Väntetiderna i cancervården ett geografiskt lotteri

Väntetiderna i cancervården ett geografiskt lotteri

Sverige har en fantastisk cancervård, bland den bästa i världen. Dessvärre sätts behandling alldeles för ofta in för sent. Regeringen har därför de senaste åren gjort stora satsningar på att korta köerna, och att minska skillnaderna mellan olika regioner. Men årets Cancerfondsrapport visar att de genomförda insatserna än så länge inte varit effektiva.

– Väntetiderna i cancervården är ett geografiskt lotteri. Vi ser alldeles för små resultat av de standardiserade vårdförlopp som har införts i regionerna för att minimera onödig väntan, säger Jan Zedenius, överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden.

Under 2017 klarade inte en enda region målet att prostatacancerpatienter ska opereras inom två månader, och bara tre av 21 regioner klarade målet att bröstcancerpatienter som regel ska opereras inom 28 dagar. Därutöver är de regionala skillnaderna i väntetider stor. Ett exempel är att nästan alla bröstcancerpatienter får behandling i tid i vissa regioner, medan det i andra regioner bara är 30–40 procent.

Även när det gäller andra kvalitetsindikatorer, som exempelvis rätten till kontaktsjuksköterska och att patienterna ska bedömas i multidisciplinära konferenser, är måluppfyllelsen för låg och skillnaderna mellan regionerna för stora.

– De standardiserade vårdförloppen är bra och viktiga. Men byråkrati, ålderstigna it-system, brist på personal och bristande organisation bromsar genomförandet, säger Jan Zedenius.

– Det är viktigt att betona att problemen är för stora för att enbart kunna hanteras av läkare och sjuksköterskor i det vardagliga arbetet. Det handlar om organisation, infrastruktur och resurser. Ansvaret för detta ligger ytterst hos regionpolitikerna. Deras arbete med att förverkliga vårdförloppen måste fortsätta, och intensifieras, säger Jan Zedenius.

Det här kan du som politiker göra:
1. Följ upp och se till att ha kunskap om situationen i den egna regionen. Se också till att ha gemensamma mätmetoder, så att jämförelser mellan regionerna kan göras.
2. Kartlägg de flaskhalsar som försvårar och försenar arbetet med vårdförloppen, och ge de verktyg och resurser som behövs för att åtgärda dem.
3. Lär av andra regioner. Det finns uppenbarligen regioner som lyckas mycket bättre än andra.