Så blev njurcancer en behandlingsbar sjukdom
Kombinationsbehandlingar baserade på immunterapi har förändrat behandlingen av avancerad njurcancer. Överlevnaden har förbättrats avsevärt och en proaktiv hantering av biverkningar gör att patienterna kan få maximal nytta av behandlingen, då det möjliggör behandling under en lång tid, enligt professor Camillo Porta, vid Universitetet Bari Aldo Moro.
Camillo Porta, professor i onkologi och verksam onkolog vid universitetssjukhuset Bari Aldo Moro i Italien.
Camillo Porta, som är professor i onkologi och verksam onkolog vid universitetssjukhuset Bari Aldo Moro i Italien, har vigt sitt yrkesliv åt njurcancerpatienter. Han har varit ansvarig för flertalet av de stora läkemedelsstudierna med syfte att hitta substanser och kombinationer av läkemedel för att behandla njurcancer. I ett samtal med Onkologi i Sverige berättar han om synen på avancerad njurcancer, utvecklingen av läkemedel och hur han väljer att behandla sina patienter i dag. Alla olika cancerformer har sin karaktär, men njurcancer är en speciell form av cancer, menar Camillo Porta, av flera skäl.
För det första var metastaserad njurcancer länge något av en förbisedd tumörsjukdom, ända fram till omkring 2005 fanns den knappt med i diskussionerna kring behandling. Den var allvarlig, mer än så var det inte. För det andra är det en tumörtyp som svarar bättre på immunterapi, även om vi fortfarande inte fullt ut förstår varför, på samma sätt som vi till exempel gör vid melanom. För det tredje kännetecknas den vanligaste formen, klarcellig njurcancer, av en specifik genetisk förändring. Det handlar om störningar i VHL genen, von Hippel Lindau genen, vilket leder till ökad angiogenes, alltså nybildning av blodkärl. Angiogenes förekommer vid nästan alla solida tumörer, men är särskilt framträdande vid njurcancer.
– När den första antiangiogena behandlingen godkändes kunde vi för första gången påtagligt förändra sjukdomens naturliga förlopp. Först kom de antiangiogena läkemedlen, därefter moderna immunterapier. Tidigare hade vi haft vissa begränsade framgångar med cytokinbaserad immunterapi. På senare år har kombinationen av antiangiogena läkemedel och immuncheckpointhämmare lett till en tydlig förbättring av patienternas överlevnad, säger Camillo Porta.
Kliniska studier med kombinationsbehandling inleddes omkring 2012, och de första kombinationerna blev tillgängliga ungefär 2015. Så allt har förändrats under de senaste 20 åren, steg för steg.
Alla internationella riktlinjer rekommenderar i dag immunbaserade kombinationer som första linjens behandling vid metastaserad njurcancer. Det kan antingen vara en kombination av immuncheckpointhämmare och antiangiogena läkemedel eller en kombination av två immuncheckpointhämmare.
Hur väljer du behandling för olika patienter?
– Valet mellan dessa alternativ beror på patientens prognostiska profil. Patienter med sämre prognostiska faktorer enligt IMDC klassifikationen bör få en immunbaserad kombinationsbehandling. Patienter som behöver ett snabbt tumörsvar eller tumörkrympning kan behandlas med en kombination av en immuncheckpointhämmare och antiangiogent läkemedel. Detta gäller främst patienter med intermediär och god prognos. Ett alternativ som används mer sällan är monoterapi, säger Porta.
IMDC (International Metastatic Renal Cell Carcinoma Database Consortium) kriterierna utgör ett klassifikationsystem som delar in patienterna i tre riskgrupper: god, intermediär och dålig prognos. Klassifikationen bygger i huvudsak på kliniska parametrar.
Tumörbördan kan vara särskilt viktig eftersom antiangiogena läkemedel i kombination med immuncheckpointhämmare ofta ger en snabb och betydande tumörkrympning. Dessutom vet vi i dag att ju större minskning av tumörmassan som uppnås, desto längre förväntad överlevnad har patienten. Det kliniska beslutet kräver alltså en samlad bedömning för att identifiera
den behandling som sannolikt är bäst för den enskilda patienten. Alla patienter får biverkningar och därför är det viktigt att uppföljning av patienten är en del av behandlingsplanen, förklarar Camillo Porta.
– Min erfarenhet, som stöds i litteraturen, är att patienter som får sin första systemiska behandling för metastaserad sjukdom i första hand vill leva längre. De är ofta beredda att acceptera mer toxicitet om det innebär en betydande överlevnadschans, säger han.
Hur förbereder du patienten?
– En utmaning är att behandlingen ofta är långvarig. Antiangiogena läkemedel kan i princip inte sättas ut utan risk för att tumören åter börjar växa eller accelerera. Patienterna kan därför behöva leva med toxicitet under mycket lång tid.
När en behandling inleds säkerställer Camillo Porta att han finns tillgänglig för sin patient. Det handlar om att finnas där, stötta och behandla biverkningar.
– Vi säger i princip just det: berätta för oss om allt ovanligt som händer, särskilt i början av behandlingen, då de flesta biverkningar uppträder. Höggradig toxicitet är lyckligtvis relativt ovanlig. Den är vanligare med antiangiogena läkemedel än med immunterapi. Men när immunrelaterade biverkningar blir svåra kan de vara mycket utmanande att behandla.
Antiangiogena läkemedel har olika halveringstid och en kortare halveringstid kan möjliggöra en enklare biverkningshantering.
Patienter med metastaserad sjukdom behandlas med målet att förlänga överlevnaden så länge som möjligt och samtidigt bevara livskvaliteten.
–Metastaserade patienter behandlas med den valda kombinationen fram till progression eller oacceptabel toxicitet. I praktiken innebär det ofta livslång aktiv systemisk behandling, även om immunterapi vanligtvis avslutas efter två års behandling.
Hur ser överlevnaden ut?
– När jag började behandla patienter med njurcancer, före de antiangiogena läkemedlens era, var den förväntade överlevnaden vid metastaserad sjukdom ungefär ett år, oavsett behandling. I dag lever patienter i många år. Medianöverlevnaden är över tre år, och vi har patienter som överlever mer än tio år med moderna behandlingar. Vi börjar till och med tala om möjligheten att bota vissa patienter med metastaserad sjukdom, vilket skulle kunna vara en enorm förbättring.
För Camillo Porta är kampen inte över. Han har, som han ser det, fortfarande viktiga fält att utforska. Biomarkörer är en viktig pusselbit.
– Jag tror också att metabolism kan bli viktigt. Metabolismen i njurcancerceller är kraftigt störd, och den interagerar också med immunsvaret. Att identifiera förändrade metabola signalvägar vid njurcancer och använda dem som terapeutiska mål kan bli nästa steg.
Fortfarande dör många patienter av sjukdomen. Först vill Porta öka andelen patienter som uppnår komplett respons, då det är kopplad till mycket lång överlevnad och möjligen bot.
SE-KIS-26-00012 17 maj 2026
Till Oncology Eisai Pro.
KISPLYX ingår inte I läkemedelsförmånen. KISPLYX är utbytbart, enligt Läkemedelsverkets utbytbarlista, till produkter som har generell subvention. Ref: Läkemedelsverket. Utbytbara läkemedel: https://www. lakemedelsverket.se/sv/behandling-och-forskrivning/utbytbara-lakemedel/utbytbarhetslista, senast besökt 26-03-03
Kisplyx® (lenvatinib). Hårda kapslar 4 mg respektive 10 mg (L01EX08, proteinkinashämmare. Rx, EF). Indikation: Kisplyx är avsett för behandling av vuxna patienter med avancerat njurcellskarcinom (Renal Cell Carcinoma, RCC): i kombination med pembrolizumab, som första linjens behandling, och i kombination med everolimus efter en tidigare VEGF-riktad (vaskulär endotelial tillväxtfaktor) behandling. Dosering: I kombination med pembrolizumab: 20 mg (2×10 mg) 1gång/dag i kombination med pembrolizumab 200 mg var tredje vecka eller 400 mg var sjätte vecka som IV infusion under 30 minuter. Den dagliga dosen av lenvatinib ska justeras efter behov enligt dos-/toxicitetshanteringsplanen. Behandlingen ska fortsätta tills sjukdomsprogression eller intolerabel toxicitet inträffar eller, för pembrolizumabbehandling, tills den maximala behandlingstiden enligt vad som anges för pembrolizumab uppnås. I kombination med everolimus: 18 mg (10 mg + 2×4 mg) 1gång/dag i kombination med 5 mg everolimus 1/dag. De dagliga doserna av lenvatinib och, vid behov, everolimus ska justeras efter behov enligt dos-/ toxicitetshanteringsplanen. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne samt amning. Varningar och försiktighet: Diarré, hypertoni, proteinuri, aneurysmer och arteriella dissektioner, levertoxicitet, njursvikt och nedsatt njurfunktion, nedsatt hjärtfunktion, bakre reversibelt encefalopatisyndrom (PRES)/ reversibelt bakre leukoencefalopatisyndrom (RPLS), arteriella tromboembolier, blödning, gastrointestinal perforation och fistelbildning, icke-gastrointestinal fistel, förlängning av QT-intervall, försämrad suppression av tyreoideastimulerande hormon/nedsatt sköldkörtelfunktion, sårläkningskomplikationer, osteonekros i käken (försiktighet vid användning samtidigt/sekventiellt med antiresorptionsbehandling och/ eller andra angiogeneshämmare), tumörlyssyndrom (TLS). Kvinnor i fertil ålder ska använda en mycket effektiv preventivmetod. Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner: Patienter som får biverkningar såsom trötthet och yrsel ska iaktta försiktighet när de framför fordon eller använder maskiner. Styrkor och förpackningar: Kapslar 4 mg respektive 10 mg (som lenvatinibmesilat), 30 st. Kisplyx ingår inte i läkemedelsförmånen. För fullständig information, se fass.se. Datum för översyn av produktresumén: 03/2026. Eisai AB, Svärdvägen 15, 182 33 Danderyd, Tel. 08-501 01 600, [email protected].
