Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ny blåscancer modell kan bidra till bättre behandlingar

Forskare vid Uppsala universitet har utvecklat en ny musmodell för att bättre kunna studera hur cancer i urinblåsan utvecklas hos människan och hur immunförsvaret aktiveras när tumörer växer. Med hjälp av modellen har de kunnat studera hur proteiner förändras före, under och efter att en tumör utvecklats i blåsväggen. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

– Modellen är utvecklad för att innehålla både specifika så kallade onkogener som kan driva tumörtillväxt och även ha en hög grad av skadliga mutationer vilket ofta ses hos människor som drabbas av blåscancer. Skadliga mutationer uppstår vid bland annat rökning som i Sverige är den enskilt största riskfaktorn för cancer i urinblåsan. Vår modell efterliknar på det sättet hur den här cancerformen utvecklas hos människan, säger Sara Mangsbo, forskare vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.

De stora utmaningarna med att skapa musmodellen har varit att dels få fram en organism med ett immunförsvar som fungerar som människans och dels att tumören ska växa på rätt plats och av samma skäl som hos oss. Tidigare studier har ofta använt honmöss som musmodeller för urinblåsecancer, vilket inte helt speglar hur ser ut hos människan där cancerformen är tre gånger så vanlig hos män som hos kvinnor. Kvinnor har dock ofta en aggressivare cancer vid diagnos. Hos den nya modellen har båda könen undersökts och den kan därför användas för att studera hur tumörer utvecklas hos honor respektive hanar och hur dessa svarar på olika behandlingar.

Forskarna har nu använt modellen för att i blod och urin titta närmare på hur tumörer uppstår, växer, sprider sig samt vilka ämnen som utsöndras av immunförsvaret. Bland annat undersöktes över 90 proteiner för att ta reda på hur dessa förändras under tumörutveckling och vid spridd sjukdom.

Celler försvinner och kommer till

Hur genuttrycket förändrades i tumören från det att den bara var lokal till att den var spridd, studerades genom så kallad singelcellssekvensering. På så sätt kunde forskarna skapa sig en bild av vilka celler som kommer till och vilka som försvinner, hur cancerceller och omkringliggande vävnad samverkar och vilka typer av immunceller som aktiveras.

Forskarna noterade att det fanns en tydlig könsskillnad både i vilken typ av blåscancer som utvecklades i det tidiga skedet av cancerutvecklingen, men också att könen svarade olika på immunterapi, en behandlingsform som aktiverar immunförsvaret att bekämpa tumör.

Sara Mangsbo

Sara Mangsbo, forskare vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap. Foto: MIkael Wallerstedt

– I nästa steg kan modellen lära oss att förstå mer kring vilka typer av immunceller som infiltrerar tumörerna och vi hoppas att det i framtiden ska bidra till bättre kunskap om hur behandlingsstrategier anpassade specifikt för män respektive kvinnor bör utvecklas. För att det ska bli verklighet måste studier även kopplas till analyser av kliniskt material från biobanker, säger Sara Mangsbo.

Arbetet med för att ta fram tumörmodellen och studera den på patologi-, proteomik- och singelcellsnivå är ett samarbete mellan Mangsbo-lab vid Farmaceutisk biovetenskap, Anca Dragomir, Sven Nelander och Milena Doroszko vid Immunologi, Genetik och Patologi samt Kirurgiska vetenskaper med Ulrika Segersten och Per-Uno Malmström i spetsen.

Forskningen är finansierad av Cancerfonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och European Social Fund (project ”IOCB MSCA Mobility”).

Behandling av urotelial cancer med immunterapi

Den 25 augusti, kl. 17:00  finns möjligheten at träffa dr. Petros Grivas virtuellt för att diskutera vanliga frågor som rör behandling av patienter med avancerad urotelial cancer. Dr. Grivas är en världsledande expert inom GU Cancer och har många års klinisk erfarenhet.

Några frågor som kommer diskuteras är:

  • Hur viktigt är ålder och funktionsstatus?
  • Vad är skillnaderna mellan att inte vara lämpad för kemoterapi vs. att inte vara lämpad för cisplatin?
  • Finns det några mindre uppenbara komorbiditeter att ha koll på vid val av behandling?
  • Vad betyder 5-års OS-data inom mUC för patienterna?

Mer info och anmälan

Nytt utvecklingsprojekt i Region Uppsala ska undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare hemmet

Akademiska sjukhuset i Region Uppsala genomför ett utvecklingsprojekt i samarbete med Adxto Care AB. Utvecklingsprojektet ska undersöka hur cancervården kan flyttas närmare patienterna.

Cancervården i Region Uppsala ökar kontinuerligt och således även behovet av behandlingstider. Utvecklingen beror delvis på moderna, effektiva behandlingsterapier och att allt fler får och lever med cancer. Många patienter behandlas också idag längre för sin sjukdom och vården måste därför anpassas utifrån patientens unika livssituation där tid för familj och arbete är viktiga delar. Att skapa närhet till vård är något som också pågår genom regionens arbete med effektiv och nära vård 2030.

Vården ska vara personcentrerad och kunna tillhandahållas på lika villkor för alla som bor i regionen. Det finns ett behov att undersöka hur cancerbehandling kan ges närmare patienterna i en stor geografisk region som Uppsala. Alla behöver kanske inte resa till Akademiska sjukhuset för att erhålla rutinbaserad behandling och någon kanske föredrar att få behandling under kvällar och helger?

Akademiska sjukhuset har som mål att förbättra den personcentrerade cancervården, där man behöver lyssna in patienternas behov och önskningar.

”Vi har sett en genomsnittlig ökning av patientantalet på ca 5 % under de senaste åren. Vi måste därför vända på alla stenar för att undersöka hur vi ska kunna hantera detta och ge en likvärdig vård till våra patienter.”

/Henrik Lindman, sektionschef vid onkologkliniken.

”För vissa patienter tror vi att decentraliserad cancervård skulle innebära förbättrad livskvalitet och det känns bra att få möjlighet att utforska detta tillsammans med Adxto Care AB.”

/Maria Andersson Ödman, verksamhetsutvecklare på Akademiska sjukhuset.

En nära cancervård skulle bland annat kunna innebära att viss behandling och uppföljning kan ske i patientens hem eller på filialer till Akademiska sjukhuset. Projektet ska belysa om denna typ av cancervård kan innebära att patienter klarar av vardagen enklare och inte är bundna till längre resor för att erhålla vård vid sjukhus.

Projektet ska bland annat undersöka om vård kan erhållas i Enköping, Tierp eller Östhammar – antingen via filialer till den onkologiska avdelningen vid Akademiska sjukhuset eller i patientens hem.

Inom projektet kommer det vara ett fokus på patienter med solida tumörer och med lymfom, men projektet förväntas generera resultat som är relevant för andra diagnosgrupper också. Ingen klinisk verksamhet kommer att genomföras inom projektet, utan förutsättningar och behov ska undersökas. Resultatet av projektet förväntas vara klart i slutet på 2021. Både vårdpersonal, patienter, anhöriga samt ansvariga inom Region Uppsala kommer att bidra med kunskap i detta projekt.

Hopp för barn med högriskneuroblastom

Tack vare många års grundforskning om den ovanliga cancersjukdomen neuroblastom kan nu en del svårt sjuka barn bli friska. I en studie publicerad i tidskriften Journal of Clinical Oncology skriver forskare vid bland annat Karolinska Institutet och Göteborgs universitet att så kallade ALK-hämmare bör testas vid behandling av barn med högriskneuroblastom. Detta efter att en kartläggning visat att barn med mutationer i ALK-genen har sämre prognos.

Per Kogner. Foto: Ulf Sirborn.

