Fas II-data med Opdivo på tungt förbehandlade patienter med avancerad icke-småcellig lungcancer av skivepiteltyp

Resultaten presenteras på 2014 års multidisciplinära symposium inom thoraxonkologi i Chicago

  • I studien CheckMate -063 svarade 15 % av patienterna på behandling med Opdivo (nivolumab) som monoterapi och mediantiden för behandlingssvar uppnåddes inte inom studietiden
  • 41 % av patienterna som behandlades med Opdivo var i livet efter ett år
  • Förekomst och typer av behandlingsrelaterade biverkningar överensstämde med tidigare klinisk erfarenhet och hanterades med rekommenderade behandlingsalgoritmer
  • Ansökan om marknadsföringstillstånd i USA för Opdivo påbörjades i april och är baserad på studien CheckMate -063. Ansökan till FDA beräknas vara slutförd i slutet av 2014.

Bristol-Myers Squibb meddelar idag resultat från studien CheckMate -063, en öppen, enarmad fas II-studie med Opdivo (nivolumab), en PD-1 hämmare. Opdivo gavs som monoterapi till patienter med avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) av skivepiteltyp vars sjukdom fortskridit efter minst två tidigare systemiska behandlingar. Av dessa patienter har 65 % dessutom fått tre eller flera tidigare behandlingar (n = 117). Den objektiva responsen (ORR, studiens primära effektmått) var 15 % efter cirka 11 månaders uppföljning (95 % KI = 8,7, 22,2) enligt bedömning av en oberoende granskningskommitté (IRC) baserat på RECIST 1.1–kriterier. Mediantiden för behandlingssvar uppnåddes inte inom studietiden. Den beräknade ettårsöverlevnaden var 41 % (95 % KI = 31,6, 49,7) och medianöverlevnad (mOS) var 8,2 månader (95% KI = 6,05, 10,91). Dessa data kommer att presenteras under huvudpresentationen vid 2014 års multidisciplinära symposium inom thoraxonkologi den 31 oktober (Abstrakt # 3462).

“Resultaten från studien visar på en ettårsöverlevnad på 41 % och en medianöverlevnad på 8,2 månader vilket är särskilt uppmuntrande eftersom detta är en patientpopulation med lungcancer som fortskridit genom minst två, och för de flesta tre, tidigare behandlingar, och för vilka det inte finns några godkända behandlingsalternativ”, säger Rolf Lewensohn, professor i onkologi, Karolinska Institutet. ”Resultaten är också i linje med tidigare rapporterade fas I-data från Studie -003.” Historiskt sett ligger den förväntade ettårsöverlevnaden för lungcancerpatienter i tredje linjens behandling vid NSCLC av skivepiteltyp runt 5,5 % – 18 %.i,ii

Läkemedelsrelaterade biverkningar (AES) av grad 3-4 rapporterades hos 17,1 % av patienterna. De vanligaste biverkningarna av denna grad (större än eller lika med 2 %) var trötthet (4,3 %), lunginflammation (3,4 %) och diarré (2,6 %). Utsättande på grund av läkemedelsrelaterade biverkningar av någon grad förekom hos 12 % av patienterna och det förekom två läkemedelsrelaterade dödsfall hos patienter med flera samtidiga sjukdomstillstånd och inom gruppen med progressiv sjukdom.

Bristol-Myers Squibbs forsknings- och utvecklingsprogram inom lungcancer utvärderar godkända preparat och sådana som är under prövning, antingen som monoterapier eller som del av kombinationsbehandlingar. Detta sker i olika linjer av behandling, på olika vävnadstyper och med olika biomarköruttryck.
Bland dessa finns sex pågående fas III-studier. Fyra fas III-studier utvärderar Opdivo som monoterapi varav tre på tidigare behandlade patienter (Checkmate -017, Checkmate -057 och Checkmate -153) och en på kemoterapinaiva patienter (CheckMate -026). Två fas III-studier som utvärderar Yervoy i kombination med kemoterapi vid nydiagnostiserad småcellig lungcancer (Studie -156) samt NSCLC av skivepiteltyp (Studie -104) är pågående.
Bristol-Myers Squibb har föreslagit namnet Opdivo som, om det godkänns av läkemedelsmyndigheterna, kommer att vara varumärkesnamn för nivolumab.

Om studiedesign och detaljerade resultat från CheckMate -063
CheckMate -063 är en öppen, enarmad fas II- studie utformad för att utvärdera effekten av Opdivo på icke-småcellig lungcancer av skivepiteltyp på patienter där sjukdomen fortskridit efter kombination av platinabaserad terapi och minst ytterligare en systemisk behandling med ECOG Performance Status på 0 eller 1.

Patienterna i studien fick genomgå behandling med Opdivo som monoterapi (3 mg/kg) i form av en intravenös infusion varannan vecka till sjukdomsprogression eller utsättande av behandling (n = 117). Det primära effektmåttet var ORR som bedömdes av en oberoende granskningskommitté (IRC) baserat på RECIST 1.1–kriterier. De som svarade på behandling karakteriserades ytterligare genom responsduration. Sekundära effektmått var prövarbedömd objektiv respons (ORR). Total överlevnad, progressionsfri överlevnad (PFS) och effekten av PD-L1-uttryck var andra effektmått i studien. Alla behandlade patienter hade fått minst två tidigare systemiska behandlingsregimer, varav 65 % genomgått tre eller fler tidigare behandlingar. Sjuttiosex procent av patienterna deltog inom tre månader efter deras senaste behandling. Den senaste systemiska terapin genererade som bäst responsen ”progressiv sjukdom” hos 61 % av patienterna.

Den objektiva responsen (ORR) var 15 % efter cirka 11 månaders minimiuppföljning (95 % KI = 8,7, 22,2) enligt bedömning av en oberoende granskningskommitté (IRC) baserat på RECIST 1.1–kriterier. Mediantiden för behandlingssvar uppnåddes inte inom studietiden. Den beräknade ettårsöverlevnaden var 41 % (95 % KI = 31,6, 49,7) och medianöverlevnad (mOS) var 8,2 månader (95% KI = 6,05, 10,91). Ytterligare 26 % av patienterna hade en stabil sjukdom med en mediantid på sex månader (95% KI, 4,73, 10,91) som ger en sjukdomskontroll (definierad som partiell respons och stabil sjukdom) på 41%. För patienter med kvantifierbara PD-L1 uttryck var responsen observerad oberoende av PD-L1 status.

Läkemedelsrelaterade biverkningar (AES) av grad 3-4 rapporterades hos 17,1 % av patienterna. De vanligaste biverkningarna av denna grad (större än eller lika med 2 %) var trötthet (4,3 %), lunginflammation (3,4 %) och diarré (2,6 %). Läkemedelsrelaterade biverkningar var i allmänhet hanterbara med kortikosteroider och/eller stödjande vård i enighet med etablerad säkerhetsalgoritm. Utsättande på grund av läkemedelsrelaterade biverkningar av någon grad förekom hos 12 % av patienterna och det förekom två läkemedelsrelaterade dödsfall hos patienter med flera sjukdomstillstånd och inom gruppen med progressiv sjukdom.