IO-veckan 2026: Immunonkologi i klinisk praxis
Varmt välkommen till årets upplaga av immunonkologi-veckan där vi bjuder på föreläsningar och fallbaserade sessioner som sätter fokus på kliniska situationer inom området. Vi hoppas detta ska ge möjlighet till utbyte av värdefulla erfarenheter.
Programkommitté: Ana Carneiro, Lars Ny, Jakob Eberhard, Fernanda Costa Svedman och Johan Isaksson
Webinar måndag till fredag veckan 5 – 9 oktober, kl 12.05 – 12.55
Måndag 5 oktober
Adverse event management in patients receiving combination therapy
Föreläsare: Anna Olsson-Brown, UK, och Marina Labor
Moderator: Ana Carneiro
Tisdag 6 oktober
Immunotherapy alone or in combination? When should we intensify treatment? Insights from the management of non-small cell lung cancer
Föreläsare: Kevin Jao, Kanada
Moderator: Johan Isaksson
Onsdag 7 oktober
Baseline assessment and laboratory monitoring in immuno-oncology
Föreläsare: Ana Barac, USA (TBC)
Moderator: Fernanda Costa Svedman
Torsdag 8 oktober
Hur kan metastaskirurgi komplettera behandling med immuncheckpoint-hämmare?
Föreläsare: Roger Olofsson Bagge
Moderator: Lars Ny och Jakob Eberhard
Fredag 9 oktober
Paneldiskussion: Kliniska dilemman från veckan – Hur resonerar experterna?
Panel: Lars Ny, Jakob Eberhard, Johan Isaksson, Ana Carneiro och Fernanda Costa Svedman
Moderator: Josefin Jädernäs, BMS
Hög ålder begränsade inte nyttan av behandling vid KLL
Nya data från internationell klinisk studie på patienter med kronisk lymfatisk leukemi visar att även de som är 80 år eller äldre, har bestående nytta av BTK-hämmaren zanubrutinib. Därtill saknar patienterna känslan av delaktighet. Resultaten presenterades vid EHA-kongressen i mitten av juni.
Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, är en cancersjukdom som i hög grad drabbar äldre. Medianåldern vid diagnos är 70 år, och omkring 69 procent av nya fall upptäcks hos personer som är minst 65 år. Ändå har de allra äldsta historiskt varit underrepresenterade i de kliniska studier som underbygger läkemedelsgodkännandet, vilket skapat osäkerhet om hur dessa patienter bäst bör behandlas. Bilden kompliceras dessutom av samsjuklighet, inte minst hjärt-kärlsjukdom och en risk för förmaksflimmer som ökar med åldern. Nya resultat från SEQUOIA-studien bidrar till att fylla denna kunskapslucka med långtidsdata för just dessa patienter.
Patienter med KLL som var 80 år eller äldre vid studiestart hade fortsatt varaktig nytta av BTK-hämmaren zanubrutinib, med namnet Brukinsa, efter drygt sex och ett halvt års medianuppföljning. Det visar en ny analys i SEQUOIA-studien, som presenterades vid årets EHA-kongress i Stockholm. I patientgruppen som analyserades ingick 38 patienter som var minst 80 år och som behandlades med läkemedlet zanubrutinib som hindrar cancerceller från att växa och dela på sig.
Många i gruppen hade en särskilt svårbehandlad form av sjukdomen: drygt en tredjedel bar på del(17p) och/eller TP53-mutation, som ofta gör att vanlig cellgiftsbehandling fungerar sämre, och drygt hälften hade omuterad IGHV som brukar innebära ett mer aggressivt förlopp. Trots det svarade samtliga patienter på behandlingen, och hos knappt var femte gick inga tecken på sjukdomen längre att påvisa. Sex år senare hade sjukdomen inte förvärrats hos ungefär 64 procent, och omkring 76 procent levde fortfarande. När analysen gjordes tog fortfarande drygt en tredjedel läkemedlet och inga nya biverkningar hade tillkommit.
Vidare var den progressionsfria överlevnaden efter 78 månader 71,8 procent för zanubrutinib jämfört med 31,0 procent för bendamustin-rituximab. Fördelen kvarstod oavsett IGHV-status och var särskilt uttalad vid omuterad IGHV (70,4 mot 17,4 procent). Även tiden till en andra progression, det vill säga från att behandling med zanubrutinib började fram till att sjukdomen försämrades en andra gång, och tid till nästa behandling talade till zanubrutinibs fördel.
På kongressen presenterades nya evidens från den kliniska vardagen (RWE; real-world evidence) som omfattar fler än 250 000 patienter. Bland cirka 10 500 patienter med offentlig sjukförsäkring i USA med KLL/SLL som fått en BTK-hämmare som första behandling hade de som behandlades med zanubrutinib lägre risk att avlida, byta behandling eller avbryta behandlingen än de som fått ibrutinib eller akalabrutinib – med liknande resultat oavsett ålder. I en separat analys av drygt 16 700 tidigare obehandlade patienter sågs längre tid till nästa behandling och bättre totalöverlevnad med zanubrutinib, och i en analys av cirka 233 300 patienter var ettårsfrekvensen av förmaksflimmer lägst, med 11 procent, jämfört med 13 procent för akalabrutinib och 16 procent för ibrutinib.
En av analyserna riktar blicken mot patienterna själva. Med AI-baserad textanalys kartlades drygt 44 400 inlägg från cirka 2 700 KLL-patienter i Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien kring valet av första linjens behandling. Besluten styrdes i hög grad av den behandlande hematologen, medan delat beslutsfattande var begränsat: bara 7 procent av patienterna i Storbritannien och 11 procent i Tyskland uppgav att de varit delaktiga i valet av deras behandling. Dessa data bidrar till debatten om vikten av dialog mellan läkaren och patienten vid behandlingstillfället.
2026 års upplaga av EHA-kongressen hölls i Stockholm i mitten av juni.
Cancer kan förebyggas – men hur ska det prioriteras?
Fyra av tio cancerfall i Europa hade kunnat förebyggas om människor följt de rekommendationer som anges i den Europeiska kodexen mot cancer. Ellen Brynskog, Cecilia Hultstrand och Lena Sharp, forskare och företrädare för regionala cancercentrum, resonerar om hur det förebyggande arbetet kan prioriteras.
Det låter nästan för bra för att vara sant, så vad hindrar oss från att maximalt nyttja denna möjlighet att minska mänskligt lidande och pressen på hälso- och sjukvårdssystemet?
Kodexen (1), listar 14 områden där individ och samhälle har ett handlingsutrymme att minska det påverkbara insjuknandet i cancer (se figur 1). Kodexen tas fram av WHO:s cancerforskningsorgan International Agency for Research on Cancer (IARC) på initiativ av Europeiska kommissionen. Cancerprevention är ett brett och dynamiskt fält, där rekommendationerna rör sig mellan vitt skilda områden så som luftföroreningar, matvanor och vaccinationer. Nytt för den senaste upplagan av kodexen, som publicerades under hösten 2025, är att rekommendationerna till individer kompletterats med ett större antal rekommendationer till beslutsfattare om policyer som kan bidra till att minska insjuknandet i cancer. Dessa policyrekommendationer handlar i stort om ekonomiska incitament, begränsningar av tillgänglighet och exponering, marknadsföringsbegräsningar, stöd till beteendeförändring och informationsspridning.
Vem ska göra jobbet?
Verktygslådan för cancerprevention är alltså full av verktyg som olika aktörer kan använda. Allt från när vi själva står och väljer kvällens middag i mataffären eller funderar på hur vi ska transportera oss till jobbet imorgon, till nationella och internationella beslutsfattare som reglerar vilka utsläpp från trafik och industri vi ska acceptera och hur och var alkohol får säljas. Det är en ständigt pågående dragkamp, en mer eller mindre uttalad förhandling mellan olika intressen, där kortsiktiga och långsiktiga vinster och förluster värderas av individer och av samhället. En dynamik i synen på individers och näringslivets friheter, rättigheter och skyldigheter är hela tiden närvarande.
Livsstil, arbete och och hälsorelaterade
val påverkar risken att utveckla cancer, men var och i vilket skede ska insatserna göras?
Under de senaste åren har en debatt pågått kring hälso- och sjukvårdens roll i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet, främst i relation till primärvården, och huruvida det är väl investerade resurser att jobba primärpreventivt i denna arena. Om man använder kodexen som vägledning kan man se att hälso-och sjukvården beskrivs som en tydlig aktör i arbetet med att förebygga cancer, genom att förse de individer man möter med evidensbaserad information om cancerprevention samt genom stöd till beteendeförändring. Dock utgår merparten av policyrekommendationerna från andra arenor, där beslutsfattare och tjänstemän på kommunal, regional och nationell nivå har möjlighet att påverka människors miljöer och förutsättningar till att främja hälsa. Exempel på policyer som går i linje med kodexens rekommendationer och som antagits i andra länder, är Norges nya förbud mot marknadsföring av ohälsosam mat till barn och unga och Irlands beslut om att införa varningsetiketter på alkoholprodukter som inkluderar information om cancerrisk.
Stödet för policyer som stödjer människors hälsa och minskar cancerrisk är genomgående högt i befolkningen. Undersökningar visar bland annat att 87 procent av svenskarna är för att ta bort momsen på frukt och grönsaker, att 67 procent är för att införa en avgift på socker i dryck (2) och 85 procent är för att införa tobaks- och nikotinfri skoltid (3).
Vanliga policyrekommendationer:
- Ekonomiska incitament.
- Begränsningar av tillgänglighet och exponering.
- Marknadsföringsbegräsningar.
- Stöd till beteendeförändring.
Vårdens röst vital
Röster från vårdens professioner i debatten om politiska eller samhälleliga insatser för cancerprevention är vital för att ge debatten tyngd och relevans. Vi förstår att alla har fullt upp med att behandla patienter och förbättra och utveckla vården, men givet den potential som finns i cancerprevention hoppas vi att fler vill engagera sig i denna för cancervården helt centrala fråga. Cancerprevention är givetvis inte det huvudsakliga ansvarsområdet för kliniskt verksamma och beslutsfattare i cancervården, men är viktiga allierade. För att kunna hantera den förväntade ökningen av antalet cancerfall är inte bara förbättrad diagnostik och behandling central; att förebygga det som förebyggas kan ligger i allas intresse. Att de flesta av rekommendationerna i kodexen dessutom bidrar till ett minskat insjuknande i flertalet andra viktiga folksjukdomar och/eller är hjälpsamma för att förbättra livskvalitet och överlevnad för personer som drabbats av cancer stärker ytterligare argumenten för att arbeta offensivt med dessa frågor. 
Finns kunskapsglapp
Även om information om påverkbara riskfaktorer inte är den enda eller kanske ens den mest avgörande insatsen för att minska det påverkbara insjuknandet i cancer, är det en mycket viktig förutsättning för att människor ska kunna fatta informerade beslut om sin hälsa i vardagen. En nyligen publicerad studie visar att det finns en hel del utvecklingspotential bland svenskarna i detta hänseende (4). Vissa riskfaktorer är välkända, exempelvis cigarrettrökning (97 procent) och UV-strålning (92 procent), medan det för andra faktorer finns betydligt större kunskapsglapp. Exempelvis känner bara 64 procent till att alkoholkonsumtion, 33 procent att ett lågt intag av frukt och grönsaker och 24 procent att ett lågt intag av fullkorn innebär en ökad cancerrisk. Ett viktigt fynd från studien är att för de flesta riskfaktorer finns social gradient, där personer med högre utbildning i högre utsträckning hade kännedom om de påverkbara riskfaktorerna.
Idag går en majoritet av de som drabbas av cancer igenom sin behandling och kommer ut med en lång förväntad livslängd på andra sidan. Att förse dessa personer med stöd och information om levnadsvanornas betydelse för hälsa generellt, för risken att drabbas av sekundär cancer och/eller i vissa fall återfall, är viktiga insatser från cancervården. Särskilt för de personer som har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom efter en kardiotoxisk behandling.
Det engelska begreppet cancer control låter sig inte översättas på något särskilt enkelt vis till svenska (vi kanske kan vänja oss vid cancerkontroll?), men beskrivs som systematisk implementering av evidensbaserade interventioner genom hela cancerkontinuumet: Från primärprevention, tidig upptäckt, diagnos, behandling, rehabilitering och palliativ vård. Målet är att minska bördan som cancer orsakar genom alla dessa skeden. Det är av stor vikt att se hela denna sammanhängande kedja och föra en levande, välinformerad dialog om hur vi ska portionera ut våra gemensamma resurser till dessa olika skeden. Satsningar på och förståelse för primärprevention försvåras ofta av det faktum att kostnaden för en insats och vinsten för densamma ofta är långt ifrån varandra i tid, att framtida potentiella patienter kan kännas avlägsna och svåra att prioritera, att randomiserade, kontrollerade studier sällan är aktuellt (vilket gör att vissa uppfattar fältet som mindre viktigt eller seriöst) samt att arbetet spänner över så många politikområden och kräver engagemang från så olika aktörer. Här gäller det att hålla huvudet kallt och försöka se helheten; en stor andel av cancerfallen hade vi kunnat slippa, och den bästa cancerbehandlingen är väl den som inte behövs?
14 punkter: Den europeiska kodexen mot cancer
1. Rökning
Rök inte. Använd inte någon form av tobak eller någon vejpingprodukt. Om du röker borde du sluta.
2. Exponering för andra människors tobaksrök
Håll ditt hem och din bil fria från tobaksrök.
3. Övervikt och obesitas
För att undvika eller hantera övervikt eller obesitas:
- Begränsa intaget av mat som innehåller många kalorier eller mycket socker, fett och salt.
- Begränsa intaget av drycker som innehåller mycket socker. Drick helst vatten och osötade drycker.
- Begränsa intaget av ultraprocessad mat.
4. Fysisk aktivitet
Var fysiskt aktiv i vardagen. Begränsa den tid som du sitter ned.
5. Kost
Gör fullkornsprodukter, grönsaker, baljväxter och frukt till en stor del av din dagliga kost. Begränsa intaget av rött kött och undvik bearbetat kött.
6. Alkohol
Undvik alkoholhaltiga drycker.
7. Amning
Amma ditt barn så länge som möjligt.
8. Solexponering
Undvik att vistas för mycket i solen. Detta gäller särskilt barn. Använd solskyddsprodukter. Sola aldrig i solarium.
9. Cancerframkallande faktorer på arbetsplatsen
Ta reda på vilka cancerframkallande faktorer som kan finnas på din arbetsplats och be din arbetsgivare att skydda dig mot dom. Följ alltid hälso- och säkerhetsföreskrifterna på arbetsplatsen.
10. Radongas inomhus
Ta reda på om det förekommer radongas i ditt närområde och på vilka nivåer genom att konsultera en lokal radonkarta. Be om professionell hjälp med att mäta nivåerna i ditt med och vid behov att sänka dom.
11. Luftföroreningar
Minska exponeringen för luftföroreningar genom att
- använda kollektivtrafik och gå eller cykla i stället för att köra bil,
- välja vägar med lite trafik när du promenerar, cyklar eller tränar,
- hålla ditt hem fritt från rök genom att inte elda material som kol eller ved,
- stödja politik som syftar till att förbättra luftkvaliteten.
12. Infektioner som kan orsaka cancer
- Vaccinera flickor och pojkar mot hepatit B-virus och humant papillomvirus (HPV) vid den ålder som rekommenderas i ditt land.
- Delta i testning för och behandling av hepatit B- och C-virus, humant immunbristvirus (HIV) och Helicobacter pylori, enligt rekommendationerna i ditt land.
13. Hormonbehandling
Om du efter nära samråd med vårdpersonal påbörjar en hormonbehandling (för klimakteriebesvär) bör denna behandling pågå under så kort tid som möjligt.
14. Organiserade cancerscreeningprogram
Delta i de organiserade cancerscreeningprogram som rekommenderas i ditt land för följande cancertyper:
- Tjock- och ändtarmscancer
- Bröstcancer
- Livmoderhalscancer
- Lungcancer
För varje rekommendation finns kompletterande policyrekommendationer, se kodexens webbplats.
Text:
Ellen Brynskog, utvecklingsledare Regionalt cancercentrum Väst, leg. sjuksköterska, folkhälsovetare, doktorand.
Cecilia Hultstrand, processledare Regionalt cancercentrum Norr, folkhälsovetare, PhD
Lena Sharp, chef Regionalt cancercentrum Stockholm-Gotland, leg. sjuksköterska, specialistsjuksköterska onkologi, PhD.
Referenser
1. International Agency for Research on Cancer. European Code Against Cancer, 5th edition- 14 ways you can help prevent cancer [Internet]. [cited 2026 Jan 13]. Available from: https://cancer-code-europe.iarc.who.int/
2. Handlingsplan för hälsosamma matvanor- En rapport från Folkhälsa för alla [Internet]. 2024 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://cdn.prod.website-files.com/5fa2cbdd7a042c4c0b5711b1/65e8454b42d8983ba350baac_En%20handlingsplan%20fo%CC%88r%20ha%CC%88lsosamma%20matvanor%20-%20Cancerfonden%20och%20Hja%CC%88rt-Lungfonden.pdf
3. Handlingsplan för ett nikotinfritt Sverige- En rapport från Hjärt- Lungfonden [Internet]. 2026 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://assets.ctfassets.net/e8gvzq1fwq00/KKy2lkajPXiMQpilqrUJm/00c2da7615fc0cdace3700a2e1c64b75/HLF-nikotinrapport-webb-2026.pdf
4. Hultstrand C, Brynskog E, Karlsson Rosenblad A, Sunesson AL, Björk-Eriksson T, Sharp L. Mind the gaps and educational disparities in awareness of cancer risk factors: a cross-sectional study amongst the general public in Sweden. BMC Public Health. 2026 Mar 5. doi:10.1186/s12889-026-26882-8
Snus verkar öka risken för många cancerformer, men pankreascancer återstår att bevisa
Användningen av snus har ökat expolsionsartat. Jämfört med rökning är det dubbelt så många kvinnor och mer än fyra gånger fler män som snusar dagligen. Evidensläget för cancerprevalensen i gruppen spretar.
Snusning är ett mycket vanligt tobaksbruk i Sverige, både traditionellt snus (tobakssnus) och vitt snus/nikotinpåsar. Enligt statistik från CAN är den genomsnittliga konsumtionen av tobaks-snus cirka 0,76 kg per person 15 år och äldre under 2024, vilket är en betydande mängd jämfört med hur mycket cigaretter som konsumeras. Om snus skulle ha en väsentlig påverkan på cancerincidensen, exempelvis på pankreascancer, finns det således en risk för ökad pankreascancerincidens om 10 – 30 år1.
Snus ingår i den anglosaxiska begreppet ”smokeless tobacco products” som ofta benämns som STP i den moderna vetenskapliga litteraturen.
Svensk studie uppmärksammades
En av de första studierna som väckte intresset för ökad cancerrisk vid användning av snus var svensk, inte anmärkningsvärt eftersom snus var till stor del en svenska ovana på den tiden, och publicerades 2007. Den fick stor uppmärksamhet genom sin publikation i Lancet. Skandinaviskt fuktigt snus hade då föreslagits som ett mindre skadligt alternativ till rökning, men tillförlitliga data om oberoende samband mellan snusanvändning och platsspecifika cancerformer var begränsade. Detaljerad information om tobaksrökning och snusanvändning samlades då in från 279 897 manliga svenska byggnadsarbetare under perioden 1978–1992. Fullständig uppföljning fram till slutet av 2004 genomfördes genom koppling till befolknings- och hälsoregister. För att särskilja eventuella effekter av snus från rökning fokuserades på 125 576 arbetare som rapporterade att de aldrig hade rökt vid studiestart. Justerade relativa risker beräknades med Cox proportionella hazardmodeller.
Bland aldrig-rökare registrerades 60 fall av munhålecancer, 154 fall av lungcancer och 83 fall av bukspottkörtelcancer. Snusanvändning var oberoende associerad med en ökad risk för bukspottkörtelcancer (relativ risk för någon gång-användare av snus 2,0; 95 procent konfidens-intervall 1,2 till 3,3, jämfört med personer som aldrig använt någon form av tobak), men var inte relaterad till förekomst av munhålecancer (0,8; 95 procent konfidensintervall 0,4 till 1,7) eller lungcancer (0,8; 0,5 till 1,3). Författarna tolkade data som att användning av svenskt snus borde läggas till listan över möjliga riskfaktorer för bukspottkörtelcancer2. Denna artikel har citerats ofta och är grunden till att snus i många översiktsartiklar nämns som riskfaktor för pankreascancer.
I nästa svenska studie, publicerad 2017, använde man sig av sammanslagna individdata från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use för att bedöma sambandet mellan användning av svenskt snus och risken för bukspottkörtelcancer. Totalt inkluderades 424 152 manliga deltagare från nio kohortstudier, vilka följdes upp avseende risk för bukspott-körtelcancer genom koppling till hälsoregister.
Man använde sig av delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå för att uppskatta hazardkvoter (HR) och 95 procent konfidensintervall, justerade för förväxlingsfaktorer. Under 9 276 054 personår av uppföljning utvecklade 1 447 män bukspottkörtelcancer. Jämfört med aldrig-snusanvändare var aktuell snusanvändning inte associerad med risk för bukspottkörtelcancer (HR 0,96; 95 procent konfidensintervall 0,83 till 1,11) efter justering för rökning. Svensk snusanvändning föreföll alltså enligt författarna inte vara inblandad i utvecklingen av bukspottkörtelcancer hos män. Tobaksrökens beståndsdelar, andra än nikotin eller dess metaboliter, kan förklara sambandet mellan rökning (exempelvis nitrosaminer) och bukspottkörtelcancer3.
I en senare svenska studie, publicerad 2021, följdes 169 103 män som aldrig rökt från åtta svenska kohortstudier, rekryterade under perioden 1978–2010. Delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå användes för att uppskatta justerade hazardkvoter (aHR) och 95 procent konfidensintervall för dödlighet associerad med snusanvändning.
Exklusiva nuvarande snusanvändare hade en ökad risk för dödlighet av alla orsaker (aHR 1,28; 95 % konfidensintervall 1,20 till1,35). Risken för cancerdödlighet var också ökad (aHR 1,12; 95 % konfidensintervall 1,00 till 1,26). Dessa dödlighetsrisker ökade med användningens varaktighet, men inte med veckovis mängd. I denna studie nämns inget specifikt om pankreascancer i den digra statistiska sammanställningen, vilket kan tolkas som att någon eventuell översjuklighet inte förekom. Dock påpekades att snusanvändning bland män är associerad med ökad total dödlighet, ökad kardiovaskulär dödlighet, ökad dödlighet av andra orsaker och möjligen även med ökad cancerdödlighet4.
Det har också publicerats kritik mot studierna. Resultat från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use står ju i kontrast till tidigare sammanslagna resultat från samma forskargrupp. De avvikande resultaten kan tyda på olösta statistiska problem som inte har hanterats av samarbetets författare i någon av deras studier. Det viktigaste problemet är olöst heterogenitet mellan de åtta kohorterna, vilket av en kritiker beskriver i detalj, och vvisar hur författarnas användning av metoden med slumpmässiga effekter inte var tillräcklig5.
En norsk studie publicerad 2005
Snus används i stor utsträckning också i Norge. Man studerade därför 10 136 norska män som sedan 1966 ingick i en prospektiv kohortstudie, där 32 procent var exponerade för snus. Den relativa risken för bukspottkörtelcancer vid snusanvändning var 1,67 (95 % konfidensintervall 1,12 till 2,50). För mun- och svalgcancer var den 1,10 (95 % konfidensintervall 0,50 till 2,41), för matstrupscancer 1,40 (0,61 till 3,24) och för magsäckscancer 1,11 (0,83 till 1,48).
Den relativa risken för cancer i lungorna,urinblåsan och njurarna var inte förhöjd bland snusanvändare. Ökningen av den relativa risken för bukspottkörtelcancer var likartad hos tidigare och nuvarande snusanvändare och var begränsad till nuvarande tobaksrökare6.
Utländska översikter
I en amerikansk systematisk översikt publicerad 2014 behandlade frågan: Finns det ett samband mellan användning av rökfri tobak och diagnos av pankreaskarcinom? Fem elektroniska databaser, grå litteratur och referenser från relevanta artiklar genomsöktes för att identifiera studier. Sex forskare granskade oberoende av varandra publikationer för inkludering i översikten. Den information som extraherades från studierna valdes ut enligt kriterierna i Newcastle–Ottawa Quality Assessment Scale för observationsstudier. En kvalitativ syntes av de inkluderade studierna genomfördes.
Sökningen resulterade i totalt 1 747 referenser. Elva studier uppfyllde inklusionskriterierna för denna översikt, inklusive tre kohortstudier, sju fall–kontrollstudier och en studie som slog samman data från flera fall–kontrollstudier. Studierna var heterogena när det gäller bedömning av exponeringsintensitet och fastställande av utfall. Studiekvaliteten varierade. Befintliga undersökningar av det aktuella sambandet förefaller uppvisa flera typer av bias, inklusive selektionsbias, informationsbias och bias i analysen. Sambandet mellan användning av rökfri tobak och pankreascancer uppfattades inte som entydigt. Mer definitiva slutsatser om detta samband kräver resultat från epidemiologiska studier med mer rigorös metodik7
I den senaste sammanställningen, publicerad 2025, gjordes en omfattande litteratur-sökning som täckte perioden från 1 januari 2000 till 28 februari 2023. Av 3 611 identifierade artiklar inkluderades 80 i den slutliga analysen. Förhöjda risker observerades för cancer-dödlighet [riskkvot (RR) 1,38; 95 % konfidensintervall 1,22 till 1,56] och cancerincidens [RR 1,17; 95 procent konfidensintervall 1,08 till1,27]. De specifika cancerlokaler som visade ökad dödlighetsrisk omfattade huvud- och halscancer samt magcancer. När det gäller cancer-incidens observerades samband med huvud- och halscancer, munhålecancer, matstrups-cancer, magcancer och bukspottkörtelcancer. Betydande heterogenitet observerades dock för de flesta cancerutfall8.
