Redaktion - Onkologi i Sverige

IO-veckan 2026: Immunonkologi i klinisk praxis

Varmt välkommen till årets upplaga av immunonkologi-veckan där vi bjuder på föreläsningar och fallbaserade sessioner som sätter fokus på kliniska situationer inom området. Vi hoppas detta ska ge möjlighet till utbyte av värdefulla erfarenheter.

Programkommitté: Ana Carneiro, Lars Ny, Jakob Eberhard, Fernanda Costa Svedman och Johan Isaksson

Webinar måndag till fredag veckan 5 – 9 oktober, kl 12.05 – 12.55

Måndag 5 oktober
Adverse event management in patients receiving combination therapy
Föreläsare: Anna Olsson-Brown, UK, och Marina Labor
Moderator: Ana Carneiro

Tisdag 6 oktober
Immunotherapy alone or in combination? When should we intensify treatment? Insights from the management of non-small cell lung cancer
Föreläsare: Kevin Jao, Kanada
Moderator: Johan Isaksson

Onsdag 7 oktober
Baseline assessment and laboratory monitoring in immuno-oncology
Föreläsare: Ana Barac, USA (TBC)
Moderator: Fernanda Costa Svedman

Torsdag 8 oktober
Hur kan metastaskirurgi komplettera behandling med immuncheckpoint-hämmare?
Föreläsare: Roger Olofsson Bagge
Moderator: Lars Ny och Jakob Eberhard

Fredag 9 oktober
Paneldiskussion: Kliniska dilemman från veckan – Hur resonerar experterna?
Panel: Lars Ny, Jakob Eberhard, Johan Isaksson, Ana Carneiro och Fernanda Costa Svedman
Moderator: Josefin Jädernäs, BMS

Hög ålder begränsade inte nyttan av behandling vid KLL

Nya data från internationell klinisk studie på patienter med kronisk lymfatisk leukemi visar att även de som är 80 år eller äldre, har bestående nytta av BTK-hämmaren zanubrutinib. Därtill saknar patienterna känslan av delaktighet. Resultaten presenterades vid EHA-kongressen i mitten av juni.

Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, är en cancersjukdom som i hög grad drabbar äldre. Medianåldern vid diagnos är 70 år, och omkring 69 procent av nya fall upptäcks hos personer som är minst 65 år. Ändå har de allra äldsta historiskt varit underrepresenterade i de kliniska studier som underbygger läkemedelsgodkännandet, vilket skapat osäkerhet om hur dessa patienter bäst bör behandlas. Bilden kompliceras dessutom av samsjuklighet, inte minst hjärt-kärlsjukdom och en risk för förmaksflimmer som ökar med åldern. Nya resultat från SEQUOIA-studien bidrar till att fylla denna kunskapslucka med långtidsdata för just dessa patienter.

Patienter med KLL som var 80 år eller äldre vid studiestart hade fortsatt varaktig nytta av BTK-hämmaren zanubrutinib, med namnet Brukinsa, efter drygt sex och ett halvt års medianuppföljning. Det visar en ny analys i SEQUOIA-studien, som presenterades vid årets EHA-kongress i Stockholm. I patientgruppen som analyserades ingick 38 patienter som var minst 80 år och som behandlades med läkemedlet zanubrutinib som hindrar cancerceller från att växa och dela på sig.

Många i gruppen hade en särskilt svårbehandlad form av sjukdomen: drygt en tredjedel bar på del(17p) och/eller TP53-mutation, som ofta gör att vanlig cellgiftsbehandling fungerar sämre, och drygt hälften hade omuterad IGHV som brukar innebära ett mer aggressivt förlopp. Trots det svarade samtliga patienter på behandlingen, och hos knappt var femte gick inga tecken på sjukdomen längre att påvisa. Sex år senare hade sjukdomen inte förvärrats hos ungefär 64 procent, och omkring 76 procent levde fortfarande. När analysen gjordes tog fortfarande drygt en tredjedel läkemedlet och inga nya biverkningar hade tillkommit.

Vidare var den progressionsfria överlevnaden efter 78 månader 71,8 procent för zanubrutinib jämfört med 31,0 procent för bendamustin-rituximab. Fördelen kvarstod oavsett IGHV-status och var särskilt uttalad vid omuterad IGHV (70,4 mot 17,4 procent). Även tiden till en andra progression, det vill säga från att behandling med zanubrutinib började fram till att sjukdomen försämrades en andra gång, och tid till nästa behandling talade till zanubrutinibs fördel.