– Detta är resultatet av ett stort europeiskt vetenskapligt arbete där vi har analyserat mutationer i ALK-genen hos fler än 1 000 barn med högriskneuroblastom. Att ha en ALK mutation visade sig ge signifikant sämre prognos, men den goda nyheten är att det finns läkemedel som hämmar denna cancergen och som har visat på lovande resultat i tidigare studier, säger Per Kogner, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska Institutet och barnonkolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Neuroblastom är en heterogen cancersjukdom, som drabbar ett tjugotal barn per år i Sverige. Sjukdomen drabbar främst småbarn, och finns i både milda och mycket aggressiva former. Neuroblastom uppkommer i det sympatiska nervsystemet, en del av det icke-viljestyrda nervsystemet, och kan orsaka tumörer på olika platser i kroppen.

Grundforskning om hur mutationer i ALK-genen driver på utvecklingen i högriskneuroblastom har lett till att barn med dessa mutationer kunnat behandlas med ALK-hämmare. Dessa läkemedel används sedan tidigare för andra cancersjukdomar, vilket innebar att resultaten från forskningen snabbt kunnat omsättas i en effektiv behandling för barn med högriskneuroblastom.

Lovande behandling

– Ett antal barn har redan fått ALK-hämmare baserat på våra fynd, och trots relativt kort uppföljning har det oftast varit mycket bra svar på behandlingen. Jag är stolt över att vi verkligen har varit med och gjort skillnad, säger Tommy Martinsson, professor vid Göteborgs universitet.

Per Kogner och Tommy Martinsson har lett den svenska delen av studien som genomförts i totalt 19 länder. Eftersom sjukdomen är ovanlig – bara en handfull svenska barn får högriskneuroblastom med mutation i ALK varje år – krävdes ett stort europeiskt samarbete för att få ihop det patientunderlag som krävdes för genanalysen.

Nu kan alla barn med cancer i Sverige genundersökas tack vare Genomic Medicine Sweden, som är en nationell satsning för att stärka svensk vård, forskning och samverkan inom precisionsmedicin.

– De aktuella resultaten är ett viktigt genombrott för de drabbade barnen, deras familjer och för forskningen. Vi kan nu gå från att bara kartlägga genförändringarna hos några få till att hitta alla barn med neuroblastom som har ALK-förändringar och tidigt ge dem skräddarsydd, effektiv och skonsam behandling, avslutar Per Kogner.

Forskning har finansierats med hjälp av Barncancerfonden, Cancerfonden och Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Publikation

Frequency and Prognostic Impact of ALK Amplifications and Mutations in the European Neuroblastoma Study Group (SIOPEN) High-Risk Neuroblastoma Trial (HR-NBL1),” Angela Bellini, Ulrike Pötschger, Virginie Bernard, Eve Lapouble, Sylvain Baulande, Peter F. Ambros, Nathalie Auger, Klaus Beiske, Marie Bernkopf, David R. Betts, Jaydutt Bhalshankar, Nick Bown, Katleen de Preter, Nathalie Clement, Valerie Combaret, Jaime Font de Mora, Sally L. George, Irene Jimenez, Marta Jeison, Barbara Marques, Tommy Martinsson, Katia Mazzocco, Martina Morini, Annick Muhlethaler-Mottet, Rosa Noguera, Gaelle Pierron, Maria Rossing, Sabine Taschner-Mandl, Nadine Van Roy, Ales Vicha, Louis Chesler, Walentyna Balwierz, Victoria Castel, Martin Elliott, Per Kogner, Genevieve Laureys, Roberto Luksch, Josef Malis, Maja Popovic-Beck, Shifra Ash, Olivier Delattre, Dominique Valteau-Couanet, Deborah A. Tweddle, Ruth Ladenstein, and Gudrun Schleiermacher, Journal of Clinical Oncology, online 11 juni, 2021, doi: 10.1200/JCO.21.00086

NMSC – IMMUNOTHERAPY AND SURGERGY

Time 15:00 – 17:00

NMSC – When is surgery the best option and when is it not?

We invite you to an interactive virtual meeting with a clinical dialogue from a surgical perspective on the expanding role of immunotherapy in non-melanoma skin cancer (NMSC).

The focus in this interactive meeting is not only the new opportunities immunotherapy brings to the treatment paradigm of NMSC, but also on patient selection and treatment modality, from a surgical perspective.

More information and registration