Aromatashämmande läkemedel vid behandling av postmenopausala kvinnor med tidig ER-positiv bröstcancer

I Sverige opereras varje år mer än 8 000 kvinnor pga bröstcancer, varav cirka 5 800 är kvinnor som har passerat klimakteriet (postmenopausala). I den postmenopausala patient­gruppen har cirka 85 procent en ER-positiv (östrogen­receptor­positiv) tumör som är radikalt opererad utan kliniska tecken till fjärrspridning. Efter kirurgi ges tilläggs­behandling med hormonella läke­medel till minst 90 procent av dessa kvinnor (cirka 4 400) med syfte att minska risken för återfall och för tidig död. Eftersom tumör­cellerna i de flesta fall är beroende av östrogen för att kunna dela sig kan anti­östrogena läke­medel minska risken för återfall och förbättra långtids­överlevnaden. Sedan 1980-talet fram tills för cirka tio år sedan var tamoxifen (TAM) första­hands­läkemedlet vid behandling av ER-positiv bröstcancer. Aromatas­hämmande läkemedel (AI) har nu sedan flera år också använts i detta syfte, men långtidsdata som bekräftar överlevnads­vinst och som beskriver risken för långtids­biverkningar har varit tillgängliga först de sista åren.

År 2005 utgav SBU en Alert-rapport om aromatas­hämmande läkemedel vid bröstcancer (www.sbu.se/200503 »). Rapporten konkluderade att aromatas­hämmande läkemedel (letrozol, anastrozol och exemestan) som förstahands­behandling vid avancerad bröst­cancer har visats förlänga tiden till dess att sjukdomen progredierar jämfört med TAM (Evidens­styrka 1) och att adjuvant behandling (tilläggs­behandling) med AI minskar risken för återfall jämfört med TAM, baserat på studier med uppföljning upp till cirka fem år (Evidens­styrka 1). Dock saknades veten­skaplig dokumentation om effekterna på längre sikt beträffande överlevnad och biverkningar. Det fanns begränsad kunskap om kostnads­effektiviteten.

Denna rapport utvärderar effekterna av AI som adjuvant behandling vid olika behandlings­strategier vid tidig bröstcancer hos postmenopausala kvinnor, där tumören avlägsnats kirurgiskt (och där kliniska tecken på fjärr­metastaser inte finns), avseende sjukdomsfri och total överlevnad vid fem års uppföljning eller mer. Därutöver redovisas biverkningar vid behandling med AI i form av död utan återfall, cancer i livmodern, blodproppar samt biverkningar från hjärtats och hjärnans kärl. Dessutom rapporteras hälsorelaterad livskvalitet, kognitiva biverkningar och prediktiva värden av biomarkörer.

Hela rapporten som PDF