Sammanfattning
Frågan huruvida snus bidrar till bukspottkörtelcancer kanske ur vetenskaplig synvinkel måste betraktas som inte fullständigt avgjord, men om snus är av bidragande orsak så har man säkerställt att bidraget mycket litet.
Fakta
På tio år har snus ökat med 100 procent i antal dosor
Daglig användning av snus i befolkningen är relativt hög: till exempel rapporterar många män och kvinnor att de snusar dagligen (22 procent av män och 10 procent av kvinnor i åldern 16–84 år (år 2024). Jämfört med rökning är snus betydligt vanligare än daglig cigarettrökning, där endast omkring 5 procent av befolkningen röker dagligen
Den totala konsumtionen av vitt snus år 2024 uppskattades till 25 dosor (0,30 kilogram) per person i åldern 15 år och äldre, vilket var 20 procent högre än 2023 och 180 procent högre än 2021. Om man slår samman siffrorna för traditionellt snus och vitt snus konsumerades 65 dosor snus per person i åldern 15 år och äldre år 2024, jämfört med 53 dosor år 2021, vilket motsvarar en ökning med 22 procent. Detta motsvarar cirka 1,1 kilogram snus per person år 2024, jämfört med knappt 1 kilogram år 2021 – en ökning med 8 procent. Uttryckt i antal dosor stod vitt snus för 39 procent av den totala snuskonsumtionen år 2024, medan tobakssnus stod för 61 procent. Motsvarande siffror för 2021 var 17 respektive 83 procent. Under perioden efter att vitt snus introducerades (2016–2024) ökade den totala snus-konsumtionen med 40 procent räknat i kilogram och med 100 procent räknat i antal dosor.
Referens
1. CAN Report 238. Total consumption of tobacco and nicotine products in Sweden 2003–2024. Stockhol: CaN 2025.
2. Luo J, Ye W, Zendehdel K, Adami J, Adami HO, Boffetta P, Nyrén O. Oral use of Swedish moist snuff (snus) and risk for cancer of the mouth, lung, and pancreas in male construction workers: a retrospective cohort study.Lancet 2007; 369: 2015-20.
3. Araghi M, Rosaria Galanti M, Lundberg M, Lager A, Engström G et al. Use of moist oral snuff (snus) and pancreatic cancer: Pooled analysis of nine prospective observational studies. Int J Cancer 2017; 141: 687-93.
4. Byhamre ML, Araghi M, Alfredsson L, Bellocco R, Engström G, Eriksson M, et al. Swedish snus use is associated with mortality: a pooled analysis of eight prospective studies. Int J Epidemiol 2021; 49: 2041-50.
5. Rodu B, Plurphanswat N. Heterogeneity and other problems in a pooled analysis of snus use and mortality. F1000Res 2021; 10: 368.
6. Boffetta P, Aagnes B, Weiderpass E, Andersen A. Smokeless tobacco use and risk of cancer of the pancreas and other organs. Int J Cancer 2005; 114: 992-5.
7. Burkey MD, Feirman S, Wang H, Choudury SR, Grover S, Johnston FM. The association between smokeless tobacco use and pancreatic adenocarcinoma: A systematic review Cancer Epidemiol 2014; 38: 647–53
8. Htay ZW, Bhandari AKC, Parvin R, Abe SK. Effects of smoekless tobacco on cancer incidence and mortality: a global systematic review and meta-analysis. Cancer Causes Control 2025; 36: 321-52.
Nyheter från Regionala Cancercentrum, RCC
Uppdaterade kunskapsstöd
Nationella vårdprogram som uppdaterats under våren:
• Aggressiva b-cellslymfom.
• Antiemetika (stöddokument till vårdprogrammen).
• Indolenta b-cellslymfom och hårcellsleukemi.
• Mantelcellslymfom.
• Palliativ vård.
Uppdaterat stöddokument om antiemetika
Det är viktigt att förebygga och behandla illamående och kräkning. Därför finns stöddokumentet Anitemetika, som ett komplement till diagnosspecifika vårdprogram. Dokumentet innehåller riskbedömning, behandlingssteg och patientdagbok. Syftet är att förbättra livskvalitet och ge en mer jämlik vård till patienter som får cancerbehandling oavsett var i landet behandlingen ges.
Läs mer här
Lågt deltagande i tarmcancerscreening bland män i norr – ny insats vill nå männen
Ny statistik visar att deltagandet i tarmcancerscreening bland män i norr är lågt – nästan 4 av 10 uteblir. Samtidigt visar en undersökning från Norstat, genomförd på uppdrag av Regionalt cancercentrum norr, att fler än 9 av 10 män i norra Sverige anser att screening för tjock- och ändtarmscancer är viktig. Nu genomför RCC en kommunikationsinsats för att öka deltagandet bland männen.
Läs mer här
Tid i handen – ett av många uppmärksammade förbättringsarbeten
Genom samarbete, ROSE-teknik och koll på rutinerna har patologlaboratoriet i Jönköping kortat sina ledtider och framför allt kunnat börja erbjuda garanterade svarstider. Därför kan patienter nu få en tid för diagnos redan vid provtagningstillfället. Det är ett av flera hundra förbättringsprojekt som fått medel genom den statliga satsningen på cancervården under 2024 och 2025. Under 2026 finansieras ytterligare cirka 500 projekt.
Bläddra bland förbättringsarbeten som visat goda resultat i sektionen för Lärande exempel på RCC:s webbplats
Digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning
En ny digital barncancerrapport samlar och synliggör resultat och lärdomar från den nationella barncancersatsningen 2020–2025. Rapporten visar hur riktade statliga satsningar, i kombination med ett nära samarbete mellan landets barncancercentrum, har bidragit till en mer jämlik och sammanhållen barncancervård i Sverige.
– De senaste åren har den svenska barncancervården förbättrats på flera områden. Regeringens särskilda satsning på barncancer har varit en förutsättning och en katalysator för många av dessa förbättringar. Rapporten är ett sätt att belysa hur viktig den riktade barncancersatsningen är, säger Frans Nilsson, barnonkolog och ordförande i nationella arbetsgruppen för barncancer.
Läs mer: Ny digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning – Regionala cancercentrum i samverkan
Sundsvalls sjukhus satsar på läkemedelsstudier
Hur gör de mindre sjukhusen för att främja sin kliniska forskning? Sundsvalls sjukhus har medverkat i ett flertal industrisponsrade studier de senaste 20 åren. De må vara mindre än de stora universitetssjukhusen, men storleken påverkar inte intresset från industrin när det kommer till forskning. Småskaligheten är många gånger en fördel i forskningsarbetet, men det kan även vara bekymmersamt när kriterierna för inklusion snävas åt. Artikeln är en del i en serie där RCC uppmärksammar förutsättningarna för klinisk forskning på mindre sjukhus.
Läs mer här
Underlag och informationsstöd till årets SVF-redovisningar
Nu finns underlag till regionerna för årets SVF-genomlysningar och SVF-halvårsrapportering på cancercentrum.se. Förutom mallar och instruktioner hittar du instruktionsfilmer för hur man registrerar i de tre extra vårdförloppen för bröstcancer, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer, samt förklaringar till hur de extra medlen fördelas.
Läs mer här
Sju verktyg för en mer jämlik cancervård
Hur kan cancervården bli mer tillgänglig för människor som lever i social och ekonomisk utsatthet? Den frågan står i centrum för forskningen som den kanadensiska forskaren och sjuksköterskan Tara Horrill just nu delar med sig av på RCC Stockholm Gotland. I en inspelad föreläsning kan du ta del av hennes sju konkreta rekommendationer för hur cancerorganisationer kan arbeta mer jämlikt.
Läs mer om forskningen och se föreläsningen
Kalendarium
Se allt som händer i RCC:s kalendarium, till exempel sjukvårdsregionala webbinarier om utvecklingsarbeten och utlysning av medel.
Läs mer här
Nationell cancerstrategi – tillsammans kan vi gå från ord till handling
Tillsammans med svenska CCC-nätverket och Socialstyrelsen arrangerar RCC ett seminarium i Almedalen om hur den uppdaterade cancerstrategin ska kunna omsättas i praktiken. Läs mer här
Missa inte: Höstens KIM-kurs startar 9 oktober
För elfte gången ger RCC den populära kursen om komplementär- och integrativmedicin (KIM) inriktad mot cancervården med fokus på säkerhet, evidens och dialog. Den riktar sig primärt till läkare och sjuksköterskor i hela landet som kommer i kontakt med cancerpatienter. Kursen kan även vara aktuell för exempelvis fysioterapeuter, kuratorer, dietister och chefer.
