Nya långtidsdata för behandling med elotuzumab vid multipelt myelom

Nya långtidsdata för behandling med elotuzumab vid multipelt myelom visar fortsatt progressionsfri överlevnadsfördel hos patienter med återfall eller uteblivet svar på annan behandling

Nya långtidsdata för behandling med elotuzumab vid multipelt myelom visar fortsatt progressionsfri överlevnadsfördel hos patienter med återfall eller uteblivet svar på annan behandling
ELOQUENT-2 studiens förlängda uppföljningsanalys av elotuzumab i kombination med lenalidomid och dexametason (Rd) visade 44 % relativt förbättrad progressionsfri överlevnad efter tre år. Resultaten överensstämmer med den pivotala två-årsanalysen.
Elotuzumab-kombinationen fördröjde tid till nästa behandling med ett år (medianvärde), jämfört med enbart Rd behandling.
En förspecificerad interimsanalys av totalöverlevnad visade en positiv trend som var fördelaktig för elotuzumab-kombinationen jämfört med behandling med enbart Rd (HR 0,77, p= 0,0257).
23 december 2015 – Bristol-Myers Squibb har presenterat förlängda uppföljningsdata och en förspecificerad, interimsanalys av totalöverlevnad (OS) från ELOQUENT-2, som studerat behandling med elotuzumab i kombination med Revlimid® (lenalidomid) och dexametason (ERd) hos patienter med återfall eller uteblivet svar på annan behandling vid multipelt myelom. Uppföljningsdata visade att elotuzumab i kombination med Rd hade förbättrad progressionsfri överlevnad (PFS) med ett riskförhållande (HR) på 0,73 (95 % KI: 0,60, 0,89; p = 0,0014) jämfört med enbart Rd. Detta resultat stämmer väl överens med den förbättring av progressionsfri överlevnad (PFS) som observerades vid tidpunkten för den primära analysen (HR 0,70 [95 % KI: 0,57, 0,85; p = 0,0004]).

Elotuzumab-kombinationen fördröjde tid till nästa behandling med ett år (medianvärde), jämfört med behandling med enbart Rd. En förspecificerad interimsanalys av totalöverlevnad (OS) visade en positiv trend som var fördelaktig vid behandling med elotuzumab-kombinationen jämfört med behandling med enbart Rd (HR 0,77; [{95 % KI: 0,61, 0,97; 98,6 % KI: 0,58, 1,03}; p = 0,0257]). Vid tidpunkten för interimsanalysen hade dock OS-effektmåttet inte nått den förutbestämda gränsen för statistisk signifikans. Patienter kommer att fortsätta att följas upp för överlevnadsdata. Uppdaterade säkerhets- och tolerabilitetsdata stämde överens med resultat från tidigare studier. Vanliga biverkningar av klass 3 eller klass 4 inkluderade neutropeni (26 %), anemi (15 %), trötthet (9 %) och diarré (5 %).
ELOQUENT-2 är en randomiserad, öppen, fas 3-studie och dessa data presenterades vid American Society of Hematology (ASH) 57:e årsmöte och kongress i Orlando, FL.

Elotuzumab som kombinationsterapi med lenalidomid och dexametason godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten (U.S. Food and Drug Administration, FDA) den 30 november 2015, för behandling av patienter med multipelt myelom som har fått en till tre andra behandlingar tidigare.

–    Den utökade uppföljningen och de totala överlevnadsdata för elotuzumab som presenterades på ASH stärker vårt åtagande att bidra till att förbättra resultaten för patienter med multipelt myelom. Dessa data bekräftar också att elotuzumab som kombinationsbehandling ger förbättrad effekt jämfört med enbart lenalidomid och dexametason, säger Annette Alaues, Medicinsk direktör, Bristol-Myers Squibb Sverige.

Om ELOQUENT-2
ELOQUENT-2 (CA204-004) är en randomiserad, öppen, fas 3-studie som utvärderar elotuzumab i kombination med lenalidomid och dexametason (ERd) jämfört med behandling med enbart lenalidomid och dexametason (Rd) hos patienterna med multipelt myelom. Patienterna som deltog i studien hade antingen återinsjuknat i sjukdomen eller behandlats med annan behandling tidigare som de inte erhållit önskad effekt av. Totalt deltog 646 patienter i studien och de hade fått en till tre tidigare behandlingar. Patienterna randomiserades 1:1 för att få antingen elotuzumab 10 mg/kg i kombination med Rd eller enbart Rd i cykler om fyra veckor till sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet. Patientdemografi och sjukdomskarakteristika var väl avvägda mellan behandlingsgrupperna och inkluderade en betydelsefull andel patienter som var ≥ 65 år, hade högriskcytogenetik och/eller inte fick effekt av den senaste behandlingslinjen. Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad (PFS), enligt bedömning av riskförhållande och total svarsfrekvens. Resultaten av den primära analysen av ELOQUENT-2 har publicerats i The New England Journal of Medicine den 2 juni 2015.

Resultaten från den utökade uppföljande analysen visar att ERd-regimen ledde till 27 % minskad risk för sjukdomsprogression eller dödsfall (HR 0,73 [95 % KI: 0.6, 0,89]) och 44 % relativ förbättring i PFS-frekvensen efter tre år jämfört med behandling med enbart Rd. Dessa resultat stämde väl överens med den pivotala tvåårsanalys som visade att behandling med ERd ledde till 30 % minskad risk för sjukdomsprogression eller dödsfall jämfört med enbart Rd (HR 0,70 [95 % KI: 0,57, 0,85; p = 0,0004]) och 52% relativ förbättring i PFS-frekvens efter två år. Den utökade, uppföljande analysen visade också att patienter som behandlades med ERd hade en genomsnittlig fördröjning på ett år till nästa behandling jämfört med dem som enbart behandlades med Rd i 33,35 månader (95 % KI: 26,15, 40,21) jämfört med 21,22 månader (95 % KI: 18,07, 23,20) (HR = 0,62 [95% KI: 0,50, 0,77]). En interimsanalays av totalöverlevnad visade en positiv trend som var fördelaktig för elotuzumab-kombinationen jämfört med behandling med enbart Rd (HR 0,77; [{95 % KI: 0,61, 0,97; 98,6 % KI 0,58, 1,03}; p = 0,0257]). Vid tidpunkten för interimsanalysen hade OS-effektmåttet dock inte nått den förutbestämda gränsen för statistisk signifikans. Patienter kommer att fortsätta följas upp för överlevnadsdata.

Infusionsreaktioner uppstod hos 10 % av patienterna som behandlades med ERd. Dessa biverkningar var klass 3 eller lägre och förekom under den första behandlingscykeln. De vanligaste biverkningarna i ERd respektive Rd (> 30 %) var infektioner (83 %, 75 %), trötthet (48 %, 40 %), diarré (48 %, 37 %), anemi (41 %, 37 %), pyrexi (38 %, 25 %), förstoppning (36 %, 28 %), hosta (33 %, 19 %), muskelspasmer (30 %, 27 %) och neutropeni (34 %, 43 %). Biverkningar av särskilt intresse i ERd respektive Rd, inkluderade gastrointestinala störningar (81 %, 68 %), luftvägsstörningar (63 %, 53 %), störningar i njurar/urinvägar (25 %, 18 %), perifer neuropati (15 %, 9 %), hypertoni (10 %, 7 %), djup ventrombos (8 %, 4 %) och hjärtsvikt (1 %, 2 %). Uppdaterade säkerhets- och tolerabilitetsdata överensstämde med tidigare studier.

Om elotuzumab
Elotuzumab är en immunstimlerande antikropp som har en dubbel verkningsmekanism. Genom att direkt aktivera mördarcellerna via SLAMF7 samt att märka myelomcellerna för igenkännande och skapa cellmedierad destruktion genom antikroppsberoende cellulär toxicitet.

Bristol-Myers Squibb och AbbVie utvecklar tillsammans elotuzumab, där Bristol-Myers Squibb ansvarar för kommersiella aktiviteter. Före FDA-godkännandet beviljades elotuzumab klassificeringen ”Genombrottsbehandling” av FDA för användning i kombination med lenalidomid och dexametason, vid behandling av patienter med multipelt myelom som fått en till tre tidigare behandlingar. Enligt FDA är klassificeringen ”Genombrottsbehandling” avsedd att påskynda utvecklingen och granskningen av läkemedel för allvarliga eller livshotande sjukdomar. För att kunna få denna klassificering krävs preliminära kliniska bevis som visar att läkemedlet kan ha väsentlig förbättring på minst ett kliniskt signifikant effektmått jämfört med tillgänglig behandling.

Elotuzumab är inte godkänd av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten.