Stärkt stöd för Avastin vid spridd tarmcancer

Data som presenterades vid ESMO i Madrid bekräftar Avastins (bevacizumab) roll som standardbehandling vid metastaserad tjock- och ändtarmscancer (mCRC). Jämförande studier har inte kunnat påvisa att andra biologiska läkemedel visat bättre effekt, oavsett patientens mutationsstatus. I Sverige är mCRC den tredje vanligaste cancerformen och globalt dör nära 700 000 i sjukdomen varje år.

– Avastin är ett av de mest välstuderade läkemedlen inom onkologi. Avastin har på ett viktigt sätt bidragit till utveckling av behandlingen för patienter med tarmcancer de senaste tio åren.
Analysen som igår eftermiddag presenterades var utvald till ”Late-breaking abstract” på ESMO-kongressen. Presenterad data bekräftar att inget annat biologiskt läkemedel visat sig vara bättre än Avastin i första linjen då överlevnad varit primär endpoint. Detta styrker Avastin som förstahandsval vid första linjens behandling, oavsett mutationsstatus, säger Mats Gudmundsson, onkolog och medicinsk terapiområdeschef på Roche AB.

Under senaste året har flera uppmärksammade direkt jämförande studier presenterats där Avastin jämförts med EGFR-hämmare i första linjen. Under årets ESMO-kongress presenterades en subgruppsanalys från den tidigare uppmärksammade CALGB 80405-studien. Nu utvärderades effekten på en specifik patientgrupp med mutationsstatus RAS vildtyp.

CALGB 80405 är en stor oberoende randomiserad fas III-studie som direkt jämför bevacizumab (Avastin) mot EGFR-hämmaren cetuximab (Erbitux) i kombination med cytostatika hos patienter med spridd tjock- och ändtarmscancer. Studiens primära endpoint var att visa en bättre överlevnad hos patienter med typen KRAS vildtyp med en EGFR-antikropp jämfört med Avastin. Detta uppnåddes inte och studien var med andra ord negativ då den presenterades vid en vetenskaplig kongress tidigare i år.

Den uppdaterade analysen hos patienter med RAS vildtyp som igår presenterades visar inte på någon skillnad i behandlingsresultat jämfört med tidigare rapporterade resultat från CALGB 80405-studien. Medianöverlevnaden (OS) var 31,2 månader för patienter behandlade med bevacizumab (Avastin) och 32,0 månader för patienter behandlade med cetuximab (HR=0.9, p=0.40).

– Med dessa nya data presenterade kan vi summera och säga att resultaten tydligt visar att RAS-status är en prognostisk markör för sjukdomen, det är inte en prediktiv markör för behandling med EGFR-hämmare vid spridd tarmcancer. Muterat RAS visar på vilka patienter som kan få en skadlig effekt av EGFR-hämmare, säger Mats Gudmundsson.

Utvecklingen inom onkologi har de senaste åren tagit stora kliv framåt. Som ett exempel var medianöverlevnaden vid spridd tarmcancer för 20 år sedan cirka 15 månader, i går presenterades data som visar på en överlevnad på 30 månader. Tack vare ett förbättrat omhändertagande och nya biologiska, målinriktade läkemedel kan man i dag tala om många cancerformer som kroniska sjukdomar.

– Den långa överlevnaden i studien visar hur viktigt det är att vara behandlingsaktiv och sätta in biologisk behandling i ett tidigt skede, säger Mats Gudmundsson

Roche kommer i samarbete med läkare och forskargrupper över hela världen att fortsätta arbetet med att utveckla behandlingen av patienter med tjock- och ändtarmscancercancer.

KRAS- och NRAS-gener

Mutationsstatus gällande KRAS och NRAS kan ge vägledning om vilka patienter som inte har möjlighet att svara eller till och med ha skadlig effekt av behandlingen med en EGFR-antikropp. EGFR-antikroppar är enbart godkända för behandling av RAS vildtyp mCRC och är kontraindicerade för RAS-muterade patienter. Avastin är inte en EGFR-antikropp och är därför godkänt för mCRC patienter, oavsett RAS-status.