På kongressen presenterades nya evidens från den kliniska vardagen (RWE; real-world evidence) som omfattar fler än 250 000 patienter. Bland cirka 10 500 patienter med offentlig sjukförsäkring i USA med KLL/SLL som fått en BTK-hämmare som första behandling hade de som behandlades med zanubrutinib lägre risk att avlida, byta behandling eller avbryta behandlingen än de som fått ibrutinib eller akalabrutinib – med liknande resultat oavsett ålder. I en separat analys av drygt 16 700 tidigare obehandlade patienter sågs längre tid till nästa behandling och bättre totalöverlevnad med zanubrutinib, och i en analys av cirka 233 300 patienter var ettårsfrekvensen av förmaksflimmer lägst, med 11 procent, jämfört med 13 procent för akalabrutinib och 16 procent för ibrutinib.

En av analyserna riktar blicken mot patienterna själva. Med AI-baserad textanalys kartlades drygt 44 400 inlägg från cirka 2 700 KLL-patienter i Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien kring valet av första linjens behandling. Besluten styrdes i hög grad av den behandlande hematologen, medan delat beslutsfattande var begränsat: bara 7 procent av patienterna i Storbritannien och 11 procent i Tyskland uppgav att de varit delaktiga i valet av deras behandling. Dessa data bidrar till debatten om vikten av dialog mellan läkaren och patienten vid behandlingstillfället.

2026 års upplaga av EHA-kongressen hölls i Stockholm i mitten av juni.

Cancer kan förebyggas – men hur ska det prioriteras?

Fyra av tio cancerfall i Europa hade kunnat förebyggas om människor följt de rekommendationer som anges i den Europeiska kodexen mot cancer. Ellen Brynskog, Cecilia Hultstrand och Lena Sharp, forskare och företrädare för regionala cancercentrum, resonerar om hur det förebyggande arbetet kan prioriteras.

Det låter nästan för bra för att vara sant, så vad hindrar oss från att maximalt nyttja denna möjlighet att minska mänskligt lidande och pressen på hälso- och sjukvårdssystemet?

Kodexen (1), listar 14 områden där individ och samhälle har ett handlingsutrymme att minska det påverkbara insjuknandet i cancer (se figur 1). Kodexen tas fram av WHO:s cancerforskningsorgan International Agency for Research on Cancer (IARC) på initiativ av Europeiska kommissionen. Cancerprevention är ett brett och dynamiskt fält, där rekommendationerna rör sig mellan vitt skilda områden så som luftföroreningar, matvanor och vaccinationer. Nytt för den senaste upplagan av kodexen, som publicerades under hösten 2025, är att rekommendationerna till individer kompletterats med ett större antal rekommendationer till beslutsfattare om policyer som kan bidra till att minska insjuknandet i cancer. Dessa policyrekommendationer handlar i stort om ekonomiska incitament, begränsningar av tillgänglighet och exponering, marknadsföringsbegräsningar, stöd till beteendeförändring och informationsspridning.

Vem ska göra jobbet?

Verktygslådan för cancerprevention är alltså full av verktyg som olika aktörer kan använda. Allt från när vi själva står och väljer kvällens middag i mataffären eller funderar på hur vi ska transportera oss till jobbet imorgon, till nationella och internationella beslutsfattare som reglerar vilka utsläpp från trafik och industri vi ska acceptera och hur och var alkohol får säljas. Det är en ständigt pågående dragkamp, en mer eller mindre uttalad förhandling mellan olika intressen, där kortsiktiga och långsiktiga vinster och förluster värderas av individer och av samhället. En dynamik i synen på individers och näringslivets friheter, rättigheter och skyldigheter är hela tiden närvarande.

Livsstil, arbete och och hälsorelaterade
val påverkar risken att utveckla cancer, men var och i vilket skede ska insatserna göras?

Under de senaste åren har en debatt pågått kring hälso- och sjukvårdens roll i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet, främst i relation till primärvården, och huruvida det är väl investerade resurser att jobba primärpreventivt i denna arena. Om man använder kodexen som vägledning kan man se att hälso-och sjukvården beskrivs som en tydlig aktör i arbetet med att förebygga cancer, genom att förse de individer man möter med evidensbaserad information om cancerprevention samt genom stöd till beteendeförändring. Dock utgår merparten av policyrekommendationerna från andra arenor, där beslutsfattare och tjänstemän på kommunal, regional och nationell nivå har möjlighet att påverka människors miljöer och förutsättningar till att främja hälsa. Exempel på policyer som går i linje med kodexens rekommendationer och som antagits i andra länder, är Norges nya förbud mot marknadsföring av ohälsosam mat till barn och unga och Irlands beslut om att införa varningsetiketter på alkoholprodukter som inkluderar information om cancerrisk.

Stödet för policyer som stödjer människors hälsa och minskar cancerrisk är genomgående högt i befolkningen. Undersökningar visar bland annat att 87 procent av svenskarna är för att ta bort momsen på frukt och grönsaker, att 67 procent är för att införa en avgift på socker i dryck (2) och 85 procent är för att införa tobaks- och nikotinfri skoltid (3).

Vanliga policyrekommendationer:

Ekonomiska incitament.
Begränsningar av tillgänglighet och exponering.
Marknadsföringsbegräsningar.
Stöd till beteendeförändring.

Vårdens röst vital

Röster från vårdens professioner i debatten om politiska eller samhälleliga insatser för cancerprevention är vital för att ge debatten tyngd och relevans. Vi förstår att alla har fullt upp med att behandla patienter och förbättra och utveckla vården, men givet den potential som finns i cancerprevention hoppas vi att fler vill engagera sig i denna för cancervården helt centrala fråga. Cancerprevention är givetvis inte det huvudsakliga ansvarsområdet för kliniskt verksamma och beslutsfattare i cancervården, men är viktiga allierade. För att kunna hantera den förväntade ökningen av antalet cancerfall är inte bara förbättrad diagnostik och behandling central; att förebygga det som förebyggas kan ligger i allas intresse. Att de flesta av rekommendationerna i kodexen dessutom bidrar till ett minskat insjuknande i flertalet andra viktiga folksjukdomar och/eller är hjälpsamma för att förbättra livskvalitet och överlevnad för personer som drabbats av cancer stärker ytterligare argumenten för att arbeta offensivt med dessa frågor.

Finns kunskapsglapp

Även om information om påverkbara riskfaktorer inte är den enda eller kanske ens den mest avgörande insatsen för att minska det påverkbara insjuknandet i cancer, är det en mycket viktig förutsättning för att människor ska kunna fatta informerade beslut om sin hälsa i vardagen. En nyligen publicerad studie visar att det finns en hel del utvecklingspotential bland svenskarna i detta hänseende (4). Vissa riskfaktorer är välkända, exempelvis cigarrettrökning (97 procent) och UV-strålning (92 procent), medan det för andra faktorer finns betydligt större kunskapsglapp. Exempelvis känner bara 64 procent till att alkoholkonsumtion, 33 procent att ett lågt intag av frukt och grönsaker och 24 procent att ett lågt intag av fullkorn innebär en ökad cancerrisk. Ett viktigt fynd från studien är att för de flesta riskfaktorer finns social gradient, där personer med högre utbildning i högre utsträckning hade kännedom om de påverkbara riskfaktorerna.

Idag går en majoritet av de som drabbas av cancer igenom sin behandling och kommer ut med en lång förväntad livslängd på andra sidan. Att förse dessa personer med stöd och information om levnadsvanornas betydelse för hälsa generellt, för risken att drabbas av sekundär cancer och/eller i vissa fall återfall, är viktiga insatser från cancervården. Särskilt för de personer som har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom efter en kardiotoxisk behandling.

Det engelska begreppet cancer control låter sig inte översättas på något särskilt enkelt vis till svenska (vi kanske kan vänja oss vid cancerkontroll?), men beskrivs som systematisk implementering av evidensbaserade interventioner genom hela cancerkontinuumet: Från primärprevention, tidig upptäckt, diagnos, behandling, rehabilitering och palliativ vård. Målet är att minska bördan som cancer orsakar genom alla dessa skeden. Det är av stor vikt att se hela denna sammanhängande kedja och föra en levande, välinformerad dialog om hur vi ska portionera ut våra gemensamma resurser till dessa olika skeden. Satsningar på och förståelse för primärprevention försvåras ofta av det faktum att kostnaden för en insats och vinsten för densamma ofta är långt ifrån varandra i tid, att framtida potentiella patienter kan kännas avlägsna och svåra att prioritera, att randomiserade, kontrollerade studier sällan är aktuellt (vilket gör att vissa uppfattar fältet som mindre viktigt eller seriöst) samt att arbetet spänner över så många politikområden och kräver engagemang från så olika aktörer. Här gäller det att hålla huvudet kallt och försöka se helheten; en stor andel av cancerfallen hade vi kunnat slippa, och den bästa cancerbehandlingen är väl den som inte behövs?

14 punkter: Den europeiska kodexen mot cancer

1. Rökning
Rök inte. Använd inte någon form av tobak eller någon vejpingprodukt. Om du röker borde du sluta.

2. Exponering för andra människors tobaksrök
Håll ditt hem och din bil fria från tobaksrök.

3. Övervikt och obesitas
För att undvika eller hantera övervikt eller obesitas:

Begränsa intaget av mat som innehåller många kalorier eller mycket socker, fett och salt.
Begränsa intaget av drycker som innehåller mycket socker. Drick helst vatten och osötade drycker.
Begränsa intaget av ultraprocessad mat.

4. Fysisk aktivitet
Var fysiskt aktiv i vardagen. Begränsa den tid som du sitter ned.

5. Kost
Gör fullkornsprodukter, grönsaker, baljväxter och frukt till en stor del av din dagliga kost. Begränsa intaget av rött kött och undvik bearbetat kött.

6. Alkohol
Undvik alkoholhaltiga drycker.

7. Amning
Amma ditt barn så länge som möjligt.

8. Solexponering
Undvik att vistas för mycket i solen. Detta gäller särskilt barn. Använd solskyddsprodukter. Sola aldrig i solarium.

9. Cancerframkallande faktorer på arbetsplatsen
Ta reda på vilka cancerframkallande faktorer som kan finnas på din arbetsplats och be din arbetsgivare att skydda dig mot dom. Följ alltid hälso- och säkerhetsföreskrifterna på arbetsplatsen.

10. Radongas inomhus
Ta reda på om det förekommer radongas i ditt närområde och på vilka nivåer genom att konsultera en lokal radonkarta. Be om professionell hjälp med att mäta nivåerna i ditt med och vid behov att sänka dom.

11. Luftföroreningar
Minska exponeringen för luftföroreningar genom att

använda kollektivtrafik och gå eller cykla i stället för att köra bil,
välja vägar med lite trafik när du promenerar, cyklar eller tränar,
hålla ditt hem fritt från rök genom att inte elda material som kol eller ved,
stödja politik som syftar till att förbättra luftkvaliteten.

12. Infektioner som kan orsaka cancer

Vaccinera flickor och pojkar mot hepatit B-virus och humant papillomvirus (HPV) vid den ålder som rekommenderas i ditt land.
Delta i testning för och behandling av hepatit B- och C-virus, humant immunbristvirus (HIV) och Helicobacter pylori, enligt rekommendationerna i ditt land.

13. Hormonbehandling
Om du efter nära samråd med vårdpersonal påbörjar en hormonbehandling (för klimakteriebesvär) bör denna behandling pågå under så kort tid som möjligt.

14. Organiserade cancerscreeningprogram
Delta i de organiserade cancerscreeningprogram som rekommenderas i ditt land för följande cancertyper:

Tjock- och ändtarmscancer
Bröstcancer
Livmoderhalscancer
Lungcancer

För varje rekommendation finns kompletterande policyrekommendationer, se kodexens webbplats.

Text:
Ellen Brynskog, utvecklingsledare Regionalt cancercentrum Väst, leg. sjuksköterska, folkhälsovetare, doktorand.

Cecilia Hultstrand, processledare Regionalt cancercentrum Norr, folkhälsovetare, PhD

Lena Sharp, chef Regionalt cancercentrum Stockholm-Gotland, leg. sjuksköterska, specialistsjuksköterska onkologi, PhD.

Referenser

1. International Agency for Research on Cancer. European Code Against Cancer, 5th edition- 14 ways you can help prevent cancer [Internet]. [cited 2026 Jan 13]. Available from: https://cancer-code-europe.iarc.who.int/

2. Handlingsplan för hälsosamma matvanor- En rapport från Folkhälsa för alla [Internet]. 2024 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://cdn.prod.website-files.com/5fa2cbdd7a042c4c0b5711b1/65e8454b42d8983ba350baac_En%20handlingsplan%20fo%CC%88r%20ha%CC%88lsosamma%20matvanor%20-%20Cancerfonden%20och%20Hja%CC%88rt-Lungfonden.pdf

3. Handlingsplan för ett nikotinfritt Sverige- En rapport från Hjärt- Lungfonden [Internet]. 2026 [cited 2026 Apr 16]. Available from: https://assets.ctfassets.net/e8gvzq1fwq00/KKy2lkajPXiMQpilqrUJm/00c2da7615fc0cdace3700a2e1c64b75/HLF-nikotinrapport-webb-2026.pdf

