Är det rimligt att patienter med spridd bröstcancer ska behöva vänta i nästan ett år på nya läkemedel i Sverige?

Att kombinera två antikroppar är ett nytt vapen mot HER2-positiv bröstcancer. I mars 2013 godkändes ett nytt bröstcancerläkemedel för användning inom EU och sedan dess har det funnit tillgängligt för beställning på svenska apotek. Detta betyder att patienter själva har kunnat bekosta behandlingen. I Stockholm godkändes läkemedlet först i februari 2014.

Behandlingen har getts på många andra håll i Sverige men inte i Stockholm förrän nu. BCF Amazona känner till förtvivlade patienter som blivit nekade behandling i Stockholm efter att medicinen godkändes inom EU i mars 2013. Ett flertal bröstcancerpatienter i Stockholm med spridd sjukdom har fått vänta i nästan ett år på behandlingen. Det är frustrerande att från våra medlemmar, flera är unga småbarnsmammor, med spridd bröstcancer få höra att bröstcancerpatienter i andra delar av landet, bland annat i Göteborg, kunnat få behandlingen redan i april 2013, medan man i Stockholm nitiskt har inväntat ett formellt beslut. Är det rimligt att en cancerpatient ska behöva flytta för att få nödvändig behandling?

Jag skrev redan för ett år sedan i Amazonabladet nr 2-13 om den fördröjning som vår patientgrupp drabbats av i Stockholm. TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) har fått i uppdrag av regeringen att i form av en försöksverksamhet genomföra hälsoekonomiska bedömningar av utvalda läkemedel som används på våra sjukhus. Tanken med uppdraget är att utveckla en långsiktigt hållbar prissättnings/prioriterings-/finansieringsmodell för samtliga läkemedel. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har sedan tillsatt en grupp NLT (Nya Läkemedelsterapier) för att värdera nya läkemedelsterapier och ge rekommendationer till landstingen.

Jag kan förstå att nya rutiner tar tid men detta känns inte som en acceptabel väntetid. Läkemedlet godkändes av amerikanska FDA redan sommaren 2012 för behandling av spridd bröstcancer. Det har länge funnits kännedom bland läkare om medicinens existens och dess positiva effekt på bröstcancer. I december 2012 gav EMA (European Medicines Agency) ett positivt utlåtande. Redan mycket tidigt har man alltså haft möjlighet, underlag och resultat för att den senaste forskningen ska kunna komma svenska bröstcancerpatienter till godo.

Man talar om att Sverige ska ligga i framkant när det gäller cancerbehandling. För att detta ska vara möjligt måste de patienter som behöver, få tillgång till den senaste forskningen inom rimlig tid. Rimlig tid borde inte handla om år. Särskilt inte när det initialt är en relativt liten patientgrupp som kostnaderna berör. Hur värderar man ett års förlängd överlevnad för en patient?

Är det rimligt att det ska sitta kompetenta onkologer i Stockholm med kännedom om nya, effektiva mediciner men som med bakbundna händer måste ge sina förtvivlade patienter beskedet att de nekas de nya medicinerna på grund av långsamma formella processer? Processer som dessutom ser olika ut och går olika fort beroende på var man bor? Det pratas mycket om ett gemensamt ”ordnat införande” av nya cancerläkemedel och i detta fall är det uppenbart att Västra Götaland har en bättre process för detta jämfört med Stockholm.

Nu är ännu ett lovande läkemedel godkänt. I november 2013 godkändes inom EU dessutom ytterligare ett läkemedel som är en helt ny typ av målstyrt läkemedel och det första läkemedlet mot HER2-positiv bröstcancer där en antikropp kombineras med ett kraftfullt cellgift. Sedan januari har det funnits tillgängligt för beställning på svenska apotek om man är beredd att betala själv. NLT utvärderar för närvarande läkemedlet för att ge en rekommendation om användning till landstingen snarast möjligt. Vi får hoppas att beslutet om användning av detta nya bröstcancerläkemedel inte dröjer lika länge som det gjorde för det förra.

Forskning pågår med bland annat svenska patienter både med båda dessa preparat, för att se om dessa läkemedel kan ha en skyddande effekt även vid tidig upptäckt av HER2-positiv bröstcancer. I dagsläget är medicinerna dock enbart godkända för att användas vid spridd bröstcancer.

Det behövs en gemensam undantagsrutin för cancerpatienter som kommer i kläm i dagens uppenbart orättvisa och icke fungerande system. Det vill säga, vi måste säkerställa att cancersjuka får tillgång till nya godkända läkemedel, oavsett var i landet man bor, under tiden från det formella godkännandet tills när beslut om ett formellt införande kommer i respektive landsting. Som det fungerar idag är inte etiskt försvarbart!

Som patientföreträdare vill jag tydligt betona att behovet av dessa nya mediciner är stort. Det går inte att räkna några månader på något enstaka preparat. Varje månad som läggs till, innebär en förlängd överlevnad och ett steg närmare att hitta lösningen av cancerns gåta.

Dessutom finns idag möjlighet att få vården i annat EU-land. Vart är Sverige på väg?

Hur kan denna fördröjning av cancerläkemedel leda till en mer jämlik cancervård? Gärna jämlik vård men den ska i så fall vara lika bra för alla och inte leda till att vården blir sämre för vissa grupper och att utvecklingen av cancervården bromsas.

Du kan läsa hela artikeln på BCF Amazonas hemsida under Nyheter.

Maria Wiklund Karlsson (Ordf. BCF Amazona) i samråd med patienter som lever med spridd bröstcancer och Elizabeth Bergsten Nordström (Ordf. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation).