Mer forskning om prostatacancerscreening behövs

Mer forskning om prostatacancerscreening behövs

Screening för prostatacancer med PSA-prov skulle kunna leda till att många män behandlas och drabbas av biverkningar, trots att deras cancer aldrig skulle ha blivit allvarlig. Kunskapen om tester som kan förbättra detta är inte tillräcklig. Därför kan Socialstyrelsen, likt de flesta andra länder, i dagsläget inte rekommendera screening.

Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att erbjuda alla män i åldern 50–70 år screening för prostatacancer. Ett 20-tal experter och myndighetens screeningråd, bestående av landstingspolitiker och företrädare för ett antal myndigheter och professionsföreningar, har medverkat i utredningen.

Slutsatsen är att Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården inte bör erbjuda screening för prostatacancer. Personer som bjuds in till screening har inte själva tagit initiativ till att uppsöka sjukvården. Det ställer höga krav på att det finns ett tillförlitligt vetenskapligt underlag för att screeningprogrammet är till nytta för befolkningen.

– Vår bedömning är att nyttan med prostatacancerscreening i dagsläget inte tydligt skulle överväga de negativa effekterna. Det finns en risk att screening skulle kunna göra alltför stor skada – i form av överdiagnostik, överbehandling och biverkningar, säger Lars-Torsten Larsson, avdelningschef på Socialstyrelsen och ordförande i screeningrådet.

Den största nackdelen med screening med PSA-prov är att många män skulle riskera att diagnostiseras och behandlas, trots att deras cancer aldrig skulle ha utvecklats till någon allvarlig sjukdom. En svensk studie visar att det på 14 års sikt är mer än tio gånger så många män som överdiagnostiseras med en icke dödlig prostatacancer, än som undviker död på grund av screeningen. De flesta som behandlas drabbas av erektionsproblem. Urinläckage och ändtarmsbesvär är andra vanliga, bestående biverkningar som kan påverka livskvaliteten mycket.

– Avvägningen mellan för- och nackdelar är givetvis mycket svår, men för att kunna rekommendera screening måste vi vara helt säkra på att det är bra för befolkningen. Sjukvårdsmyndigheter världen över har gjort liknande bedömningar. Norge, Storbritannien och Kanada är exempel på länder som avråder från screening för prostatacancer, säger Mia Frisk, regionråd Sydöstra sjukvårdsregionen och ledamot i screeningrådet.

Mer kunskap om kompletterande test behövs
Överdiagnostiken beror till stor del på att PSA-provet inte är tillräckligt träffsäkert. Den vanligaste orsaken till ett måttligt ökat PSA-värde är nämligen godartad prostataförstoring – inte cancer. Därför behöver provet kompletteras med en eller flera testmetoder. De senaste åren har nya studier på området publicerats. Socialstyrelsen har med hjälp av expertmyndigheten Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, utrett kunskapsläget för ett stort antal sådana kompletterade tester. Men slutsatsen är att det ännu saknas tillräckligt vetenskapligt stöd för hur dessa tester skulle påverka utfallet av screening.

– Flera av testerna är lovande, exempelvis Stockholm-3-modellen. Men resultaten skulle bland annat behöva valideras i ytterligare studier för att vi med säkerhet ska kunna se hur mycket de minskar överdiagnostiken i en screeningsituation, säger Lars-Torsten Larsson.

Angeläget med mer forskning
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform och tar varje år 2 400 mäns liv. Chansen att bota prostatacancer är betydligt större om sjukdomen upptäcks innan den ger symtom.

– Därför är det mycket angeläget att forskningen om prostatacancerdiagnostik fortsätter snabbt framåt, så att fler män med allvarlig cancer kan få vård tidigare. Det pågår redan flera forskningsprojekt, och vi hoppas snart ha tillräckligt underlag för att kunna göra en ny bedömning av ett nationellt screeningprogram, säger Lars-Torsten Larsson.

Avråder inte från PSA-prov
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Socialstyrelsen inte avråder från PSA-testning generellt. Män som önskar få ett PSA-prov bör enligt de nationella riktlinjerna även fortsättningsvis få information om provets för- och nackdelar och därefter i samråd med vårdgivaren erbjudas provtagning om de önskar det, oavsett om de har symtom eller inte.

Socialstyrelsens rekommendation är nu ute på öppen remiss och synpunkter välkomnas till och med den 9 maj. En slutlig version beslutas under hösten 2018.