Små molekyler påverkar utvecklingen av cancer

Varför sprider sig tumörer från prostatan och metastaserar framför allt till skelett? Vid avdelningen för translationell cancerforskning Lunds universitet arbetar man efter hypotesen att små molekyler så kallade mikroRNA har en viktig betydelse för cancerns utveckling.

cancer

Vad är det som får cancercellerna att transformeras så att de kan ge sig ut i blodomloppet och till nya delar i kroppen? Det är frågor som forskare i medicinsk molekylärbiologi vid Lunds universitet, ägnar sig åt.

Varför sprider sig cancern från modertumören ut i kroppen? Vad är det som får cancercellerna att transformeras så att de kan ge sig ut i blodomloppet och till nya delar i kroppen där de förändras igen för att etablera sig? Det är frågor som Yvonne Ceder, forskare i medicinsk molekylärbiologi vid Lunds universitet, ägnar sig åt.

–Vi tror att tumörcellerna kommunicerar med celler på andra ställen i kroppen.  Vi tjuvlyssnar på kommunikationen som leder till att cellerna förändrar sig och anpassar sig. Vi tror att mikroRNA är en viktig faktor i kommunikationen.

De senaste femton åren har forskarna intresserat sig allt mer för mikroRNA, små molekyler som påverkar proteinhalten hos kroppens celler och som man tror har betydelse för utvecklingen av cancer. Mängden individuella mikroRNA verkar ha en stark korrelation till sjukdom.

Forskargruppen testar olika nivåer

Yvonne Ceder berättar att hennes forskargrupp i djurförsök har sett att minskade nivåer av ett specifikt mikroRNA leder till fler metastaser i skelett och de har precis startat en studie för att testa om ökade nivåer kan stoppa cancercellerna från att sprida sig.

–De processer som styrs av mikroRNA är inte statiska utan går att påverka. Vi undersöker också om man kan mäta nivåerna i blodet och konstatera var i processen patienten befinner sig så att man snabbt kan sätta in en behandling.

För män med aggressiv och spridd prostatacancer är prognosen dålig. Sjukdomen är ofta smärtsam och begränsar patientens liv. Yvonne Ceder hoppas att hennes forskarteam i framtiden ska kunna bidra till utveckling av ny diagnostik och prognostik samt finna nya behandlingsalternativ.

–Just nu verifierar vi i möss men det krävs både internationella studier och studier på större grupper. Det är långsamt arbete men förhoppningen är att vi i framtiden ska kunna utveckla läkemedel.

Text: Liselotte Fritz

Bild: Shutterstock