighet, hög medellivslängd och god prognos för många patienter med cancer.

EANO 2026

Onkologi i Sverige nr 3 2026

Onkologi i Sverige nr 3 2026

Den senaste utgåvan av Onkologi i Sverige finns ute nu, och nummer 3 2026 bjuder på flera artiklar som lyfter både nya forskningsrön, vårdpolitiska frågor och framtidens cancerbehandlingar.

I detta nummer granskar vi Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets arbete med hälsoekonomiska bedömningar av nya cancerläkemedel. Artikeln beskriver hur bristande resurser och ökande arbetsbelastning riskerar att fördröja införandet av innovativa behandlingar, trots att utvecklingen inom cancerområdet går allt snabbare.

En av numrets större översiktsartiklar tar sig an den omdebatterade frågan om snus och cancer. Åke Andrén-Sandberg går igenom forskningsläget kring sambandet mellan snusanvändning och olika cancerformer, med särskilt fokus på den fortfarande omstridda kopplingen till pankreascancer.

Inom blodcancer rapporteras från en ny nationell studie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset där avancerad laserteknik ska användas för att ultrakänsligt följa behandlingseffekter hos patienter med multipelt myelom. Målet är att på sikt kunna individanpassa behandlingstiden och minska onödig behandling.

Barncancerområdet står också i fokus. Fredrik Swartling beskriver hur utvecklingsbiologi och barnonkologi allt närmare vävs samman för att ge nya insikter om hur barncancer uppstår och kan behandlas. Dessutom presenteras forskning från Linköpings universitet där forskare lyckats störa samspelet mellan två centrala proteiner i neuroblastom, ett fynd som kan öppna vägen för framtida läkemedel.

Vi uppmärksammar även en ny europeisk forskningssatsning där patientnytta står i centrum. Den gemensamma utlysningen fokuserar på pragmatiska kliniska studier inom onkologi, särskilt inom barncancer och andra svårbehandlade cancerformer, med krav på aktiv patientmedverkan genom hela forskningsprocessen.

I en annan artikel diskuteras cancerprevention och hur Europas kodex mot cancer kan omsättas i praktiken. Ellen Brynskog, Cecilia Hultstrand och Lena Sharp lyfter den stora potentialen i förebyggande insatser och ställer frågan hur samhället bäst ska prioritera åtgärder som kan minska framtida cancerinsjuknande.

Numret innehåller dessutom en omfattande rapport av Emelie Karlsson från årets Kicki Waller-möte. Här träffades ledande experter inom bröstcancer och diskuterar allt från biopsihantering och kirurgiska strategier till genetik, ärftlig cancer och framtidens diagnostiska verktyg.

Läs om detta och mycket mer i den senaste utgåvan. Detta blir sista numret innan sommaren men vi är tillbaka igen i höst.

Trevlig läsning!

Du hittar det senaste numret HÄR. Vill se våra tidigare utgåvor hittar du dem HÄR.

Kombination förbättrar överlevnad vid urinblåsecancer

Perioperativ pembrolizumab och enfortumab vedotin förbättrade utfall vid muskelinvasiv urinblåsecancer, visar studie vid Karolinska Institutet.

En kombination av den PD-1-riktade immunterapin pembrolizumab och antikroppsläkemedelskonjugatet enfortumab vedotin gav betydande förbättringar i sjukdomskontroll och överlevnad hos patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer som inte var kandidater för cisplatinbaserad neoadjuvant behandling. Resultaten publicerades i The New England Journal of Medicine.

Anders Ullén. Foto: Ulf Sirborn

– Det här är mycket lovande resultat för en patientgrupp som länge haft begränsade behandlingsmöjligheter före operation. Det är positivt att behandlingen inte heller verkar påverka möjligheten att genomföra operationen, vilket annars kan vara en risk när läkemedel ges före kirurgi, säger Anders Ullén, professor i onkologi vid institutionen för onkologi‑patologi vid Karolinska Institutet och studiens sisteförfattare, i ett pressmeddelande.

I den randomiserade fas 3-studien inkluderades 344 patienter från 27 länder. Samtliga genomgick radikal cystektomi, medan interventionsgruppen erhöll pembrolizumab och enfortumab vedotin både före och efter kirurgi. Två år efter studiestart var 75 procent av patienterna i kombinationsgruppen vid liv utan sjukdomsrecidiv, jämfört med 39 procent i kontrollgruppen. Behandlingen var även associerad med förbättrad total överlevnad. Komplett respons uppnåddes hos 57 procent av patienterna som fick kombinationsbehandling, jämfört med 9 procent i kontrollarmen.

Njurhälsan påverkar

Patientgruppen utgör ett betydande kliniskt behov, då cirka hälften av alla patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer inte kan behandlas med cisplatin, oftast på grund av nedsatt njurfunktion eller annan samsjuklighet.

Säkerhetsprofilen var förenlig med tidigare erfarenheter av läkemedlen. Samtliga patienter i behandlingsarmen rapporterade biverkningar, där den vanligaste allvarliga biverkningen i båda grupperna var urinvägsinfektion. Behandlingen föreföll inte påverka möjligheten att genomföra planerad kirurgi.

Resultaten talar för att perioperativ behandling med pembrolizumab och enfortumab vedotin kan etablera en ny behandlingsstandard för cisplatinolämpliga patienter med muskelinvasiv urinblåsecancer.

Studien Perioperative Enfortumab Vedotin and Pembrolizumab in Bladder Cancer  genomfördes tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset vid över 240 cancerkliniker i Europa, Asien och Nordamerika. Den finansierades av Merck Sharp and Dohme tillsammans med Astellas Pharma och Seagen.