4. Hultstrand C, Brynskog E, Karlsson Rosenblad A, Sunesson AL, Björk-Eriksson T, Sharp L. Mind the gaps and educational disparities in awareness of cancer risk factors: a cross-sectional study amongst the general public in Sweden. BMC Public Health. 2026 Mar 5. doi:10.1186/s12889-026-26882-8

Snus verkar öka risken för många cancerformer, men pankreascancer återstår att bevisa

Användningen av snus har ökat expolsionsartat. Jämfört med rökning är det dubbelt så många kvinnor och mer än fyra gånger fler män som snusar dagligen. Evidensläget för cancerprevalensen i gruppen spretar.

Snusning är ett mycket vanligt tobaksbruk i Sverige, både traditionellt snus (tobakssnus) och vitt snus/nikotinpåsar. Enligt statistik från CAN är den genomsnittliga konsumtionen av tobaks-snus cirka 0,76 kg per person 15 år och äldre under 2024, vilket är en betydande mängd jämfört med hur mycket cigaretter som konsumeras. Om snus skulle ha en väsentlig påverkan på cancerincidensen, exempelvis på pankreascancer, finns det således en risk för ökad pankreascancerincidens om 10 – 30 år¹.

Snus ingår i den anglosaxiska begreppet ”smokeless tobacco products” som ofta benämns som STP i den moderna vetenskapliga litteraturen.

Svensk studie uppmärksammades

En av de första studierna som väckte intresset för ökad cancerrisk vid användning av snus var svensk, inte anmärkningsvärt eftersom snus var till stor del en svenska ovana på den tiden, och publicerades 2007. Den fick stor uppmärksamhet genom sin publikation i Lancet. Skandinaviskt fuktigt snus hade då föreslagits som ett mindre skadligt alternativ till rökning, men tillförlitliga data om oberoende samband mellan snusanvändning och platsspecifika cancerformer var begränsade. Detaljerad information om tobaksrökning och snusanvändning samlades då in från 279 897 manliga svenska byggnadsarbetare under perioden 1978–1992. Fullständig uppföljning fram till slutet av 2004 genomfördes genom koppling till befolknings- och hälsoregister. För att särskilja eventuella effekter av snus från rökning fokuserades på 125 576 arbetare som rapporterade att de aldrig hade rökt vid studiestart. Justerade relativa risker beräknades med Cox proportionella hazardmodeller.

Bland aldrig-rökare registrerades 60 fall av munhålecancer, 154 fall av lungcancer och 83 fall av bukspottkörtelcancer. Snusanvändning var oberoende associerad med en ökad risk för bukspottkörtelcancer (relativ risk för någon gång-användare av snus 2,0; 95 procent konfidens-intervall 1,2 till 3,3, jämfört med personer som aldrig använt någon form av tobak), men var inte relaterad till förekomst av munhålecancer (0,8; 95 procent konfidensintervall 0,4 till 1,7) eller lungcancer (0,8; 0,5 till 1,3). Författarna tolkade data som att användning av svenskt snus borde läggas till listan över möjliga riskfaktorer för bukspottkörtelcancer². Denna artikel har citerats ofta och är grunden till att snus i många översiktsartiklar nämns som riskfaktor för pankreascancer.

I nästa svenska studie, publicerad 2017, använde man sig av sammanslagna individdata från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use för att bedöma sambandet mellan användning av svenskt snus och risken för bukspottkörtelcancer. Totalt inkluderades 424 152 manliga deltagare från nio kohortstudier, vilka följdes upp avseende risk för bukspott-körtelcancer genom koppling till hälsoregister.

Man använde sig av delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå för att uppskatta hazardkvoter (HR) och 95 procent konfidensintervall, justerade för förväxlingsfaktorer. Under 9 276 054 personår av uppföljning utvecklade 1 447 män bukspottkörtelcancer. Jämfört med aldrig-snusanvändare var aktuell snusanvändning inte associerad med risk för bukspottkörtelcancer (HR 0,96; 95 procent konfidensintervall 0,83 till 1,11) efter justering för rökning. Svensk snusanvändning föreföll alltså enligt författarna inte vara inblandad i utvecklingen av bukspottkörtelcancer hos män. Tobaksrökens beståndsdelar, andra än nikotin eller dess metaboliter, kan förklara sambandet mellan rökning (exempelvis nitrosaminer) och bukspottkörtelcancer³.