Läs mer och mail dig senast 28 september
Kicki Waller-dagarna 2026: Diagnostik, behandling och nya prognostiska metoder
Varje år återvänder svenska läkare och forskare inom bröstcancer till Åre. Inte enbart för fjälluften, den vackra utsikten över Åresjön och de snötäckta skidbackarna, utan för något mycket större och viktigare. Här hålls nämligen Sveriges kanske mest välrenommerade bröstcancermöte under några sena vårvinterdagar. Här följer forskaren Emelie Karlssons rapport om mötets fem viktigaste teman.
Mötet bär namnet efter Kicki Waller, en kvinna som i ung ålder drabbades av bröstcancer och som senare tyvärr avled av sin sjukdom. Ur sorgen efter hennes bortgång växte en idé fram: Stiftelsen Kicki Wallers Minnesfond. Fondens syfte är att samla Sveriges bröstcancerverksamma experter i hopp om att andra kvinnor inte ska behöva gå samma öde till mötes som Kicki. Nu samlas varje år landets vassaste bröstcancerspecialister i SkiStars lokaler i Åre för att göra det de är allra bäst på: att med kunskapsutbyte och kollegial debatt driva den svenska bröstcancervården framåt med målet att göra livet bättre för våra bröstcancerpatienter. Under årets Kicki Waller-möte avhandlades fem högst aktuella teman presenterade av eminenta föreläsare.
Tema 1 – Biopsiflödet: från diagnostik till terapival
Tryggve Eriksson, bröstradiolog vid Östersunds sjukhus, belyste det radiologiska perspektivet på biopsihantering med särskilt fokus på vakuumassisterad excision (VAE). Han beskrev metoden som en viktig del av den pågående utvecklingen mot mindre invasiva ingrepp, där vissa lesioner som tidigare opererades nu kan hanteras perkutant.
VAE används i selekterade fall av benigna B2-lesioner och vissa B3-lesioner och kan enligt Eriksson i många fall ersätta öppen kirurgi. Ingreppet utförs i lokalbedövning med en cirka 5 mm nål, där lesionen successivt excideras och avlägsnas med vakuumassisterad teknik tills radikalitet uppnås. Fördelarna enligt Eriksson inkluderar kortare vårdtid, minskade kostnader, färre komplikationer samt kosmetiska vinster i form av minimal ärrbildning. Eriksson betonade även patientperspektivet, där upplevelsen av ingreppet ofta är mindre oroande än inför traditionell kirurgi.
Sanna Steen, patolog vid Södersjukhuset, fördjupade sig i Nottingham Histologic Grade (NHG), en av de viktigaste prognostiska markörerna vid bröstcancer. Hon beskrev hur gradering bygger på tre komponenter: tubularitet (körtelstrukturer), kärnpleomorfism (cellkärnornas utseende) och mitosfrekvens (hur snabbt cellerna prolifererar). Dessa parametrar sammantaget speglar tumörens biologiska aggressivitet.
Steen presenterade även data från en studie där NHG förändrades efter neoadjuvant kemoterapi, där en betydande andel tumörer med initial NHG3 nedgraderades till NHG2. Tumörer som däremot kvarstår som NHG3 har den sämsta prognosen. Resultaten visar på vikten att även kvarvarande tumör ska graderas rutinmässigt. Hon lyfte dessutom den välkända variabiliteten i immunhistokemisk tolkning mellan både laboratorier och patologer, vilket kan leda till skillnader i diagnostik och i förlängningen är skillnad i behandling beroende på var i landet man bor.
Alexios Matikas, bröstonkolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, betonade biopsins roll i den moderna precisionsonkologin. Han beskrev hur preoperativa biopsier inte längre enbart är diagnostiska, utan i ökande grad styr behandlingsintensitet och möjliggör de-eskalering.
Som ett exempel lyfte han den molekylära subtypen HER2-enriched, som har en relativt sämre prognos men hög känslighet för neoadvjuant behandling. I ARIADNE-studien används gensignaturer från preoperativa biopsier för att identifiera patienter med tidig HER2-positiv sjukdom för att styra neoadjuvant behandling. Vid metastaserad sjukdom betonade Matikas betydelsen av rebiopsi, då han menar att tumörbiologin förändras över tid. Upp till en tredjedel av HER2-low-tumörer kan över tid skifta till HER2-zero och vice versa, där en ny biopsi därför skulle kunna få en direkt behandlingspåverkande betydelse.
Johan Hartman, bröstpatolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, avslutade temat med en genomgång av liquid biopsy och cirkulerande tumör-DNA (ctDNA). Han beskrev flera potentiella användningsområden, inklusive detektion av minimal residual disease (MRD) efter avslutad behandling, monitorering av behandlingsrespons, tidig upptäckt av recidiv och identifiering av resistensmutationer såsom ESR1.
Samtidigt betonades metodens begränsningar, där lågproliferativa tumörer och hjärnmetastaser ofta ger låga ctDNA-nivåer och att blodprovet endast speglar en ”medelbild” av sjukdomen snarare än dess fulla heterogenitet. Trots detta bedöms tekniken ha en stort framtida potential inom precisionsmedicin.
Tema 2 – De-eskalering av axillkirurgin
Sedan sentinel node(SN)-biopsin infördes har axillkirurgin successivt minskat i omfattning. Trots detta kvarstår risk för lymfödem, nervpåverkan och funktionsnedsättning i axlleden. I takt med effektivare systembehandling har axillstatus dessutom fått minskad betydelse för vidare terapi, vilket aktualiserar frågan om vilken nytta SN-biopsin tillför den enskilda patienten.
Fredrik Wärnberg, bröstkirurg vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, presenterade studierna SOUND och INSEMA, där man visade non-inferiority för att avstå SN-biopsi hos selekterade cN0-patienter, utan påverkan på överlevnad. Han diskuterade samtidigt svårigheten att identifiera rätt patientgrupp och presenterade preliminära data från en pilotstudie (MagStage) därMRI i kombination med magnetiskt spårämne (Magtracetage) kunde identifiera upp till 50% av positiva körtlar preoperativt.
Han lyfte även koncept som SentiNot 2.0 och delayed SN-biopsi, där patienter med lågrisktumörer primärt opereras utan SN-biopsi initialt, men kan kompletteras inom fyra veckor vid ogynnsamt PAD-svar. Kryoablation diskuterades som ett möjligt framtida alternativ till kirurgi av små tumörer, där en internationell RCT planeras där kryoablation ska jämföras med bröstbevarande kirurgi med lokalt recidiv efter fem år som primärt utfallsmått.
Per Karlsson, bröstonkolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, betonade att kirurgi och strålbehandling inte bör betraktas som separata behandlingsmodaliteter utan att de ger sin effekt tillsammans. Han problematiserade att axillnivå 1 i INSEMA-studien också ofta erhöll en betydanande stråldos som bieffekt av helbröstbestrålningen, vilket enligt Karlsson väcker frågan om man de-eskalerar rätt del av behandlingen.
Karlsson lyfte även EUROPA-studien, en randomiserad studie som jämför enbart adjuvant endokrin behandling med enbart adjuvant strålbehandling hos äldre kvinnor med lågrisk, hormonreceptorpositiv bröstcancer,och diskuterade skillnader i belastning mellan endokrin behandling och strålbehandling, där preliminära data pekar på att endokrin terapi är mer långsiktigt belastande för patienten än strålbehandling. Han betonade därför vikten av patientens delaktighet i beslut om behandlingsdeeskalering.
Jana de Boniface, bröstkirurg vid Capio S:t Görans sjukhus, presenterade Targeted Axillary Dissection (TAD) som alternativ till axillutrymning vid nodpositiv sjukdom. Hon beskrev begränsningar med traditionell axillkirurgi, inklusive fenomenet ”the forgotten node”. Vid TAD markeras den biopsiverifierade metastasen preoperativt och avlägsnas riktat vid operation tillsamans med SN-biopsi. I AXSANA-studien uppnåddes hög detektionsgrad och färre komplikationer jämfört med axillutrymning, med biverkansprofil i nivå med SN-biopsi. Pågående studier inkluderar TAXIS samt SENOMAC-ULTRA, varav den senare är en nystartad randomiserad studie där patienter med stadium II-III nodpositiv bröstcancer vid primär kirurgi randomiseras mellan axillutrymning och TAD.
Kicki Waller Memorial Lecture – Shelley Potter
Shelley Potter Memorial vid årets Kicki Waller-möte.
Årets Kicki Waller Memorial Lecture hölls av Shelley Potter vid University of Bristol, som belyste hur ökad avancerad bröstbevarande kirurgi kan minska andelen mastektomier utan att kompromissa med onkologisk säkerhet. Kärnbudskapet var att större kirurgi inte nödvändigtvis är bättre kirurgi.
Trots likvärdig överlevnad mellan bröstbevarande kirurgi kombinerad med strålbehandling, och mastektomi, kvarstår en stark patientföreställning om mastektomi som det säkraste alternativet. Potter betonade att kirurgins mål inte enbart bör vara lokal tumörkontroll, utan även bevara funktion, kroppsuppfattning och livskvalitet.
Hon lyfte särskilt fram onkoplastisk bröstbevarande kirurgi (OPBCS), där större tumörer kan excideras samtidigt som bröstets form bevaras genom genom lokal vävnadsomflytttning under samma operation. Metoden har enligt Potter goda resultat hos majoriteten av patienter. Hon presenterade även iBRA-programmet som systematiskt utvärderat implantatbaserad bröstrekonstruktion, inklusive komplikationer såsom infektion, implantantförlust och behov av reoperation, samt utvecklingen av BREAST-Q, ett validerat patientrapporterat utfallsmått som fångar livskvalitet, sexuell hälsa och estetisk nöjdhet efter bröstkirurgi. Detta illustrerar enligt Potter att kirurgiskt utfall inte enbart bör värderar utifrån komplikationsfrekvens och lokalkontroll utan även utifrån patientens egen upplevelse av resultatet.
Tema 3 – Mastektomiindikationer och kirurgisk variation
Irma Fredriksson, bröstkirurg på Karolinska Universitetssjukhuset, presenterade data från Nationella Kvalitetsregistret för Bröstcancer (NKBC). Andelen bröstbevarande kirurgi ökar nationellt och variationen mellan regioner minskar, även om vissa skillnader kvarstår.
Enligt Fredriksson kan utvecklingen förklaras av flera faktorer: utökad ålder inom screeningprogrammet, förbättrade kirurgiska tekniker, ökad användning av onkoplastik och bredare anvädning av neoadjuvant behandling. Samtidigt kvarstår betydande variationer, särskilt bland yngre och äldre patienter och där geografisk tillgång till strålbehandling är begränsad.
Den återkommande Mentimeter-sessionen med kliniska fall visade fortsatt stor variation i kirurgiska beslut mellan deltagare, vilket speglar den kliniska osäkerhet som fortfarande finns i gränslandet mellan mastektomi och bröstbevarande kirurgi. Diskussionerna visade att bedömningarna ofta skiljer sig både mellan regioner och mellan enskilda kliniker.
Stuart McIntosh.
Stuart McIntosh, bröstkirurg vid Queen’s University Belfast, diskuterade överdiagnostik inom screening. Data från det brittiska screeningprogrammet visade att av 10 000 screenade kvinnor identifierades 681 fall av bröstcancer, varav 129 bedömdes som överdiagnostik, samtidigt som 43 fall av bröstcancerrelaterad död förhindrades.
McIntosh ifrågasätter överdiagnostik som koncept, problemet är snarare överbehandling. Även kirurgiska behandlingsbeslut bör i högre grad baseras på tumörbiologi än enbart tumörstorlek och radiologiska fynd. Den centrala utmaningen är, enligt honom, att identifiera de patienter där kirurgi säkert skulle kunna avstås. Budskapet var inte att kirurgi bör undvikas generellt, utan att framtidens vård behöver bli bättre på att skilja mellan tumörer som kräver behandling och sådana som potentiellt kan observeras utan att patientsäkerheten äventyras.
Tema 4 – Armproblem efter bröstcancerbehandling
Matilda Appelgren, sjuksköterska på St Görans sjukus, presenterade PROM-data från studierna AMAROS, SENOMAC och AXSANA. Hon visade att armrelaterade besvär förekommer hos 10–40% av patienterna efter axillutrymning jämfört med 3–15% av patienterna efter SN-biopsi. Riskfaktorer inkluderar BMI, mastektomi, regional strålbehandling och neoadjuvant kemoterapi.
Appelgren betonade att konsekvenserna är omfattande för de drabbade patienterna med nedsatt arbetsförmåga, minskad fysisk aktivitet och psykologisk påverkan.
Katarina Blom, fysioterapeut vid lymfödemutredningsmottagningen vid Sabbatsbergs sjukhus, visade att lymfödem förekommer hos 17,8% efter axillutrymning jämfört med 2,5% efter SN-biopsi, i en substudie av SENOMAC på Stockholmpatienter. Hon betonade vikten av kombinerad diagnostik med volymmätning, bioimpedans (SOZO) och klinisk bedömning. Hon presenterade också data om profylaktisk kompressionstrumpa postoperativt, där incidensen minskade men där en stor andel patienter behandlas utan att senare utveckla lymfödem. Trots detta bedöms strategin kunna vara kliniskt rimlig.
Susanna Kauhanen plastikkirurg vid Helsingfors Universitetssjukhus och Uppsala Akademiska Sjukhus, och Ann-Charlotte Docherty Skog plastikkirurg vid Karolinska Universistetssjukhuset, beskrev tre kirurgiska behandlingar av lymfödem när konservativa åtgärder inte längre är tillräckliga. Beroende på stadie används antingen lymfatikovenösa anastomoser (LVA), lymfkörteltransplantation eller fettsugning. De beskrev även utvecklingen inom supramikrokirurgi samt flera pågående studier, inklusive LYMPH-trial och LyNT-studien.
Tema 5 – Ärftlig bröstcancer
Det avslutande temat fick en särskild tyngd mot bakgrund av att Kicki Waller själv bar på en BRCA-mutation som bidrog till att hon insjuknade i bröstcancer.
Svetlana Bajalica-Lagercrantz, onkolog och klinisk genetiker vid Karolinska Universitetssjukhuset, beskrev hur genetiken blivit en integrerad del av klinisk bröstcancervård. Hon betonade att genetiska fynd påverkar både behandling men också familjära riskbedömningar. Hon menar att 70%-80% av all bröstcancer är sporadisk, 15%-20% är familjär och 5%-10% är kopplad till identifierbara ärftliga varianter. Till sist berättar Bajalica-Lagercrantz om verktyget CanRisk som används för riskstratifiering.
Panagiotis Baliakas, klinisk genetiker vid Akademiska Universitetssjukhuset, beskrev variantklassificeringar enligt ACMG som benigna varianter, varianter av oklar signifikans (VUS) eller patogena. Baliakas underströk att en VUS speglar osäker kunskap, inte intermediär sjukdomsrisk, och därför inte bör ligga till grund för kliniska åtgärder. Enligt Baliakas omklassficeras majoriteten av VUS över tid till benigna varianter, medan en mindre andel senare klassas som patogena. Han lyfte också long-read sequencing och polygenic risk score som viktiga framtida verktyg.
Anna Rosén, klinisk genetiker vid Norrlands Universitetssjukhus, presenterade DIRECT-studien, en svensk studie där man undersökte strategier för att nå anhöriga vid ärftlig cancer. I studien randomiserades berörda släktingar till antingen standardinformation eller tilllägg med direktrev från sjujkvården, men resultaten visade ingen statistisk säkerställd skillnad mellan grupperna.
Henrik Lindman, bröstonkolog vid Akademiska Universitetssjukshuset, beskrev implementering av reflextestning av BRCA i tumörvävnad och visade att metoden förbättrar identifiering och behandling av patienter. Samtidigt diskuterades begränsningar i dagens teststrategier, där somatiska mutationer riskerar att förbises.
Avslutningsvis riktas ett varmt tack till alla som år efter år gör Kicki Waller-dagarna möjliga. Ett särskilt tack till SkiStar för generös gästfrihet och för att återigen ha öppnat dörrarna till konferenslokalen vid Åre Nationalarena. Stort tack även till Gabrielssons Stiftelse, Bröstcancerförbundet och SweBCG för värdefullt finansiellt stöd som möjliggör mötets fortsatta utveckling. Ett lika stort tack riktas till de familjer i Åre som lånat ut sina boenden till deltagare och föreläsare, en uppskattad tradition som bidrar till den särskilda atmosfär som kännetecknar mötet. Tack också till samtliga föreläsare och deltagare som med engagemang vetenskaplig skärpa och öppna diskussioner fortsätter att driva svensk bröstcancervård framåt.
TLV klarar inte förväntningarna på hälsoekonomiska bedömningar
Utvecklingen inom cancerområdet går snabbt och många nya behandlingsprinciper behöver utvärderas hälsoekonomiskt innan de kan införas brett i svensk sjukvård. Senaste delrapporten från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket handlar om hur kapacitetsbrister blir en begränsande faktor i införandet av nya cancerbehandlingar.
Rapporten Hälsoekonomiska bedömningar av nya klinikläkemedel med fokus på cancer handlar mer om TLV:s organisation och utvecklingspotential, än om cancerbehandlingar. De har för lite tid och för få personal. Företagen som utvecklat och marknadsför läkemedlen får också en hel del kritik i rapporten. De skickar inte in underlag som myndigheten efterfrågar, de skickar in fel underlag och sedan svarar de inte när TLV försöker nå de ansvariga på företaget. Det återkommer på flera ställen i rapporten.
Enligt Karolina Antonov på LIF, de forskande läkemedelsbolagens organisation, handlar den bristande kommunikationen på att regionerna och företagen inte är i fas. När företag ansöker till TLV för förmånsläkemedel skickas alla underlag in med ansökan. För klinikläkemedel är det regionerna som ”ansöker” och det saknas en avstämning mellan regionerna och företagen. En ytterligare utmaning är att många företag som myndigheten kontaktar, inte har verksamhet i Sverige och kanske inte känner till de svenska myndigheterna.