I en senare svenska studie, publicerad 2021, följdes 169 103 män som aldrig rökt från åtta svenska kohortstudier, rekryterade under perioden 1978–2010. Delade frailty-modeller med slumpmässiga effekter på studienivå användes för att uppskatta justerade hazardkvoter (aHR) och 95 procent konfidensintervall för dödlighet associerad med snusanvändning.

Exklusiva nuvarande snusanvändare hade en ökad risk för dödlighet av alla orsaker (aHR 1,28; 95 % konfidensintervall 1,20 till1,35). Risken för cancerdödlighet var också ökad (aHR 1,12; 95 % konfidensintervall 1,00 till 1,26). Dessa dödlighetsrisker ökade med användningens varaktighet, men inte med veckovis mängd. I denna studie nämns inget specifikt om pankreascancer i den digra statistiska sammanställningen, vilket kan tolkas som att någon eventuell översjuklighet inte förekom. Dock påpekades att snusanvändning bland män är associerad med ökad total dödlighet, ökad kardiovaskulär dödlighet, ökad dödlighet av andra orsaker och möjligen även med ökad cancerdödlighet⁴.

Det har också publicerats kritik mot studierna. Resultat från Swedish Collaboration on Health Effects of Snus Use står ju i kontrast till tidigare sammanslagna resultat från samma forskargrupp. De avvikande resultaten kan tyda på olösta statistiska problem som inte har hanterats av samarbetets författare i någon av deras studier. Det viktigaste problemet är olöst heterogenitet mellan de åtta kohorterna, vilket av en kritiker beskriver i detalj, och vvisar hur författarnas användning av metoden med slumpmässiga effekter inte var tillräcklig⁵.

En norsk studie publicerad 2005

Snus används i stor utsträckning också i Norge. Man studerade därför 10 136 norska män som sedan 1966 ingick i en prospektiv kohortstudie, där 32 procent var exponerade för snus. Den relativa risken för bukspottkörtelcancer vid snusanvändning var 1,67 (95 % konfidensintervall 1,12 till 2,50). För mun- och svalgcancer var den 1,10 (95 % konfidensintervall 0,50 till 2,41), för matstrupscancer 1,40 (0,61 till 3,24) och för magsäckscancer 1,11 (0,83 till 1,48).

Den relativa risken för cancer i lungorna,urinblåsan och njurarna var inte förhöjd bland snusanvändare. Ökningen av den relativa risken för bukspottkörtelcancer var likartad hos tidigare och nuvarande snusanvändare och var begränsad till nuvarande tobaksrökare⁶.

Utländska översikter

I en amerikansk systematisk översikt publicerad 2014 behandlade frågan: Finns det ett samband mellan användning av rökfri tobak och diagnos av pankreaskarcinom? Fem elektroniska databaser, grå litteratur och referenser från relevanta artiklar genomsöktes för att identifiera studier. Sex forskare granskade oberoende av varandra publikationer för inkludering i översikten. Den information som extraherades från studierna valdes ut enligt kriterierna i Newcastle–Ottawa Quality Assessment Scale för observationsstudier. En kvalitativ syntes av de inkluderade studierna genomfördes.

Sökningen resulterade i totalt 1 747 referenser. Elva studier uppfyllde inklusionskriterierna för denna översikt, inklusive tre kohortstudier, sju fall–kontrollstudier och en studie som slog samman data från flera fall–kontrollstudier. Studierna var heterogena när det gäller bedömning av exponeringsintensitet och fastställande av utfall. Studiekvaliteten varierade. Befintliga undersökningar av det aktuella sambandet förefaller uppvisa flera typer av bias, inklusive selektionsbias, informationsbias och bias i analysen. Sambandet mellan användning av rökfri tobak och pankreascancer uppfattades inte som entydigt. Mer definitiva slutsatser om detta samband kräver resultat från epidemiologiska studier med mer rigorös metodik⁷

I den senaste sammanställningen, publicerad 2025, gjordes en omfattande litteratur-sökning som täckte perioden från 1 januari 2000 till 28 februari 2023. Av 3 611 identifierade artiklar inkluderades 80 i den slutliga analysen. Förhöjda risker observerades för cancer-dödlighet [riskkvot (RR) 1,38; 95 % konfidensintervall 1,22 till 1,56] och cancerincidens [RR 1,17; 95 procent konfidensintervall 1,08 till1,27]. De specifika cancerlokaler som visade ökad dödlighetsrisk omfattade huvud- och halscancer samt magcancer. När det gäller cancer-incidens observerades samband med huvud- och halscancer, munhålecancer, matstrups-cancer, magcancer och bukspottkörtelcancer. Betydande heterogenitet observerades dock för de flesta cancerutfall⁸.

Sammanfattning

Frågan huruvida snus bidrar till bukspottkörtelcancer kanske ur vetenskaplig synvinkel måste betraktas som inte fullständigt avgjord, men om snus är av bidragande orsak så har man säkerställt att bidraget mycket litet.

Fakta

På tio år har snus ökat med 100 procent i antal dosor

Daglig användning av snus i befolkningen är relativt hög: till exempel rapporterar många män och kvinnor att de snusar dagligen (22 procent av män och 10 procent av kvinnor i åldern 16–84 år (år 2024). Jämfört med rökning är snus betydligt vanligare än daglig cigarettrökning, där endast omkring 5 procent av befolkningen röker dagligen

Den totala konsumtionen av vitt snus år 2024 uppskattades till 25 dosor (0,30 kilogram) per person i åldern 15 år och äldre, vilket var 20 procent högre än 2023 och 180 procent högre än 2021. Om man slår samman siffrorna för traditionellt snus och vitt snus konsumerades 65 dosor snus per person i åldern 15 år och äldre år 2024, jämfört med 53 dosor år 2021, vilket motsvarar en ökning med 22 procent. Detta motsvarar cirka 1,1 kilogram snus per person år 2024, jämfört med knappt 1 kilogram år 2021 – en ökning med 8 procent. Uttryckt i antal dosor stod vitt snus för 39 procent av den totala snuskonsumtionen år 2024, medan tobakssnus stod för 61 procent. Motsvarande siffror för 2021 var 17 respektive 83 procent. Under perioden efter att vitt snus introducerades (2016–2024) ökade den totala snus-konsumtionen med 40 procent räknat i kilogram och med 100 procent räknat i antal dosor.

Referens

1. CAN Report 238. Total consumption of tobacco and nicotine products in Sweden 2003–2024. Stockhol: CaN 2025.

2. Luo J, Ye W, Zendehdel K, Adami J, Adami HO, Boffetta P, Nyrén O. Oral use of Swedish moist snuff (snus) and risk for cancer of the mouth, lung, and pancreas in male construction workers: a retrospective cohort study.Lancet 2007; 369: 2015-20.

3. Araghi M, Rosaria Galanti M, Lundberg M, Lager A, Engström G et al. Use of moist oral snuff (snus) and pancreatic cancer: Pooled analysis of nine prospective observational studies. Int J Cancer 2017; 141: 687-93.

4. Byhamre ML, Araghi M, Alfredsson L, Bellocco R, Engström G, Eriksson M, et al. Swedish snus use is associated with mortality: a pooled analysis of eight prospective studies. Int J Epidemiol 2021; 49: 2041-50.

5. Rodu B, Plurphanswat N. Heterogeneity and other problems in a pooled analysis of snus use and mortality. F1000Res 2021; 10: 368.

6. Boffetta P, Aagnes B, Weiderpass E, Andersen A. Smokeless tobacco use and risk of cancer of the pancreas and other organs. Int J Cancer 2005; 114: 992-5.

7. Burkey MD, Feirman S, Wang H, Choudury SR, Grover S, Johnston FM. The association between smokeless tobacco use and pancreatic adenocarcinoma: A systematic review Cancer Epidemiol 2014; 38: 647–53

8. Htay ZW, Bhandari AKC, Parvin R, Abe SK. Effects of smoekless tobacco on cancer incidence and mortality: a global systematic review and meta-analysis. Cancer Causes Control 2025; 36: 321-52.

Nyheter från Regionala Cancercentrum, RCC – juni

Uppdaterade kunskapsstöd

Nationella vårdprogram som uppdaterats under våren:
• Aggressiva b-cellslymfom.
• Antiemetika (stöddokument till vårdprogrammen).
• Indolenta b-cellslymfom och hårcellsleukemi.
• Mantelcellslymfom.
• Palliativ vård.

Uppdaterat stöddokument om antiemetika

Det är viktigt att förebygga och behandla illamående och kräkning. Därför finns stöddokumentet Anitemetika, som ett komplement till diagnosspecifika vårdprogram. Dokumentet innehåller riskbedömning, behandlingssteg och patientdagbok. Syftet är att förbättra livskvalitet och ge en mer jämlik vård till patienter som får cancerbehandling oavsett var i landet behandlingen ges.
Läs mer här

Lågt deltagande i tarmcancerscreening bland män i norr – ny insats vill nå männen

Ny statistik visar att deltagandet i tarmcancerscreening bland män i norr är lågt – nästan 4 av 10 uteblir. Samtidigt visar en undersökning från Norstat, genomförd på uppdrag av Regionalt cancercentrum norr, att fler än 9 av 10 män i norra Sverige anser att screening för tjock- och ändtarmscancer är viktig. Nu genomför RCC en kommunikationsinsats för att öka deltagandet bland männen.
Läs mer här

Tid i handen – ett av många uppmärksammade förbättringsarbeten

Genom samarbete, ROSE-teknik och koll på rutinerna har patologlaboratoriet i Jönköping kortat sina ledtider och framför allt kunnat börja erbjuda garanterade svarstider. Därför kan patienter nu få en tid för diagnos redan vid provtagningstillfället. Det är ett av flera hundra förbättringsprojekt som fått medel genom den statliga satsningen på cancervården under 2024 och 2025. Under 2026 finansieras ytterligare cirka 500 projekt.
Bläddra bland förbättringsarbeten som visat goda resultat i sektionen för Lärande exempel på RCC:s webbplats

Digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning

En ny digital barncancerrapport samlar och synliggör resultat och lärdomar från den nationella barncancersatsningen 2020–2025. Rapporten visar hur riktade statliga satsningar, i kombination med ett nära samarbete mellan landets barncancercentrum, har bidragit till en mer jämlik och sammanhållen barncancervård i Sverige.

– De senaste åren har den svenska barncancervården förbättrats på flera områden. Regeringens särskilda satsning på barncancer har varit en förutsättning och en katalysator för många av dessa förbättringar. Rapporten är ett sätt att belysa hur viktig den riktade barncancersatsningen är, säger Frans Nilsson, barnonkolog och ordförande i nationella arbetsgruppen för barncancer.
Läs mer: Ny digital rapport sammanfattar sex år av nationell barncancersatsning – Regionala cancercentrum i samverkan

Sundsvalls sjukhus satsar på läkemedelsstudier

Hur gör de mindre sjukhusen för att främja sin kliniska forskning? Sundsvalls sjukhus har medverkat i ett flertal industrisponsrade studier de senaste 20 åren. De må vara mindre än de stora universitetssjukhusen, men storleken påverkar inte intresset från industrin när det kommer till forskning. Småskaligheten är många gånger en fördel i forskningsarbetet, men det kan även vara bekymmersamt när kriterierna för inklusion snävas åt. Artikeln är en del i en serie där RCC uppmärksammar förutsättningarna för klinisk forskning på mindre sjukhus.
Läs mer här

Underlag och informationsstöd till årets SVF-redovisningar

Nu finns underlag till regionerna för årets SVF-genomlysningar och SVF-halvårsrapportering på cancercentrum.se. Förutom mallar och instruktioner hittar du instruktionsfilmer för hur man registrerar i de tre extra vårdförloppen för bröstcancer, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer, samt förklaringar till hur de extra medlen fördelas.
Läs mer här

Sju verktyg för en mer jämlik cancervård

Hur kan cancervården bli mer tillgänglig för människor som lever i social och ekonomisk utsatthet? Den frågan står i centrum för forskningen som den kanadensiska forskaren och sjuksköterskan Tara Horrill just nu delar med sig av på RCC Stockholm Gotland. I en inspelad föreläsning kan du ta del av hennes sju konkreta rekommendationer för hur cancerorganisationer kan arbeta mer jämlikt.
Läs mer om forskningen och se föreläsningen

Kalendarium

Se allt som händer i RCC:s kalendarium, till exempel sjukvårdsregionala webbinarier om utvecklingsarbeten och utlysning av medel.
Läs mer här

Nationell cancerstrategi – tillsammans kan vi gå från ord till handling

Tillsammans med svenska CCC-nätverket och Socialstyrelsen arrangerar RCC ett seminarium i Almedalen om hur den uppdaterade cancerstrategin ska kunna omsättas i praktiken. Läs mer här

Missa inte: Höstens KIM-kurs startar 9 oktober

För elfte gången ger RCC den populära kursen om komplementär- och integrativmedicin (KIM) inriktad mot cancervården med fokus på säkerhet, evidens och dialog. Den riktar sig primärt till läkare och sjuksköterskor i hela landet som kommer i kontakt med cancerpatienter. Kursen kan även vara aktuell för exempelvis fysioterapeuter, kuratorer, dietister och chefer.
Läs mer och mail dig senast 28 september