– Företagen behöver inte ha bestämt sig för att lansera i Sverige, de har kanske inte ens Sverige på kartan. Det kan göra att mejlen från den svenska myndigheten riskerar att inte förstås eller att de försvinner, förklarar Karolina Antonov.
Enligt Antonov är det bekymmersamt, eftersom införandet kan vara kritiskt för patienten och att det försvårar företagens planering, och i förlängningen synen på Sverige.
– En lösning vore att ge företagen rätt att ansöka eller anmäla önskemål om att få ett klinikläkemedel utvärderat när företaget är redo att lämna in nödvändiga underlag, säger Karolina Antonov..
På tre år, under perioden 2023–2025 genomförde TLV 29 hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel inom ramen för regeringens särskilda uppdrag. Det är sju fler än under den föregående treårsperioden, påpekar rapporten. Bland de utvärderade behandlingarna finns flera avancerade terapier, däribland CAR-T-celler, bispecifika antikroppar och somatiska cellterapier. “Efterfrågan har varit betydligt större än myndighetens resurser”, konstaterar rapporten återkommande. Under uppdragsperioden begärde NT-rådet totalt 53 hälsoekonomiska bedömningar, varav 32 avsåg cancerläkemedel. Fem utredningar avbeställdes, återigen konstateras att det handlade om att läkemedelsföretagen inte inkom med nödvändigt underlag.
Enligt NT-rådet hade ytterligare omkring tio cancerbedömningar per år efterfrågats om kapacitetsbegränsningar inte funnits. Framöver väntas dessutom ett 20-tal nya cancerindikationer godkännas under 2026 för läkemedel som redan används inom andra indikationer.
Rapporten pekar på att tiden från regulatoriskt godkännande till patienttillgång påverkas av flera led: företagens inlämning av dokumentation, TLV:s utvärdering, eventuella prisförhandlingar samt regionala införandeprocesser. TLV:s riktmärke är en handläggningstid på högst 180 dagar, men den ökande arbetsbelastningen har lett till längre väntetider.
Myndigheten varnar för att begränsad utvärderingskapacitet kan försena införandet av nya behandlingar och därmed påverka patienters möjligheter att få tillgång till innovativa terapier i tid. Uppdraget att genomföra hälsoekonomiska bedömningar av cancerläkemedel har nu förlängts till januari 2027. Slutrapporten ska lämnas till regeringen senast den 31 januari 2027.
TLV:s grunduppdrag som myndighet inom cancervården är att besluta om vilka läkemedel som ska subventioneras och ingå i högkostnadsskyddet, samt sätta pris. På myndigheten jobbar cirka 165 personer, enligt hemsidan.
Ledare: Nu förstatligas sjukvården – i smyg
Med ett steg i taget flyttas makten från de 21 regionerna, över till staten. Drivande i processen är Kristdemokraterna, med de andra tidöpartierna som neutrala medlöpare.
Hanna Brodda
chefredaktör Onkologi i Sverige
[email protected]
Det finns för- och nackdelar med båda systemen, men nu skakas det om i grunden.
Ojämlikheten mellan regionerna ska bort, vilket blir ett av Socialstyrelsens många utökade uppdrag. En nationell samordnare ska korta köerna och nu tillsätts en utredning som ska ta reda på hur privat vård ska kunna upphandlas direkt av staten, för att användas av patienter i hela landet.
– Vi behöver använda hela vårdens kapacitet bättre för att korta vårdköer och kunna erbjuda patienter vård i tid. Nu tar vi ett stort kliv för att öka den statliga styrningen och utveckla statens roll i upphandlingen av vård, säger sjukvårdsminister Elisabet Lann, i ett pressutskick från regeringen i slutet av maj.
Argument för det nuvarande systemet ges inte oväntat av Sveriges kommuner och regioner. De skriver på sin hemsida, under rubriken Därför är självstyrelse bra, följande: Självstyrelsen gör att vi har en fungerande lokal och regional demokrati. Den gör att frågor i medborgarnas vardag, som vård, skola och omsorg, avgörs nära de som berörs och av politiska församlingar som de själva har valt. Medborgarna har nära till besluten och möjlighet att påverka och utkräva ansvar.
Det låter bra, men medborgare vet inte ens vad de ska kräva av regionen.
– Det är känt sedan tidigare att landstingen var förhållandevis okända för medborgarna. Att döpa om dem till regioner tycks inte ha ändrat detta, säger Anders Lidström, professor emeritus i statsvetenskap vid Umeå universitet, i en artikel inför valet 2022 i Dagens Medicin. I en undersökningen som SVT gjorde då visste bara knappt hälften av väljarna vilken instans som styr i sjukvården. Då var vi ändå precis i slutet av pandemin och sjukvården var i fokus för hela samhällsapparaten.
Andra argumentet för nuvarande systemet är möjligheten till innovation. SKR skriver att det med regionalt självstyre är “möjligt att ta olika egna initiativ till förnyelse och förbättringar för att pröva till exempel nya och kreativa lösningar för resursfördelning, organisation och metoder. På så vis drivs utvecklingen och innovationer. Mycket kan sägas om regionerna, men att de skulle driva innovation är en överdrift. Utom just under pandemin. Nu är dock lunket tillbaka.
Även den oberoende myndigheten Vård- och omsorgsanalys årliga analys av vården antyder att en mer sammanhållen styrning skulle kunna öka jämlikheten med samma vård oavsett folkbokföringsadress, korta köerna och effektivisera vissa processer.
Om en huvudman är bättre än 21, rent objektivt, kommer vi aldrig att veta. I Danmark gick de från 14 till dagens fem för snart 20 år sedan och köerna minskade. I Sverige har cancervården gått före. De sex regionala cancercenter som började införas för 15 år sedan har lett till kortare ledtider för patienterna, men väntetiderna varierar fortfarande kraftigt mellan diagnoser och regioner. Att de inte fått samma effekt som i Danmark kan förstås bero på att de fortfarande inordnas, som ytterligare en nivå, i systemet med regioner. Vad vi vet är att Sverige med alla sina regioner har lyckats med mycket. Låg spädbarnsdödlighet, hög medellivslängd och god prognos för många patienter med cancer.
Onkologi i Sverige nr 3 2026
Onkologi i Sverige nr 3 2026
Den senaste utgåvan av Onkologi i Sverige finns ute nu, och nummer 3 2026 bjuder på flera artiklar som lyfter både nya forskningsrön, vårdpolitiska frågor och framtidens cancerbehandlingar.
I detta nummer granskar vi Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets arbete med hälsoekonomiska bedömningar av nya cancerläkemedel. Artikeln beskriver hur bristande resurser och ökande arbetsbelastning riskerar att fördröja införandet av innovativa behandlingar, trots att utvecklingen inom cancerområdet går allt snabbare.
En av numrets större översiktsartiklar tar sig an den omdebatterade frågan om snus och cancer. Åke Andrén-Sandberg går igenom forskningsläget kring sambandet mellan snusanvändning och olika cancerformer, med särskilt fokus på den fortfarande omstridda kopplingen till pankreascancer.
Inom blodcancer rapporteras från en ny nationell studie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset där avancerad laserteknik ska användas för att ultrakänsligt följa behandlingseffekter hos patienter med multipelt myelom. Målet är att på sikt kunna individanpassa behandlingstiden och minska onödig behandling.
Barncancerområdet står också i fokus. Fredrik Swartling beskriver hur utvecklingsbiologi och barnonkologi allt närmare vävs samman för att ge nya insikter om hur barncancer uppstår och kan behandlas. Dessutom presenteras forskning från Linköpings universitet där forskare lyckats störa samspelet mellan två centrala proteiner i neuroblastom, ett fynd som kan öppna vägen för framtida läkemedel.
Vi uppmärksammar även en ny europeisk forskningssatsning där patientnytta står i centrum. Den gemensamma utlysningen fokuserar på pragmatiska kliniska studier inom onkologi, särskilt inom barncancer och andra svårbehandlade cancerformer, med krav på aktiv patientmedverkan genom hela forskningsprocessen.
I en annan artikel diskuteras cancerprevention och hur Europas kodex mot cancer kan omsättas i praktiken. Ellen Brynskog, Cecilia Hultstrand och Lena Sharp lyfter den stora potentialen i förebyggande insatser och ställer frågan hur samhället bäst ska prioritera åtgärder som kan minska framtida cancerinsjuknande.
Numret innehåller dessutom en omfattande rapport av Emelie Karlsson från årets Kicki Waller-möte. Här träffades ledande experter inom bröstcancer och diskuterar allt från biopsihantering och kirurgiska strategier till genetik, ärftlig cancer och framtidens diagnostiska verktyg.
Läs om detta och mycket mer i den senaste utgåvan. Detta blir sista numret innan sommaren men vi är tillbaka igen i höst.
Trevlig läsning!
Du hittar det senaste numret HÄR och som blädderbar version HÄR. Vill se våra tidigare utgåvor hittar du dem HÄR.
